Senaste kommentarerna i forumet

att du var inne och läste. Bra, du kämpar och har inte gett upp. Låt oss hjälpa till i din kamp. Vi behöver projicera på någon annan än oss själva för en stund :)

Hej på dig Tusculanum. Jodå, dyra sorter i fina glas. Känner igen. Tänk att jag brukade städa hela nedervåningen och tända ljus, tog på mig snyggaste hemmastassen för att...supa till i min ensamhet. Vem som helst hade väll sett att här är det minsann ingen missbrukare, utan endast en riktig livsnjutare med god smak vad gäller både det ena och det andra?! Slutade allt som oftast ändå med rödvinsspya på toa. Välkommen!

Jag satte mig på bussen imorse och började författa ett mail för att få ned känslorna och tankarna kring vad som hänt på jobbet på sistone. Det resulterade i detta mail. Jag vände och vred på det, fick feedback från två arbetskompisar. Ni får gärna ge mig återkoppling vad ni tycker. (Jag har bytt ut namn och döpt min arbetsuppgift till “ansvaret” för att inte röja för mkt...

----------------------------------------
Hej Chefen,

Jag har tänkt lite fram och tillbaka gällande mina förändringar i min

situation. Jag har tillochmed sovit på saken både en och två gånger,

tro det eller ej! :-)

Vårt möte måndags var jag både beredd på och inte. Vi hade mötet

inplanerat sedan tidigare och en av de saker vi skulle prata om var

bl.a det verktyg/stöd/hjälp jag skulle få men som jag hade och har

svårt att "pinpointa" exakt vad det skulle vara. I min värld hade jag

tänkt fram något liknande en mall till to-do lista, excelfil för att

lista kommande och avklarat arbete exempelvis.

Jag förstår och även accepterar de två förändringarna som nu blivit

men jag känner att jag även måste tala om och dela med mig hur jag

tänker, reagerar, känner och tycker kring det.

1. Reglerad arbetstid.

Det känns såklart tråkigt att inte längre ha oreglerat då jag själv

såg det som en stor förmån. Som du Chefen sa så är dock förtroende

något man förtjänar och jag förstår att den skalan är långt passerad

noll dessvärre. Det är tungt att veta och höra det också, att jag

försakat förtroendet.

Det är också lite " salt i såren" om du förstår hur jag menar när de

andra i arbetslaget pratar om: "är det ok att jag jobbar hemifrån på

måndag?" "jag tänkte träna lite på morgonen, kommer lite senare" "jag

drar vid lunch, ska till skolan och fixa några grejer till dottern"

och jag vet att det blir inte så för mig. Det är ju dock förmodligen

bara bittra jaget som tänker och reagerar...

Det blir ett annat sätt att tänka, har nog inte alla planer uttänkta

kring hur det ska gå till, men det känns inte som en världssak, jag

har jobbat efter fasta tider förut. Jag kan se en del fördelar. Det

blir pillrigt, planera (det är jag ju bra på ;-) ). Men det blir bra

tror jag.

2. “Ansvaret”

Det här är den förändringen som känns allra mest tung och

svårhanterad. När jag fick veta det i måndags så kändes det

fruktansvärt helt enkelt. Jag tappade lusten till att jobba

överhuvudtaget! Jag tror att den reaktionen var stundens reaktion,

lite "chock", lite av allt möjligt tror jag. Nu när jag tänkt lite

mer, begrundat så har jag dessa tankar;

Återigen, jag förstår hur beslutet fattades --> mer tid och fokus till

kärnverksamhet. MEN... Det som känns extra jobbigt och som bidrar till

att jag har svårt att se denna förändring som ett verktyg och

stöttning är två saker.

* Vid vårt lönesamtal så pratade vi kring resultat som inte var bra

och gör att det inte finns utrymme eller tillfälle till någon

löneändring utom individgarantin. Dock finns ett litet marginellt

påslag om 30 kr som då baseras på att jag gjort ett bra jobb och skött

ansvaret kring “ansvaret”. Det kändes otroligt roligt att i

den här ganska omtumlande situationen ändå hitta ett litet guldkorn

där jag skött arbetet trots att det tyvärr inte är kärnverksamheten i

detta fallet.

