Senaste kommentarerna i forumet

Jag gick efter magkänslan. Som sa att jag skulle ta kontakt med läkaren nu innan det går för långt. Så jag var där idag. Vi kom fram till att jag börjar med medicinen igen. Jag vill inte men jag vågar inte heller bara låta bli. Fick tid till samtal också, hon vet om mina alkoproblem och tyckte det var bra att jag försöker sluta.

Usch. Känner skamkänslor för det är ju inte kul för familjen heller när jag bli sjuk gång på gång.

Inget sug efter alkohol alls och har tappat aptiten helt. Alltid något...

Aldrig i livet att jag avgiftar mig via dem. Rena skräck upplevelsen inlåst får inte ha sina egna kläder, blir kroppsvisiterad, mobil beslagtas, urinprov när som helst vägrar du bältas man, personal som behandlar en som skit ungefär du är missbrukare så du är inte värd bli behandlad bra. De utgår ifrån att alla är knarkare och ärvdär mot sin vilja och har en plan att smuggla in knark även om man inte ens överhuvudtaget någonsin knarkat. Kan förstå de har vissa regler men att utgå från att alla är knarkare och behandla en värre än om man satt i fängelse och utgå från man bara vill ha droger hela tiden fast man sökt dit frivilligt de är inte rätt metod. Aldrig blivit så illa behandlad som när jag varit där, oengerad personal som kör med hot om bält ing för lilla minsta grej. Mår sämre efter avgiftning än innan pga man blivit illa behandlad vilket inte lett till fortsatt nykterhet när man väl lyckats ta sig ut. Är den avd som blivit mest Ivo anmäld i hela länet. Men finns andra aktörer tack och lov där jag bor och både soc och jag är överens om de är bättre alternativ och dit vi ska vända oss ingen annanstans. Skönt jag har en bra soc inte alltid en förrunat.

Vaknade utsövd, efter en drömlös sömn. Har använt sömntabletter i många år, men hoppas kunna dra ner nu snart. Värken i kroppen är något mindre idag.

Har sträckt ut handen till ett par olika bekantskaper, vet att jag inte kommer klara det själv nu. Är nyligen separerad och har inga vänner, så min vardag har bara varit att sitta och dricka och äta (har även ett matmissbruk) tills kvällen kommer. Vill inte vara ensam längre.
.
Jag har satt några saker på en lista, som jag ska försöka göra varje dag:
1 social sak (har planerat lunch med bekant nästa vecka)
1 självkärlekssak (ska till Emporia och shoppa, och köpa skön hudkräm)
1 bra-för-kroppen sak (det blir nog många steg på Emporia...)

Men bak i huvudet härjar hela tiden ångesten och tanken "Vad ska jag göra nu med mitt liv?" Jag har inget jobb, ingen partner, inga vänner, och jag bor på ett tillfälligt ställe. Och skammen över att vara 42 år gammal och inte ha presterat ett skit.

var skall den här dagen sluta? Har redan lärt mig att dubbelvirka, haft ett givande samtal med Telia, beställt lastgaller till bilen och städat densamma?Och klockan är bara 11!

Energi välkommen?

40, det gick snabbt!
Vi traskar på nu, genom de roliga och de tråkiga dagarna. En nykter dag blir aldrig aldrig sämre än en dag med alkohol. Så tänker jag när det känns lite småtrist vilket det ju gör ibland. Men allra mest bra och stort! Kram på dig!

En av mina verkligt stora känslor kring att sluta dricka är att jag alltid kommer att vara spik nykter med mina barnbarn. Har varit mkt sparsam tidigare men alla här vet ju att sparsam kan vara oförsiktig och mer än planerat... Nu känner jag stor trygghet och tillförsikt i att varken små eller stora barn någonsin ska behöva känna oro kring mig och alkoholen. Betyder mycket!

Att samla olika AH-inlägg under olika rubriker, tex ”Att vakna upp”. Försöka spegla så många olika upplevelser som möjligt. För att alla ska känna igen sig hos någon. Intäkterna från boken kunde gå till alkoholforskning!

Kram ?

Mycket bra idéer! Jag ska försöka väva in dom tankarna i min resa nu. Undvika drickande inför barnen är ju något som alla utan undantag skulle praktisera.

