Senaste kommentarerna i forumet

Tack !!!!

Jag har varit där du är nu. Du måste vilja i hela kroppen och själen. Det
är ett h-vete att vara där du befinner dig nu, men det går om du bara vill.
Försök att inte se det som ett världsproblem, jag trillade oxså och skämdes
till max. Men som Berra skriver det gäller att lära sig att styra sina tankar.
Vara förutseende, hoppa över alla fallgropar. Inget jävla pjoskande, för det är
inte synd om oss. Jag kan bara prata för mig själv, jag hade ju bara två val, leva
eller dö. Det var lätt ska jag säga dig. Valet alltså. Men det inre arbetet med mig
själv och som fortfarande pågår är ingen lek, men för varje seger växer jag en smula.
Du orkar börja om, se inte tillbaka, se en minut, en timme. Ut och gå, titta på männsikor.
Prata med ditt inre, vad vill jag. Forumet, min hund är den hjälp jag har, och forumet är
fantastiskt, man får respons, man får skriva av sig både glädje och sorg.
Jag kommer alltid att vara medveten om hu lömsk, falsk, elak den där jävulen är, och han
vill mig inget gott.
Just nu är jag fri, harmonisk och ett riktigt kakmonster. Snart ska jag skriv in 7 månader
utan att jag har lyft ett glas.
Kämpa på vi finns här
Konstnären

...you are just borrowing happiness from tomorrow.

Ett fint citat jag fann på en helt enastående sajt...

http://www.lifebuzz.com/

Gå till den om du har tråkigt, eller bara söker lite nya infallsvinklar.

Min personliga favorit är...
http://www.lifebuzz.com/just-stop/
Den säger allt om det jag har försökt förklara som min mindfulness.

Men för att återgå till dig Mic...

Jag kan inte hjälpa dig...
-att göra det ogjort.
-och säga att det inte gjorde något.
-med att säga "vad var det jag sade".
-att ens säga ett litet förlåt.

För det kan jag inte.

Men jag kan säga...
-att du har uppdaterat din nykterhet.
-att det blev bra, att det blev dåligt.
-man börjar aldrig om, man fortsätter bara.
-se inte bakåt, titta framåt istället.

Du har smakat på beskan igen i dubbel bemärkelse, och jag kan lätt känna igen mig i dina ångestfyllda kval.
Det hjälper inte att du sitter och vämjer dig över allt som har hänt, du HAR fått din läxa för den här gången, det räcker nu!

Lägg tankarna på något som är bra för dig istället, försök tänka framåt och helst på något som är glatt och positivt.
Åtminstone så kan du glädja dig åt att imorgon vaknar du nykter i alla fall, eller hur?
Du kommer alltså inte elda på ditt dåliga samvete, det kommer bli bättre även om du inte tror på det just nu.
Ett "påtvingat" kanske falskt positivt tänk funkar det med, bryta tankemönstret.
När ingenting funkar, ta en kvällspromenad, se en rolig eller känslotagande film, det handlar om att lyfta bort dina tankar, pausa!

En erfarenhet rikare att lägga till ditt bibliotek, har det börjat bli många bokryggar med samma innehåll?
Förändringen finns där om du bryter med ditt förflutna, vanetänkandet är förbjudet, du går in i en ny livsstil nu.

Det kommer att bli bättre, så länge du innerst inne vill, och det finns bara en som bestämmer och det vet du.
När man slutar skylla på allt och alla, och tar sitt egna ansvar, det är då det händer grejor..

Nu går jag in i en ny helg, är fri i mina tankar så länge de inte tänker på alkoholen.
Eller rättare sagt JAG och alkoholen, vad grannen gör eller frugan tänker på när det gäller alkoholen, det står mig bi.