Med detta samtal ganska färskt så kändes det knepigt och jättejobbigt

att detta ansvar försvinner när jag tänkte tillbaka på att det gått

bra, och även att du sa att jag gjort det bra.

* Den 17 oktober hade vi möte inplanerat sedan länge med “nationella ansvarsgruppen”

i Stockholm. Vid mötet i måndags så uppfattade jag det som att du

Chefen sade att du hade tänkt prata om denna förändring i förra veckan

dvs innan mötet i Sthlm men att du tänkte sedan att låta mig åka ändå.

Det kändes väldigt konstigt när jag tänkte på det i efterhand. Vi hann

börja starta upp verksamhet i gruppen, planering och jag hann börja

ett utvecklingstänk i huvudet, började planera och spåna efter ett

sådant här möte. Sedan rycktes det bokstavligen bort under fötterna,

helt och hållet "mitt fel", men det här är ändå min reaktion och

känsla.

För mig är uppdraget och ansvaret kring “ansvaret” viktigt!

Det betyder väldigt mycket för mig, jag känner ett ansvar, känner att

jag arbetar för vår persoal, för kvalitén och det gör gott för personalen

att få dessa utbildningar! Framförallt är det så himla roligt! Det tar

tid - absolut. Jag upplever dock inte att detta uppdraget tagit tid

från kärnverksamheten.

Jag har som sagt svårt att se fråntagandet av detta ansvaret som ett

verktyg och stöttning mer än att jag får tid till de andra delarna.

Det känns inte lika roligt, inte lika glatt för jag har tappat en del

av jobbet som gav mig väldigt väldigt mycket, inte minst de här

senaste 27 dagarna.

Jag vet också att det händer mycket för mig nu, som min goda arbetskompis beskrev det,

saker försvinner från mig, saker kommer till mig och jag ska på nåt

sätt hantera detta i vardagen och jag tycker hittills det gått bra! De

här två förändringarna gjorde det dock tyngre. Så känner och tycker

jag nu idag onsdag. När jag smält detta ännu mer kanske jag tänker

annorlunda men hur jag känner framförallt kring “ansvaret”

måste jag låta dig få veta för det påverkar mig såpass mycket.

Jag hoppas du förstår mina tankar och min upplevelse kring det, fråga annars.

//Cyanthiina
-------------------------------------------------------------------------

Idag efter jobbet åkte jag till garnaffären igen… köpte garn och ska börja på en tröja! Läskigt! Det roliga var att något nytt och spännande och oväntat hände! Ni skulle bara veta. Cyanthiina *trumvirvel* Gjorde … något…. SPONTANT!!! I affären så frågade tjejen som äger om jag inte skulle stanna kvar och vara med på stickcaféet. Jag hörde hur en röst sade: “Jo det ska jag, ska bara åka till maxi och köpa en sallad till middag så kommer jag sen”. Jag tittade mig runtom och undrade vem som pratade. *fnissar som Lille Skutt…* Det var Cyanthiina som pratade!!! Jag var med, kom hem alldeles nyss, stel i nacken och jättekissnödig för jag glömde gå på toa. Men Jag har träffat roliga och fina människor, och stickat! Så tror jag normala människor gör, sådana där spontana saker på fritiden, har hört att det kallas hobbies.

Så, imorgon ska Chefen prata med mig om mailet. Han svarade på det kort och sade att vi pratar imorgon (han var inte på plats idag). Det ska bli spännande. Jag känner mig stolt iallafall, framförallt att det fick mogna hos mig någon dag, det är lite ovanligt för Cyanthiina.

Allt gott till er, fridens!

//Cyanthiina

Vi är som du ser många som undrar hur det är med dig. Att misslyckas är mänskligt och som du vet är det ingen här som dömer dig. Vi sitter alla i samma båt med misslyckande och lycka i en gemensam röra. Hör av dig! Du kan ju vara en tröst för oss andra. Vi behöver dig här på forumet. Låt oss inte babbla på i ovisshet.

