Senaste kommentarerna i forumet

Hösten gick helt okej och jag kände att det mesta var på väg att bli bättre. Sen har våren varit ett smärre helvete även om det blev en månads nykterhet samt två veckor här och där. Men totalt har det helt spårat ut och jag har även börjat dricka starksprit igen som jag inte gjort på länge (förutom utomlands för att kunna somna men det var på ett annat sätt).

Så i dag börjar jag skriva den här dagboken som ett sätt att hjälpa mig själv för nu känner jag faktiskt en vilja att sluta dricka vilket jag haft lite avsaknad ifrån under våren - märkligt nog.

Egentligen är det inte så intressant varför jag druckit en massa men ångest, blandat med svek och ensamhetskänslor kanske kan sammanfatta det så smått.

Förutom att skriva här varje dag ska jag även försöka ha en liten plan som jag ska följa. Både långsiktigt men även för morgondagen. Små steg för att skapa bättre rutiner är rätt väg att gå. Vidare så har jag även blivit kallad till allmänpsykiatrin för bedömning. Ett framsteg för att kunna få hjälp med underliggande problem som jag har svårt att hantera just nu med mina nycklar.

Jag bestämde mig för att sluta dricka när jag vaknade om torsdagsmorgonen. Då hade jag druckit i en vecka med varierande mängd och otaliga spyor. Rummet ser ut som ett bombnedslag och jag är så trött på att städa upp allt nu efter ännu ett fyllerace. Men det är bara att ta det steg för steg så får jag ett fridfullt rum igen.

Att jag inte ens lyckas sköta om mina blommor som jag verkligen trivs med är ett under. Så jag får väl bara bege mig ut och inhandla lite nytt friskt liv till mitt rum.

I alla fall drog jag till Beroendecentrum i går torsdag (för vilken gång i ordningen vet jag inte) efter att ha hittat en öl och svept den om morgonen. Jag är så trött på det BCM nu. Ångesten att sitta och vänta där är hemsk. Men jag hoppas innerligt att det var sista gången nu. Jag känner mig motiverad och börjar få hjälp på olika håll och då ska banne jag dra mitt strå till stacken.

I dag var jag där och hämtade lite stesolid igen för att slippa den värsta abstinensen och det blir väl hyfsat mycket bättre i morgon tror jag. På söndag borde det mesta vara normalt igen men tiden går så jävla sakta i väntan på att saker ska bli bra igen. Men nu gäller det att jäkta långsamt.

I dag har jag på dagordningen att jag ska städa upp rummet, tvätta sängkläder och sen förhoppningsvis ta en promenad till i kväll. Sen får jag tvätta mina normala kläder i morgon. Jag måste bli bättre att använda min whiteboard dessutom på sikt. Annars håller jag allt i huvudet och då finns risk för överladdning.

Senaste återfallet, varför tog jag det? Om måndagen drabbades jag av värsta ryggskottet och kunde knappt ta mig ur sängen på tre dagar och efter det har jag haft svårigheter att börja mig ner till golvet. Här kämpade jag emot men när jag drömde om mitt ex sen om torsdagen och jag fick några enorma känslostormar var det som jag inte brydde mig. Jag kände mig gammal, misslyckad, ensam utan trygghet med en enorm dödsångest. Hur ska jag stoppa mig från alkoholen ifall något sådant svämmar upp igen? Jag saknade lust att leva och brydde mig inte. Här måste jag hitta en lösning.

Jag brukar inte slå på mig själv och känna besvikelse eller skam och skuld men nu efter senaste återfallet så blir jag besviken på mig själv. Det skulle ju inte hända. Pinsamt med ett rum som halvt stinker och som drabbar övriga jag bor med. Jag kan bara be om ursäkt här och visa för mig själv att det inte ska bli så framöver. De är åtminstone bra de jag bor med även om jag är den hårdaste mot mig.

