Senaste kommentarerna i forumet

Ett tag sedan jag skrev nu och jag önska att jag kunnat känna att jag kunde skriva något positivt men tyvärr inte.. Känner mig så himla ensam och ifrågasatt. Känner att det här med tappat förtroende är jäkligt jobbigt. Jag dricker verkligen inte för att jag är djupt deprimerad, jag vill ut, skratta och bara ha skoj. Men allt blir bara så fel och folk blir bara besvikna så fort jag varit ute..

Vet att allt låter som undanflykter och det är det nog också men jag blir samtidigt störd över att folk ska bestämma vad jag ska och inte ska göra. Nåja, samtidigt så bryr de ju sig väldigt mkt också och väljer jag att dricka och gå ut på krogen så visar jag ju inte att jag vill bli bättre. Och bättre vill jag ju bli men av någon anledning måste jag alltid bryta ner mig själv med en fylla när jag mår bra, varför är det så? Hur släpper man tankarna på fest, att dricka eller inte kunna dricka? Då jag har problem med drickat, varför ska jag då vara ute var och varannan helg medans de som inte har problem kanske är ute nån gång per år!? Det kanske inte är så konstigt att man har problem, man ger ju alkoholen sån otrolig plats i sitt liv.

Önskar jag vore bättre, så bra som jag hade varit om jag aldrig druckit. Vägen känns bara så lång.. Men det är väl som de flesta säger, ta en dag i taget och ge ditt bästa så blir dagar till veckor och veckor till månader som slutligen blir till år.

Har bara så svårt att förlika mig till att bli helnykterist. Men, den tanken är kanske oväsentlig.. Jag måste göra det bästa av nuläget, hålla mig nykter, tro på mig själv och fans jävlar visa min omvärld att jag kan så jäkla mkt bättre än såhär!!

Kram till er alla!

Jag är ny här och bara inne på mitt fjärde dygn. Jag är inne här jätteofta men jag förstår att det lätt kan avta när det känns lite "bättre" och suget minskar...Tror som du att det kan vara lite "farligt" att inte vara på sin vakt och reflektera. Samtidigt skönt att inte tankarna reflekterar kring alkohol hela tiden. Vi får kriga på och låta bli i helgen! Det kommer inte att funka att dricka då, eller troligen någonsin.

Dag 11 utan alkohol och helgen närmar sig med stormsteg. Inte varit inne här lika frekvent de senaste dagarna och det gör mig lite orolig. Jag har liksom inte reflekterat över alkoholen de senaste dagarna och det känner jag är något farligt. När jag slutar reflektera över det svåra så brukar jag börja trilla tillbaka. Och nu har jag slutat reflektera så himla snabbt. Inte varit på något aa den här veckan heller. Kanske skulle gå till helgen... Inget starkt sug i alla fall, det är ju positivt!

Det är den tiden som du är i nu som många upplever som den svåraste. Hjärnans belöningssystem och ditt känsloliv håller på att återställa sig till det normala och du dämpar inte med alkohol. Om du kan hitta sätt att stå ut och kanske alternativa sätt att slappna av och vila utan alkohol så kommer du ha kommit en bra bit på vägen.

/magnus
alkoholhjälpen

Nu är det inte så lätt längre, känner mig arg , irriterad och mycket mer sugen........hjärnan resonerar hela tiden om hur djävla duktig jag vart som klarat 16 dagar så är det inte dags att prova , det var ju så lätt att lägga av!?
O va fan är meningen med det här, jag mår skit sover som en kratta.........är helt slut av att vara aktiv o på helatiden.......jag behöver vila......
Behöver krypa in i min grotta......måste hitta ett alternativ.

Hur går det blues? Hur har veckan känts? Snart närmar sig helgen (min andra nyktra). Den klarar vi!! Kram

Ville dyka in och säga hej. Har varit på många jultillställningar den senaste veckan. Drömde om att jag drack vin en natt. Vaknade så besviken och ledsen på mig själv för att sedan, till min stora lättnad, inse att det faktiskt bara var en dröm. I nyktert tillstånd har jag påbörjat mitt alldeles egna må bra program och jag har faktiskt lyckats hålla mig ifrån flaskor och glas hittills. Tänker mycket på er, mina systrar och bröder, här på alkoholhjälpen med liknande situationer (eller helt annorlunda) och jag sänder ADVENTSHÄLSNINGAR till er alla. Advent handlar om LJUS i MÖRKER.

Eller god förmiddag kanske, så här några timmar senare.

Fjärde dagen nu...Ett jäkla sug igår kväll och jag hade inga clementiner :) Fick läsa här och kriga på. Nu till jobbet...Dottern kommer i em och har idrottsevenemang i helgen vilket innebär tidiga skjutsningar och en pappa i idrottshallen hela helgen. Känns bra för en gångs skull! Sysselsättning plus att jag måste vara körbar på morgonen :) Det är nog nyttigt första helgen...

