Senaste kommentarerna i forumet

väntar jag också på. I bekantskapskretsen har jag hittat några stycken som skulle må bra av att läsa här tyvärr.

Ha det bäst!
/MB

är en bra definition. Stänga av och gå in i sin egen värld. Det känns tryggt att du kalla som går före känner så när du tänker på ett glas vin att du ser hela bilden. Att det negativa inte bleknat utan att du kan se hela bilden fortfarande. Du vet att du vill ha mer i så fall och du vet vart det skulle leda. Det gör mej glad att det kan få vara så framöver också. Ha det så bra!

skickar i all välmening till dig en hög tulpaner, du har varit och är ett stort stöd för alla som vacklar omkring. I många år för min del, tror nu äntligen det är slut med missbruket. Jag har fått några boxningar i sidan ibland från dig, men alltid känt att de i grunden varit för att du vill det bästa.
God fortsatt resa i livet!
Fenix

Tack för dina kloka ord Putte.

I kväll har jag umgåtts med goda vänner och kollat på en skrämmande amerikansk dokumentär, Food Inc. tror jag den hette, om vår industrialiserade mat. Helt extremt korrumperat och vidrigt att se hur djur och gröda processas och misshandlas för att vi sedan ska köpa billig mat. Det var inte helt lätt att svälja käket vi köpt då man såg detta. Sa till min vän att man kanske behöver en flaska sprit ibland för att rensa upp i systemet av äckelmat och miljögifter!
Sjukt i och för sig att se denna film samtidigt som vi käkade, vi garvde rätt mycket emellanåt åt oss själva.

I vilket fall som helst så flyter det på bra för mig. Kompisarna drack öl o vin till käket, jag drack äkta kranvatten, ljummet. Det känns inte alls sugande då folk dricker måttligt eller lite. Konstigt, men skulle de festa till det och planera för "bus" så skulle jag nog få det värre. Jag menar, det är för mig rätt meningslöst att dricka ETT glas vin, eller EN öl. Visst det ÄR väldigt gott med öl, men jag kan lätt avstå om det inte serveras massor mer än det.

Jag sliter bara lite med min hyper emellanåt. Det Putte skrev är för mig klockrent. Vi är gjorda för att arbeta hårt, röra oss, söka mat, sova när mörkret faller, vakna när solen går upp. Vår organism är helt uppfuckad av all teknik och sjuka värderingar som gäller därute.
Hjärnan går på högvarv hela tiden. Alla dessa SMS, Facebook, bloggar som gör oss så sjuka i huvudet och skapar så lite äkta värde och glädje. Det fullständigt kväver och krymper oss, tror jag.

Vad gör man om man inte vill vara med på den här resan som vi skapat?
Super eller drogar för att fly?
Kanske, men jag kommer på något vis försöka finna andra vägar ut ur beroende av olika slag och finna meningsfull sysselsättning.
Kanske bli bonde? Det är nog livskvalité om man kan leva på det man producerar och vara nöjd med det.

Det blev en väldigt positiv och livsbejakande reflektion i kväll, tycker ni inte?
;-)

Orkar inte reflektera mer i kväll. Ska sova lite innan solen går upp!
Måste skyffla gödsel och mjölka korna vid 04.30, kanske tufft att vara bonde ändå?

Lev väl och ta hand om er!
LP

för era kramar och respons ♥ Det betyder massor, kanske mer än ni kan tänka er.

Vi kvinnor funkar nog så SD, vi planera framåt och sen brukar vi har bestämt oss när vi väl säger något. I dag fick jag frågan vad jag saknar mest med att inte dricka alkohol. Fick tänka efter en stund och fick ge ett längre svar än jag tänkt. För jag saknar inte alkohol för det är gott, jag saknar att stänga av.
Jag kan inte se mig själv sitta och dricka ett glas vin, jag ser bara att allt går åt helvete den dagen jag för glasset till munnen. Visst tänker jag att det skulle vara gott, men jag har så många hemska bilder i huvudet som jag plockar fram när tanken kommer upp. Håller på att omprogrammera mig själv istället glada fester, så ser jag så som verkligheten var. Så svaret på frågan om jag saknar det blir NEj. Kramar till er alla där ute//Kalla

