Senaste kommentarerna i forumet

Hej Ladytramp!

Jag känner igen mig i det du skriver. Det finns ju så många glädjeämnen i livet som man kan ta till sig helt och fullt om man är nykter. Barnbarn är en glädjekälla och nog vill vi att de ska vara stolta över oss. Nu är helgerna slut och skönt är det. Det har blivit alldeles för mycket vin här hemma hos oss sedan i julas. Jag bestämmer mig på morgonen att i dag blir det inget vin och så trillar jag dit ändå. Duktigt av dig att stå emot! Jag ska hem till barnbarn som fyller år i eftermiddag och jag hoppas att dimmorna lättar tills dess.

Nu börjar jag på ny kula i dag och jag ska vara så stark och inte falla för frestelsen i kväll. Jag har så mycket att göra nästa vecka och det gör det lättare att avstå. Helger är svåra. Varför ska ledighet vara förknippat med alkohol? Så behöver det ju inte alls vara. Ett av mina problem är att mannen dricker för mycket och jag har dragits med. Förr drack jag måttligt. Han ser alltid till att det finns en ny vinbox hemma. Jag ska inte skyla på honom. Det är helt och hållet mitt eget fel. Man har väl ett fritt val här i livet.

Ha en bra dag!

Önskar jag varit så klok som er redan i början. Åren rinner iväg och det är lätt att vara efterklok. Tyvärr leder alkoholtåget bara åt ett håll när man väl fått problem.

Ni fixar det. Vänta inte på att bli nykter, och vänta inte med att glädjas åt det. För fördelarna kommer snabbt om ser till de små detaljerna.

Litet tillägg, handlar väl kanske mer om att inte vara redo än att vara klok. Det var för svårt för mig att acceptera ett liv utan alkohol då. Nu, idag är det inte det. Jag ser fram emot det.

TACK nicke-lilltroll för vad det nu var Du önskade mig Lycka till med!?!?

En lustig sak jag lagt märke till är hur mitt smygande fortsatt, men nu med detta forum. Ingen får se att jag är inne på denna sida och förstå att jag är alkoholist. Rensa historik, stänga ner internetsida snabbt. Dölja alla spår. Inte dela med sig av något som kan avslöja vem det är som skriver.

Önskar jag vore modig nog att erkänna för min omgivning hur det låg till. Men det är jag inte redo till än, uppenbarligen. Men de kanske redan har förstått, de närmaste.

Javisst. Man behövde kanske verkligen bevisa för sig att det inte fanns någon hopp eller utväg på fortsatt väg? Jag gav verkligen efter då när jag misslyckades för ett ett år sen. Jag sjönk nog till och med lite djupare då. Och nu sista tiden har jag blivit skrämd då jag lade märke till hur både min mentala och fysiska hälsa kraftigt försämrades. Och från att alltid varit mån om hygien och hur jag ser ut till att slarva mer och mer.Och samma med hemmet och relationer. Att det inte syns mer än vad det gör är för mig en gåta. Men det syns, det gör det. Har inte vågat titta efter ordentligt för det är inte roligt. Missbruk är inget man kan smyga med i längden, om inte handling avslöjar dig så gör din kropp det. Ett annat bra sätt att dölja är ju genom dra sig undan och isolera sig mer och mer, för att inte bli avslöjad.

Jag har fått problem med närminne, koncentration, logiskt tänkande. Med mera, med mera.Dum och förslappad med andra ord.Såklart det måste sätta spår. När man är bakfull är man ju i så dålig form att man inte ens bör köra bil eller utföra arbete. Och om man nu är det var och varannan dag år ut och år in utan återhämtning, ja hur blir det?

Tror att jag påbörjat en ny process i och med att jag börjat se mer ärligt på mig och min historia. Inser ju nu att jag haft det här missbruket i över 15 år. Har varit helgalkis mer eller mindre sen jag först upptäckte alkoholen i tonåren. Har alltid älskat alkohol.

Ikväll fick jag för första gången ett väldigt sug, fast först var det inte efter alkohol, det var te jag ville ha. Men sen en stund senare bytte det form till att snudda vid bilden av hur gott och mysigt det vore med ett glas. Bara en gammal vana som dök upp och presenterade sig. Ibland vet man inte ens vad suget är efter, kunde ju varit hunger eller trötthet? Eller närhet? Alkoholen har fått stå för mycket.

