Senaste kommentarerna i forumet

i min tråd! Önskar dig en ljus och fin söndag!

Det är fint att vi har varandra och delar våra erfarenheter, vår styrka och vårt hopp. Kramar / mt

Hej på er.
Ville bara säga tack för att ni finns!
Läser och läser och läser ännu mer för att komma igång med motivationen att ta antabus igen i morgon.
Har varit nykter snart en vecka. Ska försöka klara längre.
Hur går det för er?

Träning funkar bra. På måndag blir det gym igen. Ska träna skiten ur mig. Det är så skönt efteråt.

Kram och åter igen TACK!

Att jag kan bidra med något, haha! Nä, men om man tänker på det viset så klarnar det lite faktiskt. Kan bara se på mig själv t.ex....
Datorspel, det är något jag har ägnat rätt mycket tid åt förra året och det var i princip bara roligt när jag hade druckit. Spelade ALDRIG nykter, för det var inte roligt helt enkelt. Hur kul är det då?

Nu ska jag strax ge mig iväg på något som jag däremot tycker är roligt i nyktert tillstånd, nämligen att stå på scen och lira gura!
Har iofs gjort ganska många onyktra spelningar i början på 90-talet som jag helst skulle vilja glömma (iofs så minns jag inte samtliga...).

Finns massor med såna grejer som jag gjorde förr och tyckte att det var roligt, men som jag inte har gjort på många år, för alkoholen tog över och såg till att jag ägnade mig åt mindre intelligenskrävande saker. Fotograferande t.ex. eller snickra på huset, eller jaga vettiga aktiefonder osv. osv. Nä, bort med sinnesslöa aktiviteter och in med lite mer krävande saker. Ska dessutom försöka att aktivera mig lite mer på lediga helger, kanske rent av gå ut och kolla på band eller åka och hälsa på lite släkt och vänner. Finns mycket att göra bara man börjar fundera lite!

Ha en fin kväll, nu rockar vi! ;)

Hej:) måste bara börja med att hålla med sofieJ: det du skrev Proffset var verkligen huvudet på spiken! jag drack igår (lite mer än vad jag hade planerat men ändå relativt lugnt, har inga minnesluckor och mår okej idag) och jag tänker nu att det faktiskt var totalt onödigt. precis allt med kvällen igår hade varit lika (i allafall nästan) roligt utan alkohol förutom 10-15 minuter på dansgolvet nånstans runt klockan 23 då jag vet att jag inte hade njutit av låtarna och dansandet på samma sätt om jag varit spiknykter. men förutom dessa stackars minuter hade jag uppskattat allt lika mycket igår men sluppit att känna mig seg idag.
nu zippar jag mineralvatten och väntar på att sambon ska laga klart middagen och tänker att det inte kommer bli alls svårt att sluta dricka så ofta som tidigare. Fast vis av erfarenhet vet jag att den känslan kan ändra sig snabbt.... MEN, idag skall jag inte dricka en droppe och det känns bara bra!
(förlåt för hurtfriskt skrivet men jag skriver ju för min egna del så då får det bli både deppigt, klyschigt, pretto och hurtfriskt för jag och mitt liv är ju faktiskt allt det där och mer i en salig blandning.)

En annan värld och jag ska hitta den i djupet av mig själv. Först då är jag mottaglig att se den konkreta som finns framför mig. Fokus bort från den värld som jag inte vill vara en del av, men måste. Det finns en dag fylld av glädje. Vet att den kommer, även om det känns tungt emellanåt. Ska försöka blåsa liv i hoppet. Jag ska leta, lyssna in mina medmänniskor, som också när drömmar i sitt inre. Tänker tankar som inte uttalats högt. Jag har en dröm om ett liv där våra inre förenas hand i hand.
Förresten godmorgon på er :) Tillåter mig att vara flummig här :D
5 veckor idag tror jag det är. Ha en underbar lördag där ute.

