Senaste kommentarerna i forumet

Vaknat utvilad på landet efter massa konstiga drömmar. Mestadels om alkohol.
En dröm där jag inte drack. Men alla andra drack och var fulla och betedde sig som skit. Och jag såg ner på dom och tyckte synd om dom.. (kanske att jag betraktade mig själv utifrån)

Många gånger har jag sett ner på mig själv och mitt beteende. Man vill bara sjunka under jorden... stor klump i magen... ångest... försöker tänka att ”skit samma det gör inget”. Men ändå... hänt så många gånger! Inte konstigt att man har dålig självkänsla.

Sjukt att jag redan vid 20 års ålder insåg att jag hade problem.
Jag slutade nämligen med att dricka sprit då!
Mådde verkligen så sjukt dåligt av drinkar mm. (Drack från när jag var 16). Aldrig mått så dåligt som när jag varit bakis på sprit!
Sen dess har jag faktiskt nästan bara druckit vin och öl. Nu är jag 35...

Vet att jag funderat på min framtid; Undra om jag kommer öka mitt drickande framöver. Kanske att jag är ”riktig” alkoholist Vid 45. När barnen är så stora att jag har mer frihet att dricka tidigare på dagen....

Hörde precis om en fest som spårade ut igår i närheten av där jag bor. Det var vuxna/föräldrar med barn som festade vid en badplats från mitt på blanka dagen. Dom var fulla och dansade.
(Massa andra barnfamiljer hade tydligen varit där och sett på, men ingen agerat, tex ringt soc eller polisen).
Dom hade sänt festen live på facebook.
Ca en timme efter att festen sänts live så försvann en 29-årig kvinna i vattnet. 2 timmar efter hittades hon drunknad av en dykare.

Det ilar av fasa igenom hela min kropp! Fy fan vad jag hatar alkohol och droger.
Och speciellt allt det hemska som händer mot barn innanför stänga dörrar i hemmet. Hos missbrukande föräldrar. Tänkt många gånger på ”Lilla Hjärtat”, Esmeralda 3 år, som miste livet i Januari i år pga. missbrukande föräldrar som dödade henne. Många tårar har runnit från mina kinder av att ha läst så mycket kring hennes öde...

Jag är glad att jag tog det här steget.

Har börjat lyssna på den som heter ”the alcohol experiment - 30 days to control, cut down or give up for good”. Har ni lyssnat på den? Väldigt intressant hittills...

Hej! Åh kunde varit jag som skrivit det där. Känner så igen mig!
Speciellt om barnen. Var en chock att bli mamma. Och än idag är jag obekväm ibland med dom. (Har en 9 åring och en 3 åring).Dom stressar mig till tusen emellanåt!
Men hoppas att jag ska få mer tålamod och ork att lära mig uppskatta dom bättre nu när jag ska bli nykter.
Är på dag 14 idag.
Ser fram emot mer konversationer med dig.
Gå in o skriv här så fort du känner att du vill reflektera.

Tips: gör ”programmet” som finns här på AH. Där får man upp ögonen för sitt eget drickande och varför man gör vad man gör.

Kramar ?

Att vara kvinna är inte lätt. Vi ska vara snygga, smarta, ha full koll på hushållet och barnens aktiviteter, göra karriär, vara sociala och omhändertagande mot alla i omgivningen, vältränade, hälsosamma (plocka egna bär o svamp, odla, baka, handla ekologiskt, kompostera, tänka miljövänligt, laga mat från grunden) och så vara en bra fru!

Inte så jävla konstigt om vi får stressutslag!

Men vi måste lära oss att sätta ner foten. Prioritera vår tid och inse att vi inte kan vara bra på alla plan. Värdera oss själva bättre.

Jättebra att du drog från disken! Tror vi måste tvinga man och barn att lära sig sköta saker själva och hjälpa till. Dax nu!

Att fly från slagfältet med disk mm. Gör det inte för ofta bara, för då kan det bli payback har jag märkt här hos mig.?

Kram. ?

Tack så mycket!

Här är det skönt att skriva av sig. Ett tips är också att försöka läsa lite (eller lyssna på) böcker och poddar i ämnet.

Ha en fin dag

Så gott att läsa Se klart??

Tar till mig vad du skriver??

Ha en fin söndag?Kram?

Ja, det är en kamp och en lärorik resa. Vi får helt enkelt se var det tar vägen, men att få dela saker här är guld värt!!

