Senaste kommentarerna i forumet

Åh vad härligt med någon som seriöst undrar hur det är! Jag vet att ni är många. Jag undrar också mycket.
Jag har återhämtat mig och talat med vännerna från helgen som såg hur illa jag hade det. Sedan kom en massa tankar, då jag gråtit öppet flera gånger, att jag var en looser och mes som inte kan tygla känslorna. Men jag var tankad, är känslomänniska, speedad och samtidigt på nåt vis lycklig. Men jag går igång på sånt jag brinner för och har svårt att släppa sånt jag inte kan påverka eller förändra. Tar alltid på mig skulden för saker som är helt utanför mitt ansvar.
Besvärad i mitt sinne nu att vännerna inte förstår eller blev chockade, men de var egentligen helt underbara och förstående även om det bara vara mig det handlade om hela tiden, nästan.
Jag kan inte släppa att det brast för mig.

Kom idag på att jag levt snabbt och pressat senaste åren. Mest press från mig själv. Nästan ingen vila, inte ens på nätterna då jag ALLTID sovit sjukt dåligt och lite. Men jag orkar kopiöst mycket. Ibland ramlar jag i och för sig ner i min grop och orkar då väldigt lite mentalt, framförallt. Senare tid har kroppen sagt ifrån också, eller senare tid föressten, den har alltid varit skadad, ont, stram eller frakturerad på grund av mitt eviga tränande för att må bra och koppla av. Först prestation, sedan eventuellt vila!

Jag upplever trots allt ett uppvaknande efter helgen. Jag kunde sätta ord på min mentala kollaps och det känns skönt. Nu vill jag sakta ner tempot och försöka duga utan den ständiga strävan och bekräftelsen, som jag ändå inte tror på eller tar till mig om någon berömmer. Det gör människor ofta till mig, men det räcker aldrig riktigt ändå. Fast det värmer ändå mitt hjärta.

Nå, nu är fjärde dagen gjord och femte knackar på dörren. Upplever inga problem att stå emot just nu, trots en stor kundmiddag ute i morgon kväll. Känner mig motiverad, men min akilleshäl är som alla vet vid det här laget helgspöket.
Känner även där att denna helg kommer jag klara det.
Kanske man ska ta en dag i taget och inte alltid vara så långt fram i tanken som jag ofta är?

Sov gott och ha en härlig torsdag så hörs vi!

LP

Jag har varit sur hela kvällen och ångest. Min man fick en släng av min ångest. Fan.Kommer inte kunna sova ta nog sov tablett brukar intre det men efter den här kväll . Jag gav han massage på slutet plåst på såret. Drack iinge vin iallafall. Sur ä ångest och godis och cigg fast jag slutat får mer ångest avdet. Den här dan ialla fall det går verkligen upp och ner.imorgon 1vecka.// Ulrika

ska man säga? Att vår kidnappade hjärna är lömsk som tusan? Det räcker att slappa lite i vaksamheten så sitter man där, i fyllediket, igen. Men jag tror att du lyckas bena upp vad det var som hände, varför det blev som det blev, och då gör du inte om det misstaget. Jag höll på i flera månader att leta upp alla grynnor och förrädiska undervattensstenar på mitt nykterhetens hav, tog ett tag innan jag kunde navigera utan att köra på grund. Trägen vinner!
/MB

Härliga ord och visdomar NM!
Jag är imponerad av din resa.
Själv är jag på nytt inne på dag 4 och möter dag 5 med glädje.
Vet vad jag vill, då borde det gå lätt?
Känner en kraft i det du skriver, det ger mening och värde till oss alla som tuffar på.

LP

Har väldigt sällan något större sug och om jag någon gång har det, så går det över rätt fort. Blir aldrig skärrad av sug och väntar bara ut det utan att störas så särdeles mycket. Att leva det här alkoholfria livet känns mestadels naturligt och jag pratar med de människor runtomkring mig som visar någon typ av genuint intresse för det, om mitt beslut att leva så här. Jag aktar jag mig för att måla upp alltför groteska bilder av hur alkoholmonstret ser ut i verkligheten, det förstår nog inte så många som inte har varit nere på botten av hålet. Men jag har inga problem med att förtälja människor som jag bryr mig om och som jag tycker att jag har en nära relation till att; jag mår bättre så här - alkoholfritt. För mig känns det viktigt; Om de visar en medmänsklig vilja att förstå, kan jag försöka förklara hur jag resonerar. Om de sedan har svårt att acceptera hur läget är, tycker jag det är deras problem. Jag har bestämt mig för att inte hamna i situationer av förvirring och missförstånd. Smyget och ljuget finns inte på menyn längre. Risken finns ju givetvis att man hamnar rätt långt ner på prioriteringslistan när det ska ställas till fest, fast då vet jag inte riktigt om jag vill gå på den ändå. Även om jag fortfarande tycker det är jävligt trevligt och kul med en bra fest fortfarande. Om folk tycker att jag måste dricka alkohol för att jag ska ha kul/vara kul att ha med på fest, får de klara sig utan mig och det tror jag de gör också. Tycker bara lite synd om de som resonerar så.. Jag anser nämligen inte att jag behöver det smörjmedlet-klarar av att ta plats och finnas med mitt i smeten utan A.

