Senaste kommentarerna i forumet

@LillaVideung74 Hat du tänkt något på hur du ska trappa ner?

@Ros kan man vara anonym om man ringer dit?

@LillaVideung74 Hej. 👋🏼 jag är så ny att jag inte sett nån annan version och kör mobilt. Jag följer trådar och det har funkat. Men jag måste tillstå att det inte är ett lättnavigerat upplägg.

Hoppas du har en bra dag 🩵

PS Syftningsfel :) Det är körerna som kan vara väldigt olika med låga eller inga krav... Inte männen... ha,ha

@brandnew Nu vet jag ju inte hur gammal du är eller vilket kön, så kanske mina intressen är långt ifrån dina. Det viktiga är ju att det är något som du är intresserad av. Men så här är det för mig....
Jag tycker musik är väldigt roligt, men inte vågat prova att exempelvis sjunga i kör (ingen fantastisk röst). Men nu gör jag det i alla fall och där ges massor av lyckokickar. Att sjunga många ihop är fantastiskt roligt. Män brukar vara extra välkomna och det finns många olika. En del har låga eller inga krav.
Dessutom har jag nyligen halkat in på amatörteater...
Vi har hittills jobbat med improvisation och jäklar vad man får skratta. Vår teaterledare sa: Ni ska vara positiva till allt och säja ja. Det gör inget om ni är fåniga eller gör bort er, här är alla fåniga!
Jag har tidigare varit vansinnigt blyg (fobi) så för mig är det här så himla läkande och roligt.
Det ger också en väldigt speciell gemenskap. Mycket fantasi och lek.
Folkhögskolors sommarkurser är också något som kan ge väldigt mycket, om det finns något du är intresserad av där. Finns massor att välja på och väldigt bra om man vill prova något. Har man ingen vän att åka med så kan man hitta nya på plats. Både gemenskap och utveckling och inte särskilt dyrt jämfört med att sitta i en solstol söderut.
När det gäller vardagen så är jag med i en bokcirkel som ger både intressanta diskussioner och gemenskap. Känner man inga bokläsare så kan man haka på bibliotekens.
Sport är också bra. Prova gärna flera. Röra på sig måste man ju ändå. Själv gymmar jag regelbundet. Det är min mindfulness ....
Fester och middagar var lite tröga i början. Skaviga kvarten var det någon som kallade det. Det är de 15 minuter i början då jag brukade snabbdricka 1-2 glas vin för att komma "i form".
Det var en slags blyghet som jag ville bort från.
(Dagen efter hade jag ofta minnesluckor....hu!)
Nu ägnar jag fester/middagar åt att verkligen umgås, lyssna, vara en bra och intresserad vän, och om möjligt: dansa. Älskar att dansa. Inte så mycket styrdans, utan mer disco..
Nu är jag närvarande och mår dessutom alltid bra och minns allt.
Detta att festa utan alkohol blir bättre av övning. I början kan det vara lite svårare, men jag hade ju aldrig provat, så jag fick ha lite tålamod. Nu tänker jag inte på alkohol alls, (bara när folk ev blir trista och sluddriga...då går jag hem).
Hemma njuter jag av att städa mera, lyssna på böcker och leta upp bra serier. Blommor ska skötas om. De små njutningarna...
Hoppas detta kan ge inspiration, att hitta DINA guldkanter. De finns alldeles säkert.
Börja pröva något, ett litet steg i taget. Beröm dig själv och njut av varje liten framgång. Att bli nykter är en sak men att byta ut livet tar mer tid. Men det kan vara mycket mer spännande!

@dednipz tack för ditt brev. Du sätter ord på mina känslor exakt. Det är en stor sorg att skiljas från A men det är också absolut nödvändigt. I alla fall i mitt fall.

Ha det bäst!

Godmorgon och välkommen hit🍀
Jag har lika funderingar som du. Här finns många tappra själar som kämpar på olika vis. Fortsätt skriva och läs när du har ork och tid. Många kramar till dig från mig

Du har kommit rätt som skriver i detta forum. Gå in i läs o skriv så kommer du få hjälp. Bra hjälp är att ringa till alkoholhjälpen o de kan ge dig stöd och tips. Du klara det en dag i taget, KRAM.

