Senaste kommentarerna i forumet

Det finns en enda regel som är viktig att hålla: Aldrig ta första glaset.

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att försöka dricka ”lite”.

Kram ?

Det är faktiskt lite fantastiskt att man kan bygga relationer även på ett sådant här forum.

Det är som jag brukar säga om sociala medier - allt blir vad man gör det till. Vill man vara ytlig går det bra, men vill man gå på djupet så funkar det också bra.

Och ja, känslan är faktiskt att man inte är ny på jobbet längre. Man har viss bakgrundskunskap om ”kollegorna” och behärskar ”jobbet”. Då får man luta sig tillbaka, åtminstone korta stunder.

Tyvärr är körsången pausad i dessa coronatider ? Men de har startat livesändningar på Facebook på onsdagar kl 18. Så imorgon kväll ska jag och flera tusen andra stå och sjunga högt i våra vardagsrum tillsammans med live-kören, som fysiskt håller till i Linköping.

Jag saknar min fysiska kör här på hemorten jättemycket, men live-kören är bättre än ingenting. Som så mycket annat den här våren och sommaren.

Kram ?

Skönt att se att du har det bra!? Att det dyker upp någon enstaka ”sugtanke” (finns ens det ordet?) hos dig är ju inget att bry sig om. Det är ju fullt normalt med tanke på vad du/vi har gått igenom. Jag vill dig ju bara dig väl för du är lite av min ” bästis” här. Det är snarare konstigt att inte jag har något som helst sug.? Det kanske slår ner som en bomb när som helst hos mig.

Ha en underbar dag!

Kram

Andra halvlek, du är energi och klokskap. Ville bara säga det, och hur vårt lilla (stora) gäng hjälpt mig varenda dag i detta jobb som nykterheten är.
Men nu börjar jag känna att jag inte är ”ny på jobbet” längre ?
Mycket skönt! Nya utmaningar väntar, men vi kan också unna oss att vila lite på platåerna i denna klättring.
Kram på dig! ?

Jahopp! En ny dag och den är inte lika illa som i går. Dels har jag inte sovit borta hela dagen, men jag tog heller ingen Stesolid i går när jag skulle sova. Dock har jag vaknat en miljon gånger som jag brukar göra så det mönstret verkar vara tillbaka. Vilopulsen i dag känns nästan normal, den ligger under 70 åtminstone även om jag ska ner närmare 60 innan jag är nöjd. Hade bra syresättning (98) när jag testade det i söndags så jag känner mig nöjd på den fronten.

Vad gäller Försäkringskassan står det att de har beslutat till den siste juni, men det finns inga preliminärbelopp. Dock stod det samma i besluten som i de övriga. Men jag vet ju inte om det kan vara olika beslut för det då det inte finns så mycket info i just det meddelandet. Möjligen behöver det bara uppdatera sig och får lägga det åt sidan till i morgon. Förhoppningsvis ska det inte vara några problem.

Webbmöte om några timmar i den behandlingen jag går. Känner mig väl inte så pepp på det men har fortfarande inte gjort något konstruktivt i dag och det svänger väl så fort jag kommit ut med lite sopor, tagit en dusch och röjt lite på rummet. Sen efter det får det bli städning. Promenaden hoppar jag över i dag och låter mina blåsor läka ut istället.

Kostomläggningen gick ju inte alls bra. Dels blev det kanellängd och senare tryckte jag i mig massa glass från Sia. Deras glass är fantastisk god för att vara sådan man kan köpa billigt i butiken. Så nu har jag blivit besatt av glass och måste köpa nya i dag! Beach 2020 får kanske bli beach 2030 istället. Viktigaste är väl att hålla mig nykter så får kroppen komma sen men jag mår så mycket bättre mentalt när jag har rätt matchvikt.