Så långsiktig plan är att skriva dagligen här i min dagbok. Även att jag ska sätta upp ett streck på något synligt papper för varje nykter dag framöver. Då får jag åtminstone återkommande påminnelser om den här alkoholen. Även AA är inplanerade nu. Jag har gått dit tidigare och det har fungerat bra. Jag får upp på den hästen igen och lägga mig platt. Vidare så har jag en behandling som är en timme i veckan - då det är lite vad jag orkar med att boka upp mig på tror jag. Det skulle öka chansen att inte misslyckas men två dagar efter första samtalet så kraschade jag. På nästa tisdag så skulle vi snacka mycket om återfallsprevention och vad man kan göra etc.

Jag känner mig motiverad men det är enklast när man mår skit. Jag ska fixa detta nu! 24 timmar åt gången eller kanske bara en timme åt gången. I dag ska jag inte dricka oavsett.

Viktiga saker som jag också tror kommer hjälpa mig är att äta enligt LCHF. Det triggar mindre i hjärnan samt så mår jag 30-50% bättre av den kosten vilket kommer få mitt välmående i snabbare balans.

Just nu känner jag mig lite ledsen, men även motiverad och till en viss bit av besvikelse. Sen finns det väl en miljon andra känslor dessutom.

Du har nu tagit sig en bit på vägen som skriver, det finns för dig som för oss andra ett genuint intresse för förändring till något bättre, ett erkännande att man har problem!

Det kan verka svårt många gånger men helt plötsligt är det så lätt, olika för oss alla vad som är lösningen.

För mig har problemet varit hälsan som gett ångest, vilken jag dämpat med alkohol. Det är länge sen jag såg problemet så klart o nu gör jag något åt det.

Läskigt med alla känslor som jag bedövat. Gick till en terapeut och kände just ingenting, helt tom. Anade även en känsla av att om jag släpper masken så brister det.. har nu skrivit att jag vill fortsätta i samtal och att de handlar om att jag är en beroendeperson.. har försökt sluta så många gånger själv utan att lyckas, inser att jag behöver hjälp!
Tack för att ni hälsade mig välkommen, läser massor här och får insikter, kanske helst hur mitt missbruk påverkat/påverkar min familj.. ångest ångest..
men jag ska inte dricka idag det beslutet är taget

Nu puffar jag upp dig här ety vill inte leta efter dig på sida 2 ?
Vad hände sen, efter tåget och snart helg igen?
Massa jobb tror jag, men.
Här är vi. Och fredagen.
Drömde att det var torsdag (vad säger drömtydaren Freud) kanske att den ”vanliga” viniga fredagen inte finns mer?
Ser fram emot chips och sånt, papperstidning, dammsuga, samt promenad till sjön där nya bryggor bör läggas i till helgen. Vad har du för planer? Kram ?

Helt riktigt Andra halvlek
O Se klart ? bara börja motionera men kom ihåg små steg ? undvika skador o som för mig, energin borta i 2 dygn efter intervaller ?
Saskij detta gäller dig oxå, jättebra att möblera o röja men lägg det som ett litet längre projekt! Energin finns tyvärr inte där för att flytta berg ännu o viktigaste är att du mår bra o spar på energin med små steg ? själv sovit helt ok, vaknat rätt tidigt, käka frukost! inte gjort desto mer men ändå är energin slut vid lunch ??

Saskij. Det kan vi leva med, mycket kan vi leva med- bara vi håller oss nyktra. Jag skrev nån dag att det är stökigare hemma nu, och så städar jag och röjer ordentligt då och då. Det gör inget om nån knackar på och jag struntar i om disken inte är urplockad, för jag är nykter. Har inget att skämmas för! Det ÄR en minut i taget vi håller oss nyktra. Jag hejar på dig!
Tack vinäger för dina reflektioner. Vet inte med klokskap men jag känner att jag samlar ihop mig själv, som att min inre hönsmamma tar hem sina ungar till trygghet. Jag ansvarar för mig och ser till att jag mår bra. Det svåraste men allra viktigaste.
Andra Halvlek, du är super med din cykling! Jag ska börja lugnt- tack för påminnelsen.
Kram på er!

