Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till över 100 dagar! Vad är det för undersökningar du ska göra?

Vilka bra påminnelser @annabell
De kommer dessutom från tillförlitlig källa-dig själv. 🦆
Även om incitamenten för att dricka kan skilja sig åt så tror jag väldigt mycket på just påminnelser och för min del- hålla liv i gränsvakten. Den som ser till MIG först. Som checkar av och meddelar när det börjar fara iväg och bli för mycket (till exempel just nu när jag egentligen har massor att ta tag i men gränsvakten säger: sitt i soffan. Ta en stund och formulera vad som händer när du lägger i ytterligare en växel och i samma stund lyfter lite från marken på det obehagliga sättet, blir fartblind)
Så nu sitter jag en stund och andas.
Får mig att fundera över var gränsvakterna fanns när jag var liten. Men det är överkurs och det räcker med en liten undran just idag.
Heja dig och kram och troende kan man vara på sig själv- tacksam över att göra valen som skapar ett bra liv. ✅🦆🌟💕

@TappadIgen Det gäller nog, som du säger, att stå på sig, inte vika ner sig, falla för de påtryckningar som kommer. Ibland kan det rentav handla om att den som tjatar på en själv har problem som den inte så gärna vill bli påmind om?

Jag ska kämpa och tänker inte ge upp i första taget🤠

@Torn Tack för att du tror på mig!🙏🏻Det hjälper nämligen verkligen mig att tro på mig själv också! Man har ju liksom föresatt sig att sluta, eller ”dra ner” så många gånger innan, misslyckats och fått börja om igen. Men den här gången känns det annorlunda!💪

@Kebne1 Jamen, eller hur! Vem trodde vi att vi lurade när vi tänkte att ”det märks nog inte att jag druckit några glas, jag är väl precis som vanligt”🙄😏 För någon som är nykter är det ju uppenbart, men på nåt sätt förvrängs verkligheten när man själv dricker och man tänker att det är annorlunda just för en själv, så korkat.

Jag önskar verkligen att min man också skulle haka på, men det tror jag dessvärre inte han kommer göra i första taget. Om jag lyckas hålla i min nykterhet kommer han kanske successivt dricka allt mindre, eftersom det är tråkigare att dricka ensam, men det kan nog ta lite tid. Återstår att se!🔮🔮

Hej alla i samma båt!
Jag har nog 100 gånger försökt förändra mitt drickande och försökt bli måttlig igen men inser nu att det inte kommer att fungera för mig. Igår drack jag nästan 2 flaskor vin mellan 16-24. Jag skulle ju bara ta några glas😭 Idag när jag vakna mår jag ändå bra men när jag skulle borsta och sätta upp håret så känner jag att halva huvudet, själva hårbotten/huvudsvålen är helt avdommnad på vänstra sidan?? Jätteläskig känsla och så klart en källa till oro. Varför? Vad beror det på? Har det någon koppling till mitt missbruk? Har någon här upplevt något liknande??Inser i alla fall att oavsett måste jag ta tag i mitt liv!! Vill inte förlora min hälsa eller mitt liv pga den här skiten!

Ny dag, drygt 100 a-fria! Kämpigt men nödvändigt...
Ser att några bytt sitt trådnamn, hur har ni gjort utan att börja en ny tråd? Tipsa mig gärna, skulle också vilja göra det!
🤗 kram alla o ha en fin dag!

@Annabell Härlig läsning! Det här ser riktigt bra ut tycker jag! 🤗

Jag är inte troende, så imorse vaknade jag upp och tänkte med emfas ”Tack gode mig själv för att jag får vakna utan bråddjupskänslan!”

Har två julbord att inställa mig till i veckan, men det känns faktiskt helt osvårt. En medelnära vän frågade ”ska vi inte gå och ta en öl innan julbordet?” Jag sa nä och vi hamnade i att prata om varför. ”Men du dricker ju aldrig för mycket/är aldrig full” tyckte vännen. ”Nähä, men saken är den att jag aldrig heller dricker så lite så att jag kan stå ut med mig själv nästa dag. Jag vill inte gå och ta en öl. Till och med fyra är tveksamt…. Om du frågar ”vill du gå och ta minst fem öl?” så börjar det låta intressant. Men då mår jag jättejättedåligt efteråt, så det blir inget av”. End of discussion 😆. Och en sak vet jag säkert: jag kommer aldrig att hamna i fantasier om att ”jo, men jag kan nog vara med och ta ett-ett par-tre glas”. Jag har aldrig druckit ett-tre glas ever! Inte ens försökt. Helt ointresserad av det och har alltid varit. För mig handlar det istället om risken att hamna i ”jo, men jag kan nog vara med, en gång bara, och sen stå ut med hur det känns efteråt. SÅ farligt var det ju inte.” Så nu klistrar jag in mina allra viktigaste kom ihåg igen:

* Det är lättare att stå ut med känslan av en grå tråkighet, en fullskalig stressreaktion, en frustration över att inte ”få” vara med och dricka - än det är att stå ut med känslan av att vakna och ha druckit. INGENTING är värre än det och att leva ett liv då massor av dagar är så, är bara rakt av hemskt!

* Vad du än tror och försöker inbilla dig, så ÄR du livrädd, ledsen och ångestfylld dagen efter att du har druckit. Tänk på allt som händer inom dig då och hur kämpigt det är att försöka lugna dig själv och låtsas som ingenting.

* Du kommer INTE att kunna vara med (dricka) en gång och sen hoppa tillbaka till nyktra dagar igen. Har ALDRIG hänt. Ändrar du mindset så gäller ”bytt e bytt”-principen och då vet ingen när (om) du ändrar mindset igen. Det är på inget sätt värt det.

😊🦆(redan säker)✅

Första dagen idag

Tack @kvinna 38!

Det gick bra eller som planerat. Drack mina tre bestämda glas vin till maten. När frågan om ett till kom tackade jag nej. Men ska inte ge mig själv för mycket cred här, vet att det berodde på att sällskapet sa nej med. Minsta öppning där hade jag antagligen skitit i allt och druckit mer. Skönt att det inte blev så denna gång. Väl tillbaks på hotellet jobbade jag och korkade upp halvflaskan rödvin som fanns på rummet i min ensamhet. Blev en sen kväll och tidig morgon. Sitter nu på flyget hem med huvudvärk och tröttare än tröttast. Lite svårt att peppa igång kring den nyktra framtiden denna sekund men jag känner innerligt att jag inte orkar mer drickande. En god natt sömn och pussar från man och barn kommer nog göra susen ikväll. Kanske behöver jag gråta en skvätt med 😊.

Det är det som är så tråkigt, VaraFrisk att det är en sån ond spiral -tröttheten och alkoholen. Läste TappadIgens inlägg om sömn och alkoholens effekter på vår läkande sömn och våra signalsubstanser. Det är intressant och effekten blir ju helt klart att det blir ännu svårare att fatta rätt beslut. På nåt sätt inbillar man sig nog att alkoholen gör det lättare att fokusera och orka. och kanske är det så en liten, liten stund. Innan jag började dricka kunde jag ibland känna att ”livet snurrade för fort”. Jag tänker att det har varit det som jag sedan medicinerade med alkohol och är lite av det du beskriver nu. Många idéer om vad som ska göras, ordnas, administreras, organiseras… Orken går upp och ner och det är så svårt att känna efter. Tänker på Soffi som beskrev lite samma problematik. Full av energi och dra igång en massa saker och sen orkar man inte riktigt med. Lite alkohol på det beteendet och man har en väldigt ond spiral.
Att prioritera sig själv och det som man vet är bra är extremt svårt, tycker jag. Särskilt när det dippar. Jag har svårt att inte ”ta i för mycket”. Och nu har jag något som verkligen begränsar orken ibland. Men viljan och energin och lusten finns där och vi är osynkade jag och min kropp.
Tänker att det är bra att skriva listor kanske. Göra en kalkyl och proioritera, välja bort sånt som inte är nödvändigt. Att verkligen acceptera att man inte orkar. Du, liksom jag, har allt i huvudet och då är det svårt att sortera. Man blir heller aldrig färdig och får kicken att bocka av. Hade stora planer i helgen som gick och hann alldeles för lite av dem. Känslan av misslyckande finns där, trots att jag hann flera saker som jag ville. Det hade nog varit bättre att skriva ner så att jag sett vad som var gjort.
Ja, teoretiskt klok som vanligt.., praktiken är det värre med. Men det jag vill säga är att jag fattar att det inte är så enkelt. Men tyvärr är det en ond spiral och du behöver verkligen ta dig ur tornadons öga. Just det behöver du inte vara rädd för. Jag tror ju faktiskt att du är där du inte längre får något positivt av alkoholen och då blir det ju ännu mer eländigt att fortsätta att dricka. Det är så kontraproduktivt. Och jag fattar att du fattar… men var inte rädd för att misslyckas heller, en nykter dag i taget. Samla nyktra dagar. Koppla av med fotbad istället för vin. Små, små förändringar och du kommer att komma över den där jäkla tröskeln. Ha en fin tisdag!

