Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas att dina nyktra veckors lugna funderingar gör all dramatik lite lite enklare att hantera.

KRAM

Du är lite som solen i bland molnen, skugga och så kommer du och skiner upp, kram till dig

lillablå ♥

Som motvikt till det tragiska med återfall så ser jag nu att en vän firar 20 årig nykterhet idag.
Det är stort !!

Nu har vi valt, jag och den vackraste. Nu är det över, vi förgör varandra. Kanske var det mest jag som valde...om jag ska vara ärlig. Men inget är så enkelt. På sin resa har även hon tänkt...mycket, vi kan inte fortsätta så här. Vi triggar varandra. Kanske var det mera sex än kärlek som gjorde att vi inte kunde låta bli att krocka? Att dras till varandra som två magneter? Oavsett hur ont det gjorde, oavsett hur illa vi gjorde våra barn? Jag tigandes, svartögd, hatisk, ständigt spanande mot det liv "som jag kunde ha haft", om jag inte fallit för henne. Idiot! Vilket förhållande jag än hade fått, så hade jag antagligen spanat över staketet för att se att grannen hade det så mycket bättre. Hon, lika djävla ledsen över det som aldrig blev. Även hon undrande över de allternativ livet kunde ha erbjudit om hon inte hade träffat mig... Fortfarande k... på varandra. Men resten då? De barn vi avlade mitt i galenskapen? Hur fan kunde vi? Missuppfatta inte; varken jag eller den Vackraste önskar dem ofödda, men hur smart var det? Så nu har vi landat på att det enda sättet som vi kan rädda barnen på är att avstå från varandra. Den finaste är inte helt med där, men hon är inte heller införstådd med sitt alkoholproblem. Jag vet att jag är en missbrukare. Luddigt? Yep, men detta är MIN dagbok. Skriver mera sedan. Nu blir det svärfamilj och ren teknik, hur styr vi upp den närmaste tiden. Hälsar en bakfull men ändå stark - i min tro på ; slut på galenskapen - /R

Det här med tillfrisknande är inte helt lätt. Nu har jag varit utan alkohol mer än fyra månader, och noterar tacksamt att jag sällan eller aldrig känner någon längtan att dricka. Men missbrukarn i mig är seg. Går förbi kiosken, eller åker till macken, och köper nötter, godis, choklad, läsk och annat skit som jag egentligen inte vill ha. Men missbrukaren i mig är väldigt aktiv, och jag börjar sakta inse att den missbrukaren i mig kommer jag alltid att få leva med. Jag har nog förnekat att det är så, sedan jag slutade dricka. Likadant ska jag alltid var upp när alla andra lagt sig, förr var det för att få dricka mig medvetslös i lugn och ro, nu för att klafsa i mig sötsaker och sitta framför datorn. Det har blivit mycket bättre, och konsekvenserna är förstås inte alls i nivå med tidigare. Men ändå, nu vill jag gå en riktig match med missbrukaren till förmån för mitt äkta Jag. Var sann och ärlig mot ditt riktiga Jag, är en ledstjärna för tillfrisknande. Och visst vet jag, om jag är ärlig, att mitt riktiga Jag inte alls vill förstöra kropp och sinne med dåliga saker att stoppa i mig. Så, i dag slängde jag allt skit i soporna. Dags att visa vem som bestämmer över vem i mitt inre.
Lite tankar i din tråd Stigsdotter, om det är ok. Råkade vara inne och läsa här när de här funderingarna kom över mig.
Ha de bra,
/Fenix

Instämmer med föregående skribent. Jag är ingen sportfan - det ska väl en kille vara? Men jag har en favoritslogan när det gäller sportskläder. Kanske är jag lurad? Men jag älskar Nike:s ; Just do it!!! Varför inte? /R

lillablå, det blev ingen hit. Den vackraste har varit allt mellan salong och aprak sedan hon kom hem. Inser att hon - och jag - har levat salong de sista åren...men jag har tröttnat /R

Tack för support PP och PiL. Jag stod där, nykter och moraliskt överlägsen i två dygn. Men i går iföll jag igenom. Valde att supa till. Stigsdotter; tänk dig Bergman, tänk dig Lars N...så har vi det hemma just nu. Hade iaf. förstånd nog att skeppa barnen till svågern och svägerskan innan jag valde att falla. För det är det jag gör; jag väljer att falla när jag inte orkar mer. Jag väljer att falla när jag borde vara som starkast. Dålig dag att summera på, både självkänsla och självrespekt står på noll. Ångesten total. Jag har tre barn och jag VALDE att falla. Sug på den...jag gör det. Vad händer nästa vecka, nästa år? Kommer jag att välja fel igen? /R

Hoppas återkomsten gått bra, och att ni kunnat nå varandra!!
/k

Ville bara säga hej, och tack för att du påminner mig om vad jag måste göra!

