Senaste kommentarerna i forumet

Verkar vara en fullträff, men vilken?
/A

så otroligt mycket det gör med mitt sinne efter en 2 timmar lång show med skratt från minut ett till slutet !!! Träningsvärk i armarna efter handklapp i takt och massor av applåder !! Glitter och glamor med artister som har sanslöst roligt på scenen och proffsigt nog överför det på oss i publiken så vi blir ett enda gemytligt sällskap !

Jag behöver verkligen såna här genomkörare så jag lyfter från vardagen.

Och mycket kortare hår.
Äter fantastisk god och många gånger inte så nyttig mat.
Nu är det grillsäsong och även om jag älskar kyckling så blir det inte så ofta den smala linjen.......
Jag bryr mig lite lagom om hur jag ser ut, prio ett är att det skall funka för det man skall göra.
Jag kan växla men rätt skönt att se lite proper och ordentlig ut. Utan att vara ngn stekare........

Jag gick i flera år i skjorta och kostym och jobbade med aktier och derrivat vilket ÄR en helt annan värld mot det jag gör nu.

Men nu har jag mer och bättre tid för familjen, vilket är det viktigaste.

Anonymitet, ja det är väl bra men jag hoppas ingen är lika plumpgoch osmidig som jag VARIT.
Vem som hellst kan fronta mig med det jag sagt här och lite så vill jag tro att alla fungerar.
Nu vet jag att så icke är fallet och även om jag ideligen gör fel så prövar jag att göra om och göra rätt.
Och där har forumet en fantastisk stor del för min personåiga utveckling.
Och där har du Markatta en stor possetiv del, tillsammans med Maria, Fenix, Santorini, M.t, Stigsdotter, Lelas, Dompa och FriaFia och Anli, Sorgsen, Berra ,,,,,.ja listan kan göras lååååååång.
Vi går absolut inte glömma Adde och hans briljanta kommentarer och vinklingar på och vad vårat problem med drickandet.....

Jag läser och funderar, vänder och vrider.
Lite som att gå och prata med ngn.
Lite som en form av gruppterapi, vi pushar, stöttar och lyfter varandra och imellanåt
blir det lite gruff som det blir mellan bra kompisar.

Grattis till ett bra beslut och en lyckad semester! Det är inte lätt att våga tro att man kan vara nykter på semesterresa. Att klara att inte göra "undantag" på semestern. Men dom resor jag gjort som nykter har blivit dom mest minnesvärda, ur flera aspekter. Nu har du en bra grund för fortsättningen. Lycka till!

Härlig läsning, bådar gott för alla som vill pröva.
Här stundar storstädning, ligger och dricker kaffe och lyssnar på radio.
Resten av la familia sover som grisar zzzzzzzzzz
Kommer bli en bra helg för alla, hopas jag!
/A

Hej på er känns bra att hittat tillbaka till ett nyktert leverne, vi bokade en resa till varmare breddgrader över påsken och sover sista natten på hotellet inatt och flyger hem till kylan imorgon.

Har varit orolig samt haft liten lust till att resa senaste tre åren efter jag gått in i behandling för min alkoholism.

Känt sorg och saknad i själen att inte kunna dricka vinet till maten, ett gäng öl vid poolen mm. Detta har hållet mig borta från att resa utomlands vilket vi gjorde ofta under min aktiva fas i livet som alkis.

Sista åren blev det inte bra med alkohol under så många dagar utomlands, började alltid med öl vid poolen, ärende till rummet för att fylla på med GT eller whisky.
Så höll det på tills sängdags var dag, bra på örat.
Dålig sömn, dåligt mående, dåliga relationer MED ALKOHOL.

För att avsluta semestern med ångest oro och dåligt samvete på flyget hem och väskan full med sprit & mera ångest.

Denna gången förbokade vi hotellrummet med minibaren endast fylld med vatten, jag tog antabus som ytterligare säkerhet och trygghet för både mig och min familj.

Detta blev den bästa resan på många år för oss alla, bra sömn, bra mående, bra relationer UTAN ALKOHOL.

Upplevt och njutit av god mat, spelat tennis, golfat mm på nykter kaliber UTAN ALKOHOL

Imorgon åker vi hem efter en fantastisk semester UTAN ALKOHOL!!

Hälsningar till er alla.

Jörgen Nykter alkoholist.

har jag haft idag. Fönstertvätt och långpromenader. Helt otroligt hur mycket solen visat sig nu sista tiden. Njuter verkligen av ljuset och värmen =)

Inget sug alls nu just. Bara en frihet att slippa!
Känner en blandning av rastlöshet och att behöva ta det lugnt. Lite svårkombinerat..=) Har ändå hittat nån sorts balans i att hålla mig sysselsatt med lagom mycket lugn så går ganska bra.

Egentligen inget särskilda tankar ville bara tacka för lyckönskningarna och önska Alla en skön helg!!

..men Colan ger du blanka f... I, hon e' min...

Berra

nej, jag ser dig inte som min ovän. Jag har flera gånger sagt min hjärtas mening hos dig, något jag inte skulle göra om jag inte brydde mig om dig och önskade dig gott.