Läste en "äldre" tråd här, som berörde mig djupt. Personen har verkligen skrivartalang. Det var så sorgligt. Personen blev konfronterad på sitt jobb och en behandlingsplan gjordes upp. Så långt allt väl, men sen kom massa konstiga beslut av indragande av fri arbetstid, bortplock från roligt projekt som sköttes bra. Det var här jag började bli så arg och ledsen. Varför sparka på den som ligger? Straffa för något som ska ses som en sjukdom? Tänk om det hade varit en annan form av sjukdom? Hade man gjort samma sak då? Inte undra på att människor drar sig för att söka hjälp. Det var min rädsla. Är min rädsla. Tänk om någon får för sig att barnen far illa, trots att jag jobbar med mig själv? Är nykter nu och kämpar med att så förbli. Läste någon annanstans om någon som blev "straffad" långt senare, trots flera månaders nykterhet. Det känns som det råder stor okunskap och att en gammal syn alltjämt verkar råda i människors sinnen. Varför tillåter vi detta? Vi förtjänar en tillvaro där det underlättas, så att vi får tillbaka glädjen igen. Jag undrar så hur det gick för personen. Hoppas på att empatin vann. Så klart att tilliten får sig en rejäl smäll. Men alla förtjänar en andra chans. Kanske t o m en tredje och en fjärde. Här är det dock upp till motparten. Var gränsen går. Vad man kan och vill leva med. Här handlar det om kärlek igen. Att älska sig själv, men även sin medmänniska. Det kan man göra på många bättre sätt än de jag läst om.

Det är inte så kul att kämpa när ens partner kör på precis som vanligt, helt oförstående. "Det är väl bara att du dricker lite mindre?".
De fattar inte helt enkelt. Jag tror att... "it takes one to know one" passar bra här.
Har man inga problem med alkoholen så kan man omöjligt leva sig in i en missbrukares situation. Att man haft en jobbig bakfylla är inte samma sak liksom.

Det är därför det är så skönt att lufta sina tankar här och jag kan tänka mig att det är samma anledning till varför folk söker sig till t.ex. AA.

Alkoholfri öl... njae, vettefan om jag vågar dricka det faktiskt. Är rädd att det ska trigga igång något, eller att jag ska få ungefär samma känsla som med folköl, att man liksom lurar sig själv på något vänster. Man håller ölsuget något dämpat, men det är inte "the real deal"...

Kämpa på! :)

Jag känner igen mitt eget tankesätt, men blir fortfarande förundrad över hur tankarna går varje gång jag tar A-time out...
Har som sagt hållt på med alkoholfunderingar och uppehåll sedan 2006 ungefär, vilket är anledningen till varför jag lite ironiskt kallar mig för "Proffset". Dessvärre så har inte resultatet varit speciellt proffsigt om man säger så, hehe!

Bra gjort av dig. Jag kände sådan sorg i början precis som du skriver.
Men jag kan lova dig att det avtar mer och mer, nu efter 5 månader är
det inte ofta rösten viskar, ta ett glas vin. Jag är som du allergisk
mot alkohol och jag har accepterat oxså. Varför ska man känna sorg efter
ett rus som aldrig infann sig i slutet av min drickakarriär, tvärtom blev
min ångest värre och värre ju mer jag drack. Denna hemska ångest har promenerat
iväg, vart vet inte jag, men den har lämnat mig och gud vilken frihet.
Men jag hargått och blivit beroende av bakelse, jag har sådant sug att det
slinker ner en nästan varje kväll. Men jag är ganska smal så jag fortsätter
väl ett tag till. Jag har ju oxså hund och hon har varit med mig både i vått
och torrt.
Önskar dig en fin kväll
Konstnären

Ja nu är det sex dagar som jag inte har druckit en droppe alkohol och visst känns det bra, men idag kände jag också lite sorg - Ska jag aldrig mer få sitta där med mitt vinglas och dricka ett gott vin? - Nej, det ska jag inte för jag klarar inte av det utan dricker då varje kväll och minst en flaska varje kväll. Det kan ju vem som helst räkna ut att det inte är bra för kropp o själ att dricka så mycket och ofta, så jag ska aldrig mer dricka vin, punkt o slut! Jag är allergisk mot alkohol och då kan man inte dricka det. En person som är nötallergiker skulle ju aldrig få för sig att äta nötter. Det är bara att välja, är man allergisk så är man.
Jag är en beroende-person och när jag hittar något som triggar belöningssystemet, så fastnar jag direkt i det. När jag var rökare så rökte jag nästan 2 paket om dan, när jag dricker så dricker jag alldeles för mycket och ofta, när jag äter så äter jag för mycket om jag inte låter bli kolhydraterna, då kan jag hantera det lite bättre. Tyvärr har det också varit så att när jag älskar en person, så älskar jag alldeles för mycket och blir därför oftast sårad. Så nu har jag valt sen många år att leva som singel med mina vovvar istället.
Fredag kväll och Sverige har just vunnit ishockeyn mot Schweiz och dessutom tagit ett silver och ett brons i skidor. Man får hitta små glädjeämnen varje dag och jag blir glad när det går bra för Sverige i OS.

