Senaste kommentarerna i forumet

ditt tänk båtar gott, som det heter:-)
/Fenix

Småsaker jag kommer att tänka på i min vardag. Vi har sjösatt vår båt nu, och när man ska ner till den parkerar man på samma parkering som systembolagets parkering. Det slog mig idag att jag har inte svängt runt det hörnet på jättelänge. Och jag har inte ens saknat det. Jag har inget ärende dit längre.

Samtidigt var det inget svårt att köra dit och parkera, men gå åt helt motsatt håll. Mot hamnen. Jag behöver inte gå in på systemet längre. Jag kan gå in där, jag har pengar, jag vet vad som finns där. Men jag gör ett val. Jag väljer att gå till båten. Den ger så mycket mer glädje än en flaska i en butik.

Jag behöver inte dricka. En härlig känsla!

sånna kommentarer hjälper mig att känna att jag tillför forumet något, och att jag får en bekräftelse..

Jag har väl sett i historiken att jag som oftast väljer att kommentera tjejers inlägg, varför vet jag inte...
Kanske för att mitt hjärta klappar lite extra för det kvinnliga könet, det betyder dock inte att jag inte bryr mig om killarnas...
Jag läser ju allt, men med den stereotypa könsrollen man har fått sig intutad, så blir det mest lite "ryggdunkar" mellan killar...
och jag känner mig ju mera öppen och sårbar än så, tyvärr ...tror jag..
Det finns vissa i min närhet där jag "visar allt" och det är ju min familj, jag vill att mina barn inte ska få samma typ av uppfostran som jag fick,
och den var nog helt riktigt i den tidsandan när jag växte upp...

Grabben min som är inne på sitt femtonde år... vet i stort sett allt om hur "manlighet" ser ut och låter, men är ändå inte det minsta av det,
han är mer av den känsliga karaktären och vet exakt hur den passar eller inte, bland kompisar och bland riktiga vänner...
Han spelar sin roll väl, och kan linda sin mamma runt sitt lillfinger, han har all kapacitet att få henne på fall, jag
som delar hälften av hans gener vet precis vad som är på gång, något nytt spel som bara "måste" inhandlas till playstation t.ex...
Jag kan bli lite arg på honom, för jag känner igen så mycket i mig själv, och min uppväxt...
Men samtidigt så måste han ju också få göra sina misstag, men jag har svårt för att låta honom ta dem, en curlingförälder, eller?

På samma gång är det precis tvärsom med min dotter, jag faller för hennes önskemål direkt, hämtar henne på nätterna osv..
Inga köp är för onödiga där inte...
Hon är ju en inre kopia av min käre hustru och påminner så mycket om henne i hennes sätt...
Samtidigt så är det frugan som ställer kraven på dottern, jag på grabben osv..

I mångt och mycket så tänker jag på hur är vi som förälder, och hur kommer barnen bli som vuxna..
Jag "tror" att jag har givit dem av det bästa jag kan ge, tron på sig själva utan högmod, och vara förberedda på livet så långt det går...

Jag vet ju att jag har givit dem en genetiskt "skada", de har ju anlag för att få ett beroende från min sida..
Ser deras "lyckokickar" vara lika mina egna, och hoppas på att de inte får samma inför den analkande alkoholdebuten, hoppas...hoppas..!
Jag har berättat så långt det bara går om mitt alkoholberoende, och på ett språk som jag hoppas de förstår för deras ålder..
Kan inte göra mer än att inte uppmuntra dem till att glorifiera sitt drickande, utan se följderna direkt,".. förstår du?, ångesten är ett dåligt omen..!"