Saknar dina kloka råd här, men skönt att du håller ett vakande öga på oss. Många kramar och när en dörr stängs så öppnas det nya. Så nu knallar vi vidare på stigen//Kalla

Jag tror inte heller det finns goda eller onda människor. Visst har jag valt bort alkisarna i mitt liv, eller nej, snarare de negativa beteenden som följer ett aktivt missbruk. Människor som strävar efter personlig utveckling, att göra sitt liv så bra som möjligt, för sig själva och sina kära, är däremot människor jag vill ha runt mig.

De som jag valt att ha som mina nära vänner är alla sådana som någon gång fallit för att sedan ta sig upp igen eller helt enkelt söka nya vägar. Jag har svårt att identifiera mig med människor som levt ett liv där allt har varit frid och fröjd hela tiden och säkert gäller det samma från deras håll. Det stora i människor är inte deras godhet, utan deras strävan och modet att våga rannsaka sig själva. Många vågar inte det. Då hänger jag hellre med nyktra alkisar/missbrukare, ja till och med, som nu, med före detta kvinnomisshandlare som faktiskt vågat gå den vägen att fullständigt se sig själva nakna i spegeln, inifrån och ut och som förändrat sina liv. Jag känner mer tillit till dem, som låtit sig reflektera över sina och andras beteenden, vågat säga; "Jag har gjort fel", än gästerna på jobbet(jobbar i krogmiljö) som anser att de är bra och goda medmänniskor, som blir lite lagom småfulla på helgen och fäller lite småsexistiska kommentarer till oss tjejer som jobbar där. Det skrämmer mig däremot, avsaknaden av självinsikt.(Säger ju inte här att du är kvinnomisshandlare men du fattar nog vad jag menar)

Det var dagens varför-jag-vill-vara-vän-med-dompa-inlägg.

Ha det fint!

Vilken fin tanke om att man bara får ta med sig de goda egenskaperna till himlen. Tilltalar mig.

Och dina tankar MB...Ja, pedofil. Det måste ju bli J:s nästa drag. Men nu är jag förberedd. Eller så förberedd man kan bli.

Tänker även på Frk Bitsk inlägg med fejkade orgasmer. Jo, den kommer nog också.

Tur att J inte läser här.;-). Vilka idéer ni skulle kunna sponsra med!

Tack Sorgsen!

Nu dags att dra ihop till brödfödan...kanske?
Ha en bra dag vänner och drick med förstånd! /R

Livet är verkligen upp och ner, utan förvarning kan allt plötsligt förändras. Förstår att du har det tungt just nu men du känns stark och trygg, du kommer att stå kvar.
Önskar dig all styrka för att klara av det här.
Kram!

och annat trist i Sverige verkar premiera speciellt kvinnor som har förmågan att kunna ljuga och svärta ner sina exmän. Funkar inget annat drar man till med makens påstådda pedofilböjelser. Man mer eller mindre måste bli osams i vårdnadstvister här.

I andra länder uppmuntrar man att man kommer överens. Tror faktiskt det var Australien och Sverige som nämndes i den forskning jag hörde om på radion.

Jag gillar i så fall Down Under bättre. Stå på dej, Dompa!
/MB

- lika klok som du varit så länge jag har "känt" dig ... När jag mötte dig här var du en av dem som förmedlade ett gediget hopp om möjligheten att bli nykter och leva kvar i en gemenskap som bär. Nu låter du förstå att allt har förändrats - och det har varit en ganska lång resa dit. Jag minns när du skrev att du kände dig "som klockan på väggen" - det var, och är en viktig påminnelse om att ta tillvara det som är gott och inte låta det sjunka in i självklarhetens liknöjdhet.

För mig har det varit så viktigt med de "långvariga" - där är du och Berra i det främsta ledet fastän ni gått olika vägar. Nu följer andra i era spår.

