Senaste kommentarerna i forumet

Jag har planerat länge för att göra 2014 till ett alkoholfritt år, så det passade väldigt bra att du skapade denna tråd. Vi får hjälpas åt och jag önskar av hela mitt hjärta att vi tillsammans ska göra nästa år, till att börja med, alkoholfritt. Allt annat är meningslöst, men det här är en utmaning för livet, spännande och en riktig resa att göra. Vi hörs i morgon och tills dess vill jag bara önska allt ett riktigt Gott Nytt År!
Fenix

Jag vill gärna vara med! Känner så väl ingen mig i era berättelser.. Ikväll blir det inget vin!! Helskakig men fast beslutsam om att vara snäll mot mig själv 2014, vet att den värsta ångesten släpper efter ett par dagar. Lyckan och tillfredsställelsen skulle vara fantastisk om jag till nästa nyår kunde gratulera mig själv till 365 dagar, önskar mig inget hellre. Vet att det bara är en person som kan fixa det, med den personen är just nu så liten och rädd. Håller gärna hand!

Ja hur blev det, året 2013?

Det bästa som varit hittills vågar jag påstå, att påstå att det varit sämre vore som att förneka utvecklingen.
För det är väl precis så det är, utvecklingen går framåt, alltid, det tar nya spår som jag för precis ett år sedan inte hade en enda susning om hur det skulle fortlöpa.
Nu vet jag hur det blev, men vet inte ett jota om nästkommande, det är precis samma status som för 365 dagar sedan.

Märkligt, att man aldrig lär sig, lär sig om vaddå?, en framtid jag inte kan förutse?
Självklart inte, det går ju inte, men jag kan göra i stort sett två saker, ha en förhoppning om att det blir bra, eller tro på att det blir skit precis som året som gick.
Det ena alternativet är betydligt mer bekvämt att hoppas på än det andra, ja det KAN bli skit, men jag hoppas inte på det.
Så om det nu blir skit, så fick jag väl vara glad så länge jag fick må bra av att hoppas på att året skulle bli bra.

Vad blev dåligt då, massor av saker naturligtvis, men när jag tänker efter så.....har jag faktiskt väldigt svårt att direkt komma på något på en gång,
Och det är väl en förbannat skön känsla, att om jag ska komma på något dåligt, så måste jag temigf-n anstränga mig.
Alltså kan jag inte säga att det gångna året blev så förbaskat illa i alla fall, jag minns att jag genomgående faktiskt har mått rätt bra, inte så pjåkigt.
Om jag bara stannar kvar i den känslan, ja då kan inte 2014 bli så illa i alla fall.

Men för er andra då, ni som fortfarande kämpar mot alkoholens klor....?
Vad skulle kunna vara sämre?, jo att ni INTE vore här och hade uppmärksammat erat problem med alkoholen, det hade varit mycket värre.
Att leva i förnekelsen är mycket tuffare än att kunna sätta ett finger på det och säga, det här är ett problem!
Först efter detta så går det att göra en förändring, till något som kanske är bättre, en utveckling vi inte vet något om ännu.
Dricka mindre eller inte dricka alls, för vissa fungerar det, för andra inte..
Vart slutar jag?, jag har beslutat mig för att det inte finns ett slut, utan en fortsatt förändring som jag ständigt lever i, en evig film som kanske inte har ett lyckligt slut,
och det primära är kanske inte att komma till slutet, utan att uppleva filmen så bra som möjligt medans den rullar...
Jag är den aktiva skådisen där jag påverkar resultatet direkt genom mitt agerande, mitt val förändrar, inte motspelarens agerande.
Dvs jag följer inte bara med och inväntar att något ska hända, mina val gör ett aktivt resultat på direkten.
Konfronterar jag inte min beslutsångest på en gång så kommer det att gnaga sönder mig inom sin tid, därför är jag aktiv i mina beslut.
Jag ska inte dricka idag, oavsett vad som än händer.

Oxfilén ligger på diskbänken, jag ska lägga min själ i den för att göra den så bra som möjligt till kvällen till över 20 personer.
Mastigt, nejdå jag kommer att gå in för det och lägga mycket kärlek i den.
Frugan stryker min skjorta, barnen firar med sina pojkvänner och kompisar, jag köpte en flaska bubbel till grabben, och en likadan flaska till mig själv på Ica,
Jag frågade honom om vi skulle råka repa etiketten där det står alkoholfri, men han svarade mig med en ärlig blick...
hallå farsan, jag är inte rädd för att komma på festen med en skumpaflaska utan alkohol i, det är ingen big deal.