Vilket positivt inlägg. Du är sååå värd att få känna som du gör. Full av energi. Snart får du ändra ditt nick till Glad själ.

Önskar dig en underbar helg.

Kram kram

Det är så bra att du reflekterar över ditt liv och hur det har blivit som det har blivit.

Intressant att få ta del av din historia. Jag vidareutbildade mig också vid samma ålder som du och med småbarn hemma. Även om det var jobbigt ibland tror jag att vi hade nytta av vår livserfarenhet på högskolan/universitetet.

Tycker att du har varit klok som har fortsatt att söka stöd genom livet. Att inse att det finns hjälp att få är en styrka. Även om det kanske inte alltid känns så tycker jag att du har kommit långt. Och nu har du börjat investera i dig själv även i vardagen.

Önskar dig en fin helg och hoppas för din skull att du orkar stå emot ett eventuellt sug. Tänk på känslan att vakna utvilad och utan baksmälla. Att må så bra det går.

Kram till dig

Välkommen till nästa platsen om/när man vill förändra sitt förhållande till alkohol, vilket oftast innebär att sluta helt. De flesta väljer att ta en dag i taget: "I dag är jag nykter, oavsett vad som händer. I morgon tar jag ett nytt beslut."Ibland behöver man ta en minut i taget.

Svårt att råda andra medicinskt, men själv har jag slutat tvärt flera gånger utan att ha fått alltför jobbiga fysiska besvär. Men det är förstås individuellt. Jag tror att de flesta får det betydligt mera jobbigt psykiskt.

Hoppas att du får en hyfsad start på din nya resa. Nu kan allt bara bli bättre.

Och du, kom ihåg att man ångrar aldrig en nykter kväll.

Kram

Härligt att komma igång med löpningen igen. Tänk nu bara på att börja försiktigt, tyvärr kan man inte leva på gamla meriter.

Jag har försökt få till löpning i många år. Det är enkel och effektiv träningsform. Nu senast satte värk i hälsenorna stopp, så nu fokuserar jag på cykling istället.

Den bästa träningen är den som blir av!

Kram ?

Tycker att du personifierar det ordet. Lugnt och tryggt. Du blir mer och mer övertygad om vad du vill. Ändrar riktning efter nya insikter.

Ha en fin helg.

Kram

Det önskar jag dig. Du kämpar så bra, får nya insikter hela tiden. Märker att viljan till förändring finns och den är viktigast av allt.

Ta hand om dig nu så kommer du att fixa det här.

Kryakram

Heja dig Se klart!

Jag känner nu små energifyllda stunder och sätter då igång med diverse projekt som att möblera om eller röja i förrådet. Men... Sen tar energin slut och jag sitter där och flämtar i mitt kaos av ofärdiga projekt...

Så.. Nu drömmer jag om att kunna göra klart det jag håller på med innan jag påbörjar något nytt...

Sen är jag ju ganska upptagen med att vara nykter, hantera rastlöshet, trötthet och det där suget.

Men... En minut i taget. Och vad spelar det för roll att leva i ett konstruktivt kaos?

Jag är ju nykter nu och har inte baksmällans ångest.... Kaffet smakar gott på morgonen och jag njuter av våren och fågelkvitter...

Kram Saskij

Har också dubbla känslor vad gäller pandemin. Både jag och mannen sitter säkert både vad gäller jobb och ekonomi så då är det förstås lättare att kunna ha desssa lite förbjudna känslor.

Att ha en o(m)planerad sommar framför sig hände inte i går. Vi älskar att resa och upptäcka nya saker/länder, men det kan finnas en lätt stress i det, vilken förstås vägs upp av upplevelserna. Men nu är det som det är och just att inte kunna ha kontroll är förvånansvärt lugnt. Lite underligt, då jag är en av många här inne som vill ha full kontroll i vanliga fall.