Det är generöst att dela med sig av både med- och motgång. Förebilder och medvandrare behövs i båda. Tack! / mt

skrev Lelas till lillablå när lillablås kära mormor hade dött. Den tolkning Lelas förmedlade gick takt in i mig - den är en spegling av hur jag ser på människan. Det handlade om vilka vi kan se fram emot att få möta i himlen. Så här skrev Lelas:

... Man tar bara med sig sina goda egenskaper dit.

Det finns en bild i Bibeln (nu blir jag lite teologisk, ni får stå ut med det) om hur Gud skall skilja getterna från fåren. Jag har tänkt att den handlar om att antingen så kommer jag till himlen eller inte. Men, så hörde jag en präst-vän prata om den texten och plötsligt såg jag den på ett annat sätt. Han pratade om den som om det finns får och getter i var och en av oss, och att det alltså handlar om att skilja ut det goda från det onda i varje människa. Alltså får jag ta med mig mina goda egenskaper, men slipper mina dåliga sidor. Så jag tänker att det liksom gäller att få med sig så mycket som möjligt av sitt jag.

Alltså: din mormor xx behöver bara träffa de sidorna hos din morfar som hon älskade. :-)

Tack för att du skriver.

Känner igen mycket av vad du skriver. Denna rastlöshet, kickarna man söker, oförmågan att finna ro. Och alkoholens befriande famn.

Vi är många härute som tycks ha svårt att hantera det moderna livet. Ibland tror jag att vår hjärna är felprogrammerad för detta liv. Den är programmerad för överlevnad, för att vara på helspänn, inte för att ligga och glo på TV. Det som en gång var en positiv egenskap blir en börda. Bristen på adrenalinflow försöker vi ersätta med andra doser droger.

Ett livslångt arbete att hantera. Finna ro.

Önskar all lycka till och ser fram emot fler uppdateringar. Positiva som negativa.

/putte

Är många och det glädjer mig att Fenix blir stärkt av dem framåt kvällskvisten! Det sporrar mig att dela och fundera lite extra.
Något som jag länge undrat över och tänkt på är att jag har troligen ingen i min direkta närhet, mer än min fru och mina halvt vuxna barn, som fattar eller vill fatta vad jag går igenom med denna grej alkoholen. Det skulle kräva mycket övertalning från min sida för att få vänner och arbetskamrater att acceptera mitt missbruk. Det kommer sig troligen främst av att jag utvecklat ett ganska starkt motstånd, eller tolerans till Alko hålet. När andra rasat ihop i ett hörn kan jag lätt hinka vidare.
Jag har alltid varit en galen, rolig snubbe som älskar att festa och berätta om äventyr och historier.
En sån kan väl inte ha problem?

Dan efter har Ågren alltid hälsat på och varit obarmhärtig och elak.

En annan grej är att jag alltid tränat mycket och hårt. Hade en del framgångar som yngre och ganska tidigt upptäckte jag effekten av att ha tränat hårt och belöna sig med en pilsner. Effekten blev väldigt mycket större då hjärtat fortfarande pumpade hårt och kroppens alla spjäll var öppna!
(Kanske samma effekt med Vodka och Red bull? Har alrig provat) Vilken känsla då att hälla i sig en kall öl och bli lite ljummen i skallen.
En sån kille som tränar så mycket kan väl inte ha problem?

Under en period av mitt liv tränade jag stenhårt varje dag, varje vecka, år ut år in. Tävlade varje helg, och festade gärna varje helg efter loppen. Det var absolut inget som jag reflekterade över just då. Det var min livs stil helt enkelt. På söndagen kunde jag "Straffa" mig själv och springa extra långt för att ta bort min Ågren. Fan vad sjukt när man tänker på det.

Jag har under min vuxna "uppväxt" gått i terapi hos en handfull psykologer. Jag har alltid sökt hjälp själv och det har ibland gett insikt och ibland inte gett ett skit. På senare år tog jag upp alkoholen som ett problem för mig. Men det bemöttes aldrig seriöst. En Psyko sade: Om du bara dricker i positivt syfte så är det inga problem, men aldrig för att dämpa ångest eller negativa känslor!
Tror ni LillPer tog fasta på det sanslösa rådet?
Yes!
Jag har aldrig druckit för att bli negativ, eller då jag varit ledsen, men det rådet är kanon att ge någon som undrar om det kanske är dags att tänka efter lite runt alkoholen! Drick bara för att förstärka det positiva. Hahahaha! Fan, för mig har allt blivit positivt av att dricka, tills det blev negativt.

