Senaste kommentarerna i forumet

Tack PP. Ja precis.. jag är ju inte ensam i familjen om att vara i detta. Har till och med 2 kusiner i min ålder som verkligen är fast i både droger och alkohol. Vi har det nog i oss. Inte för att jag vill skylla nånting på gener, jag har ju eget ansvar över mitt liv. Dock när jag har läst om att ärva dessa problem- det anses ju vara en sjukdom, jag kanske kan jämföra det med en rökare som röker massor TROTS att flera i släkten dött i cancer. Man vet risken men tror inte det ska drabba en själv. Äh...

Glömde säga att Gagarin kanske ska ta en tur ute i rymden.
Konstnären

Tack, tack pelle. Det betyder så mycket för mig. Ja, visst var det läskigt med att
längta efter en berusning. Ryser nu. Jag vet inte han har aldrig frågat om jag vill ha
ett glas. Tror inte han hade mått så bra om jag hade gjort det. Eller han kanske vill ha mig
med på flykttåget. Se upp får jag göra, för är det något jag inte vill är det att dricka.
Just nu känns avståndet djupt, jag går vidare och han står och stampar.
Testar kanske stugan i sommar, får se. Jag kan ju vara ensam, och är egentligen en ensamvarg
som trivs med mig själv. Jag är ju oxe, står med båda fötterna på jorden. Nu i alla fall.
Väninnan ringde och bad om ursäkt dagen efter. Förklarade för henne att hon är välkommen på en
kopp kaffe i fortsättningen. Det är ju mitt hem. Men mannen bor ju här under samma tak, därför
blir det så påfrestande. Känns som jag tagit ett steg bakåt och det vill jag ju absolut inte.
Du är så duktig säger mannen, jävligt starkt gjort, snart 8 månader. Vi får se, men jag har
sagt blir det ingen förändring blir det en liten dumpning på tippen. Jag har ju vanan inne.
Fin lördag på dig
Konstnären

Vill tacka dig för ditt stöd, blir glad igen. Det låter skönt att vara i stugan med
ljuvligtfågelkvitter. Kan inte så mycket om fåglar men antar att hanarna kallar på
honorna. Koltrasten vet jag vem han är han sjunger så fint.
Spontanbjudningarna är över här, men mig gör det inte så mycket. Får höra som du skrev
vad duktig du är. Jag blir nästan förbannad, duktig hit och dit. Ingen kan riktigt förstå
hur vi har fått kämpa mot A. Självklar ni här inne och därför är forumet mycket viktigt för mig.
Ska fundera över stugan, kanske testa en helg. Ta med massor med böcker och mitt favoritte.
Vaknade till ett inferno i köket idag, enligt min mening. Jag har blivit lite pedantisk nu.
Tycker om att ha rent och fint omkring mig. Innan kunde ju dammtussarna bli som råttor ibland.
Han hade värmökat soppa och spillt duktigt, men han får nu städa upp sin egen skit.
Ja du m-m jag växer och han står och stampar. Nekar att söka hjälp. Finns inget jag kan göra.
Jo, jag kan tänk på mig själv och vandra min väg framåt.
Ha en fin lördag
Konstnären
Ingen drink eller vin för mig idag

för stöd och pepping. Ja jag kanske provar stugan i sommar. Trivs ju faktiskt bra
med mig själv. Men där finns inga grannar, ligger längst ute i skärgården och blir
då rädd att jag ska få lappsjuka. Jag får se.
Hörde just mannen hosta inifrån sovrummet så snart är det väl dags för vinpimplande under
fläkten. Jag gör så gott jag kan, ställer mig liksom utanför och är bara en betraktare.
Det där starka begäret som kom för två dagar sedan är nu helt borta. Ändå känns det som om
jag börjar om från början, när det är han det gäller. Behöver lugn och ro.
Dragit mig tillbaka vid 21-tiden på kvällen med en bok. Igår kom han in och började gagga
om att hans mor inte varit snäll mot honom när han var liten. Har månne gått in i barndomen
igen. Har ju hört det 100 ggr. och när jag själv var full tyckte jag så synd om honom så
vi grät tillsammans. Nu tycker jag bara det är patetiskt att se höra på en vinglande man
som är ganska högröd i ansiktet. Känner tydligt nu att jag växt ikapp honom och han står på
utgångståget igen. Tur att man kan spela upp sin gamla B-film så jag får se hur jag var själv.
Jobba, jobba med sig själv är vad som gäller, aldrig glömma.
Mycket glad att vakna utan ångest och baksmälla.
Tack än en gång
Konstnären