Känner mig allmänt slö och utan energi. Försöker se det ljusa i livet och visst finns det en springa i dörren numera, en som känns som den varit helstängd senaste månaderna. Om en vecka är det bedömning hos psykiatrin och jag längtar så för då kan jag äntligen få ett rejält hopp om hjälp att få ordning på mitt liv igen.

Just det ja, håller även på att ringa Skatteverket för att se vad som händer ifall jag inte betalar in momsen i dag som tydligen är sista dagen. Förhoppningsvis enbart lite ränta och det kan jag ta. Straffavgifter eller liknande så får jag ju snällt bara swisha in det. Måste även fråga dem vad som gäller med min deklaration. Skatteverket har åtminstone alltid varit bra när jag haft med dem att göra tidigare. Så får se ljust på framtiden nu om bara allt blir klart med preliminära belopp från Försäkringskassan också! Förstår inte varför jag oroar mig så för det egentligen men måste vara all gammal skit jag varit igenom för många år sen. Känns som det blir någon PTSS som dyker upp.

Nu invänta samtal från Skatteverket, sen ut med sopor och röja lite snabbt på rummet. Sen dusch och sedan webbmöte. Sen får jag se vad eftermiddagen har att erbjuda, men en städning av rummet är ett måste så höjer det mig några snäpp också!

Keep on fighting! Mina känslor är just nu trötthet, lite oro samt förväntansfull! Lite positivt kom med där! Wow!

Tack till er som skriver och kommenterar här. Ska försöka svara allt det också, även om jag ibland bara sätter mig för att skriva av mig och mina egna tankar!

Härligt Saskij, man ser verkligen på hur du skriver att du har klarat av det allra värsta nu! Ingen fara med att du inte har någon dröm att berätta om, huvudsaken är ju att du börjar sova bättre nu.?

Du är inne på helt rätt spår nu, en väldigt viktig sak att tänka på nu när du känner dig bättre är ju som du vet att absolut, och under inga som helst omständigheter testa att ta ett endaste glas alkohol. Lova dig själv det.❤️

Ha det bra!

Kram

Hej o välkommen Johanna. Mitt bästa start tips är att se alkoholmissbruket som en gammal dålig relation eller intresse som behöver bytas ut. I din långa destruktiva relation i 10 år så blev alkoholen ditt intresse. Som en vän som det först känns som aldrig sviker, men som egentligen är bakslug och bryter ner dig inifrån. Nu behöver du hitta ett nytt intresse!
Vår hjärna är en fantastisk vaneälskare. Du kommer säkert märka att det är jobbigast att inte dricka just på de stunder och platser då du brukar dricka. Kväll? Helg? Vacker väder? Synen av en uteservering? Alla har sina egna platser som snabbt kan kopplas till ett glas. För varje gång du gör något annat på dessa platser och stunder nu så kommer din hjärna sakta att släppa dessa vanebilder och suget avtar. Tid, tid, tid.

PS. För själva suget, obehaget man inte riktigt kan sätta fingret på. -Träning är en universalmedicin! (kanske kan det bli ett nytt intresse?) Börja lätt!

Ha en fin dag.

Andrahalvlek
Menar du verkligen att du inte saknar A. Jag trodde man fick förvänta sig att sakna A hela livet efter att ha suttit fast på detta vis.

Se klart
Jag har försökt minska mängden och dricka kontrollerat. Det tycks inte fungera då det alltid blir mer än vad jag har beslutat. Sedan undrar jag förstås hur jag skall klara 3 månader när jag idag klarar max 3 dagar. Skall dock sätta ett datum då jag skall inleda min vita period.

Jag håller med Saskij, du är verkligen en eldsjäl! Det är så många saker du brinner för, och jag är imponerad av att du kan ha så många järn i elden samtidigt.? Hur går det förresten med körsången, håller du på med den fortfarande?