Ok, har en bild av dig likt Ray, du vet han som var med i filmen Sökarna, fast en sådär 20år äldre(än filmen) och därmed lite annan kroppsform och mer nutida klädstil då, lite kortare hår.

Du hade rätt på en del punkter, ganska många faktiskt men tänker inte säga vilka då jag vill behålla anonymiteten här. Beträffande sneakers, spot on, skulle aldrig i livet sätta på mig ett par högklackade skor.

Ha det fint!

flera av de nyktra alkoholister jag känner gjorde samma sak som du gör nu, tränade, gymmade, power walkade, cyklade som tokar, när de blev nyktra. Många har fortsatt att träna men minskat i intensiteten. Det tar nog ett tag innan man har lärt sig att hantera sina känslor, nyktert, och fysisk träning är ju en form av ångesthantering.

En kompis till mig som har haft alkoholproblem och stora problem med övervikt sedan tonåren, är nu sedan 7 år nykter och arbetar som personlig tränare!

Nu säger jag ju inte att du måste bli PT men fortsätt att tok-gå du. Fysisk träning gör det lättare att sova bra, äta bra, slappna av och respektera sin kropp. Alla dessa delar lär ju underlätta i att hålla sig nykter.

Jag tror på dig!

Hej Anli! Så hur går dina tankar nu inför helgen? Gissar att du inte hunnit tala med mannen än. Detta är inget man bara slänger ur sig hur som helst utan ni ska ju ha lugn omkring er. Berätta för hela världen tycker jag inte man ska göra. Det är som att be om att bli slagen. Varje gång man misslyckas i framtiden så finns risken att få det kastat i ansiktet. Vid alla smågräl och konflikter kan man få räkna med slag under bältet. Bara min man vet och han fattar ju som sagt inte riktigt. Inte ens när jag fick sparken visste mitt jobb. Tror nog att de misstänkte men ingen sa någonting. Inte jag heller. Fegt kanske? Ja det där muttrandet känner jag igen, fast jag muttrar även på stan. Än har jag inte tagit steget till att börja gapa på främlingar som jag tycker stör. Hoppas jag inte hamnar där. Men jag fnyser och himlar med ögonen i kassaköer, rulltrappor och liknande. Förstår inte varför folk är så oförberedda inför samspelet med omvärlden. Varför man inte tar upp pengarna medans man väntar och liknande små irritationsmoment. Har kanske alltid varit lite sådan men eskalerandet skyller jag på mitt drickande. Kort stubin. Men nu skulle jag ju skriva om helgen. Själv har jag tagit min antabus. Satt koppel på mannen. Har FÅR köpa hem några öl till sig själv. Men ska han bli riktigt full får han gå ut på krogen och inte sova i sängen. Trots att jag dricker själv så avskyr jag andras fyllesvammel när jag är nykter. Avundsjuka eller bara en sund reaktion? Jag vet inte. Mitt drömscenario är ju att han håller sig nykter och vi kan ta långa promenader tillsammans i helgen. Hoppas så, men kan inte och vill inte förbjuda en vuxen man att leva som resten av folket när helgen kommer.

Tack för att du finns! Du och jag ska bli två av de där gamlingarna här. Kram Fia

Fia har jag känt flera gånger de senaste månaderna. Jag hade brutit armen och var tvungen att ta taxi från bolaget. Där stod jag och väntade bland de andra gubbarna, och jag insåg att fy faan, jag kan vara där plötsligt en dag utan att jag fattat hur det gick till. Det var en skakande upplevelse att på allvar inse att det kanske är väldigt lätt att gå över den där gränsen, plötsligt blir man av med jobbet eller något annat och så går det över styr. Jag brukar träffa två män som jag kände tidigare, och som under många år varit över gränsen. Det är så deprimerande att se dem nästan varje dag på stan, mer eller mindre påverkade men alltid lika sorgliga. Är dom inte påverkade ser dom ledsna ut, eller jagade och stressade för att så snart det är möjligt få tag i dagens ranson. Och allt för att man håller fast vid illusionen att alkohol är något positivt, värt att hälla i sig.
Fenix

...härliga ni...

Kramar om er allihop

Inser att även promenerar gör jag på ett missbrukarvis. Allt eller inget. Nu har jag tokgått fort, fort i drygt fyra timmar. Skönt trött, men ändå känns det lite koko. Hittar ingen mellannivå i någonting. På mitt förra arbete var jag antingen sjukskriven för fyllerelaterade krämpor eller så överpresterade jag. När jag städar, äter, läser, tittar på tv så är det samma sak. Allt eller inget. Sover antingen ett par timmar eller tolv på raken. Undrar om jag inte är lite manodepressiv? Då får jag ta det, hellre lite instabil än full. Ser mina fyllgubbar utanför Bolaget på väg ut. De ser ledsna ut. Klockan är inte ens nio. När jag återvänder från min runda är det full fart och ölburkar i solen. Bor precis granne med Bolaget. Inte så optimalt för en alkoholist kanske. Det gör mig så ledsen att se dom, samtidigt som det skrämmer mig att jag är så nära där själv. Hemlös, tandlös, skränig, smutsig med ett enda mål: nästa klunk.
Bäst att ta fram självhjälpen och jobba på mig själv.