Dina ord har klistrat sej fast i mitt huvud och gett mej en rejäl tankeväckare!!
Så har jag egentligen aldrig tänkt. Har nog egentligen bara druckit tills det blivit kul.. (Och tyvärr ibland gått över till okontrollerad ilska vilket skrämt mej... detta händer dock inte varje gång som det nog framkom som i mitt tidigare inlägg )

Detta blir mycket intressant att prova framöver!!!
Det är precis sådana tankar jag är på jakt efter, det kommer hjälpa mej det är jag helt säker på!!

Och till dej teaterapan: lycka till ikväll. Var stenhård så kommer det nog gå helt strålande!!!

för era ord. Det är nyttigt att läsa och skriva här, man måste stanna upp och fundera ett extra varv. Jag har haft en kämpig vecka med mycket arbete, och trots stressen har jag inte druckit sedan jag skrev sist (4 dagar). Jag är lite stolt, men har också nästan givit upp vid några tillfällen. Känner mig mer alert och klarare i huvudet, hjärnan fungerar bättre än den brukar. Skönt.

Idag nu utmaning: fredag och alla hjärtans dag. God mat och dryck med de man älskar. Orkar jag hålla emot? Jag tänker att jag ska bestämma hur jag vill ha det (bestämma mat - till alla, och dryck till mig själv - tror det blir alkoholfri öl, det har funkat tidigare för mig). Hustrun lär dricka öl.
Och jo, jag har pratat med min fru och hon förstår och vill nog hjälpa, men... vi har ju ett invant socialt mönster som inkluderar mycket alkohol, så det finns ju outtalade och uttalade förväntningar som inkluderar alkohol. Det är en betydande förändring för henne också, även om hon inte ändrar sitt beteende. Och det stör mig, och ger mig ytterligare ett skäl till att gå in vår gamla gemenskap: inte störa vår relation med att ändra saker och ting.
Det finns också ett "vargen kommer"-beteende: Jag har ojat mig över hur mycket jag dricker, vi dricker och hon dricker i flera år. Och så slutar jag en vecka eller så, men sedan har jag börjat igen. Och det är som vi båda tror att jag kommer att komma "tillbaka", precis om jag gjort förut... Nej nu blev jag lite deppig, nu får jag gaska upp mig och hålla mig till min plan. En dag i taget.

Trevlig helg
/Tinhad

I och med att ni var separerade ett tag så har ni ju startat om på en ny kula.
Man kan inte gå och älta det som har varit, att ni blev ihop igen betyder att allt gammalt är raderat.
Vet ett par där killen gick och var svartsjuk på hennes fd.killar, och var rädd att de skulle ha någon sorts företräde till hans tjej.
Jag sa la ner, ett förhållande är inte någon form av äganderätt till en pryl eller en person, man vårdar en tvåsamhet.
Om du inte förtjänar den andres kärlek så kommer du att upptäcka det,
och då finns det två saker att göra en uppsträckning eller en handräckning.

Se till att den andre blir behandlad som din prins eller princessa, eller sök dig en ny väg, den som söker sig tvättade kläder och lagad mat på bordet borde flytta hem till sin mamma.

Det finns skyldigheter i ett förhållande också. Inte bara förbrukning av varandras förtroende.
Vilka de är, är upp till var och en att upptäcka själva.
Det finns inga generella regler för hur ett förhållande ska skötas.

Berra

Försök att tänka bort det där om att kunna dricka igen. Oftast funkar
det inte, för mig som har försökt många ggr. så blev det en chuts ner
i ångesthålan igen. Kan bara prata för mig själv, jag tänker inte testa
fler ggr. Har nu hållt uppe drygt 5 månader och så får det bli.
Suget är numera som en västanfläkt och fullt hanterbart. Bara känslan
att vakna och sovit en naturlig sömn är underbart. Jag ser numera bara
nackdelar med alkoholen och vad den kostat mig psykiskt, fysiskt och eko-
nomiskt.
Ha själv en bra alla hjärtans dag
konstnären

Kan bara instämma med dig.
Konstnären

Har läst mera, men litteratur av den goda sorten. Som jag ser det har jag två val. Acceptera min tillvaro eller göra något åt den. Jag är trött på mitt jobb, men har inte råd att börja plugga. Relationen är inte vad den borde. Har inte varit på länge, men vi har 2 barn och inget vidare trygghetsnät omkring oss. Det är i stort omöjligt att få tag på hyresrätt här. Maken har också tyckt att tillvaron varit mycket trist på sistone (det skulle ju bli bättre...). Alltså, det blir till att acceptera tillvaron just nu, ett tag framöver. Och hoppas på lottovinst ;) Ja, just det, man måste ju köpa lotter för att ha chans att vinna. Vill inte lägga mina pengar på det. Hmm, komma på en bra affärsidé kanske. Tänka, tänka, tänka. Ute är det sol iaf. Skönt!

