Senaste kommentarerna i forumet

Ja, du har två prövningar framför dig. Du kan bemöta dem på lite olika sätt beroende på hur stark du känner dig. När man klarat en prövning, så växer man. Men det kan vara onödigt att utsätta sig för alltför stora risker i sin nynykterhet. Men det kan bara du själv avgöra.

Kalaspinglehelgen låter svår, tycker jag. Du har tre val, som jag ser det. 1. Säga som det är, men det kanske inte är läge för det? Krävs mycket mod. 2. Skylla på något. Medicin funkar alltid. Nästan sant. 3. Stanna hemma den här gången tills det gått lite längre tid. Att åka och sedan försöka krångla sig ur på plats kan bli riktigt svårt. Se till att ha en plan. Som du sedan håller dig till.

Jobbresan känns inte så skoj. Det är så jäkla jobbigt när folk blir riktigt packade och man sedan ska ha en jobbrelation med dem. I omvänd ordning är det förvisso ännu värre och bli riktigt packad själv och sedan ha en jobbrelation. Det har vi ju prövat... hua... Njut av att vara nykter! :-D Sedan kan man ju få magsjuka precis när man ska åka också.

Jag menar inte att du ska isolera dig och inte göra något fram över som innehåller a-frestningar. Men tänk bara på att det ska bli lagom prövningar för dig. Det gäller att få pröva vingarna i lagom takt.

Stor kram till dig <3

PS. Tack så mycket för den fina hälsningen i min tråd! Blev jätteglad! <3<3<3

En grej jag själv gärna skulle vilja hitta mera djuplodande information om är de olika typerna av alkoholmissbruk. Grovt beskrivet "periodarna", som inte kan få igen korken och dricker kopiöst då de kommit igång, men kan ha längre uppehåll och "smuttarna", som sällan blir väldigt fulla, men dricker varje dag, hela tiden. Det här tänker jag mig att är starkt kopplat till om vi primärt använder a. som upper eller downer. Själv har jag varit typisk smuttare (efter studietiden) och upplever också att a gör mig snarare lugn än uppspelt.

Men, som sagt. Vetenskapliga undersökningar om de här skillnaderna och vad de tex kan betyda för den som vill sluta har jag inte hittat.

Tyvärr har jag inga länkar här och nu, kanske jag kan hitta något när jag är hemma igen. De texter jag refererade till är på finska och går inte in djupare på vad som ligger bakom.

Vad jag har läst finns det åtminstone två helt olika kemiska processer, som inverkar. Hjärnans serotonin- och dopamin cykler och sedan leverns förmåga att producera ett enzym som metaboliserar alkoholen snabbare. Serotonin/dopamin funktionen inverkar direkt på hur vi mår och hur vi kan uppleva glädje, lugn mm. Leverfunktionen inverkar på hur mycket vi behöver dricka för att uppnå samma promille och hur snabbt fyllan sjunker.

Alla dessa processer blir störda av långvarigt alkoholmissbruk och kräver lång nykterhet för att normalisera sig. Sen kommer det helt psykiska med att bryta dåliga vanor därtill... Och säkert en massa annat som vi inte vet så mycket om ännu.

Här är din berättelse mer eller mindre vanlig ja. Vi vet nog alla vad du pratar om. Bra att du skrev, nu har du erkänt för dej själv och det är ett stort steg. Att skriva här hjälpte mej, nu har jag varit nykter i två år och fyra månader. Innan dess hade jag några återfall genom alla åren som jag försökt sluta. Nu har jag verkligen slutat. Det har du också. Det är värt att kämpa lite. Du kan.

så lika i allt vi skriver här. Hatar alkoholen och suger i mig allt du skriver, för jag måste också vara ärlig om jag inte ska gå under i alkoholträsket. Vi måste ta oss ur detta, och forumet är vår räddning tror jag!
Vi hörs,

Fantastiskt att få ett svar från någon som inte dömer en. Den totala ärligheten är lika mycket för mig själv som för att dela med mig. Bara att få skriva av sig är otroligt skönt när man inte vet var man ska vända sig.

