Senaste kommentarerna i forumet

Godkväll det 14 dygnet som jag är nykter! ? hur bra är inte det?? As-bra enligt mig själv. Jag är stark och viljan finns i mängder. I kväll är jag ensam och det känns bra, vill inte ha frågan... vill inte behöva säga nej, även om jag är övertygad om att jag klarar det. Jobbade länge och gick sen ner på affären, handlade fyra alkoholfria öl och lite kikärtschips. Mums! ? nu har precis kommit hem från en lång härlig tur med vovvis i skogen, naturen gör verkligen underverk för själen ? och vovvis är bara ovillkorlig kärlek. ❤️ Jag är uppkrupen i sängen, har varit frusen hela dagen så otroligt skönt att krypa ner. Äter chips och dricker alkoholfri öl. Ska läsa lite vad ni andra har för er och hur det går, sen ska jag maraton-titta på Vikings... typ besatt av den serien. ?

Vilken underbar fredag!! ?

Idag har jag, utan problem, valt att vara nykter ??❤️

Du är duktig vita smultronet! Det är jobbigt med sug, det blir bättre med tiden dock! Så håll ut, kämpa på, suget försvinner till sist, jag är inne på dag 36, har alltså ”bara” varit nykter i lite mer än en månad men jag har inget sug alls, tänker inte på alkohol och jag mår så bra, känner mig pigg, stark och frisk, så håll ut! Det blir bättre, ge det bara lite mer av det här svåra suget så kommer du får belöning ???

Ska sova andra natten i tält med barnen. Känns så bra att inte gå och lägga sig och vara snurrig och halvt väck (& gärna med en kopp extra gömd någonstans). Barnen ligger brevid och får sova i ångorna, hua.
Jag har tidigare allvarligt funderat på att smussla med alkohol i schampoflaskor eller dylikt. Inte kommit dit men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag hur allvarliga mina problem ändå blivit.

Jag tänker också att jag vet ju att om jag inte får dra i mig större delen av en flaska så kan det lika gärna vara. Ett glas kommer bara väcka begäret och gott är det ju inte.

Kämpar, inte hela tiden men i stunder varje dag.
Ta hand om er ❤️

Vi är på samma dagar ?
Jag tycker gott du kan äta godis, det kan man behöva ibland.
Jag känner verkligen igen det där med suget speciellt vissa tider, att hjärnan drar igång på högvarv då. Det är ett fysiskt sug och det skrämmer mig. Att det har gått såhär långt ?.
Ta hand om dig ?

Hej du jag vet hur du känner, gudarna ska vetat jag gjort så många idiotiska saker på fyllan ?. Mina första dagar som nykter här, kryper i mig också, periodvis i alla fall. Suget är galet, det tar över hela min kropp. Men går sedan över.
Ät ordentligt & med jämna mellanrum, drick mycket, unna dig sånt du gillar. Motionera, kör minfullnessapp.
Jag kan inte lova att jag ”aldrig” kommer att dricka men just nu behöver jag ta en lång och välbehövlig paus.

....känns det.
Det är väl vanan ...vanans makt är stor! Att år efter år dricka när det blir tråkigt, eller sorgligt eller hemskt eller för den delen roligt, glatt.
Det skapar djupa fåror.
Och dopaminer och andra viktiga substanser är i obalans.
Man blir orolig, rastlös, låg.
Det är segt!
Men drick inte...bara genom att inte dricka blir det långsamt bättre.
Läste en intervju med Björn Ulvaeus som var lite fånig men en sak var bra - han beskrev hur han tog sig ur alkoholism. Och för hans del tog det trekvarts år ( minns att det stod just så...trekvarts år) och sedan öppnade känslorna upp sig...som små spröt...började växa.
Livet fick färg igen och mening. Blev mkt bättre ( ja nu är det mina ord:-)
Så håll ut vid torktumlaren.
Vi är väl mitt inne i den förresten ...vi tumlar oss torra.
Det tar tid.