Stigsdotter!
Tror du att du hade fått chansen på jobbet om de hade tvivlat det allra minsta på dig?
Antagligen inte.
Tror du att de hade fått chansen på jobbet om du hade varit kvar i dina gamla vanor?
Antagligen inte.
Du kan, du klarar av det, du kommer göra succé!
Kram!!

Vilken resa du gjort och gör!!!
Det lyser om din tråd, det känns som om du verkligen bestämt dig, och kommer gå till grunden med orsak och verkan...
Tillåt dig att må både bra och dåligt, det är helt ok, kanske till och med nödvändigt...
Stor kram!
/k

Denna sidan hjälper mig så otroligt mycket, både genom att skriva och läsa. Nästan lika bra som om ni suttit runt mitt köksbord och pratat :-)
Och skall försöka göra som MT skriver när det gäller vårdcentralen, har så svårt att visa mig svag och det är väl därför jag är där jag är.
Adde du har helt rätt, att skriva hjälper och spöken dör i ljuset så det blir många tankar som skall skrivas ner.
Stigsdotter jag förstår vad du menar och allt har väl en mening även om den är svår att förstå ibland.
Men kom att tänka på en rolig sak i morse, nu är det damen i motionspåret som hejar glatt när jag och hunden kommer istället för damen på bolaget :-)
För min hund tror väl jag är tokig, för så här många rundor har det inte blivit på länge men det botar en del av stressen iallafall.
Så kramar och styrka till er alla, nu tar vi ett steg till/kramar♥ ♥ ♥

Hoppas din helg blir till belåtenhet Stigsdotter, unna dig något fint eller gott. Eller en film eller två till ungarna så du kan koppla av med vad du vill en stund: )Helgkram/Victoria

ska skriva ner på förhand vad du vill säga på vårdcentralen... och så tar du det med dig så att du säger hur det är! Hoppas helgen blir uthärdlig och helst att den blir riktigt bra!
Understöder Addes råd: skriv, skriv, skriv... / mt

Den får man visst aldrig släppa. Det är läskigt tycker jag, att det efter så pass lång tid som 9 år fortfarande finns risk att trilla dit igen.

men, som du säger,det finns en mening med alls som sker, gäller bara att se den meningen. En annan mening kan ju också vara att vi inte skall ta varandra för givna.

Skönt att höra att dina vänner bett om hjälp och tar sig upp på banan igen!

Hoppas du får en skön helg!

Känner så väl igen det där med att vara en flyktdrickare - en flykt från att ta tag i sådant som behövs tas tag i (livet!). Allt som tidigare dövats med alkohol får nu fritt spelrum. Och, detta är ju på både gott och ont men jag tror verkligen att Adde är något på spåret när han talar om spöken som lyfts fram i ljuset - väl där så är de oftast inte så läskiga. Sover vi på saker och ting som vi har funderat igenom riktigt ordentligt så kommer där oftast en lösning till oss på morgonen.

Jag är duktig på att älta och att grotta i sådant som hänt. Precis som du säger kan jag ju inte ändra på det som varit. Men, istället för att älta och ömka kan jag älta och försöka lära mig något: "jaha, varför gick det sådär då, vad hade jag kunnat göra istället? ja men då gör jag så nästa gång då" Lite förenklat men jag hoppas du förstår vad jag menar. Spökena ska verkligen fram, det duger inte att låta bli att tänka på sakerna utan ut med det bara, titta på det och släpp det sedan och vandra vidare.

Kram från mig!

Kalla, skriv !! Det är en underbar väg att få ur sig gammalt skit som en nynykter går och släpar på. Du måste tömma den där ryggsäcken som du fyllt med massor av skräp genom åren och här på forumet kan du tömma den. Jag tror nog vi pallar med för vi alla har nog liknande spöken som vi en gång dödat genom att lyfta upp dem i ljuset.

åker bergochdalbana när sånt här händer.

Först en väldig ilska för att de gör såhär mot mig, sig själva och alla andra som tror på dem.

