Senaste kommentarerna i forumet

Tack mt för dina varma ord...men sanningen är att jag är burdus och osäker...ofta. Jag säger/skriver saker utan att veta var de ska landa. "Får man säga så?" Den tanken infinner sig ofta efter att jag har levererat min "sanning"...men då är det försent. Och redigerar gör jag inte...kanske av dumhet? Kanske av princip...typ; "Tärningen är kastad" ...lev med det.

Osäker är jag i min föräldraroll. Jag vet ju vilka spår mina föräldrar satte i mig. Jag vet hur jag påverkades av framför allt mammas "visdomar". Hur jag än idag undviker korta män och fula kvinnor (dumt)- för det sa mamma! Hur jag avskyr att dömma efter hudfärg/ålder/yrke (bra)...för det sa mamma. Så vad ger jag mina barn...jag blir rädd att öppna munnen...vem vet vilken groda som ramlar ut och tar fäste? Den där föräldrabiten kommer jag nog aldrig växa in i. Jag vet dock en sak; Mina ongar ska inte behöva dras med mina fördomar och åsikter. Det vet jag. Men hur göra? Tiga?

Jaja... Det goda nu. Eller bara gott för mig om jag ska vara ärlig. Min grannes dotter vill hyra huset i byhåla och bo nära sina föräldrar. Gott! Men varför? För att hon lessnat på sin alkie och tagit klivet. Gott eller? Jag blir så trött. Tänk om hon är en av de hundratals kvinnor som hittat hit? Nej, det tror jag inte...hon skulle känna igen mig direkt. Det skulle inte störa.

Men för mig blev det gott...nu ska räkningarna betala sig själva. Inser ju att jag lever på "lånad" tid. Huset måste bort....J vill också ha sin del.

Det är mkt med det jordiska :-( /R

Tack för dina rader. Och god fortsättning.

Våren är vår. Skönt att aftnar är över. Det är lättare att vara nykter utomhus. Och i år hukar vi inte bakfulla i skuggan.

Vad var det Fröding skrev?

Friskt! Grönt! Skönt! (typ). Men där är vi snart. Har alltid längtat efter våren men oftast hamnat betraktandes den inifrån. Bakfull. Eller ute när solen gått ner.

Trädgården i dekadent förfall. Ska beskära fruktträd till helgen.

Har du vägarna förbi Malmö bussar jag på en kopp. Och frukt från hösten. Den lyckades jag rädda.

Kramar/p

En riktig EK att hålla tag i, när vi svajiga småbjörkar flyger och far i vinden.
Då känns det tryggt att ha rn riktig ek vid sin sida.
Skit i och du tappar fästet ibland.
Kom hit och läs och skriv, det hjälper
Du är mannen!
/A

..om man nu får säga så om dig..?

Nja, jag har slutat lägga några som helst tvivel i om jag "sabbar" andras drickande längre.
Jag anser nog att dricka alkohol är var mans ensak, jag dricker det som gör mig gott,
de andra dricker det som gör dem gott, och alkoholen gör inte mig något gott.
Alltså avstår jag det i alla dess former.

Jag brukar jämföra det med att vara allergisk, man trugar inte en nötallergiker att "bara ta en enda hasselnöt", för att göra det lite trevligare, det kan vara livsfarligt för den personen.
Och alkoholen var livsfarlig för mig i längden, ångesten höll på att ta mitt liv.
Svårt att förklara för den som är oinvigd av alkoholens baksida.

Nej, det tog timmar att sparka sig trött i sängen igår natt, och första arbetsdagen på många dagar var väldigt dryg, alla var inte där så det underlättade lite i alla fall..

Min lilla svärfars bortgång förvånar mig minst sagt, inte att han dog,
för han var gammal, sjuk och hans tid var inne, han hade levt sitt liv på övertid t.om, 90 bast!
Få förunnat idag, men man kan drista sig om hur värdefullt hans liv var de sista åren.
Då hade nog hellre jag trillat av pinn lite tidigare.
Men att han hade levt ett rikligt liv innan dess råder det inga tvivel om, har fått höra hur hans barndom var när de levde 8 syskon i ett enda litet torp mitt ute i skogen, mamman dog när han var 4 år, och pappan jobbade i skogen 12-14 timmar per dygn.
De hade 2 timmar på skidor för att bara kunna handla mat osv...
Brukar känna nästan hur hur Monty Pyton four Yorkshiremen-sketchen ekar i mitt huvud...