Kram

Många likheter i din dag som ser ut som mina dåliga dagar. Ångest med gräns till panik, ensamhet, inre kackel.
Du har gjort många bra saker. Både försökt stanna och andras och försökt aktivera dig. Nästa gång prova lite längre att stanna och känna på känslorna. När du sitter ner, försök att inte tänka och förklara känslorna så mycket. Bara känn HUR de känns fysiskt, det där obehaget, olusten som bara finns där. Gör allt du kan för att känna hur den känns och var det sitter. Samtidigt andas djupt och långsamt.
Prova "ge upp". Kanske är din hjärna trött men kroppen pigg. Försök pausa tankemaskinen som säkert går på högvarv för att söka efter roten till detta obehag samtidigt du gör något monotont och lätt ansträngande eller ingenting alls.

Önskar dig en fin och bättre dag.

Jag har läst Rebeckas bok, den är underbar liksom hon är som jag haft förmånen att jobba ihop med i tidigare liv. Ja många bad och torktider, där sa du det! ?
Och apropå torktid har det haglat och regnat här hela natten. Somnade till en väldigt bra bok, Där kräftorna sjunger! Rekommenderas varmt.
Liksom hoppet om en fin dag ??
Jag är nykter idag och det känns mer rätt och ett riktigt sätt att leva sitt dyrbara liv, för varje dag som går.

Du har verkligen förmåga att sätta ord på det jobbiga - och det kommer att hjälpa både dig själv och andra på din nyktra resa. En resa som är svajig och guppig, men det är värt det! Tänk förlossning ?

Kram ?

Dag 16
- - -

Det nådde jag (förhoppningsvis) igår. Hoppas verkligen det lättar mer sedan. Det var första dagen som jag var "ensam hemma". Ny dag på en vecka då de flesta går iväg och arbetar. Jag hemma, sjukskriven - kan inte gå tillbaka där jag jobbar nu, inget annat alternativ klart ännu heller.

Jag kände dovklangen redan vid frukosten, men sedan växte den sig starkare och starkare. Trots att jag tvingade mig ut i trädgården och plockade en stor bukett med mörkrosa hyacinter och rosa tulpaner så lättade det inte. Jag satte mig och bara "försökte vara", utan mobil, utan någonting vid grönsakslandet.
Min ensamhet blev bara mer påtaglig då.
Unga mammor gick förbi, pratandes och skrattandes, med sina barnvagnar.
En ung man pratade "affärer" med någon i mobiltelefon medan han rastade hunden.
Två äldre män gick och pratade bilmodeller samtidigt som de gick med gåstavarna.
I studsmattan i grannhuset längre bort studsade de två barnen, 2 och 3 år, som påminner så mycket om mina egna barn när de var små.

Jag gick in igen. Funderade på att ringa någon. Jag har inga vänner jag kan ringa, men satte mig i kö till alkohollinjen. Ingen ledig linje. Väntade i 20 minuter innan jag lade på. Av någon anledningen ville jag inte bli uppringd. Sökte på flera samtalsstödsjourer, men de flesta hade stängt nu på grund av Corona eller hade kvälls- eller nattöppet. Funderade på att betala någon för att få prata. Kontaktade Mindler. Närmaste tid för att få samtala med en psykoterapeut i 25 minuter, var fem timmar senare. Började känna en mild form av "panikångestattack", något jag aldrig haft innan. Det var som att jag blev helt fastlåst i tid och rum. Kunde inte tänka framåt, inte vara i nuet, inte tänka rationellt. Bara liksom "fastlåst", fast mentalt liksom. Andades. Försökte ta på något som hade någon form av "struktur" som jag kunde fokusera på. Blev Pilatesbollen och dess räfflor.
Sååå...ensamheten kunde jag inte göra något åt..gick då och åt lunch för att få upp blodsockret.
Drack vatten. Fortfarande samma dova klang i kroppen, som kom liksom ända inifrån benmärgen på något sätt.

