Senaste kommentarerna i forumet

Inte vågar jag plocka bort namnet FylleFia, det skulle vara att utmana ödet. För jag vill vara klar med henne, men är inte alls säker på att jag kommer att lyckas. Just nu går det ganska bra. Jag ska inte ljuga, en del av mig vill ta ett glas vin. Som idag efter första arbetsdagen som gick bra. Vad tänker jag på hemvägen? Jo, att nu har jag väl ändå "förtjänat" ett glas? Men jag får inget, för nu är det slutljuget. Jag vill ha minst en flaska och det skulle inte bli bra. Gick hem istället. Så FriaFia fick sin vilja fram idag. Men imorgon? Tack vill.sluta. Nej, yxan är borta. Klorna är indragna. Men däremot gissar du fel på resten. Jag är inte energisk och positiv. Jag är rastlös och ganska arg på hela världen. Mest på mig själv, men jag tror att jag har förstått att hålla tyst och fokusera på mina egna misslyckanden. Nu kommer det säkert inte alltid att lyckas, men jag är inte sämre kvinna än att jag kan göra ett försök.

Idag är jag stolt. Jag har ett arbete och ska precis som Anli lägga mig nykter. Inga storverk men två under i min värld! FriaFia

Och måste få säga:
-Vad duktig och strong du är!
Din entuast och energi, all din possetiva energi smittar av sig.

Jag blir glad och själv taggad av att läsa dina inlägg.

Du andas hopp och framtidstro, en helt annan Fia mot den som jag sprang och krockade med.
Hoppas att vi grävt ner våran yxa, jag har betett mig dumt. Utan frikort eller liknande ber jag dig om ursäkt.

Stort grattis till jobbet oxå, måste varit en stor sten som föll från bröstet.
Grattis!

Nu när jag tänker efter så har du inte bara förändrats.......... Nä, du har ju blivit

FRIA FIA, hon som är som en fri fågel uppe i den klarblåa himmlen och bara svävar och tittar ned.

Är det en fågel eller ett flygplan??

- Nä det är ju FRIA FIA!!!

Way to go.........
/A

Jag tycker inte din mobiltext är löjlig. Det verkar ju vara ett bra redskap. En bra idé. Kanske ska jag skriv ner något liknande som går snabbt att plocka fram vid minsta tveksamhet. Ibland är det ju inte direkt läge att börja surfa här. Inte skulle jag vilja att min bussgranne kastar ett öga på min mobil och ser att jag är inne på Alkoholhjälpen! Löjligt, men som du och många andra har konstaterat så är detta verkligen en skammens sjukdom. När det gäller självhjälpen så tycker jag att övningarna kompletterar varandra. Vissa kan kännas rent av fåniga. "Det här kan jag ju redan", men för mig är det bra att sitta med dom ändå. Jag liksom repeterar in budskapet. Aggresionen känner jag igen, jag har blivit så oerhört ilsk och lättretlig. På allt och alla. Tror att hundratal elaka tankar passerar mitt huvud varje dag, som tur är släpper jag oftast inte ut dem. Och då blir man ju frustrerad :). Min man får tyvärr ta mycket skit, av någon anledning tycks vi såra dem vi älskar mest. Kanske för att vi vet att de älskar tillbaka och inte bara går. Som granntanten skulle göra om jag sa att jag tycker hon har för mycket parfym på sig och stinker ner hela j...a hissen. Löser det lite som du. Fysisk aktivitet. I mitt fall långa, långa powerwalks.

Jag skäms också för mitt problem. Det är därför det är så bra att vi hittat hit. Här kan vi kommunicera med andra utan att skämmas. Glad att du också är med nu!

