Senaste kommentarerna i forumet

Livsranson är förbrukad, ja det var klokt sagt Fenix och dina kommentarer till Fjodor som fått återfall och även haft ett långt uppehåll med insikt att alkoholen bara är ett fördärv, även om villfarelsen att lite alkohol skyndar på glädjen/känslan i kroppen är enbart en illusion för oss beroende personer.....Jag är nu på Forumet sedan några dagar och flyter runt och lär mig forumet samt läser era inlägg och livsöden.....
Kämpa på Fjodor känn nu att det är framåt som gäller och du både kan har viljan och vet vad som gäller. Den rikedom du beskriver att avhålla sig från alkoholen, har du smakat på och den skall du åter få, då även du Fjodor förbrukat livsransonen liksom jag.......vilken lättnad att veta att man inte är ensam och tillsammans fixar vi ett fortsatt rikt liv med äkthet av känslan att få vara riktigt stolt över sig själv.......

Jag känner mig stärkt av era berättelser och skänker min tanke och kraft till att alkoholen har nu gjort sitt i våra liv

Lassitter

Hejsan
Är nymedlem sedan några dagar och kan bara hålla med Berra i hans inlägg att kritisera, döma eller vara negativ mot andra eller deras inlägg är inte att vara en medmänniska som känner sympati och empati för våra svårigheter att inte kunna hantera/använda alkohol utan dåliga/svåra konsekvenser.

Jag är en man på 50 plus med nu 7 veckors uppehåll från alkoholen och känner mig nu riktigt fri för första gången på nästan 35 år och det med insikten att jag måste helt avhålla mig från alkohol och inse att jag varit alkolist och är numera nykter alkolist vilket är såå svårt att acceptera orden nykter alkolist, o helst i de sammanhang jag arbetar inom socialtjänst, då min proffessionalitet bygger på hjälp och behandling till andra människor med missbruk av olika slag.

Ja man är inte starkare än sin svagaste länk.....Då jag läst flera inlägg här på forumet så hittar/känner jag igen mig i så mycket av alkoholens djävulska grepp och hur vi själva så ofta manipulerar oss till eget yttersta för att försvara vårat drickande. Just nu så befinner jag mig på hotell intill Arlanda stad och skall genom jobbet åka till Paris några dagar, jag skall kämpa med näbbar och klor för att ej dricka alkohol och många i min omgivning kommer säkert att undra. Själv så har jag redan hundra anledningar till att dricka i min hjärna, jag är väl värd ett glas vin eller en kall öl på en uteservering i Paris, tänk sååå gott det skulle vara och bara en liten berusning är väl OK.....
Mina tankar går till er härinne på Forumet hur ni kämpar och genomlever alla dess kval Och alla människor/vänner/kamrater/älskade och våra barn som vi sviker och gör ledsna över vårat beroende och den personlighetsförändring vi får och dess konsekvenser av olika mått det får.....

Ni är underbara som kämpar och försöker finna vägar ur den ondes grepp i Alkoholens avgrund och jag lär mig av era inlägg och erfarenheter och min önskan är att jag framöver skall kunna vara till en kraft/resurs och dela med mig av mitt fantastiska liv liksom de fallgropar jag haft och människornjag sårat och gjort besvikna

Nu är kl 4 och frukosten har öppnat.....hoppas jag klarar mig stark dessa dagar och skall tänka på hur ni kämpar på med era liv i nykterhet

Må väl o va rädda om er

Lassitter

Om du syftar på det inläggen jag kunde läsa om i förmiddags med finnar och alkohol och sedan i slutänden ett personangrepp på mulletanten och hennes livskamrat mullegubben, så tror jag nog att alla här har en förståelsen för varför detta inlägg försvann...

Alkoholhjälpens forum bygger på att alla försöker hjälpa och stötta varandra med olika sorters hejarrop, egna livsåskådningar och erfarenheter.
Vi som har problem med alkoholen har också nära till våra känslor, vilket kan vara en av anledningarna till varför vi fastnade i detta missbruk.

Under mina snart 6 år på forumet så har jag personligen sett hur inlägg med påhopp eller av annan negativ karaktär har lett till att antalet inlägg mycket drastiskt har sjunkit när de själva riskerar att bli kritiserade, för vi är känsliga personer och fel vibbar kan mycket lätt ge oss en orsak till att åter välja alkoholen när "ingen tycker om oss" eller när vi blir tillrättavisade att vi hela tiden gör fel.
Vi har hört det tillräckligt ofta och här har vi hamnat med likatänkande, vi som funderar starkt på vårat sätt att umgås med alkoholen.
Allting hänger på en skör tråd, och minsta lilla motgång kan få ödesdigra konsekvenser i vår strävan att bli kvitt drickandet.

