Senaste kommentarerna i forumet

Och insåg nu att jag inte varit helt nykter mer än 2 veckor. Fortfarande alkoholisten i mig som talar och försöker försköna historian *hrm*.

..."tog lite för illa vid sig av min alkoholkonsumtion" ska det givetvis vara, inte leverkonsumtion :P

Hej alla,

Liten uppdatering. Får ursäkta att jag är så seg på att svara! Började med att hålla upp med drickandet med fler och fler dagar emellan för att sedan sluta helt. Dock bara varit helt nykter i några få veckor så det är ju ingen större bedrift än så länge men det känns ändå så himla skönt! Underbart, sådan himla befrielse. Droppen kom när jag fick klådan från helvetet (som pågick i ca 3 veckor trots allehanda tillhyggen för att försöka lugna den) tack vare att min lever tillslut tog lite för illa vid sig av min leverkonsumtion. Insåg då att vad fan håller jag på med, klådan är såååå inte värd att dricka för, och att det faktiskt är min HÄLSA som står på spel. Då blev jag lite skraj. Har såklart haft tusen anledningar att sluta innan också, men detta var det som verkade bita.

Har så mycket mer energi, är så mycket gladare och sysselsätter mig med massa annat på dagarna och se på fan till och med börjat hänga en hel del med mina kompisar igen samt håller (äntligen) på att avsluta renoveringen i lägenheten :) Har även varit sjukskriven men är nu superpepp på att börja jobba så sitter och söker jobb dagarna i ända. Operation viktminskning är också på G då jag i min depression/ångest/noll motivation/noll energi/tröstätande och suping gått upp massa onödiga kilon senaste året.

Som sagt, ropar inte hej än, men har en good feeling so far =)

Hur går det för er andra?

Välkommen på forumet. Jag har själv samma inställning, som du om AA. Vet att massor av mänskor får hjälp där, men de känns bara fel för mig. Det går egentligen djupare än bara till "tro på en högre makt", deras tänk strider mot min livsfilosofi.

De mängder du beskriver är inte stora, men beteendet skriver beroende, med stora bokstäver. Du kan nog få det betydligt svårare med åren, om du inte gör något nu, så det låter bra till mig att du är här. Det här stället har varit en källa till hjälp och stöd för många, men just nu verkar här vara litet tyst. Kanske det är Novembermörkret? Din oro för soc förstår jag inte riktigt. Visst vet jag att ni har hårdare inställning till A (jag bor i Finland), men om du söker hjälp för att bli av med ett relativt måttligt alkohilbruk, så visar det ju bara ansvarstagande.

Mest fundersam blir jag över det att du smugit med din sambo, där har du nog något att tänka på. Mitt råd skulle vara att ta ett rejält samtal med sambon och förklara vad du gjort och hur du nu mår och känner dig och att ditt mål nu är at bli av med ditt beroende. Det borde åtminstone hindra henne att locka dig tillbaka, av ren ovetskap.

Som sagt, välkommen hit. Här är litet tyst nu, men jag har sett några nya också. Skriv i varandras trådar, så kan ni stöda varandra. Läs också gärna gamla trådar från början, så hittar ni texter från bersoner i samma situation som ni.

Du var en stor förebild för mig när jag började min vita period i början av augusti. Du är den som lyckades med konststycket att vara nykter under ett fylleslag med jaktkompisarna, du är en företagsledare med ett hektiskt liv som lyckades sluta dricka utan att sluta driva.

När jag läser dina senaste inlägg så inser jag precis som du själv och Stingo att det är det du vill vara, den som lyckas med bedriften att genomföra något, men som sedan snabbt tröttnar när det blir vardag. Du tycker helt enkelt inte att det ger dig några kickar längre att inte dricka, så du har börjat skåpsupa av och till (inga rejäla slag) och undanhåller det för din fru. Och gör det med invändningen att tillvaron är tråkig. Jag förstår dig och jag håller med dig, ingen blir lyckligare av att inte supa. Utan det är vad du gör med ditt liv istället för att supa som är intressant, och att inte dricka öppna upp möjligheter för en massa andra saker. Du verkar inte lycklig, du har byggt upp en fantastiskt företag som blomstrar, du har god ekonomi (minst sagt), du har en familj som du älskar (men som du verkar ha problem med hur du ska förhålla dig till), men ändå är du inte lycklig. Varför är det så?