Fia

Det är inte lätt Anli. Jag har full föståelse för att du tar till vinflaskan fast du har lovat dig själv. Det första glaset känns ju så rogivande, äntligen kan man slappna av. Dessutom är det ju en vana, reptilhjärnan känner i stort sett bara till den medicinen. Jobbade min första dag idag. Det gick bra, alla verkar trevliga och jobbet förstår jag vad det går ut på. Jag är alltså nöjd när jag går därifrån. Men ett hundratal meter från byggnaden dyker tanken upp att NU har jag väl i alla fall "förtjänat" ett glas! Som tur är så har jag ätit antabus och jag tror att min självbevarelsedrift är för stark just nu. Dyka upp bakis på andra arbetsdagen? Gick hem istället. En timme. Inser att min fritid kommer att bli så mycket kortare nu, trots att jag bara jobbar sex timmar. Trivdes som sagt på jobbet men längtar redan efter helgen :). Jag tror visst att du kommer att klara det i slutändan. Du tänker ju nu innan du häller upp. Godiset igår var ju ett BRA val. Och uppehållen blir väl både fler och längre? Var det din man som köpte hem vin igen? Även om inte, så måste du nog säga något till honom. För ni ska nog inte ha vin hemma just nu. Min man har ju lovat flera gånger och kommit hem med vin ändå. Men nu senaste helgen hade han bara köpt öl till sig själv. En förbättring. Inte optimalt, men vad kan jag säga? Fortsätt kämpa på och ta dina uppehåll. En dag kommer vi båda att verkligen förstå att vi inte behöver dricka. Visst, livet är lite trist när man är nykter men om inte parkbänken ska bli nästa fas i mitt liv så måste jag sluta. Så enkelt och SÅ svårt.

Kram på're. Fia

tjejer! Du kan ju FriaFia gå tillbaka och redigera bort det där namnet. Eftersom du ÄR FriaFia gör du förstås precis som du vill:) Kram på dig! / mt

Jag har blivit bättre med tiden att hantera mina aggresioner men fan så jobbigt det kan vara. När jag började ta itu med mina alkoholproblem seriöst så var det kanske första man kände var jätte jobbigt. Sur och arg på de mesta, men kanske mest för att man inte visste varför man var arg. Sen när man dricker så går det givetvis över, men dagen efter så blir man besviken och arg på sig själv igen, och så växer det sig bara större och större inom sig. så snurrar det på i en ond cirkel.
Det krävdes inte mkt motgångar för man skulle gå och tröst dricka igen. Därför känns det jätte viktigt att få ut det så ofta man kan, i mitt fall träning, även det kändes jävlas hopplöst till en början, men med resultat så blev man mer och mer fast. Och stora motgångar kommer i livet då och då, så det gäller verkligen att man hittar nått som håller sig i focus på det viktiga i livet.
Det har jag märkt även på andra i min omgivning med tiden, och slagit mig när man ser lite olika signaler att alkoholproblemen är nog större än man kan föreställa sig. Ser nu att jag har nog en hel del bekanta som har problem. Vilket jag ibland tänkt på, varför är det så j-a stor skam över alkoholproblem och inte syns mer i media. jag skäms över mina problem men jag menar bara varför det inte pratas mer öppet om det. Många missbruks problem påminner på många sätt varann, brukar ibland känna igen mig i programmet Biggest looser och jag är långt från överviktig.

Fia jag har faktiskt bara kikat igenom lite snabbt självhjälp programmet, men ska absolut läsa mer om dem olika verktyg. En grej som jag läste där var vid sug försöka typ slappna av och typ känna den brännande känslan av alkohol i munnen, lite meditation typ, och det gör man efter ett tag, iaf på mig. Är de nått av dem Du/ ni kan rekommendera funkar bra på just er vid känsliga situationer? Imorgon ska jag ta mig tid att börja gå igenom självhjälps programmet.

Nått som är jätte viktigt och som kommit snabbare för mig är känna av varnigssignalerna så fort som möjligt att slå iväg alla demoner innan man sveps iväg. Jag bär i min mobil en text jag skrivit till mig själv, en sort påminnelse om allt som är viktigast i mitt liv och allt annt dåligt och bra. Kanske låter lite löjlig men det funkar i många situationer för mig. Jag hamnar i ett sånt jävla tunnelsende och tänker inte alls på konsekvenser annars.

