Senaste kommentarerna i forumet

Förstår att du är nervös, jag blev nästan sjuk av oro när jag slutade dricka a. Allt gick bra, du kan hitta mycket här att läsa om hur vi haft det. Det kan verka svårt att sluta men det finns så många positiva sidor..och du....livet blir inte grått och tråkigt utan alkohol!! Skriv, skriv skriv!
Kram Rosa!

Vill börja med att tacka för dina fina inlägg på min tråd och jag hoppas att jag inte drar ner er när jag "älter" runt i mina känslor. Jag tänker som du, mycket skriver jag för att också kunna påminna mig om hur det var och vad som måste förändras. Dina anteckningar "så farligt var det inte" kan jag bocka av nästan rätt upp och ner..Ska klura på den och lägga in en dag. Jag mår faktiskt bra av att läsa det du beskrev, då förstår jag att vi är många som delar detta mönster...

Ang din arbetssituation så har du ju helt klart blivit bortmanövrerad av chef och medarbetare. Svagt ledarskap att inte följa "linjen" och låta medarbetarna få gå runt dig, bedrövligt!!

Jag hade för många år sedan en väldigt stark medarbetargrupp, alla hade jobbat där alltid (typ) och många av dem umgicks även privat. Du vet, mindre stad, där alla känner alla..Jag gick från medarbetare till chef, inget att rekommendera...

Gruppen var stark och det pågick mycket tissel och tassel, under en period undvek jag fikarummet och lunchade aldrig på jobbet för jag blev uppäten..
Det är inte lätt hålla sig stark när förutsättningarna inte finns, min erfarenhet säger bara -LÄMNA... Läkaren som du träffade, det finns inte så många av den sorten! Grattis till mötet!
Fortsätt vårda dig själv så kämpar vi vidare tillsammans! Kram Rosa!

Blir så otroligt inspirerad av dig. Känner igen mig i så mycket i det du skriver. Tack

Dag 12

Behöver skriva några rader om det jag skäms för...fast jag inte borde.

I måndags träffade jag min husläkare angående att jag haft ont i halsen och hosta. Coronaprovet visade negativt och han frågade hur jag mådde. Jag berättade om oron och ångesten jag har över mitt jobb. Över utanförskapet och missförstånden över mina arbetsuppgifter, att jag är anställd utifrån en viss sorts tjänst, men att tjänsten mer och mer kommit att utformas med något helt annat utifrån påtryckningar av medarbetare till chefen under två års tid. Att fler och fler drar sig undan mig, att man inte sätter sig bredvid mig i personalrummet. Att chefen nu inte längre är på min sida, ser inte på mig längre, att jag är luft. Att man haft möten utan mig där man beslutat om mina arbetsuppgifter - att de medarbetare jag är utbildad och anställd att coacha och handleda på organisationsnivå nu sitter i möten med chefen utan mig och går in och lägger in uppgifter i mitt schema. När jag ska göra saker, var, med vilka och på vilket sätt. När det egentligen ingår i den typen av tjänst som jag egentligen har - att vara den som ser över det för alla andra. I höstas blev jag otroligt kränkt, psykiskt och nästan fysiskt (stod för dörren när jag ville avlägsna mig från mitt rum då situationen var ohållbar) på min arbetsplats av en kollega. Det bevittnades av flera medarbetare och utreddes tillsammans med HR-supporten. Det resulterade i en skriftlig varning till den medarbetaren, men chefen tycker att det varit jobbigt med konflikthantering och nu har fler i denna kollegas arbetsgrupper alltså gått samman tillsammans med henne och utövar påtryckningar på chefen. Det har känts så otroligt jobbigt, men jag har velat lösa det.

"Kan vi ha gemensamma planeringsmöten på onsdagarna". "Absolut"
= resulterar i att de åtta medarbetarna har haft ett "förmöte" och kommer med en färdig önskelista över de arbetsuppgifter de anser att jag ska utföra nästa vecka.