Jovisst, har jag precis som jag förstår att de flesta här har gjort läst och läst på detta forum innan jag skrev mitt inlägg. Ibland måste man, jag, dock formulera sina egna tankar och känslor i någon form av paket och skicka iväg det för andra att tolka. Jag har aldrig någonsin formulerat mitt missbruk verbalt till någon. Mitt inlägg i detta forum är ett (1) sätt att projicera problemet på någon annans bildduk. Det skulle dock vara förlösande att till en levande människa få lov att säga att jag är en missbrukare. Men jag är inte där ännu. Det är inte säkert att jag någonsin kommer dit. Min ryggsäck innehåller alldeles för mycket fasad, vackra persongallerier och kontrollerat beteende.

Det paradoxala är precis som du ”FylleFia” skriver att ekonomin kan vara en förbannelse, åt båda hållen. Jag kan tillåta mig lyxen att vara en missbrukare med dyra viner. Återigen som du skriver ”FylleFia” är det en lätt biljett till en anständighet på Systembolaget att köpa vin för 400-500 kr flaskan. Jag behöver inte vara den där till det yttre perfekta personen. Även om jag skulle vara där varje dag vilket jag inte är för som en fullfjärdrad missbrukare varierar jag naturligtvis butiker.

Jag inser att jag kan inte kan hitta något annat skäl till mitt missbruk än det faktum att alkohol är vanebildande, rent biokemiskt. Det finns säkert många andra om har andra skäl till sitt missbruk och som alltid finns det inte bara en sanning. Men det finns nog och dessvärre bara en sanning för oss att helt avstå från alkohol. Jag kommer att sakna känslan av att dricka ett utsökt och välbalanserat rött vin men det har också blivit min förbannelse
.
Det finns så många tragiska och ledsamma människoöden på detta forum och en del har satt sig mer i hjärtat än andra.

anli, den 40 åriga mamman som dricker i smyg. Det gör ont i hela kroppen att någon mitt i livet skall behöva kämpa med alkoholen utöver allt annat som vi människor måste bemästra. Jag såg att det var ett bra tag sedan anli skrev i sin tråd. Jag hoppas att hon läser och begrundar och bara inte har orken att skriva. Skammen kan få oss alla att totalt tappa modet att kommunicera. Men att misslyckas är mänskligt. Vi skall dock inte glömma att vi alla har fått en förmåga att kommunicera, mer eller mindre.

vill.sluta har ju en fullfjädrad alkoholist som försöker manipulera oss andra som ligger på samma nivå som han själv gör. Han lyckas inte speciellt väl om jag förstår kommentarerna. Det är ju uppenbart att han inte har några ambitioner som helst att sluta dricka. Snarare är det så att närvaron på detta formen legitimerar hans drickande. I katolska kretsar skulle man kalla detta som ett behov av absolution.

Jag gläds dock åt du ”FylleFia” undertecknar dina inlägg med bara ”Fia”. Jag tror inte att det gagnar vår beläggenhet att minimalisera oss själva med nedsättande alias. Om vi själva inte tror på oss vem skall då göra det.

Jag skall bara bekämpa spritdjävulen inom mig.

Du gjorde intryck när du skrev till mig igår.
Sluta inte göra intryck på mig eller andra som finns här oxå.
Jag behöver forumet för att orka, visa att jag klarar mig.
Vill vara den som vid nyår säger:

-Ha, det trodde ni inte. (Inte jag heller för en vecka sedan)

Men Nationalteatern, följ med mig på denna stig med mig nu.
Jag behöver dig vid min sida, kom igen nu!

Du sade att vi var rätt lika, då fixar vi detta tillsammans. För din sambo och barns skull.
/A

Ja, Fia, jag skulle också ha svårt att ha vin i affären. Eller nu kanske det skulle gå, men jag skulle druckit desto mer när jag drack, och missbruket skulle accelererat mycket snabbare. Tack och lov för butiken som bara har öppet ibland :-) Har gått bra ikväll iaf. Kom hem i samma skick som jag gick ut :/

Planerar att använda bilen om jag ska göra någo där jag kan inledas i frestelse, annars cyklar jag gärna och bussen funkar också bra. Men nu får jag väl använda det mer miljöovänliga alternativet mer. Känns också lite lyxigt och skönt att, som santorini skrev, kunna ta bilen utan att kalkylera över ev promillehalt, på regniga höstmorgnar.

