Senaste kommentarerna i forumet

Hej m-m!

Tack!

Vilken skön känsla att vakna utan den där sunkiga baksmällan. Gick och la mig tidigt igår och och har sen sovit nästan 14 timmar. Underbart.

Jag är rädd att jag ska "glömma" varför jag tagit detta beslut. Alkoholism kan nästan kännas som en sinnessjukdom, där tankarna blir det största hotet. Men vad tankarna än försöker locka med så kan man konstatera att man ångrar ju aldrig att man INTE druckit. :)

Det här "en dag i taget", fungerar det? Jag tar beslutet att vara nykter idag också.

Besserwisser? Nej ingen fara!
Du har så rätt att även Prost är rätt.

Är ju ingen språkforskare direkt men låt mig gissa att det har med synonymer/dialekter att göra.
För mer info får jag kolla upp i Duden eller så.

Även "zum Wohl" eller "Gesundheit" funkar och det finns fler. Har samma betydelse beroende var man befinner sig,
och naturligtvis har även umgänget, situationen med ordvalet att göra. Är ju ett ganska rikt språk..

Prosit Neujahr!, eller Gutes neues Jahr! eller något liknande till dig!

//PP

Vill jag inte vara men Gesundheit hörs vid nysningar.
Prost är det ordet som sägs som skål.
Självklart finns det umgänge som anser att Gesundheit är rätt ord vid en sup!
Må bäst - Kämpa på!

Eller rättare sagt hej på er! Som alla skrivit här inne i tråden. Funderade lite i samma banor när det gällde barnen Nossan. Helt normalt tror jag att det finns en del ångest och sorg den första tiden. Jag känner den fortfarande efter mina veckor, men det får jag acceptera. Något vi inte behöver ha ångest för är i alla fall att vi försöker sluta! Känner redan tendenser att det blir bättre, och har läst det hos andra. Men det måste nog få ta sin tid...

Vad jag tror angående att ta skada? Nej, jag tror inte dom tagit skada på något sätt som kommer att prägla dom resten av livet. Och jag tror oron är normal. Kanske är det vårt samvete som talar på det sättet i början? Jag själv kände att det var skönt att kunna erbjuda sludder-fria nattnings sagor. Naturligtvis kan det vara annorlunda för barn som lever i den "misär" alkoholen kan skapa, men det känns inte som ni har haft det illa på det sättet. Jag får en känsla av att barnen blivit sedda och fått kärlek trots att morsan druckit vin! Säkert finns det andra som har riktig kunskap, och säkert finns det dom som skulle vilja kraxa om att det sätter men för livet, men jag tror inte det.

En sak är i alla fall säkert. Vi kan inte ändra på det som skett. Idag, imorgon och framöver kan vi det! Så för mig lönar det sig inte att gråta över "spilld mjölk" eller vin heller för den delen.

Hoppas så att humöret är lite lättare idag. För mig går det upp och ner, fast för varje vecka som nu går blir det bättre. Den första tiden pendlade jag mellan nästan eufori, och fem minuter senare kunde jag var nere i ett svart hål. Obehagligt men inte farligt att känna så. Farligt blir det snarare om stegen när vi mår som sämst, leder oss till bolaget.

//PP

Hejsan. Jag är 31 nu och levt likadant som du. Jag har provat sluta dricka på alla möjliga sätt
Försökt kunna bli normal drickare men alltid fallit tillbaka i skit träsket. Jag som många andra
Här har nog gett ett löfte om att i år slutar jag. Min erfarenhet säger det finns inga enkla svar på hur
Du slutar mer än, det är bara du själv som gör skillnad! Du bestämmer hur du ska må. Önskar jag kunnat sluta tidigare
Men nu är det som det är för mig. Har varit nykter i perioder o alla kan. Bara man bestämmer sig för
Att du bestämmer o ingen annan får köra över dig. Skriv hur du känner, du måste hitta dina
Verktyg. Jag har bestämt min o berättat åt mina nära. All lycka! Pontus

Jag är ingen räv här, Jag är helt ny och jag har inga svar. Jag vill bara säga att Vi är lika gamla du och jag och har samma problem. det är det jävla festandet.
Jag gjorde precis som du, skapade en profil här direkt efter nyår för att man ännu en gång gått för långt.