Ingen big deal tänkte jag, på min tid fick man skämmas om man bara hade folkisar på festen, vilken looser man var.
Men idag var inte igår, utvecklingen har gått framåt, det är inte 1979 längre.

Att ungdomen vågar vara utan alkohol är en stor utveckling i sig, det bådar gott för framtiden.
Därför känner jag mig optimistisk inför framtiden.

Sen till sist, nu skriker frugan på mig ifrån köket...

Ett riktigt gott slut ifrån mig, låt inte proffsen sköta drickandet ikväll, lämna det till amatörerna.
En speciell hälsning till vill.sluta och Fia om att vara modiga kompisar, och ett alldeles speciell omtanke till Yogi som haft en jobbig tid.
Alla ni andra har en egen plats i mitt hjärta.

Imorgon är det inte bara en annan dag, utan ett helt nytt år...

Berra

Jag vill vara med och försöka göra 2014 till ett vitt år. Det känns också så skönt att läsa om era liv. Man tror gärna att man är ensam om sina problem. Nu har jag bestämt mig för att 2014 ska bli ett år utan alkohol. Litet rädd är jag för vad som kommer att hända när jag inte dricker längre. Framförallt undrar jag vad som kommer att hända med min relation till maken. Vinet har varit en viktig del i vårt förhållande. Så väl jag känner igen mig i era berättelser. Vi sitter också vid köksbordet på kvällen, dricker vin och pratar om livet. Maken dricker också för mycket. Men han tycker inte att det är något problem. Men nu måste jag tänka på mig själv. Jag vill inte gå genom livet i dimma. Jag har så himla mycket att leva för. Varför förstöra det med att dricka för mycket. Tänk alla dagar som gått åt till att ha ont i huvudet. Hur hamnade jag här! Det är dags att plocka fram karaktären och envisheten. Jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker. Nu vill jag inte dricka mer och det har ingen annan med att göra. Om någon frågar mig varför jag inte vill ha vin till maten så ska jag tänka ut ett bra svar.

Hej Magnus! Du har helt rätt. Det tar bara kraft från forumet och även dig som måste agera "rastvakt". Jag ber om ursäkt och hoppas du (och resten av forum) kan godta den. Tyvärr har jag ett stundtals opassande sätt att bemöta vissa situationer på.Reagerar ofta med ironi, ett sjukt beteende som jag jobbar på. Den här gången blev det extra onödigt då jag faktiskt inte blev irriterad, utan har en ganska rå humor. Ska försöka att inte utsätta forum för den.

Allt gott till dig med. Vem vet? Kanske blir 2014 vårat bästa år hitintills?

Fia

ps: Jag vet även att ironi räknas som den lägsta formen av humor

Som ALLTID full av förstånd.
Jag gör som då rådde. tar time out på en tid.
Skickar en hälsning ikväll hoppas jag.

Gott slut och gott nytt och allt vad ddet skall bara.............
//A

Det är inte alltid lätt att BARA vända andra kinden till när det gång efter annan kommer som syra ur stället där maten skall in.
Hag kan dock inte förlika mig med att detta nog är över.
Men detta är absolut SISTA gången jag är i Fia´s tråd.
Till Fia, jag önskar dig ett bra nyår och gott slut och hela klabbet.

Till Markatta, jag vet att jag sade till dig att jag inte skulle in och kladda i Fia´s tråd.
Men nu är det slut med det!
//A

Jag önskar dig och alla som är verksamma på siten ett riktigt gott slut och en ännu bättre början.
Med vänlig hälsning //A

är det allt idag. Har med hjälp av dig kommit så långt att jag kanske värmer fiskbullarna :-)

Kram kram

Dina ord värmer! Ja, jag får mycket tillbaka av forumet och alla ni som häckar härinne. Ha en bra nyårskväll du också, och hoppas det inte är värre än värst idag också - och du, det finns mellanting mellan hummer och gåslever och kalla fiskbullar... :)
Kram m

Även om du blir irriterad över olämpliga inlägg så skulle jag önska att du inte kommenterade om andra användare med ironi, gliring eller på ett kränkande sätt (t ex om språkbegåvning i ditt senaste inlägg) Det riskerar att göra att det blir mer sårade känslor och konflikter.