Gäller att hitta de positiva tankarna även när det känns trökigt...
/m

Men det som utlöste mitt krampanfall TROR jag har att göra med att jag har haft sjukt mycket runt omkring mig på sista tiden. Jag har till och med gått ned och arbetar endast 4 dagars vecka.
Jag orkar inte mer. Men när jag är på arbetet så finns det ingen som slår mig på fingrarna genom att lyfta tyngre, snabbare osv.
Och nu sitter jag 40 åt gammal med högt blodtryck.
Första mätningen 206/169... Nu i måndags 158/111 tror jag det var.
Och då äter jag medicin.

Men men, skit i det. Nu fokuserar vi på oss och att ge fan i att dricka.
Fått nog för det här året och känner att efter min låååånga startsträcka så nu!

Man har ALDRIG ångrat en nykter dag!

Men nog faaaan har man ångrat att man drack!

Men nu, för resten av 2013......... Nu är det slut.

Idag vill jag inte dricka, inte imorgon heller.
Då tar jag ett nytt beslut när jag vaknar.

Du med min vän, nu kör vi!
Har just gjort grym thaigryta med ris.
Och nu har alla ätit och kvar är jag med disken.
Perfekt förut att suga på en öl eller vin.
Men idag bubbelvatten och en panna java.

Ha en bra nykter kväll nu ALLA!
/A

För Grattis till min första dag!
Det har gått bra idag. Ett sug vid 3-tiden på e.m. La mig då en stund på sängen.
I minnet plockade jag sen fram några otrevliga alkoholrelaterade bilder som jag velat förtränga.
Nej, inte en chans att jag skulle ta den 2 minuter "långa" promenaden ner till Supermarketen för att köpa något så idiotiskt som vin.
Känner mig helt trygg ikväll. Trots att den där lilla affären har öppet dygnet runt.

Mina matinköp kommer jag i fortsättningen att sköta tidigt på f.m. då har jag inget sug. Vilket minimerar risken att stanna till vid sprithyllorna.

Tack också för boktipset! Jag har skrivit ner det på min lilla lista över böcker jag ska beställa nästa gång.

Kram!
Tanten

"Mumma" sa Fia och tyckte detta var ett vackert avslut på en bra dag. Lite galet att referera till sig själv i tredje person men det bjuder jag. Texten var mycket fin och jag printar ut den för att ha på köksväggen. Önskar att du kunde sitta vid min sängkant och sjunga den till din gitarr. Missuppfatta inte! Jag vet att du har en fru, haha.

Kram Fia

Tänkte bara säga till dig att dom scannade min hjärna, men där
var inget fel, ingen epelepsi alltså. Det var ju skönt, men jag
frågar mig nästan varje dag hur jag kunde låta det gå så långt.
Jag håller med dig det låter likt ditt.
Ja nu kör vi jag följer med dig.
Ha en skön kväll
Kostnären

Lära sig mönstren, akta sig och tänka HALT.
DET SOM TRIGGAR SUGET:

Hungrig
Arg
Ledsen
Trött

Är man något av dessa, HALT ! Stanna upp och omvärdera. Gör något annat än at vara ensam med alkohol i sin närhet.
Ta en promenad........
Du fixar detta m-m!!!
/A

Grattis till din första dag Gammel tanten. Dygnet är ju inte över än men jag tror nog att du klarar det finfint. Du tycks veta vad du vill och du har en bra reskompis i Surfina. Jag tror det kan vara en stor styrka i att följas åt. Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa i min bok. Jag har ganska mycket läsning att ta igen då den hobbyn var nästan omöjlig att kombinera med vinandet. På tal om böcker. Läs också AnsvarsFULL av Camilla Kuylenstierna om du inte redan har gjort det.

En välkomstkram! Fia

Var ett tag sedan jag plitade ner någon text här...

Kanske tiden är mogen för den här?...

Allt vi har

Se mig nu och här i all min nakna enkelhet
Se mitt mod, och om du vågar, se mitt blod och det jag vet
För jag längtar efter något mer
som sveper in de frågor som du ger
i en hinna av mänsklighet - Mm Mm Mmm...

Glöm din tid, glöm allt som du har fått av hybrisen
Glöm din törst, och om du vågar, glöm din väg till mig igen
men jag vägrar faktiskt att tro
att du kan finna någon sinnesro
om du stöter bort kärleken - Mm Mm Mmm...

