Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Tack för att du delar med dig💖.
Vad du har upplevt mycket i ditt liv😊. Jag tycker du har varit modig och vågat hoppa ut i det okända många gånger.
Förstår känslan av att behöva att någon talar om att detta klarar du. Men det är du som gjort alla dessa saker ingen annan. Envis och målinriktad är du!
Jag tror på dig!
Kram 💖

Tack för pepp 😊.
Borde nog kolla upp mina värden men tycker det är jobbigt att söka vård. Jag har alltid varit trött och älskat att sova. Att sova har varit som att dricka ett sätt att fly verkligheten.
Vill antagligen inte riktigt delta i denna världen....

Igår satt vi uppe och tittade på eurovision. Vilken pina!😂
Det är ett program som jag inte kommer titta på när barnen flyttat ut😊. Massa godis och läsk gjorde det hela mer uthärdligt.

Tack för att ni finns💖

Hej på er alla som har samma sjukdom som jag, jag kämpar för att bli en nykter alkohol list. Går bra periodvis.
Behöver vänner att prata med

Kanonbra jobbat, jag gick på AA under en månad och kändes jättebra sen förändrades min arbetssituation som jag hade svårt att ta hand om, då blev det inget AA bara alkohol @Ase

Bra jobbat!
Tänker på din inledning och på det du skriver om din trötthet. Har du kollat upp din trötthet på någon vårdcentral. Visst, det är normalt att vara trött när man slutar med alkohol kanske, men jag hör till dem som har medicinerat tröttheten (järnbrist i mitt fall) med alkohol och då räcker det inte att sluta dricka. Tänker bara att just fredagar också är slutet på en arbetsvecka och man behöver vila, ofta sätter vi likheten med alkohol och vila. Så nu när du har varit nykter en tid, gå och kolla om det finns någon annan orsak till din trötthet också tycker jag. Alkoholen förstör nog även en del värden och de blir bättre när man slutar, men det är värt att kolla tycker jag ifall det är nåt annat som spökar också.

Fastnade lite för dig, kan vara att vi är samma ålder. Kämpa på! Känns så ensamt ibland, men så är det verkligen inte. Vi har ju varandra, här på forumet.

Tack för alla fina svar ❤ tar åt mig något enormt! Fortfarande nykter, men är svårt? Har sån ångest sedan sista fyllan. Gjorde extremt dumma saker. Lyssnar på alkispodden non stop i alla fall. Hög igenkänning där. Inte trodde jag att jag kunde bli alkis?

@Ase kikar in och hejar x 2, hej och heja dig!
Det låter alltid eller iaf ofta hemskt för ny-nyktra när man säger att livet blir bättre- men på ett annat sätt. Då, när man har alkohol-livet så nära så ser man inget annat sätt.
Tänker att en kväll med kortspel ihop med barn, där man är med och är där. Är ett bra exempel på det andra, braiga sättet att leva.
Kram.

Hej Mayan
Så bra att du tar tag i dina problem med drickandet. Första tiden är värst. Men ett knep som funkat för mig är en dsg i taget.
Då hankar man sig fram den första tiden och ganska snabbt kommer fördelarna- det gäller dock att vara uppmärksam på dem, allt smått som kommer av att slippa;
Ljuga, ha ångest, smyga, förhandla, beräkna, bestämma och sen inte orka hålla i beslutet.
För att inte tala om det rent faktiska: alkoholism är en progressiv och dödlig sjukdom. Ingen lek, och inte så kul att tänka på men det är sant.
Sanningen orkar man sällan se i vitögat utan dricker istället och tar de jobbiga grejerna ”sen” men sen kommer aldrig.
Nu är du där. Ta den här chansen.
Läs och skriv massor här, du kommer att känna igen dig, massor.
Ha tålamod. Kram.

Välkommen hit!! Jag har bara varit här några dagar så några bra tips har jag inte. Det jag kan säga är att ser finns helt fantastiska människor här och hjälper oerhört mycket! Och här är du aldrig ensam! Jag tyckte att jag var modig som tog steget att registrera mig här och du med!!!!

