Senaste kommentarerna i forumet

vid den här tiden bestod mitt liv enbart av alkohol. Det var planeringar till ve och förbannelse.
Var på bolaget var och varannan dag. Just idag inga tankar på alkohol. Känns så himla skönt.
Min mamma dog för ett år sedan och allt var kaos, sorg och smärta gick hand i hand. Sorg över mamma,
sorg över mitt liv för jag visst ju att jag gjorde fel som levde ett så destruktivt liv.
Var inte hos henne i dödsögonblicket låg och rullade i sängen på fyllan. Hoppas hon har förlåtit mig
i sin himmel. Hon blev 90 år men var kristallklar i huvudet, så gammal än ändå begrep att jag drack för mycket.
Jag bara viftade bort hennes kommentarer. Ångrar det bittert idag, men till mitt försvar jag var så sjuk av
alkohol så det var bara jag och mitt förhållande till alkohol som gällde. Dom där tråkiga minnena har jag tagit
fram i nyktert tillstånd och det gör ont. Men det rätta.
Just idag vet jag inget hur det ska gå för oss här hemma. Efter 22 dagars, dagligt intag av A, är han en bruten man.
Önskar så att han fann Gud eller vad faan som helst som skulle kunna hjälpa honom att bli nykter.
Denna dagen ska bli en fin dag har jag bestämt.
Kan inte tacka nog för att ni finns.
Konstnären

himla stark kastellen. Sitta ute med vänner och äta och dricka vatten. Fasen alltså vad starkt.
Nej inte ids man ta flera diskussioner under påverkan av A. Mannen skulle börja någon form av samtal
sent i går kväll. Orkade inte lyssna stängde av all ilska och tog en bok och försvann in i sovrummet.
Hörde hur han suckade i köket. Men jag har bannlyst diskussioner när han är full.
Men jag saknar så den han egentligen är, min goda snälla generösa man som är borta just nu. Han går på
nedtrappning nu och det innebär 3 liter rosevin i går. Anser att då är man inte klar i huvudet för reda i problem.
Gud eller vem det än är, jag är atetist har jag ingen hjälp av. Man får göra jobbet själv med sig själv.
Men jag är så himla glad över min egen nykterhet den är guld värd.
Bra ord du skrivit, nej han får inte min energi idag heller för han har inte förtjänat det.
Idag blir det lite jobb
Kram till dig Konstnären

Jag kan oxså börja gråta när jag tänker på att sitta och handskriva ett brev till min man. Men jag måste
vara stark. I går ville han prata om det och sa att han inte hade nått sin botten. Jag förstod ingenting
för jag anser att den är passerad för länge sedan. Jag var nog själv, eller jag var så förljugen i mitt missbruk.
Det där starka går upp och ner men ingen ska få knäcka mitt beslut att inte dricka A. I går kväll höll jag på
att bli sinnes, då min s.k. väninna idkade telefonterror mot mig på fyllan. Ville bara försvinna bort från allt
som handlar om A. A står i centrum både hemma och överallt där man ska umgås. Nej nu låter jag så negativ. Upp-
ryckning konstnären. Mannen går på nedtrappning som han kallar det är rädd för att bryta tvärt med abstinens och
andra farligheter.
Roligt att det går så bra för dig, man kan väl säga att jag har gått från heltid och mer där till, till att jobba
halvtid med Alkoholen. Och det gör jag dag för dag för det är det värt.
Fin fredag önskar jag dig
Konstnären

Hej Fjällfina! Vill bara kolla hur du mår och hur det går för dig? Skickar kramar till dig och önskar dig en härlig fredag

Heja dig! Heja starka, fina, du! Härligt att kunna gå ut och äta middag och känna sig bra och fin - nykter. Önskar dig nu en lugn och härligt nykter fredag!

Berra, jag kan inte säga mer än att jag håller med dig på varje punkt i allt det du skriver. Jag önskar att jag kommit lika långt som dig, men som alla andra, måste jag göra min egen resa. Den kommer att ta tid.

Det var väldigt skönt att läsa att man kan komma fram till att man inte kan dricka och förlika sig med det, vilket du förefaller ha gjort. Jag är inte där än. För mig är det "tillsvidare" som funkar. Blir ohanterligt att tänka "för alltid". Någonstans inbillar jag mig att jag kommer kunna dricka i framtiden. Typ, man kan väl pröva om ett tag. När man hållit upp och rensat kroppen. Men jag fattar samtidigt att det inte kommer hålla. Att det är dumheter. Jag ser ju hur "bra" det har gått för alla här på forumet när det velat testa igen. Varför skulle jag vara annorlunda?