Det börjar närma sig årsdagen av när jag började skriva här på Forumet och det känns som om det har varit ett år fyllt av personlig utveckling och definition av vem jag egentligen är, givetvis uppblandat med en kort, men ack så intensiv, period av kaos, mörker och ångest. Mestadels har dock det här året varit ett år då jag har upptäckt en styrka och ett mod som jag absolut inte trodde att jag var ägare till. Men så är det: Jag tycker att det är jävligt modigt att försöka leva sida vid sida med ett monster som kan försöka förgöra, inte bara mig själv utan även alla runtom mig som jag älskar och bryr mig om. Just nu befinner sig monstret utslängt ur kroppen min och så är mitt absoluta mål att det ska förbli. Jag möter i princip varje dag med samma ambition, att med en lugn nyfikenhet och med ödmjuk tillförsikt se vilken riktning resan tar i nästa vägskäl. Ingen ånger, ingen bitterhet, inga illusioner om att livet ska levas enkelt och smärtfritt. Närvarande och orädd. Vi vet inte hur många dagar vi har, men vi har ansvar att fylla de vi får med drömmar,mening och kärlek. Då finns alla chanser till att det blir smått fantastiskt!

Hörs senare, alla goa' vänner!/NM

Har inte varit inloggad på en, för mig, lång tid.
Har varit nykter sedan sista inlogg vilket gav 2 mån.
Under tiden har det hänt så mycket och i kväll, helt utan anledning så trillade jag dit.
Jag vet inte hur jag ska tänka.
Till saken hör att jag blev i milda omskrivningar "överfallen" på krogen i mitten av augusti. Jag har sökt och fått hjälp. Nu är jag mitt emellan utskrivning och remittering.
Mitt liv, har (förutom i detta, varit väldigt bra. Jag har fått hyfsat med ensam tid (mer än vad en ensamstående utan någon form av nätverk kan räkna med), har sänkt kraven på mig själv, börjat träna för att bygga upp och förhindra depression... ändå....
Så kommer detta som ur en klarblå himmel och jag förstår inte varför?
Varför väljer jag att dricka en flaska vin? Varför känner jag mig inte full? Varför tar jag inte mig själv, min son, min träning och resten av mitt liv på allvar?
Någon so har gått vägen och har goda tankar eller någon som har andra kreativa användbara tankar som jag kan använda för att komma vidare, förstå mig själv?
Stor lycka till er alla där ute! Kämpa! de små ljusglimtarna gör så mycket.
Någon gång kommer lågan vara stabil och lysa för oss alla
//F

Ätit gott men inge vin men va bra sugen. Rökte istället fast jag har slutat, men 6 dagar är en bra början. Har läst hela dan på forumet. Tänkte 90dagar förts men tar en dag i taget istället. Fisn det nån direkt chatt// pixi

Har läst många av era andras inlägg. Läste även råd för att sluta dricka.
Problemet är att jag inte verkar kunna sluta.
Försöker dämpa ångesten med alkohol, probemet e att jag får mer åmgest av att dricka vilket leder till mer alkohol. Har tom en öl bredvid sängen som jag dricker när jag vaknar på natten. På det sättet somnar jag om lättare.
När jah kommer hem är nåt av det första jag gör att ta en öl eller nåt annat alkoholaktigt. Min sambo reser mycket, men när han e hemma smyger jag med det.
Börjar bli rädd och orolig nu.
Därfär ber jag om någon har tips eller råd?
/Josse

HejJag tycker det känns så mycket lättare nu när jag får skriva av mig. Kanske dumt att tänka 90 dagar men som du en dag i taget är väl bra. När du kör 5:2 fastar du 2 dagar i stäck. Kör du låg kalori kost samtidigt.Jag har läst jätte mycket här på forumet och känner att det här passar nog mig bra, funderar också på att komma till Riddargatan 1, tänker höra med min kurator, mitt liv har också varit trassligt ända sen jag föddes.// Pixie