Utan att jag själv skulle börja tveka, kastade jag mig ut på en promenad. Jag hade en "smitare" på ena axeln. "Jag kan gena här, så kommer jag hem snart". Och "mobbaren" på den andra. "Ditt jävla slöa faaan, som att du har något annat att göra. Försök inte smita, jag ser dig allt". De två brukar inte finnas där. Det brukar vara mer av "häpp" (Det är som det är, skit samma" eller "Pepp" (På något sätt ordnar det sig nog, vad blir nästa steg).
Olustigt att ha dessa på mina axlar, men kunde inte ruska av mig dem.

Lyssnade på trädgårdspodd, men "lyssnade" inte riktigt. Ville bara ha "sällskap". När de sedan pratade om exakt HUR man på rätt sätt gödslar, beskär och försår och "En vanlig missuppfattning bland folk är..." "Det folk gör fel är att..." och jag var liksom "folket" där, som uppfattat fel tidigare, då stängde jag av. "Finns ju INGET man kan göra rätt här alls ju, kan ju inte ens slänga ut koskit på rätt sätt!"
Att gå helt tyst var också jobbigt, så jag pratade lite med Siri. "Siri - Spotify!" Jag kände att jag nog nått någon slags "gräns" här, där man är så ensam att man pratar med en digital söktjänst och kände mig om möjligt ännu mer deppig. Mina egna spellistor kändes för peppiga. Det fick bli Lars Winnerbäck, hans nya album. De är så "text-matiga" och det var lättare att fokusera på orden genom sång.

Väl hemma så kom maken hem och då kändes det lite lättare. Pratade med honom om hur jag mådde och sade att jag behövde komma ut, att jag tar bilen. Det slutade med att vi åkte till en Handelsträdgård cirka 8 mil från vårt hem. Där förälskade jag mig i en krollilja och en klematis som båda fick följa med hem.
Kändes något lättare. Såg "Vem bor här" med honom på kvällen och det var också ett bra tidsfördriv, fick alla rätt.

Gick och lade mig vid 23.00 och vaknade 04.45 och kunde inte somna om. Försöker hålla humöret uppe, men känner den där dovheten, den så ovana och tunga inom mig fortfarande.
Idag är jag i alla fall inte ensam och det känns skönt. Maken arbetar hemifrån på förmiddagen och vår dotter är hemma från skolan med en skallrig torrhosta.

Ska göra en prydlig punktlista på saker jag kan aktivera mig med idag.

Hoppas ni andra får en fin dag!

- - ?

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen och Anhörigstödet.

Utifrån det du skriver tänker jag att du är en mycket omtänksam person. Du arbetar för att så många som möjligt ska har det bra. Nu har den fina egenskapen fått som resultat att andras viljor inte tar hänsyn till dina behov. Att få skäll som du skriver är varierande obehagligt för oss, kanske på grund av tidigare erfarenheter. För en del kan det väcka skam för andra rinner det av som vatten på en gås. Hur är det för dig?

Att ändra en sak inom ramen för en relation kan få oanande konsekvenser i helt andra delar och kanske är det det som gör det svårt för dig? Det är tufft att ställa sig utanför och vara den som gör annorlunda. Just nu verkar det som att dina försök och argument inte fungerar för din svärmor och partner och du väljer att ta ansvar för ditt eget mående. Du har fått en del svar här som uppmuntrar ditt val att göra just det: följa dina behov.

Hur har det gått?

Vi finns här om du vill berätta.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu blev min tisdag plötsligt ännu bättre än den redan var ?

Visst är det meningen med livet - att göra skillnad!? För sig själv och andra.

Kram ?