Varje dag funderar jag på vad som är rätt eller fel, lika mycket som den dagen de föddes...
Ska de ligga på rygg eller mage??? (för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd..)
..och så har det fortsatt genom hela deras liv...
Ska jag "lära" dem att dricka alkohol, eller förbjuda det..?
Just nu idag, så ska man inte introducera alkoholen alls för barn & ungdom, jag som en gång trodde jag kunde lära dem i vilket läge det passade att dricka alkohol och hur mycket som var lämpligt, men med en sådan lärare...nej det går bort...
Om läraren säger att "så här full får ni inte bli!"..så blir det väldigt fel signaler, allra helst om han gör det med ett smil på läpparna, ett fyllsmil..

Livet är inte alldeles enkelt heller, men det är väl också det som skiljer oss från djuren, vi har en större hjärna och vid den tidpunkten i människans utveckling så borde vi väl ha lärt oss att använda den förnuftigt, eller lite mer förnuftigt än vad våra föräldrar lärde oss....
Mina föräldrar tillät inte heller mig dricka alkohol, alls..., men vad hjälpte det...

Idag ska jag fortsätta leva, som om det fanns en morgondag..
Jag planerar mitt liv lite...så får jag en bättre morgondag, en dag utan ångest...
Mitt recept på det...heter ingen alkohol...
Det är inte enkelt, men det är ju inget i livet heller som det verkar...

Mors Berra!

Tack! Hittade den på Bokus. Ska nog beställa den.

Tjena Pianot!
Här kommer ett bra tips, beställ gärna boken, jag tycker Peter behöver uppmuntran, han ska skriva en bok till om hur livet blev som nykter som jag ser fram emot.
Det här är en bra skriven skildring om vägen utför.
Anfäkta heter boken och kom ut 2009 tror jag.
Här är en länk:
http://anfakta.wordpress.com/
/Fenix

du är helt enkelt bäst!
ditt inlägg till mig lyfte upp mig massor av centrimetrar, och
det du skrev i Mies tråd till Blacky fick mig att hisna, så mycket
klokskap du sitter på och delar med dig av!
TACK!!!
<3

För ett tag sen läste jag Olle Carlssons bok mitt himla liv.
Just nu har jag inget att läsa, men jag funderar på nån ny i ämnet alkoholism.

Därför tänkte jag att ni skulle ge mig tips på nått bra :)

Så.... Shoot!

(vet att det finns trådar med boktips, men det blir så mycket så det är svårt att välja)

Jag vinkar tillbaka och tackar och bugar. Du skriver så fint, så jag blir både glad och peppad varje gång jag går in och läser. Dessutom, ger din text, något att fundera och klura över.

Tack för det
Lisamari

Ja, jag tänkte nog på det, igårkväll, ska jag verkligen inte skriva något...alls...

..men så slog det mig, i mitt "nya jag" ska jag inte vara förslavad under några vanor, och jag ska göra precis det som slår mig in, och göra bara det jag känner för.
Och igår kände jag inte för att skriva något, dessutom var min litterära ådra helt lamslagen vid detta tillfälle...

Varför?, tja jag var helt fysiskt utsliten efter helgens mycket arbetsamma dagar, jag har ont precis överallt, men är ändå glad...
Lite glad för att jag inte hade det kondiset jag trodde jag hade, det kan alltså bli bättre...
Men ändå kraft kvar för att några muskelgrupper ska kunna åsamka smärta för de andra...

Jag och svågern hade ett väldigt stort och tungt projekt på landet där vintern hade skaffat oss merjobb...
Som ni vet för några helger sedan så lackade jag till ordentligt på svågern, frugan tog upp det med sin syster, systern med svågern osv..
Och han var from som ett lamm, och vi jobbade väldigt konstruktivt hela helgen, utan några incidenter...
Och det gjorde mig jätteglad och förhgoppningsfull inför framtiden, han får tagga ner och jag får tagga upp, så drar vi lite mera jämnt..