Ta en promenad, rensa tankarna, gör nått åt dom där hoppande fötterna, det är skönt att ta en kvällspromenad och göra nått annat, bryta en negativ känsla. Det låter som att suget slagit till för dig, det hade jag också runt tre veckor så känner igen den där konstiga känslan, man trodde man kommit över suget men tyckte också det var som värst vid tre veckor när man kände sig säker.. men ta en promenad, andas, tänk på varför du är nykter så tror jag att du kommer känna dig bättre när du kommer hem igen ??

Det är jobbigt ikväll. Min kropp kan inte vara still. Mina fötter dansar i soffan. Jag försöker hitta på något projekt men faller hela tiden tillbaka på att tänka på det som jag inte ska göra. Det har gått så bra. Snart 3 veckor nykter. Vad är det som händer? Det är ingen speciell situation. Det är inte det att det är fredag, eller att jag går på semester eller att folk runt omkring mig dricker. Det är som vanligt. I soffan. Torktumlaren är färdig. Suget hugger tag så det nästan gör ont. Jag frågar igen, vad är det som händer? Är det abstinens, eller har jag bara sänkt garden?
Det är jobbigt. Jag kommer inte dricka. Jag behöver bara få ur mig frågan.

Du är så välkommen att rida bredvid mig på hästen Nykter:-)
Du är ung - 32 år och har så mycket av livet framför dig.
Vi får hjälpas åt - det går!
Viktigt med hopp och en dag i taget.
Plötsligt har hästarna förflyttat sig över stäppen ...och man får en ny utsikt.
Kram ?

Min särbo ( vilket jäkla trist ord...låter som ett hopplöst köksredskap som man har ett lätt reserverat förhållande till ...jag kallar honom min man från och med nu ..fast vi varken är gifta eller lever under samma tak men det känns ändå mer rätt) har varit rökare.
Han slutade för ett par år sedan men kämpar ganska mkt och åkte dit för ett tag sedan.
Nu håller han på och slutar igen. Trappar ner...
När vi ser filmer så får han svårt sug när han ser andra röka.
Efter att ha kämpat med alkoholsug så är det märkligt att - helt likgiltigt - betrakta hans kamp. Likgiltigt i meningen att jag bara inte kan förstå vad han längtar efter?
Vad är det för en känsla ( man blir ju inte full av cigarretter)
Jag förstår inte längtan efter ngt som för mig smakar hemskt och förstör lungorna ( självklart förstår jag med intellektet ...men jag KÄNNER ingenting)
Tänk att ha det förhållandet till alkohol....det är ingenting, likgiltigt ...gör varken till eller från.
Alla vi alkoholister har ju varit där - någon gång i våra tidigare levnadsår. När slog det över och varför?
Jag minns att jag tyckte väldigt illa om att bli full i mina tonår. Sedan vande jag mig...behovet och den där laddningen började smyga sig på strax innan 40 och runt 50 tänker jag att jag gick från riskbruk till alkoholism. Jag drack inte för att jag ville utan för att jag inte kunde låta bli ...även om jag fortfarande kontrollerade var och när. Jag blev en ensamdrickare. Jag kunde dricka en hel flaska vin på tisdagen och hålla i ett möte klockan 8.00 på onsdag morgon.
Mitt drickande märktes inte på ett dramatiskt sätt...men min inre tomhet och trötthet och likdom brist på verklig glädje ...den var dramatisk. Jag började gå omkring på jorden som om jag inte var fullt vaken. Jag tappade fokus, ordningen i mina lådor, handväskan ( som du brukar skriva om Se Klart)blev allt sämre. Jag kunde inte hålla i projekt som var långsiktiga ..om de inte var arbetsrelaterade.
Människor blev mindre viktiga och möjligheten att dricka allt viktigare .
Fick jag välja mellan en ensam kväll med vin och en kväll med vänner utan alkohol ....då vann alkoholen.
Hjärtat slog hårt på nätterna, askan växte i munnen ...ångern , rädslan för cancer.
Jag undrar om jag en dag kommer att se på alkoholen som jag ser på cigarretterna - likgiltigt?
Antagligen inte ...eftersom alkoholen för evigt kommer att vara mitt gamla ex som det gick åt helvete med...
Men jag hoppas att lusten , förtrollningen håller sig borta.
Jag ska jobba för det - det kommer att vara avgörande för resten av mitt liv.

