Senaste kommentarerna i forumet

Du har problem, men hans är större. Det är mycket lättare att leva med en svag kvinna som dricker och har dåligt samvete. Är så ledsen för din skull, men mitt råd är rädda dig själv först. Konstigt nog så ju mer man växer så skrämmer man de som är närmast. Skall försöka dig ett pm med en sida som hjälpte mig mycket, många kramar Kalla

Var det inte därför ni gick till familjeterapeuten för att få hjälp med allt detta, blir ju lite tokigt om ni inte säger som det är till henne, hur ska hon då kunna hjälpa er?
Man kan gå i terapi i åratal utan att bli hjälpt om man inte är ärlig och berättar allt för terapeuten. Herregud vad har ni att förlora? Kan det bli sämre?, Nej, upp med allt på bordet nu, ge er själva den chansen. Går ni dit utan att berätta vad det egentliga problemen är att inte ge det en ärlig chans, det är som att ni inte vill bli hjälpta och varför drar ni då ut på det hela?

Kram

Han tiger mest. Vi måste prata säger jag och meddelar att det sårar mig att han av någon anledning tror att jag druckit. "var mest en känsla" säger han. Vi kommer ingen vart, jag har ju mina känslor och aningar jag med. "det är jobbigt för mig med" säger han, svårt att lita på osv. Nu blir jag elak och tänker att han ju inte har drabbats så himla mycket av att jag dricker ändå, det enda han har klagat på är att han själv inte kunnat slappna av och dricka på fester och så eftersom han "måste hålla koll på mig".

Föreslår att vi ska begära valuta för pengarna hos familjeterapeuten och istället för att låta henne ställa frågor och dra ur oss saker slänga upp allt på bordet: mitt drickande, hans porrsurfande, vårt obefintliga sex- och pratliv. Upp med allt och låt henne få något att bita i försöker jag säga med glimt i ögat. "ja, kanske det" säger han och sen ingenting mer.

Nu måste jag skärpa mig på jobbet också, är alltför ineffektiv och engagerad här och jag vill inte riskera konflikter här också. Ska jag skilja mig måste jag se till att behålla jobbet och inkomsten fst jag minst av allt känner lust för detta! Fy.

Hej igen kämpande vänner. Ang tips o råd som tråden handlar om.
På morgon passet i p3 var det ett väldigt intresant ämne.
En professor pratade om belöningssystemet i hjärnan och dess funktion.
Hann inte lyssna på allt, ska lyssna om. Men ett intressant tips!
Jag kommer längre o längre i min kamp men helgerna blir jätte tuffa ibland för mig.
Just belöningssystemet när den kickar in som jag skämt bort mig med så länge.
Men som sagt jag vägrar att ge upp!
Vilka verktyg tycker ni funkar vid olika tuffa situationer?!
Lovar även att dela med mig om mina erfarenheter.

försöker igen att svara på Puttes fråga. Vad gick snett på behandlingshemmet? Inte en aning för när jag var där så kändes det bra. Veckan efter skulle sen mannen och jag på semester. Att skylla på honom vore lätt och samtidigt lite halvsant. Han såg inte min sjukdom utan skulle ta ett glas. När jag också ville ha det så sa han faktiskt. Men är detta en bra idé Fia? Jävla arsel! Men det var ju inte hans fel. Han har ju ett stort problem själv. Slutade med att jag söp i en månad och sen fortsätte. Så behandlingshemmet var det inga fel på. Lärde mig massor men valde att inte utnyttja lärdomar.

Fia

tack Putte! Det var verkligen ångest att släppa ner tabletten. 5 minuter senare ville jag kräkas upp den. Men nu ligger den där. Semester kallade du det och så känns det. Nu får min kropp vila. Inga tokigheter. Imorgon blir det en ny brustablett. Till helgen skulle jag få hem en och då ska mannen övervaka. Ser redan framför mig hur jag skriker och vägrar.

Fia

hur går det MB? Min syster i alkoträsket. Själv har jag klarat mig fint fast det har ju med antabusen att göra. Arg är jag fortfarande. Igår hade jag barndomsvänninan hemma på te. Varför dricker vi te frågade hon för här hemma hos mig finns ju alltid vin. Bara att krypa till korset och säga som det var. Hon försöker trösta och talar om att hon äter ett antal turkisk peppar klubbor varje dag. Men hallå? Turkiska peppar klubbor är väl inte farliga? När jag erkänner ett vinmissbruk? Men sen försöker jag förstå och ser att missbruk kan komma i olika former. Hon berättar om när hon gick in i väggen och sökte psykologhjälp. Den starka kvinnan? Jag blir alldeles förtvivlad. Vad händer med min generation?