Vissa saker ser jag förändringar på, han dricker inte heller så mycket bira numera, inte ens i bastun...
På hela helgen hörde jag bara en enda ölrap, då han hade varit inne i sitt hus och lagt köttet i marinad...
Det blir heller inga stora dunktömningar med vinlådorna, jag tror jag ser samma lådvin för tredje gången nu...
Det blir inga whiskey eller cognaq's kupor då och så, men visst några GT ser jag de ta varje kväll..
Och inga fylleslag, kan knappt påstå att de bete'r sig berusade åt ens en gång...
Det där är inte mina sommarminnen!!!, helt omvända...

Alltså så har min nykterhet en stor påverkan på min omgivning, så de som inte tror att deras dryckessätt har någon inverkan kan fetglömma det!
Det har det visst, man är ett "dragplåster" eller "dämpare", och jag fungerar just nu som en "dämpare"..

Och jag kanske inte toktillför en massa fyllnojjor, inga "spatt", inga tjo och tjim...
Men så tänker man efter....behövs de?
Är man glad så förmedlar man det till sin omgivning på något sätt, man behöver inte ställa sig på stolen och skrika..skååååål!
Den glädjen är ju kemiskt framkallad, och är inte en verklig känsla...

Jag tror att man som nykterist måste komma sina känslor lite närmare, och låta dem få blomma ut som de skall...
Är man glad så visa det, är man ledsen...visa det också, man får ju inte tillgången till att "ventilera sig" lika lätt utan alkoholen...
Och den som plötsligt har blivit nykterist kan nog känna känslan av att blivit "inlåst" i sig själv, jag gör det i alla fall...
Och till slut så "exploderar" man, och känslorna tar överhanden, man får ett seismologisk urladdning...
Det kan vara en väldigt svårt ny parameter att lära sig att handskas med, låt sig "svalla" lite...

Varje dag så får jag lära mig något nytt, och den största av svårigheterna är nog att ta hand om mig själv, se mig själv ur ett nytt perspektiv...
Jag får aldrig glömma bort att mata det egot som finns därinne inuti min kropp, han lever lite idag på en svältkost när han inte får tillgång till kemiska berusningarna, när han börjar bråka med resten av kroppen så blir den lite okontrollerbar...

Ibland så känner jag mig lite haltande i en rulltrappa som går mot riktningen, så fort jag tappar koncentrationen så ramlar jag och följer med strömmen,
och den är inte åt mitt håll, alltid....
Min protes är min övertygelse, och den belastas ganska så ofta hårt, den sitter obekvämt och skaver ofta...
Ibland skrattar andra åt mig, när de upptäcker att ena skon är vänd åt fel håll, men vad gör väl det, en av skorna går ju åt rätt håll åtminstone...

I mitt liv får jag dagligen kämpa för det jag tror på, frågan man ställer sig...är inte alkoholen en av de största motgångar jag någonsin utmanat...
Och jag är långt ifrån besegrad...

Nu är det bara de där j'*vla måndagarna jag inte har fått full kontroll på ännu, men hittils har denna dagen haft medvind i alla fall...
Men så var jag ju på forumet också, min stora stöttepelare...

Berra vinkar!

fin helg. Kram / mt

söndagstext. Hoppas du har haft en fin helg och att din vecka blir bra eller åtminstone uthärdlig. Du vet att här på forumet är du en mycket uppskattad medarbetare! Måndagshälsning! / mt

Så gick det åter en tid. Har inte läst dina eller andras inlägg, än mindre att skíckat kommentarer på riktigt lång tid. Men du och alla andra finns ju där, jag vet. Men det var nödvändigt. Och det är det som gör sidan så underbar.

Kram Märta

Tror att vi är knytten allihop vissa dagar...
idag är min knyttedag...

skönt att det känns bättre idag, mr Piano! Ungar är härliga, musik är
härligt, och tillsammans kan det bara bli en sak: humörhöjande!

ta hand om dig och din nykterhet!
stora kramar!
/k

Vad fint det var om knyttet, det var det sista jag läste igår, tack.
Vad skönt att det känns bättre idag, är en påminnelse för mig också, att veta, även med nyktra dagar bakom sig, så kommer dagar då man är låg.
Låter härligt att få stå framför en barnkör, och kan tänka den glädje man känner då.