Det hade varit så skönt att kunna säga att jag aldrig mer ska dricka. Inget tjafs med det, utan inse fakta. Men - en dag i taget.

I natt drömde jag att jag drack. Läst på forumet att det verkar ganska vanligt. Jag drömde att jag glömde att jag inte dricker och så drack jag vin. När jag väl börjat insåg jag vad jag gjort och fick sådan fruktansvärd ångest. Vaknade med hjärtklappning för några timmar sedan och det har fortfarande inte släppt. Alldeles darrig i hela kroppen. Det har i alla fall gått 13 dagar sedan jag drack sist.

Trots det jag skriver, så har jag en stor prövning framför mig. Vi ska på semester. Alkisarnas paradis - utomlands, två veckor med all-inclusive. Det är tre veckor dit, så jag kan bara hoppas att jag har kommit längre i mitt arbete då än vad jag har nu...

Tack för att du finns och ha en härlig, nykter, fredag Berra!

..och alla andra som uppskattar mina rader, det värmer att höra att mitt "tjat" kanske gör skillnad.
Jo jag har haft en lång tid i nykterheten nu, dryga 6,5 år, men glömmer det aldrig.
Det är viktig för mig att komma ihåg vilken sorts beroendepersonlighet jag är, jag kommer att vara densamma oavsett tidpunkt i livet.
Börjar jag att dricka igen kommer jag obönhörligen att fortsätta på samma punkt där jag slutade, i ett enda stort kaos.
Kanske inte till en början, men det kommer att gå fort, jag har ett fel sorts förhållande till alkoholen.

Att acceptera mitt läge tog lång tid, och förståndet att det bara fanns en utväg trots alla försök, nederlag och envisa bortförklaringar.
Ja jag är en alkoholist, en personlighet med ett alkoholistiskt beteende, vet inte mina begränsningar och den socialt och personliga acceptansen för när det är tillräckligt mycket, eller rättare sagt alltid för mycket.

Alkoholromantiken är fel i Sverige, man hängs ut när man inte vill dricka längre, istället för att varje person borde mer ifrågasätta sitt egna drickande.
Det är precis som om det alltid är rätt att kunna finna ett tillfälle att kunna dricka, omständigheter med att man t.ex tog bilen till festen går alltid att lösa med de andras inrådan, men vad sjutton du kan väl ta en taxi hem och gå och hämta bilen imorgon.
Ett glas kan du alltid ta, en öl, en drink, det blir ju alltid så mycket trevligare då...
Men sedan för vem, när det första glaset är urdrucket, hur kul är det sedan.

Alkoholen är en trigger till att fortsätta dricka mera, tills det inte finns något mer att dricka, eller när man inte kan dricka mer för att man är för full.
Tiden brukar inte spela någon roll, natten är ung och efterfesten finns det alltid tid för, då ja...

Det brukar bli samma sak, man dricker för mycket och alldeles för ofta, man skäms för alla dumheter man hittade på på fyllan i dagar efteråt.
Ett bra sätt att minska ångesten är att börja dricka igen, och med tiden har man ökat sin toleranströskel till höga värden i jämförelse med vad man hade ifrån allra första början, och ändå accepterar man det, vadå jag dricker väl inte mer än någon annan?

Hela tiden fyller man på med nya lögner, allt döljs i ett skimmer av lögner, tills slut blir lögnen det enda substantiella och bärkraftiga i resten av de andra lögnerna.
Den nya lögnen bygger på en annan lögn, t.ex jag dricker för att komma ner i varv.
Då kanske man skulle titta på vad det är som stressar en i första handen, istället för att koncentrera sig på motåtgärden.
Troligen så är stressen uppbyggd på en sorts alkoholstress, man kan inte varva ner utan alkoholen.
Man stressar fram tills dess att man kan slappna av med alkoholen, och den typen av stress är väldigt självdrivande.
Du stressar fram för att till slut kunna stressa av, lika dumt som att köra för fort med bilen till sommarstugan för att hinna kunna slappna av.
Är det ett samhällsproblem, ja troligen, det krävs mer av oss idag än tidigare, vi ska vara alerta och på hugget mer i vårat yrke,
Koncentrationen ska vara på topp hela tiden och när vi slutligen får tillfälle att varva ner så gör vi det med vårat raketbränsle alkoholen.
Farligt ja, för många av oss är det inte lämpligt eftersom vi är av en beroendetyp, vi är inte som andra, och har svårt att acceptera detta.
Kan hon eller han dricka så mycket och ofta så kan väl jag, ja ibland om vi är lika personligheter, men vi är olika.

