Senaste kommentarerna i forumet

en partner som dricker får många gånger föra ett tvåfrontskrig, ett för egen del och ett mot partnern. Det sliter nåt enormt. Hela familjen är ju en del i missbruket på sina olika sätt och när man helt plötsligt tar bort alkoholen som är det gemensamma kittet så blir det obalans. Jämför med en sån där mobil man brukar hänga över bebisarnas säng, tar du bort en figur så hänger mobilen snett.

Att partnern, och även barnen, får behandling är så oerhört viktigt för att de själva ska kunna hitta sina egna sätt att leva livet utan fokus på missbrukaren. Min dotter gjorde Ungdomsveckan några veckor från att jag kom hem från min behandling och det var en helt annan person jag gjorde sällskap hem med på tåget.Jag flyttade en efterbehandlingsdag just för att få åka hem med henne och det är nog det bästa val jag gjort i nykterheten. En underbar resa blev det. Min son har tvärvägrat att inse att även han är drabbad och följer således schemat för ett Vuxet Barn. Hans mående är tämligen uselt nu men att prata med honom är helt kört.

Känt är också att om den nyktre partnern gör en Familjevecka så kommer alkisen nästan alltid efter på en egen behandling efter några månader eftersom argumenten för drickandet inte längre biter. Tyvärr räcker ju inte bara en behandling.........en stor portion vilja måste ju till. Och tyvärr är det en pengafråga också :-((

Jag fick verkligen slita för att soc skulle betala dotterns vecka. Soc-kärringen var totalt, fullständigt, okunnig om barns behov av hjälp. Människan hade ingen som helst susning om missbruk, barn i missbruksfamiljer, behandlingar, AA eller något annat om missbruk. Och det otäcka är att det ser likadant ut fortfarande i vår kommun. Tex behandlar grannkommunen över dubbelt så många barn i missbruksfamiljer än min kommun. Och det fast det enl statistiken dricks och drogas mer i min kommun.

Ni kan hjälpa till bara genom att våga fråga barnen ! Att synliggöra ett barn och prata lite kan göra underverk.

http://kunskaptillpraktik.skl.se/nyhetsarkiv/drogmissbruk-i-ett-familje…

Masa dig iväg till BC! Det är bara stå där med mössan i hand och erkänna att man misslyckats.
Du har insett ditt misstag & du kan rätta till det.
Jag skall iväg i morgon och berätta att det sket sig och att jag måste börja om.
Finns ingen annan utväg. Jobbigt men inte hälften så jobbigt som logistiken kring drickandet!

Tack snälla för ditt svar. Han förstod att du menade allvar. Fantastiskt att ni hittat varandra igen.
Idag är läget akut, men han vill inte åka till psykakuten där han kan få något mot lugnande för abstinensen
som lär bli mycket svår efter detta fallet. Klart jag är orolig, och undrar hur det ska sluta. Jag kan ju
inte tvinga honom. Skakningar idag på morgonen i både ben och armar. Då öppnade han en flaska, så nu är ju han lugn.
Men jag är inte det. Vi bor i mellanstor stad och det finns hjälp att få som jag omtalat hundra ggr. jag har ju själv
varit där. Helst vill jag bara försvinna, packa en bag ta med hunden, men vet inte riktigt vart. Är säkert välkommen
till en av mina systrar. Men samtidigt känner jag att jag inte kan lämna honom i detta skick.
Tankarna fladdrar ska tänka över dagen. Men rädd är jag. Han är aldrig elak mot mig, men det påverkar ju allt.
Goda kära mulletant tack
Konstnären

- vet inte om jag förstår din tankegång "rätt", om jag läser som du menar... men, till Alanon, liksom till AA, går man för sin egen skull. Hela idén är att sätta fokus på sig själv istället för, som vi medberoende så lätt gör, rikta vår uppmärksamhet och vårt engagemang mot någon annan, missbrukaren.

Carina Bång har ett belysande och träffande citat av Melody Beattie (ur boken ”Bli fri från ditt medberoende) i sin blogg: ”En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende.”