Gott nytt år
/magnus

Om man blir ledsen, kränkt eller irriterad på vad en annan användare skriver så har man rätt att reagera. Att ge igen är inte bra eftersom det bara leder till fler upprörda känslor och arga svar. Att andra har skrivit dumt eller kränkande först är inte en ursäkt för att du själv gör det. Även om det är en förklaring till varför.

Det finns två saker man kan göra som fungerar bra på ett forum som detta. Antingen skriva vad man känner av det man läst (t ex blir arg, ledsen) och/eller anmäla kommentaren så att jag kan ta bort kränkande inlägg.

Gott nytt år!
/magnus

Hej PP! Jag gillade ditt förslag om vad man kan ha nötter till. Allt Gott till dig inför det nya året. Och smaklig spis med de kalla fiskbullarna. Låter som en riktig fest!

Kram på dig gubbdjävel! Fia

Godmorgon vänner! För mig var inte vill.slutas text en överraskning. Jo jag hann se den, men orkade inte kommentera då jag och min likaledes frivilligt barnlöse man skulle ut och äta. Ska sanningen fram så fick jag mig ett gott skratt. En sån språkbegåvning. ;-) Tack dock för er andras stöd och flera grattis.

Nu vill jag bara passa på att önska hela forumfamiljen; Ett Gott Slut och Ett Riktigt Gott Nytt År. Avslutar med att citera Dompa; "Drick med förstånd"

Fia

Hallo m-m

Du har så rätt i det du skrev om gårdagskvällens övningar. Som ett meningslöst fyllegräl, som suger energi. (kanske det var förresten) Vi får helt enkelt vända blad (man kan ju göra det när man kommit i en jobbig situation :-)) och det gör vi ju i och med att ett nytt år börjar. Så då vill jag passa på att tacka i din tråd, dels för all vettighet du delar med dig av och även att du är en som utstrålar vänlighet och värme här inne. Det kan vi alla må bra av och jag hoppas att forumet även ger dig det tillbaka! Har inte idag tid att skriva i allas trådar, men detta får gälla lite ställföreträdande för många fler av er andra här. Du har säkert som jag kämpat en del under året. Du ligger bra till i racet för förändring och det är starkt!

//PP

Nu loggar jag ut , sköt om er :)

Sista dagen på 2013. Känns skönt att ha kommit så här långt, jag trodde inte det i början av året. Som förresten inleddes med ett missförstånd/gräl på nyårsnatten, om en bagatell som min make var helt oförstående inför (jag också i efterhand). Jag skämdes efteråt och bakfylleångesten var dubbel på nyårsdagen, och självkänslan också. Imorgon kommer det inte att vara så, det känner jag mig helt trygg med. Vi ska åka bort och jag kommer att kunna köra hem på förmiddagen, om vi så vill. Känns skönt. Paradoxalt nog så kommer det inte att kännas lika angeläget att ta sig hem snabbast möjligt när man mår bra...

Surret här på forumet påminner en del om sådant där fyllegräl, saker som flyger ur någon hur som helst, personliga saker tas ur sitt sammanhang och kastas på någon annan med avsikt att provocera och såra, utan att kunna se vad följderna blir. Det tar mycket onödig energi att läsa och jag hoppas att det tar slut. Inatt var jag så arg när jag läste, och det kan inte vara meningen när forumet ska kunna ge nya perspektiv och föra oss framåt på olika sätt.

Vill passa på att önska er alla forumvänner ett riktigt Gott Nytt År och en bra avslutning på detta. Kan vara skönt att ta med lite positiv energi in i 2014, som förhoppningsvis startar bättre än 2013, som ju för all del har avslutats bra...

/m

Gillar det---sluta nu---inte sedan. Skjut inte upp det då behöver du inte våndas!
Kämpa på!

