Senaste kommentarerna i forumet

...tittar in och läser lite i din tråd. Jag är inte här så ofta längre men inser att jag saknar det ganska mycket. Men svårt att hinna med... Vad glad jag blir åt hur långt du kommit, dina inlägg andas styrka och beslutsamhet och du tar hand om dig själv - det är bra :-) Vad skönt att kunna ordna eget boende så där tillfälligt, att få en egen frizon. Jag kan bara gå till mig själv, jag klarade inte av att ha alkohol hemma och tack o lov gick maken med på att ha ett alkoholfritt hem.

Allt gott!
S

Tack LillPer! Skönt att läsa andras tankar. Oftast. Men det finns tyvärr skit i även denna tank. Forum som hjälpt mig så mycket. Där jag funnit vänner och vågat ventilera mina innersta tankar. Det där med de innersta tankarna... Det är där personer som RoxyDarwina stör mig. Inte att hon postar galenskap - väl bekomme - men att hon och likasinnade får se mina och andras tankar. Jag är inte dum. Jag inser att detta är en människa i stor nöd, men ärligt talat. Räcks ingen hand ut så vill jag inte hjälpa. Min lilla kraft ska gå till annat! Så bestämmmer jag. Men det stör mig att min frizon blir skändad. Gå vidare skulle kanske en del av mina klokare vänner skriva. Men jag känner mig fan kränkt. Inser att detta är ett anonymt forum och måste få förbli det. Att token har samma rättigheter att göra sin röst hörd som jag som kanske också är tokig på mitt sätt. Men jag vill inte längre lämna ut mig och kan jag inte det så känns det meningslöst. Så ännu en som tackar för sitt! Tack MB, Fenix, Pontus, Santorini, NyMan och alla krigare på andra sidan. MT, Sorgsen, Markatta m fl. Jag är nykter och det känns stort. Varje dag. Som Santorini (?) skrev så ångrar jag aldrig en nykter morgon.

Fia

Sumering av vecka2. Söndag och njuter av vädret och nykterheten i skogen. Denna vecka har känts något lättare i bröstetmen med viss vemod fram och tillbaka. Varit hyffsat aktiv men trött på kvällen. Vid tidigare tillfällen så när man varit nyker en vecka och det gått bra så har det oftast slagit tillbaka under veckan efter. Men har denna vecka känt mig skonad från alkohol demoner. Förutom fredag på jobbet då alla verkar planera sin inköpslista inför helgen, inteför det gjorde någon större risk men gamla spår av tänk blev påminda, tacklade dom bra men funderar på att ta ledigt nästa fredag för att slippa lyssna. Unnade mig och min sambo en riktigt mysig middag på lyx restaurang igår, behövde verkligen det. med zingo:-)

Hoppas ni har det bra!

från att dricka alkohol är nog något alla borde prova, även om man inte har "problem" med denna vara. En tid i alla fall, för att ge sig själv en chans att känna efter hur det känns att leva utan och se om det är så man vill ha det.
Jag tycker det är skönt att slippa vara påverkad dagen efter, det är gott att slippa be om ursäkt för saker som sagts och gjorts då jag inte var "riktigt jag" (som en ursäkt liksom, för "jag", det var det ju). Det är skönt att ha kontroll över mina handlingar... och känslor, inte minst. Känslorna var formade i en annan dimension när jag druckit vin. De fann sina egna vägar. Det är mycket klarare nu, lättare att reda upp när det snärjer ihop sig, för det gör det givetvis fortfarande. Det är som att landa... landa rätt. Att livet känns enklare, lite tråkigt kan jag uppleva det som ibland, men det är värt lite tristess. Jag tror jag hittar andra livskickar snart. De fanns förut, innan. Det minns jag alldeles säkert... och ibland dyker det upp något som jag känner igen som äkta lycka.

Spänningen, den var i vilket fall som helst ingen vidare bra spänning under de här åren. Den bestod i att få varje morgon att fungera, varje trött förmiddag att förflyta och att få en reda i snurriga tankar. Inget att ha. Men! SÅ lätt det var att fastna. Jag ser med skräck vilken kraft den tog över mitt liv och fick makt över hela tillvaron.
Det är så skönt nu.
Tacksam.