/Berra

Ja blir Gaaalen!! Va i helvete händer? Ja kan inte föra mig bland folk och känner mig helt fel i allt jag gör och säger! Kan inte sova, minns inte avtalade tider, kommer inte ihåg vad vi har pratat om med min flickvän, minnesluckor,gråter hej vilt till och från, allt bara snurrar, ligger och rullar i sängen sömnlös om nätterna, osammanhängande tankar och handlingar, ångest, deprimerad, svårt att fatta beslut, kokar av ilska, hat och förakt mot mig och människor runt omkring, en stark känsla av att bara vilja vara själv och så långt borta från dom som älskar mig och vill väll, tappar ord! Välkommen till min vardag!
Det här är inte klokt. Och det går för fan inte över känns det som, nu har jag vart nykter i snart två månader vilket jag är jävligt glad och stolt över men gu va tungt det är. Nu ska ja inte måla allt svart för då är jag inte riktigt sann det finns faktiskt riktigt bra stunder mitt i allt det här oxå. Skogspromenader är riktigt bra för själen och att vara bland djur får mig att tänka på något annat än mig själv för en stund. Men tar det slut eller kommer jag alltid va så här? Är livet så här?
Karusellen som har vart igång i femton år har stannat så nu är bara vingla ut på nöjesfältet medans folket står och glor på och undrar va fan man styr med! Haha! Tack för en bra sida/forum

Hej Berra!

Ok det var ingen mardröm..borde ju förstått det..mina mardrömmar är rena komedifilmerna jämfört mmed verkligheten...

Så nu är ju frågan? Hur går man vidare nu? Hade du med såna här återfall o dippar innan du hittade ditt "inre lugn"....

Just nu är jag helt borta...allt känns så sjukt..var all kamp förgäves?

Ska man ge upp och köra så länge det håller? Jag klarar ju inte att sluta ändå? Eller?

F-n vilken Ångest jag har just nu...äter upp mig!

Läste ett tidigare inlägg av dig som handlade om flykt.. stämmer ganska bra in på mig....när mina (säkert ibland ganska små) problem i livet
uppenbarar sig så....vill jag ibland bara fly. Vet du? Det är ingen bra lösning på mina problem...Dagen efter(idag) har jag desto värre problem..

Helt jävla sjukt att man ändå går in i fällan....trodde jag hade lärt mig! Du har väl snart klarat 6 år?

Otroligt bra!

Önskar att jag når dit!

Ruta 1 igen.. Ska jag orka börja om?

Tack för att du och alla andra finns här hursomhelst! Ni är verkligen min livlina..

/Mic

till forumet utantro :-)

Tipsa honom om den här sidan och se om han har intresse av att läsa.

För din egen del, om du "bara" är medberoende, så får du mer hjälp på anhörigsidorna.

Kram !

Hej alla ni !
Ni är fantastiska och otrolig modiga människor . Ni kämpar och faller , men ni hoppas att det blir bra och det kan blir om man är stark och har hjälp. Ni i alla fall har mod , att erkänna allt. Skulle önska mig , att min kille var där.....Dricka några öl varje kväll,blir passiv , kommer inte ihåg vad han säger, fettlevern, darrande händer, exem på kroppen som kom för två år sedan ,väljer att stanna hemma än att komma till mig, vinklubb och ishockey matcher . Jag har kontroll över allt så sluta leta efter felet hos mig och sluta tjata om din kärlek - säger han . Vad tycks ? Ska jag be honom läsa allt ni skriver här ?
Kram

Hej Lillper!

Glad att se dig här. Eller ibland är det ju både och.. när du inte är här hoppas jag ju att du har det bra. Tills inte motsatsen är bevisad så tänker jag att det är så!

Det känns iallafall som både du och jag är på väg..frågan är väl bara vart och hur lång tid det kommer ta att hitta ut? Det går ju tyvärr inte springa ifrån alla problem även om jag gör mitt bästa för att försöka göra just det..

Löpningen är verkligen terapi för mig. Tyvärr så går det ju inte att springa 24 timmar om dygnet, hur gärna man än vill..

Hursomhelst..Jag har just klarat av att va nykter i 38 dagar. Otroligt långt i min värld...trodde nog att jag äntligen va fri, släppte garden och PANG!

Hur ska man kunna klara att fullt ut fixa det här??