Hela det här forumets framgång tror jag beror på att man ärligt vågar öppna sig och blottlägga sina dåliga sidor, smusslandet med drickandet.
Det bygger också på ett ömsesidigt förtroende hos alla andra att kunna bevara varandras hemligheter, jag vet att du dricker, du vet att jag dricker osv.., inga vänner kritiserar den andra.

Magnus heter våran moderator som fortsätter driva forumet utan någon egentligt kvarvarande uppdrag då alkoholhjälpen.se hänger löst till utan någon direkt ägare längre, vi som anser att något inlägg väcker anstöt trycker naturligtvis på knappen "anmäl inlägg", och det är sedan upp till vår moderator att avgöra om det gjorde det eller inte, fegt eller inte, man anmäler inte en polare, eller?
Men om polaren inte håller en shysst ton för oss andra, och på sikt riskerar haverera det som har byggts upp under en sådan lång tid,
är det fortfarande rätt att knipa käft då?

Nej klart att det inte är det då...

Forumet drivs i stort sett just nu i en ideell regi och bygger på forumets medlemmars intresse för att fortsätta skriva, och det är ca
fem-sex gånger fler som inte registerar sig utan bara tar del av informationen helt utan motkrav, en gratis självhjälp.
Det finns nog inget bättre sätt just idag att få denna information och vara fortsatt helt inkognito.

Jag tror att jag har ett stort stöd för mina åsikter, jag hoppas på att fler av forumets medlemmar också kommer med en kommentar här.
Vem som har anmält det spelar ingen roll, eftersom vi aldrig hänger ut någon här, det kunde ha varit jag bland många andra, men min tanke var att kommentera detta på kvällen när jag hade tillgång till en dator, och då fanns tråden inte längre kvar.

Om någon har svårt för att följa dessa enkla oskrivna regler om att vara "snäll" på forumet så kanske inte detta forum är det rätta för honom/henne, men jag har svårt att knipa när någon går till attack på en av mina många vänner på forumet.
Jag vill ha dem kvar, och jag går in här flera gånger om dagen, skriver eller svarar bara kanske en gång på hundra lästa inlägg.
Jag har lästa om många olika personligheter som kommit och gått här under åren, några kommer in och hälsar glatt på ett besök då och då efter att ha varit borta i några år, forumet är inte bara en interaktiv plats att hänga på, det är för många en livsavgörande händelse i deras liv.
Och det vill jag inte att det ska förstöras, eller glömmas bort, det hade en enorm påverkan på mitt liv, och min återgäldning ligger i att bland annat hänga kvar här trots att jag inte har rört drickat på 5år och snart 11 månader.

Och vad det gäller finnar, så gick jag under smeknamnet "köttfärs" när jag var i tonåren, trots mina 50 år så kan jag fortfarande se ett månlandskap i mitt ansikte i spegeln, ett livslångt ärr jag kommer få leva med i resten av mitt liv.
Provade de flesta preparat som var tillgängliga då, men kan trösta mig med att jag bara var lite extra manlig då det beror på höga halter av det manliga hormonet testosteron, det tog väldigt lång tid innan tjejerna fattade att livslång kärlek kommer ifrån insidan, och inte utsidan.
I den något äldre divisionen så låter den hjässan växa igenom hårfästet istället, man får aldrig vara nöjd!

Men man får lära sig att acceptera hela situationen, annars kommer man aldrig någonsin bli nöjd med livet.
Lite granna som om man en gång varit alkoholist, så får man acceptera att jag troligen aldrig kommer någonsin få ett sunt förhållande till alkoholen igen, den dagen då det har fått sjunka in, ja då släpper stressen om NÄR kommer jag att kunna testa nästa gång...
Troligen aldrig, och då får jag söka mig nya vägar till en annan sorts lycka, kanske uppskatta livet som det är, egentligen..?

/Berra

är guld värda, jag vill inte glömma allt dumt som hänt, för då är det risk att jag återigen börjar dribbla med mej själv och tycka att "det var nog inte så farligt, jag var nog inte alkoholist".

Så mina minnen vårdar jag ömt, det är dom som håller mej ifrån Systembolaget...
Kram!
/MB

Jag vill på något konstigt sätt inte heller vara utan mina erfarenheter, utom vissa som är särskilt nasty, då vore jag inte jag. Däremot finns det ett pgäng saker som jag inte vill uppleva igen. Är fullt nöjd med vad jag vet om fylla, ångest, skuld och skam och allt vad det kommer sig av. Det räcker och blir över för mig.

