Senaste kommentarerna i forumet

@Loppan Så himla fint att du kommit så långt! Stort grattis till dig, finns inget bättre än när man känner att det verkligen lönat sig att kämpa. Kramar och hoppas du kan fortsätta utvecklas ännu mer.
🥳❤️🥳🙏🏻❤️

@Kennie
Håller med föregående inlägg, typ vad ska jag göra nu, kände som du nedstämdhet men vet som Kennie skriver att det är reptilhjärnan som skriker efter alkoholen, och i tidigt stadie så är den väldigt stark, håll ut och kämpa på, jag kämpar på själv, min 50:e dag idag och det är lite lättare nu, försök att hitta motivationen varje dag och glöm inte bort att berömma dig själv varje nykter dag, det hjälper, tro mig.

3 månader 🎉 🥳 helt utan snedsteg! Jag är så glad och tacksam! 😀🙏 Den största vinsten är sömnen. Mina sömnproblem är nu helt borta och jag sover gott varje natt. En annan viktig sak är att jag känner mig mer som en sån som jag vill vara. Jag vill vara en sund person full av energi som ställer upp för andra. Då stämmer det bättre att sova gott, vakna pigg och när som helst vara tillgänglig och körduglig. Stresståligheten har ökat markant vilket är viktigt då att dricka för att varva ner, allt oftare och större mängd, var mitt problem. Till dig som inte tror dig om att klara det vill jag säga att det gjorde inte jag heller men till slut var det som om alla pusselbitar föll på plats. Försök ändå, försök igen och be om kraft och hjälp utifrån är mitt råd! Stödet från rådgivarna här, programmet och detta forum har varit avgörande för mig. Varmt tack alla! 🙏❤️ Jag vill ha en hälsosam och nykter livsstil och förändringsarbetet fortsätter.

Och kom ihåg att de där känslorna av meningslöshet och nedstämdhet faktiskt är beroendesymptom. Det gör det lite lättare att stå ut tycker jag. Det är liksom inte sanningen om hur livet ser ut utan alkohol , utan ens inre treåring som försöker få som den vill, det vill säga få tillbaks sin drog.. Det går över, du ska igenom det bara. Och så mycket mer energi man får av att inte dricka i längden. Först måste du vila ikapp det du övertrasserat med konstgjord energi i form av alkohol, men sen kommer du märka positiv skillnad.

@E börjar om
Välkommen hit! Jättebra du skriver av dig av alla tankar, jag minns paniken jag kände ibland när jag undrade "vad ska jag göra nu på kvällen då?"... när inte flyktvägen fanns kvar, eller jag åtminstone försökte stänga den. Det är annorlunda, det kommer ta lite tid, du behöver upptäcka tomrummet och vara snäll med dig själv. Tillåt dig vara trött, arg, ledsen, ensam. Och utforska nya aktiviteter när du orkar eller är redo. Allt händer inte på en gång.

Det viktigaste nu tror jag är: fortsätt säg nej!

@E börjar om Det gör det! Du kommer både att orka mer och må bättre utan.
Och slutar du inte dricka så accelererar ju beroendet. Du kommer att behöva mer och mer för att uppnå samma sak vilket kommer att bli helt ohanterligt. Så ha istället lite tålamod…Just nu är beroendehjärnan i full sving och målar upp hu eländigt allt kommer att bli utan alkohol. Den vill ju ha tillgång till drogen …
Försök att koppla av med en god alkoholfri drink istället. Exvis Sweppes Indian Tonik zero plus en del apelsin eller grapejuice och is.
Kram och håll ut, det blir snart bättre!❤️❤️❤️