Är själv ny här inne men hur är det med din sambo? Kan hon finnas och stötta? Själv är jag väldigt glad att ha en sambo som stöttar, även om jag vill "undanhålla" lite och inte prata så mycket såsom att min låga stämning och irritationen som helt plötsligt kommer från ingenstans, att jag tror det har med att göra att min kropp är vid det här laget van att ha fått sin dos av alkohol, o då tror jag att det kommer bli än mer jobbigt imorgon då jag går in på min tredje nyktra dag..kanske bra att han jobbar..;) men imorgon är en stor prövning för mig, ledig, sambo jobbar o är det solsken oxå så är det styrka som gäller...
Hejjar på dig o skickar en styrkekram!

Är själv ny här, liksom för dig var det ett jättesteg att skriva in här, allt blev verkligt liksom, erkännandet för en själv.. Hade normalt sett suttit o varit dragen nu.. Drack alldeles för mycket under Valborg och jag som inte skulle dricka alls, hade ja tänkt..
Det tips jag fått från andra här är att skriva av sig för det hjälper, det blir ack så verkligt men tror det behövs att se sanningen i vitögat för att ta sig vidare i processen.. H

Hejjar på dig! Kämpa på!

Tacksam för alla svar

Maj månad är här.... Hade någon sagt i oktober att jag skulle fixa att hålla uppe med alkoholen ända tills nu hade jag aldrig trott på det. Inte innerst inne. Visste bara när jag tog beslutet att det måste bli en skillnad på mitt sätt att leva. Och det har det blivit på så många sätt, mår mycket bättre nu än jag gjort på flera år. Jobbat mycket med mig själv under den här tiden, att stärka både kropp och själ. Tränar mycket och mår bra av det, och tränar mig själsligt också, försöker utmana mig själv och min bekvämlighetszon.

Är i stugan över helgen och njuter av sol och stillhet. Blommor och växter växer så det knakar och när jag vaknar låter det som att jag är i ett tropikhus med fågelkvitter överallt. Märker att vi hamnar lite utanför grannumgänget här nu jämfört med tidigare år. Det är som att de inte vet hur de ska förhålla sig till att jag inte dricker, och att mannen är nästan helt vit också. Man ser lite skuldmedveten ut med vinglasen eller öl och jägermeister, och talar om hur duktiga vi är... Inte så många spontaninbjudningar. Å andra sidan kanske jag/vi inte bjuder in till det heller. Tycker det är skönt att läsa och kolla någon film på kvällen och sova tidigt, jag är ju trött på kvällarna och måste kalkylera med allt som vill hinnas med dagen efter numera :-) Så egentligen inget problem, mer ett konstaterande.

Ja, ha det bra alla därute....
m

Hoppas du har det bra i din stuga, med barnen. Ville egentligen bara skriva att jag läst/läser dina inlägg, och hoppas att du hittar en lösning för dig och barnen. Kan ni hitta en tillsammans, du och mannen, så är ju det bra, men i första hand måste du tänka på dig och dina barn, som ju behöver dig. Du själv gör ju en fantastisk resa med din egen nykterhet, bra jobbat!
Ha en fin helg,
Kram m

Du är i gott sällskap här :-) Vi är några som hållit uppe en tid och andra som är i början av resan. Det finns mycket klokt skrivet, och mig har det hjälpt oerhört mycket att läsa och skriva härinne. En vecka är en bra början, dagarna läggs till varandra, och självkänslan ökar med dem...
Lycka till, och häng i, det blir bättre ju längre tiden går,
m

Håller med de andra som redan skrivit till dig, du är fantastiskt stark som fixar detta. Jag har det så enkelt i jämförelse... Du måste nog hitta en plats att andas, att få energi. Tror också att du fixar stugan, särskilt ensam. Jag förknippar/de vår väldigt starkt med vindrickande, men det funkar över förväntan här. Snart är de nyktra minnena fler än de onyktra.
Förstår om du inte vill att ditt äktenskap ska ta slut, men att sätta ner foten och ta tag i och rädda dig själv kanske måste ha prio ett nu. Kanske en tillfällig särboperiod a'la Fia ett tag? För att låta er båda finna ut vad ni vill ha ut av livet och varandra... Låt inte någon annan, ens den du älskar, dra ner dig nu när du har gett dig själv så lång tid i nykterhet, och skulle kunna må mycket bättre.