Bara en tanke... Kram / mt

du frågar om jag var borta länge när jag lämnade. Det var jag verkligen inte! Jag var borta ganska precis ½ dygn:)dvs 13 timmar... det avgörande var, tror jag, att han insåg att det var allvar. Det blev verkligt för honom att jag var på väg och hade lämnat. Det var en förfärlig dag - säkert för oss båda fast på olika sätt. Jag åkte alltså tillbaka hem samma kväll men med tydligt klargörande att jag var beredd att flytta omedelbart om han drack. Därefter hade vi vid två tillfällen (nyår och personalfest) en överenskommelse om att han skulle dricka två glas vin. Båda gånger drack han något även följande dag - därefter sa jag att för mig gäller hädanefter noll och inget annat än noll. Under det första halvåret var det fler krisartade situationer och den sista gången jag var och tittade på en egen bostad var i början av juli - faktiskt exakt sju månader efter att jag gick. Det kan vara lätt i efterhand att tycka att en dag är ingenting - men det var absolut ett allvarligt uppbrott, inget "hot" och det förstod han. Gemenskapen på forumet var oerhört viktig för mig under en lång tid och att läsa och skriva med tankeutrymme emellan passade mig perfekt. Styrkekram till dig, var stolt över din nykterhet! Jag fick en tanke av något av dina inlägg... ska kolla och svara kanske där också. Kram, kram / mt

Nu har ni alla här på forumet gett mig samma råd. Prata med mannen. OK. det är ett måste och ska ske i dag. Det är ju helt dumt att förstöra sitt eget liv för att vara någon annan till lags! Tack för att ni finns och stöttar mig. Det är helt ovärderligt. Man kan inte se sina egna problem helt klart även om det är helt uppenbart hur man ska göra. Jag är bra på att ge andra råd. Men när det kommer till mig själv så vet jag inte vad jag ska göra. När jag växte upp så lärde jag mig att vara till lags, annars blev pappa och mamma ledsna. Det sitter väldigt djupt tror jag. Hela livet har jag försökt att vara till lags. Det får det vara slut på nu. Nu ska jag ta hand om mig själv! Det är ju för sjutton var och ens skyldighet.

Tack för din kommentar. Tror mamma förlåtit mig i sin himmel, men jag har haft svårt att förlåta mig själv.
Ja, alltid denna flykt man höll på med. På med skyddslapparna och dra vidare. Känsliga saker kunde man inte hantera.
Flaskan var viktigare än allt annat.
Sant Adde att nu har möjligheten att själv påverka mitt liv. Är så lycklig över min nykterhet, tacksam.
Strongt av dig att varit nykter så länge och verkar trivas förträffligt med det. Drygt nio månader har gått för mig.
Ska inte sticka under stol och påstå att det varit lätt. Men nu känns det stabilt.
Tack än en gång
Konstnären

Tack för hälsning. Ja du när är vi snart framme vid kronjuvelen men det känns lugnt. Första
nyktra midsommarafton sedan jag var femton år tror jag och det var ju ett tag sedan. Då gick man
igång på något glas slibbig likör kommer jag ihåg den hette Apricot brandy. Tvi känner sockersmaken.
Hade lite världsliga problem i veckan och tänkte hur ska jag hantera detta nu när jag inga flyktvägar har.
Blev så vemodig och tyckte bara lite synd om mig själv som fick klara det nykter. Vad lätt jag hade för att
fly in dimman när det var något jobbigt. Jag tror att mamma förlåtit mig i sin himmel.
Tankarna och gojan har inte varit här på någon vecka och det är underbart, jag har ju skiten mitt framför
näsan men icke att jag blir sugen. Bra det konstnären. Gagarin är kvar i dyn, men igår tog han upp det själv
igen och sa att han måste lägga av. Men viljan var finns den. Påstår att ha måste drick till sin egen botten.
Botten upp svarade jag lite frusterat.
Har du det bra, och det flyter väl på med nykterheten. Har inte provat veteöl men det ska bli till midsommar.
Idag måste jag disiplinera mig och jobba hårt så man äta bakelser, middagar, frukost och betala hyran.
Solsken till dig pelle
Konstnären