http://www.youtube.com/watch?v=13JK5kChbRw

Men åter till hans bortgång, och varför den förvånar mig...
Frugan och hennes syster är ena riktiga känslomänniskor, de kan gråta för ingenting.
Minns hur jag för många år sedan när min pappa dog hörde min fru säga, .."hur ska jag någonsin orka klara av det när mina föräldrar dör"..
Men här sitter hon nu och är en av de rappaste sorgenärer jag någonsin sett!!!
Till saken hör att hon har redan hunnit vänja sig med sina föräldrars sjukdom (Alzeimers)under många år, de har varit "mentalt döda" sedan lång tid tillbaka.
De har bara varit en förkroppsligad liknelse av deras föräldrar, samtidigt som deras minnen, blickar och glimten i ögat sakta har tynat bort i ...ingenting.
Så de har varit "borta" sedan länge, och hon har hunnit säga farväl under en lång tid,
men att pussa på en hålögd och frånvarande människa har heller inte varit så lätt för henne.
Och hon har tömt sina tårkanaler sedan länge..

Vi har under en lång tid bara önskat att de skulle få lämna detta jordeliv och vad vi antar ett icke värdigt liv ur deras synpunkt, och en oro hos oss andra.
Hennes stress att åka dit minst en gång i veckan har nu lättat till hälften (mamma kvar),
och nu är det en förändring till det bättre för henne, med mindre stress.
Hon har bråttom att få ordning på begravning och entreprenörer, och få det bakom sig.
Men jag är förvånad att hon inte alls är så ledsen som jag var rädd att hon skulle bli,
men hon kanske gjorde som jag, väntar tills det är över och hon får sörja "i fred".
Barnen som brukar vara sympatiledsna med mamma får inte riktigt den näringen de trodde de skulle få, så de får sörja sin morfar lite granna på egen hand för tillfället..
Svägerskan hon bara gråter, men hon kan inte komma ifrån detta faktum, trots att hon är betydligt äldre, det går inte att fly ifrån det, och hon måste ta tag i det, hur jobbigt det än är..

Så det är ett litet konstigt vakuum i våran familj för tillfället, och det flyttar på förberedelserna inför min 50års-fest vilket kanske inte är så lika angeläget just nu...

Men jag försöker se var dag an, och vad den har i sitt sköte...ha framförsikt!
Det är omöjligt att planera någonting just nu,
och man har väldigt få saker att ta fasta på när det blåser ifrån alla håll...helst samtidigt.

/Berra

Och när jag postat såg jag att jag inte läst sista sidan. Hoppas allt ok. Kramar/putte

Moria,

Som santorini skriver ovan. Vi är alla lika.

Och detta forum har hjälpt mej! Jag var en spillra för nån månad sen, förmodligen fortfarande ganska skakig, men jag har fått mer hjälp här genom andras berättelser än någon annanstans.

Men samtidigt vill jag vara snusförnuftig. Det är svårt att göra själv. Be om all hjälp du kan få. Jag önskar att jag gjort det tidigare. Det är ok att ge upp.

Du är inte ensam, all lycka/putte

Så är äntligen helgerna över och normal vardag igen! Aldrig gillat varken jul eller nyår och har efter detta år blivit ännu mer stärkt i min tanke om att man helt kallt borde resa bort och smita från allt åtminstone vartannat år.

Förra året... Var året då jag hittade hit. Minns så väl dagen då jag skrev mitt första inlägg. Har ett ganska fritt jobb då jag är på kontor bara ibland och just denna dag smet jag iväg tidigare från jobbet endast av den enkla anledningen att åka hem och dricka. Var livrädd då över situationen jag befann mig i.

Trots att jag skrev här tidigare att jag hållit mig nykter på egen hand, så har processen varit lång och pågår fortfarande. Lyckan har funnits då jag hållit mig nykter längre perioder men också tankarna på att kunna bli normaldrickare igen.
Det senare har testats med resultatet att fallet har blivit faktiskt blivit värre än innan och det har varit svårt att bryta drickandet igen.
Ett annat argument hjärnan kört med är att dricka lite en kväll för att rensa hjärnan och slappna av och vara lugnare några dagar framöver. Detta eftersom jag blivit så oerhört stressad och spänd. Nästan så det känts ibland som att jag går med axlarna uppdragna till öronen av att jag är stressad =)
Så klart har det ju ändå inte varit rätta lösningen..