Fick mig att fundera mer över det här med sug, vad det är och varför man känner sig tvungen att ge efter? Om man bara sitter med det och låter det passera precis som det är så finns det inget hotfullt där? Som repet man förväxlar med en orm. Jag vet inte. Det är iallafall något värt att titta närmare på för min del.

Jag kommer inte få mycket sova inatt. Ska gå upp och jobba om några timmar men känner att kroppen är alldeles för uppvarvad för sömn. Men som andra påpekat här i forumet, det klarar man så länge man håller sig nykter och slipper baksmälla och ångest.

Håller på att läsa igenom så många trådar som möjligt här och det är i sig nästan beroendeframkallande. En tråd är som en bok i sig. Och så mycket man kan känna igen sig och insikter och kloka råd man kan ta till sig. Väntar med att kommentera i andras tråd, så mycket jag vill läsa igenom först. Förstår hur viktigt det här forumet är och att det är för mig vad ett AA möte är för en annan. Man måste programmera om sig själv gång på gång för att inte trilla tillbaka i det gamla mönstret. Inte glömma varför man är här. Tack alla som delar med sig här. Även om jag inte kommenterar och tackar direkt er din tråd så ska ni veta att jag har hjälp av er och uppskattar allt ni delar med er av.

Godnatt, och tack för ännu en nykter dag.

att du också härdade ut i kväll Askan.
Trots att jag känner mig väldigt bestämd nu har jag också haft ett par blixtsnabba impulser som kommit över mig att jag ska dricka. Upprepade för mig själv flera gånger att det går över. (Bedrövligt att man ska behöva kommunicera med sig själv :)Och det gör det ju faktiskt alltid till slut också.
Så skönt att må bra i morron sista lediga dagen.

## redigerat bort rekommendation och länk till nätbutik /magnus##

Lycka till :)

Vad fint att få komma hit och bli påmind om att vi är många som stöder varandra. Min dag har varit fin, hälsade på hos min lilla sonson och var så lycklig i mitt hjärta att jag inte behövde fundera på om det märks att jag är bakis.
Och märker ochså att min förmåga att vara närvarande i nuet ökar. Tidigare kunde jag stanna upp först då jag druckit 4-5 glas och sen var det bara några glas till och det var inte mera hela jag som var närvarande.
Suget på socker kommer från och till men i dag inga tankar på att dricka, tack för det!
God natt ni alla medresenärer :)

håller mig upp på kvällen, och läsandet av alla trådar. Lite jobbigt emellanåt med sug, men funkar ändå!
Fenix

Ensam hemma. Sitter uppe och kollar Homeland (grymt bra - om någon inte sett). Normalt hade jag vid det här laget druckit nästan en flaska vin. Idag: lime och bubbelvatten. Gott!

God natt alla fina!

Jag har varit öppen med mitt beslut att avstå alkohol. Jag har ingen partner men mina närmsta är glada och stöttande (och nog ganska lättade, de har ju förstått hur det har legat till). Jag har tyckt att det varit jobbigt att berätta men har fått bra reaktioner från mina nära. Jag har även berättat för mer ytligt bekanta (onödigt kanske men jag har så svårt att vara tyst ibland) och deras reaktioner har varit lite underliga vilket kanske beror på att alkohol eller nykterhet är ett laddat ämne. De har skrattat bort det hela och sagt att "just nu ja men sen ska du dricka va?" Och jag som inte vill dricka mer tänker genast att jo men visst sen kan jag kanske dricka och hoppet tänds… Men annars har det gått bra, ingen alkohol på 10 dagar. Jag är här inne och läser och tycker att det hjälper till. Kämpa på alla!

vad jag behövde läsa i kväll när förhandlingen i min hjärna varat i flera timmar.

"Har kanske klarat mig ganska bra hittills utan alltför stora konsekvenser, men skulle vara hållbart mycket kort tid till känner jag."

Precis så är det för mig och jag är glad att bli påmind om att jag var/är oerhört nära att gå över en gräns. Det skulle endast hålla en mycket kort tid.

Nej, andligheten skrämmer inte och jag lägger heller inte in Gud i det. Det är väl något som ska fram och ut och jag ser det som ett steg utvecklingen. Tänker som du Konstnären, ser träden och SER dem nu...