"Kan vi mötas upp för kommunikation tillsammans med Personalavdelningen". "Javisst"
= jag får boka in mötet då chefen drog på det och som sedan resulterade i ett enda möte.

"Kan vi ha enskilda möten, medarbetaren och jag, så att vi får till en löpande kommunikation kring behov och blir mer gemensamt lösningsfokuserade". "Ja, svarar chefen"
= bokar upp mig på andra typer av random möten tillsammans med henne på de tider hon vet jag öronmärkt till dessa.

Alla på min arbetsplats bemöter mig inte som luft, jag har också fina och medkännande kollegor, men de arbetar jag inte närmast.
Det senaste året har det varit oerhört psykiskt påfrestande att gå till jobbet. Fast jag försöker att hålla huvudet högt, så TÄR det att inte bli hälsade på, bli behandlad som luft på möten där chefen inte ser på mig en endaste gång, tilltalar mig eller svarar. De gånger jag har sagt ifrån uppgifter som absolut inte är mina arbetsuppgfter, som mina medarbetare velat att jag ska ta på mig, så har jag kallats för oflexibel, så jag har börjat att foga mig i precis allt och det har börjat bli helt ohållbart då så många medarbetare alltid vill ha mer och mer förstås.

Jag räcker inte till och har ingen att återkoppla till. De senaste månaderna har jag undvikit att gå ut till personalrummet på rasterna. Jag har börjat att sova så troligt dåligt, jag har gråtit, haft ont i magen och druckit mer och mer för att döva alla tankar och känslor kring jobbet när jag kommit hem. Mitt hjärta har farit dåligt av detta, fått högt blodtryck, blodfetterna har barkat iväg, hjärtarytmi som resulterat i en ambulansfärd och två långtidsregistreringar som mäter mitt EKG under tre dagar i taget. (Och det har jag inte kopplat ihop med arbetssituationen förrän precis den senaste tiden).

I måndags lyssnade läkaren på mig. "Vad vill du att jag ska hjälpa dig med, sjukskrivning, eller ska vi hjälpa dig att finna andra arbetsuppgifter?". Han skrev direkt ut ett grymt ärligt sjukintyg och sjukskrev mig fram till sommaren. "Du ska inte arbeta kvar där. Och gällande kommunikationen har du försökt få till dialog länge nog nu. Om jag vore du så skulle jag skicka det här sjukintyget per post med en post-it lapp på med orden "Gäller tills vidare".

Jag meddelade chefen att jag var sjukskriven för ångest, oro och känsla av utanförskap på arbetsplatsen. Att jag kommer att ta bort jobbmailen från min privata mobil. I förrgår och igår så SMS-ade hon. Hon vill ha överlämning av mina arbetsuppgifter och veta om jag kommer vara kvar i höst eller inte.

Jag pallar inte att prata med henne, men jag måste. Min läkare ringde igår och meddelade mig igen ett provsvar och frågade hur det var med mig. "Tog det hus i helvete?" "Ja-a.." Han tycker att jag idag ska kontakta facket och berätta för dem hur det ligger till med allt.

Så det borde jag göra. Känner mig bara så "liten" i detta. Jag som brukade känna mig så "kompetent" och "stark"...liksom lösningsfokuserad och flexibel. Nu går jag här hemma och grejjar och fokuserar på min nykterhet, men befinner mig liksom i min egen lilla bubbla.

Vet inte vad jag vill med detta...jag behövde nog bara glänta på locket till detta jobbiga som inte så många vet om mer än maken.
Idag är det en tuff dag mentalt känner jag.

- - ?