Nej jag vill heller aldrig mer in i den tunneln kaveldun! Och vad som är mer skrämmande än att många som får återfall tar sig ut ur det igen är dom som inte gör det! Man kan ta sitt sista återfall och dö av det, det kan vara det där första glaset som får bägaren att tippa över igen, jag har varit nära gränsen som alkoholist, jag är 32 år och har varit nära att förstöra för mig själv, och det vill jag aldrig hamna i igen! Jag håller med dig, nu ska vi vara nyktra! Varje dag, en dag i taget förhoppningvis ska jag dö när jag är gammal och inte för att jag var full som jag tidigare varit övertygad om att jag skulle. Hemska tanke! Kämpa på, jag vill gärna rida vid sidan om dig på den häst du sitter på om jag får ???

Jasmine, du kan ju träffa dina vänner ändå och vara nykter, du bestämmer över dig själv och börja med något lätt, ni behöver ju inte ses ute på krogen utan bjud hem dina kompisar, middag där du bestämmer själv vad du har lust att dricka. Nykterhet betyder inte isolering som någon så fint sa till mig när jag liksom du var osäker på hur man umgicks nykter, men dina riktiga vänner bryr sig inte om om du är full när ni träffas, och dom som helst bara vill dricka i ditt sällskap dom är inte det sällskapet du vill vara med, eller hur? ??? Jag tror på dig, jag har också en mys fredag hemma i soffan med pepsi Max lime, jättegod ??

Och din nyktra fredag.... Du inspirerar!

Kram

Dag 2 har passerat och jag är inte sugen på att dricka alkohol. Men, jag skulle gärna ha träffat vänner istället för att sitta hemma ensam och se Netflix.. vi får se hur länge det här kommer att fungera. Just idag är jag nykter iaf!

Obstinat, tack för ditt svar både här och i din tråd. Det är precis som du säger- enklast att vara nykter när inget "stör".

Kram till er all där ute

Det var svårt för mig att lägga undan mobilen ....om jag ska vara ärlig.
Jobbet hade jag förvarnat. Ungarna hade jag bett skicka ett sms ...ifall att ...( men de är 26 och 30 år)
Mamma är död.
Det jag saknade mest var detta forum. Kände mig också som en lite dålig kompis på ngt sätt ...som bara tystnade.
Nu har jag läst flitigt i alla trådar.
Så många liv, så mkt att kämpa med - så mkt som är gemensamt även om varianterna är många.
Jag är lite dålig på att kommentera. Ofta tycker jag att ngn annan precis uttryckt det jag ville säga...och mer spot on.
Dock har jag landat i att jag får hänga här - som som jag är.
Ngt annat går ju inte:-)
Vill bara att alla ska veta att era trådar betyder mkt för mig.
Omärkligt kan detta med nykterhet hamna i skuggan av allt annat.
Jag behöver läsa här - helst varje morgon - jag är inte helt självklar i nykterheten än. Även om det känns självklart ...varje dag ...att inte dricka - sedan ett bra tag. Låter kanske motsägelsefullt.
Men jag vet ju också hur många år jag drack och jag läser om många som ...plötsligt får ett återfall.
Jag vill inte ha ett återfall just nu....eller aldrig.
Numera oroar jag mig inte så mkt för vad det skulle göra med kroppen ...det handlar mer om det mentala.
Med det sagt - alla som får/tar ett återfall - många kommer ju upp i sadeln igen.
Men jag vill så gärna hålla mig på hästen ....och trava vidare i verkligheten. Det är motsatsen till slentrian och uppgivenhet ...ngt som präglade livet svårt de sista åren.
Dricka och vara trött, dricka och vara bakfull, dricka mer i ensamhet och ligga till sängs. Inte se slutet på en räcka veckor där glädje och avkoppling var lika med dimma och förgiftning...
Fina stunder med min särbo - visst. Och mkt jobb som ofta gick bra. Och vänner .
Men samtidigt ...en tunnel som blev smalare och smalare och tröttare och allt mindre fantasifull.
Jag vill aldrig mer in i den!

