Senaste kommentarerna i forumet

Hej!

Var ett tag sen jag tittade in här.. Om du kommer ihåg så skrev jag sist om att jag trodde jag till sist lyckats lära mig hantera alkoholen. Och att jag skulle åka till Rhodos och njuta av vin osv... Såg nu att en del inte gillade att jag skrev så här...och det kan jag förstå. Borde kanske inte gjort det.. men du verkade ändå tro på mig och förstå. Kan i alla fall säga att hitills så har det gått bra. Inget hejdlöst drickande.. bara när det verkligen passat och allt känts bra... inte alls som då...och aldrig själv. Jag mår bra helt enkelt!

Alla som dricker har nog sina egna högst personliga anledningar till att göra det. Jag hittade min till sist...och nu i efterhand så verkar ju allt så sjukt... Trodde ett tag aldrig på någon vändning..men den kom...och även om jag fortfarande är på min vakt och tom livrädd för att hamna där igen så har jag så smått börjat lita på mig själv igen. Är absolut inte säker, men TROR mig numera behärska alkoholen. Isåfall hade jag en otrolig tur, för med de mängder jag drack ett tag så kunde det gått riktigt illa...

Hursomhelst! Både du och jag vet ju hur det känns att må dåligt. Att vakna och önska att man inte gjort det...och jag blir så glad när jag läser att du också äntligen hittat rätt! Otroligt starkt kämpat!! Vet ju att du var lika fast som mig i skiten...

Fortsätt kämpa och må bra! Kommer läsa här emellanåt och se hur det går för dig!

Lev väl

/Mic

Man söker på Anonyma Alkoholister, sen söker på på möten. Hittar ett som passar i tid och plats. Letar sig dit (man är galet nervös, har overklighetskänslor, darrar, håller på att spy och svimma. Typ :)
Sen kommer man in i lokalen, det doftar kaffe och många kommer förstå att du är ny eftersom att de har gått länge och inte känner igen dig :) sen sätter man sig var man vill. Mötet börjar och någon som varit nykter länge håller i mötet. Läser text ur AA's bok. Frågar om någon är på sitt allra första möte - då kan du bara räcka upp handen eller svara ja om din röst håller. Efter att det lästs ur boken börjar "delningar". Obs! Gud nämns i texten MEN vi alla brukar skämta och skratta och prata om att många av oss absolut inte tror på Gud. Vissa gör det men inte fler än ute i vanliga världen i Sverige :) Jag trodde att först att alla på AA är troende så är det ABSOLUT inte och alla verkligen alla är välkomna enda kravet är "att man har en önskan att sluta dricka". Den som kommer för allra första gången brukar få oerhört varmt mottagande för ALLA där vet hur rädda, små och ynkliga de var när de själva gick dit för första gången. Så himla fint är det på AA. Magiskt. Kom ihåg att alla möten är unika, det KAN hända att du hamnar på ett möte där många är helt nya och rädda - då kanske du inte blir så peppad. När man mår dåligt kan det vara svårt att le :) Ge det isof en till chans. Bor du i en större stad finns det mängder av möten att välja bland. Bor du i en mindre stad och det känns svårt att gå på hemmaplan, åk till en grannkommun. AA "ägs" inte av någon mer än alla som går på det. Vi hjälps åt att göra kaffe och öppna lokalerna m.m Det sköna med möten tycker jag är att det är så fritt. Man kan gå när man vill man behöver inte gå varje gång, finns inget åtagande mer än om man frivilligt vill. Man kan resa sig och gå mitt i ett möte om man får panik eller måste hem eller till jobb. AA fungerar och finns över hela världen - just därför. Skickar mod att våga prova. Delningar = man får berätta om något man vill dela med sig av, hur man mår, Hur livet är osv. Det är bäst enligt mig. Att höra andra, att man inte är ensam. Man behöver absolut inte säga något. Många väljer speciellt i början att "bara" lyssna. Andra bara rinner orden ur för att man är på ett ställe där man känner att man kan prata om det man aldrig annars kan prata om dvs alkoholproblem. På slutet går en hatt runt där man om man kan/vill lägger ett bidrag. Fem kronor, sju eller tjugo? Helt valfritt. Det är så AA går runt och kan köpa kaffe och litteratur m.m Är man på sitt allra första möte ska man EJ lägga pengar dock :) Kram!

Du säger att du slutat i tre dagar och sedan "känns det toppen". Då tror jag inte att du behöver vara orolig för allvarlig (hälsofarlig) abstinens. AA kan väl vara ett bra alternativ, även om det nog borde gå bra hos hälsovården också. Du är definitivt inte den enda mamman med alkoholproblem (se bara runt här på forumet).

Din sambos sätt att bete sig är litet av ett mysterium för mig med. Min fru är kanske liknande. Hon säger för det mesta ingenting (eller mycket litet) om alkohol, hon ha också själv druckit rätt friskt (men mindre än jag), men några ggr har hon fått totalt nog och då har blixten slagit från klar himmel, från min sida sett.