Min uppfattning är att du behöver stanna upp och fundera på vad du gjort och vad du lyckats med, vad du fått som du kan vara tacksam för och vad du vill göra nu. Jag gissar att du har haft mål som du har uppnått och att du behöver sätta nya som tänder dig och ger dig utmaningar.

Här kommer några tips som jag själv jobbar med för att få ett bättre liv och som jag tycker fungerar för mig (detta framstår säkert som präktigt, jag vill verkligen understryka att jag JOBBAR med det. Ibland går det bra, ibland går det åt h-e, men jag JOBBAR med det och ger INTE UPP):
- Var tacksam för vad du gjort och vad du har. Jag har två barnkullar, den första kullens småbarnstid "försvann" i bråk med mamman, karriär, lite mycket alkohol etc. Den andra kullen ville jag vara nära, älska, se utvecklingen (i detalj), göra roliga saker med etc. Det är en otrolig skillnad. Jag är så enormt tacksam för att mina barn finns och det fantastiska i att jag kunnat "startat om" och få en andra chans med egna barn . Detta har också "spilt över" på hur min relation till mina stora barn är idag. Jag driver också ett företag, det går absolut inte lika bra som ditt, men jag är glad och tacksam för att jag fått chansen, att jag har haft turen och förmågan att jag tagit den och jag vill definitivt fortsätta att utveckla det.
- Sätt mål som har med utveckling att göra. Inte mål som handlar om att sluta dricka, tjäna mer pengar, köpa ett nytt hus. Utan som handlar om att lära dig segla, träna till ett marathon, utveckla ett nytt företag som gör något helt annat, etc . Att sätta mål för tillvaron har jag brottats mycket med under mitt liv och gör fortfarande, nu har jag kommit in i en trall där jag agerar för några saker 1) "företaget ska växa" 2) "Jag ska må bra fysisk och psykiskt" 3) "Jag ska ha bra relationer till de av mina nära och kära som jag älskar" 4) "Jag ska förbättra min privatekonomi så jag kan resa mer". Här finns inte "sluta dricka med", inte heller "betala av på lånen", men de finns med som strategier eller aktiviteter för att uppnå målen.
- Styr relationerna åt det håll du själv vill. Stingo var inne på det, skaffa en barnvakt om du vill träna en lördag när frun jobbar. Du blir säkert en bättre pappa om du får utrymme att göra det. Det är tillåtet att göra på sitt eget sätt. Jag älskar mina barn på mitt sätt, du älskar dina på ditt sätt och vi kommer kanske aldrig att mötas och förstå varandra i det. Det viktiga är att vi gör på ett sätt som känns bra för oss själva.
- Var glad för det lilla. Det är ett äventyr att fika på dagis när det är föräldrafika, om man tar sig tid att göra det och vara med barnen. Om man bara ser det som jobbigt för att det är svårt att hinna med så kan man lika gärna strunta i det. Jag tycker det är fantastiskt trevligt att klippa gräset, jag får en timme när jag kan få plugga in gammal favoritrock i lurarna och bara vara i det. Utan plikter. Jag hittade glädjen något som egentligen är förbannat tråkigt.

Hoppas tipsen kan vara till någon nytta.

Du ska veta att dina bravader i augusti och september här på Forumet har betytt mycket för mig. För mig är du alltid en hjälte, Calle

/A

"Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen."

???

Känner igen mig i Muris inlägg om att det inte är alkoholen som är roten till mina problem. Det har varit ett symptom på annat men i grunden så finns det annat skit att ta itu med. Mina ätstörningar, viktpendling, prokrastineringen, ångesten, mörkret ja listan kan göras lång. Men alkoholen ser jag inte som ett bekymmer längre. När jag inte dricker vill säga.

Därför känns det så konstigt att skriva här. För ska jag skriva om alkoholen så blir det inte mer än: " idag drack jag inte, jahopp och inte igår heller" eller "var på middag med vänner, drack alkoholfritt". Jag har ju inget sug och jag gillar det ju inte så känslorna kring A är inte så starka. Därför har jag inte heller haft en stor rädsla för att vara för självutlämnande. Ok, klart jag inte vill att någon ska hamna här om man googlar mitt namn men om det nu skulle vara någon som jag känner här. Tja så är det inte hela världen tycker jag.

