Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag tror också det, repetitivt och man ser ganska omedelbart ett konkret resultat. Det är av samma anledning som jag älskar att torktumla. För tio år sedan bodde jag utomlands. Då hade vi ingen tvättmaskin i vårt lilla skyffe till lägenhet så vi fick ta våra blåa IKEA-påsar med smutstvätt till tvättomaten runt hörnet. Jag älskade att sitta och vänta på att min tvätt torktumlades. Från skitit till blött för att sedan bli torrt och klart.

Hahahaha mina ser inte ut mycket för världen, men förhoppningsvis kommer de värma ett par halsar i vinter.

Tror jag virkade senast på syslöjden och vet därför inte hur avkopplande det kan vara. Men jag gissar att det är det här repetitiva som tilltalar dig? Maska efter maska, något byggs upp.
Så brukar jag känna det när jag hackar grönsaker eller rensar ogräs i trädgården.
Synd att det inte går att lägga upp bilder; vore kul att se dina alster, steglitsan.
:)

Virkningen går bra, tackar som frågar! Två halsdukar färdiga och ny påbörjad. Denna gång till en kollega. Testar ett nytt mönster och jag är ju inte bra så jag har fått riva upp och börja om flera ggr. Påminner om vägen mot ett nyktrare liv.

Har insett att virkningen verkligen fått mig att koppla av. Det blir nog en jäkla massa julklappar gjorda i soffan i höst. Imorgon blir det dock middag med bland annat en vinsnobb i sällskapet. Någon kommer säkert rynka på näsan åt mitt alkoholfria alternativ. Men orka bry sig. Är inte överdrivet förtjust i vin ändå. Egentligen finns det ingen alkohol som jag tycker är GOTT. En drink kan vara god men det är knappast alkoholens förtjänst. Mjölk exempelvis tycker jag är hundra gånger godare, men där går nog ändå min gräns. Det dricker jag bara i hemmets skyddade vrå.

Det är väldigt vanligt att de i min omgivning upplevt sina värsta fyllor i mitt sällskap. Jag har alltid varit stämplad som en partytjej. Därför tycker alla att det är jätteroligt att deras värsta och galnaste kvällar oftast varit i sällskap med mig. Själv klistrar jag på ett leende när historierna berättas på middagar men inombords är det ytterligare ett kvitto på att allt inte stått rätt till på länge.

... går det alltid bra. Det blir annat när nynykterhetens nyhetsbehag försvunnit. Men jag tar inte det nu. Just nu är nu och just nu befinner jag mig gående i bara lätt uppförsbacke; har knappt fått upp flåset. (Så trevligt, förresten, att du tittade in, LP!)

Japp, vi hörs.
:)

Hur är läget idag? Jag undrar och hoppas resan fortsätter på en inte allt för gropig och krokig väg?
Vi hörs, ha det gott.
Lp

Nu funkar ju allt som det ska igen. :)

Jag tänker på hur finurligt det här forumet är uppbyggt. Jag gör mina lovar och läser på anhörigsidan med jämna mellanrum. Påverkas. Byter perspektiv. Och för första gången sedan Lucas och jag blev tillsammans har jag nu börjat ställa frågor till honom om hur han upplever situationen. Första gången detta hände (för bara för några dagar sedan) satt vi mitt emot varandra vid köksbordet och när han hunnit yttra bara några meningar brast jag ut i gapskratt. Det blev för övermäktigt att ta in. Det fick gå en stund och så frågade jag igen. Han sa: "Det lär ju inte bli lika roligt den här gången". Och jag tänkte på vilken satans situation han befunnit (befinner) sig i. "Nej, det är inte meningen heller", svarade jag.

Resan fortsätter.

förresten.... Till rödbetssoppan vill vi ha smetana:) / mt

med lite folk härinne. Det blir trevligt med lite sällskap här nu när det blir höst. Jag sjunker ner och tar en kvällskaffet med mjölk och lovar blåsa ut ljusen när jag går. /mt

Fint, tack för att du delar med dig. Det är synd att vi människor går runt och håller så mycket inom oss, jag gör i alla fall det. Vem hjälper det?

bra funderingar Pelle, ska försöka överföra till mitt eget liv och egna projekt!

att läsa LillPer, starkt och vi får hoppas att öka insikt leder till godare liv!

100. Tack själv Stingo, du är en härlig prick, ser fram emot 100 till.

/Ebba

Inlägg #100 i min tråd. Tack till all som är med här!

Har märkt att jag känner dofter bättre än tidigare, trots att jag nu varit snuvig i flera veckor. Blev en märklig upplevelse idag, då jag var på en tillställning där det serverades skumvin. 50 personer med skumvin i glasen i ett rätt litet utrymme avger en förfärande stark doft. Jag har dessutom aldrig gillat skumvin (med mycket få undantag), så upplevelsen var inte särskilt trevlig. Hur månne jag kommer att reagera då jag får dofta på en riktigt rökig Single Malt Whisky nästa gång (en av mina stora favoriter)?