Fia

Kommer ärligheten, så har det blivit för mig och förmodligen för dig också Fenix. Varför inte stå upp för vem du är?, vad är det värsta som kan hända?. Du är ju fortfarande samma person som tidigare men lyckligare och sannare och det kan väl ingen missunna dig. Om jag har förstått rätt så har du inte berättat detta för fru och familj men gör det, förmodligen kommer det inte som någon total överraskning, familjen brukar veta mer än man tror.
Det är ditt liv, ditt enda liv, gör det bästa av det så att du får sinnesro och mår bra.
I den bästa av världar så skulle ingen ha något emot att du vill klä dig i kvinnliga kläder, men så är det tyvärr inte. Fördomar finns men låt dem finnas, vi är för gamla och har varit med om för mycket för att bry oss om det, så tänker jag.

Stå på dig och önskar dig lycka till.
Kram!

Gillar din nya stajl ;-D/trollis

Din glädje!
Energin i rummet fylls av tacksamhet. Det är lätt att "prata med universum" idag. Tack./trollis

Kanske har du använt alkoholen för att trycka undan/"sudda ut" den du egentligen är?
Vi vet alla att samhället ibland är allt annat än vidsynt och är vi "främmande fåglar" så är priset högt.

Vi vill, men är inte beredda att betala vilket pris som helst.
Även om ens liv är fullkomligt harmlöst för andra, såtillvida att man inte skadar någon annan så väcker det tyvärr väldigt mycket känslor.

Ibland, när folk är på fest, så tar alla det mer som "en kul grej" och då kan t.o.m väldigt maskulina killar "leka".
När det visar sig vara "på riktigt", tror jag att "bögskräcken" kommer ifatt... Och för att riktigt ta avstånd, så börjar man mobba och snacka skit istället.

Min dotter, har en killkompis som är BS och som aldrig gjort någon hemlighet av det. Han fick stryk i skolan och min dotter blev mobad för att hon "var ihop" med en "halvbög".
Det spelade ingen roll hur mycket de båda försäkrade att de inte var ett par utan bara kompisar.

Nu är dottern nästan lika envis som jag, så det var aldrig tal om att dumpa vänskapen (däremot blev det en och annan anmälan, till målsmän, sociala myndigheter och polis)

Det egentliga syftet med att mobba dottern, var att isolera en ung kille, för att man inte tyckte om hans sexualitet. Sorgligt!

När vi väl fick tag på "den tongivande klicken" och tillsammans med föräldrar, lärare och soc pratat med dem, så skämdes en del.. Och de värsta trakasserierna slutade.. Fortfarande kom det väl en del glåpord, men det var lättare att strunta i sa dottern.
Båda har idag familj på varsitt håll och killen är framgångsrik entreprenör ;-)

Tvekar du om en ny tråd för ditt brev, så får du "posta" det i min tråd.
Kram /trollis

Det krävs oerhört STORT mod att våga göra det du gjorde!
Det kan INGEN ta ifrån dig. Skit i vad folk som inte vet bättre tycker.
Jag och många med mig såg upp till dig tidigare, detta gjorde att DU växte i mina ögon.

Du är/var så otroligt ärlig, jag tror det finns massor med folk som ha ar samma fetish som du har.
Finns ABSOLUT INGET KONSTIGT MED DET!!!

Du är grym Fenix, helt djävla BÄST!
Sträck på dig!
Du är helt djävla fenimenal, sann ut i fingerspetsarna!
/A

Vi rushar fram i grym takt.
Mycket på jobbet, men.......
Nu kör vi, den 13 var dag 1 vi kör........
/A

Ta inte bort ett inlägg i trådarna, det finns inget du behöver ångra...
Det är lite som fyllångesten, man vill bara radera gårdagen, och det hör nog till alkoholist-tänket.

Jag gjorde det också till en början, och att ångra sig känns som om man vill radera sig...
Lite till nykterheten hör också att man står för det man vill ha sagt, då och nu.
Inte som ett TV-spel, man dör och börjar om från början igen, allting glömt...

Och jag håller med dig, mina inlägg är lite..eller ganska mycket av en gammal gringubbe..
Men det är min verklighet, så som jag upplever den, eller mer har upplevt den...
Förändringen finns där, från fokus på det orättvisa och mörka, till det lite mera vardagliga.
Och visst är det en j..la massa inlägg att tugga igenom, men se förändringen!

Jag är inte stolt över allt som jag skrivit, men det var sanningen för mig...då!
Det har blivit som en enda lång dokumentär genom mina senaste 5 år av mitt liv,
men... med den stora förändringen till något bättre....

Det är något som för mig känns för stort för att radera, det vore som att ta ifrån mig min dagbok.

Ta det inte ifrån dig själv, man kan inte ångra sig genom hela livet...
När man väl har fått ordning på det, så kan det vara försent...
Därför finns det inget "sen" om man vill göra en förändring, livet levs i detta nu'et.