Just nu känns det inte alls svårt att fortsätta vara nykter. Jag måste istället jobba på att inte stänga av slutet av filmen utan spela hela nästa gång lusten faller över mig.

Häng i Fjodor!!

Grodan

Hur många nyktra "femtedagen" har inte jag haft? Börjar bli litet trött på den här storyn särskilt slutet. Vill bara kika in och säga att Grodan är nykter idag också. Inga hejarop, det är inte något fantastiskt som har hänt. Det här har jag gjort förut, börjar bli proffs. Men tar jag mig förbi treveckorsstrecket och stannar kvar tar jag gärna emot en dunk i ryggen.

Just nu är det det gamla vanliga tradiga - försöka få ordning på mage, psyke och sömn. Röja upp i det som förfallit runtomkring mig både fysiskt och vad jag gäller relationer. Att jag aldrig tröttnar på denna sysselsättning? Obegripligt, kanske särskilt med tanke på de lyckotjut som ibland faller över mig redan nu trots att det bara är dag fem. Så lycklig känner jag mig aldrig när jag dricker, inte ens vid första glaset.

Denna gång är det litet både bra och dåligt riggat. Om några dagar kommer min dotter hem och ska bo hemma i två veckor, mycket bra stöd för att lyckas passera treveckorsgränsen. Den stora faran inträder när hon åker, men men det får bli då annars blir det som att jag redan nu börjar planera för återfall. I nu läget känns det inte så. Är bara glad och tacksam över att vara nykter idag.

ProffsGrodan

Hej Pixie, ville bara skicka dig en hälsning och tanke. Undrar hur du har det? Du är alltid välkommen här, oavsett hur det går. Ibland (oftast?) krävs en del omtag i vår strävan efter varaktig nykterhet. Verkar vara mer regel än undantag. Kram/V

Jag antar att du skrattar igenkännande åt det Lars Demian-lika uppvaknandet? ;) Du har rätt, INGENTING uppväger den där satans ångesten. Det finns när man är mitt i skiten liksom bara två utvägar känns det som: repet eller flaskan. Eller att uthärda till varje pris. Vilket tyvärr inte alltid går...=( Så vad händer nästa gång? Törs man chansa? Nej, inte igen. Jag är klar. Jag vet det, det känns i hjärtat. Samtidigt märker jag ju hur hjärnan försöker deala och släta över: "Men det var ju inte så farligt", eller, "Några öl på en sportbar ska väl funka? Det är ju bara att gå hem efter matchen...?" Men nej, jag tänker inte gå på det. Jag upptäcker ju även hur snabbt det svänger, för bara en halvtimme efter att jag tänkt på det där viset så är jag tillbaka i min fasta syn på att det är över. Jag ska göra precis som du, bli rik både bildligt och bokstavligt utan den där skiten som förstört så helvetes mycket. Men samtidigt, jag vill inte vara utan erfarenheterna, jag vore inte jag...och jag vill tro att jag är rätt bra. Utan den där skiten. =)
LYCKA TILL GRODAN! Och alla andra!!

mannens nykterhet, kanske främst under vita-knogar-tiden, läste jag mycket - för att förstå... och förstod åtminstone något av vilket jobb det är att bli och hålla sig nykter. Jag fick också massor av bra tips här. När du MB skriver om de två samtidiga rösterna kommer jag att tänka på boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken. Det var en av böckerna jag fick jag tips om här och tycker den är bra. För övrigt är jag imponerad av den resa du gjort och gör och ditt sätt att bidra på forumet!
Mitt-i-natten-kram! / mt
PS I början betyder minst ett år... DS

läst eller hört att man kan dela upp hjärnan i den gamla och den nya hjärnan, reptilhjärnan och den vanliga om man säger. För min del gjorde det saken lättare, jag kom på att jag inte är knäpp som "hör" två röster i huvudet samtidigt - en som vill dricka och en som definitivt inte vill det. Det blev också lättare eftersom jag kunde börja sortera tankarna, min nya moderna hjärna fick lättare att avfärda stenåldershjärnans nonsenspladder om att "bara ett glas, det gör ju inget".

Mycket av det vi gör sköter stenåldershjärnan fortfarande, sånt som man gör utan att tänka, typ ta på sej kläderna. Om man nån gång har försökt köra ner fel ben i byxorna först, dvs åtsidosätta "autopiloten" där, så förstår man vad som menas med det. Det går, men det blir väldigt knixigt och stelbent. Samma sak med mycket annat, jag försöker fortfarande torka händerna i köket hemma hos mina föräldrar på handdukar som är flyttade sedan tjugo år. Autopilot. Blir lika förvånad varje gång...

