Senaste kommentarerna i forumet

Underbart att läsa Odette ? en dag och ett beslut i taget. Vi finns här om du behöver.

Det låter härligt, vi följs åt. En dag i taget. Kram

Så glad för din skull.

Lycka till, finaste du.

Kram ?

Det är typ omöjligt att vara nykter för att andra ställer krav på en. Ska man lyckas behöver man ha viljan inombords eller en jävla disciplin och kämpa hårt som fan i stark motvind. Sen hoppas att man på vägens gång kommer in i lugnare stormar och kanske helt vindstilla till sist där man inser att man valt rätt väg.

Det här är ju inga lätta vägar att gå på. Alkohol snurrar i ens skalle då det funkat som en (dålig) lösning tidigare men trots allt en lösning man känner sig trygg med. Kämpa på och ta en dag i taget!

Jag måste bara säga att jag tycker det är såå snyggt med grått hår!! Har själv inte fått det än, men har alltid sagt att den dag jag får det så kommer jag behålla det grått. Men självklart, det är en sak att säga det nu och förmodligen en helt annan sak när man står där. Då kanske jag har helt annan åsikt ?

den ömheten känner jag för så många berättelser här!

Helt otroligt med 146 dagar ? så glad för din skull JoYo. 61 dagar för mig och julängre tid som går desto mer säker blir jag i nykterheten.

Man kanske inte behöver gå tillbaka till just de tankarna - de är väldigt jobbiga. Vi vet ju att de finns där och kan plocka fram dem om vi behöver... typ om vi får ett starkt begär kan de negativa alkoholminnena hjälpa oss att inte dricka. Att dricka på morgonen var nog det värsta. Att vakna upp och ta en stor klunk av glaset som stod på nattduksbordet... fortsätta dricka för att slippa bakfyllan som sen kom x1000 senare.

Fan, vad starkt med snart 5 månader ?? Det är därför jag alltid säger/skriver till de som vill sluta att ’börja med 30 dagar och se hur du mår’. Svårt att vilja gå tillbaka till det gamla dryckesmönstret efter det.

Jag har snurrat och fajtats med det här alko-monstret i flera år. Försökt sluta och fallit tillbaka.
Idag har jag fått vara ifred från monstret i 146 dagar. Det trodde jag inte. Jag dricker inte alkohol. Himlars, vilken resa. Jag vill gå vidare! Stanna i nuet. Men vidare i friheten!?

...din berättelse om att vakna tidigt och hälla i sig en flaska. Och missa det viktiga..,
Det är en berättelse om ensamhet - som jag känner igen mig i.
Det finns hundra varianter av den.
Men i grunden är det samma.
Och det spelar nog ingen roll hur många sambor och barn man har omkring sig. Eller vänner.
Uppfattar inte dig som en ensam människa...och jag är inte heller ensam.
Men det handlar ju om en helt annan sorts ensamhet.
Tack för att du berättade om den där svåra morgonen....när du hällde i dig vin.
Det hjälper mig - just nu.
Och det väcker också ngn sorts ömhet som räcker till för oss båda:-)

...din berättelse om att vakna tidigt och hälla i sig en flaska. Och missa det viktiga..,
Det är en berättelse om ensamhet - som jag känner igen mig i.
Det finns hundra varianter av den.
Men i grunden är det samma.
Och det spelar nog ingen roll hur många sambor och barn man har omkring sig. Eller vänner.
Uppfattar inte dig som en ensam människa...och jag är inte heller ensam.
Men det handlar ju om en helt annan sorts ensamhet.
Tack för att du berättade om den där svåra morgonen....när du hällde i dig vin.
Det hjälper mig - just nu.
Och det väcker också ngn sorts ömhet som räcker till för oss båda:-)

Kul att du hittade hit ?

Ja, när man brukar dricka i stort sett varje dag så känns bara några dagar som en evighet. Jag försökte under ett tag att minska intaget och bara dricka på helgerna men misslyckades varje gång. Så nu har jag bestämt mig för att inte dricka alls under en tid. Till mitten av augusti som kortast, en nykter sommar är planen ☀️ Jag tror att det gäller att hitta det sätt som passar en själv bäst. Har du lagt upp en plan för hur mycket du får dricka? Jag hade gärna kunnat dricka "som normala människor" men har insett att det nog tyvärr inte kommer bli så.