PP, ja, det händer mycket på fyra veckor i det här sammanhanget. För fyra veckor sedan kände jag mig ganska så under isen. Eller på en mkt knögglig stig, såsom du skriver. Håll dig kvar på den! Och jag ska hålla garden uppe. Ska fortsätta gå och prata med min psykolog några ggr till, bl.a. för att han sa att det är vanligt med återfall runt 3-4 månaders nykterhet, och det vill jag inte ha något ...

Skönt att det går bra! Och jag tror också på att det är någon process som man startar igång, som du beskriver. Jag startade upp här förra hösten, kom av mig och tillbaka ett år senare så känns det helt annorlunda. Jag visste att jag var tvungen att göra något "på riktigt" den här gången. Och jag behövde nog också min startsträcka.
/m

Ja, detta att blotta sig eller inte - det är inte helt enkelt. Jag har efter många om och men gjort det, och vunnit på det. Jag har full förståelse för att man inte kan göra det. I min förra relation hade jag inte kunnat göra det. Men jag tror att ibland är vi rädda för att visa oss svaga och sårbara, och att ha trillat dit i ett beroende - ja, hur skamfyllda är inte det, trots att alla vet att alkohol är beroendeframkallande, så ska man liksom klara av att balansera sig fram på gränsen till ett beroende, och trillar man då dit så skäms man. Det är ju ingen som lyfter på ögonen för att man blir beroende av nikotin om man använder det regelbundet... vari ligger skillnaden egentligen?

/m

Jag bubblar vidare här, i min anonyma dagbok.

Idag var det söndagsmiddag hos mina föräldrar, och i vanliga fall så skulle jag ha tackat ja till ett par glas rött vin.
Idag körde jag bil och drack julmust,det funkade ju det med!

Det där med att ta på sig rollen som chaufför kanske inte är så dumt, då har man ju en riktigt bra "spärr" mot att ta ett glas vin eller öl.

Dag 5 och jag väntar fortfarande på att det ska komma sug eller bakslag, men inget sånt. Jag kan inte hitta det minsta sug efter alkohol. Det borde ju vara bra. Eller? Tänker mig att alko-rösten förstår att jag menar allvar denna gång och bara väntar på att dyka upp i något svagt ögonblick då jag minst anar det. När man är som mest sårbar. Eller så är jag helt enkelt klar med alkohol.

Jag noterar alla små ändringar, alla saker som jag vunnit. Dag för dag. Inser vilken stor stoppkloss alkoholen varit, och att det också kan ha varit just det jag varit rädd för att släppa på. Om jag släpper alkohol har jag inte längre något att skylla på eller gömma mig bakom. Nu finns ingen ursäkt att ta fullt ansvar för mitt liv och använda min fulla kapacitet. Som ensamstående har det varit otänkbart att ingå i en relation till exempel, det skulle ju inte gå att dölja mina problem då. Och jag behöver inte fundera på att göra karriär eller skaffa nya hobbys eller hålla kroppen i form. Jag kan alltid gömma mig bakom flaskan. Missbruket har gjort att jag kommit efter med det mesta. Och när jag har jämfört mig med andra så har jag känt mig ännu sämre och haft ännu större skäl att dyka ner i flaskan.

Så jag inser hur tryggt det har varit att stanna i missbruket och att det är därför jag inte velat bli fri tidigare, även när jag trott att jag velat. Mina tidigare försök har jag haft kvar öppningen där som en trygg flyktväg om det blir jobbigt. Titta på mig, så misslyckad jag är, lilla alkot. Jag klarar ändå inget, alla andra är så lyckade, jag passar inte in..Lilla stackars mig, och skål.

Det är ett år sedan mitt sista försök och längre uppehåll. När jag föll för "bara ett glas, det har jag förtjänat" så höll jag det måttligt ett tag. Sen ramlade jag tillbaka på samma ställe. Och fast jag tänkte då att jag gav upp och efter så tror jag att under hela den tid som gått tills nu har jag varit inne i en process. Kanske var det en lång förberedelse och därför jag inte känner någon sorg eller saknad efter alkoholen?

Jag har sovit bra. Svårt att somna in men när jag väl gör det sover jag så gott. Men trött är jag trots sömn. Lugn i hela kroppen, för jag vet att kroppen behöver det här. Den ska få tid att reparera sig, det är ingen brådska.