Tack för dina värmande ord. Visst betyder det mycket att vi har varandra, speciellt när situationen är lika.
Ja, du mannen har inte kommit till insikt ännu. Undrar vad som ska hända för att få honom att vakna upp. Måste
jag gå frågar jag mig själv varje dag. Samtidigt känns det som om jag sänker honom mera med det. Kanske ett tecken
på medberoende. Ja, jag älskar honom när han är nykter, men inte när han dricker. Känns så klurigt allting känns som
jag står med en fot i och en utanför. Tänker och grunnar varje dag, men samtidigt känner jag mig stark i mitt egna beslut.
Får jag fråga dig om du var ifrån din man länge. Tänker att det kanske är den rätta vägen att gå. Svårt, svårt att lämna
efter 14 år. Kanske lite rädd för ensamheten.
Idag moln på våran himmel men jag har solsken trots allt
Ha en fin dag
Konstnären

Vet inte om jag har ork och kraft att gå på medberoendemöte. Just nu tänker jag som så, jag har ju själv
slutat, varför ska jag lägga mina krafter på att sitta där om det visar sig att jag inte vill vara kvar här.
Just nu velar jag hit och dit. Kanske jag tänker fel, vet ej. Men du verkar få sinnesro av det, gott till dig.
Personligen tycker jag att så länge inte mannen vill för det måste handla om det. Då vill jag springa hans ärende.
Han är ju så medveten att det är A som har tagit honom i besittning. Men därifrån och ta till hjälp är klivet
tydligen enormt för honom. I går tog vinet slut då gick han till en vän och lånade som förmodligen ska ställas
tillbaka idag. Tycker det är skönt att ha dig här inne och bolla med. Vi känner ju inte varandra vet inte var den
andra bor, men ända känns det som vänskap.
Själv tuffar jag på och idag måste jag jobba hårt.
Fin dag till dig kastellen
Konstnären

Har gått regelbundet på AA möten nu i ca tre veckor, 3 ggr i veckan. Har en sponsor och en grupp där jag känner mig trygg. Mina besök här har blivit färre. Jag var så rädd att hamna i en sekt eller något där påtvingas en gud. Så fel jag hade. Min väg fortsätter bland människor. Precis som mitt mål var, att vända mig utåt, istället för att skåda inåt hela tiden. Det känns faktiskt riktigt bra. Jag har känt mig glad och känner att styrkan återvänder, men det kommer att ta tid. Jag är tacksam för att jag hittade dit. Tacksam över all hjälp och stöttning jag får. Tacksam över alla som vill hjälpa till helt förbehållslöst. Tack för att jag får vara nykter ännu en dag.

God natt där ute!

Varit på ett möte ikväll igen, ovärderligt är det att kunna möta människor i samma eller liknande situation, precis som det här forumet!
Sinnesro finns inom räckhåll såna här kvällar, ovärderligt även det!
Ha en bra kväll allihopa!

och nog är det alltid den som är mest destruktiv som får eller tar kommandot. Alltid likadant.
Vi andra mesar på och tycker att det är väl ok då fast det inte är det. Men man vill inte ha bråk utan det är lättare att ta ett glas och ett till för att slippa bli arg och sur. Vem vill tjafsa om alkohol varenda helg, lättare att bara flyta med. Det gjorde du förbannat bra Gitanni som slängde ut din suput! Man vill ju inte framstå som torr jävla surkärring och få helgen förstörd men nog bode man kunna stå på sig bättre. Jag är glad att vi iaf ofta har haft alkoholfria helger och månader men trodde inte då heller att min man skulle bli fullblodsalkis. Nu är det försent att ändra sitt beteende, nu finns bara helnykter eller aspackad för hans del och det gör ju mitt liv mycket ljusare,lättare och friare. För jag har aldrig gillat att supa och bli full, det ger mig ångest. Jag tycker om att dricka ett par glas och bli lite avslappnad men inget mer. Nu kan det äntligen bli så igen...om han bestämmer sig för att vara helnykter.
Jag håller på dig Lilla Anna, det kommer gå bra! Stå på dig, det är ditt liv! Du är värd att få leva precis som du vill!
Kram

Tack Muränan. Ja det kändes skönt att vakna nykter imorse! God frukost, nyhetsmorgon och lite solande på gården. Ikväll blir det grillning i parken. Blir inte svårt då inget systembolag är öppet... Jag är så fast besluten nu har inte känt så här innan..
Jo de är mina bästa vänner och jag reser till Bali med dem om 2 månader. Vill inte säga för mycket än. Har redan sagt sååå många gånger att jag inte ska dricka mer. De känner mig så bra. Vill först starta med att inte dricka några gånger. Nästa gång blir på fredag, midsommarafton.
Ja tillsvidare är bra..