Dag 2 - Nykter.
Motivationen som jag kände dag 1 är som bortblåst. Hade jag inte tagit antabus hade jag utan tvekan suttit här med minst 1 tom vinflaska vid det här laget.
Har idag framförallt känt mig tom, sorgsen och tankfull. Att ge upp alkohol är så mycket. Det är det som får mig glad när det är motigt, det är sättet jag reglerar känslor, det är så jag umgås och det är mitt sömnmedel. Det känns helt klart som en uppslitande skilsmässa.
Funderar också över hur vinet har varit min belöning efter en hel dag med krävande barn. Att så få sätta sig i kvällssolen med ett glas vin och "ladda om" har varit det som hållt mig uppe. Var ska jag nu hitta min belöning och mitt sätt att ställa om när barnkaos lägger sig och alkoholen har varit det som gör att jag orkar fixa allt som ska fixas på kvällen. Jag inser alkoholen egentligen mer stjälper än hjälper men det har onekligen varit ett sätt som fått mig att orka fortsätta när lugnet lagt sig. Jag hoppas och tror att det ger sig med tiden.

Tack för era pappande kommentarer. @Amanda L ska försöka se det som att det blir en spännande resa att skapa sitt nya jag. @Kennie Härligt att höra att det finns en punkt där man inte längre saknar alkoholen. Vill verkligen tro att jag också kommer dit.

Hej @Nässlan, du har startat en tråd här, bra steg! Berätta gärna lite mer om din situation så kan vi försöka ge dig stöd härifrån!

Allt gott,
Rosette, Alkoholhjälpen

@_Söderbönan_ Kul att du tittar in och berättar! Bra jobbat med drygt två månader särskilt när ditt liv varit kaotiskt!

@Vinägermamman Vill bara skicka en kram och säga kom tillbaka🥰❤️

@Hoppfulle Kalle Lycka till❤️🙏🏻

@_Söderbönan_ Bravo! Allt bra här! ❤️

Hallå där! Livet har varit rätt kaotiskt, så jag har inte varit här inne alls under senaste tiden tyvärr.

Drygt 2 månader utan alkohol. Inga planer att ta första glaset än, vi får se :)

Hoppas ni har en fin sommar!

Hej Amanda L och tack för att du frågar. Idag är det dag 11 som nykter. Inget som helst sug. Det är i och för sig inget ovanligt för mig. "Första suget" efter en rejäl dryckesomgång brukar komma efter ca 3 veckor. Den här gången har jag i alla fall den absoluta föresatsen att förbli nykter.

Idag har jag mest varit på resande fot. Jag har kommit tillbaks hem. Även min fru är hemma men åkte i "egen" bil. Huset här på landet är (som det ofta är på landet) stort så vi behöver verkligen inte gå på varandra. Behöver inte ens sova under samma tak om vi inte vill. Jag drar inte så stora växlar på att min fru just nu är hemma. Hon har ju 95% av alla sina saker här så hon kan lika gärna dra iväg vilken dag som helst igen. Det har jag ingen kontroll över.

Vi har pratat en del. Bla har jag sagt att jag imorgon ska träffa en samtalsterapeut för första gången. Vi rör oss lite grann som två skuggboxare. Lite samma ton som mellan två respektfulla arbetskollegor. Vid tidigare "bråk" har jag nog varit alldeles för "ivrig" att bara så snabbt som möjligt bli sams igen. Lova lite vad som helst bara det blir lugn och ro. Jag tror att det är viktigt för bägge oss att det får ta sin tid denna gång, att jag får bearbeta mitt "trauma" i min takt och förhoppningsvis kan vi så småningom hitta tillbaks till varandra.

Lite "skakig" inför morgondagen. Fortsättning följer.......................
Skön kväll på er allihopa/Hoppfulle Kalle

Känner igen tankarna om vem man är utan alkohol. Jag såg också alkohol som en del av min livsstil och tyckte det kändes svårt att tänka sig att leva utan. Men jag inser nu att det var så det mentala beroendet tog sig uttryck. Jag jobbade mycket på att ändra min inställning till alkohol. Dels genom att läsa här på forumet, dels genom annan litteratur, både fakta och personliga skildringar. Kan rekommendera Rebecka Åhlunds "Jag som var så rolig att dricka vin med". Nu tre år efter att jag slutade saknar jag inte alkohol. Det känns bisarrt när jag tänker på hur mycket jag brukade dricka, och jag är så otroligt lättad och glad över att slippa leva så. Motivationen har gått upp och ned, det var nog först efter ett år som jag hittade ett lugn i att jag faktiskt inte behöver alkohol i mitt liv. Goda alkoholfria alternativ funkar bra för mig. All styrka och tålamod till dig, jag tror det kommer gå fint, du låter uppriktigt trött på drickandet.