Vi är som om vi vore nötallergiker, jo jag har tjatat om detta tidigare men det är det närmaste parallell jag kan komma på.
Många kan äta nötter, andra kan dö av det, bara vara i samma rum kan vara farligt för dem.
Så vissa kan, andra inte, men inte försöker en nötallergiker gång på gång att försöka vänja sig vid att äta nötter?

Vår undergång är att inte inse att alkoholen inte fungerar för oss, vi är alkoholallergiker helt enkelt.
Vi kan även vi ha svårt att vistas i samma rum som de som dricker alkoholen, det kan trigga vårat beronde.
Vi kan sätta oss i bilen på fyllan och köra ihjäl oss, eller få ett plötsligt infall och bli självmordsbenägna, så det är livsfarligt för oss med.
För att inte tala om vad vi utsätter oss och alla andra i vår närhet med risker som vi tar på fyllan, hur många gånger har vi inte gjort oss illa då?

Den förnuftige skulle säga att alkoholen inte är till för oss, kanske funkar för andra som vet sina begränsningar, men inte oss.

Det är den tiden det tar för oss att få den insikten som är som besvärligast, när vi befinner oss i ovissheten eller försöker acceptera vår begränsning.

Många klarar av alkoholen, men inte du och jag, det är väl därför forumet fyller en sådan viktig funktion, vi har någon att prata med i samma livssituation.

Skönast är när alla tvivel är borta och jag kan koncentrera mig på att leva ett fortsatt gott liv utan inslag av alkoholromantiken.

Den är inte till för mig, jag är ju allergisk, javisstja.., och så rullar resten av livet på som det borde utan att vara en aktiv alkis.
Ryggsäcken är släppt och det blir mycket enklare att leva utan en massa tvivel att släpa på.

Berra

Jag gillar verkligen tomat plantor men lyckas tyvärr inte så bra med dom heller, kanske ett nytt intresse som jag borde "odla"...
Jag håller med dig om denna alkohol jävel! Trots det egna missbruket så är det svårt att förstå hur man frivilligt kan slänga bort sitt liv på att dricka! Vad är det för innehåll egentligen? Är det det man vill blicka tillbaka på, är det dom minnena man vill äga när och om man blir gammal?
"Vad har du gjort i ditt liv"?
-Jag minns inte, jag har mest varit full...
Nej tack inte för mig, jag vill minnas mina minnen och själv orka vara delaktig i att skapa dom!
Jag får kämpa lite idag för att hålla mig neutral. Har lite svårt att hantera den självcentrerade alkoholisten...
Försöker få mig själv att acceptera att det inte är någon idé att påbörja en diskussion utifrån mitt perspektiv. Det är bortkastad energi när makens perspektiv är whisky till kvällsmackan... Det blir liksom omöjligt att mötas i en diskussion då.
Ikväll har jag varit ut och ätit middag med underbara vänner, riktigt roligt i vanlig ordning! Jag kände mig snygg, pigg och glad över att vara nykter. Drack en n/a öl och massor av vatten och kommer må bra på jobbet imorgon!
Tråkigt att mötas av en drucken make när jag kom hem bara, i och för sig väntat men likväl en besvikelse särskilt eftersom han var hemma med barnen...
Han har övertygat sig själv om att barnen inte mår dåligt eller far illa av hans drickande om han bara visar dom att det är lugnt, att han har kontroll och kan dricka lagom...
Förstår ni mig? Idas ta ytterligare en diskussion med någon som lever sitt liv i så stor lögn inför sig själv!
Nej han får inte min energi idag heller, han har inte förtjänat den!
Blir bara mer och mer övertygad om att problemet är enbart hans att lösa! Det är helt och hållet han som måste inse, vilja och agera!
Jag är maktlös! Gud ge mig sinnesro!
Kram

