Senaste kommentarerna i forumet

Femte dagen nykter. För en gångs skull fint väder och en långpromenad i solen stärkte kropp och själ. Ja, juletider är inte bara förenat med glädje. Jag vet inte hur många jular som supits bort. Man har sett fram emot en lång ledighet efter höstens slit. Alla förväntningar, julbord, släktbesök, mat i massor och alltid en helsikes massa alkohol. Mysigt korta stunder men på det stora hela har det nya året alltid börjat med en massa ångest över hur mycket man druckit, saker man sagt och gjort etc. Sist jag hade en riktigt lång nykter period för flera år sedan tog jag mitt återfall en julaftonseftermiddag. Det kom som en blixt från klar himmel. Hade inte en tanke på att dricka. Kände mig lite hängig och törstig. Allt som fanns i kylen var en folköl. Utan att tänka efter en sekund svepte jag denna folköl och innan kvällen var slut hade en flaska whiskey också slunkit ner. Det är väl det som är det otäcka med vår sjukdom. Man kan aldrig riktig helt slappna av utan alltid vara lite på sin vakt.

Till turen 73 kan jag bara säga. Gläd dig över ditt nästan ett års långa nykterhet, knyt näven i byxfickan, tänk tillbaka hur bra du mått när du varit nykter och fortsätt där du var. Se det som ett litet, litet hack i kurvan.

Kör hårt alla ni där ute.

Tjalle

Hoppas du får ett bra slut, bättre start på nya året kan du inte få!
Lev gott
/A

turen73 :-)

Du har uppdaterat din nykterhet helt enkelt, ville kolla om du kunde hantera den, och det funkade inte...
Nu vet du det ett tag till framöver, och kan lugnt ligga stilla i båten oavsett hur det stormar runt omkring dig.

Ingen dömer dig, kanske du själv möjligen, men jag ser det som en ny erfarenhet att lägga till historien, det funkade inte helt enkelt.
Kan vara bra att minnas när suget trugar på, det funkar inte ens att prova igen, du vet ju nu hur det slutar...

Istället för att kämpa emot, låt dig följa med i stormen och med den stora vetskapen att alltid lugnar ner sig efteråt, du behöver inte slåss mot vågorna.
En dag i sänder, det stormar inte för evigt, när det lugnat ner sig så sitter du inte med mjölksyra i armarna kvar för att du slet som ett djur när det stormade.

Efter stormen spricker det oftast upp, och en solstråle kanske söker sig till dig, luta ditt huvud och låt solens strålar värma ditt ansikte,
Njut av det finns små små saker i livet som får dig att vilja ta vara på tiden som är fin, istället för att motarbeta det som är jobbigt.

Att orka leva istället för att bara försöka överleva...

I morgon är det en annan dag, se fram emot den istället för att bära ryggsäcken med det tunga förgångna.

Berra

till dig och det du går igenom. Jag har själv tagit mig ett rejält återfall efter att ha klarat av senaste året väldigt bra. Jag blev nog för trygg och nu i jul så hällde jag i mig allt som jag kunde komma åt. Inte så bra... jag jobbar mig tillbaka nu. Det går så fruktansvärt illa när jag dricker så nu bör jag kunna hålla mig igen. Jag hade som mål att klara av hela året men det gick inte så nu kör jag på nästa år. Jag kommer ihåg att vi kämpade förra julen också. Styrkekram till dig!

har det gått åtta dagar sen jag blev kanonfull och åtta dagar sedan jag senast drack alkohol. Jag har svårt att frigöra mig från minnet bara. Är så ledsen hela tiden. Besviken. Orolig. Julen är alltid en komplicerad tid för mig, fylld av barndom och vuxendom och förväntningar och besvikelser.

Ni är alltid så vettiga. Hur kommer det sig att man kan vara så förstående och förlåtande mot andra men inte mot sig själv?

Askan. Jag tror att jag valde det för att det kändes så. Som att det bara fanns aska kvar. Att elden brunnit ut och att jag ville resa mig ur den. Askan alltså, och som en fågel Fenix bli fri. Och jag är helt övertygad om att jag vill och jag tror att jag kan. Måste lära mig att ta hand om mig själv men jag vet inte hur. Ett bra sätt är i alla fall att aldrig mer dricka alkohol.