@E börjar om Så fint att du kommit hit! Välkommen!
Dina frågor kommer att lösa sig. Att hitta sig själv kan ju vara ett spännande projekt, liksom att skapa goda, nyktra och trevliga vanor.
Det går bra att ungås med folk utan alkohol ( om det inte är människor som enbart hänger på en bardisk).
Läs gärna Daemons tråd från början, han har bearbetat liknande frågor. Läs öht mycket i trådarna här, särskilt kanske i forumet Vara alkoholfri som just handlar om det.
Jättebra att gå igenom alkoholprogrammet under Stöd också. Och att ta hjälp av Alkoholkalendern.
Lycka till! Du har verkligen valt den rätta vägen. Den som gör att du kan återta ett BRA liv! 🙏🏻❤️🙏🏻❤️

Idag är min första dag som nykter, min första kväll utan vin och den första natten jag ska somna och inte däcka. Hur mycket jag har druckit och hur länge det har pågått unnar jag mig att inte tänka på just nu.

Jag har två små barn, ett bra jobb, hus, sommarstuga och ett alkoholmissbruk som grumlar allt ovan.

Jag har under många år lyckats dölja mitt missbruk och hållt fasaden relativt intakt. Men det har slitit något oerhört på mig själv, min självbild, mitt psykiska välmående och min hälsa. Jag har nu kommit så långt ner i missbruket att jag inte längre orkar hålla upp fasaden, jag är helt slutkörd. Så slutsatsen är att antingen kör jag på med mitt missbruk med allvarliga konsekvenser runt hörnet eller så gör jag en helomvändning medan jag fortfarande har ett intakt liv att rädda.

Jag har bestämt mig för att välja det sistnämnda. Idag tog jag min första antabustablett vilket jag även använt vid tidigare försök att lämna alkoholen men då gett upp tabletterna efter en tid (eftersom jag nog ändå inte är alkolist, yeah right..). Denna gången tänker jag hänga i och verkligen ge det en ärlig chans och inte ge upp när det blir motigt.

Men jag har svårt att se att jag aldrig ska dricka igen. Det är så oerhört stort och jag vet inte vem jag är utan alkoholen. Och hur tusan umgås man med folk utan alkohol?

En väldigt delad känsla just nu mellan att vara motiverad, nyfiken och totalt vilsen.

@sossos Hej! Känner igen mig i det du beskriver om att dricka för att döva ångest och ensamhet men jag tror även att till slut blir de flesta ensamdrickare i sitt beroende. Tyvärr blir ju ångesten med tiden värre eftersom alkoholen i sig ger ångest när den går ur kroppen och så blir det hela en ond cirkel som bara snurrar på.
Jag har varit nykter i snart åtta månader och det är bitvis kämpigt och alla kanske inte får det där positiva måendet i början som man skulle önska. Men jag skulle inte vilja byta ut någon av mina tyngsta dagar nu mot ett enda ögonblick i missbruket. Och som många här i forumet vittnar om, livet blir med tiden bara bättre och bättre.
Jag har ännu ingen tråd här på forumet men har läst mycket råd och tips från andra och det har hjälpt mig oerhört när suget emellanåt kommer men det försvinner även.

Så kämpa vidare och vore det inte jobbigt ibland att bli nykter så är man med all sannolikhet inte en beroende:)

Hej @sossos och vad fint att du delar med dig av din berättelse! Du beskriver så väl den här dubbelheten som kan finnas inför förändring. En rädsla att förlora nånting, samtidigt som det finns en allt starkare känsla av att förändring behövs. Fortsätt gärna skriva här! Du är inte ensam.