Hej SuzyQ. Jag känner väl igen mig i din berättelse!
Hemma hos oss har det alltid funnits gott om dricka när det varit fest och det har varit accepterat och tillåtet att bli full på våra fester. Vi har gömt oss bakom att vi inte dömer någon och att är det fest så är det fest...
Flera "normal drickare" har blivit packade på våra fester, egentligen bara ett kamoflage för vårt eget drickande...
Min man är den som sett till att det funnits vin hemma och gärna fyllt på mitt glas trots att det ofta slutat med att jag somnat i soffan. Druckit har jag dock gjort alldeles själv av egen fri vilja!
Jag har för länge sen insett att jag inte klarar av att dricka lagom, jag fixar inte att stoppa när jag väl börjat och därför har alkoholen blivit ett problem för mig. Det tog mig flera år innan jag äntligen tog makten över det beteende som förstörde mig som människa, mitt och mina barns liv.
För fem månader sedan satte jag punkt och jag är så tacksam för att jag äntligen tog tag i det.
Beträffande sorgen att inte kunna njuta av ett glas vin så frågar jag mig hur många av de glas som vi druckit har vi egentligen njutit av? Och hur många av de glas som vi har druckit har vi plågats av?
För mig är det numera ganska lätt att se på mitt drickande med "nyktra ögon" och valet blir då ganska så enkelt!
Det är helt enkelt inte värt det!
Däremot har jag upptäckt att det finns både öl och vin som jag kan just njuta av och det är den alkoholfria varianten.
Jag har ännu inte hittat något alkoholfritt rött vin som jag gillar men det finns jättegoda vita, mousserande, rose' och olika öl sorter.
Fördelen med dessa är att man kan dricka hur mycket man vill och det värsta som kan hända är att du blir kissnödig!
Fördelarna utklassar alkoholen med att du har full koll på läget, minns allt du gjort och sagt och du är bilduglig hela kvällen samt nästa dag!
Väl värt att prova!
Lycka till och kämpa på, du kommer inte att ångra dig!

Hej
Jag känner igen det. Det går inte att dricka ett glas vin. När jag väl har börjat så kan jag inte sluta. Är 36 år och har haft det såhär sen i tonåren och är så jävla trött på det. Nu får det vara nog. Hur många gånger har man inte gjort bort sig, ramlat, sjukat sig från jobbet, ringt pinsamma telefonsamtal. Är det värt det? Men kan inte tänka att jag aldrig mer kommer dricka vin utan måste tänka en dag i taget. Känner med dig, det är en sorg...

Kram

Hej,
Tack för ditt svar. Kanske en konstig fråga, men varför väljer du att just dricka folköl?
Jag har dock blivit medveten om att jag aldrig kommer ett kunna dricka "bara ett glas" och det känns fruktansvärt då jag faktiskt tycker väldigt mycket om vin. Arbetar även fortfarande med alkohol även om jag inte längre är bartender.
Hoppas innerligt att det blir lättare med tiden.

Det värmer att kunna vara en förebild, tack. Det har inte alltid varit så. Jag var ingen bra förebild under de sista åren innan jag gav upp alkoholen. Men det var då och nu är det en annan tid. Jag önskar av hela mitt hjärta att alla som kämpar och tror att det är hopplöst ska komma hit till denna punkt. Så här med facit efter två nyktra år och den tredje sommaren på gång så känns det förunderligt enkelt. Faktiskt självklart. Vad höll jag på och strulade för? Men jag vet ju att det är den kapade hjärnan som kämpar för sitt. Men nu har den gett upp och det är väldigt enkelt och skönt. Det var längesen jag hade nån tanke på att det skulle vara gott med ett glas. Så håll ut och det går lättare. Det vet många här, m-m, konstnären, viktoria, adde m.fl. Ha en skön sommar!

till dig, en av mina förebilder och inspiratörer för att klara min nykterhet!
Kram m

Varmaste tankar och ett grattis till dig Santorini! 2 år som nykter, ett fantastiskt jobb du gjort. Du har all min respekt och beundran, hatten av och stor kram/Victoria

Tack och detsamma till dig lycka till varje timme du inte tar det där glas vinet. Har varit inne på din tråd och läst. Så fantastiskt att du klarade dig igenom konferensen utan att dricka! Det ska bli en bra sommar, vi ska vakna upp pigga och glada och inte ha bakis och ångest. Nej ett glas= dricka tills det inte finns något kvar längre... Vi får skriva här och peppa varandra.