Däremot finns det annat skit som jag någonstans känner att jag behöver nysta i men det är ju inte detta som Alkoholhjälpens forum handlar om. För mig är de problemen mina verkliga problem. De som jag är rädd för att jag inte kommer klara av att hantera.

Hej LenaNyman som klarat nykterheten lika länge som jag. Och som föll för frestelsen igen på nästan samma dag. Jag i fredags och du i lördags.
Men jag tänker så här; Upp på hästen igen! För inte var det väl speciellt givande? Vi är väl bara människor och det här med nykterheten är en process så ett litet återfall denna enda gång är väl inte hela världen.
Häng på igen så startar vi om! Det kan vi! Det vet vi! Och det vill vi! Och skit i att räkna dagar om du inte vill. Det gör inte jag egentligen. Nu gör vi det på riktigt. Satsar på oss själva och ett nyktert liv som gör att vi kan behålla respekten för oss själva!

Puss på dig!

Funderar på att testa yoga. Någon som har erfarenhet? Tänk vad härligt att vara en person som inte dricker OCH utför yoga. Det hade jag kunnat leva med. Oavsett så känns det som att yogisar har respekt för sin kropp och vårdar den. Det vore något att sträva efter i mitt fall.

Det är kallt i Sverige.

Jag är bara en ynka medberoende och du får säkert vettiga svar av de riktiga experterna.Välkommen!

Det verkar vara många här som har det svårt nu i novembermörkret, så jag kollade litet på nätet om SAD (Seasonal affective disorder, mörkerdepression, vinterdepression...) och helt som jag gissade tog det inte länge att hitta samband. Många med sad självmedicinerar, vilket kan vara åtminstone en bakomliggande orsak till att beroende utvecklas. Och alkoholen kan i vissa fall dölja sad, som sedan kommer fram efter att man slutat dricka.

Kanske något att tänka på, att fast man tidigare klarat vintrarna utan extra belysning kan det för en del av oss vara extra viktigt, nu när vi skall klara oss nyktra genom vintern. Själv har jag aldrig använt terapilampor, men hemma har vi flera starka dagsljuslampor (vitt ljus, färgtemperatur 5500K) och jag tycker nog de gör gott, så här i vintermörkret.

Full av beundran för dig. du bara sprudlar och det glädjer mig. Stort grattis till 5 veckor.
Kram Konstnären

Men ljust inomhus och jag känner mig så stolt o glad över att jag nu varit utan vin i fem veckor. Äter LCHF samtidigt och har tack vare det gått ner fem kilo. Känns underbart, eftersom jag har dragit på mig en ganska stor övervikt när jag druckit alkohol och ätit dåligt. Nu mår jag så mycket bättre och ser fram en våren 2015 där jag ska kunna visa mig med stolthet och må bra i livet. Men november är en riktigt jobbig månad med mörker och idag också en massa regn. Satte upp adventsljusstakarna i fönstren i helgen. Bryr mig inte att det ska göras en viss speciell dag, utan jag gör det när jag känner att jag behöver detta lilla extra mys inomhus. Och det blev så mysigt! Nu kan man nästan glömma det grå mörkret ute och sitta inne och mysa istället. Fast eftersom jag har hund var jag ju tvungen att gå en morgonpromenad idag och vi blev rejält blöta. Hoppas det snart blir ljusare och att vi får se solen lite, då blir humöret också bättre.

to see you here again Berra!

...springer jag genom livet, känns det som...
Hinner inte med allt, helgerna går allt för fort...
Allting känns så uppstyltat och planerat, finns det ens ett litet andrum?
Går ur askan in i elden, hem byta om kläder och iväg igen...
Är nöjd med min stackars bil, tur att jag köpte en sjusitsig, går både som buss och skåpbil med bara några timmars mellanrum.
Kör närapå dubbelt så mycket, tankar hälften så ofta, en pengakassa-ko, ett genomtänkt köp som betalat av sig från första stund.
Stressad?, jovars, men å andra sidan har vi prioriterat rätt, vi har umgåtts med de våra, släkt och vänner.
Varit "mamma-vakt" fem sex gånger på en och en halv vecka, lite trött på hennes höga stämma när hon skriker så mycket, hon hör illa kärringen..., upprepar samma saker gång på gång, minnet är ju inte alltid vad det har varit, huvudvärk och inskränkt koncentration blir följden på sikt...
Släkten börjar dra sig hemåt efter att ha varit utomlands, det vankas ju snart begravning, en glädjens tid för att samlas och träffas igen, trots det sorgliga i självaste handlingen en jordförättelse...