I alla fall, senaste misstaget blev så sent som på juldagen. Varit allmänt trött, stressad och framförallt mentalt nere och svag hela december. Var bortbjuden på fest. Sa från början att jag bara ville ha alkoholfritt men sen gav jag med mig då det frågades och trugades. Nu då jag skriver detta inser jag att jag nog trots allt uppfattades som för velig där och hade trott att jag skulle slippa undan enklare.
I vissa sammanhang med andra kompisar har det gått så enkelt men var inte tillräckligt förberedd denna gång.
I alla fall blev det sammanlagt 4 öl/cider under kvällen och efter det sluddrade jag nästan. Ville bara hem från krogen. Berusad väldigt snabbt alltså. Ingen kul kväll alls.

Så nu är jag förhoppningsvis lite visare och har lovat att det är helvitt som gäller detta år. Att tänka hela året till slut känns för övermäktigt just nu. Men jag känner ändå tilltro till att det ska lyckas trots att jag vet att det kommer att bli många utmaningar och hinder. Mod, hopp och förändring är mitt motto för detta år!

alldeles ärligt så är min bild av dig att du är en man som har tillgång till både dina känslor och kan uttrycka dem i ord/text. Dessutom förmåga att göra val och att handla, att göra det bästa du kan för att era barn ska ha det bra. Det här är vad jag "sett" när jag läst på och mellan raderna. Lite undrande blir jag när du beskriver dig som burdus och osäker... Jag känner ju inte dig (den du är irl) men på det sätt jag känner dig här som Dompa så blir det nog bra med era ongar... du tar ditt ansvar och gör din del. Den kloka mannen (D.W Winnicott) med mellanområdet och övergångsobjekt säger också att det räcker att vara good enough... och jag vågar faktiskt påstå att det är du! / mt

Dryg och en smula korkad. Jag läser tillbaka i mina egna ord och inser att det kan jag uppfattas som. Ord är inte min starka sida (trots alla språken ;-)) och i text blir jag ännu fattigare. Men nu är det orden man får ta till och det blir så förbannat ofta fel. Ändå vill jag inte redigera mer än nödvändigt...det är ju mina tankar.

Men jag har läst tillbaka i min tråd. Jag ser en osäker man som har en uppfattning om nästan allt. Jag ser inte R... Jag ser Dompa = fyllot! Den nästan för öppna killen vars nervtrådar har placerats utanpå huden.

Jag tänker att jag har barn som ska fostras och skickas ut i världen...och jag känner att jag inte kan! Vad ska dessa ongar ha för rollmodeller? En vinklunkade (Ja...hon har druckit under hela ledigheten enligt svågern) mamma? En surgubbe med en massa åsikter till pappa? Blir det friska vuxna av detta? Vuxna som i värsta scenariot kommer att avla av sig? Så att mardrömmen tillåts att fortsätta ännu en generation?

Time will tell. Fortsätter att streta på för vad är alternativet? Hundpromenad...så jävla okul!!!/R

Jag försöker vara att objektiv, självklart går det inte när en människa berör. Subjektiv blir man trots att man inte vill. Så nu kör jag; Jag tycker mig ha märkt att du bara blir ledsnare och ledsnare. Tröttare och tröttare sen du gav upp flaskan. Jaha tänker du- hur tänker han där? Att jag ska supa till? Näääe tänker jag...men du måste ta ett snack med din man. Det är en tröttsam tanke men jag tror inte att några genvägar existerar. Och som Maria (?) skrev...en del människor är helt enkelt sånna. Kan leva år ut och in i förnekelse. Du måste ta det första steget...surfarn kommer inte att göra det med mindre att han har en ny kvinna vid sin sida. Jag tänkte skriva hos dig...men jag är rädd att du inte vill ha min skit liggande...så jag totar här. Snälla S/N/A rädda dig själv! Räddningen är kanske inte ett glas vin eller mera terapi...räddningen är kanske att gå? Eller att samtala, nå fram? Så tänker jag på min kammare. Kram/R

Jag tror mig ha varit ärlig/medveten i mitt fylleri. Vetat vem jag är och var jag är. Även mina taxikvitton kan räknas i x antal tusentals onödiga kronor.

Kommer ihåg diskussionen vi hade om fyllot som ramlade ner på tunnelbanespåret och blev rånad. Hur de flesta tyckte att rånaren var en elak kille men få tyckte att ett fyllo på spåret var skevt. Kan du dricka så kan du åka taxi tänkte jag... Uppenbarligen inte...man kan hamna hos polisen.