@Hoppfulle Kalle Hur gick första träffen?
Hur mår du?❤️

@Sommar12 Håller med om att det är bra om du berättar för dina barn. De är så pass stora nu och kan förstå bättre. Att vara öppen och ärlig är mycket vad nykterheten handlar om. Att ärligt säga som det är skapar tillit och förtroende. Även om det är svårt och skapar mycket ångest, så är det sant och ärligt. Det är ett förtroende man ger till varandra och det är en slags gåva, fast ämnet känns svårt. Dina föreställningar om hur barnens tänker om det, är inte detsamma som dina. De har en egen uppfattning och en egen berättelse om sina liv. Det blir också knepigt för dig att runda detta ämne resten av livet, det fängslar dig och tar massor av energi. Att berätta och prata om detta med dina barn är modigt och stort. Du visar att du tagit fullt ansvar för att göra ditt, ert liv bättre. Du vände på det. Att berätta kan också att lösgöra dig från den skuld och skam som du känner. Att spräcka elefanten i rummet är förlösande.

Jag har berättat för mina barn om mitt beroende, varit nykter ca 1 år och 9 månader. Kände mycket skuld och skam, men de är så stolta över mig och tacksamma för att jag berättat. Vi pratar om det lite då och då och jag vill att det ska veta vad som kan hända om man dricker för mycket, att man kan bli beroende och att det finns en ärftlighet för detta. Nu är skulden och skammen borta. Den försvann allt mer när jag började prata om detta och det är så befriande. Nu behöver jag inte dölja och undvika ämnet. Det är nu lätt att dricka alkoholfritt tillsammans med dem även om de dricker i olika sammanhang.

Ha det gott och tänkt på att du tagit ansvar för ditt och ert liv tillsammans, du har visat dem vägen och hur man gör❤️

3.0 låter väl väldigt högt? Jag har som mål att ligga under 0.03. När jag drack som värst hade jag ungefär 1 i peth-värde.

@Sommar12 Jag tycker du ska berätta hur du tänker och varför. Särskilt som det är dina barn. Att vara ärlig är bättre än att något blir konstigt och oklart. Det kan hända att de minns mer än du tror och kanske vill prata om det?
Jag har märkt att de jag berättat för varit mycket mer förstående än vad jag trott. Du har tagit dig ut ett beroende, inget att skämmas för. Var stolt istället.❤️🙏🏻

Jag återvänder som oftast hit på somrarna. Tänk att det fortfarande efter alla dessa år är så svårt att hitta glädje i det som förut var det bästa som fanns. Tänker just nu på restaurangbesök på semestern. Våra två vuxna barn följer med på semestern och jag är så glad för att vi ska få den tiden tillsammans alla fyra, men samtidigt tycker jag att det ska bli ganska jobbigt. Precis som när jag var ung älskar de att gå ut på restaurang och tycker att det är en stor del av semestern. Jag tycker för varje år att det blir jobbigare och jobbigare att sitta där utan vin och att vara den som ber dem att inte dricka för att jag inte dricker. Jag har liksom snavat och snubblat när jag försökt förklara detta med alkoholen och skyllt på mediciner osv.. Kan bara inte få mig till att berätta hur det egentligen var. Känner att jag hellre dör än att berättar hur jag tappade kontrollen. Slutade dricka när barnen var ca 10 år gamla så de har inget minne av hur det var när jag drack så om jag nu skulle berätta detta så skulle jag förstöra hela deras barndom. Jag tappar nästan andan av skam när jag tänker på att berätta för dem att jag har haft/har problem med A. Att jag inte klarade av det som alla andra (jag vet att det inte stämmer) klarar av. Att jag är en förlorare... Därför blir allt snett, det blir en felaktigt balans, jag blir en tråkig konstig mamma som inte vill gå på restaurang på semestern och som inte kan förklara varför. Fy vilket osammanhängande babbel detta blir. Egentligen vill jag på något sett få rätsida på hur jag kan berätta varför jag hellre äter takeout-pizza på balkongen än på fin restaurang utan att avslöja den hemska sanningen.