Hej Varafrisk! Samma dag som jag blev medlem här tog jag även kontakt med en beroendeklinik. För mig var det hängslen och livrem som gällde. Jag ville dessutom ha möjlighet till medicinering om det skulle bli tufft. Hade mitt första möte där 5 veckor senare med sköterska. Tog blodprov och kort därefter möte med läkare. På kliniken har de varit öppna för hur jag vill ha det med möten. Jag har valt ganska glesa möten med sköterska och tog även nya blodprov för en månad sedan. I augusti kommer jag att träffa läkare igen för "6-månaderskontroll". Jag får fundera till dess om jag vill ha fortsatt kontakt med dem eller om jag kanske kan släppa det då. Jag har även gjort programmet här, men ingen internetbehandling. Tycker internetbehandling verkar bra! Forumet har varit den absolut viktigaste kontakten för mig. Men även beroendeklinikens möten har sina poänger. Man är efterfrågad av någon IRL som har uppdraget att kolla hur det går. Regelbundna blodprov är också bra och har taggat mig när det känts lite svårt. Någon medicin har jag inte behövt.

Jag har säkert upp några kilon under åren, säkert bl.a. p.g.a. alkoholen. Har inte tappat ett gram sedan jag slutade. Men det är för mig en bifråga som jag inte tänker lägga vikt vid nu. Om någonsin. Viktigast är nykterheten och att jag äter allmänt sunt och motionerar lagom. Där pressar jag mig INTE.

Som du kämpar, Varafrisk! Beundrar dig!
Kram!

Jag har vaknat upp pigg och tänkte röra ihop en havregrynsgröt med jordgubbar ? - har längtat till det sen jag gick och la mig igår. Det är som du skriver... påsarna under ögonen är borta och nån slags livsglädje har uppstått, med vetskap om att det kommer komma motgångar ännu...

Ztark-are... Det jag märkt nu är att påsarna under ögonen är borta, minskat lite i vikt har lite mer energi att göra saker, magen fungerar bättre, kan koncentrera mig lite längre på att läsa bok till exempel...

Det är helt klart på rätt väg mot ett bättre liv känner jag. Små steg, en minut i taget...

Kram Saskij ?

Läsning! Wow Andrahalvlek. Du är grymm! Jag läst i din tråd nu på morgonen, kunde inte sluta...

Vilken eldsjäl du är.
Tjejjouren och ditt engagemang här i gruppen är fantastiskt!

Fortsätt med det du gör!

Kram Saskij ?

Saskij... tänkte fråga eftersom vi har samma antal dagar. Men märker du av nån positiv effekt ännu? Jag märker att svullnaden försvunnit och min förlovningsring är inte lika tajt längre... ? Lite lättare i kroppen.

Jag tror faktiskt att jag inte minns så mycket från min barndom eftersom den var rätt tuff med tanke på min pappas alkoholism. Jag är dessutom ensambarn så jag har inte haft någon att uppleva och återuppleva mina minnen med.

Sen spelar det säkert stor roll att jag vid 20 års ålder flyttade 30 mil och började ett helt nytt liv. Jag påminns inte om barndom och ungdom i min vardag liksom.

Till min personlighet är jag dessutom en person som ser framåt hellre än bakåt. Det finns en anledning till att vindrutan är så mycket större än backspegeln.

Kram ?

Engagemanget i tjejjouren kan jag inte skylla på nykterheten, eftersom jag har varit med där ett år. Men jag kan nog frigöra ännu mer energi, för att lägga in en högre växel där framöver.

I och med nykterheten har jag dessutom ytterligare ett verktyg i min verktygslåda i jourarbetet. Min egna erfarenhet av psykiska ohälsa har varit ett sådant viktigt verktyg hittills.

Att jag ens engagerade mig i tjejjouren var en slump. Jag kände plötsligt ett starkt behov av att hjälpa unga kvinnor att orientera sig i livet. Hittade en lokal tjejjour på min ort och frågade om de hade nytta av en gammal tant ?

De visade sig att de precis hade slopat den övre åldersgränsen för volontärer, så jag var välkommen. Att det blev tjejjour och inte kvinnojour beror på att jag helst vill lägga min energi på att jobba förebyggande.

Jag har två döttrar som är i 20-årsåldern. Jag har genom mitt arbete haft förmånen att handleda väldigt många praktikanter och unga vikarier. Att bidra till att lotsa ut dem i yrkeslivet tillhör guldkanten i mitt arbete.