Ta din tid till vila, den gör gott för själen! Kram på Dig! Rosa

Tack Berra för dina fina inlägg och kloka tankar. Funderar också mycket kring att allt hårt arbete, allt man känner att man gjort bra alltid leder tankarna till att "nu är jag värd ett glas"...Vad är det för felprogrammering man har i huvudet egentligen??
Jag gör som du, arbetar på att känna njutning i annat än a, det är en nyttig skola det med!
Ha en fin helg! Rosa

Vissa dagar är jag såå utmattad.. Detta p g a att i princip hela dagarna går åt till att fundera kring detta med alkohol! Jag tänker i princip inte på något annat än det här jäkla giftet och det gör mig helt slut i både kropp och knopp! Och speciellt om jag har druckit dagen innan, då slår jag rätt hårt på sig själv..

Vi kämpar på tillsammans Saskij! Jag tänker som du, en minut, en timme, en dag i taget..

Nu ska jag ta en långpromenad och sätta på ljudboken "Skål ta mej fan".

Kram Emmy

Ska sluta dricka idag. Har förstått att jag är en slav under alkoholen. Är rätt nervös inte att inte dricka idag. Har druckit varje dag under ett par år, senaste året typ 6 starköl per dag. Kan det hände något farligt när man slutar.

Nu blir den nya utmaning sen våren och sommaren, då kan jag bli väldigt sugen på en kall i solen...tuffa månader väntar!

...alltså...imponerande tråd. 3804 inlägg! ?

Jag älskar vardagsreflektioner och har läst tillbaka på många av dina. Tänk...när du började skriva...att du var på dina trevande veckor då. Att det gick riktigt bra. Det är det som är så fantastiskt med att ta del av "äldre" dokumentation. Man vet ju redan "vad som hände sen". (Av den anledningen så njuter jag nu att av lyssna på gamla "Sommarpratare" från 2003 och framåt. Vilka blev nominerade till olika priser? Vilka blev anklagade för diverse brott? Vilka skilde sig, fick barn och gifte sig på nytt? Vilka gick bort samma år de sommarpratade och tänk om de vetat! Att liksom få med det perspektivet när de pratar om sin uppfattning av sin dåtid och nutid - att man också vet lite om hur deras framtid blev. Det mötet är intressant.

Jag leker med tanken hur jag också kommer att ha söndagsuppdateringar här om 11 år. Gud vad nice.

Ha riktigt fina, aktiva dagar nu och krya på dig!

Kram

- - ?
Honungsblomman
Dag 12

Du sammanfattar det så bra - den där stressen. Tänk vad energi vi lagt på detta - att införskaffa, fylla oss, smussla, gömma och ljuga. Och så punkten där vi fick nog. Det är faktiskt ett mirakel.

Jo, jag känner igen den där skräcken du beskriver. Att det måste ta ett slut. Såg hur jag vid jul postade ett hickande skrämt inlägg här om att maken snart skulle finna den tomma ginflaskan. Och något inom mig VILLE att han skulle göra det, det ser jag så här i efterhand.
Jag vet också hur jag, den kvällen som blev min vändpunkt, klirrade och skallrade med spritflaskorna längst inne i skafferiet. Att jag högaktligen sket i om maken hörde mig...för...jag var nog redo då. To come clean.

Tänker att det är viktigt att vi vågar stanna upp i den tacksamheten också - fokusera på den - istället för skulden och skammen. Fy fasiken vad starka vi är!

- - ?

...ja-adu Andrahalvlek. Hon var speciell, född under andra världskriget, så stark och bestämd fast samtidigt med så stort hjärta. Hon var som den mamma jag inte hade och jag fick ha henne i mitt liv i 21 år innan hon dramatiskt gick bort, alldeles för tidigt.

Angående listan så tror jag absolut att den fungerar som avskräckande exempel, pallar inte ens nu att läsa igenom den och vet att det finns fler situationer som kommer att krypa fram allteftersom. Hua!

Kram

- - ?