Men just nu säger jag inte att jag aldrig kommer att dricka, bara att jag inte gör det just nu. Känns inte lika stort då på något vis.

Eller hur är det skönt att berätta för mannen! Känns mycket bättre nu.

Helgen var rätt kaosartad med förkylda och uttråkade barn och alla planer ställdes in. Idag var det jobb som gällde (min man är pappaledig) och jag fick dåligt samvete för att jag tyckte det var skönt att komma iväg till jobbet... men ibland vill man bara komma iväg en stund.

Hur har din helg varit? Så lyxigt med lemonad, låter gott. Själv sitter jag just nu och dricker upp dotterns hallonsaft ?

Det blir verkligen lättare ju längre tid som går. Jag känner att om jag inte drack igår så kan jag göra samma sak idag, speciellt eftersom varje dag ser likadan ut just nu (karantän). En annat knep är att om jag får sug eller begär så brukar jag tänka: ”Om jag verkligen vill dricka så kan jag göra det imorgon. Idag är jag nykter.” Helt otroligt hur mycket det hjälper. Vet inte om jag ’lurar’ mig själv eller om jag helt enkelt tror på det. Jag har inte druckit ’imorgon’ på över två månader.

Jag vet att det kommer bli svårare snart när allting öppnar och jag börjar jobba igen. Min lilla bubbla spräcks och ångesten, tröttheten och krav som jag vet kommer att hänga med kommer göra det jobbigare. Det är sådan tunn (för mig) linje mellan att ’ta en dag i taget’ och planera inför framtiden angående nykterheten. Jag vill inte bli överrumplad men heller inte fokusera för mycket på någonting som inte har hänt än. Kontraproduktivt att oroa sig inför framtiden men jag måste visualisera olika situationer där jag kan bli erbjuden alkohol, eller vara den enda nykter osv.

Jag har saboterat för mig själv en del gånger. Ett framtida scenario där jag måste försvara/förklara mitt icke-drickande för andra människor har gett mig så mycket ångest att jag har börjat dricka dagarna eller veckorna innan det scenariot så att jag inte ska behöva göra det. ”Jag kommer aldrig kunna göra X eller Y nykter. Lika bra att börja dricka nu så behöver jag inte tänka mer på det.” Typ lite så.

Men i det stora hela så går ju det här skitbra. En klapp på axeln till mig själv ?

Har hört det så många gånger om andra som missbrukar både alkohol och andra droger: ”Hen kan inte hjälpa det, det sitter i generna.”

Det är förvisso delvis sant. Men det finns ingen forskning som visar att man ärver en ”beroendepersonlighet”.

Det man ärver är vissa personlighetsdrag och sårbarheter som gör att man ska vara extra vaksam vad det gäller alla former av riskbruk och missbruk.

Min pappa var också alkis. Han dog i sviterna av sitt missbruk 61 år gammal, för 18 år sedan. Om han finns någonstans omkring mig så vet jag att han är jätteglad för att jag valde att vika av från stigen som han hade trampat upp. Det är jag säker på att din pappa tycker också!

Svinbra jobbat med suget!

Kram ?

Fattat beslutet att sluta dricka, väldigt försent dock. Mitt drickande har skadat både mig, min relation med min särbo och min relation med min son.

Dricker inte på vardagar, men det har jag istället tagit igen på helgen. Sagt flera gånger innan att jag ska sluta men trots krav från människor i min närhet har jag inte löst det. Men nu har jag pratat med mina syskon och berättat hur det känns och det är ju ett steg i rätt riktning iaf.

Behöver pepp och stöd, när fredagen kommer så kommer suget efter belöning, fast jag vet att det aldrig blir bra så dricker jag ändå.

Min far var alkoholist och jag vill verkligen inte att min son ska behöva växa upp i det.

Ville mest bara skriva av mig lite...
Nästa helg blir min första nyktra helg på länge.

Suget.. Som en våg som sköljde över mig. Skulle ta mig an tvättberget o tänkte att nu minsann e jag värd ett glas vin! Men icke.. Jag tänkte om och tänkte rätt. Tog mig en Cola o tänker på hur min kropp tackar mig genom att sova som en döing. Stackars kropp. Stackars hjärna. En hjärna som inte är vid sina sinnens fulla bruk. Som låtit någonting giftigt styra.
Ska laga mat snart. Kanske borde krångla till det. Göra svår mat så hjärnan får komma till sin rätt. Jag ses av andra som en smart person. Tänk om de visste hur korkad jag egentligen är. Undrar vad min pappa skulle säga om han visste att jag gått i hans kletiga fotspår. Förmodligen ingenting. "Det är dina gener" typ.