Just nu är jag helt ställd...har inte gjort som du och tagit hjälp, lever fortfarande i tron att jag ska fixa detta själv...

Jag är nog lite naiv..minst sagt.

Förstår också ditt dilemma med frugan också..jag har det nog ibland lite likadant. Jättesvårt.. Men jag tycker "konstnären" beskrev en sak väldigt bra i tidigare inlägg:

"Du kan ju bara vara ärlig och förklara hur det är, men jag tror inte du kan räkna med att hon
förstår fullt ut. Jag menar bara av min egen erfarenhet förstår aldrig en människa som inte
själv har problem hur det är."

Så tror jag att det är. För även om man verkligen VILL förstå så går det nog inte om man inte själv varit där? Och det är ju inte så konstigt? I mitt fall så förstår jag ju inte ens mig själv ibland..

En annan sak du skrev i ditt senaste inlägg undrar jag över. Du skrev "Jag är ju nu igen inne på min 9:e dag och har inga planer att dricka de närmaste två veckorna. Det kommer inte vara några problem."

Menar du verkligen det? Att du kan vara säker på att klara en viss tid? Jag kan aldrig säga när jag får mina "anfall". Kommer oftast som en blixt från klar himmel.. Jag kan säga att jag inte ska dricka ikväll..men imorrn? Nej det kan jag aldrig veta.

Fattar inte att man ALLTID blir lika överraskad och är totalt försvarslös när Monstret anfaller..Vad jag än har byggt upp, alla mina skyddsvallar rämnar som ett sandslott i en tsunamivåg. Helt otroligt...

Letar fortfarande efter nyckeln till att bygga upp en starkare skyddsvall, men vet inte riktigt hur och vad som krävs. Känns som jag provat det mesta..

Som sagt idag mår jag inte bra. Inte alls. Så förhoppningsvis ser jag inte allt lika hopplöst om några dagar, (i dag är det trots solen ute svart i mitt sinne) men samtidigt vill jag ju ha kvar känslan av hur dåligt man kan må, så jag undviker att upprepa det...en svår ekvation..

EN ond spiral som man måste ut ifrån. Jag var på väg.. Jag ÄR på väg. Det verkar som du med är det. Vi får helt enkelt fortsätta kämpa.

"VÄGS ÄNDE"? Inte än va?

Vi SKA klara det! Det MÅSTE gå! Eller hur?

/Mic

Hej Berra.

Skrev ju hur glad och stolt jag var för någon vecka sedan..

Nu skäms jag. Allt det jag byggt upp försvann på ett kick..

38 dagar. Den längsta nykterheten i mitt vuxna liv är till ända... Känns helt tomt just nu..

Hur kunde det hända?? Det gick ju så bra?

Ångesten jag har just nu..ja det vet du ju hur det känns..önskar att ingen någonsin får må så dåligt som jag gör just nu..

Skriver för att på något sätt försöka dämpa känslorna..och kanske för att få stöd...på något sätt.

Kanske orkar jag skriva mer senare..nu går det inte.

Mår skit helt enkelt. Kanske kan jag fungera som avskräckande exempel för någon som läser det här...isåfall är det ju något bra med det..

Men annars? F-N F-N F-N
'
Jag skulle ju inte hamna här igen!!!!!

Ska försöka somna om och hoppas att allt är en mardröm..men det är väl tyvärr inte så va?

/Mic

I min fortsatta nykterhet så har jag försökt finna mina fallgropar och känslosvallningar redan innan de blir försent..
Försent för att ångra sig, försent för att upptäcka att återfallet inte blev vad man kanske hade hoppats på...

Hela alkoholromantiken styrs av drömmar, drömmar om hur det ska bli, hur trevligt det ska bli, så fantastiskt ...det ska bli.

Ser väldiga likheter i mina impulsköp av diverse elektronikpryttlar, köper en grej som man tror ska förändra hela livet,
glädjen vara så länge man längtar, sparar, inhandlar, unboxar...tills man har utforskat hur den fungerar...
Då förändrar den ingenting längre, bara lägger till en erfarenhet rikare som jag redan har massor av, besvikelser..
En sak till att lägga i högen på artiklar "köpta förhoppningar".