*(En viss återupprepning här och var, men jag behöver få in det)

Nu faller det sig så att man, i alla fall i mitt fall, väljer själv att isolera sig. Förmodligen av skam och bitterhet (vad vet jag) OCH att ta sig ur den isoleringen känns som en ironi även om man försöker sluta dricka.

Jag var spinninginstruktör och tränat i 12 år samt funderade på tävla i Miss Fitness innan drabbades av min yrkesskada som jag är sjukskriven för sen ca 5-6 år sedan. SÅ visst vet jag träning är bra för hälsan! Men tanken att sätta min fot på ett gym idag får mig att dö av ångest allmost, förmodligen för känner mig så misslyckad att inte pallar titta mig själv i spegeln på morgonen HUR ska jag då palla med att andra ser mig, som på ett gym t ex... Bättre att bli hemma med sin skam.

Så vänner har jag inga kvar och hur skaffar man det vid 40 års ålder? UTAN internet då asså? Svårt med referensen man är missbrukare och looser utan jobb. Är knappast någon dragningskraft!

Pontus! Trypofan är oxå ett bra alternativ, har jag läst mycket om men inte lätt att få tag på rent utan hittar du mest som ingrediens i t ex 5-HTP som Shiraz nämnde.
## redigerat bort rekommendation och länk till nätbutik /magnus##

Hund föreslogs, men har redan två katter vilket gör jag inte kan ligga och sova sönder mig med gott samvete.

Shiraz. 1000 miljoner tack för tipsen! 5-HTP har jag hemma och provat, gör ingen nämnvärd verkan på min destruktivitet. DÄREMOT inverkar det mycket positivt på hur jag drömmer. När jag försöker sluta dricka störs min sömn ohyggligt av mardrömmar som gör jag vaknar varje kvart när som värst (läst ngnstans att mardrömmar är normalt efter en alkolholperiod..?). 5-HTP däremot får mig att drömma trevliga drömmar och inte vaknar i ett.
Magnesium, Kalcium, B-vitamin, Bikarbonat, Gurkmeja, Äppelcidervinäger, Tyrosin och Glutamin hör till mitt dagliga tillskott dom dagarna jag känner det lönt att försöka hjälpa kroppen.

TIPS till alla!
Har haft skyhöga levervärden + röntgad och antydan till Leversteatos (fettlever p g a alkohol). Läste mig till att Gurkmeja har fantastiskt läkande och hjälpande effekt mot detta. Det har det!
Jag drack Gurkmeja (den man köper i vanlig butik i kryddburk) utblandat i ljummet vatten 2-3 ggr om dagen och mina levervärden återgick till det normala trots skyhög alkoholkonsumtion dagligen (0.5 liter sprit/dag!)under hela tiden mellan provtagningarna.
OBS! Vill uppmärksamma Er på att Gurkmeja har en MYCKET färgande effekt på tänderna så viktigt man sköljer munnen noga med vatten efter och gärna borsta tänderna och skrapa tungan oxå.

Ni har verkligen startat något bra här nu till nyår, och jag kan lugnt säga att jag delar visionen. Jag kan bara inte lova mig än att jag fixar det, men jag lovar att jag tänker lägga allt jag kan på att hänga med er här. Hur första tiden ser ut finns det nog många nyanser av. Jag försökte tänka dag för dag. Om jag nu ska var riktigt ärlig så var det så illa att jag fick tänka timme för timme ibland. Sov vissa dagar i 14 timmar, var andra perioder uppe mitt i natten. Satt framför brasan klockan 4 på morgonen och tänkte, vad som helst men INTE dricka just nu. Tyvärr var känslor som uppgivenhet och sorg ganska vanligt förekommande. Men det lättar.

Jag vet att det kan kännas omöjligt att berätta för sin partner om "problemet" Kanske för att jag då skulle vara tvungen att blotta mig som m-m skriver. I mitt fall skulle det innebära att jag måste säga: Du, kanske är detta något nytt för dig, men jag har problem med drickat. Varken mer eller mindre skulle jag behöva säga för att få frid i mig själv. Istället har jag ännu bara sagt att jag håller upp ett tag med drickat, och det är - för mig inte samma sak. I alla fall inte idag när jag vet vad jag vet om mitt eget bekymmer. För att blotta såg krävs förtroende att partnern inte vänder vetskapen "mot" en själv. Varken före, under eller efter ett möjligt misslyckande under den perioden. Det är en förutsättning för att kunna vara ärlig, på samma sätt man kan var det mot sig själv. Drickandet i sig innebär ju en lögn, och därför kanske det blir svårt att i början vara ärlig med detta mot sig själv och andra nära?