De senaste månaderna så har jag ju dragit ner oerhört och kanske bara druckit vid ett handfull tillfällen men vid alla de tillfällena så har jag ju druckit mer än förut, alldeles för mycket och på ett sätt som stärker mig i min övertygelse om att jag lyckats finvindricka mig till en klassisk bona fide alkoholism. Så är det bara. Det är vad jag är. Bland annat. En tilltufsad person som är oerhört tacksam över att ha hittat denna klubb, inte för inbördes beundran utan för stöd och förståelse för ingen i min närhet vet eller skulle förstå hur det känns.

God fortsättning vänner.

Hej.
Det är det enda man kan tänka när man sitter där med ångesten;
framtiden, dagen och morgondagen är det enda jag nu kan påverka. Nya
möjligheter till ett bra och värdigt liv. Jag har varit utan alkohol
ett år nu sedan jag kraschade rejält förra december. Men på juldagen
och annandagen tog jag mig ett återfall; drack hejdlöst av den
starksprit som fanns hemma. Maken var allert den här gången och
gömde genast undan det som fanns kvar. Jag har sedan dess varit på
ica och köpt 3,5:or och druckit upp den folköl som funnits kvar. Nu
har jag inte druckit något sedan igår och vet att det går att komma
tillbaka, i små steg. Känns väldigt onödigt att åka dit när det nu
har gått ganska bra hela året att avstå från alkohol. Jag började väl
slappna av och tänka att ja så farligt kan det ju inte bli. Men det blir det när jag dricker alkohol...
Hoppas att det går bra för dig, kämpa på!

Hoppas det är lugnare idag och att du kan njuta av din semester.

Tänker du efter så kan du säkert komma på något annat sätt att fira din födelsedag på. Tänk storslaget! Gör något riktigt jävla kul, något som inte hör till vardagen. Hur storslaget är det att dricka ett glas av något som du ändå tycker är äckligt och tror du kan fara illa av? Det är din födelsedag, gör den till din dag! Fuck Tradition!

På tal om tradition förresten kom jag att tänka på förra nyår. Jag hade en sådan där jumboflaska Pommac att poppa vid tolvslaget. Den gick åt snabbt kan jag säga. Många som stod traditionsplikttroget med sina skumpaflaskor kom fram och ville smaka för de tyckte det var mycket godare, de tryckte bara i sig champagnen "för det är ju tradition". Jag har också gjort så även om jag aldrig gillat bubbel eller ens vitt vin men jag tycker idag att jag då var en idiot. Varför ha på sig skitsnygga kläder, laga den godaste och lyxigaste maten på året, för att sedan tvinga i sig något man tycker smakar jätteilla? Vissa tycker på andra tider det är tradition att äta surströmming men inte gör jag det heller.

Kommer inte ihåg hundra men visst är du i Thailand? Nu när du börjat med kickboxningen så varför inte boka in ett pass på någon thaiboxningsklubb på din födelsedag eller gå på någon stor gala? Det är en häftig upplevelse att gå och se professionell Muay Thai i ursprungslandet. Eller bara gör vad som helst som du tycker är roligt.

Kram på dig!

Tack Santorini för att röt ifrån och bad mig skärpa mig, precis vad jag behövde få veta. Kanske inte ville men BEHÖVDE. Det är min definition på en sann vän. Håller dessutom med Victoria om att det var ett brilliant inlägg. Tack även Victoria, m-m och vill.sluta för er tro på mig när jag själv vacklar. Jo, m-m, mannen är med mig i min kamp. Men han är inte alkoholist (bara riskkonsument än så länge) och kan därför omöjligen förstå till fullo att hans fru är ett fyllo. Idag känns det bättre, men jag helgarderar mig. Fick en antabus igen igår morse efter att ha läst Santorinis och Victorias texter. Skrev även ett långt tack då, men allt försvann är mobilen ringde. Efteråt ville jag kasta maskinen i havet. Jag börjar tro att mitt humör inte bara är alkoholbaserat utan att jag faktiskt har ett olyckligt temprament. Kort stubin är INTE attraktivt och något jag också behöver bearbeta. Så där har du fel vill.sluta (igen! Försökte skoja nu ;-)), jag är långt ifrån att klara mig utan ddtta livsforum (mt) än. Vilket även m-m vittnar om, i nöd på hennes resa så sökte hon/du sig/dig hit. För här förstår folk vad man slåss emot. Och vi bygger både oss själva och varandra i denna unika klubb. Förstår Victorias dilemma/tankar inför sin födelsedag. Hur rodda ihop så att både värdinna och gäster blir bekväma? Men jag har inga vettiga förslag. Res bort?