Att se "igenom" besvikelsen i förväg har hjälpt mig många gånger, vis av erfarenheterna, inte lika triggande längre.
Men jag kan glädjas åt att längta och för all del spara till en grej, men själva crescendot kommer ju aldrig.
Så fönstershoppingen fungerar, "låtsashandla" funkar och sedan kolla recensioner på nätet, nähepp, den var inte så ball som jag trodde.

...men...man vet aldrig, men vis av erfarenheterna, det brukar aldrig bli som man tror.

Alt oftare har jag lämnat tillbaka prylar på öppet köp, det går ju inte med alkoholen, det går inte att ångra sig.
Ofta kan jag se problemen innan de dyker upp, med alkoholen blir det ju alltid problem...

Enda skillnaden är att jag fortfarande köper lotter, det finns alltid en chans, en förhoppning, en vacker dag händer det.
Vis av erfarenheten...det brukar aldrig bli som man tror, men det KAN bli en positiv reaktion, insatsen är låg,
i förhållandet till bakfylleångesten, den kan ju kosta hur mycket som helst.

Men hur som helst, jag försöker se hur jag funkar i skallen, försöker förutse de tankevurporna jag brukar falla i, en sorts återkoppling.
Människan är ett vanedjur, oftast trillar vi dit på samma sorts dröm, jag trodde...jag hoppades...jag önskade...att det skulle bli så där.

Ibland känns jag alltför hård mot mig själv, en stålsättning, på gränsen till att bli tråkigt...
Men jag har ju egentligen bara en enda regel, gör vad f-n du vill, så länge du inte dricker alkoholen, det borde vara enkelt.
Det borde vara enkelt, om inte drömmarna återkommer hela tiden, om inte hjärnan tjatar om sitt beroende, om inte JAG vore en beroendeperson.

Några kan dingla i en trapets 20 meter ovan mark, det kan inte jag.
Några kan cykla ner för en ravin i 100km i timmen, det kan inte jag.
Några kan ändra sin vikt med 100 kg uppåt eller nedåt, det kan inte jag..

Jag kan försöka OM jag har något att vinna på det, eller behöver bevisa för någon, men risken är att jag dör på kuppen...
Vissa kan för att de har förutsättningarna eller har tränat sig till det, eller för att de brinner för det...
Alla kan inte vara världsmästare på allting, vissa måste inse sina begränsningar...
Och NEJ, det är inte någon sorts lag på att jag måste kunna prestera minst lika bra som grannen eller kollegan...
Jag är jag, och jag ÄR sådan...som inte kan hantera drickandet, det betyder inte att jag är sämre än någon annan.
Det finns andra kvaliteter som inte grannen kan, eller kollegan, men som JAG kan mycket bättre.

Att inte dricka alkoholen det kan jag mycket bättre, varför tar jag då inte åt mig när de säger att jag plötsligt är så strong och duktig?
Varför tar man inte åt sig när man borde, och bagatelliserar det som egentligen ÄR viktigt..

Jag ÄR bra, jag duger, varför kan jag inte övertyga den personen som står mig närmast, mig själv..?
Att vara självkritisk är också en väldigt bra anledning till att dricka alkoholen, en fara i sig självt.

När jag har lärt mig tycka om mig själv, först då kan jag gå in i en andra fas...

Jag finns...jag duger...det är okey, låt livet rulla vidare, okey?

/Berra

Det du beskriver tror jag många kan känna igen. Troligen har någon också skrivit om det så att det finns tips att hitta om du läser runt i forumet. Berätta gärna här vad du hittar som funkar för dig! Det brukar bli lite så att den som skriver mycket får svar i större utsträckning, på så vis får du kanske fler tips i din tråd.

Karin, Alkoholhjälpen.

Bra att veta!