Säger som du, hoppas att alla förstår hur vi menar. Självklart vill jag också att allt det otäcka snart ska ta slut. Men när vi ändå är mitt uppe i det och inte kan göra något åt det, kan vi hitta de små fördelarna istället för att bli ännu mer deprimerade.

Ha en fin helg. Jag tror på dig, stenhårt.

Kram

Fredagförmiddag och solen skiner...snart blir det en promenad med min hund längs stranden igen...där hämtar jag kraft..ibland sätter jag mig ner på en bänk och sänker axlarna..ser till att jag sitter på hela rumpan inte i luften...å det är ljuvligt oavsett väder!
På fredagar brukar det vara svårt att inte dricka alkohol eftersom då kommer "längtan-efter-fredagsmyskänslan" som är så förknippad med lite bubbel, lite vin...den känslan är på något vis nästan lika självklar som alla de där vanorna man har och gör rutinmässigt. Det är bara det att denna känsla har jag brottats med under så många år...så det blir ju aldrig det där myset..det är ju liksom kört för länge sedan. När jag dricker alkohol har jag alltid en begränsad mängd hemma för att jag ska kunna köra bil och arbeta dagen efteråt..när det är fredag och lördag brukar det finnas lite mer men ändå begränsat för då ska jag inte jobba dagen efter eller köra bil så tidigt. Förra fredagen drack jag ingen alkohol då var det även lättare eftersom systembolaget var stängt. Fast det var en himla go känsla att kunna se Let's dance och komma ihåg hela programmet efteråt..att kunna sitta och sticka ...och vara klar i knoppen. Jag ska köra på den banan även idag men det går inte utan ansträngning...måste fylla dagen med positiva saker. Är hemma från jobbet idag också..ska åka till handelsträdgården och köpa lite tomatplantor, ngn annan planta, fröer och blommor att sätta på bordet. Längtar tills vårt kök blir klart för nu är altanen fylld med skåp så jag kan inte göra den vårfin men tids nog så kommer jag kunna göra även det.

Jag tänker att det är olika vägar som har bidragit till att vi som är här på forumet har hamnat i ett missbruk/beroende och det är även olika faktorer som bidrar till att vi kommer ur det här.
Som jag har skrivit tidigare har jag gått i terapi under flera år...och först vid 57 års ålder har jag kunnat säga högt att jag har aldrig haft en grundtrygghet inom mig...jag har varit medveten om det under flera år men att säga det högt...alldeles för tufft för då är det liksom sanningen. Jag har haft en massa samtalskontakter under åren och jag förstår ju nu varför...en otroligt sökande på bekräftelse...att duga. Jag förstår också att jag genom åren haft kortare anställningar, inte hittat rätt...det har funnits och finns en stor rädsla för ensamheten. Men vid nästan 39 år började jag på socionomprogrammet..mina barn var tre och sju år..jag pendlade två, tre dagar i veckan till högskolan. Det tog drygt fyra timmar sammanlagt..först åkte jag buss en halvtimma för att byta till nästa buss en halv timma och sedan tåget 45 minuter. Jag slutade motionera och jag slutade sjunga i kör. Jag prioriterade först familjen och därefter studierna. Satt varenda helg och pluggade. När jag var 42 år var jag färdig socionom och jag var väldigt stolt över mig själv! Att jag vågade satsa på utbildningen berodde på en fantastisk studievägledare på Komvux där jag hade läst under några år för att få upp betygen. Det var han som pushade mig för jag hade aldrig trott att jag skulle klara det. Flera i bekantskapskretsen sa "kvinnor i medelåldern som utbildar sig och lämnar sina män", "ska du bli akademiker nu?"...min syster tyckte att jag svek mina barn men faktum var att jag var nog hemma mer med barnen när jag pluggade än om jag hade arbetat. Och jag hade ett fantastiskt stöd av min man.