Jag vill inte dricka mer. Jag förstör min kropp, mitt liv och mina relationer. Av olika skäl vill jag inte söka hjälp inom vården och vill minska för att inte riskera kramper.
Tror ni det kan gå?

senaste tiden har jag nog nått den botten som jag inte trodde jag skulle hamna i. eller som ens existerade. den botten ja tror många hamnade i här då dom tog beslutet påriktigt. jag hade ju nykter månad. sen börja dricka då o då. de va inget märkvärdigt. det ökade vecka efter vecka. till slut försvann mina ”2 veckors pauser” som ja tidigare pratat om. jag har ju inte bara alkoholberoende. ja har ju nån form av adhd autism eller add. har extremt kontrollerande beteende mot mina partners. och extremt tvångsmässiga beteenden inom allt. har antagligen nån slags depression också. jakten på dopamin konstant oxo 24 timmar om dygnet. ja drack nåra bira förra fredagen. tjejen svarade inte. då hände något i min hjärna som ja inte trodde kunde hända. antagligen pga att ja druckit varje vecka. de blev stort tjaffs och bråk. polisen kallades dit. inge våldsamt eller så utan mest heta argument. ja fick för mig saker som inte existerade också. så illa så att polisen trodde jag hade tagit något mer… saker e lite svarta o dimmiga. men vips var de är så befinner ja mig på en polisstation. allting går bra. ja lämnade prover självsäkert osv o kom ut. därefter brann de i skallen att förhållandet var över förevigt? så nu spelar ju ingenting någon roll längre? då gick ja till puben. en hel vecka gick härjande ute. med massvis med alkohol och amfetamin. ja minns amfetaminet . de va en polare som gav. min plånbok o mobil hade försvunnit när ja vakna upp förvirrad efter en vecka kl 2 på natten. fick panik.. vad har hänt??? hur har en vecka kunnat gå???? visar sig att de va många här i stan som hade sett mig och varit extremt oroliga för dom aldrig sett mig så. även folk hade skrivit till tjejen o varnat om va ja va ute o gjorde. ja minns absolut ingenting allting är blanksvart. enda ja minns e svaga minnen från när ja vaknar upp bakfull tex då ja träffa kompisen me amfetaminet. syrran kom hit igår o visar sig att även benzo finns i blodet…. nån kan ha lagt de i drinken dock nån av dagarna o kanske tom utnyttjat mig i mitt tillstånd… ja vaknar upp och är helt förkrossad o förstår inte hur allt detta kunnat hända. jag som alltid är i kontroll tycker jag?! verkar som att hjärnan till slut lägger av… och går på automatik… de där är ju inte jag…. de är inte jag som person… har haft extrem abstinens senaste och syster kolla oxo blodtryck. då de va nära till stroke. hur jag mår just nu är obeskrivligt. bakfylla är ingenting längre. högersidan är ingenting längre allt ja gnällt om förut… ta det 100 gånger värre. allt har verkligen gått helt åt helvetet bara för ja Börja dricka bärs en fredag. de är som att allting spolades fram. därefter har ja fått meddelanden från okända som frågar hur ja mår egentligen. och att ja ska ta hand om mej nu… ja fattar absolut ingenting. ja har förstört allting genom o bara öppna den där första ölen vid exakt rätt tidpunkt då min hjärna bestämde sig för att nu räcker de. nu går de på automatik. hjärnan orkar inte mer antagligen. har svikit hela min familj o förstört mitt förhållande. allt ja hade… ändå vill hon ge mej en chans trots att hon vet att ja kanske vart me nån annan när ja vart på droger… jag ska göra sllt för o bli frisk både från mina disgnoser och beteende i vanliga fall och missbruket. nu kommer jag söka hjälp påriktigt. värsta tänkbara hände. kroppen la av. ja fick oxo hallucinationer. hörde ljud. såg skepnader. jag måste göra något nu. om ja haft ont i magen förr så var de ingenting. bara små stickningar. nu är de påriktigt illa. hjälp kommer ja söka redan imorrn. jag är chockad . ja har förr ignorerat att detta skulle kunna hända. att tappa kontrollen trodde ja aldrig skulle hända mej. men de blir så när man år efter år fortsätter o inte gör nåt åt de. ja vet inte om ja kmr kunna rädda min familj eller om de kommer gå bra allting. ingen aning. just nu får ja ta en dag i taget. och ja söker vård imorgon. har svårt o bara gå. benen viker sig. ont i heeeela magen. ryggen är illa som fan så kan inte ens stå upp. blåmärken över hela benen. skrapsår här o där. höften kanske har en spricka oxo. ja fattar ingenting. just nu ba sover ja o sover… kroppen e helt slut. ja har fått höra att ja ej sovit från mån-tors. va vaken dygnet runt av droger. livsfarligt allt detta… ja är så förkrossad de här ens hänt o ja vet inte om ja nånsin kmr kunna förlåta mej själv ens för detta. ja har nått den totala botten och ja vill inte mer .