Du har hittat hit och startat en tråd, bra gjort!

Du skriver att det är en bristande impulskontroll som gör att det blir mer alkohol än du velat från början de tillfällen du skriver. Insiktsfullt och medvetet att lägga märke till vad det är som händer när du dricker, låter som du reflekterat ett tag på det. Att sätta ord på det och berätta det öppet såhär på ett forum är ett steg på vägen att göra något åt det. Det krävs också mod att skriva såhär, bra gjort!

Du vill hitta sätt att träna upp det på skriver du och genom att läsa och skriva här hittar du lite om hur andra gjort och kanske kan få tips här i din tråd.

Ibland behöver man skriva flera gånger innan man får svar och en del använder forumet som en form av dagbok, använd detta precis på det sätt som passar dig.

Du är igång nu och hoppas du kommer hitta många vägar att träna på impulskontrollen med alkoholen, du är långt ifrån ensam om att beskriva det så.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har startat en tråd här och den antyder att du mådde väldigt dåligt när du tittade in här, det låter minst sagt tufft. Hur mår du nu och hur har du det? Om du vill som Se klart här ovan nämner, berätta gärna lite mer så blir det enklare för oss att stötta dig.

Igen, välkommen!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ser att du startat en tråd med en kraftfull titel. Berätta gärna mer.

Här finns plats för dig!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tufft och jobbigt, både att se tillbaka och att försöka se framåt.
För mig så handlade det mycket i början om ifall jag verkligen ”behövde” sluta helt, om jag verkligen var i riskzon och om jag nått ”botten”.
Jag tror att nästan alla som kliver in här redan har svaret på det och dessutom finns bara en lösning och den är: sluta drick.
Drick inte idag. Börja om imorgon med att inte dricka. Strunta i långa perspektiv som hela livet men ge dig själv och kroppen några veckor att återställa sig. Fundera, läs här, många har gjort den här resan och har vad jag förstår, bra liv. Alkohol triggar ångest, alkohol skapar obalans i hjärnan, föder skam och skuld. Var snälla mot er själva. ❤️

Jag är också i den fasen att jag känner att jag "inte orkar mer" jag har mer eller mindre i 10 års tid druckit varje helg, jag är van med det sen jag var barn för mina föräldrar har alltid druckit på helgerna. Med undantag för mig de helger jag arbetat, men ibland har inte ens det stoppat mig. Helgen som va så gjorde jag något riktigt dumt, något som jag aldrig skulle få för mig att göra nykter. Jag har haft många snefyllor och gjort dumma saker på fyllan förr men nu blev det ett uppvaknande. Jag bara kände dagen efter "vad fan håller jag på med" .. Jag insåg att jag blir en helt annat person. Jag har svårt att sluta dricka när jag väl börjat och det går fort. Så fort att jag liksom inte hinner reagera på hur berusad jag blir fören det är försent. Min sambo är nykterist och har fått stått ut med så mycket när det kommer till mig och mina fyllor. Jag kan inte ens förstå varför han är kvar... Jag gjorde så att jag pratade med honom om att jag vill förändra mig, att vi tillsammans måste sätta regler för när och hur mycket jag får dricka. Han har lovat att hjälpa mig med detta och jag vill verkligen. Egentligen vill jag kunna vara den som dricker 1-2 glas och sen är nöjd. Eller sitter med ett och samma vinglas en hel kväll. Men jag känner också att jag klarar mig utan alkohol, det räcker nu och den har redan förstört tillräckligt sen jag tappade kontrollen.

Jag tycker du ska börja med att försöka prata med någon du litar på och som du tror kan hjälpa dig. Om det är en vän, familj eller läkare.. För du har redan kommit till insikt att du måste förändras, du måste bara ta steget.

Idag är första dagen i ditt nya liv!

är allt ok ? eller så ok som det kan vara? Jag hoppas att ångesten lättat lite i alla fall .... Stor kram ( kikar in igen om ett litet tag).