Hoppas du har en skön söndag! KRAM

Du låter stark lilla Anna :) Jag tror att det är bra att du bestämt dig för att prata med gubben och just det du säger med att han nog vill att du också ska dricka stämmer nog. Jag var tillsammans med en kille några år. Vi bodde långt ifrån varandra och träffades på helgerna ibland. När vi träffades så blev det alltid en fyllefest och en herrans massa sex. Allt planerades kring detta. En dag sa jag att jag ville att vi skulle prova en helg helt utan alkohol. Det var helt otänkbart för honom och efter ett par försök bröt jag med honom, utan att tala om att jag trodde jag hade problem. Jag visste att om han inte var med på en helg utan alkohol så skulle vi aldrig lyckas. Detta var strax innan jag blev nykter första gången. Senare har vi pratat om alkohol, jag har fortfarande inte talat om att jag är alkoholist men han erkänner att han dricker för mycket men gör inget åt det trots att han idag tror att jag är helnykterist. Han försöker fortfarande komma tillbaka men jag har stängt dörren och det är jag tacksam för idag, jag hade aldrig klarat av att bli nykter tillsammans med honom. Nu säger jag inte att du ska "stänga dörren" men tänk på dig själv i första hand och vad som är bra för DIG. <3

Förvånansvärt gott. Trodde det skulle smaka saft men var en mer mogen smak. För en gångs skull så smakade jag på vinet istället för att stjälpa i mig det och fylla på nästa glas... Drack långsamt. Ja, man får ett annat beteende när man är nykter.

Veckorna rasar iväg i snabb takt medan helgerna tenderar att gå långsammare.Veckan har flutit på fint. I det inräknar jag även sug och ångest som ter sig vara en del av vardagen. I mitt fall betyder inte nykterheten att jag går omkring på rosa moln, tvärtom är det ett hårt jobb som måste göras varje dag. Tack och lov finns det stunder av ljus. Nyckeln för mig är verkligen den klassiska: en dag i taget.

Har under dessa 6 veckor inte utsatt mig för miljöer med alkohol och det har varit skönt. Börjar känna mig mogen att snart skriva i andra trådar tror jag.

Hang in there

Hemma hos oss ser vi aldrig sprit flaskor längre, på sin höjd starköl i kylen. Här hemma märker vi att maken dricker på hans beteende, att han luktar stark sprit lång väg samt en och annan tom halvliters ramlösa petflaska som det luktar vodka ur...
Jag undrar hur man är funtad när man konstant smyg dricker och hur man tänker när man sitter där och häller över sin sprit i petflaskor för att sedan dricka den i smyg?! Inser man verkligen inte att man är alkoholist då och att man behöver hjälp? Eller kan verkligen förnekelsen vara så stark?
Även min make har länge nu hävdat att han håller på och har förändrat sina alkohol vanor, men jag vet fortfarande inte på vilket sätt han har gjort det och han kan inte heller själv redogöra hur... Han kan inte heller uppge någon plan eller strategi, inte heller något mål... Summa summarum han fortsätter att ljuga för sig själv och sin omgivning, han vill inte sluta med fyllet!
Vad är då motsatsen? Om man inte vill sluta med fyllet, vill man då fortsätta att vara alkoholist? Är det ett medvetet beslut?
-få se nu, efter noga övervägande har jag beslutat mig för att vara aktiv alkoholist, livet är så mycket bättre när man super!?
Ofattbart!
Mt du har helt rätt i att det är Ovärderligt med följeslagare på detta forum! Stödet och den anonyma vänskapen är livsviktig och upplevelserna skulle vara så mycket svårare att sortera utan er alla!
Tack för att ni finns här, att ni bryr er om och att ni orkar läsa och skriva på min tråd!
Med er hjälp och stöd kommer jag framåt, sakta sakta.
Kram