Jag törs inte tänka 90 dagar men borde nog göra det. Just nu tar jag en dag i taget. Även om jag inte gjort dumma saker på fyllan och blir bakis så har jag ändå ångest. Jag har ofta ont i levern, orkar inte göra något när jag kommer hem ifrån jobbet, försummar min familj och mår dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag dricker för att orka med vardagen, det hjälpte i början men nu blir jag mest trött och orkar ändå mindre.
Jag både studerar och jobbar och har haft det lite trassligt privat och då har alkoholen varit en tröst. En sak vet jag dock och det är att i dag kommer jag inte att dricka. Pepp på dig och dina 90 dagar i alla fall. 5:2 metoden har fått mig motiverad. Den känns bra!

Hur är det idag? Kan du knacka ner en liten lägesbeskrivning, good or bad or both, så hade det varit tacknämligt. Vi finns här inne för dig, det ser du hoppas jag.

Det gäller att härda ut den första tiden, som jag tror du vet och känner, och är det vad du orkar med; att härda ut, är det vad du får lägga din fokus och energi på just nu. Du kommer att få mer livskraft till annat med tiden, men just nu ska du koncentrera dig på att hålla dig nykter - That's it! Kan du dessutom äta och dricka lite (ofarlig vätska!)och röra på dig utan att försöka springa dig trött bortom all vett och sans, så hjälper det mycket. I alla fall för mig.
Jag ser fram emot att få höra ifrån dig! BAMSEKRAM!/NM

Hej Spes
Jag är också i början funderar på att ta 90 dagar så som många säjer att man ska göra. Lyssna på länken som Viktoria tipsade om. Skillnad mot dig har jag gjort otroligt korkade saker på fyllan, det vore bättre och va bakis en må som en prins. Då när vi både är i starten kan vi peppa varandra, funderat ett tag på 5:2 metoden jag med.//Ulrika

Hej! Jag smyger runt på forumet ofta, har skrivit någon gång men inte ofta. Anledningen är att jag haft svårt att hitta till dag 1. Nu har jag dag 4. Även jag vill inte släppa greppet helt. Jag vill ha vin och god mat på helgerna. Har den här veckan börjat med 5:2 metoden vilket hjälpt mig i mitt beslut. Mår bättre än på länge, ingen abstinens och sover bra på nätterna. Hittills ingen papegoja men jag vet ju om alla fallgropar då jag har läst här i flera år. Mitt första stora mål är ingen alkohol söndag till torsdag men fungerar inte det blir det till att tänka om. Även jag är den typen som älskar rödvinsruset, blir aldrig bakis, gör aldrig bort mig vare vid sociala medier eller fester. Blir lullig, glad och somnar sedan. Kul kan det dock inte vara för familjen med en rusigt fru och mamma. Kul är det inte heller att livet rinner iväg då man befinner sig i en dimma och kroppen tar stryk. Nej, nu blir det till att testa nya rutiner i mitt liv och jag hoppas jag kan nå fram till en bra kombination, annars måste det bli totalstopp // Spes

Hej Viktoria och alla andra.
Hittade länken om nån är intresserad: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/215250?programid=1272&playepisode=…. Intressant var den och mycket att fundera om.// Ulrika

Hej Viktoria

Jag tror att det är lite både ok. Jag älskar god mat och vin. Men nån stans har förlorat mig själv. Jag kunde förrut dricka ca 2 glas, men sen vart det mer och mer skönt att få somna efter som att jag har alltid i hela mitt liv sovit typ 5-6 timmar då blev det en jävla skön flykt. Att sova var skönt. Jag har helller aldrig varit bakis nånsin, eller kräkts, så jag kände alrig av nått dan efter tills det blev för mycket, då var det skuld känslor jag kände ifall jag inte kom ihåg eller hade sagt nått jag mins som inte är ok. För mig blev det helt tokigit då min man (svek) mig. Jag höll till baka känslorna på dan för att sen som jag tyckte "koppla" av med vin och sen som brev på posten när inte kunde hantera känslorna jag burit inom började dra upp allt som egentligen kanske inte är så stort om man inte har bra självkänsla, men det har ju ingen som dricker för mycket.Men nu måste jag skärpa mig vill ha ett annat liv. Jag hittade programmet: TACK Viktoria. Hur har ditt liv sett ut. // Pixie