Tack för att ni finns. Nu ska jag ut i världen och fylla 50, inte fyllna 50.

Förstärkt Fia

Hej Berra!

Kanske inte riktigt samma sak som du menar, men jag hittar saker.
Flaskor och burkar på de mest konstiga ställen...
Vekar som de finns överallt, i skåp, garderober och allehanda skrymslen. Väcker en hel del dåliga minnen och skam.

Men jag hittade också en liten undangömd sak som kanske kan jämföras med din morgnrock.
Ett litet måttglas på 6cl som jag använde för att dosera med på vardagar. Alltså, beroende på vad klockan var när jag började körde jag med principen att man förbränner 2cl i timman. Sedan räknade jag timmarna fram tills jag måste sitta bakom ratten igen och multiplicerade dom med 2. Smart va? Eller kanske inte.
Det där djäkla måttet framkallade nog min ångerrock... Så sjukt tankesätt.

Tänkte på din morgonrock, känns som om den vore ett bra offer i en vårbrasa eller nå't? Markera att det dåliga måendet är över?

Buzzz

...jag har en sådan men i en annan form, en fysisk sådan...

Ångestrocken!

Å va' f-n är nu det?

Jo det är min gamla morgonrock som hänger på baksidan av sovrumsdörren på sin krok, fick den av frugan i julklapp för kanske 10-15 år sedan.
Den är jättefin med tjock frotté i ljusblått med små röda ränder, den var nog skitdyr...
Har bara använt den på helgmornar att lomma runt i de första timmarna.

Men jag kan absolut inte bära den längre, det bara går inte..

Den är så fylld av bakfylleångest att jag bara mår dåligt varje gång jag sätter på mig den en helgmorgon, trots att det är mer än sex år sedan.
Jag mår dåligt av den när den tynger mina axlar, hela dess miljö skriker ut bakfylla och ångest, det finns ingen frukost som smakar bra i den.

Jag får nog kasta bort den, eller möjligen spara den som ett fysiskt exempel på min ångest, orsakad av bakfyllan.

Men visst är det läskigt hur en känsla sitter kvar i ett objekt, och jag kan inte säga exakt vad som gör det.
Ytkänslan, tyngden, lukten eller bara formatet på en morgonrock, för mig är det höljt i kval vilketsom...

Har ni andra någon "sak" som ni projicierar eran negativa erfarenhet med alkoholen till?

Berra

Jag kan få sådana tankar oxså. Ett gott rödvin det var ju mitt favoritvin.
Men nu kan jag styra om tankarna och det går inte lika trögt som i början.
Så jag hoppas dom försvinner men det går nog inte av sig självt.
Julen gick bra, ibland visade sig A-jävulen men jag puttade bort.
Jag kan inte slänga bort 3 och en halv månad. Okej det går en eller två
gånger sedan är det kört för mig. Köpt hem lite cider till nyår på ICA.
Har aldrig hänt i mitt vuxna liv. Så nu får jag pröva något nytt.
Vi var bortbjudna nyårsafton men jag har tackat nej då jag vet att dom
som är där blir mer eller mindre aspackade. Klarar inte det just nu och
dom sura minerna bjuder jag på. Nyår är en vanlig dag för mig numera,
äta lite gott visst njuta av min cider och framförallt ingen bakfylla
på nyårsdagen. Minns förra nyårsdagen, fy faan var så dålig tog en åter-
ställare och fortsatte.
Det värsta som jag kan göra just nu är att ta första glaset och jag ska
inte det.
Ha ett Gott Nytt År
Konstnären

Av dessa "nollor" är det Mariestad som utmärker sig bäst.