Blir så glad av dina inlägg Fia :) Du låter så hoppfull och handlingskraftig! Blir inspirerad! Jag ska banne mig också!
Är det första dagen på jobbet i morgon? Stort lycka till!

Helgen gick sådär :(, eller snarare inte bra alls. Vin fre och lör. Men nu räcker det! Tänkte faktiskt hälla upp ett glas i dag men hejdade mig och åt massa godis istället. Har sagt/skrivit det så många gånger här, att NU är det slut, att jag förstår att ni som läser tvivlar. Jag menar det helhjärtat varje gång, men så dyker ngt tillfälle upp som jag kan skylla på för att öppna en flaska vin. Patetiskt! Men ändå, mitt i allt misslyckade får jag ju ändå konstatera att jag GÖR uppehåll! Inte så långa som jag vill, men går åt rätt håll. Gäller att se det positiva ;) Jag ger inte upp! Men nu behöver jag ändå skärpa mig, lägga in en högre växel, bara jag kan se till att jag inte dricker!

Känner mer och mer att jag inte orkar, varken kroppsligt eller psykiskt. Jag vill vara stark och pigg! Det är jag inte nu... Gör det jag ska på jobb och hemma, hittar på roliga saker med barnen, fixar hemma, bakar och donar. Men jag orkar inte, det gör man inte när man vaknar outsövd efter vinpimplande dagen innan, efter vakna ångest timmar på natten. Och det är väl därför jag är så galet trött när jag är nykter, somnar tidigt varje kväll, för då känner man verkligen hur trött man är! Med lite vin i sig orkar man på konstgjord väg några timmar extra, men utan rasar jag ihop på kvällarna.

Dina promenader Fia låter underbara :) Jag tror att jag skulle kunna bli besatt av träning för att kompensera för vinet. Gå till överdrift åt andra hållet liksom, bli hälsosam och träningsfreak ;) Det vore ju ngt det!

Har inte blivit läge att prata med min man, varit massa annat i helgen och jag måste säga att det tar emot så mkt. Men jag måste, måste så att han inte köper hem ngt.

I kväll lägger jag mig spiknykter, och i morgon och dagen därpå med...!

Kram

...http://www.vardguiden.se/Tema/Psykisk-ohalsa/Ensamhet/#close

Man skriver för sin egen skull men sen är det alltid bra om nån annan kan ha nytta av det förstås. Det är så skönt att känna igen sej. Så skönt att se att här kommer en hel rad personer som med jävlar anamma nu tänker förbli nyktra!

rätt ofta, kort stubin och blir vansinnigt arg ibland. Har i mitt fall mer med åldern att göra tror jag eller tillvarons förtretligheter. Det här med anonymitet ja. Jag är nog inte en sån som skulle sitta i TVsoffan och berätta om min nykterhet, om nu nån skulle fråga, hehe. Jag vill inte ha alkohol alls i min identitet, alltså inte nykter alkoholist. Nej. Jag dricker inte alkohol längre bara. Så vad? Jag röker inte heller!
Bra jobbat Fia, gräla på och gå i timmar men drick inget, ok!

är på tal i olika trådar nu och det påminner mig om det härliga känslan som jag fick när jag först började förtså vitsen med den, ja, förutom att vara anonym då förstås :-)

Att helt enkelt se människan utan en massa påklistrade statusar som ju är så vanligt i samhället, precis som Mulletanten skriver också. I början var det så ovant och jag kom på mig flera gånger med att fundera över vad, OM, människan hade för jobb. Lika oväsentligt som hur folk ser ut, är klädda, vilken sexuell tillhörighet, vilken hud/hårfärg, trasiga/hela kläder, nagellack eller inte osv osv.... !!

Innanför våra attribut är vi alla lika och vi kan alla få samma typer av sjukdomar, i mitt fall är det beroendet som har mig i sin makt och jag har exakt samma sjukdomsförlopp och symptom som andra med samma sjukdom. Och det oberoende av om jag är fattig eller rik.

På inget annat ställe, vad jag vet, är vi så lika inför varandra som under ett AA-möte och för att vi ska kunna vara det så måste vi bortse från vad vi är/gör utanför lokalen. Vi är alla människor.