Jag har aldrig satt mig särskilt högt..aldrig trott att jag är förmer än någon annan men jag är mycket insiktsfull när det gäller mitt alkoholmissbruk. Jag tänker att hade jag haft en grundtrygghet inom mig och en tro på mig själv...så hade jag kanske klarat de tuffa åren (dryga tio år) utan att ta till alkohol...men man vet inte och det är ingen idé att spekulera i det. Då fanns det ångest före alkoholen hade blivit ett problem men jag lärde mig dämpa ångesten med alkohol. Idag ser situationen helt annorlunda ut och jag vet att det är alkoholen som står bakom de jobbiga känslorna, bakom ångesten...men likväl är det en kamp kring det här med att sluta...för jag har ju utvecklat ett starkt beroende...men jag har inte gett upp och jag kommer att klara det!

Pratade med en sköterska på sömnmedicin och jag berättade om allt vad jag håller på med kring tandläkarbesök, läkarebesök och internetbehandling...Hon sa..."var inte hård mot dig själv...se dig i spegeln och säg fasen vad jag är bra". Jag tänker inte på att jag är hård mot mig själv, att jag dömer mig själv men det är många som säger till mig att inte vara hård mot mig själv...så jag får väl se till att var lite mer varsam. Om jag inte hade velat bli nykter så hade jag inte blottat mig för så många som jag gör då tänker jag på professionella kontakter..att ta blodprover...prover som visar vilken alkoholkonsumtion man har, fylla i dessa formulär. Man känner sig väldigt liten när man gör detta...fast egentligen är man ju så stark...ska försöka behålla den känslan inom mig!

Till er alla så önskar jag en fin fredag:)

Blir så glad varje gång du skriver om bättre mående och nyktra dagar - vilka hör ihop förstås. Trots att din hemsituation är allt annat än på topp. Ju flera dagar/veckor/månader du får ihop, desto lättare att bryta upp (om inte allt förändras) och ha alla fördelar på sin sida. Tänkte på detta med barnen.

I övrigt spelar det mindre roll vem som gjort vad i ett destruktivt förhållande, så länge man vet sin egen roll. Kan man undvika pajkastning är det förstås det bästa, inte minst för barnens skull.
Om man inte gillar varandra som partners längre är en sak, men att kunna fortsätta vara fungerande föräldrar trots osämja är viktigt. Därmed inte sagt att det är enkelt.

Ha en fin helg!

Kram

Bra jobbat!

Just nu mår jag väldigt bra som sagt, tänker mindre och mindre på att dricka. Vet som sagt inte vilken relation jag kommer ha till alkohol i framtiden, men det är oväsentligt just nu. Min fru pendlar ju från toppar och dalar inom minutrar, men jag försöker hålla mig undan dom och om hon inte vill ta tag i hennes problem så är det upp till henne och hon får ta konsekvenserna när tiden väl är inne. Jag fortsätter att lägga nyktra dagar i banken iallafall.

Har också en fantastiskt husläkare, men har förstått att inte alla har haft samma tur.

Att mötas med respekt för sina känslor och få förståelse för en i längden ohållbar (arbets)situation är mycket värt.

Tycker att du gör det bra som våga ta tag i saker. Nödvändigt, javisst, men det är ändå ett stort steg att ta.

Håller med Se klart om att det är din arbetsgivare, chef och kollegor som ska nära skammen. Bedrövligt är bara förnamnet.

Önskar dig en fin helg och hoppas att allt detta leder fram till ett välförtjänt bättre mående - alla kategorier.

Kram

Ja du Sisyfos, om man inte kan motivera sig nu i tider med social distansiering när ska man göra det? Det finns liksom inga ursäkter när man bara sitter hemma, finns inga fester, sociala möten eller resor osv. Visst de flesta av oss här dricker mest själva hemma, men det är bara en sak att ta tag i - inga fler ursäkter.

Jag tror på dig!

Jag får dricka, men vill inte. Väljer självmant att avstå. Det är en sådan skillnad i det tankesättet mot att tvinga sig att låta bli. Så långt du har kommit. Flexa och bara göra saker som man vill låter underbart. Det ska jag också göra. Inget uträknat utan ta dagen/helgen som den kommer.