Mår jag bra?, ja det borde jag ju göra egentligen, har hänt lite grejer på jobbet, som på lång sikt borde göra bättring, hoppas jag på.
Livet åker jojo med min känslor, hinner inte riktigt sortera dem eller katalogisera dem, de bara väller över mig i en sorts kaskadspya.
Äckligt?, ja kan känna lite äckelkänsla över dem, svårt att förklara hur.
Reagerar starkt på orättvisor och elaka människor, falska människor.
Våra närmaste och bästa grannar ska flytta ifrån oss, känner mig sviken, anförtrodde mig allt inför dem, de bär på mina hemligheter härifrån, ett ansvar stort att bära.
Räds inför framtiden bär bördor som inte kommit fram ännu, om den ens kommer fram, en sorts presumtiv oro, för något som inte har hänt, sjukt!

Det enda jag känner mig stark i är min övertygelse om min nykterhet, där vet jag att jag gör rätt.
Var på en fest i lördags där min nykterhet genast blev ifrågasatt av en nyfunnen vän, min tro var så stark att jag kände att jag körde över henne totalt.
Hon frågade varför dricker inte du, min motfråga blev omgående.... Varför dricker du?
Hon upptäckte hur besvärande frågan blev för oss båda, och hur konstigt den svenska mentaliteten egentligen är, du förväntas att du dricker alkoholen i dagens Sverige.
Ingen ifrågasätter varför, jag gör det och vågar motsätta mig systemet....

Känner det som när man var liten och gick i skolan alla stod i en ring och mobbade ett stackars offer, ingen ifrågasatte varför vi gjorde detta, risken var att de fick ett offer till att mobba, man räds att vara olika eller annorlunda, den som sticker ut töms på sina visioner av andra som är avundsjuka eller bara elaka av oförstånd.
Att våga vara annorlunda är nog det som skapar nyanser i vårat samhälle, istället för att försöka normalisera alla andra.

En kväll av djupa tankar, jag inte själv har vett att bena ut...

Berra

Kom igen. Hoppas den här kvällen ser bättre ut och du får vakna utvilad i morgon.

Fina, goa Lena,

Vad hände egentligen? Res dig och kom igen. Du klarar att komma igenom det här också.