Tack.

Om vad som händer i hjärnan efter två månaders avhållsamhet och längre från alkohol. Har du nån länk du kan tipsa om, Stingo? Har letat på nätet men bara hittat sajter som tar upp vad som sker i hjärnan precis när man dricker och precis efteråt.

Och det vågade du! Du är en fantastiskt ärlig människa.. Det är något att vara förbannat stolt över!

Ja det gör jag faktiskt. Det största är nog att jag känner ett lugn. En sorts frid. Känns som om jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Sakta, med små steg närmar jag mig. Jag är inte längre slav under alkoholen och av allt det innebar av planerande och jakten och hetsen för att hinna med att dricka så mycket och så ofta som möjligt.
Det är så jävla skönt! Jag mår bra. Sen har jag ju som bekant andra problem att tampas med också. Men jag ska först ta hand om mig själv. Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla. Måste bli stark.
Hur går det för dig? Vet ju att du får medicin men är det alldeles enkelt då, eller?

Ja det gör jag faktiskt. Det största är nog att jag känner ett lugn. En sorts frid. Känns som om jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Sakta, med små steg närmar jag mig. Jag är inte längre slav under alkoholen och av allt det innebar av planerande och jakten och hetsen för att hinna med att dricka så mycket och så ofta som möjligt.
Det är så jävla skönt! Jag mår bra. Sen har jag ju som bekant andra problem att tampas med också. Men jag ska först ta hand om mig själv. Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla. Måste bli stark.
Hur går det för dig? Vet ju att du får medicin men är det alldeles enkelt då, eller?

Mmm jag gör det dessutom 1 gång i veckan + att vi har städhjälp varannan. Lite överdrivet enl mig. Men.... Happy wife, happy life.
Rätt nöjd att jag e inne på 4e dagen helt vit nu.
Iofs löjligt att jag kom in i spiralen efter älgjakten igen, men jag har lärt mig en läxa och är lika inspirerad nu som i somras. Det enda positiva är att jag inte fick lära mig den genom att bli stupfull.
Kvällarna e bäst, blir inte sådär akut trött som när jag druckit något och efter 6-7tiden så har suget försvunnet..
Ha det gott!

Låter bra det du skriver Steglitsan. Det Finska läkarsällskapet skriver att 3-6 månader är den tid det tar för den kemiska balansen att återställas och ger samma tid som minimum av nykter period om man haft ett tvingande behov att fortsatt dricka alkohol i berusningssyfte (har jag skrivit det här tidigare? vet att jag åtminstone tänkt skriva det många gånger). Samtidigt framhåller de att för många är det totalnykterhet som gäller. Här har många talat om 2 månader, för att något skall hända i skallen. Själv håller jag, efter mina drygt 2 månader helt med om att 1-2 månader knappt ens räcker för att komma igång.

Få se var jag själv befinner mig, efter mina 5 månader, vid årsskiftet.

Härligt. Känner du någon förbättring i kropp och själ?

