Senaste kommentarerna i forumet

Livet e bra utan A! Men... Jag har ett litet annat dilemma vissa dagar. Jag kan vara svartsjuk och misstänksam, har sjukligt kontrollbehov. Nu har jag iofs varit drabbad i tidigare förhållande, men allvar.. Varför håller jag på såhär? Min fru e dö trött på att jag frågar vem hon skriver till osv. Det e bara vissa dagar jag snöar in på det. Sjukt oatraktivt beteende!! Hur lägger man av med det? Hon har aldrig visst någon tendens, men det sitter en liten jävel i mig som jag lät glida fram i förra förhållandet, och... Det visade sig att jag hade rätt den gången. Men nu får jag ju lägga ner.. Blev misstänksam idag när hon snabbt tryckte bort ett sms när jag kom, sen är det igång.. Förstår att hon e trött på det, det e därför hon trycker bort för hon blir nervös bara jag kommer när hon har mobilen. Måste sluta nojja!!!! Onödigt och som sagt var oatraktivt som fan. Jag har ju egentligen bra självkänsla, men mot min fru är jag som en nykär skolpojke inu, efter 7år och 2 barn lixom.. Precis som om jag förväntar mig varje dag att hon är nyförälskad imig när hon har fullt upp med ungar och hem medans jag jobbar. Hon e dessutom världens trognaste människa tillskillnad mot mitt x.
Ha det lövly!

Så nu ska jag testa Orups "jag har bara regn hos mig"

Hajahahahahaha.
Hur man håller på här på avdelningen i diva-rummet.

Moa :) flåt skrev fel

Jag är helt... tagen för jag höll typ på så där häromdagen.
(såg nån video till alltså)

Själv ska jag nog nu ta och lyssna på Pontus å amerikanarna som jag hehe gillade en låt med när jag var liten
" godmorgon magistern förlåt att jag är sen"

Ja. Musiktips är uppskattat av mig med!

<3

En låt som jag spelar om och om igen är Chandelier med Sia. Jag tycker att texten beskriver precis hur det är att vara alkoholist. Den talar i alla fall till mig. Lyssna på den!
Musiktips mottages gärna :)

Ett varmt grattis till dig! Låter som livsglädjen är på frammarsch.
:)

Kram!

/L

... som jag försöker komma undan. I natt var jag ute i skogen med Selma och plötsligt får jag syn på en flock vargar. Jag börjar springa mot en övernattningsstuga men benen är tunga och det går oändligt långsamt. När jag till slut kommer innanför dörren går den inte att låsa. I nästa dröm står jag med mitt ben i nån slags ho där vargarna precis blivit utfodrade. Jag är livrädd eftersom jag hör hur dom tuggar och sliter isär köttstycken med vassa tänder.

Grattis till 4 veckor och två dagar. Du låter så glad och vad skönt att din depression börjar släppa taget. Vet inte själv om jag börja med antidepp medeciner, ska tillbaka till en läkare om två veckor. Jag kommer väl ihåg den den där erofonin, lyckan att vara nykter, o ja det blev en del shoppande. Det har lagt sig lite nu, annars blir det lika dyrt som alla boxar jag förbrukat. Ville bara säga till dig, gotta di nu i detta, lev här och nu, inget igår och inget i morgon.
Gläds mycket med dig
Konstnären

har jag levt nykter idag. Känns bra. Dessutom så verkar det som om min depression börjar släppa taget så sakteligen. Känns befriande. Båda sakerna. Känner plötsligt för att åka och shoppa, förnya mig med nya kläder, skor, väskor och allt vad som kan dyka upp i min framfart! Sitta och fika och studera folkvimlet runt omkring och vara helt anonym i det. Känna mig världsvan och viktig! ;)

Till att du kunde stå över och inte gav efter! Härlig känsla efteråt.

Med dålig sömn och spänningshuvudvärk som inte släpper i första taget. Jag är iallafall inte sugen på nåt rödvin...

... att det du skriver nu är en insikt det med. Du "varvar" mellan beslutslägena så att säga, och kanske måste det få vara så en tid för dig innan du tar klivet på riktigt. Nånstans tror jag att var och en måste hitta just den här inre rösten, den som säger att nu är det verkligen dags. Den kan vara en tordönsstämma eller bara en svag viskning, men när man en gång hört den så går den inte att ignorera.

Nattinatti, H. Syns vi i morgon?
:)

/Lena

Ha! Nu kom jag på vad som känts så annorlunda och märkligt en tid redan. Jag har ända från början insett att jag kanske till slut blir tvungen att helt sluta dricka, att alternativet är för dåligt. Men aldrig har jag ens tänkt tanken att jag faktiskt skulle vilja sluta helt, att jag skulle kunna känna mig nöjd så? Nu dyker de tankarna upp allt oftare. "Jag trivs så här", "varför skulle jag börja dricka på nytt", "vad behöver jag alkohol till egentligen".

Det här behöver nog tuggas på en god stund ännu. Till all lycka har jag nu 2,5 månader kvar av de 5 jag lovade mig att vara nykter.

Var på öl, efter att ha sportat med en kompis och han konstaterade att det är strongt av mig att fortfarande hålla mig till a-fritt. Svarade att jag faktiskt har hållit mig helvit hela den här tiden och hörde mig glatt fortsätta "...och vet du, jag mår faktiskt så bra av det att jag inte alls vet om jag vill dricka mera... "kilona rasar, kondisen stiger, magen mår bättre, bättre sömn, gladare..."