Så klart att du måste göra det på ditt sätt för att få sinnesfrid. Tiden går bara så fort. Det har tagit mig 10 år att bearbeta klart min relation till alkohol (som aldrig varit riktigt sund). Men jag håller tummar och tår över att det blir som du vill.

...att tänka så här: Det som jag tycker är roligt och mysigt ihop med alkohol... hur kul är det UTAN alkohol? OM svaret är "inte så kul", så varför göra det? Jag menar om det enda som får tillfällena roligt är alkohol, då är det inget att ha.
Försök att hitta något som du tycker är roligt och givande utan alkohol, då kommer du inte att sakna den.
Om du förstår hur jag tänker?

Det är sjukt hur hjärnana reflekterar i panik över vilka helger och dagar man "får" dricka...
Ingen "frisk" person går och planerar supandet.
Tuff och jobbig period. Jag tror du klarar det!

Ha det - kämpa på!

Du kan väl föra på tal att de "kontinetala" dryckesvanorna har blivit lite mycket?
Finns nog ingen sund person som innerst inne anser att det är ok med 1-2 pavor vin per kväll.
Själv sa jag på det sättet och initierade en vit månad som numera är fortgående.
Hustrun höll med, hon var lullig varje kväll och jag var packad.
Numera så tar hon ett glas då och då utan att jag känner någon som helst ånger eller avund.

Imorgon vaknar jag nykter....det är jag jäkligt tacksam för.

Ha det - kämpa på!

du har naturligtvis rätt i det du skriver. men riktigt så enkelt känns det inte just nu, minnet är selektivt så det man kommer ihåg de stunder man vill ha alkoholen kvar i sitt liv är den berusande avslappningen, alla roliga fester, hur mysigt det är att laga god mat och samtidigt zippa på det där goda vinet, hur härligt det känns att efter en jobbig arbetsdag veta att man ska få möta sina närmsta vänner för ett glas på favoritkrogen.... och ja jag vet, flera av dessa tillfällen har inte slutat lika bra som de börjat men som sagt: minnet är selektivt....
jag förstår att det kan verka oerhört naivt att tro att man skall kunna plocka russinen ur kakan och bara ha kvar det bra av alkoholen, om några år är det möjligt att jag idiotförklarar mig själv för den idén. men just nu tänker jag så här: det har tagit mig drygt 20 år att få denna osunda relation till alkoholen, det måste få lov att ta lite tid innan jag hittat min egna sunda relation till den. att helt avstå den är det väl mest troligt att jag kommer hamna i till slut men jag vill ge mig själv en chans att ha ett normalt förhållande till den. om inte annat så för att jag den dagen jag bestämmer mig för att helt "göra slut" på alkohol-förhållandet så ska jag veta att det verkligen är enda utvägen.
blev lite rörigt det här men jag hoppas du förstår kontexten: jag behöver lite mer tid innan jag hittat så rätt att jag kan ta några definitiva beslut, jag är precis bara i början på min väg att ta itu med mina alkoholproblem.

Alltså... att inte dricka känns ganska enkelt om man jämför med att skita i ciggen.
Det är ju inte så att jag vaknar på morgonen och känner att "Åh vad det skulle vara gott med en grogg!", liksom... Det är cigg som är det första som dyker upp i huvudet och det stör mig enormt.

Det handlar inte om niktotin eftersom jag har portionssnus inne all vaken tid förutom vid måltider, så det är helt klart vanans makt.

På kvällen däremot så vore det ju grymt gott med en bärs och en cigg har jag känt flera gånger de senaste dagarna, men då plockar jag fram bilden av min bakfylla i söndags morse, den panikångest som uppstod efter två bloss när hjärtat "skenade iväg" var bland det värsta jag varit med om.

Så, i stället för att tänka "Vad som än händer idag så ska jag inte dricka någon alkohol" så lägger jag till "...inte dricka någon alkohol eller röka någon cigg!" Det funkar faktiskt. Det är inte lätt och tankarna på cigg är precis lika många som dem om alkohol.

Snart en vecka utan cigg och jag märker en rätt stor skillnad redan faktiskt. Rökhostan är i princip borta, det går lättare att andas, tycker att jag fått lite annan färg i ansiktet osv. osv.
Ska överväga att sluta med snuset också, så jag blir av med gifterna.