Kul...men sorgligt liksom/R

Visst är du det Andreas. Jag känner igen det...lider av samma åkomma själv. Att ofta klampa på...tala först, tänka senare...om tid finnes/gives. Men jag ser att det finns gott innanför fasaden och det tror jag många andra också gör. Du kan inte lura en alkoholist...vi ser. Jag gillar den nya öppna killen...lite burdus kanske ;-)...men det köper jag! Nu har du din vit-2013-klubb och det kan funka bra. Jag joinade inte eftersom jag vet att jag skulle misslyckas, har inte styrkan men jag gillar tanken. God Fortsättning! /R

Som antingen startar denna resa, eller fortsätter den redan valda stigen.

Den är guppig, kan hända att man faller för frestelsen självmant och uppstyrt med allehanda livlinor.
Eller genom en snabb zipp när ingen ser märker ngt.
Hur man väljer att tackla sanningen kan man endast själv svara på.

Men ärlighet är det som funkar, för mig i vart fall.

Där är vi alla olika, men börjar man slira och vända och vrida för att få det att låta bra kanske det inte blir så bra tillslut?

Vad vet jag? Har ingen aning, för mig har det inte aldrig varit ett alternativ.

Många gånger anses jag vara berdus och lite för rätt på, till detta skall man även lägga på att jag i mångas ögon är ironisk och fäller lite svajiga kommentarer vilka kan vara nog så svåra att stämma av när man ser den man pratar med.

Men jag ÄR snäll, hoppas jag.
har ett trevligt sätt och tycker om sköna skogspromenad.......... Nehej, blev ju början på en kontaktannons detta och då är det väl fel forum?

Men nu kör vi, jag har ett väldigt lyckat nyår bakom mig, underbar känsla att med bil kunna köra hem sista gästerna runt två på natten.
hem, diska och röja av efter nyårsmiddagskalast och sätta på diskmaskinen. Upp vid 08:30 och tömma maskinen och sedan var det klart.
Jag har eller kommer ha ett fantastiskt år framför mig, där ni!
Min familj är med mig, så glad att jag hittade er!
Och ni är lika glada, om inte gladare......
(självinsikt vad är det?) :-)!!!
Nu kör vi!
/A

att det räcker att vara ärlig mot sej själv. Det är faktiskt det enda som räknas i det här fallet. Det är när man lurar sej själv som det blir farligt. Om man tänker att jag kan ta ett glas för ingen ser eller jag kan dricka när jag är ensam hemma för ingen märker det. Då lurar man sej själv. Men det vet vi ju. Du behöver inte "erkänna" nåt. Så tycker jag. For what it's worth...

Jag känner mig väldigt redo att hoppa in i det vita året tillsammans med er. Jag har insett att det inte kommer att gå helt av sig själv, med jag tänker göra allt för att lyckas. Tack för stöttande ord när jag fallit... Gott nytt år

precis vad du vill A:) och jag delger (en del av) mina reflektioner. Fint att du är på det klara med dig själv och att du tar ansvaret som förälder. Ser fram emot att få följa dig och din resa under 2013!
Allt gott, lev väl! / mt

Och jag förstår dina tankar och även att du tog det där glaset. Inget är förstört för det, Rom byggdes inte på en dag så vi ska inte slå på oss själva för att vi inte alltid är starka. Tänk på hur många dagar vi varit starka istället, vilken skillnad mot förut.
Din man reagerar rätt likt min förra man gjorde, vi hade det inte bra men han gjorde inget eller sa inget om det. Han inväntade att jag tog beslutet, och när jag tog det så visade det sig att han också ville det. En del är nog sådana.

Tyvärr så är det nog du som måste agera här eftersom han inte verkar göra det, det vill säga om du verkligen önskar en förändring.
Vill ge dig en Styrkekram och ring om du vill prata.
Kram!

Jag tycker att du är ärlig, du är ärlig mot dig själv och här mot oss, vill du inte säga nåt på AA så gör du inte det. Huvudsaken är att du vet.

Innan jag sparade
Vet din inställning till att ta bort inlägg, så för att du Dompa inte skall bli förbannad på mig låter jag det stå kvar, surgubbe :-) där.
Kan bara hålla med, tur ALLTID tur att Maria finns i våra liv!
/A

Tankarna fick jag ju i morse när jag åkte till jobbet, när jag åkte förbi de ställen vi gått på tillsammans. Sedan kom jag hit och läste om din tur till Rom, att du också gått längs "memory lane".