@Tombor Grymt jobbat!! 💪 Hade en liknande reflektion idag, så många lördagar och söndagar man släpat sig upp sent omsider och knappt gjort något av vett förrän efter lunch. Fem veckor nykter och idag var jag uppe halv åtta och bryggde kaffe och preppade för fönstertvätt 😅 ha en riktigt fin vecka ☀️

Söndag och ytterligare en helg utan alkohol. Känns väldigt bra och någonting som har slagit mig är att helgerna blir så mycket längre. Hinner så mycket mer när en dag inte går åt till att vara bakfull. Ovant men skön känsla! Ha en fin vecka allihop.

När jag var yngre söp jag ganska friskt (dock utan att det vållade några sociala problem,
skötte mitt arbete utan anmärkning etc)
Nu på äldre dagar är det nästan som att jag inte orkar supa längre - och det är ju lika så gott...
Har ngn annan här haft ngn liknande erfarenhet ??????????

Godmorgon Alkoholhjälpenvärlden och alla som snurrar runt här gamla och nya. Jag har några praktiska frågor gällande forumet. Upplever det en smula svårt rodda runt o rätt. Jag kör med mobilen, är det skillnad om man använder dator? Trycker på "Följ tråd" när jag hittar ngn jag önskar följa men den blir inte tillagd. Hittar ingen sökfunktion a la förstorinsglas🔍 Kan tillägga att jag är "IT-trög" o inte så intresserad, vill liksom bara att det ska vara enkelt o flyta på. Det är ju redan så svårt med mycket annat här i livet för mig! Önskar er en lugn söndag🍀

@LillaVideung74 Jag är kass på vissa planer. Om de bara gäller mig själv typ skippa sockret. Men mina dryckesvanor skadar ju den jag älskar mest och det vill jag inte... så den här planen är bäst just nu 🤓 Men jag håller fullständigt med dig - men svårt att genomföra utan konsekvenser. Jag varken vill eller kan smygdricka hemma.. de gånger jag har druckit senaste månaden har jag varit nöjd 2 ggr efter 1 resp 3 glas. Men inte efter två (vid det tillfället). Men min plan är ju som sagt att glesa ut tillfällena så det inte blir slentrian. Jag vill att det ska höra festligare tillfällen till .. precis som att jag inte äter trerätters varje dag 😅 Det skulle se ut på hospitalet.. tre små matlådor - varje pass 😉 Gårdagens pass hade jag behövt bara söva mig själv när jag kom hem spruta. Skulle kunna.. såg en video på youtube när en läkare intuberade sig själv nasalt, i utbildningssyfte, 😳😂 Lite Propofol bara så är saken biff! Fria luftvägar & godnatt 😴 (spårade ur där med min dåliga humor).