Kanske det låter lite som jag är hyper eller har en annan störning? Jag har själv funderat mycket på det genom åren, men jag har kommit till den slutsatsen att jag har en rastlös, energisk, kraft som måste ut på något sätt. Jag har massor av glädje och för mycket grubbel ibland. Det tror jag har varit lätt att bedöva den kraften med alkohol då jag inte orkat leva ut min energi på annat. Jag vet i tusan, nu blev det mycket text och lite hyper igen!

I vilket fall som helst så sporrar det mig att skriva då jag förstår, och vet att någon därute läser och förhoppningsvis får ett skratt eller en tanke av det jag skriver.

Min livs stil fortsätter med motion, träning och friluftsliv, men på en helt annan nivå. Skillnaden just nu är att jag är tillfreds med min situation och kan känna att jag är en bra kille utan att prestera. Jag försöker intala mig själv att jag duger gott och väl som jag är, det underlättar.

Fortsättning följer.....

Tänker på er alla.
LP

Hördu Dompa, är inte värsta pseudokonflikten under uppsegling här? Jag är inte så säker på att det där med faderskapet är nåt att ödsla tid på. Vad blir det härnäst? Kommer J berätta att hon fejkade alla orgasmer också?
Jag börjar känna mig som Lilla My.
"Ni skulle int klara er utan mej. Hä skulle bli rena tjänslosåsen alltihop!"
Din nyktra röst i etern
Frk Bitsk

Tjurskalle är det nog vanligast att jag känner mig som och jag tror att många tycker att jag är en tjurskalle!
Kan så få vara idrottens tecken har det varit till och från. Varit till fjälls och åkt skidor både på längden och utför!
Även lite simning och styrka har det blivit hemmavid.
Nu blir det att börja med cykel sessongen . Trött på snön!
Kul att du bott på stränderna i Grekland. Jag testade det ett par somrar under tåg luffar tiden. Droger var det gott om, jag höll mig oftast till öl och "ozzo"
En bekymmers lös tid i livet.
Hoppas allt går som planerat för dig Dompa. Jag ska gå in och läsa din tråd när jag skrivit klart här, jag har varit lite slö och upptagen med annat ett par veckor ( inte sprit)
Jobb familj och träning så klar!
Tänkte tjura igenom även denna vecka utan sponken.

//Paron//

att du inser att du aldrig kommer att kunna nöja dej med ETT glas. Det är ok att insikten känns tung ibland men det är nödvändigt att bearbeta den och lära sej acceptera faktum. Så många före oss har prövat och vi har själva prövat. Det går inte. Men varför ska det vara så hemskt egentligen? Visst kan man leva ett bra liv utan alkohol. Bättre än det vi hade innan vi slutade.

En annan sak om jobbiga tankar. Det slog mej när jag överfölls av svåra tankar på sånt som hänt att man bestämmer faktiskt över vad man tänker. Tankar kommer men man behöver inte bry sej. Man kan aktivt bestämma sej för att tänka på nåt annat, nåt trevligt. Så får man försöka jaga iväg jobbiga tankar. Det går.
Vi kämpar på och för min del är det inte ens en kamp längre, efter snart nio månader. Det blir lättare och lättare!

Skönt att höra av dig Adde! Önskar dig all styrka o kraft med dina förändringar av livet.. alla kramar som finns till dig.

Just nu har jag inget vettigt att dela med mig om vill bara säga Hej. men vill ändå säga att jag kommer gärna följa denna tråd, din inledande välformulerade kommentar/berättelse beskriver så väl överens mina egna tankar o erfarenhet.
Det stärker o hjälper att läsa era ord. Till nästa gång. Tänk positivt o må väl!

för omtanken och frågan !! Jag blir mycket glad för frågan ♥

Mitt liv är oförtjänt rörigt nu med en mängd livsbrytande beslut. Det liv och den ålderdom jag sett framför mig har fullständigt ändrats och jag har fått helt andra förutsättningar. Jag står inför att radikalt ändra mitt liv och bygga ett helt nytt hus att tillbringa min ålderdom i. Det är många känslor som är i omlopp och det är många beslut som måste tas och min hjärna fungerar inte riktigt bra i den situation som nu är.