Ha en skön kväll! KRAM

Grattis till modet att du ringde!! Kanonbra!! Jag ska också försöka kravla fram under stenen...

Romantisera är väl bara förnamnet. Klart man ska ha ett glas vin! Det finns ingen orsak/anledning som är för liten/stor för att inte "firas" med ett glas vin! Tja, om det vore ETT så vore det väl gott och väl. Men det blir ju aldrig ett... Det är bara att inse fakta - jag ska inte dricka.

Lycka till så länge! KRAM - tänker på dig

Muränan, jag tog modet till mig och ringde. Har tänkt på den sen september. Har varit rädd för att lyfta luren då jag inte vill tänka på att jag aldrig mer ska dricka vin... Men nu tänker jag en dag i taget. Det blir för stort att tänka på något annat sätt.. Jag vill ju inte göra bort mig mer.. Jag undviker att gå på personalfester och liknande för jag VET hur det slutar.. Så då väljer jag att inte gå dit istället för att gå dit och inte dricka för det vet jag att jag inte klarar, patetiskt.. Det måste väl vara jag som bestämmer. Iaf så skulle en terapeut ringa upp mig inom några dagar. Jag tycker du ska ringa dit om du nu ska flytta till en ny stad och allt. Ja tv och godis är bra. Jag behöver låsa in mig nu och tänka. Försöker att inte ha ångest för sjukskrivningen. utan måste bara tänka framåt.

SuzyQ precis varför gör man det när man vet hur det slutar...Det är helt sjukt. Jag har haft det så här sen tonåren. Min pappa är alkoholist och det är ju ärtligt samtidigt så är det ju jag själv som väljer att dricka så det kan jag ju inte skylla på. Jag har romantiserat vinet såå... God mat måste man ju ha ett glas vin till, är det sommar ja då måste man ju dricka rose. Jävligt romantiskt att vakna upp på en soffa kl 7 och inte veta var man är, sjuksriva sig, sen ta 4 sömntabletter under dagen så man bara kan sova bort all ångest!!

Kram till er

när man, trots att man tänker det, inte kan sluta i tid? Varför fortsätter man dricka tills man är stupfull och sen alltid må skit dan efter, det är så jävla jobbigt.
Jag ska försöka nu. Släppa det här skitet och få vakna pigg och glad dagen efter. Men svårt utan det där vinglaset till maten. Fan.

Kanske inte en så dum idé att ringa den där vården i alla fall? Eller kanske terapeuten igen? Du kanske är mottaglig för lite hjälp för första gången?

Själv har jag inte kontaktat någon, men har börjat undersöka möjligheterna att besöka aa-möte. Ska flytta nästa vecka till ny stad, så kanske, kanske vågar jag mig dit... Bara genom att läsa och skriva på det här forumet så lär man sig massor + att man får ögonöppnare hela tiden + härlig peppning. Problemet är detsamma, lite olika vägar dit, men ungefär samma väg ut...

Heja på med TV & godis! Kram till dig

Tack Muränan...

Tack för dina fina ord, det värmer.

Det känns skönt att veta att man inte är ensam därute. Nej det går inte att säga att man aldrig ska dricka mer men som du säger ta en dag i taget. Nu närmar sig midsommar och jag ska jobba dagen efter och har bestämt mig för att inte ta det första glaset. Fick tips av min terapeut att ringa en beroende öppenvård i stan, alltså inte aa och prata med dem. Hon sa det i sept jag har fortfarande inte ringt. Funderar på att göra det idag och fortsätta skriva här. Jag har skrapsår på knäna och ont i nästan sen jag ramlade i tisdags. ångesten äter upp mig för att jag har sjukskrivit mig. Men har nu frisktmält mig och har tre lediga dagar framför mig som jag ska försöka ta tag i. Men idag blir det fördragna gardiner och serier...

Kram

Hej kära du och välkommen i klubben! Tror att mer eller mindre samtliga på detta forum kan känna igen sig i din berättelse. Det blir alltid för mycket och man tänker att det var sista gången, att man ska begränsa sig osv. Men så blir det likadant igen och igen.

Själv försöker jag ta en dag i taget och tänker att jag inte ska dricka tillsvidare. Jag är inte redo och säga att det är för alltid, men "tillsvidare" känns acceptabelt. Sedan gäller det att se allt det positiva i att vara nykter. Allt bra som kommer ur det. :-)

En sak som hjälper mig är att tänka att man aldrig ångrar en nykter dag. Man kan ju ta igen det ;-) men det är svårt att ta igen en fylledag!