Såg ett inlägg på tuben igår och tänkte på dig ❤️ Även om jag inte har en aning om ni två är lika förstås. Nykter och klok vid ung ålder har ni gemensamt i alla fall!

? 12 lessons av 4 years sobriety

Kram ?

Klokt resonemang!! Det köper jag till 100%. Nej, det är absolut ingenting som är väsentligt för mig, men det fascinerar mig! Innefattar ju mig med, vilket jäkla grepp A kan ta om människor

Glad jag blir varafrisk att det kan hjälpa dig lite till motivation! Jag tänker ofta på dig och hur det har gått för dig ??

Grattis AmandaL!

Så härligt att läsa och så värdefullt för mig att läsa???

Kram?

Peter på landet, dyngrak ska vi undvika att bli. Det ger oss bara ångest och minnesluckor. Jag dricker aldrig alkohol när jag umgås med släkten. Har vi barn och barnbarn i närheten dricker jag inte heller alkohol. Jag dricker mest här hemma nuförtiden och skriver alltid upp här i loggen vad jag druckit. I vår bekantskapskrets dricks det rejält. Jag har tidigare varit den som alltid blivit full som en kastrull och gjort bort mig. Nu har jag umgåtts nykter med kompisgänget och det funkar bra. Ibland snackar vi om missbruk då två föräldrar till våra kompisar var alkolister och söp ihjäl sig. Men ingen i gänget ser sig själv som alkolist.

Såg ett klipp av du vet vem igår om det faktiskt. Han sa att de funkar så överallt, inte bara med alkohol.

Han sa att man antingen är external - söker ny kunskap och ny information, för att kanske till och med bilda sig en egen ny uppfattning så småningom.

Sån är jag. Är väldigt lyhörd och lyssnar på andras åsikter och kan utan prestigeförlust ändra uppfattning om jag blir övertygad. Även om mina egna grundvärderingar är väldigt solida.

Eller så är man internal, och då söker man bara efter info och åsikter som bekräftar den åsikt man redan har. Alla andra är idioter.

Han tog upp brexit och trump som två tydliga exempel. Det är två frågeställningar som bokstavligt talat splittrat världen mitt itu.

Han menade att man kan sätta en brexit-motståndare och en brexit-förespråkare i ett rum i en månad utan att de skulle ändra uppfattning. Han själv och hans egen pappas olika uppfattning var ett exempel på det.

Han menade också att det är lönlöst att ens försöka och att det bästa är att ta död på diskussionen direkt. ”Jag vet vad du tycker och det är helt okej, men nu pratar vi om något annat.”

Jag har inte själv hamnat i sådana diskussioner om alkohol, umgås inte i sådana kretsar. Jag kan också tänka mig att dina vänner inte ens vill fundera över sitt eget riskbruk/missbruk, och då är det för dem det enklaste sättet att avsluta diskussionen på.

Oavsett är det oväsentligt för dig. Du gör det här för din skull. Vad dina kompisar tycker är väl skit samma, eller?

Kram ?

Godmorgon 40! 40 nyktra dagar alltså! Vad underligt det känns, när jag ser tillbaka på den dagen jag bestämde mig för att sluta dricka på riktigt, det är nu det gäller, och idag.. stor skillnad på mitt mående, jag känner mig otroligt mycket lugnare, snällare, friskare, sover bättre, äter bättre, gråter inte (grät sista dagen min första ”nykterhetsdag”) ångesten har börjat lätta etc.. men det har inte varit en spikrak resa, inte alls, jag har haft jätte stora alkoholsug då och då. En gång var jag så alkoholsugen att en av forum vännerna skrev att nu planerade nog mitt undermedvetna ett återfall. Nej då, det gör det inte, eller jo kanske, det gjorde det kanske, men i den här kroppen bestämmer det medvetna nu och inte det omedvetna. Fördelarna med att inte bli full är för många, för stora, det har gett mig livet åter! Så idag på min 40 dagsdag firar jag med alla insikter, alla träningspass jag orkat gå på. Alla vackra minnen jag ger mig själv nu med en klar hjärna ? positiv inför framtiden, den som jag tyckte såg så mörk och grå ut förut. Att livet kom tillbaka till mig, att jag blivit viktig för mig själv igen ??