Jag läser och tänker på er ofta.

Kram till er och önskar alla styrka att hitta tillbaka till "innan".

Hej!
Jag är ny här och har suttit och läst länge vad ni skriver.
Jag känner igen mej i så mycket.
Har försökt sluta dricka hur många gånger som helst de senaste åren. Men det skiter sej varje gång efter några veckor.
Mår så dåligt i både i kropp och själ. Mår dåligt när jag varit ren ett tag oxå.
Jag har inte testat antabus men det kanske är dags......

På ett sätt är det väl bra att jag trillat så många gånger. Om jag någonsin skulle börja oroa mig för att bli präktig så är det ju bara att påminna sig. Stort är att jag vågat visa upp mitt vingliga beteende. Det är nytt. Det här forumet är guld.

Ska inte orda så mycket mer än säga att jag gör ett nytt försök nu. Inga vilda hejarop, bara ett nytt försök.

Eder Groda

Tack MB. Det behövde jag höra. Att jag är envis. Det avgjorde saken. Nytt försök. Antabus tagen. Tror det var NM som skrev att den djäveln försöker döda mig (alltså alkoholen) och jag tänker slåss. Inser dock att jag behöver stöd och hjälp i stora mått när så litet kan betyda så mycket.

Hur går det Benson? Det finns plats på tåget även för dig! Du hör hemma bland oss!

Stora kramar till er alla i cyberrymden

En Groda på väg upp ur dyn

Du är ett föredöme och jag gläds med dig och de stigande dagarna i din nykterhet.

Bilfaaaan har pajat och behöver fixas.
Men lika glad i hågen åker jag med barnen till Uppsala och badar på äventyrsbad.
Kommer bli roligt.

Jobbigt att vara som en svajig buske i en storm.
Magen växer och jag ser inte rolig ut med en ryggsäck på magen.

Som jag sagt och tänkt såååå många gånger förr.
På måndag, eller..............

Tänker INTE gräva ner mig i ångest.
Le, det BLIR bättre.

/A

...men du har tiden och livet framför dej, vännen. Jag noterade en som varit medlem här i över fem år och först nu har "skådat ljuset", så det finns hopp!

Klura gärna lite på om det finns nåt annat sätt att överlista demonen än det du testat hittills, och låt dej inte luras av pippin på axeln som fförmodligen viskar i ditt öra att "det inte är lönt att försöka mer, du kommer ändå inte fixa det".

Att du är kvar här är ju ett bevis på att DU vill sluta, då är det nästa steg att få tyst på gojan. En del testar mindfulness, googla, med gott resultat, det viktigaste är nog att man förstår själv vad det är som händer när man faller igenom.

Du kanske kan skriva ner här hur du tänker, vad som händer i huvudet när du får för dej att dricka?

Kram, Andreas!
/MB,

Läser att det går bra för dig med drickat.
Så jag gläds för din skull.
Läser om fler det går bra för, Fenix, MamaBlue och flera.....Stigsdotter tittade förbi verkligen roligt.

Själv tappar jag gaisten. Mer än ett år här.
Vad sade malignt........ Lyteskomik?

Ja man är väl det, ett skämt.
Bra på att lura sig själv, att man är sl bra.
Somnade till idol igår. Barnen hemma........
Skämtet går vidare, biljäveln pajade igår.
Inte bra ..........
Allt känns tungt..................
/A

det är precis så jag känner också, är så innerligt tacksam och lycklig över att jag lyckades ta mej ur Ekorrhjulet Mot Avgrunden om man kan kalla det så.

Santorini skrev även på en annan plats att hon gav upp kampen mot alkoholen, resignerade, och lugnt konstaterade att hon inte behärskar den och det är nog en go tanke.

Grodan:
Välkommen tillbaka. Du är envis och vet vad du vill, du kommer att fixa det, även om det inte känns så nu.
Benson:
Hej och välkommen! Du är i gott sällskap!