Stenåldershjärnan har under mina tjugo aktiva alkisår lärt sej att reagera med att föreslå alkohol i många situationer och av många anledningar. Nu när jag vet det blir jag inte så rädd och ledsen som jag blev i början, jag fick nästan panik när jag inte kom undan från "rösten i huvudet" som krävde alkohol. Nu vet jag att det är inlärda beteenden som stenåldershjärnan bara vill vara snäll och hjälpa mej med.

Kram!
/MB

Den artikeln du hittade mulletant var klart intressant, tack!
Har länge funderat om jag är alkoholist eller inte. Texten att alkoholisten kommer ihåg detaljer om sin första fylla var ett "bevis" till som stärker att jag är det.
Börjar förstå hur starkt suget att dricka faktiskt är. Att välja mellan några timmar i lyckorus och på köpet få flera dagar av ångest och frånvarandekänsla eller att välja bort det borde vara lätt. Hjärnan borde lära sig hur jag kommer att må efter en fylla, men det gör den inte, den kommer bara ihåg lyckan av att dricka tyvärr...

denna artikel jag tänkte på!
Mulletant - du är en klippa! Tack!
/MB

den här artikeln http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kidnappad-hjarna / mt

Hej
Hoppas du mår bättre det finns inget värre än abstinens och ångest.
Alkoholen ger ju ingenting längre det blir bara värre och värre
när man provat som jag sagt till mig själv många gånger 2 glas
vin kan väl inte skada, men det har aldrig stannat vid det.
Har nu varit nykter i fyra veckor och först nu mår jag bra.
Hade också kramper i vader och föll ihop med kroppskramper, usch
det var ingen rolig historia. Ska nu göra mitt yttersta för att
inte lyfta det första glaset. Försök och ta en dag eller timme
taget. Skönt ni finns alla. Det stärker mig.
Sköt om dig
Konstnären

Välkommen i gänget!

Verkar som om du hittat rätt.

Grodan

Kryckor eller inte, det går i alla fall inte bakåt. Tycker faktiskt att det är skönt med Antabus för då slipper jag dividera. Gör kanske att jag inte tar i tu med den där livsomvandlingen som många som varit med länge skriver om. Men, det får vänta litet - har inte kraft till det just nu.

En dag, eller timme i taget får räcka.

Hoppas allt är väl konstnären.

En Groda som hänger i.

Hej
Tack för dina ord det värmde. Jag tycker också jaG GÅR PÅ KRYCKOR fast lite
staadigare för varje dag. Fortsätt du är ju duktig som varit nykter tre dagar.
Jag försöker ta en dag i taget tor man måste det vill absolut inte trilla dit
igen. Just nu undvikter jag mina vänner som dricker, känner mig alltför skör
just nu. Jag hade problem med maten första nyktra veckan men nu äter jag som
en häst. Fick en massa B-vitaminer utskrivna. Vi ska väl klara detta, men
alkoholjävulen har makt.
Må bra och ta timme i taget det gjorde jag
Kram
Konstnären

Nej, jag har inte testat något annat än forumet och antabus, hade turen att det räckte. Någonstans bland alla miljoner inlägg här på forumet läste jag om just varför man inte kan sluta dricka när det är lagom, men jag tror inte att jag kommer finna det igen. Vill minnas att det var en länk till en tidningsartikel, man kanske kan googla den?

Skulle du råka hitta den när du läser runt här, så klistra gärna in en länk här i din egen tråd.
Välkommen!
/MB

tror jag inte är något egentligt hot, jag har fått för mej att den där personen bara är inne, klistrar in sina meningslösa reklambibbor och - förmodligen -piper iväg till nästa forum nån annanstans och gör likadant. Fattar inte bara att någon kan vara så blåst att dom tror att man går på det. Undrar om det finns någon som klickar på länkarna? Det var väl ungefär det första jag fick lära mej vad det gäller "spam" som det här egentligen är, alltså epostmeddelanden från början, att man inte ska klicka någonstans i dem utan bara kasta dem. Lektion 1a) liksom.

Bara jämmerligt irriterande!!!

Kram, Fia, och jag hoppas att du omprövar ditt beslut...
/MB

inte man tjänar på att försöka vara "duktig" och klara sej själv utan hjälpmedel. Risken finns nog att man försöker och försöker med enda resultatet att självförtroendet åker ännu längre ner. Men man måste nog vara på det klara med att t.ex antabus är ett HJÄLP- medel, man måste sluta själv, men man har antabus som en sista utpost i försvarslinjen.