Borde vara glad, men faktum är att jag är så vansinnigt orolig för E. :(

Det stämmer Muränan att jag har satt en månad som en första vita period och tanken har ju varit att jag fattar ett beslut då. Givetvis funderar jag på vilket det ska bli. Just nu känns det inte som ens som att jag börjat jobba på nykterheten egentligen. Frestelserna har inte varit så många (eller så har jag förträngt dem) så nej, jag är inte redo att börja dricka. Jag måste genomgå ett par riktiga prövningar först. Och den kommer. Med råge. Helgen om två veckor väntar tjejhelg med tre pinglor. Middag och utgångar står på agendan och dessa damer accepterar sällan att man tackar nej till drinkar utan vidare. Funderar dock på att skylla på mina anitdepp-piller lite diskret. Vilket borde hålla dem på plats. Just jäklar ska på en kick off nu på lördag som jag fått berättat för mig kan liknas vid ett fylleslag på en finlandsfärga (kom på det NU). Det finns en man som redan har tjingat en dans med mig till "Leende guldbruna ögon" att så ja, ni fattar vad det för kaliber på det här gänget och ni kan ju ana hur det kan sluta. Inte mina vanliga kollegor men ändå fint av dem att bjuda in mig. Det här kan bli intressant. Jag ska därmed inte ropa hej ännu. Återkommer om en vecka när beslut är fattat och definitivt (svårt ord att stavar rätt till i farten) även om jag har en ganska stor föraning om vad det blir ;)

Jag får inte glömma att jag faktiskt trivs med att vara A-fri PÅ RIKTIGT! - Det skrev jag ju redan igår.

Jag har en oro i kroppen som jag först inte kunde förstå. Men det är Ebba det handlar om... :'( Har ju läst hennes tråd så gott som varje dag sen jag registrerade mig här. Jag hoppas innerligt att hon får den hjälp hon behöver.
Just det, det är faktiskt 4 a-fria veckor efter mitt återfall nu. Känns så himla bra!

Hmmm... glöm inte att många fruar tycker att det är väääääldigt trevligt med städande män. ;-)

Men vad bra gjort av dig Lexi! Du måste känna dig riktigt stolt och modig! Nu ska det få bli slut med detta. Jag är så själaglad för din skull! Fortsätt jättegärna och håll oss uppdaterade - om du vill och orkar. Lycka till med allt! Bamsekram till dig

Tänkvärt att läsa! Känner igen mig i några av Cullbergs punkter. Bland annat att vara stöd åt förälder som varit deppig o ångestfylld.

Hoppas det går som på räls nu, och att din omställning till dagar utan vin går så väl som möjligt. Tack för att du delar med dig, så att jag vet att jag inte är ensam om vinberoende.

Ja, det kunde nog göra gott för både kropp å själ. Har tränat idag. Känns sååå bra just nu. Endorfiner, mmmm. Åsså en ostmacka på det.

Såg det sen med Ebba .. :-)
Aja, ingen A idag heller, ligger å skurar dassen just nu. Hatar det :-) helt kastrerande känsla.
// Calle

... för din skull när jag läser detta. Stor kram till dig, Lexi!

/Lena

”Många människor”, säger Cullberg, ”går omkring med en gnagande känsla av att inte duga, att de inte är bra nog. Andra har inte en aning om att negativa självbilder sätter krokben för dem i tillvaron. Den gnagande otillfredsställelsen eller det depressiva stämningsläget kan vara en boj som signalerar att det finns en negativ själv bild under ytan. För att få grepp om de negativa självbildernas underminerande verksamhet krävs dock ofta ett detektivarbete - det är litet som att lägga ett pussel.”

Jag har vetat länge att jag haft dålig självkänsla. Samtidigt har jag sprungit som hamstern i sitt hjul i min iver att fly från den. Jag har inte VELAT HA en jädrans dålig självkänsla! Men med den inställningen; förlänger jag inte bara gatloppet då? Jag kan inte smita från mig själv – men tänk, om så vore. Jag har heller inte kunnat sätta fingret på precis vad som orsakat min brist. Det är förstås en massa saker, åratals av vardagliga händelser staplade på varandra och vars effekter inte klingar av, nej, det känns nästan som att dom kommer retroaktivt. Men vad enkelt om det bara hade varit en enda händelse som förorsakat lidandet. Då hade jag kunnat gå tillbaka till just den, löst upp knuten (ja, fast hur?) och sedan hade det varit klappat och klart och jag hade varit good to go, fit for fight igen.

Cullberg listar i sin bok nio situationer, eller exempel, som kan förvränga ens självbild som barn.