Kramar!
/MB

finns i alkoholen, det förstår man när man sluppit den. En stund, nån timme högst, varade euforin, det goda ruset. Sen fortsatte jag att dricka av bara farten i princip tills jag somnade. Sen kom ångesten och skammen. Stressen att inte ha tillräckligt, hur få tag i mer. Upprätthålla fasaden av ett normalt liv, att försöka se ut att vara den omgivningen tror. En respektabel kvinna, mor och farmor. Värst av allt- att vara en farmor som dricker för mycket. På väg mot avgrunden. Tacksam varje dag för att jag fick stopp innan det fick konsekvenser. För att min botten var nådd utan alltför högt pris ändå.

skriver LillPer och det sammanfattar nog många av oss rätt bra. Stämmer på mej i alla fall, därför är total avhållsamhet det enda som fungerar. Så skönt att slippa fundera över vad som är för mycket eftersom det alltid blev det.

Du beskriver mig på pricken i ditt brev RH.
Ett stopp fungerar så länge man håller sig till det.
Ett försök till måttlighet slutar alltid med för mycket.
Så är det för mig och kommer alltid vara.
Måttlighet har aldrig varit min grej.

Genvägarna är många men man når sällan målet snabbare. Den minst krokiga vägen är att sluta helt.

Lycka till
LillPer

Oj vad fint!

Lugn nyfikenhet. Ödmjuk tillförsikt. Drömmar, mening och kärlek.

Tack.

De ska jag bära med mig

Grodan

Jag håller med dig. Den ultimata och totala tomheten som kommer uppstå då man inser att det är försent att rädda karriär, rädda relationen till mina 3 barn osv. Den kommer vara så mycket värre och dånande än den leda och tomhet man känner när man inte kan eller får dricka på ett par dagar. Fyllan är ju egentligen det tommaste tillstånd man kan känna. Inget spelar egentligen någon större roll. Man kan bete sig lite hur som helst och man sårar människor i sin omgivning. Ibland tror man sig veta bättre än alla andra men det gör man nog väldigt sällan.

Det är väl så att man bara måste stålsätta sig och ta kampen en gång till. Det har jag försökt många gånger men når inte hela vägen fram. Efter ett återfall igen så känns det ibland hopplöst. Vilka trick skall ta till nästa gång?

Men att varva ner och känna efter på "riktigt" utan en promillehalt i blodet är ju vägen att gå! Jag vill bli av med den här soppan. VILL inte vakna upp ännu en dag och känna mig usel och må så dåligt att man knappt orkar stå på benen.

Har trots allt en hel massa att kämpa för. Familjen, villan osv. Hoppas jag kommer känna mig redo snart för det blir nog inte så många fler chanser efter den här.

För min del gäller Antabus så fort jag är tillräckligt ren. För att skapa mig ett rum att välja i. Tomheten och ledan skrämmer mig också. Men, hur tom är inte fyllan? Det är ju klart att när man dricker kan man ju krydda tillvaron med att slå folk på käften, häva ur sig diverse sanningar och sprida sina pengar på gud vet vad och sedan ha en härlig ångest. Då hinner man ju inte tänka på tomheten. För då händer det grejor. Sedan måste man ägna tid åt att reda ut det man ställt till med, be om ursäkt och känna sig allmänt underlägsen. Då märks inte heller tomheten. Så det är klart att om man tar bort alla dom där maffiga ingredienserna ur soppan så kommer den till att börja med smaka litet tam. Om man har levt på högvarv länge så kommer det förmodligen kännas konstigt att gå ner i varv. Tänker dock att jag är urless på denna högoktaniga soppa. Det måste finnas andra ingredienser, smaker jag glömt, känslor jag förlorat. Som Fenix skrev - alkoholen är skoningslös - smaka på den. Själv håller jag sakta men säkert på att driva en karriär, som jag verkligen kämpat för, i botten. Det är tomt!

Just nu får bara min förnuftiga hjärna styra mina steg. Hellre fäkta än att fly denna gång.

Du är välkommen ombord på tåget när du är redo. Vet inte om jag själv har lyckats hålla mig kvar då. Men tänker göra vad jag kan för att det ska bli så.

Grodan

Hur går det?

Håller på att skratta ner mig när jag läser din text om det inte vore så sorgligt.