Något som jag dock INTE ska sluta med är glass. Det har blivit lite som min nya belöning på kvällen när suget efter A och C är stort, då blir det en liten skål med glass. Går ned i vikt ändå, vilket inte är så konstigt med tanke på hur satans mycket kalorier en starköl innehåller.
Ska bli intressant att se hur kroppen ser ut om ett par månader faktiskt, för magrutorna börjar redan att dyka upp.
Jag har en sån där kropp som gör att man nästan ser lite lönnfet ut, men när jag tar av mig kläderna så finns där muskler, dock något inlindade och halvdolda av ett jämnt lager fett. Jag har aldrig fått bara en ölmage t.ex. utan det lägger sig jämnt över hela kroppen, precis som att blåsa upp en ballong ett litet andetag till liksom.

Tänker fortfarande mycket på om jag kommer att kunna dricka igen eller inte och min ursprungliga plan med att bara dricka på lediga helger (3 av 5 helger, pga skift) har jag reviderat, den nya planen är 0 av 5 helger och inget däremellan, dvs ALDRIG MER, men... jag tar en dag i taget, annars blir det övermäktigt.

Känslan att vakna pigg på morgonen, att kunna se folk i ögonen, att kunna stå tätt bredvid någon utan att andas ut bort från deras ansikte för att de inte ska känna någon spritdoft, att kunna köra bil utan att vara orolig för poliskontroller, att ha friheten att sätta mig i bilen vilken tid på dygnet som helst, att tänka snabbt och klart, att känna kreativitet... ja listan kan göras hur lång som helst och jag har ingen lust för allt i världen att förstöra detta positiva flöde av känslor just nu, så... Vad som än händer idag så kommer jag INTE att dricka någon alkohol eller röka någon cigg.

Ha en bra alla hjärtans dag mina vänner och trevlig helg!

Ni säger att ni är rädda för att ni inte ska kunna njuta av alkoholen längre eller att drt roliga ska ta slut om ni inte får dricka. Läs igenom era egna inlägg och se hur "roligt" det verkar vara med ångest och baksmälla eller hur mycket ni "njuter" av blackouter eller av att mannen blir nerskälld så han gråter. Låter det kul? Nej skärpning brudar, det finns inget bra med alkoholen när det gått så här långt. Lägg av och kämpa för det istället för att försöka begränsa. Det går så bra utan. Då blir livet mycket roligare kan jag lova.

Det har varit en tuff period den sista tiden med mycket jobb. Jag har inte orkat att ta tag i mig själv och min vinkonsumtion. Jag har inte druckit mer än förut, snarare mindre. Men det har varit varje dag och det är inte bra. Jag vill inte ha det så här! Jag har tänkt mycket de sista dagarna på varför jag dricker varje dag fast jag inte vill. Jag har någon här hemma som går till systemet och handlar så fort det börjar att ta slut. Maken lagar maten här hemma och varje dag står det ett glas vin vid min tallrik. I dag hade jag bestämt mig och tackade nej. Då känner jag mig otacksam och grinig. Det är ju helt sjukt! Han dricker ganska mycket som jag inte har velat se. Whisky flaskan tar fort slut. Men nu får det vara slut för min del. Jag vill leva ett mer aktivt och sunt liv.

Jag ska ta tillvara på mig själv. Det är min skyldighet mot mig och barnen. Den enda som jag kan ändra på är mig själv.

Ja du, vi verkar onekligen lika:) har imorgon haft två vita veckor som varit väldigt upp och ner.... Jag är som du, full av insikt att jag sedan länge haft problem med alkoholen, men än så länge inte redo att säga att jag är alkoholist och helt ge upp drickat... Imorgon ska jag, sambon å ett par vänner ut och äta och jag kommer dricka MEN jag har gett mig själv en maxgräns och jag ska försöka med all min viljestyrka att hålla mig till den. Jag känner mig stärkt av att jag fixat två vita veckor, det trodde jag nämligen ALDRIG att jag skulle göra...
Som dig har jag oxå otroligt deprimerande tankar om att allt "roligt" i livet kommer försvinna om jag slutar dricka helt... Men även det har blivit lite bättre dessa två veckor, har hittat lite hopp om att annat faktiskt (kanske...) kan ge mig det alkoholen gett mig i alla år...
Min drivkraft att förändra mina alkoholvanor är nu mkt mina barn, än är de små men tiden går fort, rätt vad de är är de stora och jag vill INTE ge dem samma alkoholklimat under tonåren att växa upp i som jag själv har haft, önskar så att alkoholen inte blir lika "självklar" för dem.
I alla fall: lycka till! Jag håller tummarna att du lyckas hålla alkoholen stången!