Och när jag väl fick upp ögonen för hur viktigt det var så släppte min rädsla för att öppna mig för andra människor och ta emot deras äkta kärlek för den jag är som person.

Och det är en mäktig känsla av tillit till andra som gör mig stark.

Anonymitet tror jag är A och O. Jag har gått på AA och jag har sett dessa deltagare på stan. Givetvis säger jag inget, men jag är inte dummare än att jag inser att även de känner igen mig. Kanske där Kramgubben kom in? Men jag tror inte det. Idag har det varit tufft. Mannen och jag har bråkat om hans ovilja att ge upp ölen. Men jag ser ju att jag innerst inne bråkar om att han får, men inte jag. Jag önskar så han kunde låta bli när jag är så trasig. Han är ju inte sjuk utan bara bekväm som jag ser det som. Men vad vet jag? Karln kanske är råalkoholist? Har insett att vi kommer i många skepnader. Tack för era tankar Markatta och sorgsen. Det ger mig perspektiv och en vilja att fortsätta att vilja förändra. Jag är en sur tjej, men jag har planer på att låta min illvilja och styrka verka för det goda. Jag ska inte muttra på stan och jag ska vara nykter. Stora löften för mig.

FörändradFia

...har jag också funderat mycket över. Jag är inte rädd över att röja vem jag är men eftersom mitt liv involverar andra människor så känns det viktigt vara försiktig.
Jag vet ju att om någon här inne skulle ha en förmodan så är det självklart vem jag är. Men det är ok, jag har inget att dölja, men om mina nära skulle få stå till svars för något vore mina ord här ett minne blott! Jag är, som typ, en människa som vill tro andra om gott, tills jag blir bevisad det motsatta, så jag lever efter det. Allt här inne har hittills bara gett mig gott.

Alanon och AA är ju däremot "säkrare", inget finns på pränt.
Skriften är för mig rent egoistisk.
Här lär jag av och genom andra, att fördöma är att döma sig själv.

vem som gömmer sig bakom alla olika nicks på forum. Kanske Kramgubben själv är/blir en användare eller någon annan i din närhet som läser och kopplar ihop dig med händelsen/namnet. Tänker också på dig så att du kan känna att du kommer vara fortsatt anonym här. Men det väljer du ju själv i vilken grad du vill vara såklart.

Själv har jag "svävat" iväg ibland när jag har skrivit och gått in senare för att redigera bort vissa detaljer som starkt kan kopplas ihop med min person eller folk i min närhet, till exempel ort eller arbete.

Jag tycker det kan vara en svår balansgång mellan att skriva öppet och ärligt om mitt liv och samtidigt värna om min egen och andras integritet. Det känns lättare på ett alanon-möte där jag litar på att det som sägs på mötet stannar i lokalen och hos deltagarna. Här finns det ju så många användare.

Hoppas du inte tycker att jag lägger mig i för mycket.

Ha en fin dag!

...ju ut mannen i min berättelse men hur och vad han gjort, hur han mår och varför kan jag ju egentligen inte veta.
Jag vet bara utifrån det jag ser, hör och kan uppfatta. Det jag menar.

Tack för du läser min tråd och att du skriver, det betyder mycket. Dina tankar och berättelser gör att jag förstår min man bättre.
Den dåliga självkänslan du nämnde i Lejonets tråd ser jag lysa igenom ofta hos maken. Trots att han har så mycket andra människor önskar och strävar efter.