God morgon fina LN ................<3

i det stora hela. Absolut. Jag har mina strider och jag är säkert allmänt besvärlig för omgivning både ofta och mycket, men mitt liv funkar. Jag känner att det bär, det finns något som under den här hösten ändrat grundtonen i min tillvaro till något bättre.
Under många är satt jag liksom fast. Jag tänkte alla tankar om att jag behövde förändra mig, läste alla självhjälpsböcker, drog alla slutsatser, kände, visste, förstod, träffade experter (gud vet hur många KBT:are, psykodynamiskt skolade psykologer, psykiatriker och allmänna lycksökare jag träffat). Jag kan tapetsera väggarna med bristfälligt använda gymkort. Pratade, babblade, skrävlade om vad jag själv, men främst andra borde göra med sina liv. Men klarade Akvariet av att genomföra någon egen varaktig förändring. Nej. Nix. Inte.

Ibland önskar jag att det finns en off-knapp på vårt tänkande, obscessivt eller inte. Vi är lika där, du och jag Lena: vi vet allt vi behöver veta, vi har tänkt alla tankar. Om jag lyckats med något under hösten så är det att tänka mindre och handla mer. Och att fortsätta handla även när det inte fungerar eller tar emot.
Kram
/A

Livet är som LP säger, ingen tävling.. men känner med ditt fall. Tungt men man måste fortsätta. Vill kunna uppskatta varje dag men längtar nu så in i helvete efter det lyckorus o glädje av friheten i att inte vara fängslad av A, då jag tidigare känt när man kommit en bit på nykterheten, Ja, jag har bestämt mig igen att bli nykter, men ska försöka att inte tänka så mycket på dagarna.
Har den här veckan tagit väldigt lugnt och bara funderat påmin väg. Hur jag ska göra aannorlunda? Ska försöka skriva mina dagliga reflektioner här. Påböjade idag eChange nät behandling, kanske kan väcka lite tankar. En början iaf för mig.

Tack. Har i hela mitt liv känt mig diffus, otydlig, svår att greppa. Och just nu känner jag mig också så otroligt torftig själsligt, andligt, mognadsmässigt. I mina svartaste stunder tänker jag mig att jag inte kommit så mycket längre än jag hade när jag var femton, och det i sig skapar en sån frustration inombords att jag snart antingen exploderar eller imploderar. Det finns mycket rädsla i den här soppan också. En rädsla över att inte ha lärt sig nåt worthwhile när jag så småningom drar mitt sista andetag i detta liv. Ja, helt enkelt en existentiell härdsmälta i stället för balansen, harmonin och det saktmodiga...

Och tänk absolut värsta scenariot! Dö som min namne, fortfarande toppriden av sina demoner, sjuklig och ensam och med en ihjälkörd hund. Ja, herregud, Akvariet, ibland gagnar ett obscessivt tänkande en inte så särdeles. Stor kram, hursomhelst, det verkar som livet funkar för dig, i det stora hela?

Har sett dig glimta förbi i forumet, men först nu läst hela din tråd. Det är så mycket Lena där: rosévin, ilska, glädje, sorg, fyllor, tårar, kärlek, liv, skratt. Även om du bara är hälften så mycket Lena i riktiga livet som du är här på forumet, så är du fantastisk.

Tror som Stingo att du ska fortsätta. Du är på rätt väg.

Nykterheten är intakt och veckorna rullar på....

Hang in there!

Det är sant att vi inte ska jämföra oss med varandra här! Det är ingen tävling utan vi är ett lag som strävar mot samma mål! Jag är en inhoppare som just har blivit inbytt men även en sån kan vara med och avgöra matcher :) Glöm lobotomi :) Kram!

Tack för kloka synpunkter! Som jag skrev fattar jag oxå att det inte funkar med några drängfyllor per år, men tanken lockar! Som för dig är det berusningen jag är ute efter, ett par glas vin kan jag lika gärna strunta i! Tack igen för att du skrev i min tråd! Jag har ju läst igenom trådarna från några er som varit med ett tag och ni är lite "hjältar" för mig trots ett och annat återfall. Det finns så mycket klokhet och styrka! Tillsammans kan vi fixa det! Jag ska bidra med det jag kan!

Ja, sannerligen.
Vi krigar vidare. Du ska inte jämföra dig med mig då det gäller tid. 6 månader är kanske länge för vissa. När man faller dit känns det som det ingenting är värt.
Det försöker jag ändra i mitt huvud.
Tänk rätt, gör rätt, var snäll mot dig själv.
Självklart är jag tacksam för mina 6 månader. Min fru också.
Hon får veta om mina fall direkt och stöttar.
Det är stort av henne. Jag önskar jag kunde bli mer stabil i mitt psyke så alla orosmoln skingrar sig.
Det tror jag dock inte är möjligt utan lobotomi.
Kanske någon medicin kan ta udden av det värsta rastlösa, impulsiva tänkandet. Men jag vill försöka på annat vis först.
Meditation. När ska jag hinna med det?
Fasen, jag kör en 5 minutare precis nu.
Buddha time!
Kram LillPer