Hej!
Är en kille på runt 30 år som i princip förlorat precis allt just nu med undantag för jobbet. Har iofs varit sjukskriven ett tsg nu så det är väl en tidsfråga bara..
För ett år sen var det en helt annan värld. Flickvän, boende mycket vänner osv men den här skiten håller på att knäcka mig. Hamnade på sjukhus för ett tag sen pga i grund å botten alkoholen. Tar beslut och annat som är så skeva så det finns inte. Har förlorat relation till föräldrar och en hel del vänner. Jag sitter för det mesta själv exakt varje dag å drar i mig 7-8 öl för att bara slippa tänka på allt man ställt till mig. Har väl 1 eller 2 nyktra dagar senaste 3 månaderna. Tänker varje dag att det får vara nog nu, men sen hamnar jag på närmasta sunkiga krog/bar å kastar i mig 6-7 snabba för att orka med mig själv och förnatt orka ens tänka på jag ställt till med.

Ni som varit här. Hur fan slutar man med detta? Det har varit alldeles för mycket i 2-3år men nu är det varje dag utan undantag i princip. Ljuger, hittar på, köper tuggummi, förnekar såklart för alla i min närhet. Allt det där har ja hållt på med minst 2 år nu. Orkar bara inte mer känner jag.

I morse gick jag upp jättetidigt, kom igång med jobb och löste vissa problem som jag igår inte visste hur. Jag älskar att gå upp tidigt men är ofta sååå trött om morgnarna. Ska öva på detta nu!
Nu kom solen. Jag ska ge mig själv en stund med näsan mot himlen.
Nykter idag, kan inte komma på ett enda skäl att dricka. Skönt!

Kör en snabb uppdatering då jag har några minuter till övers. Ska strax iväg och träffa min behandlare. Skulle tydligen gå igenom min alkoholhistoria och det var bättre att ta på plats tyckte hon än att köra via webben. Så ska knata dit strax. Får dock göra uppgiften på plats för så fungerar jag. Kändes inte lönt att stånga sig blodig hemma då jag inte skulle komma på mer än det jag har i huvudet och möjligen dyker extra saker upp på plats.

Fastan går bra. Inne på åttonde dygnet nu. Över 130 timmar alltså! Ska köra knappt 50 till är tanken. Känner mig starkare i själen. Mår faktiskt bättre. Så de effekterna har jag fått fram och det är jag glad för. Samtidigt är jag inte van att "må bra". Tagit längre promenader fem dagar under tiden jag fastat också. Tappat 8.4 kilo, lite mindre än jag trott och tänkt. Stått stilla nu i drygt ett dygn. Tror det har att göra med ett ökat saltintag. Salt binder väl vätska helt enkelt. Samtidigt minimerar jag risken att må dåligt som det är lätt hänt att göra vid låg salthalt.

Fastar ju av flera olika anledningar så klagar inte på viktminskningen. Sen kommer jag gå upp mellan 3-4 kilo när jag bryter fastan på onsdag.

Handlat hem massvis med god mat som jag dels fryst in men fyllt både kyl och frys. Även köpt på mig lite snacksalami från Paul och Thom samt Tweeks lösgodis. Så det finns mycket gott som väntar. Det bästa av allt är att jag får köphjälp från en som ska till Ullared och handla. Jag har beställt 100 snacksalami och 44 beef jerky (eller liknande). Så nu har jag snart fyllt på mitt förråd med det jag nästan slösar mest pengar på. Skönt att kunna ha en månad där jag mest behöver komplettera med saker. Det blir broccoli, blomkål och lite diverse andra saker. På onsdag blir det dessutom smygstart med A-fil (gör normalt inte det när jag bryter fastan) och sen mot kvällen lax med en sallad av bladsallad, champinjoner, tomater, fetaost, lök och en god romsås. Eller har någon ett bättre förslag?

Ska försöka köra 5:2 efter den här fastan och helst med ätfönster 14-22 de dagar jag äter för att få än mer viktminskning. Tanken är att jag ska hitta en bra form till hösten! Det känns positivt och hoppfullt nu. Hoppas allt kan flyta på smidigt nu! Har jag flyt så kan jag komma igång och arbeta i slutet av augusti. Det är mitt lilla preliminära mål.

Ha det gott alla och tack Kennie för dina supportande inlägg!