Senaste kommentarerna i forumet

Men hej Wilja!!

Såg du att jag nämnde dig IDAG??? Vi satt och räknade upp dem vi saknade och undrar hur det går för. Vad härligt att du är här igen - fast klart att det inte är härligt att du kämpar med ditt vinliv... Det finns egentligen inget mer att skriva - än allt det som Ebba skriver i sitt mycket kloka och insiktsfulla inlägg ovan. Be om hjälp Wilja! Det går att leva utan alkohol, men ibland behöver man hjälp för att komma vidare.

Fortsätt gärna och skriv här! Kämpa på. Som jag nyligen skrev i min (nya) tråd; "jag säger inte att det kommer att bli lätt - men jag säger att det kommer vara värt det".

Bamsekram

Jag har läst ditt sista inlägg i fin tråd och jag förstår vad du menar. Det är dags för dig att gå vidare. Kasta kryckorna och stå på egna ben. ;)
Jag önskar dig all lycka!

Jag botade mitt hemska mående av alkohol med mer alkohol. SinnesSJUKT och otäckt hur fel allt blir.
Det är läskigt och ett helvete att vara fast i Alkoholens mörka och fuktiga grotta.
Jag berättade för min läkare. Vet inte vad jag hade varit så rädd för? Hans reaktion var totalt lugn, höjde inte ögonbrynet. Undrade bara om jag ville ha mer hjälp att lotsas vidare till där rätt hjälp finns att få.

Det är tyvärr så OERHÖRT vanligt med alkoholproblem - Alla läkare möter det i stort sett dagligen förklätt till sömnoroblem, högt blodtryck, magsår, depression, panikångest, hypokondri m.m De ska vara beredda att råda den som vågat säga sanningen och be om hjälp.

- Ring socialtjänsten i din kommun, be att kopplas till missbruksrådgivning/missbruksenhet. Be om HJÄLP.

- Gå till vårdcentralen och lägg korten på bordet, var 100% ärlig med hur mycket du dricker annars finns risken att du inte får rätt stöd/hjälp.

- OM du har barn var INTE rädd. En förälder som inser sina problem, ber om hjälp och är ärlig är en BRA förälder som efter det har rent mjöl i påsen som har bett om hjälp att förändra sitt liv som just nu inte är så härligt att leva som det borde vara.

- Sök på Anonyma Alkoholister på nätet, se vidare tips och råd väl där.

Nu när du läser mina råd kanske Alkoholdjävulen som härjar i dig sparkar bakut:

"Aldrig i livet, jag har inte SÅ stora problem. Galna människa vad är det här för hemska råd? Jag fixar nog hellre det här själv. Usch aldrig att jag berättar hur mycket vin jag dricker för en läkare!"

Jag förstår en eventuell sådan reaktion men av vad du skriver hör jag att du har tappat kontrollen och makten över ditt liv och att du verkligen inte orkar mer och behöver hjälp att vinna över vinet och återfå dig själv.

Kram från ännu en som vet hur det känns.

...ett snabbt svar var vad jag behövde nu. Tack Muränan som frågat efter mig!
Det är bra att vi håller ordning på varandra här.

Känner mig rädd. Tänker att jag inte vet hur jag ska klara av en kväll utan vinet. Tror att något hemskt ska hända.

Men vad kan hända mer än att jag får sug att dricka? Min konsumtion är inte så hög att jag kommer att ligga och skaka av abstinens. Det tror jag i alla fall inte.

Det är inte du som är dålig som inte kan låta bli att dricka vin.
Du är fast i ett beroende nu.
Det blir så till slut.
Varning på Alkohol-reklam lyder ofta:

"Alkohol är beroendeframkallande"

Det är på allvar så och det har du nu fått erfara och lever i/med.
Fint att du skriver just idag för Muränan nämnde dig idag - att du är en av dem hon saknar.
BRA att du skriver här idag för nu behöver du hjälp för att lyckas bryta dig loss ur vinets hårda grepp om dig.

Kram Ebba

Jag skjuter upp dagen då jag ska vara nykter gång på gång...
Hur kan ni? Varför kan inte jag?

Tror att jag snart "firar" 1 år med vinet. Tidigare drack jag "normalt".
Håller mig fortfarande till ca en flaska. Men jag är så trött på det här konstlade vinlivet nu.

Jag önskar jag kunde hitta viljan inuti Wilja.
Ni kanske kan hjälpa till att locka fram NEJ och kraft?!

Detta är inte roligt längre.

Nilail - läste tråd och känner med dig. Funderat och funderar så det knakar. Först vill jag fråga varför du började dricka igen. Men hmm men nää.. Här kommer en fråga jag ställde till mig själv:
- vad tror du krävs för att du aldrig mer ska dricka igen? Svara ärligt och det först som du tänkte på.
Ha en toppendag.

Känner igen det där med att varva ner med ett glas vin efter jobbet. Blev aldrig bara ett glas. Hur går det?

moa - ser att du har hittat en väg fram. Suget minskar och livsglädjen ökar för varje dag som går utan alkohol. Jag lade ned min tråd för att minska a i mitt liv. Saknar självklart alla här och den gemenskap man får när man reser tillsammans. Så jag tittar in här då och då.
Ha en toppen dag.

... Men nu identifierar vi detta beteende och dricker oss inte till enormt bauta självförtroende. Tack å lov.

Ha ha ha jag är likadan... Beröm i det offentliga rummet får mig att krypa ur skinnet...! Har nästan lättare att ta skit... Hur sned är ens självbild då.... suck!