Men det är vad jag tycker, och smaken är ju som bekant som baken.

Får väl även passa på att gratulera ditt nya borrtorn........ :-)

Ibland måste man borra djupt i fyndigheten.
Och då krävs det stabila grejer.
Kanske även skall gratulera partnern då hen har fått den riktiga vinsten.

Inga bekymmer här inte full fart mot 2014.
/A

Lite trött på must, vatten och läsk så jag provade något nytt.
Kan någon förklara varför alkoholfri öl inte är alkoholfri?
0,5% är fortfarande alkohol!
Jag fattar att lite alkohol tar fram smaken...men
det är väl vilseledande!
Köpte tre sorter. Mariestad, Carlsberg samt Staropramen samtliga 0,5! men etiketten står alkoholfri eller NA.

Klubben för inbördes beundran är inget negativt i sig. Vissa behöver att det är så.
Några kanske inte skulle klara sig utan den. Det är inget negativt med att det är så.
Kolla på AA.
Där kan man snacka om klubb för inbördes beundran. Och det bevisligen funkar.
Jättebra, men för mig var forumet inte tillräckligt, trots att jag ständigt var inloggad.
Berra skrev någon gång att han kollar av ofta, ibland flera ggr per dag.

Jättebra, för honom. Men inte för mig, just nu.

Läste hos Fia om någon som tyckte hur fel jag har.

Men har jag det?
Forumet och livet behöver någon som ruskar om en imellanåt.

Jag tycker forumet är fantastiskt, för några kanske det är livlinan som behövs.
För mig var det inte det, det blev fel. För mycket och intensivt helt enkelt.
Men jag behöver forumet, kanske inte 24/7 , men ändå.

Och när jag drar ner på alla inloggningar så avtar suget.
Vad det beror på vet jag inte, men jag är nöjd att det fungerar.
Min fru är glad, mina barn är glada och framförallt.

Jag är glad, och det är det som är viktigast.

Alla som tar eller tog illa vid sig, gör inte det.
En klubb för inbördes beundran är ju bra om det fyller sitt syfte.
För mig var det inte så bra, trots ihärdiga försök så var jag alltid

"Han som inte klarade........."

Och jag visste, kännde det. Var ju hela tiden den som var bra på att pusha och peppa men som själv bara var:
"han som inte....."

Men att sedan i samma kommentar även skriva att jag inte kunde glädjas för andras skull var det dummaste jag hört.
Jag om någon var väl, är väl oerhört glad för andras skull.
På samma sätt som det river i bröstet när någon i besvikelse beskriver ett eventuellt återfall.
PÅ samma sätt svepte känslan av misslyckandet över mig igen och igen gång efter annan.
Det är ingen angenäm känsla.
Och om vartannat veta att det bara är mitt fel gör att det är bara att inse, det funkar inte med dessa verktyg nu.

Så är det, se den röda tråden, byt det som inte funkar.
Och titta, börjar bli en dag eller två.
Vet inte, jag fokuserar inte på hur lång tid.
Det kan jag söka reda på här i min tråd sen.
Nu är jag bara inte sugen, och så enkelt kan det vara.

Dax att somna om nu, har skrivit och skrivit.
Rättat stavfel till förbannelse men nu orkar jag inte mer.
Krama kudde.

Och du Markatta, jag har fått för mig att du bodde i Stockholm så vi kunde ta en fika ihop hoppades ju jag :-)

Kramar alla som vill ha!
/A

Att för några är det jättebra. Och då skall de givetvis fortsätta att vara kvar här, du är INTE en "sån".

Alla sätt är bra utom de dåliga, för dig är detta kanske din grej, du har blivit en fantastisk stark stor helt självständig tjej.
Jag kommer ihåg de trevande raderna från en ensam tjej om att hon ville vara med i min club vit som jag försökte dra igång för ett år sedan.
Den skutan körde jag på grund redan på jungfrufärden tror jag.
Och för egen del var det återigen ytterligare ett nederlag.
Men du, vad hände med dig?

-Jo du reste dig och började "ut och gnugga lår"
Vad jag skrattade när jag läste den kommentaren.