Fia

*Vildsint tant antastar kändis*

jag kommer att vara i huvudstaden över dagen imorgon. Om jag möter Rheborg och Carola så tror jag tamejtusan att jag chansar och ger Rheborg en kram:) / mt

Hon påstås ha likheter med Carola H.

Berra

Sista vardagen i "frihet". Precis när jag börjat att uppskatta att ha Stockholms innerstad för mig själv på vardagsförmiddagarna. Att handla och promenera för mig själv när bara en och annan pensionär, lattemamma och alkies syns till. Att man aldrig kan vara riktigt nöjd. Men ser framemot att börja arbeta igen. Ha en egen riktig inkomst istället för bara A-kassa. Känns som jag snyltat lite på mannen och. Inte lätt att kräva en massa som att inte handla hem när jag har slagit ur underläge. Nej, han har aldrig sagt något, tvärtom. Känslan är helt min egen. Antabus nu på morgonen trots att jag känner mig stark just nu så vill jag inte riskera mer än nödvändigt. Fast jag såg ju att jag kunde dricka trots antabus för några veckor sedan. Är väl olika det där. Kanske är det placebo jag får? C-vitamin brus?

FriaFia

skrattar man? Kanske för att associerar till Solsidan:)))
Men din fru Berra - ser hon ut som Mickan? (Ursäkta, kunde inte låta bli:) / mt

boken Sockerbomben av Bitten Jonsson på biblioteket igår och lånade den. Många här har nämnt den och tyckt att den är bra. Det jag hann se igår verkade också jättebra. Den handlar om beroende - både av socker och alkohol.

Heja tjejer - det känns sm ni är på rätt väg nu! / mt

..till jobbet Fia!

Mina tankar började spinna när jag läste de senaste inläggen här.

Att söka skuld är ett evighetsarbete och inte särskilt gynnsamt.

Visst, om man/jag vet man/jag gjort orätt så är en ursäkt på plats, men att gräva och grubbla i dynga tror jag inte på. Lär av felen och försök göra bättre nästa gång. Det tror jag på. Om man/jag hakar upp sig/mig, sök hjälp! Lägga skuld på andra ger kanske tillfällig tillfredsställelse men man/jag gör bäst i att undvika hamna i samma fälla igen oavsett vem som bär skuld. Energin jag har försöker jag styra så gott jag kan och det går oftast ganska bra.

Vi är alla olika och därmed också behoven. Ordval och kommunikation är också väldigt "lokalt". Arbetsplatser, familjer, offentliga tal, slutna samtal, alla platser har egna gränser och formuleringar. Tonen i det skrivna kan ibland missförstås och styrs av många faktorer.
Jag brukar alltid tänka att de som känner mig vet eller frågar. De som vill lära känna mig visar intresse. De som vill missförstå eller tror sig veta mår förmodligen bättre i någon annans sällskap.
De gånger orden hugger tag i mig, gott som ont, så finns svaren inuti mig själv.
Några få formuleringar irriterar mig och det är förmodligen från samma människor som inte blir fångade av mina ord.
Det respekterar jag fullt ut. Det är ju så, inte alla på gatan har jag lust bjussa hem på kaffe ;)

Dig bjussar jag gärna Fia ;)

Lycka till med allt

men jag hade nog räknat med att inte få många rätt. Ett sinne för fantasi har jag haft sedan jag var barn men någon Saida är jag inte.

Segways... Varför skrattar man alltid när man ser en sådan?

Tack! Ibland känner jag att man "borde" berätta för sin man, och helst alla, hur illa det är. Att det är så man SKA göra. Skönt att höra att du, Santorini, inte heller gjort det. Vissa saker kanske man helt enkelt vill hålla för sig själv. En del saker mår inte nödvändigtvis bättre av att dras fram i ljuset. Beror ju självklart även på hur relationen ser ut.
Fia, känner igen mig i dig :) Ilska, absolut! Inte mot barnen, men oj vad arg jag är! Vaknar till och med arg, arg som ett bi. På jobbet och ute bland folk funkar allt toppen, jag är trevlig och social, faktiskt utan ansträngning, men oj vad jag muttrar för mig själv här hemma i min ensamhet. Usch! Jobbar på det, vill inte va en "surkärring". Försöker tänka positivt!
Precis som du tror jag att jag dricker av leda. Allt blir lite "roligare/enklare" med lite vin, matlagning, städ, fix. Sen efter ett tag så behövs vinet, det är inte längre ett eget val. Men det ÄR inte kul/trevligt hela tiden, ingen mår bra/har kul jämt! Livet ser inte ut så. Jag försöker tänka på det och lära mig leva med "ledan". Kanske göra ngt bra av det (fast så långt har jag ej kommit än ;)). . Det är inte så jäkla kul alltid, jag får lära mig leva med det.

Tack för att ni finns!

..stått på en sådan, även om jag har velat...
Men är så långt det går ifrån Solsidan som det bara går, men jag gillar hans leksaker..

/Berra

dig genast på en segway! Mycket nöje:) / mt