get yourself up and try again....
En gammal låt som jag ibland brukar lyssna på...
Tydligen var detta lättare sagt än gjort... och jag har tyvärr hunnit med ett par tragiska vevor till sen jag skrev sist...
Men nu är faktiskt första gången.. som jag börjar bli på riktigt rädd... ALLTSÅ RÄDD... för vad den här livsfarliga giftet gör med oss och våra hjärnor och kroppar.. är för skör just nu för att skriva ner allt... men jag är tillbaka här på forumet.. saknar gemenskapen och behöver den...
NU gör jag ett nytt försök... med flera mycket tunga insikter om mig själv i bagaget.. men jag vill inte ge upp... jag vill så gärna lyckas.. och bli en lycklig människa... jag vill inte sluta som min mamma som tog sitt eget liv vid 48 års ålder... jag har 5 år dit... till 48.. jag vill inte gå samma väg... den paniska skräck jag lever med ... att sluta som henne... är en av anledningarna till mitt A beteende... jag har inte riktigt råd med psykolog just nu... så om nån har tips på hur man kan få gå och prata med någon som inte ruinerar en... så vore jag tacksam..
Idag är jag nykter. jag har gjort en lista med saker som händer när jag dricker... den har jag nu som skärmsläckare på min dator... för att stoppa mig själv när andan faller på... listan är lång... och för med sig eländigt JÄKLA SKIT .... det funkar rätt bra att tvingas se den listan varje gång jag tar upp datorn vilket är väldigt ofta ;)..
Ska ta mig igenom dagen.. inatt drömde jag att jag satt i fängelse... utan mat och dryck.. fastkedjad vid en brits.. jag trodde jag skulle dö... jag vill inte dö.... jag vill leva... ska andas idag.. en vacker dag.. ska jag älska mig själv igen... jag ska tillbaka.... på nått sätt... en dag i taget. Hoppas ni mår bra där ute.. KRAMAR från mig.

Försöker landa i mig själv och hitta tillbaks till mitt gamla glada jag. Jag vill vara så stark som möjligt nör det väl är dags att släppa bomben och separera. Fast det är väldigt jobbigt att fortsätta vara i samma hus som någon som uppenbarligen inte ser eller vill se att vi har problem och bara fortsätter som vanligt. Medans jag försöker bita ihop och se om det kan finnas någon chans att hitta tillbaks till varandra, ja då tittar hon på möbler online och vill köpa ett nytt köksbord. Själv är jag helt ointresserad av materiella saker just nu och vill bara hitta en väg fram (och ut). Tror hon dansar på gränsen till vad jag kan hantera just nu och det är nog bara ern tidsfråga innan hon går över den igen och då vet jag faktist inte vad jag gör, försöker hålla mig lugn och inte förhasta mig då så mycket står på spel. Men hur länge kan man stå ut?

Med alkoholen går det bra iallafal, har inte haft något som helst sug på väldigt länge. Har börjat få in en bra rutin att gå ut på riktigt långa promenader just den tiden som jag oftast tagit första glaset. Det fungerar bra just nu. Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra framöver med drickandet men just nu har jag inget sug alls så nykterheten får fortsätta.

En solstrimma letar sig in mellan gardinerna i en lägenhet på Östermalm i Stockholm.
Ljuset når ett sovandes ansikte med blonderat hår i sängen i sovrummet.
Det starka ljuset ifrån solen bländar bort drömmarna genom ögonlocken hos Henny 37 år.
Hon fick sitt namn av sin far, efter hans favoritdryck Hennesy, en konjak som alltid stod främst i vitrinskåpet.
Hennes far är död sedan länge, han kanske inte söp ihjäl sig, men dog i en alkoholrelaterad olycka.