1. Det är inte ovanligt att barnets känslor eller observationer inte accepteras. Om de känslor av vrede eller smärta och ledsnad som barnet ibland känner måste stoppas undan leder det till en känslomässig stumhet. Den vuxna personen kommer då också att leva med ett inre barn som tror att dess känslor är farliga och att det är något fel på dem i grunden. Man kan som försvar vara >>yttrevlig<< men man värjer sig för djupare kontakt.

2. Barnet kan utsättas för en rigid miljö med krav och förväntningar som inte är möjliga att leva upp till och dåär det ständigt får kritik. Barnet kan då införliva dessa krav och lever sedan hela livet med en ständigt kritisk >>inre domare<<.

3. Barnet kan utsättas för retsamhet och gyckel. Det är något som små barn har svårt att hantera och det leder ofta till att barnet skäms över sig själv. Syskon kan här ställa till med en hel del skada utan att de inser hur mycket de påverkar.

4. Barnet kan få uppfattningen att han/hon är i vägen för en förälder som kanske är deprimerad eller upptagen av sina egna svårigheter och på grund av detta inte kan glädjas åt barnet. Barnet bygger då in en föreställning om att inte vara möjlig att älska.

5. Barnet kan skickas bort till släktingar eller hamna på sjukhus och tolkar det som att föräldern inte vill ha honom/henne omkring sig. Även barn vars förälder dör eller vistas på sjukhus långa tider kan bygga in felaktiga föreställningar om att de inte är värda att älska. En skilsmässa kan ibland också leda till föreställningar hos barn att de blivit bortvalda till förmån för en ny partner på grund av att de inte är bra nog.

6. Barnet kan växa upp med mer eller mindre uttalade krav på att de ska stötta en förälder som har det jobbigt. Eftersom barnet inte kan trösta en deprimerad mamma kan det leda till en inre skuld över att aldrig räcka till.

7. Barnet kan utsättas för fysisk och psykisk misshandel av olika slag. Det tragiska är att barnet i dessa situationer tar på sig skulden och skäms fastän det är den vuxne som är förövaren.

8. I familjer där ett barn har andra personlighetsdrag än de andra syskonen kan barnet uppfatta sig själv som negativ och fel om det inte finns en beredskap att visa kärlek för just dessa annorlunda sidor.

9. I vissa familjer utvecklas ett mönster där pojken blir mammas pojke och flickan blir pappas flicka. I de flesta fall är detta inte något som på djupet skadar självbilden men när pappan inte finns som alternativ för en liten flicka som aldrig gör något rätt i moderns ögon (till skillnad från brodern som får allt beröm) får det problematiska konsekvenser. Och vice versa.

Cullberg fortsätter: ”När barnets grundläggande behov inte tillfredsställs leder detta till en fixering av dessa behov i vårt inre. Den vuxne kommer då att bära på en frustration som kan uttryckas som att ett >>inre frustrerat barn<< existerar under ytan och påverkar den personliga balansen. Det inre barnet kanske bär på ett ständigt otillfredsställt behov av att bli sett och respekterat. Detta kommer att påverka den vuxna personens val och beteende i livet på ett grundläggande sätt. Jag har funnit att detta >>inre barn<< är en viktig källa till information om vad som gått snett.”

Ja, go’vänner, det verkar som att det är läge för att börja lägga femtusenbitarspusslet då...

... om man inser att man faktiskt har ett hål att fylla? En inre tomhet. Och måste man tvunget veta exakt vad hålet beror på och när det uppstod? Jag vet inte. Men att sikta på att bli sin egen kärleksproducent för att kunna fylla ut hålet så det inte gapar alldeles svart och bråddjupt, det tror jag på. Tacksamhet tror jag är en av kungsvägarna till inre harmoni. Och som du var inne på; yoga. Mindfulness. Allt som gör att man saktar ner i stället för att speeda upp.