Stor varm kram till dig och mycket kärlek

Första gången vi träffades var för 7 år sen på biblioteket då jag och min rumskompis gick dit för att plugga. Vi kom in genom entren och det första jag såg var DIG. Du hade otroligt vackra ögon, markerade ansiksdrag och hela du log mot mig. Det var ett nåt så ofattbart magnetiskt möte och varken du eller jag släppte ögonkontakten. Jag gick förbi dig och var tvungen att vända mig om medans jag gick uppför trappan. Du gjorde likadant och följde mig med blicken hela vägen upp. Din vän ryckte honom i armen och sa "-Men sluta dregla sådär!" , medans du skrattade och log mot mig. Jag och min rumskompis satte oss i ett bord och hela jag lyste. Jag visste genast att du skulle kontakta mig. Du strök planlöst på samma våning innan du vågade komma fram och be om mitt telefonnummer.-Du får inte träffa honom, han är ju fan kriminell, sa min rumskompis. Sorglöst och bekymmerfritt som jag levde skrattade jag bara. Du och jag var varandras motpoler. Du, kriminell med diskret pillerberoende och jag, sorglös präktig student och som nyss fått jobb på en myndighet. Våra vänner skakade bara på huvudet. Men vi levde i vår egen kärleksbubbla med harmlösa picnicar, promenader och mysdagar. Vi skämtade att vi var som tjuv o polis.Han dyrkade mig och sa alltid åt mig att hålla mig borta från droger. Gick jag på krogen väntade han på mig nykter utanför entren för att se till att jag kom hem säkert. Jag var hans källa att hålla sig i skinnet och utanför kriminalitet. Men ditt pillertrixande eskalerade och du kunde inte längre behärska ditt temperament och abstinensen blev märkbar även för mig som aldrig ens befattat mig med droger. En dag berättade du att du hade sökt upp en kille i hans hem, som pratat med mig på en nattklubb dagen innan.du slog ner han och hotade han om han någonsin pratade med mig mer. Jag märkte hur du ibland var alldeles speedad och svettades. Dina ögon var svarta och du fick raseriutbrott, dock ALDRIG mot mig. Jag började bli skrämd av dig och ville sluta ses. Du vägrade och började dyka upp utanför mitt jobb när jag slutade. Jag vägrade prata. Några månader senare dök du upp utanför min dörr. Du var alldeles kritvit i ansiktigt och hade gått ner några kilo.du sa att du börjat ta amfetamin. jag lät dig komma in, men du hade fått någon slags amfetaminpsykos och hallucinerade om att du hörde polisradio från mitt element. Det var sista gången jag såg dig. Du gav upp mig när jag stängde portarna för återförening utan pardon.För nästan 3 år sedan hörde jag på omvägar att ditt missbruk eskalerat och du hade fastnat i en psykos och tagit livet av dig. Jag har en enda dag gråtit över dig, sedan har jag inte vågat tänka på dig mer. Men i natt drömde jag om dig. Drömmen kändes flera timmar lång. Vi promenerade, småpratade och skrattade och jag fick krama dig, hålla dig i handen och stryka ditt hår. Se ditt vackra ansikte och smittande leende tydligt. Du sa att vi skulle ses om en stund på biblioteket. I drömmen gick jag till biblioteket och satt vid fönstret o väntade. Till slut kom du roendes i en eka vid vattnet bredvid. -gud va konstigt med en gammal båt, tänkte jag. Tillsammans med dig kom en annan kille som nästan såg ut att eskortera dig. Du hade bytt kläder och jag blev lite störd över att den andra killen var med, men ignonerade honom. Vi satte oss i ett bord och du sa att jag skulle minnas dig och hur du såg ut. Jag memorerade hela ditt ansikte och du log mot mig. Jag vaknade ur drömmen och var alldeles varm om hjärtat och kände sådan stor kärlek hela dagen. Blandat med stor sorg ,ångest och tårar över att jag inte hjälpte dig ur ditt missbruk. Jag kunde ha gjort mer. Förlåt mig... men jag visste inte hur jag skulle hjälpa dig.

Tack. Gud, vad jag vulgoskrivit! Usch.
Ja, Felix, så får det bli. Är helt bakis och mör just nu så jag stannar här. Kram på er.

låt den här dagen avslutas som en nykter dag, så kör vi ihop ett tag framöver. Utan den djävla A. Vad tror du om det?
Fenix

Som för mig,
jag höll på att drunkna när det locket öppnades och allt sköljde över mig.

Nu är jag påväg hem igen. Bara en flygresa ifrån att komma tillbaka till verkligheten. Den man inte längre kan fly ifrån. Jag har hittat en ny plats på jorden som jag vill tillbringa mer tid på. Nu är det dags att ta tag i mig själv. Alkoholen har jag pli på men allt det andra...det är det locket jag har dragit mig för att öppna. Det är dags att lyfta på det nu.

Nyman! Nu kommer du tillbaka och skriver. Vi är i detta tillsammans.

Kram

... Till blodet. Ett minimalt sår, som inte syntes alls, men blöder rikligt igen, då det gick upp i duschen :)

Vem phan påstod att man vaknar pigg och alert efter en a-fri fest, Pytt. Tidigt i säng, men ändå helt groggig, huvudvärk och illamående, efter en illa soven natt. Till råga på allt, blod på nattskjortan och lakanen, som jag inte kan förstå varifrån det kommit, vilket känns något absurt. Nå, i alla fall har polisen inga mätare, som kan visa hur dåligt mktt körskick är i dag.

Festen i sig var trevlig, ingen verkade berusa sig illa och det a-fria vinet var riktigt hyggligt. Men det verkade finas en enda flaska av det, så när vanligt vin serverades i obegränsade mängder, så blev det stopp på det efter första glaset.