Hoppas du fick en skön lördag 🩵

@LillaVideung74 Jo! Visst är det sorgligt! Min plan är att ersätta det med något jag tycker är kul. Har bl.a. gått Alpha kurs i kyrkans regi mest för att göra någonting helt annat. Ett längre uppehåll är första målet. Då tror jag det är lättare att välja om man vill ta en eller några öl och att det stannar där alternativt att avstå. Det är nog väldigt lätt att man snart är tillbaka på ruta ett om man " bara " tar en öl. Börjar sakta men säkert inse att åldern tar ut sin rätt. Sköt om dig🙂

Starkt och enorm igenkänning! Välkommen hit 🌼

@carisie du har såklart en poäng där. Att i ensamhet är det lätt att ta sig en "stärkande" stänkare. I synnerhet sedan ensamdrickandet blivit min melodi. Man vill ju liksom dricka på sitt eget lilla ohämmade vis, inte sitta o finsippa o vänta på andra naturbegåvningar. Jag är inte så bra på planer eller att slaviskt följa några. Jobba så lugnt det går i bunkern🏥

Det låter hoppfullt, tack för fint peppande svar ❤️ vad har du hittat för aktiviteter och glädjeämnen? Behöver lite inspiration.

Hej! @depniz, Har läst din tänkvärda beskrivning eller brev till alkoholen och nog är det som du beskriver en märklig ”vän” att ha som först tycks kunna anpassa sig till nästan var situation som finns hos den den människa som av nån anledning kanske binder sig alltför hårt till denne falske och sluge vän. Bakslug var ett ord som helnyktre farsan hade i sin vokabulär när det gällde inte minst knepiga typer som lovade runt och sedan höll rätt så tunt. Nog skulle man utan tvekan kunna säga att alkohol som vän är sinnebilden för det mer ultimata när det gäller ordet bakslug. Det finns falska vänner som man inte kan ha nära sig då de till sist alltid utan tvekan förgör en. Så att bara göra en liten paus i bekantskapen med en bevisat bakslug vän är nog ibland bara att förlänga ett onödigt lidande liksom. Kanske måste man till sist inse att det bästa är att göra slut en gång för alla. Man kan inte vara helt fri och samtidigt lite fången, så att vara alkoholfri är nog det bästa fast det ibland kan verka vara rätt så svårt.
Kämpa på kompis!

@dednipz. Oj. Vilket brev. Träffsäkert med stor finess. Välkommen hit!

Men tycker du inte att det är bedrövligt att man inte ska kunna delta på sådant? Roligt musikquiz på pub m trevliga människor. Jag har så svårt acceptera att jag måste välja bort ställen o människor pga mitt svaga sinne för alkohol o dagen efter med allt det innebär för mitt mående o hälsa. Nåväl det är väl bara så det är. Kämpa.

@dednipz En fantastisk beskrivning på vad det handlar om. En relation som varit så fantastisk känslomässigt där inget annat behövs. Både du och jag och alla andra här är bra människor i grunden. Däremot delar vi upplevelsen av att relationen med A har förändrats från något underbart till något mindre smickrande. Vi kan nog vara eniga om att A inte vill oss väl längre. Ha en fin lördag😊

@LillaVideung74 Tack snälla😊 Precis som du säger är gamla vanor svåra att bryta. Ikväll är det musikquiz på stammispuben vilket är superkul! Intalar mig själv att det totalt sett inte kommer vara positivt då jag räknar in att vara bakis imorgon. Just nu känns det jättebra att vara pigg och inte bakis. Den känslan håller jag fast vid. Ha en fin lördag😊

Har aldrig postat något här innan, men fick tipset om att skriva ett brev till alkoholen så gjorde det:

Hej,

Vi behöver prata.

Vi träffades ganska tidigt i livet och jag minns det som otroliga första träffar. Din charm, humor, euforin och den starka önskan att du stannar. Jag kanske förstod redan då att det var början på något stort. Minns att jag tidigt började prioritera dig på ett sätt mina vänner inte verkade göra. Jag hade svårt att förstå att det inte verkade spela lika stor roll för dom om du kom eller inte. För mig vad det hela poängen.

Tillslut kom dom någorlunda ikapp, mina vänner alltså. Och vi kunde äntligen vara tillsammans utan att jag behövde tona ner hur jag faktiskt kände för dig. Jag behövde aldrig oroa mig när du var med, jag visste att vad som än skulle komma mot mig, kunde du fixa det. Du gjorde mig så modig och självsäker. Det var en ovanlig känsla för mig och jag upplevde den som otroligt härlig. Du satte färg på tillvaron och fick mig att skratta. Hur skulle jag inte kunna falla för dig? Du var den trygga som omfamnade mig när jag behövde det som mest. Vi funkade så bra ihop.