Så... nu har der gått ett tag... hamnade i flunsan med 39 i feber vilket innebär att drickandet tog slut då jag inte tog mig på systemet och te med honung i var det ända alternativet..
Dock redan nu (trots 4 dagar nykter) känner jag begäret, suget herregud jag är vääärd en vinare. Är så orolig att jag kommer ge vika, men har jag varit nykter ett tag nu, utan abstinens och utan ingemting ska jag ju klara av det här!
Min familj behöver mig och jag behöver spendera närvarande tid med dem!
Kämpar vidare 💪🏼💪🏼💪🏼

Så... nu har der gått ett tag... hamnade i flunsan med 39 i feber vilket innebär att drickandet tog slut då jag inte tog mig på systemet och te med honung i var det ända alternativet..
Dock redan nu (trots 4 dagar nykter) känner jag begäret, suget herregud jag är vääärd en vinare. Är så orolig att jag kommer ge vika, men har jag varit nykter ett tag nu, utan abstinens och utan ingemting ska jag ju klara av det här!
Min familj behöver mig och jag behöver spendera närvarande tid med dem!
Kämpar vidare 💪🏼💪🏼💪🏼

Ja jag har faktiskt klarat heeela några dagar... tufft nu under helgen. Känner igen mig återigen i så mycket du skriver, din tråd är guld värd för mig! Det om att man skadat sina närstående så mycket, fast jag har ju knappt varit medveten om det själv då man blir ”ääääh” när man druckit alldeles förmycket. Har pratat med min man jag, väldigt givande samtal då han tyckte att han väntat på det här samtalet när jag är nykter för det går inte prata med mig annars... stooort pep till dig och dina inlägg ger mig styrka! Vi fixar det här! 🌈🙌🏻👌@Chriistopheer1988

Grattis till 9 månaders nykterhet! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Charlie70 Tack:)

Sisyfos skriver ibland om att det kan vara bra att rannsaka sig själv varför man har druckit. De första gångerna då jag läste det så tänkte jag att jo men det beror ju på att livet har varit tufft osv osv. Fast...inte alla...men väldigt många har det periodvis tufft i sina liv...en del väljer att dricka alkohol under denna tid medan en del skulle inte komma på tanken att dricka alkohol. Har en kollega som sa en gång jag blir aldrig sugen på att dricka vin om jag är ledsen. Så det är olika för oss. Jag var ju en bit över 40 när jag valde att dricka alkohol då livet var tufft. Jag hade säkerligen upplevt att livet hade varit tufft innan dess, kanske inte så som det blev då någon gång när jag var en bit över 40, men jag hade inte valt alkohol. Så varför blev det så nu??

Nu när jag är 58 år och snart närmar mig 60 så ser jag en röd tråd som har funnits med mig hela livet. Den röda tråden är dålig tillit till mig själv, inte alldeles positiv självbild, inte har lyssnat till min innersta röst...vad vill jag?? Tryckt ner den rösten...för rösten sa något...men jag ägde inte styrkan inom mig själv...att tro på den rösten...jag behövde alltid någon annan som skulle säga till mig...att jo, du kommer att klara det här. Även en stor rädsla för att bli ensam, för att bli övergiven. Så jag förstår ju bla varför mitt yrkesliv har sett så brokigt ut....det var ju inte förrän jag var färdigutbildad socionom som jag vågade tro på att jag kunde. Man kan ju inte alltid skylla på sina föräldrar...utan man har ju faktiskt ett eget ansvar över sitt liv men man blir ju formad på ett eller annat vis under uppväxten.