Man måste tillåta sig att vara ledsen jag vet. Men det är så dumt och sorgligt och känns frustreraden att jag inte kan eller ids göra något.

Ärlig är jag mot mig själv. Och jag har berättat för er. Jag vet att ärlighet innebär att berätta och inte låtsas som om ingenting hänt, därför berättar jag här. Men ska jag gå på ett möte idag vill jag nog bara sitta där och lyssna, inte säga någonting alls, det var så jag tänkte.

Illa vid dig Dompa, varför då?
Jag tycker Stigsdotter är super duktig!
Mänsklig, och Adde svarade bara kort och gott
vad som gäller på en rak fråga.
Men frågan är varför du blev så upprörd Dompa?
Menar du att hon skall fila på sanningen för sig själv och säga att nyårsaftonen varit NOLL.
Då är man inte ärlig mot sig själv, det låter bra.
Men det är ju inte sant.
Eller hur menar du, är det okej att fila på sanningen ibland, när det passar?
Eller hur tänker du kompis?
/A

Jag har också baksmälla... Tur att helgerna är slut nu, vi KAN INTE ha någon form av alkohol hemma om jag ska lyckas. De som lyckas sluta dricka med barskåpet fullt - hur gör de???

Med hopp och vilja om ett snövitt 2013!
Kramar till dej!

Hemma nu...plockade upp Lusekatten och hundar på vägen. Sömnen blev inte helt ok i Rom. Kan ha med minnena att göra...eller bara men den usla utdragssoffan. Så jag ska krypa i säng med min katt. Lyxa lite tänker jag...för imorgon är det full fart igen. Trött men ok...jag tror jag mötte R under dessa dagar. Sur kille...men ganska bra ändå. Joho säger Lusekatten - Nu har jag varit vaken i timmar...vi katter gör inte så! /R

Tror du inte att du kan låta bli spriten, häll ut den.
Den fysiska abstinensen sitter i ca 8 veckor.
Sedan har st den psykiska, den släpper aldrig.
Men st fixar detta!
/A

Nu blev jag arg/pissed off. Jag ser dock mönstret...surgubben.

Vad jag ville skriva var att jag är så glad över Maria finns i ditt liv på riktigt. Att hon kan uppdatera ifall det "värsta" skulle hända...så vi vet att du lever.

Ledsen om jag drog ner dig... Startade de dumma tankarna. Men jag tror att de måste tänkas; Allt har sin tid...även sorg. Att titta ut över villaområdet dit ni inte kommer att flytta. Att höra svägerskan tala om allt annat än din ledsnad. Man blir ledsen...ibland blir man helt nere...och ensam. Folk är rädda...rädlsa förlamar.. Är man inte själv rädd så kan en vinflaska på diskbänken kan då te sig som ett helt ok alternativ.

AA? Ta bara upp vinglaset ifall du känner dig trygg. Om gruppen känns bra...inte om det finns visa gamlingar där som kommer att servera dig det du redan vet ;-). Så tänker jag. Flumkram/R

Du är en klämkäck man Adde! Svaren finns alltid där och levereras men en sjujävla övertygelse. Det är bra...jag är redo att dö för din rättighet att yttra dig...verkligen! Men tänker du aldrig någonsin själv? Tänker du aldrig någonsin efter?

Jag är helt på det klara med att Stigsdotter kanske köper din kommentar? Men jag gör det inte. Jag förstår den inte. "Ärlighet mot dig själv" ???

Om det är ngt Stigsdotter är så är det väl ärlig...jag (personligen) tror att hennes stora sorg ligger där. Att inte kunna lura sig själv. Att våga faila (fail) och våga ifrågasätta.

Jag har någorlunda respekt för dig Adde. Jag är redo att diskutera din "tro" även om jag personligen finner den snålt tillskuren. Det mantra som gång på gång repeteras; Join AA...skicka ovilliga släktingar på anhörigvecka. Jag var redo att kliva av forum när jag inte fick bemöta Maligns (?) påhopp på dig eftersom ngn feg skit anmält det .

Mina ord må verka hårda...men de måste fram. 2013 ska bli mitt sanna år... Jag förstår inte din kommentar. Har du lust/mod att utveckla? /R