Dag 1, målet är att inte dricka alkohol på 3 månader.
Är småbarnsmamma som allt för länge haft alkoholen som krycka och i perioder haft lite svårt att bromsa när ”festen” väl är igång. Har bortsett från graviditeterna bara hållt uppe som mest 3 veckor sen alkoholdebuten. Drack första gången som 17-åring och det var kärlek vid första berusningstecknet. Det var så underbart. Ett stort varningstecken såklart. Har alkoholism i släkten på båda sidor av familjeträdet. Ena brorsan har haft ett tungt missbruk. Själv är jag sockerjunkie och överviktig sen barnen kom, strax över gränsen till fetma.

Jag är så trött på att vara trött. Och skamfylld. Jag är inte en naturligt moderlig person, så att ha barn kan verkligen vara en kamp... den kampen blir 100 ggr svårare med alkohol med i bilden, såklart.

Så jag gör detta för min egen och familjens skull. Min man vet om mitt mål och stöttar mig.

Jag känner mig lite nervös och ångestfylld, ffa inför sociala situationer. Men också inför att inte ha mitt ”avslappningsmedel” efter jobbiga konfliktfyllda nattningar t ex.

Ska försöka logga in och skriva här då och då. Har läst i forumet till och från och det har verkligen varit givande.

Ha en skön söndag alla där ute!

Bra jobbat ?
Kram ?

Grattis till 6 månader! ?

Du är en kämpe av Guds nåde, om man får säga så...???
Kram ?

Jo men det går ju fint!
@Se klart jag gjorde nog ofta samma sak, tog liiite mer i mitt glas, bara för att.. drack sedan alltid fortare än min man och kunde fylla på före det var dags för honom.. snabbt skulle det drickas!

@AkillesU Grattis till 2 veckor, bra jobbat!!

Igår satt vi på balkongen med varsin dricka, njöt av den ljumma kvällen. Jag drack en läsk med ingefära men den var så stark (ingefäran) att jag inte drack upp hela. Det hade aldrig skett om det var alkohol i, då hade jag tönt glaset till sista droppen, oavsett hur illa det smakade.. nu bara lät jag det vara.

Nu är det strax dags att gå till jobb.
Ännu en morgon glädje jag åt att kunna vakna och gå upp och faktiskt må bra.
Ha en fin söndag!

Det är nu veckor sedan jag låg med ångest i soffan och insåg att mitt drickande eskalerat och att det nu måste till mer bestämda tag till en förändring.
Har ju försökt förändra många gånger tidigare, men alltid fallit tillbaka ganska snart när minnet tonat ut och garden därmed har sänkts.Denna gång insåg jag dock att det måste tas till en annan nivå för att nå ett annat resultat. Denna insikt samt att jag av någon anledning inte hittills känt ett enda sug, har nu alltså tagit mig till tre helvita veckor.
Vaknar idag tidigt söndag morgon med livslust istället för ångest.
Detta tänker jag nu fira med en tidig morgonpromenad i ensamhet denna ljuva sommarmorgon.
En tid för reflektion och eftertanke, men framför allt samlar jag energi för nästa dag.
Min 22:a dag som jag redan nu vet kommer bli nykter och njutfull!
En dag i taget!

Hur är detta möjligt? När blev "en dag i taget" hela sex månader? ?

Tacksam idag! ?

Känner så igen den! Att behöva ha nåt ”att göra” medans man gör nåt annat för att slappna av inombords....
Låter rätt sjukt! När man läser igenom den meningen....
Jag jobbar också med mig själv massor... lär mig nya saker varje dag. Och av att läsa och skriva här!

Jogga är inget för mig men powerwalka kan funka men vill ju helst något ska ske. Promenera då är jag ensam med mina tankrnoch de vill jag inte. Idag var jag på pappas 90 årskalas. På väg hem från det nu blev verkligen lyckat. Pappa var jättenöjd. Ja måste få tag på dem för är på väg tappa kontrollen nu och jag orkar inte de en gång till. Blev alkohol idag med och har så klart sprit kvar. Och jag klarar inte av ha sprit stående hemma. De dricks upp omg.
Men de viktigaste var att pappa fick en perfekt fest och de fick han :) Skaldjur och present han va jättenöjd med och lotter som han vann på. Plus de viktigaste för han att få träffa alla i familjen pga Corona så är de ju bara några få av oss han mött.

@akilles, jag tycker mig uppleva att vi är många som dricker för att klara av höga krav, ofta ställda av oss själva och säkert av en omgivning som förväntar sig mycket. Och då tänker jag också på hur samhället är uppbyggt, våra olika ”projekt” som vi ska klara så bra.
Att vara mänsklig med tillkortakommanden och gränser framförallt är något som jag haft svårt att acceptera hos mig själv. Men haft lättare att stötta andra.