Här finns mycket matnyttig information i andras trådar, det kan nog gå att hitta tips för ökad motivation där. Hoppas du skriver igen om det känns som en hjälp för dig. Det brukar ta ett par inlägg innan andra hakar på.

Karin, Alkoholhjälpen

Skönt att du är bakom mig, jag håller täten och jag har inte tänkt bryta den.
Lekt med tanken vad som skulle kunna hända då. Det skulle faktiskt vara katastrof
för mig. Det är ju aldrig fel att byta några ord med mannen på bänken. Kan berätta
att jag var på biblioteket i förra veckan och där inne var en ganska berusad man.
Det var precis som om han hade röntgenblick, nej tänkte jag han är på väg till mig.
Mycket riktigt men han var både intelligent och hade humor som glimmade fram i små
ögonblick. Det bästa av allt var att personalen inte körde ut honom, utan hämtade en
stol till honom. Han störde egentligen ingen, jag tänkte att han säkert var ensam, och
på hur lätt det kanske kan vara att hamna där när man inte orkar kämpa mer.
Fick mig en tankeställare när jag kände hans andedräkt, har jag gått omkring och luktat
gammal rutten råtta tänkte jag. Gick på lätta steg hem med en packe böcker.
Just nu inget som helst sug.
Skönt att det går så bra för dig.
Ha en fin dag
Konstnären

att just det - eller frånvaron av det, dvs "vad jobbar du med? är det fantastiska med att delta i möten på AA eller Alanon. Där möts man som människor. Det är min erfarenhet och även Mullegubbens. Flyg fint! / mt

Tack för att du tror på det, Mt!

Försiktig tillförsikt tillåter jag mig.

Grubblar mycket.
Befinner mig i en process.
Bearbetar små bitar i taget.
Undrar varför jag känner mig fel, utanför och osedd.
Blir ledsen för det.
Märker att sanningen , som så ofta, är dubbelbottnad. Det klart att man förblir osedd om man undviker att vara bland folk pga sjukdom och panikattacker.
Naturligtvis är man annorlunda, fel och utanför om man pga fysisk ohälsa inte kan jobba. Vårt samhälle bygger i mycket på arbete.
Första frågan då man träffar någon ny människa: och vad jobbar du med då?

Tja... Just nu jobbar jag väldigt mycket med mig själv.

Ser fram mot en långhelg med min dotter. Ska bli riktigt skönt att bara så få ta ett par dagar bara för oss. Även jag tycker det känns "tryggt" och skönt med alla välkända som jag följer här konstnären, och ni andra! Ni är mina dagliga påminnelser på vart vi är på väg, och att det faktiskt kan gå. Samtidigt är naturligtvis tillströmningen av nykomlingar viktig. Dels för att det är fint att se var enda en som tar tag i ett så svårt problem. Samtidigt som man då blir påmind om hur jobbigt den första tiden faktisk kan vara.

Nu är det ju ganska lugnt med trafiken här inne, men jag är relativt säker på att problemet inte sover.

Finns ju här där jag bor en enda kille som sitter ute och dricker offentligt. Ni vet en "parkbänkarn" Han tittar ut så snart det blir vår och sitter sedan där så ofta han kan. Tittar ut över hamnen och pimplar sina 7,5 or. En väl laddad rygga var morgon vid 10 snåret. Faktum är att han har kontakt till andra som går förbi, och man ser ofta personer stå och prata lite med honom.

Så gjorde även jag härom dagen, och han är en schysst person, att han är alkis betyder ju inte att han är farlig ;-).Han frågade mig om jag var sugen på en bira, vilket jag tackade nej till. Säkert frågade han och tittade lite frågande...

Han vill nog väldigt gärna få lite fler i sällskap på bänken.

Tänkte när jag gick därifrån att jag kanske skulle ha sagt: Nej tack! Du vet, du och jag delar samma sjukdom och därför kan/vill jag inte...

Om jag vill säga det en annan dag går det ju alldeles utmärkt. Tåget har ju inte gått, och han sitter ju där varje dag när solen skiner...

Ha en fin dag!