Ha det gott och hoppas att helgen blir precis som du önskar.

Kram

Skam är den klurigaste känsla vi har inom oss och den tar såna märkliga vägar.
För mig som läser ditt inlägg är det din chef och arbetsledare som ska bära skammen.
Under metoo upplevde jag att just det att placera skammen där den hör hemma- var det viktigaste.
Att berätta är ett sätt att börja.
Lite i taget kan du flytta den från dig.
Vi som dricker, tänker jag, är som skam-magneter, vi suger åt oss skam av bara farten för att vi dricker på skamligt vis.
Den skammen är över nu.
Så det är fritt fram att börja förlägga annan skam i rätt låda. Bra att din läkare sett och förstått. Det är gott nog som vittne. Kram.

Tack för tips. Har några förslag till som jag skriver ned innan jag glömmer bort dem ??:

Det mesta med Enya, men Orinoco Flow (Sail away sail away) är en favorit.

Även The Cranberries är fantastiska, främst kanske Zombie. Gillar skarpt Dolores O'Riordans speciella röst. Tyvärr avled hon för ett par år sedan.

Gladlåt är en av våra största one-hit-wonder "Born to be Alive" med Patrick Hernandez, från en svunnen tid. Passande titel dessutom. Break my Stride med Blue Lagoon tillhör också uppåtlåtarna.

Om man gillar stilen är Return to Innocence med Enigma en härlig låt.

Ha en fin dag.

God förmiddag!
Har betat av denna morgon med full fart (inte full då, men det fattar ni ju) och med en jäkla energi. Igår låg och så genomtrött av att jobba med förändringsprocesser på distans.
Men det gör vi ju allihop, med oss själva.
Förändring 1: värdet av att ha ett nytt intresse. I mitt fall mina jäkla frön och tusen byttor som ska ses till varje dag, vattnas och både glädjas och oroa mig över lite lagom.
Det betyder MYCKET för min känsla av att se fram emot viktiga saker som inte inkluderar alkohol.
Förändring 2: Helt skippat alkoholfria substitut denna vecka, skönt. Det finns något i det där (fina) glaset etc som triggar mina tankar i onödan- och hör inte vardagen till. Ikväll ska jag äta lite chips, ta ett glas a-fritt bubbel för att det signaler helg och ledigt. Det är okej.
Förändring 3: sker i helgen med att komma igång också springa. Förlåt att jag tjatar. Jag har i många många år sprungit varannan dag, 6 kilometer. I ur och skur. Mitt senaste år, med för mycket av allt, skapade ett djupt avbrott i många goda rutiner och släppte fram de dåliga.
Tanke för dagen; läste en artikel om nya rön kring att/om det går att dricka ”lagom” svar ja om motivationen är hög och man genomgår program och medicinerar.
Min egen motivation att dricka lagom är noll procent och noll promille. Jag har stängt dörren om alkoholen. Lagom låter som en pina för livet. Och allt jag upplever, helt nykter, skulle gå förlorat i en lagom dimma. Idag är jag nykter. Tacksam för den möjligheten att upptäcka så mycket nytt i livet, inte minst detta forum.
Kram och fin fredag tillönskas er!

Tack Andrahalvlek, honungsblomma och Vinis, jag bär med mig era kloka tankar, vi måste prata när det inte är irriterat, så är det bara!

Tänk att man nu kan se fram emot helg och ledighet utan att tänka -stackars mig, det är så synd om mig som inte FÅR dricka.....
Nä, jag vill inte dricka!! Jag älskar mina lediga dagar, mina nyktra morgnar och min närvaro på kvällarna. Ikväll ska vi grilla och jag har en kall a-fri öl på kylning, det passar mig perfekt!
I eftermiddag ska jag flexa och bara göra saker jag vill, har hittat en loppis i närheten som definitivt ska besökas.. Ha en fin helg! Kram Rosa