Jag bedömer med andra ord att jag har övat upp min förmåga att både lyssna på och prata med unga vuxna. Jag brukar skämtsamt säga att jag nog skulle få en stenvägg att prata om jag verkligen ansträngde mig ?

Det är ett tufft och viktigt arbete med chatten. Behovet är enormt. Vi lever i ett utseendefixerat och porrskadat samhälle, och det är verkligen inte lätt för unga kvinnor att orientera sig i detta. (Det är inte lätt för unga män heller. Det finns bra föreningar och jourer för dem också, tex föreningen Män.)

Det är en stor bredd på de stödsökande. Det värsta jag har varit med om var en kvinna som stod på en bro och väntade på tåget. Hon tänkte hoppa framför tåget.

Jag fick hem henne till slut, och jag var bokstavligt talat med henne hela vägen hem. Det chattsamtalet tog tre timmar.

Alla är anonyma på chatten, så man får bara göra så gott man kan. Lyssna, ställa öppna frågor, bidra med nya infallsvinklar, hjälpa till att formulera en handlingsplan osv. Ibland, om vi får, hjälper vi till och larmar 112.

En del som skriver har låst in sig på rummet och deras fulla/aggressiva man/pappa står utanför och bankar. En del har precis blivit misshandlade. Andra har blivit våldtagna eller har upplevt strypsex och annat våldsamt sex de knappt vill prata om.

Ibland är det inte lika tuffa, men ändå väldigt viktiga ämnen som ventileras. I söndags var det en stödsökande som precis hade börjat på sitt första jobb. Hon upplevde obehag när en manlig kollega, också vikarie, upprepade gånger tog henne på höfterna för att så att säga ”flytta” på henne för att han behövde komma åt något.

Jag kunde stärka henne i uppfattningen att det beteendet absolut inte är okej. Jag stärkte henne också i beslutet att kontakta sin chef på måndagen och berätta om incidenten, så att den manliga vikarien ska få en tillsägelse.

Efter det hade vi ett lååååångt snack om feminism, jämställdhet, aggressivt sex och hur viktigt det är att markera sina egna gränser. Både kroppsligt och själsligt.

En del frågar om mens, bröst och p-piller också, så alla chattar är inte blytunga. Väldigt många behöver prata om relationer till vänner och föräldrar. Många är blyga och vågar inte riktigt stå på sig.

För varje gång någon stödsökande uttrycker ”tack för att du pratade med mig, nu mår jag mycket bättre” så blir jag helt varm inombords av lycka ❤️

Tack Lilleman för att du fick mig att berätta mer om mitt arbete med tjejjouren!

Kram ?

....lite mer i morgon men vill bara ge ett tips. Rebecka Åhlund ’Jag som var så rolig att dricka vin med’.
Det är en berättelse som ligger långt ifrån mig på många plan - hon tillhör också en annan generation.
Men den är läsvärd - inte minst i meningen att det blir så tydligt att resan in i ett nyktert liv är en process.....med ups and downs och att det som alkoholen har dolt eller förstärkt är svårt att se....direkt. Att bli nykter är lite som att framkalla bilder ....the old way...många olika bad och lång torktid:-)
Kram och ha en fin tisdag ?

Tack för alla fina och värmande ord! Jag har läst på en del andra forum här inne och hittat en hel del som är användbart för mig.
Det största i allt är nog att jag för en gång skull förstår att jag inte är ensam.
Jag ska verkligen försöka lägga mer fokus på det som jag kan förändra istället. Göra "min lilla familj" till prio ett i livet istället för att lägga all min fokus och energi på att må dåligt över mina fd vänner eller mina familjemedlemmar som valt att sätta alkoholen i första rum.
Nu har jag som plan att hitta något meningsfullt på helgerna som min familj trivs med att göra. Och framöver bjuda in mina nya nyktra vänner på umgänge.
All kärlek till er som finns där ute och lägger en värmande hand på en vilsen själ❤️