på bemärkelsedagen! Firade med god mat och ett gott vitt alkoholfritt vin och NA-öl. Vaknade pigg och utsövd, och ska strax dra på mig träningskläder och springa 1 mil. Känns helt ok.
Dippen har lagt sig igen, känns ok med livet. Känner en ny stabilitetskänsla när det gäller alkoholen, inget sug alls, eller knappt ens tankar. Har ändå varit mycket tillfällen nu med alkohol inblandat, men det går mycket bra med alkoholfritt. Har också valt bort/tackat nej till ett par evenemang där alkoholen kommer att flöda, inte för frestelsens skull, utan för att det skulle inte ge mig något positivt tillbaka.
Ska ha en semestervecka nu, och sen jobba på annan ort, ska bli roligt. Miljöombyte, både fysiskt och psykiskt. Och jobbet kommer att kräva sitt, så det blir inga tillfällen att frestas att tulla på nykterheten. Och som det känns nu, finns det inget i vindrickandet som skulle kunna överväga känslan av nykterhet och närvaro i stunden.
Kort sagt, life is good... :-)

/m

Gitanni, Konstnären, Suzy Q och Muränan! Tack för era svar som alla säger samma sak, att jag måste prata klartext med gubben. Jo visst är det så och det har jag försökt. Men det är nog så att han helst inte vill att jag slutar att dricka helt, för då får han ju inte sällskap. Det legitimerar hans eget drickande om jag är med på tåget. Det är så himla skönt att det här forumet finns! Går man bara omkring och tänker själv så får man inte samma insikt. Till slut går allt bara runt i huvudet och man ser inte problemet klart. Jag känner definitivt att jag är på rätt väg nu. De sista veckorna har det faktiskt varit fler dagar utan alkohol än med. Det känns väldigt bra. I går var vi på fest och jag körde hem. Det var inte ett dugg svårt att dricka alkoholfritt hela kvällen, tvärt om. Jag hade större behållning av kvällen och visste exakt vad jag hade sagt.Dessutom vaknar jag nu på morgonen och mår så bra. Det känns som om polletten har ramlat ned här. Jag har alltid varit mer mån om att alla i min omgivning ska må bra, än att ta hand om mig själv. Mår jag inte bra av att dricka alkohol ska jag respektera mig själv så mycket att jag sätter mitt eget välbefinnande först. Tycker maken att jag är tråkig som inte dricker med honom så är det hans problem och inte mitt. I mitt förra äktenskap var det saker som jag fick göra för mannen som jag inte mådde så bra av. Jag ser ett mönster här.När jag skilde mig så sa jag. Aldrig mer att jag låter en annan människa styra mitt liv. Men nu håller jag på att göra samma sak igen! Nej, nu räcker det. Hädanefter ska jag leva mitt liv som det är bra för mig. Inte som det är bra för mannen, barnen, hunden eller bästa väninnan. Det kanske inte blir så behagligt alla gånger för alla vet ju att jag sätter mig själv och mina behov sist. Men det är dags nu.

och skickar en hälsning till er alla som stöttar varandra så fint! Genom mina år här har jag sett och själv upplevt hur mycket det betyder att få den där personliga klangen i inläggen och ni är många som når fram till varandra nu. Var och en måste gå sin egen väg i sin egen takt men att ha följeslagare är ovärderligt. Följeslagare som vet från sin egen insida vad det handlar om. Jag har mött många här som upphört med eget missbruk för att sedan upptäcka sitt eget medberoende, en dubbel frigörelseresa. Ni är ovärderliga för varandra och jag önskar er all styrka i världen för att ni alla ska hitta den egna vägen till ett gott och värdigt liv. Kramar, kramar / mt

Jag vet varken ut eller in, har försökt att få min man intresserad av detta forum. Kommentaren blir
vad bra dom skriver, det kan inte jag. Det är en löjlig ursäkt för att inte vilja. Måste bestämma
mig för hur jag ska göra. Man kanske har 20 år kvar att leva det vet ju ingen. Men ändå vill jag inte
jobba som vårdare som jag gör nu. Även om jag inte vill, blir jag kontrollerande. Luktar mig till när
han ljuger för mig. Skulle ut med hunden i fredags kväll sista rundan. Visst innan att nu går han och tar
en öl och en whiskey. Lite nonchalat kastade han ur sig när han kom hem, du jag gick och tog en öl.
Jag visste det sa jag innan du själv visste. Man känner vittringen i luften så ljuga kan han inte för mig.
Jag tror att det beror på att jag själv varit djupt nere. Du vet en alkoholist kan aldrig lura en annan alkoholist.
Vet inte hur han ska bli av brytningsfasen. Annars blir det väl två fot under jorden. Jag kan inget göra.
Men jag kan agera vad gäller mitt eget liv.
Styrka till dig vännen
Konstnären