Igår var försent, imorgon vet vi inget om, det enda vi kan påverka är...NU!

Mors Berra

är sköna på vintern, sitter kvar under jeansen när det blir minusgrader. Tack alla för era synpunkter, hade totalt missat dem eftersom jag torgfört mina åsikter i trollis tråd:-) Blir så glad av alla era tankar, oavsett! Har själv inte lätt med det här, å ena sidan dessa problem med alkohol, å andra sidan att vilja klä sig i feminina kläder. Blir riktigt jobbigt ibland, alkis och trans, vem faan är jag. Nära depp och självmordstankar måste jag medge.
Vill starta en ny tråd och skriva ett brev till mig själv, eller kanske ett brev egentligen till min fru och familj varför jag tog livet av mig.
Alltså förstå mig rätt, jag vill skriva det brevet här hos er, och verkligen hoppas att ingen får läsa det ute IRL. Jag har ingen avsikt att ta livet av mig!
Hade en kompis för några år sedan som verkligen gjorde det, på ett hänsynslöst sett, och jag tänker nästan dagligen på det. Hur kunde det bli så illa??
Men att inte komma ur beroendet av alkohol, och som det verkar att vara någon annan - kvinna, är skitjobbigt utom när det ger kickar förstås tillfälligt som vi alla vet. Tänkte på det på allvar nyligen, just mitt behov att var någon annan än den jag är... Och vem är jag...
Kram alla och vi ska få ett bra 2013,
Fenix

Dag 3 på väg in i dag 4! Just nu känns det rikitgt bra! Givetvis går tankarna ofta och snabbt till fest, glam med skratt o musik. För att vakna dan därpå med världens....Ja, ni vet alla vilka kval man går igenom.

Har som vanligt varit ute och sprungit av mig min rastlöshet och käkat en bunke med broccoli och annat grönt o skönt. Längtar efter familjen och kommer snart hem till dem efter denna veckan. Ser fram emot helgen redan. Utan drickat, bara chilla, stiga upp fräsch, baka bröd eller nåt, ha,ha,ha vad komiskt!
Jag brukar faktiskt göra det när jag håller mig borta från giftet. Nybakat bröd på morgonen är riktigt kreativt, eller vad?

Antingen är jag så nyttig och go man kan vara, för att sedan offra allt i en orgie av alkohol! Konstigt, men sant. Men inte just nu. Nu har jag ju någon som tar rygg på mig och tillsammans pushar vi framåt mot den sköna friheten från suget efter alkohol!
Ett steg i taget och en dag i taget. Alla vandringar börjar med ett första steg.

Eller hur!

Tack flygvärdinnan, är du med?

LillPer

https://www.youtube.com/watch?v=hZEXH00k4cE

tacksamhetens ljus! Den enda lilla stund jag loggade in ikväll möttes jag av ropet: Hon andas själv! Det var som om jag skulle ha hört det... Det är stort att få dela! / mt

alldeles underbart... hon andas själv! Tack och lov! / mt

..hörde ni ända in hit mitt rop?
Hon andas själv!

Tack för art du stod upp för mig, jag gillar dig oxå.
Du har skön stajl pysan *så en lite lös knytnäve på hakan
(med ens så blev det julafton och "Djungelboken")
Kram Mama....
/A

Tittar in lite för att kolla så allt är okej med dej min vän.

Kram! /MB

De har på något sätt lyckats friskriva sej från rehabansvaret för alkohol, minst två som jag vet som fått sparken pga a. Så det går inte.

Nej, min tanke - som då var fel - var att om arbetsgivaren puttat in dej på behandlingshem så är det nog lätt att bli tjurskallig och tycka att nån annan ska fanimej inte bestämma åt mej!

Din man kan väl göra som jag bett min, bara köpa en dags förbrukning i taget, och hålla sej undan?
Men vi måste nog båda påminna oss varje dag om att det är VI som vill låta bli att dricka, så det är bara VI som kan göra det. Våra gubbar kan inte sluta åt oss.

Men nu har jag hällt ut de sista ölen. Förhoppningsvis klarar jag mej hyfsat fram till den 30/1.

Men inget som inte har något gott med sig har hunnit läsa igenom en massa trådar och ännu en gång blivit påmind om varför jag inte kan dricka. Är så otroligt lätt att falla igenom och tro att man är botad, men nu skall jag ta tag i vikten som börjat skena iväg vilket får bli årets sak.

Så vem vet jag har ju 2år kvar till 50 och då kanske hela jag mår bra, så nu startar jag projektet lev väl :D

Skickar styrka, stolthet och kramar till er som kämpar där ute//Kalla

Fläk nu upp buken inför mannen.

Gör det ihop!