Tänker ofta på Annie Graces ord: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.”

Känner mer och mer för varje nykter månad att hon har helt rätt ?

Kram ?

Man kan inte förändra andra, bara förändra sig själv och föregå med gott exempel.

Du får alliera dig med de positiva krafterna i gruppen och försöka hålla lite distans till problemmakarna. Se till att de inte lurar dig att gå deras ärenden!

Kram ?

Jag är hellre ensam, nykter och stolt över den person jag är än ensam, full och skäms över mig själv. Det brukar hjälpa mig att motivera mig till att hålla mig nykter även fast jag är ensam ??

...det håller jag med om.
Men inte omöjligt och du är så mkt bättre rustad när du är nykter ...har en stabil nykterhet ( och jag upplever dig så stark i ditt beslut).
Däremot tror jag att det är omöjligt att träffa ngn och få det att funka ...om man är i ett missbruk.
Det blir pannkaka förr eller senare.
Ofta förr.
Så mitt ( ovetenskapliga) råd är att testa igen när du känner dig riktigt trygg i nykterheten och i ditt liv.
Och då gör du ju ngt helt nytt - dejtar nykter. Just det har du inte testat!
Själv har jag en lite märklig historia med en särbo där vi tidigt bestämde oss för att inte dricka alkohol tillsammans. Han hade druckit en del som mkt ung och jag hade börjat supa till som tant:-)
Jag kände ett förtroende för honom och för det beslutet ( men om jag fortsatt min karriär som alkis så hade ju den planen i långa loppet inte hållit....det vet jag).
Ibland tyckte jag att det var lite tråkigt att vi aldrig drack tillsammans....synd.
Men idag tycker jag att det är så skönt!
Jag har också börjat fundera i nya banor kring kärleken ...kanske vill jag inte nödvändigtvis bo tillsammans med ngn igen - jag i alla fall ingen brådska just med det. Man kan ha stor närhet ändå.
Jag är säker på att du kommer uppleva/hinna med kärleken igen.
Men allt arbete du lägger ner nu är en förutsättning såklart. Och ngt ännu större och härligare än tvåsamheten.
??

Nu har du etablerat en god vana. En promenad gör dig tusen gånger större nytta än ett glas vin.

Kram ?

Ingenting alls bella20, jag är nykter sen 36 dagar tillbaka ???

Varför vara nykter när du ändå är själv? Jo, för att du anske kan hitta på trevligare saker än att gå in i dimman med glaset? Inventera dina tidigare eller nuvarande hobbys, fritidsintressen, djupdyk i någon netflixx-serie som du kanske njuter av mer utan ett glas handen? :-) Det går ta långpromenader, det går sova ut ordentligt utan att sova för man är bakis.

Men... klarar du av att ha flaskor hemma oöppnade? Gulp.. det skulle jag *aldrig* göra. Jag ska.. inte... skriva, men gör det ändå... ”häll ut dem”, ”ställ ut dem i bilen”, ”ge bort dem”. Fundera på det åtminstone, för om du har flaskor i din närhet på det sättet att du går och tittar på dem, vill vara nykter är det ju - nästan lika svårt att låta bli tänka på alkohol som om du slog upp ett tält utan för bolaget och sov där,, eller t.o.m boksätta sig i en flyttkartong i en hylla och undvika att kika ut från kartongen och se hyllraderna med godsakerna.