Välkommen Cleaver!
Det blir intressant att följa din resa här. Kul att du tyckte det var spännande läsning i min tråd. Ja, man vet aldrig när alkoholmonstret slår till i min värld.
Jag är som du kanske förstått impulsiv och mycket fram o tillbaka men sån är jag och det blir ju givetvis inte bättre av att dricka alkohol.
Det är kanske inte helt optimalt att vara ensam mycket då man dras med våra problem. Själv både gillar jag att vara ensam, samtidigt som jag ofta hatar det.
Svart eller vitt.
I vilket fall som helst så har jag ramlat i två självgrävda fallgropar på 6 månader och det är trist, men ändå väldigt bra för att vara mig.
Tänker ibland som du resonerade att ta fyra rejäla fyllor per år och sen vara nöjd med det.
Funkar inte nåt vidare.
Det får stora konsekvenser och man riskerar dö på kuppen.
Nä, att finna vägen framåt mot harmoni och självacceptans är vad jag strävar efter.
Det här med att ta ett par glas är för mig helt passerat då det är meningslöst. Jag vill ju bli berusad om det ska vara nåt att ha.
Här har jag tack o lov förstått att mitt stora problem ligger. Kanske därför jag fallit då det bjudits på obegränsade mängder och ingen kan övervaka eller påpeka?
Framåt utan alkohol.
Styrka till dig Gottfrid, sorry Cleaver.
LP

Är ny här och har läst din tråd med stor behållning! Hoppas att du är på fötter igen efter helgen! Du är en klok och bra människa! För mig som nyss blivit nykter är det väldigt lärande att se att man inte kan slappna av. Inte ens efter ett halvår som för mig känns som en väldigt lång tid just nu...Nu krigar vi vidare!

Här skryter jag om korrekturläsning men skriver ändå "men igår" två gånger :) Det var Gottfrid som ställde till det :)

Kände ett jäkla sug hela kvällen igår. Inte nödvändigtvis efter alkohol men ett sug. Jag är ingen gottgris men igår men igår hade jag kunnat smälla i mig ett kilo lösgodis. Jag hetsåt clementiner istället. Det är ju socker i det med men borde ändå vara nyttigare...
Jäkligt rastlös också men det är väl normalt.
Samtidigt positiva saker som att jag kunde ta bilen och köpa clementiner på kvällen och slapp oron för att köra i morse med. Jag kände mig som jag gjorde något otillåtet när jag körde igår kväll och det var en lättnad att komma på att det var grönt :)

Några skriver om att byta ett missbruk till ett annat. Typ att summan av lasterna är konstant. Det är därför jag inte vill börja äta godis. När det tog slut med tjejen började jag gå in på dejtingsidor...Jag är ingen fotomodell men ser inte ut som Quasimodo heller så det gick rätt bra. På många dejtingsidor räcker det dessutom långt om man kan skriva tvåstaviga ord och stava till sitt eget namn :) Jag dejtade rätt friskt ett tag. Var dejterna på kvällen drog jag gärna en flaska vin före och tog bussen, även om det var tisdag och första dejten...Snacka om vansinne! Lösningen var naturligtvis inte ett nytt förhållande eller att träffa en massa kvinnor! Jag har nu insett att jag måste ta itu med mig själv först. Mitt ex, som är den enda som känner till mina problem, har sagt att hon vill stötta. Jag känner mig dock inte avslappnad nog att vara helt öppen med henne. Jag har ljugit så mycket för henne om mitt drickande så jag skäms för att jag ljugit ännu mer än hon vet. Det kanske kommer

Därför är detta forum otroligt viktigt för mig som är ensam. Jag har en vuxen dotter och en tonåring. Tonåringen är hos mig varannan helg. Ska bli skönt att fritt kunna skjutsa tonåringen när som helst utan att vara nervös för att inte alkoholen har gått ur kroppen! Har jag vetat om det i tid har jag anpassat mig men om frågan om skjuts kommit upp spontant kl 21 en fredagskväll har jag ju inte kunnat skjutsa...Man blir jävligt egoistisk när man dricker...

Stavningsprogrammet ville ändra "gottgris" till "Gottfrid", tur man läser igenom ibland innan man skickar :) :)

Nu har jag plöjt igenom även den här tråden :) Fantastisk terapi när man som jag är i början av nykterheten...Du SL och ett par till här ha redan varit inne på min tråd. Det är jag tacksam för. Med tiden kan jag nog också hjälpa till att stötta andra. Har jobbat med människor i många år (inte i vården) och kan en hel del om psykologi och olika former av missbruk. Men inte fan hjälpte det mig själv...Mycket lättare att tala om för andra hur det ska vara!
Det som slår mig i denna och andra trådar som jag läst är att nästan alla har "sjukdomsinsikt". Inte många undanflykter och de flesta inser sina problem med öppna ögon. Lika förbannat går det fel ibland...

Javisst, bra att tänka positivt! Tack för kommentaren :)

Det är vanligt.
Jag hade väldeliga sömnproblem den första månaden, om inte ännu längre.
Det kändes ändå ganska bra, liksom ett kvitto på att något ändras i kroppen.