Alkoholen är ett dödligt gift och min man gör nu sin tredje behandling i sitt liv, första som dryg 20åring. Nu när jag fått mer information om hans historia så är det ett under han lever. Det tror jag han förstår nu. Just att han hittills haft arbete och lön har hållit honom vid liv. Han har lyckats dölja så enormt mycket för mig trots att jag ser mig som både intelligent och vaken. Han har lyckats prata med alkohol i blodet och jag har inte märkt. Det fick jag en bekräftelse på nyligen, en historia jag drog mig till minnes när jag pratade med hans ex, även många samtal han gjort med sin mamma har lurat henne, då jag vet han druckit. Det var jag övertygad jag hade koll på, tji fick jag ;). Oftast är/var det tydligt, om inte i rösten så hur saker sägs och vad som sägs. Men, han är en förvandlingskonstnär i stora mått. Sista halvåret -12 var däremot katastrofalt, då hade jag känslan det var liv eller död. Det har jag sagt till honom och han har nog fortfarande inte riktigt koll på det var helt så illa. Sjukligt mager, färgskiftningar i huden-njurarna orkade inte rena kroppen, spyor, halsa ren sprit ur flaskan i jobbväskan på väg till jobb. Att va rädd om körkort behövdes inte, det försvann före min tid....jag har många berättelser...men de ligger i den negativa högen-den ser jag som en stor mörk hög med levande organismer-rör på sig och äcklig som fan. Den är fortfarande nära men jag samlar på positiva upplevelser nu. Varje dag tar jag i det negativa men håller mig intill det goda. Den högen växer och doftar gott. Gott föder gott som jag skrev tidigare ;) här trivs jag (och jag vill tro mannen också)

Min man är helt nykter sen slutet av januari, nu pusslar vi för få ihop våra egna liv och vårt gemensamma. Långsamt får det gå, så det blir stabilt och välbyggt.

Lycka till Fia

Dag tio, tror jag. Räknar inte så noga längre. Har allt för ofta fallit igenom. Humöret är uselt. Så arg, så arg. Antagligen eftersom det snöade i morse och jag inte fick min promenad. Borde ha gått ut ändå eftersom det lugnar mig. Tittar på mannens kvarvarande öl i kylen och tänker att en öl skadar ju ingen. Men tog min antabus i morse och även om jag inte känner mig stark idag så ska jag fixa detta. Imorgon väntar ett värdigt arbetsliv och jag kan, jag vill, jag ska!

FnöskeFia idag - lättantändlig.

Skitbra Pontus! Välkommen till dit eget skrivande. Även jag smög runt här ett tag innan jag fattade tangentbordet. Det där med aggression känner jag igen mycket bra. Är så arg på allt sen jag nyktrade till. Och är bara inne på tionde dagen idag. Du ska vara stolt för varje landerövring du gör. Idag är det forum och gymmet, men vet hur långt du kan gå! Välkommen skygga Pontus. Här finns mycket kunskap. Har du gjort självhälpens övningar? Jag tycker det hjälper mig att se saker på pränt.

Fia

Hej igen Anli! Hur är det? Även om du skulle ha falli igeom igenom i helgen så fortsätt skriv. Jag har varit där tusen gånger, känns det som den enda anledningen till att jag klarade denns helg är att jag nu har något att se fram emot. Arbete! Men vi ska ju båda fixa det i slutändan så hör av dig. Jag finns här om du vill. Arg idag. På naturen, efter nästan en veckas sol föll snön igen imorse. Tar ut det på min stackars man. Fast så stackars är han inte. Han har valt mig liksom han valde mera öl igår! Så hur går det för dig Anli? Hur mår du? Önskar du hörde av dig.

Fia

Hej Markatta! Nej, det finns ingen anledning alls. Jag vet att man inte ska det. Men för mig är han A.H för det var så han presenterade sig. Bara det var ju trevligt att presentera sig. Men du har rätt, ska inte nämna namnet igen.

Fia

Steg upp halv6 idag vår solen sken härligt, utan bakis o bekymers fritt. 7dagar sen jag drack öl nu, så det känns skönt att vara på
benen och kört över första veckan igen. Känns skönt att kunna lättare resa mig upp efter bakslag.

Unnade mig ett par veckor sedan ett par nya dyra löpar skor och det är så befriade att gå ut och jogga på bara vägar igen. Gjorde en extra lång runda idag, och det gjorde mina hundar glada=)
Har även köpt årskort till gym och det är bästa jag gjort på länge. Att få rutin på träning och bara jävla mata ur sig aggresion är nog mitt bästa verktyg och tips!
Krävdes mkt mod för mig som är lite skygg att ta det steget, men fått bra social kontakt att och så många som är glada att se mig där. är stolt över det.