Fantastiskt sickna fina, envisa kämpar det finns här! Jag är stolt över oss allihop! :-)
Kram!
/MB

Förstår hur du känner, då jag upplever att du är en person som värnar din integritet, vilket jag respekterar enormt. Och det är jobbigt att skriva rakt ur hjärtat om man inte känner sig trygg i sammanhanget. Jag försöker anmäla skiten omedelbart när jag ser den, så att adm. kan rensa ut den så fort som möjligt, men intrånget är kännbart och, skulle jag vilja påstå, kränkande. Jag blir lika heligt förbannad varje gång jag ser idiotierna.

Jag är, liksom Santorini, imponerad av hur du har styrt upp och samlat ihop. Fortsätt bygga alkoholoberoende självförtroende. Det har du klarat med den äran hittills! Jag blir väldigt ledsen över att en god kamrat känner sig tvingad att hoppa av tåget, men jag förstår och respekterar skälet till fullo.

Hoppas vi hörs igen, nån gång, nånstans längs vägen och att vi fortfarande njuter det riktiga livet!

Tills dess: BAMSEKRAM ifrån mig!/NM

Jag vet inte vem RoxyDarwina är, måste kolla lite mer. Men jag håller med, det stör att andra "obehöriga" kan läsa och kommentera. Fast jag har mest haft stöd här. Jag läser nästan varje dag och är imponerad av dej Fia, du kämpar lite i motvind i och med ditt boende och maken som inte riktigt vill förstå. Du skrev tidigare att du tror att jag har pli på min man och det stämmer väl till viss del nog. Men han dricker sej fortfarande full ibland och jag blir galen på det! Han går ju in i sin egen värld och blir annorlunda. Inte elak utan lullig och fånig och en person som jag inte har nån respekt för. Men det blir bättre och han försöker skärpa sej. Det är inte varje helg längre. Jag inser att jag också varit/är medberoende, han har druckit för mycket långt före jag började. Ibland tänker jag att jag började dricka för mycket för att hänga med för när jag också drack brydde jag mej inte om hur han blev. Såg det inte på samma sätt. Men alla har ett eget val och jag skyller inte mitt missbruk på honom, hittar bara en liten förklaring till hur det började.

Nej man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack, det är säkert. Och jag är jättenöjd med mitt liv och mitt beslut. Men ändå, ibland glimtar det till lite saknad, helt normalt kanske. Som nu när jag bokade en resa söderut till i mars och läste om det trevliga hotellet, hur man får ett glas champagne i receptionen när man skriver in sej. Då kände jag ett sting av saknad, att det måste jag tacka nej till. Men känslan gick fort över.
Kämpa på, du är jäkligt duktig!

att man dricker för att döva ångesten för att man dricker för mycket. Det blir en ond cirkel som man måste få stopp på. Det känns verkligen att hjärnan är kapad. Bra att du tar till hjälpmedel, fortsätt med det så länge det behövs. Jag var också beredd på antabus men sen började jag med LCHF och fick fullt upp med kosten. Tog bort suget på nåt vis men gav mej framför allt fullt upp i början. Det blir lättare när man håller ut. Lycka till, du har allt att vinna. Det blir verkligen leva eller dö och inte vill vi dö för tidigt på grund av vårt eget vansinniga leverne. Nej.

Det låter som att du är en bra bit på väg. Jag är nykter idag ocskå men skulle inte vara det utan kryckor. Så illa är det faktiskt. Är bara på min tredje dag. Har äntligen kunnat äta litet normalare.

Lyckosparkar

Grodan

Hej
Är ny här men har varit inne och läst mycket. Håller med dig till hundra procent.
Har bara varit nykter fyra veckor efter sista återfallet. Men skam den som ger sig
denna gång ska det bara gå. Har ingen glädje av alkoholen längre den föder bara ångest
hos mig har t.o.m. varit uppe på nätterna och druckigt vin för att döva ångesten men
det har bara blivit dubbelt värre. Nu sista gången fick min maN köra upp mig till
akuten då jag föll ihop hemma och fick kramper i hela kroppen. Blev inlagd fyra dygn
då jag led av saltbrist på grund av alkoholen, fick dropp. Den ångest jag kände då
går inte att beskriva. Detta är ett trauma för mig. Nu gäller det dö eller leva och
jag vill leva. Går nu på antabus känns bra.
Må bra
Konstnären