Att vara medberoende, eller att undgå det är svårt i sig och där finns nog inga enkla vägar heller. Men här finns en hel avdelning för medberoende, om du läser där kan du säkert få nya tankar om din sambos situation, men tag det varsamt. Det kan vara mycket tung läsning där.

Ebba! Vilken härlig människa du verkar vara! Läste din tråd och njöt av att du verkar så trygg och säker på din resa. Låter skönt med en sådan fantastisk AA-grupp. Egentligen behöver ju ingen människa fixa saker själv men att gå till vården och be om hjälp känns ogörligt då jag har barn. Nu är det ju kvällar som jag pimplar vin på men självklart påverkar det dem negativt och det är ju det som är det värsta, hur kan man göra så här mot sina barn? Iallafall är jag rädd att det blir utredningar om jag ber om hjälp och det vill jag INTE. Folk skulle bli oerhört förvånade om det visste om mitt problem och visst vore det fantastiskt om jag, precis som du skriver att du vill, så småningom kunde vara öppen med sin nyktra alkoholism. Hur går det till första gången man går till ett AA-möte?

Varför måste du fixa det här själv??
Det är väldigt svårt att vara stark helt ensam.

Tack för välkomnandet!
Just nu är jag mest rädd för att få några allvarliga abstinensproblem, inte bara rädd utan livrädd! Tänker att jag kanske borde dricka något lite bara för att undvika det, ja ni hör själva vad sjukt.
Jag är också livrädd att de här försöket till livslång nykterhet ska sluta som de andra jag har försökt med det senaste året, efter tre dagar känns det toppen och då ska jag bara dricka ett glas! Slutar ALDRIG med ett glas!
En sak som jag undrar om någon annan av er har upplevt gäller min sambo. Han borde verkligen! Reagera över mitt drickande(han dricker knappt alls själv)men han har i princip aldrig klagat. Jag vill ju egentligen att han ska ställa ultimatum. Varför låtsas anhöriga till alkoholister bara som det regnar?

Måste, måste, måste klara det här. Får extrem ångest bara över att glänta på tanken till vilka invärtes skador jag har orsakat mig själv!
Återigen, tack för svaren!

Jag får nästan tårar i mina ögon när en människa (du här nu) skriver så rakt, ärligt, desperat och från botten av hjärtat och djupet av själen.
Varför är A starkare än ens eget förnuft? Det är en djävulsk helvetes dryck.

Dödlig på lång sikt ( kan även gå fort) men själsligt dör man långt innan dess av alkohol.

Jag vill att du ska lyckas slita dig loss från alkoholens grepp och återfå dig själv och ditt liv - vem du än är.

/Ebba

Åkte till gymmet på en gruppträning till kl 10 i dag. Var t.o.m. ut i lite för god tid så cyklade lite omvägar innan. OCH är folk redan så i farten den tiden en lördag? På väg hem med matkassar och på annan shopping.
Ja såklart är det ju så, men inget jag själv gjort de senaste åren tyvärr. Eller kanske nån gång i nödfall men då i min egen lilla värld med lätt illamående och tankarna på annat.
Iaf så får detta bli min nya lördagsrutin! Passlig timme var det. Utan för jobbig koreografi så att jag slapp vimsa i vägen för alla osv..

Nu till föräldrarna och hjälpa till med lite diverse saker.

Ha en skön lördag!

Här finns stöd och hjälp att få. Vi är fler som sitter i samma sits. Din högsta önskan är på väg att bli verklighet. Skriv av dig. Läs här inne. Be om råd osv. Det är lättare när vi är fler.
Välkommen.

Som (jag tror att) dom säger på AA. Det du vill går lika lätt som att inte lyfta nästa glas. Och är lika svårt.

Du säger att du vill ha hjälp, men måste fixa själv. Vad hindrar dig att söka hjälp i riktiga världen? Men om det känns svårt, så är det många som har fått hjälp av att skriva här och ta aktiv del av gemenskapen.

Tack Ebba.Tack Vickan för att du tror på mig.
Kram

Lördagsmorgon och ingen bakfylla och ångest. Härligt. Tanken gör mig glad. Lite tung i huve't dock. Måste komma ihåg att dricka mycket vatten. Ideellt arbete idag. Kvällen blir lugn (hoppas jag). Ska försöka bara vara. Kanske måla en tavla, där färgerna får flyta in i varandra som dom vill. Det är terapi, rofyllt för själen att följa utvecklingen på pappret. Meditera till avslappnande indian-musik.
Ha en fin dag alla. Vi ses.

Callevännen, vet inte hur ditt liv ser ut, men:

1. Mycket jobb, mycket på hemmafronten, mycket att bearbeta sedan resan - klart du inte hinner skriva. Självklart - fokusera på att komma i fas och få ordning på allt.

MEN

2. Är du i a-träsket...? Hoppas verkligen inte det, men OM det är så - KOM TILLBAKA!!!!!!! Du klarar det! Skriv det i så fall. Skit i att du räknat dagar och fört dagbok. Det verkar som alla (!) får räkna med någon form av återfall. Låt det bara inte bli ett totalt fall!