Lägenheten hon bor i har gått i arv, när farmor dog fick Hennys pappa ärva en liten förmögenhet och lägenheten.
Han flyttade in i det fina Östermalm och började umgås med folk i dess omgivning, inte alls i hans sociala ställning men han försökte leva upp till någonting som han egentligen inte tillhörde, societeten.
Han bjöds med till fina restauranger och levde livets glada dagar, till en dag då han förväntades också bjuda tillbaka.
Den stora men flyktiga umgängeskretsen var kostsam att underhålla med ostron, hummer och champagne.
Men var man med i leken fick man leken tåla, och det frikostiga arvet började sina alltmer snabbare.
Vartefter pengarna försvann lämnades han också mer och mer vind för våg och hans umgänge hamnade allt mer längre ner i heriakin, men han hade fått smak för det goda livet och ville inte lämna det.
Han fick snart det inte lika hedersvärda öknamnet ”Bullit”, för han hade blivit en snabb kula att smita ifrån krognotorna.
Han blev allt mer ökänd bland krogarna i Stockholm och fick hela tiden söka sig till nya innan han blev ihågkommen och portad.
En decemberkväll hade bjudit med sig ett sällskap till Mälardrottningen, ett landfast fartyg vid Riddarholmen.
Kvällen blev lyckad med ett digert julbord och festen fortsatte långt in på småtimmarna.
När avec’en serverades för sjunde gången och det var dags för Bullit att betala notan körde han sitt favoritknep.
Jamen oj, jag har ju glömt plånboken i bilen, jag ska bara hämta den, kommer strax.
Och med den relativt dyra kostymen brukar inte restaurangpersonalen misstänka något, han ser så proper ut.
På vägen ut mot bilen en gammal Saab så har det börjat en ny hovmästare på Mälardrottningen, han känner igen Bullit ifrån en av hans tidigare krogar som han har jobbat på, och sätter efter honom mot bilen.
Hovmästaren försöker på ett trevligt men ändå högljutt sätt få Bullit’s uppmärksamhet när han följer efter honom mot bilen, Bullit ökar på stegen i en allt högre fart, skyndar sig att öppna dörren vrider om startnyckeln men med alkoholens påverkan har han glömt att trycka ner kopplingen, och gamla Saabar har alltid backväxeln ilagd.
När bilen startar har han redan gaspedalen i botten och med en rivstart far bilen bakåt ned över kajkanten ner i den svarta sjön som bara återspeglar delar av den solbelysta stadshustornet, det är inte tillräckligt kallt för isen att lägga sig.
Bara 47 år gammal drunknar Bullit i sin gamla Saab på fem meters djup i ett femgradigt vatten en kall decembernatt.
Att han brukade köra på fyllan hjälpte honom inte denna gång, man får aldrig tillräcklig erfarenhet med alkohol i blodet att man lär sig köra bättre på fyllan, faran finns där lika mycket i varje tillfälle.

Henny hade frågat polisen om pappa hade använt säkerhetsbältet, och det tillfrågade befälet hade skruvat på sig lite
och svarat, ja både och...
Inte runt kroppen, men ett varv runt halsen i hans iver när han trasslat in sig i bältet i mörkret när det iskalla vattnet trängt in i dörrspringorna och bilen ställt sig med bakdelen uppåt innan den långsamt med kraftiga bubblor sjönk ner till botten, hans försök att ta sig ur hade varit chanslösa, hans glamourösa liv slutade i djupet där och då.

Henny då endast 20 år gammal fick överta lägenheten, hon var inte längre välkommen hos mamma.
Bullit och hon var skilda åt sedan länge, och mammas nya man var ingen man egentligen ville ha inomhus.
Han söp och härjade, slog hennes mamma nästan var helg och likt förbannat försvarade mamma hans beteende.
Henny var den ende som vågade stå upp för sin mamma och tog fajterna mot sin styvfar, och fick ta smällarna hon med.
Trots ivriga anmälningar hos soc, ville de inte göra något när hennes mamma slätade över allting med att det var inte så allvarligt, han kommer att bättra sig och så vidare...
Det var en död ände, inget gick att förändra, för ingen ville förändra något.
Mamma tyckte nog att det var bäst att Henny flyttade hemifrån i den smått sönderslagna lägenheten i Skarpnäck.
”Det blir ju så mycket oro i hemmet när du inte kommer överens med Hasse”
Vaddå jag som inte kommer överens med Hasse, det är ju han som slår sönder både hennes och mammans liv.
Henny kände att efter så många års slit med att försöka förändra både mammas och Hasses liv så gav hon upp.
Hon måste försöka lägga fokus på sitt egna liv, där det finns en möjlighet att utveckla något.
Hon flyttade och förväntade sig bara få höra av något från sin föregående trasiga familj när någon av dem hade dött.