Då slapp man vänta till söndagen.
Gillar dina inlägg Berra, just den där blandningen av vanligt vardagsliv och vedermödor, reflektioner som man gör om att dottern låter helt annorlunda i sin yrkesroll etc. Sånt gör man inte när man dricker då ligger fokus någon annanstans. Det känns ofta som att du har nyckeln till ett lyckligt liv. Kanske inte känns så nu när du är fylld med snor, men även då... även då är det lyckan i de små små vardagstingen som du hittar och beskriver.

Trevligt att följa din tråd. Och Honungsblomman, du är klok som en bok.

Känner igen det där med att hålla upp länge flera veckor, månader om än det var några år sedan... Så är det tristess och ensamhet som triggar mitt sug mest.

Det är så bra att vara medveten. Jag har ingen annan att berätta för eftersom jag lever mestadels ensam.

Så jag får vara min egen starka soldat.

Vinis, jag beundrar ditt mod och din styrka. Ta hand om dig idag!

Kram Saskij

Dag 15. Genuint glad. Sovit hela 8timmar. Idag jobbar jag hemifrån. Ska baka mellan varven tänkte jag. Drog ut massa goda recept igår på jobb. Mums även ett gott lantbröd står på schemat. Fredag ,solen skiner o så även imorgon. Bådar gott för en härlig helg. Kram alla och ha en bra helg där vi vaknar pigga och fräscha ????

Det jag bär med mig idag är att ”jobba” sig till känslan av belöning. Den känslan är nästan bättre än den belöningskänslan som vinet ger. Man får mer energi som nykter dessutom.

Spännande att du så ofta tänker ”javisst ja, jag dricker inte alkohol längre”.

Jag har varit nykter i tre månader imorgon och så tänker jag bara när jag blir riktigt upprörd och direkt tänker ”jag vill ha vin, NU”. Då får jag korrigera mig själv.

Annars tänker jag inte så, möjligen om jag blir bortbjuden på kalas kanske. Det har jag inte blivit än i dessa coronatider.

Kram ?

God morgon på er.
Idag vaknade jag efter att ha sovit tungt i ca 9 timmar... Känner mig nästan groggy..

Så jag tror att återhämtning och läkning pågår.

Min plan idag är att vara nykter. Äta bra mat. Vila. Liten promenad. Samtal med mina terapeuter via video eller telefon.

Sen får jag se vad det blir.

Känner att min kropp är helt utmattad. Musklerna är stela, trötta och möra. Magen är lite ur lag.

En minut i taget.

Kram Saskij ??

Önskar så att jag kunde skriva något tröstande ? Förstår att du och dina medarbetare lever i ett he... på jorden just nu. Och vi andra njuter av våren typ. Orättvist. Omänskligt.

Styrkekramar i massor till dig ?

Av, ja inte ett felstavat AW utan av. Att börja helt utan alkohol är en perfekt period nu. Väldigt få sociala tillfällen att dricka. Jag har inte bestämt mig för att vara helt nykter -kanske mycket lite i sociala sammanhang. Men just nu finns ändå inget socialt inplanerat och det är inte där mitt problem ligger ändå. Å andra sidan så vet jag inte om de effekter som alkoholen har även i liten mängd är något man borde laborera med överhuvudtaget när man varit i träsket. Får se helt enkelt.
Av innebär inte att tankarna är helt borta, i alla fall inte nu. Av är en lugn förvissning om att jag inte kommer att välja att ta mig till systemet, köpa, dricka upp i smyg och hoppas att jag inte blir upptäckt. Fy tusan vad det är stressigt att hålla på så. Gäller att komma ihåg det. Det är verkligen ingen njutning. Jobbar istället med träning, streching, lägga bort mobilen, andning.
Corona har ju faktiskt en lugnande effekt på många delar av samhället. Alla ”måsten” ställs in. Det är tråkigt, men det ger också en paus och mindre stress.
Sen är det ju olika beroende på vilken bransch man arbetar i. Det är en enormt stressig period för andra.
Både de som arbetar jättemycket och de som inte arbetar alls och inget vet.
För mig har det varit en välbehövlig paus på sätt och vis. Skulle önska att den tog slut snabbt nu, men det har funnits en del positiva effekter för mig. Nu finns det många som lider svårt av Corona på olika sätt och jag hoppas de där reflektionerna om lugnet inte retar upp er, det är dubbla känslor i det.