Saknar dig jättemycket och tänker på dig! Styrkekramar till dig

Hej vännen!

Tack för ditt inlägg i min tråd! Jösses, vilken energi?! Det är ju du som är superwoman! Jämfört med dig liknar jag katten Gustaf!

Nä, men allvarligt, vilket härligt energiknippe du är. Vad roligt att du mår så bra och att du känner dig så sprudlande. Det märks verkligen i det du skriver. Livet går i 120. Glöm bara inte att ta hand om dig och vila lite också. Kanske därför magen lackat ur?

Ha en jättefin helg och sköt om dig vännen! Bamsekram

Skönt med nyktra kvällar och mornar. Hur mår du idag?

Grattis! Vilken resa du varit med om och är i!
Du är stark i din kamp mot a och är en förebild för många andra! Så grattis igen!

Första nyktra fredagkvällen på ett tag. Känns befriande. Kommer antagligen att se slutet på filmen den här gången :)

Ha en bra helg, du med!
Vad är bäst med att sluta m A för din del? Bara undrar om du har en stark önskan att ta ställning i ditt liv.

Bra jobbat!
Och intressant liknelse med nya intryck. Det blir som att allt blir mer och tydligare, speciellt i början. Sedan märkte jag att det blev lättare att sortera fast det kändes som kaos. Trött av alla intryck? Ja, det kan nog vara det det handlar om.

Ha det bra, så ses vi snart!

4dagar sedan du skrev, Calle.
Har problemen börjat reda ut sig? Har du gett efter för A eller fokuserat på att komma igenom utmaningarna. Nästan lire sugen på att berätta för dig vad jag och min familj gått igenom men det kan uppfattas fel. Men det ger mig väldiga perspektiv, även om jag också blir påverkad av småsaker.
Man fixar allt Calle, allt som man tror är omöjligt att klara av och ta sig igenom. Hoppas att du inte låter nervgiftet ta överhanden i ditt liv igen. Kom tillbaka. Du är saknad här!

Styrkekramar

Äter ju Antabus men hag känner ändånen annan styrka nu.

Längtar hit
När jag inte hinner med. Saknar er här som berör på så många sött. Det är som en liten familj. forum-familj, ff.. Den här veckan var bara att överleva. Backlog från förra veckan... Det går bra. Cyklat, jobbat som en galning, förtidsröstat, varit social, fått positiv feedback från olika håll, pepoat folk, sovit för lite, tagit initiativ och stått på mig i flera frågor.
Trots trötthet och stress, har jag varit sprudlande glad ofta och lugn. Jag är cool nu. Ser lite sliten ut. Haft rejäla magproblem i tre dagar. Vet inte varför och har inte haft sedan 20-års åldern efter resa i Asien och småbarnsårens enda och nästan dödliga vinteräksjuka.
Lite utanför-livet känsla mitt i livet. Nästan bubbla som öronproppar. Kontakt endast med de som vill ha kontakt och knackar på axeln så jag kan ta ut hörlurarna. :-)
Musik. Har alltid älskat musik och är en dansgalningegentligen. Har inte sjungit på många år. Nu har jag låtar i skallen och kan nästan inte hålla mig från att sjunga vart jag än är. Lite knäpp-varning. Pratar högt för mig själv ibland. Trött på stroppiga jobbkollegor, nykär i andra kollegor. Sugen på kläder igen. De gamla är för stora. Känner mig stolt över vad jag klarat i livet och vem jag är. Halva livet skulle det ta.
Har också stått still på vågen ett tag. Ointressant. Jag äter allt nu, tom lite godis och det är ok. Orken kom tillbaka och jag fick kraft i musklerna igen. Tror på som Muränan att det är allsidigt men mindre som gäller även om dieter kan hjälpa att minska på kort sikt. Allt känns tydligare. Jag känner att jag är trött, öm, hungrig, sugen på något ämne, yr, arg och glad. Lycklig över en vacker sensommarmorgon. lLukter är starkare på gitt och ont. :-) förutom att jag har extrema magkramper är det skönt att helgen nu är här.

Fredagslogg och hälsningar

...att en orsak att man blir trött är nya intryck. Men så innebär den här resan också en hel del rent kemiska omställningar för kroppen och knoppen. De kräver sin tid och sin energi de med.

Fint kämpat, Autumn. Det blir lättare med tiden.

Hi, hi Muränan. Du träffade ganska bra! Glasögon har jag inte än men velat ha i flera år. ;-)
Tack för hälsningen en dag när jag jobbade ca 16 timmar....

Du klarade det! Ledsen att jag missade din dag i veckan. Fanns ingen chans tyvärr. Men jag säger grattis till din fantastiska styrka och den långa nykterheten, <3

Hur mås det idag efter firandet. Nya mål? Mannen hakat på igen? Har du hunnit njuta av det underbara vädret vi haft i veckan?

Stor-kramar