Du är rolig.
Och på sommmaren bosatte du dig i kolonistugan, allt för att slippa all kontakt med alkohol.
Vilka här har gjort något sådant?
Du har!

Du bodde i stugan och skötte ditt jobb, du hade forumet vid sidan av och disskuterade ditten och datten med.
Men det är väl klart, vem annars skulle du snacka med?
För dig är det BRA med forumet, inte för mig.
Du är en av kämparna jag pratade om. Inte bara Adde, Berra och m.t.
Men jag kan inte skriva alla pga vad händer med dom jag inte skrivit upp.
Santorini är oxå en av dessa frontfigurerna, som driver forumet framåt.

Och ja, "titta vem som skrev detta......."
Det var ju jag, han som inte klarade som Santorini fint påpekade.

Och så är det, detta var inget för mig. Men jag klarar mig. Samma med dig.
Inte för att du behöver forumet, nä glöm det.

Du är så djävla stark i dig själv så om det är någon som kan flytta berg så är det DU!
På samma sätt som Santorini oxå är en av frontfigurerna för att forumet skall drivas framåt så skulle du utan problem klara dig utan alla här.

Men vi skulle få det VÄLDIGT mycket svårare utan dig.

Du är inte beroende av forumet, en tid för ett år sedan ja, men inte nu.
Nu har du ju eget boende med katterna, för faaaan fia.

Problemet du fått för dig nu är bara ett hjärnspöke.

Jag kommer fortfarande med jämna mellanrum logga in här för jag behöver det.

Inte du, du behöver inte forumet som jag.
Men jag behöver dig, få lite sköna inputs om att om man ger sig attan på det så går det.

Res du med gott mod, Fira din dag. Var med folk du trivs med.

PÅ samma sätt som forumet inte var bra för mig, just nu. Så var forumet det du behövde då.
Kanske bitvis nu oxå, men då för att hålla kontakt med dina kompisar här inne.
Och forumet behöver dig!

Men forumet behöver mig oxå, för att det inte skall enbart bli en lugn tågresa rakt fram.

Men JAG klarade inte att hålla mig på mattan trots närvaro här jämt.
Jag prövade en, två, tre,.......ggr. Men nä, samma sak hela tiden.

Se den röda tråden, byt ut ngt och det kanske funkar.
Så då drar jag ner på forumet, och titta.

Inte en droppe, inget sug eller liknande.
Men jag vet att man inte skall ropa hej innan jag är över.

Köpt alkoholfritt bubbel till nyår.
Det kommer bli kanon, om folk tycker ditten eller datten skiter jag i, detta är vad som är bra för mig!
Alla glada, fru barn och framför allt jag.

Fia du är en av de mest drivande tjejerna för forumet, forum är inget du behöver LÄNGRE, det var en tid men den har du passerat för länge sedan.

Jag behöver oxå forumet, men inte 24/7.........

Det blev för mycket. Men jag behöver det, läsa och få insikt.

På samma sätt tror jag att min berättelse kan hjälpa andra.
Och det är det som är så fantastiskt med forumet.

Mångfalden!

Alla har ngt att tillföra, men alla sätt är bra på olika vis.
Och efter allt prövande och misslyckanden så blev jag bara mer och mer nedstämd av att ständigt vara "han som inte klarade av........"

Och så är det, jag fixade inte en nykter resa med de verktyg jag använde mig av.
Så jg ändrade konceptet.
Kanske det går bättre nu, jag vet inte.

Men jag loggar nog in då och då för jag behöver det.

Blev ett långt inlägg detta, och du och jag är eller har ju inte varit de såtaste vänner men du är så djävla BÄST!
Så jag kännde att jag måste förtydliga det.
Så du vet!

Med dessa rader avslutar jag:
FANTASTISKA Fia, du är helt oövervinnlig!

Kramar/A

Hej Pellepennan! Jag har varit helt nykter idag o ska snart gå o sova.Känns skönt att veta att man vaknar upp i morgon utan minnes luckor!