Är med dig, det är ju så likt mitt liv just nu. Fast jag har ju inga barn kvar i boet. Kan säga dig att det brast
för mig i går kväll. Tycker jag lyckats med att hålla mig kall och frånvarande. Men icke. Precis som du tänker
jag att A har gjort honom till en mycket liten människa. Ingen att luta sig emot längre, ingen som stöttar i min
egen nykterhet. Vart tog min starka man vägen, han som alltid sa det ordnar vi tillsammans. Han är borta och i stället
har det kommit hit en egoistisk människa. Han började dricka 21 maj med några starkcider, sedan har det eskalerat dag för
dag. Trots det påstår han att han håller på med nedtrappning. Skulle gå ner och hämta posten i fredags i vårt postfack,
och vad hittar jag längst in 2 l vin. Ibland kan jag inte låta bli att gapskratta hur uppfinningsrik man var även i sitt
egna. Ärligt, vet jag inte vad mina känslor tagit vägen, det enda jag vill ha tillbaka är den nyktra mannen.
Tror inte det blir så, en sak vet jag, jag behöver lugn och ro. Hade svårt att sova fick ta en insomningstablett.
Så vad väntar jag på. En förändring. Nej, ärligt. Förstår inte att han kan stå på två ben med detta intag.
Näst intill omöjligt att hitta ett krypin för sig själv i denna staden. En liten etta där oron inte finns mer.
Känner även igen det där när man är borta att det ska hända något. Jag har i alla fall fått en motståndare som är
oövervinnerlig.
Men idag ska bli en underbar dag för mig och vovven och min kära syster. Ska packa en fikakorg och åka till hundbadet.
Skickar dig tusen styrkekramar kastellen
Jag är med dig i tanken
Konstnären

Kära fina Kastellen!

Du är inte ensam! Vi alla finns här och tänker på dig och hejar på dig! Det du går igenom nu är obegripligt tufft för dig, men du kommer klara det. Det kanske är läge för ett al-non-besök också, för att orka vidare. Jag hoppas att han snart fattar att för varje gång han gör så här, så försvinner en liten bit av kärleken och snart finns inget kvar. Då kan han stå där och ångra sig.

Vet inte vad jag ska säga, men du ska inte behöva ha det så här. ♡ Skickar styrkekramar i mängder och tänker på dig! ♡

Tack PP för peppning! :-) Jodå, jag kravlar fram då och då ;-)

Vad coolt att säga det rakt ut - "Jag dricker inte alkohol". Man får väl börja med att säga det till främmande personer - för att öva liksom ;-) Hmmm... kan just tänka mig att frun i båten gärna hade bytt ut dig mot sin man i det läget!

Intressant det där med "betalning" för ett och annat handtag! Det är verkligen så att man ofta betalar i dricka. Har gjort det flera gånger, men fick faktiskt en tankeställare i höstas. En hantverkare som jobbat en del hos oss hade precis avslutat sitt arbete. Han fick visserligen betalt på faktura, men vi vill tacka lite extra, vilket vi brukar. Normalt får han en flaska whisky, enligt önskemål. Nu är det så att vi fått veta på omvägar att han har ganska omfattande alkoholproblem. Plötsligt inser vi att vi inte har en aning om vad man då ger bort till en man i 50-års åldern som "har allt" och inte har några uttalade intressen. Språkkurs i spanska...? Det slutade med att det blev en extra peng.

Men för att komma till poängen. Vad "normalt" det är att ge bort vin/sprit/champagne osv. Jag har tex inte gett bort en blomma när man dykt upp till middagar under de senaste tio åren. Det är alltid en flaska som gäller. Men som man känner sig själv, känner man andra...

Ha en fin söndag!