Roligt med lite ny diskussion! Vill också göra ett inlägg i ämnet relationer och alkohol. Precis som mt, Nike och Nossan beskriver så har det även hos mig och min man funnits med alkohol i relationen från början. Först var det verkligen inga mängder, en flaska vin att dela på fredagskvällen men det ökade på successivt. Vi hade ett umgänge där det serverades mycket alkohol, fördrinkar, vin eller öl till maten och efter maten, avec till kaffet, drink efter kaffet osv. Vi själva ökade på vår egen konsumtion och har haft långa kvällar med långa och djupa diskussioner och det har varit ett kitt i relationen. Sakta men säkert har fokuset dock övergått till att handla om alkoholen, iaf för mig. Diskussionerna har jag inte alltid kunnat minnas vad de handlade om dagen efter, det har uppstått många missförstånd där jag kunnat sura ihop över någon bagatell.
När jag berättade för min man om att jag var beroende av alkoholen tror jag inte att han kunde ta det till sig. Det har varit en process för oss båda, men den har tagit oss framåt. Han bestämde sig också för att dra ner radikalt på sin konsumtion också, och har inte under den här tiden druckit något när det bara varit vi två. I sällskap med flera dricker han, men måttligt. Jag har ändå sagt flera gånger att han kan och får ta något om han vill, eftersom jag tänker att inte jag kan/ska styra hans sätt vara. Jag tror inte att det är så lätt att vara den som står bredvid och att det som du, Nossan, beskriver som besvikelse över den uteblivna festen kanske till lika delar är förvirring. Han kan ju gärna inte veta vad som pågår inom dig?
Mitt råd är att jag tror att det är bra att vara så ärlig man kan i den här processen. Så mycket enklare kan det vara om man är två tillsammans om det, och jag tror inte att relationen behöver bli till det sämre, tvärtom.

Lycka till och ha ett bra avslut på 2013,
/m

Tack Konstrnären! Så fint att läsa att man inte är ensam med sin skam och ångest. Och också allt det positiva och kraften och gemenskapen jag tycker mig ha hittat här. Jag vet också av erfarenhet att det inte behövs många nyktra dagar för att ångesten skall minska, jag sov överraskande många timmar i natt och det är redan en sån skillnad från i går morse när jag bara kräktes och darrade. Var på väg till butiken för att hämta återställare men insåg att jag kan åka fast för rattfylla och började sen fundera på om jag verkligen vill leva så här. Ständig ångest som kräver sprit för att dövas som ger ångest som kräver.. Allt snurrar kring vinet! Dessutom insikten om att jag redan kan ha skadat kroppen oåterkalleligt. Och insikten om att det förr eller senare kommer att synas i mitt jobb, jag har redan en gång tagit en återställare före ett offentligt framträdande, och blev skrämd. Nu kan jag inte mera undvika det faktum att jag tappat kontrollen. För mig passade inte heller AA så jag blev så glad när jag hittade forumet här och all den ärlighet och energi som lyser fram i texterna :) Jag har ledigt ännu denna vecka och låg som sagt i sängen hela dagen i går. Beslöt mig för att göra samma i dag, har sällskap av mina två hundar och får hjälp att sköta resten. Nu vill jag ta hand om mig! Mannen kommer att gå till butiken på hemvägen men jag tänker säga att eftersom jag ändå tänkt ha vit januari kan jag likaväl börja i dag! Vill inte dricka, har tack och lov lätt med det nu då kroppen fortfarande känns mörbultad.

Glömde totalt bort att gratta mig själv till mina 10 veckor. Fanns lite annat groll på forumet som inte hör hemma. Mitt dumma lilla inlägg är raderat vilket kanske är bra eller inte. Skriver man bara tillräckligt mellan raderna får man skriva vad man vill annars är censuren framme.

10 veckor, 70 dagar det är rätt schysst.
Hemma dricker mor och vuxna barn som vanligt man har t.o.m. slutat fråga varför gubben inte dricker.
Släktingar och vänner tycker det är synd att "fördärva" den goda maten med att hoppa över alkoholen.....
Ikväll skriver vi nyår. Fest som vanligt med trevligt umgänge.
Känns bra med 70 dagar och att målet flyttats till 3månader. Det blir inget återfall inatt/ikväll det är jag säker på.

Mål
Det funkar bra för mig med delmålen. Tanken på att aldrig mer få en sup till sillen, ett gott rödvin till oxfilen, en pilz i pisten, en whisky i soffan.....känns fruktansvärt omöjlig att uppnå. Delmålet gör det lättare att jobba vidare. Ett ouppnåeligt mål att jobba mot är inget mål att sträva efter.
Faktum är att det inte känns som en stor uppoffring att avstå alkohol längre även om tankarna att få en "lille en" dyker upp då och då.
Men det är en enorm skillnad mot för 10 veckor sedan. Då gick på alla tankar till alkohol och det sköna ruset som skulle komma.