Verkar mera som ett kafferum än ett filosofiskt rum, men vad roligt att stöta på pasha här. Trodde inte man kände till det i Sverige. Lika ryskt som Borsjtj och lika gott, men mycket olikt ;-)

Kbt kanske

Jag skulle gärna vilja ha tips på böcker jag kan lyssna på min mobil. Som jag kan slappna av och lyssna till. Gärna något med hjälp

I dag när jag var ute och gick på väg till kontoret kom en kollega ikapp. Jag hade mina hörlurar som vanligt och hon frågade vad jag lyssnade på. Varför kunde jag inte säga att jag lyssnade på Fyllepodden? En podcast om alkohol producerat av IQ. Nej, hittade på en nödlögn och bytte samtalsämne. Undrar vad andra i omgivningen döljer från mig. Vilka frågor är det som jag ställer som de känner obehag för att svara på. Hade en diskussion med en person i min omgivning som inte kommit ut som gay på sin arbetsplats och att hen tycker att såna samtalsämnen såsom vad man gjort på semestern är fruktansvärda. Hen är på helspänn och är rädd för att frågan om vem han varit bortrest med kommer. <3

Upplevde ett härligt flow på jobbet idag och på vägen hem tänkte jag tankar som "åh vad lyckligt lottad jag är som får göra så här mycket roligt" och "wihoo imorgon får jag komma tillbaka och jobba -kul!". Det, mina vänner, har jag inte känt på väldigt lång tid. Jag har inte någon förhoppning om att känslorna kommer vara bestående för all framtid. MEN jag är övertygad om att de inte skulle infunnit sig om jag druckit den senaste veckan. Det finns så många fördelar kring att vara alkoholfri förutom fyllan/minnesluckorna/bakisångesten och allt annat som är direkt förknippat med a. Att jag gick hem med lätta steg och för en gångs skull kände lycka över tillvaron är en sådan bonus och ynnest (kanske en självklarhet för många) för att jag valt att vara utan.

Felen på forumet skall nu vara fixade, det var inget allvarligt utan bara ett cashfel på en vy som behövde rensas. Tack till användaren som mailade så att vi upptäckte problemet.

/magnus

Oj vad glad jag blir att så många kommenterat, tips mm på de jag skrev! TACK. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Många kloka ord. Ja det ju så att jag kan inte gå runt och bära på ett inre hat föralltid. Har bara så svårt att ge mig själv de just nu. Men ni har helt klart gett lite annan synvinkel:) men det måste nog smälta in i mig. Glädjande att läsa att det går bra för er vart ni än står. Väldigt fint skrivet LP, man måste släcka helt de som ligger o pyr. Man skjuter upp det hela tiden, finns nog ingen perfekt tid att sluta. Jag får väl dra en vit lögn i början om det känns jobbigt då jag alltid förväntas dricka. Jag vet inte. Även för mig är träning mitt bästa vapen o gör mig gott. Man vill gärna inte riva nått man byggt upp, blivit förbannad över det många gånger. jag har kämpat så länge och gått igenom så många faser att det känns som jag kan de mesta, är som bara fast i en frustration, en blandning av känslor, kanske just att nu måste jag verkligen lägga av, lägga korten på bordet, och jag är rädd de tänker jag inte förneka. Jag är en väldigt tacksam person och hoppas kunna njuta av livet innan det är försent. Tacksam att ni finns

... till kärleken än jag, det hör ju jag det. ;)

Så länge man skriver med utgångspunkt från vad man själv känner och vill uttrycka så tycker jag att fältet ska vara fritt att så göra. Jag har så många inkännande tentakler ute i normala fall ändå, in the real world, så skulle jag censurera mig själv här med hänsyn till vad någon annan kan tänkas tycka, känna och tro så skulle allt bara bli så ... censurerat. Men det är självklart lättare sagt än gjort, man tar ju hela tiden intryck av det folk skriver om här. Nä, vet du vad? Nu skriver jag det på en stor lapp och sätter upp där jag lätt kan se den: Självcensur är tabu!

... främmande människor. Inga välbekanta heller. Jag vill bara krypa undan, in, och cocoona i olugn och lugn.

"huvudsaken är ju att jag själv fattar hur jag menar" ja just precis. Jag kände en liten lust att skriva om natten då jag skulle ta livet av mig, men så började jag tänka på andra och att de skulle tro och tycka att jag försöker fiska efter ännu mer kärlek. SÅ kan man inte hålla på känner jag, man får inte ett skönt liv om man lever efter vad man tror att andra ska tro.

Ja, vad är det med forumet?
Å brukade sälja droger till en av landets största hackare så jag vet vad sådana kan göra synd nog.
Å var typ den enda som fick komma in.
Forumet krånglar lite men jag tycker om det med dess fel och brister - det är kärlek det <3

Tack för raderna.