Styrkekramar m

Precis som weekend skriver har du ju tagit första steget genom att skriva här. Häng i, skriv och läs, det är ett bra sätt att komma till insikt om sig själv. Och ja, vi är många som har barn i olika åldrar, som behöver en nykter förälder de kan lita på. Som sagt, välkommen, och det går att klarast liv utan alkohol.
/m

Tack för stöd weekend. Jo så är det nog, har tänkt att ja ska vara helt ärlig här, skriva precis som det är, inte ljuga för mig själv längre. Vill ju inte att sanningen är så illa, drar tillochmed av hur mycket ja dricker när ja gjort såna där självtest, fast det bara är jag som ser..

Första steget är ett erkännade - välkommen hit!
Vägen är inte lätt.
Alla har vi skyldigheter som borde gjort att nödbromsen drogs långt innan det spårade ur.
För egen del är detta forum ett "tyst vittne" som gjorde att jag har följt den vita vägen.

Skriv av dig, det hjälper.
Om inte annat för att påminna sig själv om skiten alkoholen drar med sig!

Ha det - kämpa på!

Vad bra du är stark. Vad bra att du kommer ihåg.
Emellanåt inbillar jag mig att det skulle gå finfint att "findricka".
Men det går inte, kommer på mig själv med att halsa en N.A pilsner, hjärnan förväntar om en kick som uteblir.
Normaldricka innbär inte halsande.

Ha det - kämpa på!

Bra tanke Pp! Jag tror också att du klarar det konstnären, du visar på en helt otrolig styrka, att du tagit kontrollen över ditt eget liv och att du verkligen har bestämt dig! Åk till stugan, andas och finn sinnesro!
Jag har också druckit många liter vin i min stuga genom åren men har valt att åka dit med barnen över denna långhelg. Maken valde i och för sig att inte följa med med motiveringen att vi behöver vara ifrån varandra men jag tror att det beslutet baserades på att han inte var beredd att vara nykter. Tror också att han känner sig obekväm med att min familj här vet om våra alkohol problem...
Han har istället, impuls styrt som vanligt, helt plötsligt åkt iväg på skidsemester med sina barn. Allt för att slippa stanna upp i verkligheten! Detta får mig att känna mig ännu starkare. Jag är stolt över att jag vågar konfrontera mig själv, min omgivning och verkligheten! Jag ser också allt tydligare hur djupt ner han befinner sig i sitt missbruk och den förnekelse som medföljer.
Du och din man befinner er ju också på olika platser i ert missbruk, även om jag får intrycket av att ni är närmare varandra än vad vi är just nu. Du har som sagt styrkan och insikten, du är den som gör de rätta valen! Förhoppningsvis är din make på väg åt samma håll men det kan ju bara han välja och bestämma.
Försaka inte din egen livskvalitet, njut av de delar av livet som du kan!
Styrkekramar!

Låter som ett härligt avbrott efter vintern att ta sig ut till stugan. Luftombyte och att njuta i stunden.
Lite som en dag blandat av några vedermödor, som avslutas med en räkmacka. Och det kan man väl säga om frugan till
och med skalar räkorna :-)

Ha det så skönt Berra!

//PP

Hit in. Kan inte direkt berätta hur just du ska göra, men det är säkert något som du kommer fram till allt eftersom dagar med nykterhet läggs till varandra. Kommer du fram till att det är total avhållsamhet som krävs, så är det samtidigt ganska enkelt som det kan vara oerhört svårt. Då gäller det bara att inte dricka ;-) Hur som helst, bra början att bestämma sig för att det måste till en förändring.
Du kommer säkert att få svar från andra som har erfarenheter från panikångest och liknande. Kombon ångest och alkohol är i alla fall inget som verkar vara någon hit. Lycka till nu, och ta beslutet att inte dricka. dag läggs till dag och allt blir klarare i och med det.

//PP

Om du nu klarade det där, så tror jag inte att du behöver vara orolig att åka ut till stugan heller.
Kanske kan du ta dig en sväng helt själv, nästa gång gubben tar sina tredagars turer in i dimman?
Var bara en fundering som sagt...