Det finns faktiskt ingenting, ingenting som uppväger ångesten! Alkoholen är på tok för dyr - jag har inte råd! Om jag inte drack skulle jag vara en både bokstavligt och bildligt talat rik människa. Och det tänker jag bli.

Grodan

Den dubbelmoral när det kommer till alkohol tycker jag är rätt märklig. Först har vi monopol på öl/vin & spritförsäljning men sen kan den statliga televisonen gå ut med allehanda dryckesrekomendationer när det gäller både smak och procent. Både billigt och dyrt, reklam för systembolagets produkter helt enkelt. Det är helt enkelt accepterat att ta sig ett glas eller två i princip närsomhelst. Så länge du klarar att sluta där. Men för oss som inte klarar sluta där? Vi som

Nu hör ju förmodligen du och jag samt de flesta övriga här till den skaran som helt enkelt inte klarar av ett "sunt" drickande. Och det är ju förmodligen helt fel att skylla på några morgonprogram på TV för sitt missbruk. Jag känner som du att det är ju inte direkt så enkelt att bara skruva på korken så har man löst sitt problem. Eller hälla ut ölen i vasken så är det över där. Det ligger helt enkelt rotat någon annanstans och kanske förmodligen kommer vi aldrig att få reda på orsaken. Vad man nu skulle göra med orsaken?

Det är helt klart mer generella förändringar i livet, vardag, relationer som behöver redas upp. Hur man nu gör det? Men att kurera symptomen med "medicin" oavsett det är alkohol eller antabus eller något annat preparat så känner jag inte att det räcker. Det är en helhetslösning som måste till. Kommer nog inte kunna hålla mig från att dricka varken idag eller imorgon. Hoppas jag kan stärka mig under kommande dagar och få klarhet i vilken väg man skall gå.

Det är framförallt ångesten, tristessen och känslan av tomhet som känns skrämmande. Sedan vill jag nog lägga ner cigaretterna också. Men det känns lite för stort steg att göra allt över en dag.

Tv-trycket är otroligt. När som helst och hela tiden tar man sig ett glas, men aldrig att någon blir full. Kommer ibland på mig själv med att fundera över vad det är för fel med mig som inte klarar av att dricka som dom gör. Sedan kommer jag på precis det du skrev om - det är yrsla jag vill åt. Det är kul med smak, men absolut inte någon förutsättning.

Socialt och geneteiskt arv (har jag i dubbel uppsättning), socialt tryck, svag karaktär osv. Spelar det någon roll? Jag tror inte att jag under min livstid kommer att få svar på varför och även om jag fick det - skulle det hjälpa mig att förändra mig? Tror inte det. Den stora frågan för mig är därför numera inte varför utan HUR. Vad krävs och HUR kan jag göra för att komma ur den fälla som jag krånglat mig in i? Där kommer detta forum in i bilden. Här finns ibland nycklar, tror jag. Här finns folk som har varit där du och jag är, mått som du och jag mår - men som verkligen lyckats förändra sin situation. Dom är människor, du och jag är människor - det måste gå!

Nu ska jag än en gång göra ett allvarligt försök. För hur det än är så har varje nytt försök tagit mig litet längre på den nyktra vägen. Låter litet uppgivet - men någonstans måste man börja. Det de som har varit nyktra länge skriver om, ibland utan att utrycka det så, är att de har skapat sig ett "andligt" (obs inte nödvändigtvis religiöst) rum. En tid på dagen vänd inåt mot det egna jaget. Tror det är mycket viktigt - åtminstone för mig. Dessutom vittnar många om att det inte bara handlar om att skruva på korken. Det handlar om en genomgripande förändring av hela vardagen. Allt från vilken stol man sitter på vid köksbordet till vilka vänner man umgås med - eller vem man är gift med för den delen. När jag slutade röka för många år sedan gjorde jag det med hjälp av snabba språngmarcher. Tror att någon sådan hälsogrej vore en bra last att byta till för min del. Just nu är jag emellertid så sänkt så dagens stora ansträngning skulle ha varit att ta mig till bolaget. Hälsogrejen får alltså vänta litet. Nu handlar det främst om andliga armhävningar för att stärka mig i mitt beslut att ge mitt liv en chans.

Hänger du på Benson?