Det är väl det här, som några som kommit längre här kallar för "euforistadiet"? Känner å andra sidan igen känslan om jag tänker tillbaka på tiden efter att jag kom över det värsta med att sluta röka.

Hoppas du kommer tillbaka hit och att du mår bra!

Huvudvärken jag har nu är inte helt olik den jag får efter alkohol. Och du är den fem gånger värre då. Det.är.aldrig.värt.det.

Lade precis ner luren efter ett samtal med en av fina kompisar. Han har också dragit ner sitt drickande rätt rejält de senaste månaderna och vi har haft en ganska öppen diskussion om A tidigare. Nu hade vi inte snackat på ett par veckor i alla fall inte om A så idag utbrast jag; "vet du vad, jag har inte druckit en droppe på fyra veckor!" Han är den enda som jag kunnat säga det till öppet och det känns så fint. För jag vet att han förstår mig precis. Han har också satt sig i några av sina livs dummaste situationer på fyllan så han har, precis som jag, för mycket att förlora på att ta upp drickandet igen. Vi konstaterade båda att psyket blir starkare och att man känner sig så mycket renare.

Jag berättade också att jag håller på att lägga av med godis och att det är svårare för mig. Då berättade han att en annan bekant hade insett att det var som att hans "beroendeström" var konstant hela tiden men att när han tagit bort droger eller alkohol så har han ersatt det med träning, sex eller godis. Att han hela tiden måste tillåta sig att ha en besatthet eller beroende och få utlopp för det.

Jag känner igen det ganska väl. Jag behöver inte dricka, om jag är hemma och virkar. Jag behöver inte snusa om jag har godis. Jag vill inte äta godis om jag har tränat bra. And so it goes on.... är det detta nystan som man ska försöka reda upp??? Eller ska man satsa på en eller två, typ virkning och träning. Hur förbannat skadligt kan det vara?

Muris, hade inte ens tänkt tanken på att det skulle vara sockerabstinens. Idag dök dessutom sockerspöket upp. Men jag stod emot! Det var dock nära. Tre dagar nu. Det går i snigelfart.

Är inne här och läser varje dag. Har ett stort behov av detta forum. Har absolut inte varit alkoholfri som var min önskan sen sist jag skrev. Tvärtom. Har druckit både måttligt och totalt omåttligt med bakfylla och ångest som eftervågor. Vet inte i nuläge vad jag vill. Vissa dagar så är jag klok och insiktsfull och fattar att jag är alkoholist och absolut inte fixar att dricka "normalt". Andra dagar känner jag att jag skiter i det "normala" och bara vill falla. Falla ner i alkoholens gap. Har i skrivandets stund druckit en flaska rödvin och känner mig skönt avslappnad. Har ingen mer alkohol i huset sim tur är för då hade jag druckit till det var slut. Oavsett vad det är för alkohol. Som sagt: efter första glaset är det kört. Allt slinker ner.
Läser om er andra fina rara vänner här som peppar och gillar varandra. Ni har verkligen stöd av varandra och det är så fint. Håll i det!
Ebba, vill bara säga att Anthony and the Johnson's är min Gud.
HannaH

Jag säger bara ett ord: sockerabstines...

Kram till dig vännen

Börjar som en riktig skitdag. Humöret i botten. Bryter ihop. Åker in till stan. Passerar systembolaget. Stannar till. Idag skulle jag behöva en flaska vin. Försöker hitta den där sköna känslan som kommer med vinet men det enda som kommer fram är den äckliga sura dagenefter smaken, känslor av ångest och besvikelse över att ha åkt dit igen.
Nej, jag vill inte ha, är helt enkelt inte alls sugen på vin. Jag går vidare och är förvånad, men nöjd med hur jag känner.

Gick tidigare från jobbet idag pga sprängande huvudvärk och att jag började frysa. Kan var något som lurar, vi får hålla tummarna att det inte bryter ut ordentligt. Tredje dagen som godisfri, kan tänka mig att riktigt sug kommer bryta ut nu de närmsta dagarna. Är nöjd med att jag har ätit bra mat till lunch och middag dessa dagar, utan något småätande mellan. Borta är dagarna då en påselösgodis var fullgod middag :)

Ja, tack till sådan dag, regn eller inte
:)

Så är det nog för mig också Muris, de vänner jag har de är jag ganska öppen med och ser dem som nära. Däremot träffar jag ett par av dem mer ofta än andra. De bekanta jag har umgås jag inte med. Jag tar sällan en fika eller middag med en bekant. Jag hänger bara med mina nära. Det räcker gott i övrigt trivs jag att hänga med mig själv.

... herr Carr på nattduksbordet. Har inte kommit förbi alla lovord och förträffligheter än - ärligt talat läser jag bara deckare om kvällarna nu - men man kanske ska slå upp senast lästa sidan när man kryper till sängs om ett antal timmar.

I dag, Meredith, ska vi må precis så väl som man bara kan må när det verkligen är som bäst.
:)

/L

... och sedan försvinner för att vi inte klarar nykterheten - jag önskar att vi ändå höll oss kvar och skrev. Håller vi oss undan för att vi skäms så ... äh, det känns bara som fel anledning. Som nån slags egenhändig straffkommendering ut ur gemenskapen. Så hang in there, alla vi.

Och storkram till oss.