Som jag har berättat tidigare växte jag ju upp på landet (Se klart...det som jag kallar det riktiga landet...nu skriver jag på datorn så jag har inga emojis...för jag skojar ju lite grann..jag skrev ju om det en annan gång) en bit ifrån där jag hade mina vänner. När jag kom i tonåren/ungdomsåren så kände jag mig inte alltid hemma....inte kanske ens i den stad jag gick gymnasiet i där jag numera bor...utan hade en längtan bort. Men det fanns ju liksom inte på kartan att mina föräldrar, syskon pushade mig...och styrkan inom mig var alldeles för svag. Ville åka som au-pair till London. Kom så långt att en familj ringde mig...men det blev inget. Jag var rädd för att bli ensam. Lånade pengar av min farbror och åkte kanske ett halvår senare till London som 20-åring. Gick på en språkskola för vuxna. Var inackorderad och med andra ord aldrig ensam. Älskade London! Ca 1,5 år senare åkte jag iväg med samma språkskola men denna gång till Köln. En månad. Inackorderad. Fast hos en ensam kvinna som absolut inte vill ha sällskap av inneboende. Hade funderingar på att åka vidare till London. Men inga pengar och rädslan och osäkerheten tog över. Åkte hem. Då när jag var ca 23 hade jag funderingar på att söka till högskola. Läsa språk..turism. Fanns endast långt bort. Så det blev turismlinjen på Komvux i min stad. Efter det året ville jag flytta till Göteborg. Sökte jobb. Fick inte jobben men fick till slut ett sommarjobb på Västkusten. Träffade mannen i mitt liv som jag senare gifte mig med. Jag ville flytta till Göteborg men han ville stanna i stan för där hade han jobb. Så vi blev kvar. Och jag jobbade som timanställd inom kommunen. Fritids, hemtjänst, förskola, lokalvårdare. Fick längre gravvikariat som sekreterare/receptionist på ett företag. Så till slut en dag...så kände jag att jag vill bestämma över mitt liv...vill inte ha korta perioder på någon/några månader som arbetsförmedlingen bestämmer över...därför började jag studera på Komvux...läste psykologi och någon preparandkurs i matte. Tyckte det var ofantligt kul. Så kom kunskapslyftet och man kunde få ekonomisk hjälp. Jag läste några kurser till. Pratade med studievägledaren. Som sa...du kanske skulle läsa på högskola. Jag tänkte...ja det kanske jag skulle göra...kanske en kurs. Sedan frågade studievägledaren ..du kanske tom skulle kunna läsa ett helt program? Och jag tänkte..oj då...hur skulle det gå till? Fast jag tyckte att det var väldigt kul att studera..sådan skillnad att vara 35 mot 18. Så jag började undersöka vad krävs det för att komma in på högskolan. De program som var intressanta var socialpedagog och socionom. Jag behövde onekligen läsa upp några av mina betyg...och för att vara på säkra sidan...så tänkte jag att jag får nog läsa upp alla...och läsa från grunden. Så när det då var dags att söka..vad skulle jag söka? Socialpedagog fanns på närmre håll än Socionom. Undersökte detta grundligt. För jag varken ville eller kunde misslyckas. Hade inte råd med tiden. Så det blev socionom ...inte det närmaste alternativet men det som kändes bäst.

När jag var 32 år blev jag mamma...min man och jag hade levt tillsammans i åtta år...och vi hade sammanlagt väntat på barn i fem år innan vi åkte och hämtade vår son i Colombia. Ett land som jag aldrig hade kommit till om det inte hade varit för våra barn. Det är inte ett land som vi svenskar inte precis semestrar i pga inbördeskrig, maffia och kriminalitet. Men dit skulle jag åka...jag med min personlighet....skulle jag åka över halva jordklotet för att bli förälder..inte bara en gång utan två gånger. Längtan efter att få ta hand om ett barn ...få ge kärlek till ett barn var så starkt så för mig...fanns det inte på kartan att leva utan barn. Det var bra för min del att det tog tid att få barn....jag behövde prata ekonomi, prata om jag kunde tänka mig att bli mamma till ett barn på ett, två , tre år eller mer..kunde jag bli mamma till ett barn som var från Afrika, Asien, Sydamerika eller Europa...att det landade på Colombia...handlade om vårt medgivande...att vi hade medgivande att få ett barn på 0-1 år. De flesta barn som kommer är äldre...men den dagen då jag klev på planet var jag hundra procent säker på att detta var rätt. Så här snart 27 år efter så är det fortfarande det bästa sättet för mig att få barn på. Det bästa sättet för barn är att få växa upp med sina biologiska föräldrar om den möjligheten inte finns så är adoption ett fint sätt att bilda familj på.

Vad vill jag ha sagt med detta då??Jag känner att lite har jag väl spårat ur kring vad jag hade tänkt skriva om...kanske skriva jag mer där en annan gång. Men vad jag vill säga är...att min rädsla att vara ensam, att inte lyckas..tilliten till mig själv...har varit stark...är stark...så därför har rösten vad jag önskar med mitt liv inte blivit lyssnad på. Rösten att bli förälder var stark så stark att det tog mig till Colombia...att utbilda mig till socionom...att pendla 24 mil tre dagar i veckan samt klara studierna trodde jag mig aldrig om om jag inte hade fått stödet från studievägledaren och min man. Nu har rösten att bli nykter växt sig starkare....

Varför har jag då fortsatt att dricka när jag vet att det har inte varit bra? Jag tänker att rösten har inte varit tillräcklig stark....och jag tänker på vad Peter Wirbing beskriver om belöningssystemet bla om att tycka om ruset. Så även om det var de tuffa händelserna som utvecklade beroendet...så fick belöningssystemet snabbt gensvar från alkoholen...och det föddes en behaglig känsla inom mig som förde bort de jobbiga känslorna och istället tog mig till ett rum...där jag kom närmare mig själv...där livet kändes lättare...där saker skulle kunna bli möjliga...så därför kändes det skönt att fly dit...även om det blev endast för en kort stund...för uppvaknandet blev ju så mycket jobbigare.