Ha det bra - Kämpa på!

En fantastisk resa du gjort! Hoppas din kväll blir bra och att din hund inte är för rädd för alla smällare... Och finglasen är ju fortfarande till för att användas!
Oavsett hur år 2014 blir kan det iaf inte starta bättre än så här :-)
Kram m

Läste precis ditt inlägg och kände igen mig i mycket.
Först det där med kramper det kommer så fort att man
inte hinner känna efter. Jag fick det i september och
det sista jag minns var att jag hörde en melodi i huvudet
som inte fanns. Strax innan bad jag min man sänka volymen
men jag spelar ju inte sa han. Sedan blev allt svart. Det
blev 4 dygn på avgiftning på sjukhus. Var illa däran men
har sedan rest mig dag för dag, timme för timme.
Nu blir det 4 månader den 10 januari. Är skiträdd för alkohol
vad den gör med mig. Fysiskt var det kräkningar, ingen mat
darrningar innan jag tog en återställare. Men allra värst var
ångesten, hade svårt att gå ut, folkskygg.
Det fanns bara negativa saker i slutet. Har själv varit på AA.
Men mig gav det inget. Inga diskussioner bara sitta och lyssna.
Upplevde det som något sektliknande, men det är min åsikt.
Det som hjälpt mig är detta forum och att själv kunna skriva
av sig och kanske få respons.
Abstinensen är ju inte farlig men för mig gick det för långt och
då är det farligt. Satt hela nätterna och pimplade för att döva
ångesten som eskalerade för varje dag. Sista natten drack jag
upp en 75a vodka och gick sedan ut på morgonen med hunden.
Nej jag har lagt det här tråkiga bakom mig. Det är här och nu
som gäller.
Önskar dig en fin Nyår.
Konstnären

Så här skrev jag i går:
Jag har druckit alkoholistiskt i snart 20 år, i början var det öl och nu under senare år vin och nu senaste året också sprit. Det började som självhjälp mot ångesten efter att bli lämnad efter 25 års äktenskap men har eskalerat till ett psykiskt och fysiskt beroende. Som nån annan skrev här på forumet så behövs det större doser för att få effekt så jag har börjat använda småflaskor starksprit så jag får i mig fem portioner fort efter jobbet, i smyg på nån toalett, för att sän fortsätta med vin på kvällen. Mina närmaste vet om mina problem, de har inverkat på våra relationer, men i mitt arbete där jag är en rätt synlig person tror jag inte att nån vet. Men det är ju bara en tidsfråga! Är omgift med en man som också dricker rätt mycket, dock inte som jag. Nu har jag druckit i två veckor, typ tio till femton portioner dagligen och inser att jag måste sluta leva så här, om inte annat så för att kroppen tar så stryk. Jag har 20 kg övervikt och reflux. Ligger nu på soffan och fryser under en filt med lite hjärtklappning och mycket ångest och är rädd för allt jag googlat om abstinens.. Har flera gånger brutit själv efter längre (semester)perioder då jag druckit hela dagarna. Men hur vet man om man håller på att få kramper? Jag bor på en liten ort så jag kan inte hå till hälsostatonen. Jag är en offentlig person och det skvallras. Jag har försökt med AA och för ett halvt år sen var jag så desperat att jag tog kontakt med arbetsplatshälsovården. Fick medicin som ska dämpa suget men den slås ut av starksprit. Har också fått kognitiv terapi under den här tiden. Borde om två veckor gå på leverkoll, värdena var rätt höva senast och skäms så fruktansvärt. Jag vet av erfarenhet att jag klarar av flera veckors nykterhet bara jag får perioden bruten .. Hittade det här forumet när jag googlade på abstnens och har gråtit och läst i timtal..

Men nu en ny dag, mår inte fysiskt bra men det går :) kram alla!

Hej Nossan och ni andra! Jag skrev ett inlägg i går, men det kom antagligen på fel ställe. Jag är med .. Dags att göra nåt nu, samma fysiska problem, kroppen tar för mycket stryk. Låg i går och frös och hade ångest, men vaknade också utan baksmälla i dag :)