Grodan

Ja hur fan är man funntad? Att skylla på att alkoholismen ligger i släkten känns för enkel. Sedan förstår jag att genetiskt arv ligger med och bidrar. Men det känns inte som en ursäkt för mitt drickande och beteende. Den sociala miljön och klimatet vi på något sätt accepterat med vardagsdrickande kombinerat med helgfyllor känns inte sunt.

På TV kablas det ständigt ut hur vi alla ska vara vin och whiskeyexperter. Kännare av fin champagne, sippa på ett glas men nåde dig om du dricker för mycket.
Jag har för länge sedan slutat dricka för den goda smaken. Jag kan i sociala sammanhang "uppskatta" ett fint vin. Men jag skulle lika gärna kunna dricka häxbrygd då det är effekten jag vill åt. Jag dricker för att döva och dämpa. Döva ångest, oro och jag vet inte vad. Och så trillar man dit igen och igen och igen.

Så var finns hjälpen? Hjälp av diverse rixfyllon och experter från TV att välja god dryck är ju enkelt att få. Men hjälp att ta sig ur ett missbruk och bryta mönster känns desto svårare att få. Men den finns såklart där ute någonstans.

Det sägs ju att summan av alla ens laster är konstant. Så vad byter man alkoholen emot? Bli religös eller gå i kloster känns inte direkt lockande. Börja missbruka något annat? Sportbilar eller bungyjump? Något mer hälsosamt skulle ju vara bra.

Min fråga är är snarare. Hur fan är man skapt när man fortsätter, trots att man faktiskt inser hur illa det är? Tänker att jag åtminstone är normalklok - så det rationella borde ju vara att bara lägga ner verksamheten. Men tyvärr fungerar varken klokskap, forskning eller annat på detta problem. Jag har försökt massor med gånger, men jag trillar dit, dit, dit - hela tiden. Min största fråga är; Var finns vägen ut när man inte klarar av att ta det tjusiga "beslutet"?

Det här var ju inte särskilt uppmuntrande. Kan dock säga att de gånger jag lyckats i något längre perioder hålla mig nykter så har det varit med stöd av detta forum. En gång för länge sedan var jag också nykter i ett helt år med stöd av en AA-behandling. Jag tillhör således de sämre exemplena. Eftersom ingenting tycks bita på mig in the long run. Det är sorgligt. För mitt älskade liv förfaller. Om du läser här kommer du säkert hitta människor som verkligen klarat av det problem vi har. Det är när man är på banan mycket inspirerande. Det är faktiskt också inspirerande även när man inte är på banan. Då börjar man (jag) tänka i bättre (klokare) banor. Men läs med varsamhet - det är högt och lågt och allt där emellan.

En Groda i dyn

hit Benson! Ett mycket bra steg du tagit, det första på din väg till ett bra liv. Här finns massor av människor, inklusive mig själv, som känner igen precis vad du skriver om. Som Einstein sa, kännetecknade för en dåre är att prova samma lösning på samma problem utan att nå framgång. Det fina är att det faktiskt finns en lösning. Häng i här och läs.
En glad Fenix som känner en tilltagande i glädje i livet utan den förbannade alkoholen.

Skönt att separationen har eller går bra.
Du har ditt livspussel. Det gläder mig, du är en stark målmedveten kvinna.
Jag önskar dig alt gott.
Kram/A

Välkommen till Forumet!

Du verkar ha tagit ett stort steg mot varaktig nykterhet, mot bakgrund av vad du skriver här ovan. Med tanke på din lägesbeskrivning, tror jag att din tråd hade passat bättre under kategorin "Förändra ditt drickande", eftersom det oftast är mer aktivitet där och texttrafiken är mer omfattande i den avdelningen. Du gör givetvis som du vill, men jag började skriva här för ganska exakt ett år sedan och av erfarenhet så ger jag detta råd i all välmening.
Fortsätt att läsa, läsa, läsa och skriva, skriva, skriva och vaccinera dig på detta sätt mot eventuella slip-ups, så blir resan lättare.

Återigen; Hjärtligt välkommen till vår varmhjärtade och insiktsfulla skara av tilltuffsingar! KRAM!/NM