Heja dig! Jag undviker folk överhuvudtaget nu den första känsliga tiden! Lite drastiskt men jag är så rädd om min nykterhet! Min man har hakat på ”sluta-dricka-vin-resan”. Och det hjälper mig så mycket. Jag känner så igen mig med det där med vinglaset överallt! Fy fasen vad skönt att slippa! Och du, tänk vad vi luktat vinångor. Det saknar jag inte heller! Heja oss🙏🏼❤️❄️

@Nania Grattis till 14 dagar! Jag har följt din resa här och jag tror verkligen att du kommer fixa det här galant. 🤗

Hoppas det gått bra ikväll!

Hoppas det gått bra ikväll!

Hoppas det gått bra ikväll!

Tack Se klart ❤️. En liten bit i taget 🧩🦆. Det är ganska fint att tänka så överlag upptäcker jag! Man lägger märke till livet lite mer och varje dag rymmer massor av stort och smått på nåt vis 😊.

Gräsanden är sjukt överlägsen tjatterfjanten just nu 😄✨🦆. 12x✅ (men jag är beredd…)

”Godnatt må glädjen lysa er” 💖

@Nania Jag hade en del vänner som i början kunde nämna saker som att "det har väl inte varit så farligt" och "Du behöver väl inte bestämma dig för att sluta utan du kan väl bar dra ner", men det gick ganska snabbt över för dem. Jag tycker det är dumt att du ska känna dig tvingad att dricka på grund av någon annan. Det är ju du som vet vad som är bäst för dig själv och det får väl din omgivning lita på, tänker jag.

Härligt att du ser fram emot en vit jul! Det är ju härligt om det kommer någon snö också, men det är sekundärt.

Nu har jag varit nykter i 14 dagar och det börjar kännas mer och mer ”normalt”. Den första veckan kändes det som ett undantagstillstånd, bara ett litet gästspel, allt skulle nog snart återgå till det gamla vanliga befarade jag. Jag var inställd på att jag skulle bli ifrågasatt och att jag skulle kännas mig tvingad att dricka för att hålla mig på god fot med maken. Konfrontationen med honom har ännu inte kommit, så jag ropar inte hej riktigt än. Visst har han märkt att jag inte dricker och jag vet att han kommer ta upp det så småningom, om inte förr så när vi får lite julledigt.

Men ju mer jag läser här, desto mer övertygad blir jag om att det faktiskt är mitt eget val, min kropp och mitt liv! Om han inte har samma upplevelse som jag av att inte behärska alkoholen, så kan han omöjligt förstå hur jag har det. För flera år sedan kände jag inte heller att jag hade ”problem” med alkohol, då skulle jag aldrig gått med på att sluta dricka heller. Och det är väl där han är fortfarande antar jag. Det är på senare år som jag börjat se alkoholens riktiga baksida, ångesten, att bli full fast man lovat sig själv att man inte ska bli det, skammen och de eviga misslyckandena, bråken och de förlorade dagarna, barnens besvikelse osv. Ja, alla som skriver och läser här vet ju…

Min flickor som är 17, 15, 13 och 4 år är värda så mycket mer än en supande morsa som skyller på att hon är trött efter jobbet och måste få unna sig nåt, som alltid har ett vinglas i handen eller på bordet intill sig. Usch, man kan bara tänka sig hur åsidosatt man skulle känna sig som barn när alkoholen går före en själv😔

Men som det nu är ser jag fram emot en vit och lugn jul. Tack till er alla som hjälpt mig fram till dag 14😃💃🏻💕🌹

På väg till restaurangen och går och ältar att jag fallerat på jobbet och visat upp min ”svaga” sida. Den som inte kan kontrollera alkohol eller sig själv. Ångestsug i magen. Försöker tänka bort det med framåtriktade positiva tankar och tankar på alla gånger det senaste året jag tackat nej och tagit en alkoholfri öl. Hade sånt starkt behov av att avsluta mitt drickande med jobbkollegor efter en helt vanlig kväll med 2-3 glas vin så att beslutet skulle bara komma lite sådär. Den här känslan med att avsluta bra har följt mig varje gång jag försökt sluta dricka. Så även ikväll.