Missförstå det jag skriver rätt, men det är ju en stor frestelse... Bara du vet vad du klarar av, hur du vill hantera det, så jag *ska* inte ge dig råd att kasta bort saker som du köpt och kostar pengar, men ändå, fundera om det är klokt att avlägsna dem från din närhet ett tag.

..,läst din tråd nu och känner igen mig. Lever ett annat liv och är i en annan ålder men känner igen sug, egna fester med alkoholen som enda sällskap ( att dricka mig full när själva festen/partyt är över).
Och att inte fatta hur livet ska bli roligt/mysigt igen.
Mitt råd som inte är originellt men funkat för mig är:
Håll ut. Låt livet vara tråkigt och lite skavigt. Tillåt dig att vara trött.
Prata med din man och be honom om att sluta involvera dig i ngt gemensamt drickande eller i hans drickande ( du kan inte förändra hans vanor ..han får låta dig vara i dina beslut).
Det är segt ibland och tungt ibland...men håll ut!
Långsamt långsamt blir det bättre. Små förändringar som kommer och går...men nykterheten växer och med den lugnet och faktiskt glädjen.
Jag har varit nykter några månader och vaknar nästan alltid glad nu. Njuter av kaffet ...kan känna att rastlösheten ( min eviga följeslagare) stillar sig. Känner att kroppen långsamt får tillbaka förmågan att göra saker ...jobba UTAN alkohol.
Stå ut - allt blir bättre även om livet aldrig bara är en dans på rosor.
Med alkoholen och drickandet får vi mkt korta kickar som känns som en dans på rosor men visar sig vara en kemisk illusion ...och morgonen efter vadar vi i aska och dy...inte en jäkla ros i sikte...
Det är en förbannat dålig vän alkoholen ..
Jag var på väg in i ett liv där jag valde den istället för vänner...det är ett otroligt sorgligt och ensamt liv.
Du har barn och du är klok ( det märker jag när jag läser din tråd)
Var rädd om dig och ta hand om dig ???

för dina rader! Precis så känns det - vill och vill inte. Varför ska jag vara nykter när jag ändå är ensam? Jag vill tänka att det är för min skull jag ska vara nykter. För att jag inte vill vara en alkis men det är svårt. Jag går fram och tillbaka, tittar på flaskorna och vill öppna en. Ta bara ett glas. Du är så bra som har två nyktra veckor! Det vill jag också ha! Kram!

Det känns otroligt befriande att skriva ner hela storyn så här tre år senare, i ett stycke. Jag ser helheten då på ett annat sätt. Ser att min egen skuld i det hela är obefintlig. Faktiskt.

Snart kanske jag kan känna mig skuldfri inifrån och ut också. Inte bara förstå i teorin - utan verkligen känna det också.

Jag upplevde det där och då i brottstycken, eller överlevde kris efter kris snarare. (Blev sjukskriven för utmattning 7 mån senare.) Jag har också enbart berättat storyn i brottstycken, och då endast pratat om det.

Att skriva ner det, tvingas koka ner det väsentligaste, tvingas sätta ord på det som hände - erkänna för mig själv och andra att det faktiskt hände - känns befriande.

Har efter ex-sambon dejtat några killar, varav två som jag hoppades mycket på. Varje gång har jag blivit dumpad på sms. VARJE GÅNG. Som om jag inte är värd mer än så.

Varje gång har jag slagit hårt på mig själv. ”Du är för på, du skrämmer dem.” Eller ”Hur kan du vara så dum att du tror att någon vill ha dig till mer än ett tillfälligt tidsfördriv?”

Den typen av tankar är oerhört destruktiva. Självkänslan blir nerslagen i skorna minst sagt. Oerhört lätt att dricka alkohol på den typen av tankar och känslor.

Helt har jag inte gett upp hoppet. Jag vet att det finns guldkorn i dejtingträsket också, men de är så förbannat svåra att hitta bara.

Kram ?