Jag vet inte vad du tänker men min plan är att låsa in mig en tid. De människor som älskar dig får gilla läget, de får göra något annat om de vill träffa, istället för att festa.
För this is faktiskt it.
och de damer du träffar på fyllan, hur många gånger har det lett till något värt att fortsätta?

Jag vet inte om du läst några av inläggen här. men jag får kalla kårar. Många av de livsöden jag snubblar på ÄR jag om 20 år. För det är verkligen en slippery slope, vips så har åren gått och det finns sorger och andra anledningar som får att att dricka ensam hemmai köksskåpen.

Jag tycker du är smart. Stopp nu. inget på ett tag. Jag har samma plan.

du får väl bli deprimerad ett tag då? inget är värre än ångesten. Det är ett långt pris att betala.

Vilken tur vi har ändå, att vi kommit till insikt "redan". vi har tid på oss att förändra.
du har rätt i sorgligheten, det var sorgligt, men detta är inte ett dugg sorgligt.

hejja hejja!

När jag ser att vi rullar, och att dagarna går Spes. Naturligtvis är det inspirerande!

//PP

Hej m-m! skönt att läsa att du går med lätta (lättare) steg här i ett nytt o-ned-solkat år. Kom precis ur duschen så idag känns det fräscht både på in och utsidan. Det känns verkligen som det är förändringarnas tid lite överallt just nu. Och även om förändringar kan leda till både bra och dåliga saker så blir det i alla fall annorlunda. Känner just nu att det är helt ok. Har själv haft lite för mycket av samma sak.

Så jag tog och firade lite nyår igår istället. Ganska trevligt var det.

Just nu finns det ju positivism och nya tag även här inne. Känns som vi kan behöva det lite till mans/kvinns :-)

Nu jobbar vi vidare! Tror idag verkligen att vi kan fixa det!

Nu ska jag öppna jobb mejlboxen, får se vad för skit som drattar ner efter nästan två veckor som passerat ;-)

Skål för ytterligare en nykter dag!

Jo just det.. kom just att tänka på att skål heter Gesundheit på tyska. Gesundheit betyder som ni säkert vet god hälsa. Visst är det lite märkligt? Är det något jag inte får av drickat, är det ju god hälsa!

Tänk att jag kan hjälpa någon, snacka om inspirerande.
För övrigt hjälper du mig paradisbruden och hade inte forumet
funnits hade jag väl suttit på jobbet och haft ångest
över en onykter gårdag.
I dag ska jag vara nykter, har jag bestämt.

Spes

Oj ni kan inte begripa vad lycklig jag blir av era svar. Att ni tar er tid att hjälpa en vilt främmande människa med hennes bekymmer. Det är stort. Det uppskattar jag verkligen.

Jag läste någonstans på det här forumet. Att ett av de första tecken på att man har problem, är att man känner ett behov av att göra något åt det, ta vita månader.
Även om det är en ganska tråkig insikt att komma till, att man behöver åtgärda sättet man lever på, måste jag säga att det känns ganska skönt just nu! Jag trodde inte det, men det är faktiskt en väldig tyng som just nu känns lite lättare. Jag är i alla fall ett steg närmre den människan jag vill vara, än vad jag var igår.

Jag börjar där som ni säger, en dag i taget. Jag försöker att inte bestämma en tidsperiod, Jag tror att jag måste hitta ett sätt att leva på, inte en månad, utan resten av livet. Och jag vill inte räkna ner dagarna tills jag får festa igen, jag tror kanske det slår bakut då.

Kanske får jag gå ut hårt och inte ens sätta mig i de situationer då jag vill dricka. För att läka och därifrån hitta ett sätt att fortsätta leva?
Kanske får jag låsa in mig lite.

Kan det liksom ha gått för långt, redan vid 25, att noll tolerans är enda alternativet.
Det vet jag väl att ni inte kan svara på, det får tiden utvisa. Men jag har läst en herrans massa inlägg på det här forumet idag, och ser min utstakade framtid ganska tydligt, om jag inte förändras nu.