Vill bara säga att jag instämmer i era kloka tankar. Har skrivit det många gånger tidigare, men det är så viktigt att kunna läsa och ta del av er som kommit en längre bit på vägen för att få positiva förebilder. I alla andra sammanhang är det ju viktigt med förebilder och så även här.
Och någonstans måste man ju få skriva ner eller berätta att det faktiskt går bra - det finns ju som bekant inte så många andra sammanhang där man kan basunera ut framgångarna i avhållsamheten... och om det tolkas på ett negativt sätt av någon så kan jag bara beklaga. Läs inte i så fall.
/m

Du är en stark och klok kvinna, Fia och du kommer att klara din födelsedag utan bubbel. Jag förstår vad du menar, har liknande tankar nu, tycker att det är orättvist och tråkigt att just jag inte kan/får eller vad jag nu ska kalla det för. Och det här med att visa sig svag inför andra, ja, vad ska jag säga - det är ju så svårt, men det är väl det vi har varandra här på forumet till. Man kanske kan kalla det för en klubb för inbördes beundran, men jag har då aldrig förknippat ärliga och utlämnande inlägg som genomsyras av ångest med klubbar för inbördes beundran. Men jag håller med Santorini angående detta i hennes kloka inlägg. Du är i gott sällskap här, jag hade samma känsla på min nyss avklarade semester, var tvungen att logga in här för att hålla modet (och beslutsamheten) uppe.
Och mannen - ja, varför inte visa dig svag inför honom och låt honom veta vad du jobbar med. I nöd och lust heter det ju...

Hoppas din dag varit bättre än natten och att du njuter av sol och värme, här har det varit beckmörkt sen kl 16... :(

Styrkekramar m

Känner igen dina tankar som ploppar upp oinbjudna. Är där också. När jag var ute och gick med hunden tidigare ikväll så tänkte jag att jag ger upp det här nu, jag öppnar en flaska vin och tar ett glas när jag kommer hem. Det kommer jag att klara. Och det skulle jag säkert - ikväll. Men snart skulle jag vara tillbaka i gamla spår och de här 11 veckorna skulle vara bortblåsta. Känns ändå skönt att läsa att vi är flera som kämpar och upplever samma saker.

Tack för apptipset. Ska kolla det, behöver enkla sätt att komma igång.
/m

I mitt yrkesmässiga liv är jag en problemlösare och en do:er, dessutom en duktig sådan. Här känner jag mig dock väldigt vilsen utan någon som helst erfarenhet att lösa problem och hjälpa andra med råd och dåd. Speciellt i den anonymitet som av naturliga skäl råder här.

Jag blir ofta beklämd och illa berörd när jag läser vad medlemmarna här på forumet utsätter sig och andra för. Speciellt de medberoendes fruktansvärda situation där de känner sig helt beroende av missbrukarens godtycke. Att inte kunna bryta sig loss.

Det är när jag känner mig fullständigt rådlös inför problemen här jag hoppas att ni som har varit med ett tag kan ge råd och hjälp till nödropen. Ni som har klarat av resan till den nyktra världen och som ändå stannar kvar för att hjälpa på samma sätt som andra hjälpte er. Heder åt er!

Ibland tänker jag också på de som kastar ut ett rop efter en livboj här på forumet och därefter hör vi inget av dem mer. Vad hände? Hur gick det?

För min egen del går det alldeles utmärkt. Jag har varit nykter sen jag blev medlem här och kör mitt program som hitten tills har varit lyckat. Inom kort kommer jag förmodligen att anmäla mig till något av halvmaratonloppen för att så småningom springa ett maratonlopp. Löpning är en bättre
drog än alkoholen. Dessutom har jag redan gått ner 8 kilo så det börjar arta sig.

Men jag lider med er som kämpar. Jag hade nog aldrig blivit någon bra terapeut. Att ta jobbet med hem varje dag hade nog inte varit speciellt sunt.

Jag önskar er alla Ett Gott Nytt År och som vanligt ger vi inga löften som vi inte kan hålla.

May the Force be with you All

Hej snoopy! Låter som att du har kommit till en viktig insikt och jag tycker du gör helt rätt som avstår från att dricka ikväll, det kommer att vara skönt att vakna pigg och frisk imorgon! :)

Precis som Buzzz så har jag återkommit till mina egna inlägg i "min" tråd när det varit tufft, bra att påminnas varför man tog beslutet att inte dricka när den man försöker övertala sig själv att dricka...