Sen en väldig sorg när jag inser hur de mår och att det ÄR en sjukdom.

För att till sist övergå till en väldig glädje när jag förstår att de klarat sig igenom och det viktigaste av allt : De har bett om hjälp !! OCH fått den !!

Och efter ett tag inser jag att även jag inte på nåt sätt är vaccinerad mot alkoholen och det har de påmint mig om på ett väldigt smärtsamt sätt.

Jag blir påmind och faktiskt lite rädd att jag ska glömma eller bli för självsäker. Jag måste vara ödmjuk för det jag har och det jag kommer att få om jag sköter om mig själv. Jag friskar upp gamla rutiner som jag slarvat med och ökar mitt mötesgående för att få avlastning för mina tankar och få nya tankar som leder mig rätt i mitt fortsatta liv som nykter alkoholist. Och på så sätt ger deras återfall nån nytta till oss andra som kanske varit snubblande nära.

Det finns en mening med allt som sker, det gäller bara att se den meningen.

Tack bra mannen!

Hoppas hunden inte blivit helt chockad och att det är lika bra med denne som det verkar vara med dig :-)

Ha ha, där fick du mig Adde :-) Men jag är lika lugn som alltid ändå ;-)

Jäkligt tungt i övrigt för din del förstår jag, måste innebära en enorm psykisk påfrestning. Håller alla tummar och dylikt i hopp om bästa utgång.

Nu börjar helgen och jag tycker dom är ganska jobbiga, under veckan rullar allt på men helgerna är så kopplade till att dricka. Har mått lite dåligt av allt som hänt under de senaste åren, har ju dövat det med alkohol förut men nu väller alla känslor upp. Jag tycker det är jäkligt svårt att hantera den stressen för det som hänt har ju hänt och det kan jag ju inte ändra på.
Har så dåligt sammvete för många saker och det skapar en väldig stress och att man känner sig väldigt deppig. Det har gått 48 dagar nu och först mådde man jätte bra, så fallet hit var enormt känns det som. Har ju alltid varit en flykt drickare, dvs all stress och olustiga känslor botas med alkohol och nu när den är borta känner jag mig helt vilsen ibland.
Lider med min man som är så naiv att han trodde att detta skulle bli en lätt resa, men inser att mitt problem är inte alkoholen utan att jag vill fly livet. Alkoholismen är en konsekvens av flykten från livet och nu är jag livrädd att fastna i något annat. Skall till vårdcentralen på måndag, skall försöka säga detta då, men brukar bli så himla käck när jag träffar läkaren.
Förlåt att det blir lite virrigt i dag, men hjärnan känns som en centrifug.
Men tar ett steg till även om det är ett myrsteg i dag/ så kram och styrka till er alla

Tionde helgen står för dörren. Börjar få nya vanor känner jag. Hunden har fått lära sig ett nytt koncept, nämligen kvällspromenad. Den orkesnivån hade jag inte förut. Pannlampa och reflexväst på.

Hur går det för PiL och ni andra på tråden? Ska vi arbeta oss igenom helgen tillsammans och vara lite extra aktiva?

jag haft flera vänner som valt att livet av sig efter ett återfall så blir jag så rädd när jag hör om det innan jag vet att de är på banan igen.
Den ena vännen nu gjorde som h*n är skolad till och knallade direkt iväg till ett aamöte och lastade av sig skamkänslorna. Nu försöker h*n få lite hjälp med nån form av kortare behandling. Den andre vännen , som är nynykter, har det kämpigare eftersom hon även använder tabletter. Hon kommer också att få proffshjälp så snart hon är avgiftad.

På sätt och vis är jag tacksam att de tar "mitt" återfall dvs påminner mig om att jag måste göra saker som är bra för mig. Jag får aldrig glömma vem jag är, min historia är min framtid. Livet kan vara dystert och plågsamt ibland men det blir aldrig bättre om jag väljer att supa.

Till dig PiL vill jag bara säga : Ta det lungt :-))

Vi alkisar vill gärna att livet ska flyga fram och att det är vi som är piloten, så är inte fallet men det krävs lite övning att inse det. För mig tog det ett år :-) Fortsätt skriv direkt från hjärtat så kommer de andra snart att fylla i din historia och delningarna tar fart igen.

Sköt om er och tänk lite på vad ni gör är ni snälla.

berättar Adde men jag väljer att tolka som Lisamari.
Ta hand om dig! Kram / mt