Kommer nog återkomma till mitt tränande senare, säkert någon som tränar på ett eller annat sätt?=) Hade tänkt skriva en längre inledning nu men måste rycka iväg, Ha en toppen dag gott folk!

Pontus

Jag undrar en sak. Finns det någon anledning till att du skrivit ut hela namnet på den sk Kramgubben?

Jag är glad att du delade Sorgsen. Förstår att det var svårt för dig att lämna ut mannen, men det betydde mycket för mig att se att jag inte var ensam.

Fia

min vän :-))

...jag ska akta mig för skriva om min man, jag är ju här för min skull.
Men, så som jag sett maken, känner jag igen mycket.
Han balanserar/ade på kanten, nästa steg vore bänken.
Han åt inte när han drack, först för drickat var viktigast, sen för magen inte tog emot föda.
Han gick sällan ut, om inte det var för få sig mer alkohol.
Då fick den som mötte på trottoaren sig en dräpare kastad i ansiktet, han var skränig.

Nu ser han AAmedlemmar som tar sig återfall och hur de kämpar sig tillbaka.
Det ger honom ytterligare anledning låta bli ta första glaset.
Han är i inledningen av sin nyktra tid och kämpar på. Det gör honom stolt, och mig.
Han har nu vänt inriktning mot oss, vänder inte ryggen åt mig. Det gör oss båda gott.

Livet är vad det är, inte ofta rosa moln, inte ständig eufori, inte alltid tre-rätters och puffade kuddar i soffan.
Det är en lång promenad med gnugglåren, det är sug efter socker eller alkohol, det är önskan om guldgruvan...att njuta kontakten med låren, njuta kunna låta bli sockret eller alkoholen, att gå till jobbet för få en del av guldgruvan som är livet. Allt det där vanliga som är så lätt glömma uppskatta.

Önskar dig en fortsatt bra lördag

Utanför Systembolaget. Återkommer till det. Fenix, även jag hade en sån bekant. Kvinna i detta fall, vi följdes åt som bekanta i krogvärlden för ca 25 år sedan. Hon gick ner sig bra snabbt, brukade möta henne på stan. Så ledsen, så smal och så kränkt. Tufft liv för alla men kanske ännu värre för en kvinna som säljer sig själv för att få smaka. Men för ett tiotal år sedan försvann hon. Tyvärr anar jag att det inte var till en ny stad med ett nytt liv. Utanför mitt bolag känner jag igen de flesta gubbar. Samma varje dag, dock ej Anders Halldén alias Kramgubben som vill.sluta var en bortglömd bekanting. Nåja, ibland ser jag någon ny och de blir yngre och yngre. 30-åringar som sitter på en bänk. Ibland försvinner säkert någon, men det ser jag inte. Förnekelse kanske? Förstår att du måste ha haft kluvna känslor där utanför bolaget när du väntade på din taxi. Dels undran om du ser ut som en av "de där fyllona", kanske lite skam. Men framför allt panik när insikten slog dig. Hur nära en del av oss balanserar. Det är därför jag tror att detta granne med bolaget även kan vara bra för mig. Jag påminns sex dagar i veckan om jag går ut. När jag själv dricker som värst så går jag inte ut. Usch, jag skulle platsa i gänget efter ett par dagars vinande. Men än så länge har jag det mesta kvar så nu måste det bli ett stopp. Nu ska jag ut och gå. PT är ju mitt nya mål, haha! Ensam, mannen fick sin sexpack öl igår. Först till maten, sen ensam framför Let's Dance. Vad ska man säga, hans sätt att koppla av. En öl kvar i kylen, men den lockar inte. Är förresten ingen öldrickare förrän jag redan är full, då går allt ner. Vin lockar mig, det blir ett snabbare rus och man blir inte lika mätt. Faktum är att när jag är i en vindimma så slutar jag äta efter ett tag. Någon annan som reagerar likadant, slutar äta?

FriaFia även idag! Önskar er alla detsamma!