//PP

Det du beskriver av din upplevelse igår låter riktigt läskigt. Tänk att det kan dyka upp så stora starka känslor och en längtan efter att få berusa sig efter så lång tid som du nu varit nykter. Fantastiskt hur du lyckades att motstå detta, och jag tycker verkligen du var smart att ta en frivillig "utvisning" i sovrummet och landa i att väga av situationen. Tänk dig om du hade fallit för frestelsen, så himla onödigt. Och hur i hela friden hade maken mått idag om han hade hällt upp ett glas till dig? Det är det som är så konstigt att tänka sig tycker jag. Hade han fått dåligt samvete då? Att varit behjälplig till en situation som rasera 8 månader av kämpande för din del? Eller hade han varit glad för att ha fått med dig på "flykttåget" en kväll. Helt ofattbart när man funderar på det tycker jag, och om man har en tillstymmelse av aning av hur - och med vilken kraft du har kämpat - under vintern.

Är så glad för din skull att du står emot. Det har du all anledning att fira idag.

Hoppas du får en solig fin dag! Inte en droppe för mig heller idag ;-)

//PP

Vilken fin släkting som tänker på dig och inhandlar till dig precis det du vill ha.
Hade en hård prövning igår med mannen och en vän som satt och drack ihop inför mig.
Blev så ledsen och förbannad skrek och gapade på mig. Vet att man inte ska bära sig åt
på det viset, visar ju egentligen bara min svaghet, jag är ju stark, jag dricker inte.
Kände mig så provoserad i min sköra nykterhet. Märkte igår att jag är skör vad gäller alkohol.
Kanske tyckte jag synd om mig vet inte. Tycker inte det är just mot mig.
Tillbringade kvällen i mitt sovrum och dividerade med mig själv kom fram till att jag har valt
rätt väg, och mannen fel. Får se hur allt blir.
I alla fall hur glad som helst att vakna utan bakfylla. Se upp får jag göra i framtiden.
Här ska inte trillas ner igen, jag har ju redan varit nere i jordhålan. Mycket roligare ovanför
jord.
Hoppas du mår bra
Ha en fin dag pelle
I dag vad som än händer inget första glas för Konstnären

Vilken vacker morgon. Har inte skrivit på ett tag men skriver av mig lite nu.
Den här gången varade mannens nykterhet 2 veckor sedan var det dags igen. På val-
borgsmässoafton är man ju tvungen att fira lite. Maktlös är jag mot alkoholen, inte
för mig själv då jag går mot 8 månader, utan för mannen. Kan bara stå och titta på,
ursäkterna för att dricka är många. Känner mig utbränd, myror i kroppen och oro.
Har pratat om det där att beslutet måste komma inifrån en själv, ingen kan hjälpa någon
annan att bli nykter, stötta kan man inte hota, gräla. Sömn och dricka, sömn och dricka
är vad helgen bestått av. Äter sin mat ute under fläkten som en gris och jag sitter i ett
annat rum. Vet inte just nu hur det ska sluta mina krafter är slut. Svårt om inte nästan
omöjligt att hitta en mindre lägenhet i denna staden. Vill samtidigt inte förhasta mig då
detta är mitt tredje äktenskap och någonstans bland alkodimmorna kan man se den underbara
man han är egentligen. Vill inte gå på AA, vill klara det själv, komma till sin botten som
han säger, som jag anser att han har passerat.
Men jag står faktiskt fast inte en droppe sedan 10 september förra året.
I går kväll kom en vän upp med lite inhemsk mat från sitt hemland. Då började hon och mannen
dricka vin och jag satt med en bakelse och en kopp kaffe. Plötsligt brast allt för mig och jag
började stortjuta, och sa till dom eller rättare skrek jag, JAG VILL SUPA NER MIG JAG OXSÅ.
Gick in i sovrummet och stängde in mig. Då började den stora utmaningen mot mig själv, en del
av mig ville dricka och en del absolut inte. Absolut inte vann och tror ni jag är glad idag.
Jag vann, jag är stark, den jävulen ska aldrig mer besitta mig.
Konstnären glöm aldrig garden, var ödmjuk och tacksam för att du är nykter.
Nu känns det bättre, har ju er alla kära vänner ni betyder så mycket för mig.
Kram
Konstnären

..ibland känner jag mig lite tjatig om att man ska vara i nu'et hela tiden...
Varför det då?
Jo för att jag inte vill fly ifrån verkligheten, där jag befinner mig just nu, precis hela tiden.
Det var ju det berusningen handlade om, att fly ifrån där man befann sig, ta sig bort ifrån närvaron.