//PP

Och välkommen till Forum. Fint att du är igång igen. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att få nykterheten på dagordningen igen, trots att man sedan länge vet...
Det bästa alternativet jag känner till till det du söker är väl just forumet? Har själv provat AA och tycker det var bra, men har samma problem som du. Inga möten där jag just nu är, så det får bli "självhjälp" ett tag till.

Lycka till och kämpa vidare!

//PP

Tack för svar! Jag har nu fått påbörja kort behandling med bensodiazepiner för att stilla abstinensen när den är som värst, och sedan theralen 20mg/dag för att kunna sova. Var hos läkaren idag och förklarade allting. Sitter just nu på 6mg xanor och mår jättebra, jag har inte varit så här lugn sedan jag minns inte när. Usch, när man får tremor, alltså. Det skapar sån panikkänsla hos mig. Kan inte ens hålla i en gaffel, känns som att jag har alzheimers. Men nu är det slut på det, nu ska jag lägga whiskyn på hyllan en längre period framöver tills jag känner att jag vågar mig på att dricka ett glas öl utan att dö av suget att vilja ha mer.

De senaste 28 dagarna har jag varit nykter 64%. För mig är det bra siffror och jag är stolt och glad över alla 18 nyktra dagar. Det känns som om den senaste månaden varit mycket längre än vad de brukar vara. Och glädjen blandas med uppgivenhet när jag inser från vilket utgångsläge jag kommer ifrån, det är verkligen bedrövligt att jag hamnat där, och att jag är glad över att lyckas med att inte dricka. Aldrig dit igen.

64% motsvarar ca 4,5 nyktra dagar per vecka. Det är alkohol fredag och lördag och halva söndag. Det motsvarar alltså att man dricker bort sin fritid (detta stämmer också bra på mig som drack alla dagar jag var på semester för en dryg vecka sedan). Varför supa bort sin fritid? Åka på semester för mycket pengar och lägga ännu mer pengar på alkohol och sedan bara minnas brottstycken av semestern. Smart.

Har börjat träna igen och hoppas kunna stärka de positiva effekterna av att inte dricka med hjälp av det.

Hänger i (det blir 9:e nyktra dagen på raken idag) och det känns bra, även om jag just nu är mycket trött. Det blir en tidig kväll,och mer sammanhängande sömn. Ser fram emot att vakna i morgon bitti, klar i huvudet och med en piggare kropp än jag brukar ha.

Godnatt vänner!

Visst är den svarta vovven en han PP. Självklart en hanne ;-)

Fina vänner! Jag är nog inte helt genomond som har vänner som mt och PP. Och den nytillkomna Teaterapan som jag ser lyckades skapa en egen tråd. Svar; Det är bra med mig. Även om själen stundtals drar mot de mörka kulörerna så är det viktigaste vitt. Läser här nästan varje dag men har inte mycket att tillägga. Känner ju att jag borde stötta andra mer. Framför allt för att "betala tillbaka", för utan stöd här inne så hade jag nog inte lyckats så länge som jag faktiskt gjort. Jag har fått ett värdigt liv igen. Men alla mynt har två sidor. Det "värdiga livet" gör att jag jobbar för mycket. Tränar, dejtar (maken) och läser mina böcker. Allt väl här och på det stora hela hos er med (har jag läst mig till). Kanske inte toppen alltid, men vi var det viktigaste; Nämligen oss själva. Tack för ni bryr er och kram på er.

Fia

Hej,

Började precis läsa din tråd, och har inte läst vidare för jag känner att jag behöver svara här.

Du skriver att din man stöttar dig, men samtidigt frågar han om han kan ta ett glas ett vin framför dig. Då förstår han inte allvarit i situationen.

Det känns som dina texter är ett tappert försök att rättfärdiga det du gör och samtidigt ifrågasätta allt du gör.
Anledningen till min kommentar är att jag såååå förstår vad du går igenom.
I hela mitt liv har jag ifrågasatt mig själv.
Vad om, vad händer annars, men hur??? Tankarna snurrar.