Ha det bra
Sköt om dig

Tack för söta ord.

Idag är en mycket bättre dag. Även om jag är trött som bara den, så är jag på gott humör. Har just haft avslutning av min barnkör och det är inte klokt va 15 ungar kan får igång humöret på mig! Jag kan inte sluta le när jag tänker på dom. Jag kommer sakna dom under sommaren, men till hösten drar vi igång igen med nya utmaningar.

Tills dess ska jag ägna mig åt mig själv, och när hösten kommer ska jag vara en ännu starkare och piggare körledare! Så de e så!

knackar på axeln?

Nu tystnar allt, nu slocknar alla ljusen,
där sitter mårran ensam som ett berg
och runt omkring är hela marken frusen
och själva månen tappar all sin färg.
Och knyttet sa: det här blir inte lätt
för mårran är det värsta jag har sett.
Först piggade han opp sig med en arg och krigisk dans
sen högg han sina tänder djupt i mårrans kalla svans
och mårran blev så häpen att hon skrek och sprang till skogs
och på en sten satt skruttet och såg på när knyttet slogs.
Att skrämma skrutt är inte svårt, de faller lätt i gråt,
men de är ännu lättare att trösta efteråt.

Söndagshälsningar fråm Mulletanten som läst Vem ska trösta Knyttet oräkneliga gånger, för stora och små

ju våra kriser som nynyktra och det som räknas som verkliga dalar är ju vid 3, 6 och 9 månader. Jag själv hade ett riktigt personlighetsbyte vid 3 månader, sur, irriterad, påfrestande och rent allmänt djävlig ! Hustrun och dottern sa, kanske mera på skämt, att det var bättre att jag tog en sup och bli som en människa igen !

Jag hade nästan daglig kontakt med behandlingskamrater och vi stämde av och såg att vi var likadan dock något förskjutna i tid beroende på när vi kom in i nykterheten. Jag har ingen minnesbild av att återfallen var så många då, kanske beronde på att vi var så uppmärksamma på vad som hände med oss. Däremot vid 6 och 9 månader så försvann det en hel del folk tillbaka ut i kylan. Då hade väl glömskan spridit sig och det var väl inte så farligt längre ?!

Men sen är det ju så att livet inte är en dans på rosor hela tiden men nuförtiden är ju problemen helt klart hanterbara jämfört med när jag drack. Och på något konstigt sätt så ser himlen lite blåare ut nu för tiden !!

Det är helt ok att deppa och sura och "tycka synd" om oss själva ett tag men vi får inte stanna i känslan för länge får då är vi lätt tillbaka i det gamla tankesättet.

Njut av dagen idag eller som man säger till hunden "Hopp och lek" !

...o här finns ett till litet knytt som är ensamt och ledset mitt i natten...

oj, så fint. Känner för att komponera en visa på mitt piano, kanske även du känner så, pianoman?
/Fenix

Allt är bra. Eller ja, det mesta är bra. Ingen kris och panik på något sätt. Livet rullar på, dagarna går och jag njuter av allt vackert jag får uppleva tillsammans med mitt nya nyktra jag.

Dagen har gått bra. Gott humör dom flesta stunder ända tills nyss. Jag tappade fotfästet helt och känner mig helt under ytan. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde det, bara att det gick blixtsnabbt. Som att dra ur kontakten till lampan.
Jag har inte gråtit på länge. Kanske inte på hela 2011, men jag känner att ögonen är fuktiga och jag ser lite simmigt när jag skriver. Jag orkar inte med kampen just nu. Kanske är det tröttheten i mig efter att ha mycket att hålla reda på och en del prestationskrav på jobbet som gör att jag fallit? Jag känner mig uppriktigt sliten och trivs inte med att behöva prioritera vad som måste bli gjort och vad jag måste avstå ifrån för att orka med min kamp mot alkoholen.