Ref:
Låt jorden vrida sitt ändliga varv
Ta med dig din längtan och var sann mot ditt arv
Att leda varandra mot hållbara svar
Det är allt vi har - Det är allt vi har

Lyft ett moln åt mig, så jag har råd att falla ner
Tänd din sol, och genom molnet färgar den allting som vi ser
Och som ett nytänt himlafenomen
så lever vi för evigt i dess sken
och är aldrig rädda mer - Mm Mm Mmm...

Ref:
Släpp längtan och tilliten ut i sin dans
då kan kanske tanke och dröm få en chans
att vårda passionen som ännu finns kvar (för)
Den är allt vi har - Den är allt vi har

En text gjord och bearbetad med gemenskap och mänsklighet som grund. Vad säger du, Fia? O.k. eller?/NM

Hej m! Jag tror också att du klarar det ikväll och till helgen får du försöka lägga upp planer som kanske inkluderar bilen? Eller något liknande. Din känsla om det öppna bolaget kan jag verkligen relatera till. Jag kan trots när jag äter antabus känna ett stort lugn när de slår igen portarna för dagen. Att veta att det tåget har gått. Det tuffa för min del var att jag brukade bo ca 10-15 meter ifrån bolaget. Kunde liksom inte parkera någon annanstans. Nu är det lite bättre, men jag passerar fortfarande två systembolag på väg hem från jobbet. Tur att det inte säljs i livsmedelsbutikerna. Skulle kanske klara av det. Att ha vin hemma. Men jag vågar inte riktigt chansa för vad händer när något händer? Glatt, ledset, frustrerat, min tanke går alltid till att unna mig ett glas.

Fia

Enda skillnaden är att jag inte druckit konstant mer än nästan varje kväll.
Jag fick mitt krampanfall mitt på dagen.
Nu är jag satt på utredning och skall göra skigtröntgen och eer scan av hjårnan. Och innan jag får köra bil ska eplepsi uteslutas och jag får inte köra bil.
Är så sjukt taggad att fixa detta nu.
Och slår gärna följt med dig!

Nu drar vi.
/A

Hej Konstnären! Har redan läst i din andra tråd och tycker att det var bra att flyttade hit där du kan nå flera. Så fruktansvärt med den där vindieten. Min man som ibland kan vara en riktig idiot kallar det för att vinbanta. Jag är nämligen exakt likadan när jag kommer igång med drickandet. Får bokstavligen tvinga mig själv att ta en ostskiva per dag. Men ändå stod magen ut på mig eftersom jag när vinet sinade även svepte makens öl. Jag har aldrig däckat så där som du, men jag har trott att jag ska göra det. Och bara det är en obehaglig känsla. Jag förde även protokoll på de dagar jag inte drack en droppe. 18 dagar 2010. 18 dagar 2011, 2012 var ett bra år då jag fick ihop 22 dagar. Det är inget normalt drickande längre. I år har jag 147 idag. Inte heller strålande men en klar förbättring. Men jag kommer att få flera för jag inser att även jag vill, kan och måste. Tack för att ville dela din skräckupplevelse. Jag hoppas nämligen att jag ska kunna lära av andra och inte behöva testa allt själv.

Fia

Så kan jag bara säga, jag vet! Spola skiten!
Från att ÅTERIGEN varit en verklig svajande bushs i en storm så fick jag en spark i magen (bildligt talat)
Av Markatta. Även om det mer var menat som ett "hallå Pucko, hur menar du?"
Så fick hon mig på banan igen.
Med risk för att skapa dålig stämning här om jag inte drar mig undan.
Så hejar jag på i skuggan.
Kommer flika in imellanåt.
Du fixar detta skall du se.
Får du sug ikväll, kom hit och läsa läs och skriv och berätta om det.
Du är aldrig ensam!
Kramar/A

Det var jag som nämnde, eller benämnde att om man duckade för viss sorts kretik så blir det lite av en klubb för inbördes beundran. Och om det är possetivt för dig så är det jättebra. Men jag menade det i ett negativt syfte. Skit samma, dey är mig du syftar på när du påtalar att"någon"hänvisar till gamla oförätter och sjukdomstillstånd.
Och jag har inget svar på det, vill dig inget illa. Vi har ett tufft förflutet men trots allt har du gjort en anmärkningsvärd djävla resa och du har vuxit nåt kolosalt!
Trots att jag viftar med den berömda sleven så står du upp och försvarade mig mot malign. Och det tackar jag för dig för!
Men vi skall akta oss för att krocka i forumets korridor.
Lägg ner, dra inte igång något nu.
Flytta inte fokus från det viktiga, jag bey dig snällt!
Jag tänker inte börja gräva i sandlådan. Jag är så sjukt taggad att NU äntligen fixa att spola s kiten.