Jag vill aldrig glömma vad jag kände i morse när jag vaknade. Jag har känt så förut, men det var droppen med stort D.

tack igen för era inlägg, som sagt, jag uppskattar dem verkligen. Jag har gjort endel vaga försök att tala med vänner om detta, får inte riktigt den feedbacken jag önskar. Därför är jag glad att jag hittat hit.

k

Fortsätt skriva om både med och motgång. Jag tror inte skribenten menar att man inte ska skriva när man trillar dit, utan att det var mer en egen reflektion, om sig själv, att upptäcka att man är mättad och inte orkar/vill kan ta in mer. Lite samma sak som man kan känna när man blir känslomässigt utmattad när man jobbar med människor. Att man helt enkelt inte kan ta in mer och vara ett stöd. Att det börjar bli dags att gå vidare och kanske släppa forumet. Detta var min tolkning av vad jag tror att vi båda läst, men jag kan ha fel.

Det viktigaste är iaf att fortsätta skriva - det kan inte vara så att det bara är ok att tala om medgångar, vi behöver support och stöttning i båda lägena. Lycka till nu och fortsätt skriva!
/m

Att komma fram till att man inte klarar att hantera alkohol, och att man behöver avstå kan vara ett av de viktigaste och mest insiktsfulla beslut man tar. Bra att komma så långt. Häng i nu och ta det en dag i taget. Lycka till!
/m

Samband? Ja, det är väl den här tiden man vill göra nya avstamp och ändra det som inte känts så bra under förra året. Vi går så sakta mot ljusare tider och våren kanske kommer så småningom... Själv har jag inte lovat mig någonting nytt - löftet och målet får fortsätta med det jag påbörjade för snart 12 veckor sedan. Jag ser fram emot en lugnare period nu, utan så många yttre frestelser i form av social påtryckning. I mitt liv är det inte så många happenings på gång under kommande månaden (vad jag vet nu) och det känns skönt. Samtidigt vet jag att det inte är lämpligt att släppa garden - frestelsen kommer ju gärna när man minst anar det. Slutade röka för många år sedan och kunde bli överraskad under flera år över hur suget efter en cigarett bara kunde flyga på, bara så där.

Jag hoppas och önskar att alla som försöker ändra sina dryckesvanor kommer att lyckas med det, det är så sorgligt med all samlad ångest alkoholen genererar. Härinne förstår vi den ångest och skuld som beroendet ger, men det är verkligen inte lätt att förklara för någon som står utanför och inte sett/hört detta innan. Jag gjorde ett försök på nyårsafton att berätta mer ärligt för ett av mina syskon om varför jag har valt att avstå från alkoholen. Vi står varandra nära, och det har känts viktigt för mig att försöka förklara hur det blivit, och jag tror hen försökte förstå, men jag kunde ändå känna att det inte gick fram. Jag begär inte det heller, för mig var inte det det viktigaste, men först kände jag mig lite tom, tänkte att jaha, och nu då? Men det viktiga var att jag fick berätta det jag ville, på mitt vis och när jag kände att det var läge. Det känns viktigt att inte bli överrumplad med frågor jag inte är beredd att svara på vid ett tillfälle jag kanske inte kan hantera det. Den djupare förståelsen får jag söka någon annanstans, hos mannen, här eller psykologen jag tänker prata med ett par gånger till.
Skönt har det varit idag att bara vara trött, och inte bakfylletrött. Ingen ångest, ingen oro i kroppen eller liknande. Ingen annan i sällskapet har heller varit bakis, så om det varit en tidigare nyårsafton hade det bara varit jag som varit bakis, och kämpat hårt med att dölja det. Skönt att slippa det. Kunna ligga i soffan ikväll helt klar i huvudet med en lika trött hund. Skönt!

Har goda förhoppningar om 2014, som hittills börjat klart bättre än 2013.

Tack, Spes, för att jag fick skriva av mig lite i din tråd o för ditt svar.
Det var guldvärt för mig och hjälpte mig att starta det nya året nykter.
Visst är det lättare att somna o sova gott när man har en del vin i kroppen.
Under de nyktra nätterna har man huvudet fullt av olika tankar o ingen ro i kroppen.
Men förhoppningsvis blir det bättre ju fler vita dagar o nätter man har.
God natt önskar paradisbruden!

Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll! :) God fortsättning vänner! 2014 är vårt år!

Klokt och modigt att välja att göra det som känns bra, även om det innebär att gå emot strömmen. Hoppas bara att det inte blev kalla fiskbullar...
/m

Så har den första nyktra dagen 2014 gått till ända. Utan några större problem men det betyder ingenting. Har ju vita dagar lite då och då. Det är ju när det blir en längre sammanhängande period som problemen brukar uppstå för min del. Tillfället har ännu inte infunnit sig att prata med maken. Han gjorde dock ingen affär av att jag tackade nej till vin och han drack själv öl till maten.

Har funderat en del på barnen idag. Hur mycket de sett och märkt - hur stor skada har jag gjort??? Har en 12 årig och en 10 åring. Självklart är de vana vid att se oss föräldrar dricka. Tack och lov blir ingen av oss stupfull men det är klart att man tex skrattar och pratar högre som berusad. Och luktar vin vid läggning. Har också märkt att jag under det senaste året blivit mer och mer lättirriterad och tjatig kvällstid vilket också så klart beror på alkoholen. Men hur illa är detta? Kan de tänkas glömma bort om jag lyckas vara nykter från och med nu? Eller kommer det prägla dem resten av livet? Skamkänslor och ångest i kväll...

Förstår, då har du ju kommit fram till ett definitivt svar när det gäller vad du vill uppnå.
Jag önskar dig stort lycka till!

//PP

Dina önskemål ovan är också mina och på något vis så tror jag
att vi måste snubbla oss fram innan vi förhoppningsvis hittar vår väg.
En del skriver om att man till sist når botten och då finns det inte längre
några val förutom ett helnyktert liv.
I dag är jag i alla fall nykter och ligger i sängen
med nyborstade tänder och hoppas på en lugn natt utan för
mycket slagsmål täcken och kuddar.
I morgon tänker jag sätta upp ett nytt mål för dagen, att
vara nykter vad som än händer.
Tyvärr har jag en massa måsten framför mig men det är ju
så livet är så i morgon ska det varken till tröst eller belöning.
För övrigt har det gått ganska lätt i dag, är helt slut och
kroppens alla organ verkar behöva vila och dem är jag riktigt
orolig över.
Hoppas det går bra för dig, Paradisbruden!

skriver om att titta, läs gömma, sig framför tv'n en sån här dag :-)) Hans program var Ivanhoe och mitt var backhoppningen i Garmish :-))

Fy tusan så illa jag mått på nyårsdagen under min aktiva tid.....natten före innehöll extra allt på precis allt jag gjorde och dessutom med extra krydda på. Inget fungerade i kroppen, jag ville bara att det skulle gå över, helst fort som satan.

Idag ger jag fullständigt den i backhoppningen ! Jag har aldrig någonsin varit intresserad av det ! Tycker rentav att det är en fånig sport !!

Men jag bevarar den skrämmande känslan av att vara så jordiskt bakis så att jag inte ska glömma !!

Och jag kan inte låta bli att le lite skadeglatt åt de som bär huvudet mycket mycket försiktigt idag :-))

Lev väl och gör era val och ta en dag i taget !!

Så då har din tråd fått lite fart. Ett riktigt bra svar från Adde. Ligger mycket i det och jag tänkte bara skriva några rader ur min egen erfarenhet.
Och det har jag - tyvärr - samlat på mig lite för mycket av när det gäller drickat.

Låt mig backa mitt band en sisådär 20 år. Om jag gör det kan jag känna igen mig superväl i det du beskriver.
Även om jag redan då hade druckit alkohol ett bra tag, så tyckte jag mig inte ha några problem. Men jag började trots allt ta vita månader, minst en gång om året. Då befann mig i en miljö io en annan kultur med mycket alkohol och det var ok för omgivningen att dricka, ofta och även mycket.
Jag ville hålla koll på om jag hade problem att ta en vit månad. Detta, att vilja kolla det, är för mig i efterhand ett tecken på ett riskabelt dryckesmönster, men det fattade jag tyvärr inte då - eller kanske var det så att jag valde att inte vilja förstå.