Jag känner mig helt enkelt som knyttet i sagan.

"....Och knyttet gick och gick men inget hände
fast det fanns fullt av folk på alla håll.
Han såg ej till en enda som han kände
för knyttet var ett mycket ensamt troll
och alldeles för blyg att säga hej,
kan jag få tala några ord med dej?
Och fyra filifjonkor körde visslande förbi
och två små gröna ekipage med åtta homsor i
och mymlan band en lingonkrans att lägga om sin hals
men knyttet gick och gömde sig och syntes inte alls.
Men vem ska trösta knyttet med att säga sanningen:
om du bara springer undan så får du ingen vän.

Och knyttets nya skor var väldigt trånga
och kappsäcken var tung och solen sken.
När kvällen kom och skuggorna blev långa
fanns inte mycket kvar av knyttets ben,
han satte sig på kappsäcken och sa:
den är nog ändå rysligt bra att ha.
Då flög en vind från havet in med lockande musik,
en mumrik spelar på sin flöjt i sömnig sommarvik,
nån kappsäck har han aldrig haft och aldrig trånga skor,
han vandrar på den gröna äng där inga sorger bor.
Men vem ska trösta knyttet och förklara att en sång
är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång. "

Hela sagan finns här http://henrik.baekhus.com/index.php?emne=musikk&art=1

Godnatt alla kämpar där ute, var ni än är.

till Din Dag 139! Jag har tyvärr vuxit upp med en drickande far men också nyktra människor. Han var den som drack och då drack han för sig själv - inser jag nu! Det hörde till ordningen att han var full... Men det präglade stämningen för alla andra... och ingen satte ord på det. Så var det då på 1950-60 -talet när jag var barn. Det är härligt att läsa om din väg framåt, hoppas du fortsäter att dela med dig. Allt gott! / mt

Ah, det är så kul att läsa era rader!! Fenix, hur går det?

Dag 139 idag för mig, det går nu 3-4 dagar mellan varven jag tänker på alkohol, eller att jag bestämt mig för att inte dricka. Både bra och dåligt antar jag, men rätt skönt att komma på sig framåt sen fredagskväll att jag inte ens ägnat alkohol en tanke. Även fast det stått framme på borde och någon annan i sällskapet faktiskt har öppnat en öl.

Precis som Allen Carr skriver i sin bok, så tror jag en viktig del i pusslet kring alkohol är att man sen liten har sett vuxna dricka. Att alkohol i ungas ögon är en vuxenhandling. Och vi ville ju alla bli vuxna!

Jag har haft turen att växa upp med jular och högtider helt fria från alkohol, och börjar mer och mer inse hur värdefullt och unikt det varit.

En extra drivkraft för mig nu är förhoppningen om att mitt barn kommer växa upp utan att aldrig mer se mig dricka. Jular och högtider jag bestämmer över kommer bli alkoholfria.

Jag tog upp detta med barnets moder, som instinktivt reagerar med att börja prata om sin egen alkoholkonsumtion (känns det igen) och sen konstatera att det riskerar bli "onormalt" för barnet att aldrig se sina föräldrar dricka!!

Om det är något onormalt jag tror är bra för dom, så är det att exponeras så lite så möjligt för alkohol. Varje år man kan förskjuta deras debut är ren och skär vinst.

God morgon kära vänner!!

en fin lapp till mig (fisk + mås) och nu är du på G och ska spackla ett spikhål. Och sen... ... ... Du har mycket att göra och det mår du bra av. Jag har också mycket roligt att göra. Livet är fint just nu. Kram till dig! / mt

och blr lite varm i hjärtat. Trevlig helg Berra - och alla andra som läser! / mt

Tack Berra för att du fick mig att dra på munnen. Jag kan riktigt se det hela framför mig, och vilken mysfaktor och myspappa.

Härligt att ta tillvara på dagen och de fina ögonblick som finns i livet.

Ta vara på dig och din goa familj
Lisamari