Eftersom det är så instabilt i mitt liv nu så väljer jag att fokusera all min kraft på mitt eget mående för jag vet ju att omvälvande händelser kan utlösa min sen tidigare inlärda flyktvana med hjälp av alkohol och idag skulle det innebära total katastrof.

På sätt och vis är jag tacksam för att jag idag är en nykter alkoholist och att jag har hjälp av det jag lärt mig i AA och av andra nyktra alkisar. Jag känner en trygghet och stabilitet i min nykterhet men trots allt är nykterheten en färskvara som jag måste sköta och vårda ömt. Jag går igenom alla känslor som finns nu, hela registret, och det har varit mycket gråt men idag har jag fördelen att jag törs ta emot och känna hur jag mår och det fullt ut utan sinnesförändrande medel. Och det renar och hjälper massor att känna livets alla yttringar.

Och nu när jag törs prata om det finner jag att jag inte är ensam utan andra har också gått igenom det jag nu gör.

Jag har de sista dagarna gjort en resa under några dagar som kanske började som en flykt men som blev sanslöst bra och fyllde på mina batterier med skratt och kramar. Jag behövde verkligen dessa dagar och jag är glad att jag tog beslutet och jag kommer att leva länge på dessa goa minnen.

Jag läser regelbundet här så jag inte glömmer vem jag är och lär mig av era erfarenheter. Jag behöver den påfyllnaden och ni hjälper mig med den.

Så tack alla ni för att ni hjälper mig att behålla min nykterhet och tack A-M-G för din fråga ♥

...till tvättstugan...men läste just ditt sista inlägg och får en tår i ögat, en tacksamhetens.

Goda människor försöker göra gott, som du!
Ville bara skriva ner de orden som kom till mig direkt när jag läste...

Kram

Nytt uttryck för mig...eller kanske är det urgammalt? Fattar dock andemeningen...tror jag.

Annars vill jag bara Tacka för allt snällt ni skrivit! Men jag tror att ni ser vad ni vill då jag inte är en god man. Visst jag försöker göra gott men ibland tänker jag riktigt nasty.

Antagligen samma budskap som MT gav mig; Vi är inte perfekta.

Min Lillpojke ja; Vi har det tufft men igår fick jag sticka näsan i hans nacke -Alla som har en 11-åring vet hur svårt det kan vara - och andas in
hans doft. Gjorde gott!

Nu gör vi som en god vän här brukar säga; Nästa steg (i mitt famil DNA och annat skit). Tänker mkt på framför allt Markattas och Sorgsens inlägg. Jag har läst båda trådar och jag kan inte förstå förståelsen. Jag hade avskytt/valt bort varje alkie i min väg. Men istället möts jag av godhet. Det känns stort!

Lite tårögd - men nykter - /R

Visst var det vi tre som började vid nyår 2012. Sen strulade jag fortfarande av och till under våren innan jag fick den rätta gnistan i början av juni. Maria hade visst nåt litet återfall i mars eftersom hon firar ett år nu. Bara kalla har gått spikrakt men nu är vi alla på den nyktra vägen. Tre visa kvinnor, absolut! Så fantastiskt.

...att skämmas. Att vi inte är lika mycket värda som alla de andra. De där som skriver, de har inga riktiga problem egentligen, inte som jag har, jag KAN ju inte sluta! Det blir lite som på FB, man ser bara de där lyckade statusuppdateringarna, man bläddrar förbi den där som ser lite ledsen i kanten ut. Man ser inte att vi alla är ganska lika egentligen.

Detta är en skammens sjukdom, skammen gör att vi dras ned längre och längre ned. Den dag man tar till sig att skammen man känner inte nödvändigtvis är berättigad så vänder det. NU tar jag tag i detta, NU är det JAG som bestämmer, inte min alkoholdjävul.