Jag kämpar med min stress, på olika sätt.
Men idag slog det mig, viktigt tror jag, att det nog inte har gått att komma nånstans med det, så länge jag har druckit.
Det har varit mer; PROBLEM- (stress eller relationer eller jobb eller mamma eller pappa eller vad som helst)
Lösning: Dricka för att slippa stress, glömma krångliga relationer, döva dåligt samvete över saker jag glömt eller inte orkar.
Problemlösning: 0,0%
INGET löser sig av att dricka. (Tillfällig spänning, och en människa med normala dryckesvanor- ja kanske.)
Det har tagit mig dryga sju månader att se detta klart.
Att bli nykter handlar så mycket om att få fortsätta utvecklas, att inte hälla tjock smet över livet, stanna i växten.
Så vill jag inte leva.
Jag råkar ibland hamna på ett inlägg här i min egen tråd, kanske 14 dagar in i nykterhet, som handlar om min ”panik” över att inte få dricka mitt vin framför brasan.
När jag läser det tänker jag att jag borde fått panik över det istället.
Ibland känns det som ett barn som skrev de där inläggen.
Ibland känner jag mig som ett barn nu, därför att jag ofta är glad - och då och då leden och bekymrad eller orolig. Det är jobbigt, men det är riktiga livet som äger rum här.
Nu ska jag straxt sova.
Godnatt kämpar- förbundets alla medlemmar ??
Ps. Idag löste jag problemet kring ”varför blir jag ståendes i köket och fixar så mycket”. Det var enkelt. Efter middagen stack jag ut och sprang, 7 km och ganska lugnt. Perfekt tid för att familjen skulle hinna; duka av, diska, röja köket, tända ljus och sätta på en kanna te. Varsågod för antistress- tips! ?

Härligt att läsa dina inlägg! Jag brukade också vara noga med ”rättvisan” när det kom till just vinet. Annars bryr jag mig föga.
Hällde också ALLTID upp ca 3 mm mer vin i mitt glas... (och drack alltid upp den halva flaska som var kvar efter en middag)
Så det var knappast rättvist en enda gång...
Jag njuter av varenda dag nykter och borde väl vara uppe i ca 220 dagar. Tror det är mitt livs viktigaste beslut, förutom barn och sånt självklart. Jag känner ofta att jag har fått en ny chans, så häftigt.
Kram till dig! ?

.

Först - grattis till nyktra sex veckor, du har verkligen landat i det nya livet och tänker att det du beskriver kring din/er relation också kan höra ihop med det?
Jag vet ju så lite om just er, men däremot tycker jag själv att min nykterhet satt relationer i ett annat ljus. En parrelation är ju ofta ”känslig” för balanser och obalanser- vilket jag uppplever att nykterheten är.
Det är ju i hög grad ett mått på självständighet, tänker jag.
Bara positivt enligt mig, men kanske något som är värt att prata om? Som ett eget ämne?
Bambi kommer snart mot fastare mark, säkert.
Kram! ?

Tittar in och säger hej! Hur går det? Här går det fint faktiskt. Firar 2 veckor imorgon.
Har ätit kräftor och målat på landet. Börjat lyssna på en ljudbok (Annie Grace). För att få mer kött på benen om varför man borde fortsätta den här nyktra vägen. Kram

Ps. Lustigt att du försökte dricka ikapp din man. Här var det tvärtom ? han försökte dricka ikapp mig.

50 nyktra dagar är riktigt bra! Hoppas du får en toppensemester. Nykter förstås ?

Kram ?

Det känner jag igen! Var också van att ”ladda ur” för att på nåt sett nollställa mig själv. Men inte mådde jag bra i det stora hela. Varit sjukskriven med ångest och utmattning senaste året. Så då fick jag eld i baken att ta tag i mitt mående och hälsan. Har insett nu efter 2 veckor nykter att jag haft mer problem (pykiskt ) av just alkoholen än jag trott. Så med alla andra grejer jag förändrat senaste året är det här en fortsättning på det. Man måste bara ställa om sig... håller på med ”programmet” här inne. Har du provat det? Lyssnar även på en bok av Annie Grace..
jag har ställt in mig på att jag inte kan dricka mer. 1-2 glas kommer bara leda mig tillbaka dit jag var och det orkar jag inte. Lycka till på din resa ?