Så jag vill inte flytta mitt fokus.

Vi säger så, ibland bara Fia, imellanåt trissta Fia, men nu på sista tiden unfucking beliveble Fia.

Hon klarar allt!

Med det menar jag att du tagit plats och blivit en frontfigurer här och det är bra för du gör nytta/A

Tycker det var bra skrivet, Fia!
Jag vill också stanna i den här s.k. klubben för inbördes beundran.
Ser det inte alls som något negativt, tvärtom.
Det är skönt att kunna skriva om problemen. De man mörkar för sina vänner.

Kram

Hej min vän! Jag ska inte tjata eller predika. Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig väldigt ofta. Önskar dig allt väl.

Kram från Fia

Välkommen hit Tusculanum. Den där stora tröttheten känner jag igen. När man inte orkar med det där lilla extra utan bara är tacksam för att man lyckades ta sig till arbetet och lyckades mörka för omvärlden ännu en dag. Så då är det väl bara naturligt att man ska få en liten "belöning" vid hemkomsten? I mitt fall var det nog ännu värre. På slutet kunde jag inte ens sköta mitt jobb utan fick gå. Men vad gjorde det? Min man tjänar ju liksom du bra. Ibland kan den där goda ekonomin vara en förbannelse i sig själv. Att ha råd med mer och mer och mer. Bli tröttare och tröttare. Innan jag verkligen fattade beslutet att försöka sluta så orkade jag ingenting. Med ett undantag. Började vindunken kännas lite för lätt så fick jag energi nog att duscha, måla mig och sätta på mig mina bästa kläder. För det gällde att inte se ut som sin sjukdom på Systembolaget. Fint utåt. Så jag förstår när du skriver om trötthet. Att alltid behöva visa upp en lögn tar enorm energi.

Några stalltips har inte men håller med de andra. Skriv och läs här, det hjälper och kanske hittar du ditt sätt till slut. Din motivation. Är i alla fall värt ett försök.

Fia

dagar utan alkohol idag. Känns skönt, men nu är sötebrödsdagarna för den här veckan över... Även de veckor tidigare, när jag druckit vin, har sö-tis kväll varit de som varit lättast att avstå. Ikväll är det ju onsdag, då vet ju alla att det är ok att ta ett glas vin hemma, eller ute... sedan är det ju torsdag och då är det ju ingen mening att låta bli, när man ändå tänker dricka fre-lö. Eller hur?? Så låter min vindrickarlogik. Ikväll ska jag iväg en sväng på ett evenemang nere på stan (bolaget har fortf öppet). Hade det varit tidigare hade jag gått in och köpt något till ikväll, när jag kommer hem. Sedan hade jag gått hem så att jag säkert hinner ta ett par glas innan det blir för sent och tänkt att det är tur att jag ska börja jobba senare imorgon så att jag inte kommer att vara så trött, eftersom jag inte kan sova när jag druckit.

Men... ikväll tänker jag parkera bilen så långt från bolaget som möjligt, så jag slipper se skyltarna och förhoppningsvis har alla som handlat hunnit glesa ut sig lite, så jag inte behöver se alla som har lila kassar.

Kommer säkert att klara det, för jag vill inte dricka något, men det kommer att ta på krafterna och krävas motivation. Samma imorgon, fredag och lördag. Men, vem har sagt att livet ska vara lätt... och jag kan ju som sagt bota detta själv. Tjoho... :/

/m

att det var synd om du inte är kvar och skriver. Blir inspirerad av att läsa att det går bra för dig och det arbete du gjort. Men valet är såklart ditt, man ska inte stanna kvar i något som man känner tar energi av sig själv. Respekterar hur du än gör, men ville framföra detta.
/m

Bra skrivet Fia. Håller med.
Långpromenader är bra för tankeverksamheten :)
/m