Min längtan är att lyssna mer inåt för att höra vad vill den där rösten...och öva mig på att stå upp för den jag är...att inte vara så himla anpassningsbar...att vara tyst istället för att framföra mina synpunkter.

Ha en fin lördagskväll!!

@Varafrisk nä, backa bandet och börja om vill vi INTE! Stabilt argument för att inte ta första glaset. Bra att du kunde somna en stund. Fortsätt så!
Kram!

@Ase, Det låter härligt, fyra helger är ju kanon, då börjar vanan att inte dricka på helgen krypa på. 🤗 Då skönt att barnen har en nykter och närvarande mamma! Det är verkligen en storvinst om du frågar mig.

Kram

@Charlie70 Ärligt talat så vet jag inte om det finns ngt i medicinen som dämpar suget🤔För min del så har det alltid varit vetskapen om att jag kan bli riktigt sjuk om jag dricker alkohol samtidigt som jag medicinerar m antabus🤢och med den vetskapen har jag kunnat avstå, dricker inte ens drycker med 0,0% innehåll.

I början kunde jag känna ganska kraftigt sug då och då. Det kan komma fortfarande men inte lika ofta. För kanske någon dryg vecka sedan när jag kände mig väldigt väldigt låg..så kände jag att kanske kanske jag skulle avstå antabusen och dricka om typ två veckor ...för nu behöver jag dricka alkohol. Det finns liksom ingen chans att jag skulle kunna läsa böcker eller lyssna på poddar om alkohol då. Men så på något vis så är det ju ändå så att jag gjort detta val ...och efter några dagar är de tankarna borta. Det finns givetvis tankar om alkohol ...massor...saker som triggar... solen ..åh vad gott m bubbel...eller grilla...åh ett glas rött. Kan vara som nu när vi åt sill och färska potatis...då var det liksom inte...åh det skulle vara gott m snaps och öl...utan det blev mer ..till detta kan det vara gott med sill och snaps...inte lika starkt.
Nu är jag inte lika sugen på alkohol för jag vill inte må så här..jag vill bli piggare...för om jag dricker alkohol igen...då måste jag ju gå igenom det här igen...och jag vill inte det,

Förresten..somnade en timma...så skönt👍🏻

Kram

Borde verkligen titta in här oftare och läsa mer, så mycket fina, smarta och inspirerande människor. 100 dagar och kämpar på. Fortfarande inga problem med att inte dricka och insikten att det är mig själv det är knas med. Att ta sig an livet med sina problem, motgångar och sorg är den riktiga kampen. Har läst i flera trådar att det är den där tomheten som alkoholen lämnar efter sig som måste fyllas av något annat, som jag inte hittar

Att bli spritfri tar inte mer än några dagar men att leva glad och lycklig i nykterhet är något helt annat. Och det är inte konstigt om man supit hårt sedan man var 15 år och under hela ens vuxna liv. Jag har blivit vuxen packad, inte konstigt att livet är snurrigt.

Kram på er.

Denna gången var det inte jag som hörde av mig, men tjejen jag slutat träffa hörde av sig. Blev att vi ses och nu träffas vi igen. Måste nog prata med exet snart ändå :) Få det ur systemet.

Mitt nyktra liv är inte svårt alls. Varit på AW på mitt nya jobb med kollegor, inga konstigheter för mig att vara nykter. Jag är mig själv till fullo ändå. Eller som en kompis sa här om dagen: "Du är alltid fullast på festen trots att du är nykter", vilket betyder att jag har kul och är mig själv, men slipper all jävla ångest dagen efter. Jag kör på mitt race, det här är mitt liv. 300 dagar sedan jag var full, 9 månaders nykterhet om en vecka. Helt jävla otroligt. Jag är verkligen hur stark som helst när jag väl bestämt mig för något.

Funderat mycket de senaste dagarna på att jag kanske skulle ha ADHD. Känner igen mig mycket i beskrivningen av ADHD i vuxen ålder när jag läser om det. Speciellt bristen på impulskontroll och självmediciniering. Delvis fokus.

Har aldrig funderats på kring mig under min uppväxt då jag haft lätt för mig i skolan.

Mycket tankar :)

Livet är härligt!