I början gick det ganska lätt, och efter kanske 5 år började det kräva lite mer envishet att låta månaden löpa hela linan ut. Grejen var ju att jag gjorde det för att hålla koll på om jag började få alkoholproblem. Fast när jag med att "bevisa" för mig själv att jag kunde hålla upp till sista dagen, så gav jag mig fribrev att köra på ett år till, och firade loss redan första dagen. Jag tror nog att det var sista året som jag sa - jag kör i februari istället! (är ju några dagar kortare)efter det blev det inte några vita månader på många år.

Ok, detta hör kanske iofs. hemma i min egen tråd, men vad jag vill komma till är att om du är orolig för att testa för att det kanske inte går, då har du nog tyvärr redan nu ett problem.

Jag har kört ett tag på linjen som Adde beskriver. En dag i taget. Funkar riktigt bra. Fast har man kommit dit att man behöver det är frågan om man har ett problem ganska överflödig, du fattar....

Lycka till, och sorry för den långa inlägget.

//PP

för att du är trött det visar ju att kroppen vill ha lugn och ro för sitt reparationsarbete som ju är eftersatt efter en tids drickande. Du behöver det så njut och acceptera det ! Jag har svårt att själv sätta en gräns när det vände för mig men bortåt året i nykterhet var det utan tvekan. Och för min egen del så kändes det bara så skönt när kroppen fick styra och inte min vilja och att jag kunde acceptera det.

Jag har ju också ett bra stöd genom mina AA-möten och dessa var väldigt viktiga för mig i början för jag kunde alltid få svar på mina frågor från de som gått före mig. Idag går jag på möten för att inte glömma vem jag är och för att ge tillbaka det jag en gång fått.

Välkommen chipp3945 !

kija !!

Varför inte börja, som du själv skriver, med en vit period UTAN att sätta nån gräns så du kan känna dig för. Vitsen med att inte sätta en gräns är att du då undermedvetet ställer in dig på att det är ok att återuppta drickande efter den gränsen. Att använda "En dag i taget" är ett rätt välkänt begrepp som gör tiden enklare och mer greppbar att handskas med.
Likaså att varje morgon, helst innan du kliver ur sängen, ta ett beslut om att just idag ska du inte dricka oavsett vad som än händer. Också ett lätt greppbart beslut som ibland kan behöva krympas till kortare tid, exvis en timma.

När du nu frekvent får minnesluckor så är väl det ingen större tvekan om att du dricker för mycket ? Att i det stadiet få klockan att gå bakåt tror i varje fall inte jag på. Och har aldrig gjort.

Som du nu har upptäckt så blir det skrivna nästan otäckt obehagligt men ack så välbehövligt ! Den absolut bästa medicinen är att skriva/prata av sig allt det som har samlats och tryker på inne i knopp och kropp. "Låt sorgens svalor flyga över ditt huvud men låt ej svalorna bygga bo i ditt hår."

Så, fortsätt skriv och ta ditt beslut och njut av att din kropp börjar läka !

Oj, märks att jag är nybörjare.
Råkade lägga in mitt inlägg två gånger.
Visste inte hur man raderar så jag försöker med att redigera.
Mvh paradisbruden

Hej, ville bara önska dig lycka till. Jag kämpar o vill bli bättre precis som du.
Kände igen mig när du skrev att du dricker när du utsatts för press eller så firar du när du är upprymd.
Precis så har jag det oxå.
Jag har en sambo som stöttar mig men å andra sidan så innebär det mer skam när man inte orkar stå emot suget.
Vill ju bevisa honom att jag är stark nog att bli bättre utan någon medicinisk hjälp.
Jag vill inte göra en förändring för bara hans skull.
Jag är orolig för min hälsa som många andra här.
Jag vill vara en bra mamma.
Jag vill inte förstöra mitt förhållande.
Jag vill känna mig lycklig utan alkohol i kroppen.
Jag vill bli av med den djävulen som finns i huvudet o som ser till att alkoholen vinner över mig mer eller mindre varje dag.

Varför är det så många som drabbas av denna sjukdom?

Jag kommer att följa din tråd o dina framsteg!
Mvh paradisbruden