Välkommen hit och lycka till!

Håll kvar och minns den känslan du har nu. Kände precis som du när jag tog mitt beslut, var bara helt utled, less på skiten.
Orkade helt enkelt inte må som jag gjorde längre. Tyckte inte att något, absolut inget, var kul längre. Inte ens sådant som jag älskat att göra förr.
Men, undan för undan, lite åt gången så vaknar intressen och sådant igen.

Försök att skriva här då och då, så du har något att gå tillbaka till och minnas hur det var. Det har i alla fall hjälpt mig.

//Buzzz

Nu har den första euoforin över min nyvunna nykterhet lagt sig och det är då det börjar bli farligt.

Ungefär 8 veckor har det blivit så här långt, nu upplever jag en stor trötthet precis som de första dagarna.
Jag kan sova otroligt mycket, men det kanske är vanligt att tröttheten kommer och går? Minns inte hur det varit de andra gångerna då jag gjort längre uppehåll.
Det blir också vardag, detta. Nu är det ingen som förväntar sig att jag ska vara smålullig mest varenda dag. Så det gäller att påminna sig hur jag mådde för ett par månader sedan då jag tog beslutet.

Värre är att jag precis som Fia skrev, börjat få små förslag från (egot?) hjärnan...
Nyår? En bild dyker upp av ett glas med tulpanform som sakta snurras, näsan som sniffar lite på aromen, en sipp för att smaka på Singlemalten som finns däri. Vad gott det vore, eller hur?
Ett par stycken sådana glas bara, och kanske en öl (och en liten snaps till maten). Sedan räcker det. Det är ingen fara, det klarar du.
De här tankarna och bilderna kommer blixtsnabbt, en hel liten film spelas upp under några sekunder, det gäller för mig att vara djäkligt vaksam på dem och fundera efteråt.
Här känner jag mig hjälpt av boken jag rekommenderade i mitt inlägg 17/12. Att kunna stanna upp och bara observera tankarna hjälper.

Jag vet ju så väl var det slutar.
Jag vet ju hur bra jag mår utan.
Jag vet ju att nyår bara är en dag som alla andra, bara det att det alltid har firats in med alkohol.
Samma med påsk, midsommar, semester, grillning, fester av alla de slag, födelsedagar, sorg och glädje. Det bara SKA vara alkohol med i bilden.
Trots att det bara är helt vanliga dagar det också.

Slutar detta inlägg med en rekommendation på en bra App för er som kör med någon typ av "Smart"-phone. "Mindfulness" eller "Mindfulness II" tycker jag är bra, de guidar till hur man tar sig en lugn stund via meditation. Känns riktigt skönt efteråt!

Ha en bra nyårsafton och ett gott 2014.

//Buzzz

Jag har faktiskt aldrig skrivit här för att jag behöver beundran eller bekräftelse på hur bra jag är. För det är väl vi som avses som inbördes beundrare antar jag. D m som berättar om sina återfall och ångest förväntar sej knappas beundran. Jag skriver här ibland för att jag känner för att berätta för er som kämpar att det går att klara sej. Att livet blir så mycket bättre utan alkoholen för oss som druckit på oss ett missbruk. För att visa att det finns ett ljus i tunneln. Att jag är alltigenom nöjd med livet så här och det kan alla bli. Tänk på den som slutar röka, jag har flera bekanta som just gjort det. Dom upplever just nu att ingenting är roligt, att livet mist sin mening. Jag som aldrig rökt har heller aldrig saknat det. Kanske jag missat nåt stort men tror inte det. Varför skulle då de flesta rökare planera att sluta? Så är det med alkoholen också. Man lär sej leva utan dess toppar och dalar. Det blev ju mest dalar på slutet. Korta ögonblick slår reptilhjärnan på och det glimtar till ett sug, en saknad. Men ju längre tiden går desto lättare blir det att inse fördelarna med nykterheten. Jag vill understryka att det är inte synd om mej för att jag inte kan dricka. Jag är väldigt nöjd med livet så här. För övrigt är det beundransvärt att komma så här långt, jag önskar alla detta!