Bullret

@Varafrisk håller med, ofattbart att tiden gått så fort. En månad är ju fantastiskt bra! Hur funkar Antabusen egentligen? Finns det något i den medicinen som minskar suget eller är det rakt av vetskapen om att man blir väldigt dålig om man dricker på Antabus som gör att suget minskar? Eller hur har du haft det med suget under den här månaden egentligen? Har tänkt ställa frågan flera gånger men glömt när jag varit inne här. Vilavilavila. Det är det som gäller för dig nu. Lev livet så långsamt du kan, det är det din kropp och knopp säger till dig. Inte stressa. Inte pressa. Då riskerar du hamna på ruta ett igen fortare än kvickt.

Kram!

Idag har jag varit nykter i 28 dagar, imorgon blir det fyra veckor och på tisdag en månad! Känns väldigt bra men även otroligt ofattbart! Tiden har gått fort vilket jag tror beror på att jag sluppit förhandla och det kan jag tacka antabusen🙏🏻

Känner mig otroligt spänd i kroppen idag. Vaknade med huvudvärk som jag ofta gör. Blundar väldigt hårt. Jobbigt m mina ögon. Detta innebär att jag känner mig trött och sliten.

Tog en promenad med vår hund. Det var nog en vecka sedan sist🙈Behöver luften och naturen så väl. Och jag känner att konditionen är i bott. Där och då kan jag ha svårt att koppla av för jag borde ju gå snabbare...jag borde ha bättre kondition för min hälsas skull. Så tänker jag...du kom ut i alla fall och du satte dig ner på bänken och blundade.

Så skiner solen och det blir lite varmare och rösten säger...men...ni kanske skulle åka ut en sväng på en liten utflykt...det är ju härligt👌🏼Så du kommer utanför huset👍🏻
Men kroppen säger ju...vila...lägg dig ...slappna av....blunda...andas...du behöver inte göra någonting...,jo en sak...lyssna till din kloka inte röst 🙏🏻

Det är beigt men inte lika beigt för jag förstår mig själv lite bättre varför jag mår som jag gör.

Väntar på mannen som ska komma hem m lite mat. Ska äta sill och färska potatis😋för jag har jättefin gräslök i pallkragen. Det är det enda jag har just nu men är det ngt som man kan lita på så är det gräslök👌🏼

Kram🦋

@Varafrisk Tack för dina kloka ord! Nej, jag tar dem inte som pekpinnar, utan det är sådant jag själv har tänkt på. Att det finns en risk att helg- och semesterpimplandet blir rutin när man är ledig mer. Och genom att prata om det kan jag mota Olle i grind. Min man är visserligen över pensionsåldern men arbetar fortfarande i eget företag på halvtid. Han dricker inga kopiösa mängder och är sällan märkbart påverkad, men öl till vardags lite för ofta tycker jag, och jag tror att han tycker det själv. Samt att han vill göra något åt vikten. Så jag har gott hopp om att vi är på samma linje när det gäller att minska både på vardagsdrickandet som helg- och semesterdrickandet. Bara det att ifrågasätta sina vanor och börja prata om hälsan känns ju som en bra utgångspunkt.

När man blir helledig är det nog viktigt med rutiner så att man skiljer vardag från helg, så att inte alla dagar blir lördag. Man kommer ju ha olika sysslor som man förknippar med vardag och andra som man förknippar med helg.

Bara genom att skriva och läsa här i Forum har gjort att jag har blivit mer medveten om mitt stressdrickande och vad som triggar det, och medvetenheten i sig har gjort att jag nu ligger under riskbruksnivån. Nu ska jag inte ropa hej för det, jag ska fortsätta att vara på min vakt mot när hjärnan börjar dividera om att ett glas hit eller dit inte är så farligt.

Åskan och ösregnet verkar ha slutat, så nu vågar jag mig nog ut.
Det är ju pingstafton idag, så även om du inte känner dig hänryckt, kanske dagen kan vara lite mindre beige idag. Kram

Superduperbra!
Jag tycker det är så roligt att läsa dina inlägg nu, blir så glad över att du har kommandot nu.
Och när du avslutade med ”superdupertrött” tänkte jag att det var ett helt nytt sätt att se på tillvaron! Kram 🥰

@alkis86 Vi finns här❤️Det kan kännas oerhört ensamt, det känns ensamt och det är ensamt. Och vi är alla olika så man kan behöva ta det i sin takt och är man inte redo för att söka hjälp utåt först så finns det en del att hitta digitalt. Här på forumhjälpen kan du delta i programmet, ha kontakt med en rådgivare samt skriva här där du redan är. Om du går in under rubriken rådgivarna kan du läsa om en zoomträff som äger rum i början ev juni förste el andra minns inte riktigt. Där kan du delta helt och hållet anonymt.

Vi finns här med dig❤️