Jag vill tacka dig. För att du fanns där och stöttade mig. För allt det roliga vi haft ihop. Du har öppnat dörrar för mig som jag aldrig vågat drömma om att ens gå nära. Det går inte att förneka att vi haft det bra i många stunder, och jag vill vara ärlig. Det går nog inte annars.

Nu är jag 33 år. Har två barn, en sambo, ett bra jobb. Skyldigheter, ansvar, drömmar och mål. Jag försöker alltid att se till att vi få tid ihop, har vägrat släppa dig, men det blir allt svårare. Och jag har verkligen börjat fundera mycket över vår relation på senaste. Varje möte med dig orsakar mig problem nu. Varje gång vi ses. Och kontraktet ser annorlunda ut. Du gör mig inte glad varje gång, vi har inte alltid kul och jag vet inte om magin är där längre. Iallafall inte som det brukade vara. Istället för att höja mig mig till skyarna och göra mig modig och glad, är det som att du vill dra ner mig. Du har börjat ta mer av mig än du ger.

Jag har försökt att förklara för dig, och bett dig tagga ner. För jag har inte velat släppa dig. Har levt på hoppet och minnet av vad vår relation en gång var. Har inte velat eller vågat ge upp hoppet om oss.

Tanken på att skiljas från dig gör ont. Den skrämmer mig. Vi har levt tillsammans så länge och sanningen är att jag inte riktigt vet vem jag är utan dig. Ett liv utan dig känns ovant och läskigt. Många oroliga tankar om att jag inte kommer få skratta igen, inte känna mer av din magi. Att livet ska bli grått och färglöst. Att ge upp min superkraft.
Men jag vet inte vad annars jag ska göra.

Våra möten har blivit farliga. Du tar över helt, tar risker jag får ångra dagen efter, och mina relationer tar skada. Du lämnar mig utmattad och dränerad. Du lämnar mig med en bitter smak i munnen. Avsmak. Min omgivning har börjat ifrågasätta vår relation och kompatibilitet. Jag får allt svårare att försvara den.

Vad hade du tänkt skulle hända?

Jag vet att vi bara är några träffar ifrån att något allvarligt händer. Något jag inte kan reparera dagen efter. Och då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv för att jag låtit det hända. Du blir aldrig nöjd, din girighet kommer förgöra mig. Din svartsjuka är omöjlig. Du vill inte dela mig med någon annan och jag kvävs.

En del av mig är så arg på att du inte bara kan bete dig. Vi hade kunnat vara som det där skrattade paret på en av Stockholms uteserveringar en solig vårdag, varför varför varför kan du inte bara låta oss ha det så? Jag ser ju dom andra paren klara det galant och jag kokar av avund. Och sorg. För att du inte tillåter det. För när det lyckliga paret är nöjda och går hem vill du alltid vara kvar och ta en till. Du vill aldrig gå hem. Du vill ta en till, och en till och om du kunnat skulle du stannat tiden. Dragit med alla andra på serveringen ner i fördärvet med dig. Varför gör du så? Förstår du inte att du är omöjlig att ha med? Jag kan inte ta med dig någonstans längre och får alltid skämmas över dig.

Varje gång vi ses nu är det med en klump i magen jag möter dig. Vad för dumt ska du hitta på den här gången? Jag brukade välkomna dig med öppna armar och kunna njuta av pirret i magen. Men du har förändrats och jag vet inte hur länge jag kan fortsätta vänta och hoppas på att du ska bli den du var.

Jag har alltid varit dålig på att göra slut. I slutet på exakt alla mina kärleksrelationer har jag uttryckt att jag “behöver en paus” istället. Kanske är det feghet, men jag tänker ändå göra det nu igen.

Vi behöver ta en paus tror jag. Jag måste få samla mina tankar och känslor. Jag säger inte att vi aldrig kan ses igen, eller att vi aldrig mer kan ha en relation, men just nu funkar det verkligen inte. Jag hoppas du förstår. Det här är inget jag tar lätt på, det är ett svårt beslut som jag övervägt under lång tid. Och jag önskar att det var annorlunda.

Tack.