Ha det bra alla därute!

Må bra, Ja det är väl ett fantastiskt fokus. Att börja just där. Du vet ju rätt bra vad som sätter igång din vilja att dricka. Jag får jobba lite med just den biten. Du har lyckats länge nu Nystart, håll i nu. Och hoppas att din fru också kommer till insikt.,

Ja, det önskar jag att jag kunde göra nu. Fina du, vilken omänsklig uppoffring du och många gör. Ohållbar i längden...

Även en av mina döttrar arbetar i lejonets kula. Tufft. Riktigt overkligt tufft.

Hur gör ni för att kunna få stöttning/stötta varandra? Att tiden är knapp, förstår jag. Men på något sätt måste ni få ventilera och varva ned. Åtminstone tillfälligt. Antagligen känns det omöjligt, men för att överhuvudtaget ha en chans att orka det ingen egentligen orkar...

Förstår att det är lätt att ta till alkoholen och tänker inte alls pekpinna dig. Inte på något sätt. Men tänk på att den gör din sömn ännu mer osövd. Och ställer till annat oönskat. Har du möjligen en sömntablett du kan ta istället? Ett tag kan det vara ett alternativ.

Tills det är över. För en dag är det över. Så är det, även om det känns tröstlöst nu.

Vill mest visa att jag bryr mig. Försöka mig på några ord. Blev alldeles bestört av att läsa ditt inlägg. Kanske hjälper det inte ett dugg, kanske ger det åtminstone en känsla av att vi ser och bryr oss om.

Många kramar till dig

Det värmer innerligt att mötas av ditt inlägg i min tråd, Odette! Du har letat upp min tråd!!!..... Det är stort för mig! ❤

Har precis slutat jobba... i vanliga fall är det vid 16-tiden. Coronahelvetet har då drivit mig till nya nivåer. Sov nån sorts siesta mellan 10-12 på förmiddagen, började vid 05 och somnade vid 3:30 före det... Sinnessjukt... Inte alla dagar är så brutala men jag har ändå "lyxen" att styra en hel del själv över tiden för att få det att funka.

Men i övrigt är det ff nattsvart. Vad är meningen med detta? Utan denna överpress så skulle nykterheten aldrig vara ett problem. Det känns så orättvist!!!!!!! Jag vill inte dricka men tillvaron är bortom mänsklig. Men vi lever och får hoppas att fortsätta göra det även efter denna pandemi...

Tack Odette från djupet av mitt hjärta för Din och Er andras omtanke härinne, jag kommer tillbaka på banan en dag. Tills dess hejar jag på er med hjärtklick i era trådar och i mina böner. ❤ ?

Tack för era uppmuntrande inlägg, det hjälper mig verkligen att vilja fortsätta skriva.
Ja det kanske har sina fördelar att ha skrivit länge, folk kommer tillbaka och ser att man finns kvar här

För när allt kommer omkring, att vara nykterist är ingen tillfällig förändring, den är livslång.
Det finns ingen snabblösning, utan alla måste få göra sin resa, på sitt sätt.
Ibland trillar man dit, för att man tror att man kan nomal/socialdricka.
Men så är det inte, har man en gång druckit sig till ett alkoholistisk dryckessätt, så är returresa blixtsnabb.
Det är som om man har spännt ett gummiband till bristningsgränsen, släpper man taget så åker man obönhörligen tillbaka till ruta ett precis där man stod när man tog sitt beslut om en förändring.
Klart det stämmer inte för alla, men väldigt många.