Fortsätt att skriva här - det hjälper! Kämpa på! Kram

Grattis Muränan!
Så bra av dig att ha klarat av 11 dagar utan alkohol. Fortsätt på den här vägen! Ett nyktert liv är så mycket bättre än ett fyllt av alkohol. Nu ska jag försöka att kämpa på på den smala vägen och passa mig för att snubbla på fler stenar.
Kram från lilla Anna

Ja, våra situationer låter onekligen lika. Jag jobbar oxså för sinnesro, och det funkar bra nu.
Vara här och nu du vet, inga direkta planer utan just denna dagen.
Tror inte jag skuldbelade min man, däremot skrev jag 18 dagars drickan plus en veckas återhämtning
vad är det för liv. Alltså går det bort 25 dagar på en månad, och kvar finns ynka 6 dagar.
Han vet så väl vad det handlar om och hur sjuk han har blivit denna gången. Visst gråter hjärtat, men
jag skuldbelägger inte honom längre. Vet däremot inte hur det ska gå denna gång med abstinens och allt.
Ändå stänger jag av i detta tragiska. Måste det om jag själv ska överleva detta inferno som A-jävulen.
Jag har däremot blivit starkare i mitt eget beslut att inte dricka, jag blir rent ut sagt äcklad.
Hoppas dina fina blommor kommer att växa. Själv har jag två tomatplantor på balkongen som håller på
att explodera bara växer och växer. Och jag har verkligen inga gröna fingrar.
Konstnären

Grattis till dig oxså. Skönt att höra ifrån dig. Skönt att det fungerade i dom där alkomiljöerna.
Ja, nu har man passerat 9 månaders strecket och det känns bara bra. Det blir en lugn midsommar hos
min kära storasyster, han tar max 2 snapsar och min syster ett par glas vin. Då kan man ju snacka och
verkligen umgås. Lite avis är jag nog att inte jag fungerar så. Men nu är det som det är.
Botten börjar närma sig här hemma. Vet inte om han klarar abstinensen denna gång, har ju gått innan
men denna gång är jag tveksam. Faktiskt engagerar det mig inte lika mycket som innan. Men långt ifrån
kul. Ser inte sommaren som en prövning längre men det gjorde jag i vintras, tänkte hur ska det gå.
Börjar verkligen komma till ro i min nykterhet.
Nu långrunda med vovven
Ha det fint
Konstnären

Hej vänner!
Konstnären det verkar nästan som att vi gör samma resa just nu. Jag skrev också ett brev till min man förra helgen, innehållet var dock lite annorlunda men det togs väl emot.
Jag berörde inte så mycket hur hans drickande påverkar mig, tänker att det vet han redan..., däremot skrev jag en hel del runt hur jag uppfattar hans mående, mina egna insikter och om min kärlek för honom. Jag skrev också nåt i stil med att jag nu släpper taget om hans missbruk och att jag har insett förändringen måste komma från honom och bara honom samt att jag finns här om och när han vill ha stöd i det.
Jag orkar inte bråka mera, på ett sätt är det som att jag gett upp och då började livet komma åter. Underligt men så är det.
Jag skulle med lätthet kunna diskutera och ifrågasätta honom varje dag men jag ids inte, jag låter det bara rinna av mig istället...
Ibland lyckas jag inte och då väljer jag verkligen att vara tyst. Diskussioner och kommentarer i irriterat tillstånd är lika med att starta gräl, och igen jag ids inte...
Jag jobbar för sinnesro och då finns det inget utrymme för små eller stora tjafs!
Jag känner mig mycket stabilare men inser också att tillvaron är både ny och skör så jag jobbar för att det ska vara långsiktigt stabilt.
Jag ser på det som min egen självutveckling, mitt val, på mina villkor och förhoppningsvis inte anpassning till alkoholisten...
Just nu rullar det iallafall på. Det är oftast trevligt hemma, mycket på jobbet för närvarande och snart sommar ledig!
Jag ska vara ledig i drygt 8 veckor i sommar och det SKA bli ljuvligt!!
Idag har vi köpt blommor till altanen så nu återstår bara att plantera dom, och att komma ihåg att vattna dom...
Sov gott och vakna pigg! Kram