Lite lösa funderingar.....

Hockeyfinal idag! Suget på den där jävla ölen är grovt! Men jag avstår! Jag ser hela filmen!

Ditt inlägg andas lugn och tillförsikt. Fint med 12 veckor, det är ju faktiskt ett tag. Du vet m-m, jag ligger några veckor bakom, och när jag tänker tillbaka kanske 4 veckor har det ju hänt en del. Sakta sakta kanske men det har hänt något. På grund av det vet jag nu att det kommer hända ett och annat till jag har mina 12 veckor, och det ligger ju ungefär 4 veckor i framtiden. Resultatet kommer vara åt det positiva hållet. Finns bara en förutsättning för det - att jag inte dricker alkohol, och att inte göra det tänker, jag fortsätta med, dag för dag framöver.

"Andligheten" Fanns väl med där i kurvan vad jag minns... Bra så! Kanske inget att vara "skraja" över ;-) Och om andlighet är "priset" jag måste betala för att slippa drickat så är det väl ok så. Men andlighet behöver ju i och för sig inte betyda Gud om man nu inte tycker det känns rätt. Själv känner jag just nu att jag är nyfiken på vart resan bär mig. Vart resan med fortsatt drickande skulle burit hän, är jag mindre nyfiken på just nu, för det vet jag nu känns det som.

Vägen nu är knögglig smal och liksom med branta stup på sidorna, men tillräckligt spännande för att jag ska tycka att det är ok att marschera vidare.

Ta hand om dig, och släpp inte garden ;-)

Grattiskram!
//PP

God fortsättning på dig oxså. Vad kul att du köpt Hemligheten, den ger mig mycket.
Har oxså kommit till ett lugn inombords,4 månader på tisdag. Jag är inte samma människa
nu som innan. Tar till mig saker, tar det lugnt, stressar inte, det var det ända jag gjorde
innan. Men jag är försiktig, rösten i örat blir svagare och svagare. Han gjorde sig till
känna i går, men då tog jag upp Hemligheten och det försvann.
Tänker inte längre på helger, påsk, midsommar, semester, grillning allt det där som hört
alkoholen till. Allt blev ju fel i slutet.
Jag känner mig oxså lite nyfrälst andligen. Blivit mer nyfiken av mig. Tittar på träden och
tänker att det är inte så himla långt till det börjar knoppas. Låter kanske fjolligt, men
jag har börjat tänka och känna det där lilla i livet. Visst ibland är det inte kul, men vem
har sagt det.
Ha det bra
Konstnären

Tack Adde och NM!
Ja, det var en lättnad om än jobbigt också att få skriva av sig här. Har verkligen haft en stor sorg senaste dagarna och har fortfarande. Inte över att inte få dricka utan över allt det negativa som alkoholen fört med sig de senaste åren. Har så många flashbacks från alla möjliga tillfällen och händelser då jag bara varit bara halvt med pga att jag varit bakfull och mått dåligt.

Har verkligen nått punkten nu då jag förstår att det inte går längre.
Trött på allt patetiskt tycka synd om mig själv både inför mig själv och andra. Trött på alla bortförklaringar och lögner som verkar vara så typiskt denna sjukdom. Jag vill inte mer.
Har kanske klarat mig ganska bra hittills utan alltför stora konsekvenser, men skulle vara hållbart mycket kort tid till känner jag.

Så ja, nu ska jag försöka ta mig igenom denna period utan att blunda för hur verkligheten faktiskt ser ut..