Min livsdagbok har fått ett extranummer på en torsdag, anledningen till detta är att jag är sjuk, och hemma.
Covid tänker ni, eller hur?
Nja, får man inte ha en vanlig förkylning även om coronan ligger högt i taket?
Eller vem vet, den kanske utvecklar sig till en corona, men har inga problem med lungorna eller feber, bara ett huvud fullt med en massa segt snor, det halsonda har gått bort, hostan är kvar dock.
Hursomhelst, på jobbet får man inte vara, ödesmännen går med sina krucifix och rökelse och manar om att döden är nära förestående, haha, nej så illa är det inte, men vissa är nojiga.
Vi har haft ett par stycken som dock inte har blivit diagnostiserade, man testas bara om man hamnar på intensiven.

Här hemma är det full kalabalik, frugan jobbar hemma sedan fem-sex veckor, dottern började jobba i måndags efter sin barnledighet, men kunde ju inte sitta hemma i sin trånga lägenhet med man, unge, och hundar.
Så hon sitter på övervåningen och har sitt kontor brevid vårat sovrum, hon sköter kundtjänst och man vaknar till ...Hej Välkommen till.....Du pratar med ...vad kan jag hjälpa dig med?
Känner inte igen min egna dotters sätt att prata, hon känns så professionell.
I köket sitter frugan med sina skärmar på köksbordet, och jag ligger på soffan och streamar massor av filmer.
Vi är tre man hemma en vanlig vardag, ingenting är som det brukar.
Efter ett par dagar på rygg, ena halvan av dygnet i sängen, och den andra i soffan så tröttnade jag.
Har hört att man ska röra på sig annars är risken större att slemmet trillar ner i lungorna, och då är man nära en covidare.
Och jag har vilat färdigt, och sovit ut, tror nog att ett bra sätt är att sova bort sjukdomen, men sedan blir det tråååkigt

Så idag, klippt gräsmattan, putsa fönsterna, skurat muggarna, dammsugit, våttorkat golven osv...
Kändes väldigt skönt att arbeta ut sig, efter en välbehövlig dusch och en smaskig middag gjorde jag mig välförtjänt av att krypa ner i soffan med rena kläder och bara myste, jag var nöjd med dagens insatser.
På något sätt har jag "städat" bort sjukdomen man känner sig fräschare.
Nu ligger jag och klurar på hur jag ska tillbringa morgondagen, beror nog lite på hur jag mår.

Det finns olika sätt att belöna sig istället för att dricka alkoholen, jag tror att jag behöver "jobba" bort den.
För när man sätter sig och belönas med att hela huset luktar fräscht så mår jag bra, jag har förtjänat välmåendet.

Istället för att låta buzzet i huvudet på en kemisk väg tro att jag mår bra, av alkoholen.

Varje dag, ja nästa varje timme så plingar det till i mitt huvud, javisst ja, jag dricker ju inte alkoholen.
Men kan ändå belöna mig med någonting snarlikt, en låtsasöl, ett låtsasvin eller helt enkel en annan god dryck som kostar lite mer än en vanlig läsk, kostnaden är ändå ringa i jämförelse mot vad alkoholen skulle ha kostat.

Jag är värd vartenda minut, som nykter, och jag skördar frukten av att inte vara bakis varje morgon.
En liten uppoffring med god avkastning, värt att försöka!

Host och snor på er, jag har gott om det just nu!

Berra

Jättefint du hållit dig nykter? Fortsätt samla dagar, testa och känn vartefter vilka fördelar det är.
Du har inget att förlora. Tvärtom!
Kram o heja dig o sov gott??

Titlarna känns verkligen klockrena! Imorgon bitti ska jag lyssna på dina låttips Se Klart. Det känns som en gåva faktiskt att få låttips ? Kommer alltid tänka på er och forumet när jag hör de låtarna.

Nu två kapitel i ”Tänka klart”, sen sova ?

Kram ?

Ps. Du får en av mig: ”Det är så gott att må gott igen” av Peter Le Marc.