Men alkoholen hade inte släppt sitt grepp om henne, Henny var den som likt sin far spenderade alla sina pengar på uteliv, men hon runt krogarna på Stureplan.
Hon börjar bli gammal, och hennes drömmar om att skapa sin egna familj går snart henne om intet.
Om ett par år börjar hon bli för gammal att skaffa barn, och det är bråttom att finna henne en lämplig partner.
Hon vet att möjligheterna är små på krogarna, det blir mest one-night-stand med en lapp på köksbordet på mornarna.
Inte allt för sällan med ett falskt mobilnummer, många de hon träffat har redan en fru eller en flickvän någonstans därhemma, och hon är medveten om spelreglerna, men någonstans därinne hoppas hon på att de ändå ska välja henne.

Men tillbaka i sängen, ljuset väcker henne och hon gnuggar ögonen med pekfingrarna, men det kommer grus i ögonen.
Hon kikar upp mot händerna och ser att de är alldeles jordiga, naglarna har svarta sorgkanter.
Hon vrider på huvudet för att se vad klockan är på mobilen som ligger på nattduksbordet.
Men någonting klistrar hennes hår mot kudden och det svider till i bakhuvudet, hon känner efter.
Hon har en skorpa i bakhuvudet och får blod på sina händer, hon reser sig upp och ser en kudde färgad av färskt och gammalt intorkad blod...

Vad har hänt...?

Ring till beroendeenheten där du bor.De kan hjälpa till med avgiftning.Lycka till!

Så bra skrivet.Att ingenting är tråkigt med att vara nykter.Är inte riktigt där än men hoppas att det kommer den insikten för mig med.

Nu är inte jag vid vägs ände med alkoholen än, får se var det slutar efter min nyktra period, vad jag klarar, vill, inte klarar, inte vill... men oj vad jag med känner igen mig: Nu är livet slut, man kan inte svinga en bägare i glada vänners lag, eller ha sin flask-vän i soffhörnet tillsammans med ensamheten...
Ju inget konstigt alls, det är ju så drogen alkohol är uppbygd, det är ju därför man vill ha mer!! Men du har liksom jag o alla andra öppnat oss och landat här!! Tålamod, fördelarna kommer. Jag började med att Googla fördelar med att dra ner på alkoholen. Finns massor med pepp att finna där!

Något som jag märkt när jag försökt ta upp alkoholkonsumtion med kollegor/ vänner är att ingen vill riktigt prata om det, antingen avfärdar dom det som nonsens eller så får man höra att man är en moralist som ska hålla käft.

Skönt att höra att fler har liknande erfarenheter. Lyckades hålla juni på en bra nivå, endast några folköl på midsommar. Sen veckan efter började semestern, släkt kom över helgen, gick bra till vi bestämde oss att gå på krogen vilket jag inte gjort på evigheter. Blev dyngrak, ramlade o minnesluckor. Det är den röda tråden sen förra hösten, minnesluckorna..... Gradvis sen låt säga nyår så har mitt drickande sakta men säkert ( 2 steg fram, 1 steg bak) blivit bättre. Här hemma ensam eller med familjen lyckas jag hålla det på en bra nivå. Så min plan: undvik fester med kollegor, släktkalas, umgängeskretsen som nyttjar en hel del alkohol.

Oj vad jag känner igen den dystopiska framtiden du målar upp. Men stopp och belägg. Var i varje dag så länge och kräv inte mer av dig själv än så. Jobbigt nog ju.
Ibland när jag läser tillbaka i min egen tråd så blir jag nästan full i skratt att jag liksom tillmätte alkoholen så stor betydelse. Att det var två (läs 3-5) glas vin som skulle göra min kväll framför brasan.
Så fantasilöst.
Men där är du inte än. De insikterna tar tid. Önskar dig massor av tålamod, och en dag i taget. Kram.

Tror det gäller att bara ta 1 dag i taget i början..Ibland kan det vara svårt, då tar man en stund i taget..Tex om man är van att dricka vid vissa klockslag, då får man som du är inne på distrahera sig själv den tiden..Även att tänka på all skit som alkoholen gör med dig och andra..Alkoholen är en substans som nästlar sig in i våra hjärnor och gör oss beroende..Läs och skriv här..En dag i taget, fundera inte för långt fram i början..?..