Grattis till dina 7 dagar det är starkt. Vad jag menade med att amorterar av på min kropp
är att jag går och tar leverprover en gång i månaden. Jag hade så dåliga i värden i september.
I början irriterade det mig, men nu tycker jag att det är bra. Hade förhöjda värden i september.
Men nu är dom bra när jag avstår alkoholen. Så man ser hur kroppen hämtar sig, fick även värk
i leder men även det är bättre. Man kände inte av det när man gick i dimman, men ont i levern
hade jag på slutet. Jag har fått ett enormt sockersug bara vräker in choklad, bakelser, vispgrädde
men det gör inget för jag väger bara 56 kilo. När jag var som sämst vägde jag 46 kg hade slarvat
med maten det var inte lika viktigt för mig som alkoholen. Men nu har jag världens aptit. Fick
några starka B-vitaminer på sjukhuset när jag avgiftades.
Kan berätta att min man dricker ibland men har halverat sitt intag. Tycker inte det är kul när inte
jag dricker. Så jag anar att han är på gång med något inre arbete med sig själv. Glad skulle jag bli
men man kan inte tvinga någon till att ta det steget.
Känner igen mig i allt du skriver. Smusslet, gömma, se till så att man har till dagen efter. Usch
vilken stress.
Det har inte varit lätt, och jag jobbar med det. Om du läser rekommenderar jag boken Hemligheten av
Rhonda Byrhne. Den går ut på tankens kraft och vända allt till något positivt. Min lilla bibel.
Hade jag inte haft forumet tror jag inte att jag hade tagit beslutet.
Det har varit med sorg i hjärtat att inse att allt eller inget gäller för mig. Men ju längre tiden
går ju friare känner jag mig.
Hoppas du får en skön kväll
Kram Konstnären

Dagarna går... och veckorna. 12 nyktra veckor idag, och det börjar kännas naturligt, skönt. Börjar förstå vilken enorm plats alkoholen tagit i mitt liv. Inte så att jag druckit från morgon till kväll, men hur mycket tid som gått till att planera, dricka och återhämta mig.

Känner verkligen att något nytt håller på att ta form i mitt liv, känns nästan lite religiöst, eller andligt kanske är ett bättre ord. Jag har svårt att sätta ord på det, men något händer inom mig. Den där personen som ständigt hade skuldkänslor och oro/ångest, alltid trött och någon pågående eller avslutad virusinfektion håller på att flyttas undan till förmån för ett större lugn och tillförsikt om framtiden. För första gången på länge (år?) känner jag en säkerhet och en inre trygghet kanske kan få ta form. Julledigheten var verkligen välbehövlig för min del, och att jag tillbringat den på det sätt jag gjort. Hållit undan för alla måsten och borden och ägnat den åt saker som ger energi istället för åt energitjuvarna i omgivningen. Önskar nu bara att känslan ska fortsätta hålla i sig och kunna tas med till jobbet på tisdag.

Har fått lite bra och praktisk inspiration här på forumet - Pellepennans, Berras och Addes inlägg om Jelinekkurvan har jag läst på om. Fascineras och känner mig lättad över att vi människor är så förutsägbara att vi kan passas in i en kurva :) Jag är inte så förbaskat unik och ensam om mina känslor och reaktioner trots allt. Innan forumets tid trodde jag att jag var helt ensam i världen om mina känslor... Nej, inte riktigt, men det är skönt att veta att vi är flera, och att processen är "normal" - mitt i allt det onormala.

Läste också om Konstnärens boktips - Hemligheten. Köpte den igår, och det finns ett budskap i den som tilltalar mig. Ska läsa och försöka ta till mig. Tack! Tror att det som boken beskriver, attraktionskraften i tankar och känslor är viktigt. Positiva tankar och känslor genererar mer positiva tankar och känslor. Ett strålande exempel är väl nykterheten. Nykterheten i sig blir ju en kick, en belöning, den har i sin tur spridit många ringar på vattnet och gjort att flera saker i mitt liv blivit bättre - träning, mat, sömn, relationen med man och barn, min självkänsla...

Har också laddat ner Mindfullnesappen 2 som Buzz tipsade om, även den är bra. Provat några gånger och jag tror att det kan bli ett bra sätt att hitta fokus och lugn inombords när det stormar. Ja, det är tur att jag är ledig så allting hinns med, förstår inte hur det ska gå till när jobbet börjar igen... :/

Ett långt och kanske ett inlägg som andas nyfrälsthet, men det är såhär det känns just nu... Hoppas ni är fler som känner något liknande, för det är ganska angenämt för tillfället. Nu ska jag läsa lite till om Hemligheten och se om jag kan få till mig ännu fler visdomsord - om hjärnan kan ta in fler...

Ha en bra (och vit) trettondagsafton alla därute :)