Det allt bottnar i här och som så genomlyser allt du skriver, är en usel självkänsla tjejen.
Du gör inte detta för att du vill. Du gör detta för att du tappat kontrollen.
Att tappa kontrollen när man är som vi är, det är förödande.
Det blir en ond cirkel och till sist en självuppfyllande profetia.

Minz... det finns dagar då du mår bättre. Det vet jag av egen erfarenhet. Mata dig själv med positiva saker då och vägra utsätta dig för sånt som får dig att bli ledsen.

Gör som jag, sök på nätet. Det finns miljontals människor som mår som vi gör och som söker hjälp. Många hittar den, tack vare sig själv.
Det finns så många som aldrig erkänner sitt begär eller sitt förlorande av kontroll.
Du verkar, precis som jag, vara dedikerad att göra ett bra jobb.

Jag kommer efter det här inlägget att läsa vidare. Ville bara skicka en spontan kommentar till dina första inlägg.

För övrigt vill jag säga att du ska skatta dig lycklig att en man velat skaffa 2 barn med dig och att du har allt detta.
Jag är snart 39 och lever ensam. Jag har stött bort alla som velat mig väl. Jag har aldrig ansett mig själv värdig en man eller barn.

Du har åstadkommit något stort.

Kram
L

Har gått på halvfart på jobbet. Sneglat på resor istället. Jag vill åka iväg. Just nu kan man komma iväg jättebilligt.

Mannen är hemma med barnen nu under sportlovet. Märker att stressnivån är obefintlig när man slipper hämtningar eller lämningar och alla aktiviteter. Kom på mig själv idag att nervöst undra om jag tömt bostaden på spår. Sen kom jag på att javisst ja, jag dricker ju inte längre. Det finns inget att hitta. Inget att dölja. Skönt.

Skillnaden mellan suget efter cigg och sprit. Cigg vill man ha direkt när man vaknar, det är typ det första jag tänker på när jag slår upp mina blå.
Har aldrig haft något sug efter öl/vin när jag vaknat, snarare tvärtom.
Alkoholsuget är värst ett par timmar in på eftermiddagen för mig. Men jag ska inte kalla något av dessa beroenden för "sug" egentligen, för det är inte så att jag går omkring och tänker att jag vill röka eller kröka, mest att jag hela tiden påminns om när/var/hur jag rökte och krökte... LOL.

Ingenting kan få mig att dricka alkohol eller röka idag. Förhoppningsvis inte i morgon heller.

Frugan har varit bortrest i 3-4 dar och kom hem igår. Då fanns det helt plötsligt cigg hemma, vilket har stört mig lite. Det är enklare att det inte finns något hemma liksom.
Hon har - enligt mig - ett osunt drickande och min förhoppning är att jag genom mina handlingar ska inspirera henne till att dricka mindre ofta.
I hennes fall så rör det sig inte om några större mängder, hon kan t.ex. ta två glas vin och sen är det bra. Problemet i mina ögon är att hon inte vill låta bli dessa två glas heller, så det blir gärna varje dag och det är inte nyttigt, det vet hon.
Om jag säger till henne att "jag kör barnen i morgon bitti" så blir de två glasen gärna mer än en hel flaska, kanske mer, beroende på vilket humör hon är på osv.

Men men. Just nu är jag oerhört positiv faktiskt! Jag har berättat om min nära-döden-upplevelse jag hade för nio dagar sedan för min bästa kompis och han är verkligen en bra vän som inte har något emot att diskutera sånt här med. Jag har förtroende för honom och han för mig.
Man kan tycka att jag borde kunna diskutera detta med min fru och det kan jag nog också, men jag får känslan av att hon inte riktigt vill kännas vid mina problem - trots att de har satt henne i klistret så otroligt många gånger. Jag vet att det är för att hon inte vill sluta med sitt drickande, jag är ingen idiot liksom... enda fördelen med att vara alkis är att det inte går att ljuga för en annan alkis. Man VET!

Nu kör vi vidare! Ha det så bra! :)