På väg till restaurangen och går och ältar att jag fallerat på jobbet och visat upp min ”svaga” sida. Den som inte kan kontrollera alkohol eller sig själv. Ångestsug i magen. Försöker tänka bort det med framåtriktade positiva tankar och tankar på alla gånger det senaste året jag tackat nej och tagit en alkoholfri öl. Hade sånt starkt behov av att avsluta mitt drickande med jobbkollegor efter en helt vanlig kväll med 2-3 glas vin så att beslutet skulle bara komma lite sådär. Den här känslan med att avsluta bra har följt mig varje gång jag försökt sluta dricka. Så även ikväll.

Tack fina @Se klart för ett så fint inlägg i min tråd🥰 om du visste vad det värmer att du skriver och om vad du gör inte platsar i en feel good-serie…så är det ändå lockande👌🏼

Har haft allvarligare diskussioner med mig själv på sistone än mer än tidigare! När ska du kliva över…ta steget…inte stå kvar i gyttjan…vad är du rädd för??? Faktiskt inte så mycket egentligen.
Behöver tid för mig själv….säga….oavsett om julen nalkas eller inte…men säga…nu tar jag paus…just nu klarar jag inte av mer än jobba de dagar jag ska jobba. En fin vän som finns på mailen…som jag skriver till emellanåt….hen skrev …glöm inte rösten….sjung! Åh jag får ju inte glömma av att sjunga 🎤

När det blir mycket jobb, födelsedag, förberedelser…då blir det så himla rörigt i min hjärna…och möjligheten till tänka klart ..prioritera mig själv…går förlorad…men vad har jag att förlora…jag kommer först och jul sedan…så lätt att skriva men så mycket svårare för mig att prioritera i verkligheten.

Ktam🌟

@AgainAndAgain hur har det gått för dig ? Har varit i liknande situation och har gärna kontakt

Kära Annabell, tänker att du gör himla rätt när du tar en kurs i taget på denna Högre Utbildning i Nyktert Tänk och Liv. Varva praktik och teori, arkitektur och konsthistoria, antropologi och Freudianska grejer. Det är på det hela taget mycket som är kul, spännande. Men det kan kännas övermäktigt med doktorshatten när man precis ska lära sig hitta i nya lokaler.
Jag tycker nykterheten är rätt så klok på egen hand. Släpper på lite i taget, av tankar och egen-konfrontation. Alla svarta klibbiga dagar på en gång blir för många. På sitt sätt kan det påminna om det randiga sorg-arbetet som ju inte heller kan sväljas helt.
Tror som med precis all konst, även nykterheten alltså, att vi är hjälpta av våra fabler, bilder, toner?
Her du lyssnat på Miriam Bryants version av Ett sista glas?
Tjatterfjanten vs Gräsanden - helt säkert 1-0 idag också.
Kram ✅💕

God eftermiddag, jag överdriver mina dagar på landet- men för MIG känns det fint, däremot platsar det nog inte i någon feelgood- serie… jag är själv världens slappaste när det kommer till my appearance, går i mjukisbrallor och orkar inte tvätta håret. Det spelar ingen roll. Jag kan skärpa mig när det krävs men har stort behov av kravfria stunder och platser. Det tror jag är allmänmänskligt och kanske det som många av oss försökt dricka oss till. Nu är jag nykter och njuter av det.
Jag tänker inte så ofta på de där svarta dagarna men de är många. När jag ser tillbaka tänker jag främst att det var så ensamt. Det ÄR ensamt att dricka ensam. Jag gjorde ju helst det. Få vara ifred. Nu försöker jag hitta annan tid att vara ifred, behovet finns kvar. Trädgården är perfekt på så vis.
Jag är säker på att både du och de flesta av oss lyckats bra nog med att ansvara för tonårsbarn och småbarn. Men när vi inte gjort det, är det väl bara ytterligare ett bevis på hur a-beroende slår ut våra instinkter.
Jag tänker att allt jag”lyckades” med trots mitt drickande var nån försyn. Bara en tidsfråga. På så vis är vi alla i samma båt när vi klivit i. Turen, insikterna, beslut, kan vända sjökortet och ny riktning för kompasset. Kram!