Närvaron är viktig för mig, att hinna med att känna att jag trivs med det jag gör.
OM jag trivs så vill jag vara kvar i det tillståndet, och det är väl det som jag eftersträvar efter, hela tiden.
Att göra saker som jag tycker om, eller där jag lär mig att "gilla läget ", inte söka flyktbeteendet.

I morse vaknade vi upp till ett vitt snötäcke, vägrade krypa ur bingen tills dess att den hade töat bort.
Frugan var pigg och hade hunnit röja av med sitt på förmiddagen, sedan kom frågan, öppna landet eller inte öppna landet.
Vi funtade länge men efter ett tag, vi gör det!
Rafsade ihop lite kläder och röjde fram alla kassar som hade samlats ihop under vintern som skulle till landet, tankade bilen och handlade några kassar med käk.
Nya båten var lite svårstartad och det tonnet med lås som skulle låsas upp innan vi lyckades klämma ner alla pryttlar, vroom ut på böljan den blå och förnöjt såg jag svallvågorna bröt strandremsan vilket våran förra båt aldrig gjorde, det var mer en gräddvisp i aktern på en knappt sjöduglig tvålkopp.
Solen glittrade i vattnet så starkt att man borde haft ett par solbrickor på sig, ett fågelsträck med skarvar flög lågt över oss, nu tänkte jag, passa på och njut nu!
Väl vid stugan efter att ha släpat samma mängd kassar, åror, båtprylar, osv så var det dags för en översyn, inga nedfallna träd över husen, en massa grenar hade fallit ner och det började rycka i krattarmen på en gång, men hold your horses Berra...
Tömma bajstunnorna innan det kommer färska fekalier i dem, sätta på strömmen och leta kablar som grävlingen har bitit sönder under vintern.
En massa måsfjädrar bevittnar att en mås har fått sätta livet till under vinterhalvåret, en rovfågel eller räven, ska kolla efter bitmärkena under morgondagen.
Släpa vattenhinkar innan vi har hunnit fått igång vattenpumpen, det är kallt och fuktigt i stugorna, det luktar så där hemtrevligt gammalt som min mormors gamla vind gjorde när jag var liten.
På med alla värmekällor som går att få igång efter det att vi har vädrat bort vinterlukten, sparkar igång kylar och frysar, jo de pallade med ett år till.
Ute i trädgården sticker det upp några stackars påsk och pingstliljor i den otuktade gräsmattan, en korp kraxar över den mörkgråfärgade vårviken, och jag känner att ännu en gång ....sommaren spänner sin hane för att snart stå i full blom, passa på och njut nu av att befinna dig i det hära.

Två timmar tog det och jag ser återigen ut som en mullvad, skitig överallt, upp över knäna, en smutsrand under naglarna svetten rinner i pannan, och jag är lycklig.
Snart dags att börja bygga ihop den nya paviljongen vi köpte i höstas som legat i hallen i vårat hus över vintern, men då ropar frugan...
Lägg ner alla dina projekt nu, kom in och ät en bit, klockan har hunnit bli mycket.
Tvättar av mig med det rostbruna brunnsvattnet som är iskallt, tittar ut över middagsbordet och det är dukat för två vuxna, baguetter, kokta skivade ägg, majonnäs, nyrensade räkor och två flaskor vita viner, en till mig och en till frugan, det alkoholfria är som vanligt till mig, jag har ingen verklighet jag vill fly ifrån.

Jag vill vara kvar i nu'et, minnas allt det fina den här dagen gav mig, när maten var uppäten såg jag ut genom fönstret att natten hade kommit till oss.
Krypa ner under ett par filtar, blänga på dumburken och snrfmm, va! jag somnade inte, nejnej....snarf njum num...zzzzzz...

Ännuendagattviljaminnas...

Berra

Ta hand om dig med. Ibland orkar jag inte skriva alls, än mer svara. Det är så det är ibland.