God morgon Pixie, vad bra att du hittat hit då du känner dig ledsen och inte har någon att prata med. Här har du ju oss, vi har varit/är i samma sits (mer eller mindre) som du. Stanna här och skriv och läs, att sätta ord på sina tankar är förlösande.
Du, jag tänkte på en annan sak ang det här med möjligheten att gå från överkonsumtion/missbruk till normalkonsumtion. Kanske måste man ställa sig själv en viktig fråga - och svara ärligt. Varför dricker jag? Vad är det jag vill uppnå? I mitt fall hade det varit liten ide att försöka dricka två glas vin. Jag drack för att uppnå känslan av berusning, det var liksom anledningen, målet. En skön flykt-fylla helt enkelt. Alltså var enda alternativet att bli helt nykter, eftersom jag aldrig skulle känt mig tillfredställd, utan snarare mer sugen och irriterad efter endast ett glas vin. Kommer ihåg hur jag ibland ljög ihop anledning att avvika och "göra kväll" på bjudningar där jag tyckte det serverades "för lite" alkohol och ingen annan var berusad, för att gå hem och fortsätta dricka de mängderna jag behövde för att uppnå en rejäl fylla utan att någon såg.
Jag har inte besökt AA, för mig blev forumet det stöd jag behövde. Jag lyckades inte på en gång, utan hängde här och snubblade lite in och ut innan den till slut tog form, tillvaron helt utan alkohol. En dag i taget, dag läggs till dag osv. Kram Victoria

Jag tackar för många svar. För mig blev det fel, unnade mig god mat och vin på vardagar och sen vart oftare och oftare. Har sagt till mig själv aldrig vardagar merJag har vart inne och kikat på Riddargatan i Stockholm, ska försöka hitta radio pågrammet. Ni som är här har ni gått på möten också, ex AA. Just nu är jag bara ledsen känner att jag inte har nån att prata med, är sjukskriven just nu och bara går hemma och funderar. Jag brakade för ett år sen då jag och min man hade en kris han svek mig och då blev det mer vin en vad det brukade tills jag gjorde en sak som jag ångrar. Så nu fattar jag måste ta ett ett beslut för min egen skull så att jag inte förstör mitt liv. En fråga har ni nån ni lever med som dricker normalt och ni inget och det funkar eller brukar det sluta med skiljsmässa, kanske en konstig fråga. Det blev kanske lite rörigt men jag har så mycket inom mig som snurrar.// Pixie

Lite sent men har samma symptom, antabus sitter i systemet i 3 dar så minska intaget och styrkan till 200 mg, då blir det lite bättre och du får samma nytta av det och ät lite innan tableten , lycka till !

Här hittade jag info om detta http://www.riddargatan1.se/behandling dock hittar jag inte radioinslaget.

kram till er, ni är makalösa som kämpar på mot ett bättre liv, ett liv ni verkligen förtjänar, utan tvångströjan alkohol.

Kramar!!
/MB

Vad hände självhjälp programmet som fanns tidigare? Förstår mig inte på den nya! Har inget lösen till de

Vid nästa sammankomst med min mor o far m syskon har jag bestämt mig för att berätta att jag ska sluta dricka .
Att jag helt enkelt är för svag för alkohol. Ska nog berätta för mina närmaste vänner. Finns ingen mening att himmla om mitt bekymmer längre. Känns som det skulle bli lättare om de kom ut delvis! Ja vet inte!

Jag kan inte fatta hur jag styrt upp mitt liv. Bli jagad av dystra minnen och ett felsteg och jag har brännt ut hela mitt liv. Hur kan man låta det gå så långt att man inte förstår. Är jag helt enkelt bara dum i huvudet? varför bara inte hålla sig till den snälla person man är. Jag orkar inte mer
Jag bara önskar jag på nått sätt kan få vissa synder förlåtna och clown stämpeln tvättad. Gjort är gjort men kanske en dag kan jag bygga mig stark. Finns nog inget jag gjort utan öl, tragiskt. Öl, vet du vad! Jag HATAR dig, du har förstört så stora delar av mitt liv..

Inte på topp idag, ska nog åka och hyra en film

Vi står på samma ruta LP. Önskar själv att jag kunnat säga de var d16 nykter iaf.
Torkat tunga tårar nu i två dagar, ångesten börjar bli outhärdlig. En stor kram, upp på hästen igen
nu måste vi bli nyktra. Bra som du skrev. Inga fler lögner åt någon! /P

Blev alldeles kall när jag tittade in här i min gamla tråd och såg ditt obesvarade rop på hjälp. Letade efter dig och hittade detta inlägg - vad glad jag blir! Ledsen att jag inte svarade dig, jag är inte här inne så ofta längre. Livet går vidare. Skall ta mig tid och skriva lite i min egen tråd snart, kanske kan det vara någon till nytta. Sköt om dig nu!

Bra ge inte upp är själv liadan som du men jag är inte värdelös för det/självet