Ett av mina stora problemområden är att ta emot och hantera när människor säger något vänligt och snällt till mig. Jag får panik av det och en känsla av att jag har gjort fel och vill gömma mig för att jag blir nervös. Måste jobba med det för det är ju galet och jobbigt och DET är nästan det enda som skulle kunna få mig att överge Alkoholhjälpen. Omtanke, "kärlek" eller hot och förföljelse. Intressant.

Tänk om det är så ?
Jag är inte en 31-årig "brutta" utan en 95-årig dam som hittar på allt och i själva verket ligger på dödsbädden och skriver frenetiskt för att innan hjärtat slutar så hinna dela med mig av läxor jag lärt mig av livet.

Men nu blev jag rörd...
Måste gå och spegla mig och se efter vem jag är ?
Synd att det inte är så på sätt och vis, hade varit coolt.

<3

Tack för dina ord. Du är klok. På riktigt. Jag har inte trott att AA är något för mig, men under den här dryga månaden har jag av och till funderat på att gå på ett möte för att själv känna efter hur det är. Får se om jag kommer dit

Ebban, så klok du är... Härligt att du delar med dig av din gummelika vishet. (Nä, jag är inte ironisk. Jag är helt allvarlig.)

Fint att säga så tycker jag, trots att vi ej är verkliga vänner.

Du är klok!
Jag slås av det ofta när jag läser vad vi människor skriver här i forumet - det är som att vi själva redan här svaren inom oss.
Det är bara på något sätt fortfarande för grumligt inom oss så att vi själva inte kan känna att vi faktiskt har svaren.
Eller - vi kanske inte vågar lita på att vi tänker rätt? År av feltänkt har fått oss att tvivla på oss själva?

Jag tillhör skaran som går på AA-möten och just det här som du beskriver: att det är klurigt att vara LAGOM vad det än gäller och hitta en bra balans i tillvaron.

Är något som det delas om igen och igen på AA. Det skrattas åt allt folk berättar om och folk skrattar alltså åt sig själva när de ser tillbaka på hur de höll på och fortfarande i viss mån håller på, om än i mindre grad, trots att de varit nyktra i 15 år eller t.o.m längre.

Det är som att vi som har druckit för mycket eller fortfarande gör, många gånger är antingen eller individer?
Sluta dricka A för att istället fokusera till 110% på att bestiga ett berg eller åka Vasaloppet som snabbaste otränade någonsin. På ett ungefär.

Men alla som har varit fria från A länge vittnar om att lugnet kommer mer och mer. Om man stannar upp och som du är medveten om sina "problemområden" i tid. Är man nykter och fri från A blir man smartare och kan ta itu med hinder i tid, innan de vuxit sig oöverstigbara.

Ja, bara lite tankar från mig som tänker i 110% dessa dagar.

/Ebba

Ebba! Skvallerbytta! ;-)

Försöker lära mig meditera och märker redan efter ett par dagar att jag är mer fokuserad och närvarande.

Annars har oroande tankar på att det kanske inte är så kul att inte dricka. Jag undrar varför jag håller på med detta för, är det inte bra bökigt att inte vara som alla andra och ta sig ett glas ibland. Det är ju trots allt ganska lätt att sluta, jag har klarat av det i 41 dagar nu. Är det inte dags att vara som en människa och koppla av med en pilsner (eller åtta)?

Det är inte bra eftersom det har börjat smyga sig in andra fokus i tillvaron. Hittills så har allt hamnat om att inte dricka, alla andra möjliga mål har kommit i andra hand eller längre ner på listan (som att träna, kost, gå ner i vikt och vad det nu kan vara) men allteftersom dagarna gått och jag känt mig säker så har de andra målen blivit viktiga och då försvinner en del av fokusen på att inte dricka. Jag vill ju så mycket så att dagarna lätta blir en radda mål och jag vet att jag inte kommer att leva upp till alla, men de finns där ändå, och jag känner mig alltid misslyckad på det ena eller andra sättet.... och skulle jag må bra ett par dagar så är det ju bara att sätta upp ett nytt mål som är svårt att nå..... Behöver jag gå i terapi?
Mår i alla fall bra och borde vara nöjd med det, men det finns oroande tankar....

Inget första glas idag. Ha en bra tisdag.

efter att följa fullt ut i dina fotspår konstnären. Åt alldeles för mkt tårta på ditt kalas, men det ordnar sig ju till slut. Ingen mer tårta, ingen mer A, ingen mer ångest är vad jag tänker efter ditt årskalas:-)

jag skämtar så mycket dessa dagar efter att jag har blivit nykter, känns som att Özz Nujen tagit över min kropp. Orkar snart inte mer helt ärligt :(

kan jag nu fortsätta skämtet.

1. Heroin fattar du väl?
2. Nej jag skoja HÅNGEL :)
Tack som fan för att du har bett. Har du det på riktigt? Jag bad på riktigt när jag skrev att jag skulle.

Jag som bett! Eller vad e H?

Valet har sugit musten ur Sverige, tycker alla överallt har varit ur balans idag. Har du läst Muris nya tråd hon har löpt amok på en parkering idag :)
Ingen A för mig idag och inget H heller.

Ingen A idag heller och tror att jag börjar komma in i rätt gänger efter resan igen.
Något mer harmoniskt hemma trots överaktiva ungar som aldrig somnar samt vaknar femtielva gånger/natt.
Trött... Godnatt po er allihop.
Ps. Har fått en skitjobbig bild i huvet..
Löfven som iprenmannen. Den intelligenta statsminister. Fast i röd dräkt då.
Kanske något inför nästa valkampanj?