Senaste kommentarerna i forumet

@Ja må jag leva Jag ville bara hoppa in och säga att jag kände/känner likadant den där förändringen av pigghet som alla andra pratar om den kom ett tag för mig efter någon månad nykter. Så håll ut. Det kommer. För vissa tar det längre tid. ❤️ Fortsätt kämpa. Sen kan det visa sig att alkoholen har gömt undan andra saker som depression osv. Så ge det lite tid. Kan också vara vitaminbrister. ❤️❤️

Låter som det kan ligga andra problem till att du dricker om du haft självmordsförsök? Jag tar antabus just nu och går hos en psykiatriker för mina psykiska problem. Jag har testat campral och naltrexon. De gav ingen effekt på mig men hört andra som fått bra effekt av dem. Så testa. De kan funka för dig. ☺️❤️ I all välmening så tänker jag att du precis som mig kanske inte mår på topp och dricker för att dämpa ångest? Du kanske behöver hjälp även med detta? För att få bort sug. Många blir ju hjälpta när de jobbar med sig själva. Jag tror det är där jag misslyckats. Jag är nykter lite över 3 månader nu men mår inte bra psykiskt. ❤️

Vore fint att höra vilken medicin som fungerat bäst för er andra, och vad man bör tänka på. Jag tänker inte att jag ska dricka igen utan vill hitta lösningar på att dämpa mitt sug.

Jag vet att det inte ens gått 3 veckor, men jag är ändå lite besviken över att det inte blivit mer positiva effekter av uppehållet. Jag tänkte jag skulle bli piggare och gladare. Men jag är lika trött och passiv som vanligt. Saknar vinet för att pigga upp mig och sätta lite ljusglimt på tillvaron. Det var ändå något att se fram emot. Nu äter jag mängder med godis istället så inte har jag gått ner ett gram heller. Jag har börjat glömma varför jag gav mig på det här, men håller i för vill inte ge upp och är nyfiken på eventuella förändringar längre fram. Hade några dagar i början där jag kände mig peppad, kanske går det i cykler så den känslan kommer tillbaka. Funderar på att börja äta lite mer hälsosamt på måndag, kanske allt socker gör mig trött och nedstämd och kanske lite viktnedgång kan peppa. Jag har nog bara dåligt tålamod och behöver ge det hela lite tid.

Nyss pratat med min läkare på vc ska ny sätta ut cymbaltan omg för senare sätta in den igen ah men va fan känner jag bara. Först biverkningar av sätta in den sen biverkningar av sätta ut den för sen sätta in den igen senare. Kul riktigt kul ( väldigt ironiskt skrivet). De här var lite mer än jag klarade av. Bröt ihop totalt när min terapeut ringde. Lust bara dra till bolaget och supa ner mig. Djävla skit sjukdom diabetesen just nu hatar jag den och jag hatar min kropp. Lust bara hugga mig hårt och mycket (kommer inte göra det bara känner så).

Tack 💕@Cilla8

@MrsWB Ja! Så skönt att känna sig starka tillsammans! <3 Klart att vi fixar det här, det måste vi! Och om vi snavar och faller så lyfter vi varandra!
Idag känner jag mig verkligen som en drake! Stark och modig, fast inte så grön då 😁

Reflektioner kring ett snedsteg! Jag har tänkt skriva ner i flera dagar, varför jag valde att dricka i lördags/påskafton. Men jag har svårt att formulera mig.

Till att börja med blev jag nästan förvånad själv att jag gjorde det. Jag har varit så nöjd med min nykterhet och det har gått bra, det är nog det enda jag har pandemin att tacka för. Jag har under pandemins gång sällan utsatts för frestelser. Inga fester, aw, kalas, middagsbjudningar eller liknande. Det har gjort det enklare för mig.

Men jag är en person som samlar känslor inom mig, bygger på hög. Särskilt de dåliga.

På sista tiden har det varit jobbigt i familjen, en partner som periodvis pga sjukdom kan sova bort mellan 1-3 dygn i sträck per vecka/varannan vecka. Detta gör att jag får ta en högre belastning hemma med allt som ska göras. Jag försöker vara förstående men en helg som påsken när jag inte tillåts få eget andrum ens för en lite stund, då står allt mig upp i halsen. Sen att många i min närhet (tex familj) inte tar pandemin på allvar (som jag själv tycker att jag gör) och måste träffa folk tex för att fira påsk, det gör att jag känner mig mentalt färdig.

På min resa hem från jobbet några dagar tidigare hade någon avslutat sitt liv framför tåget. Jag blev flera timmar försenad men ändå tacksam det jag har. Tankarna hos anhöriga, vilka de nu är. Jag ville bara gråta, kunde inte. Så medan partnern sov drack jag....sen grät. Spänningarna inom mig lättade det var skönt. Tills dagen efter. Ångest. Vad hade jag gjort vad hade jag sagt? Mitt barn var inte glad, inre sambon heller. Sov själv bort hela påskdagen i skuldkänslor och i ångorna och av spriten jag hade druckit upp.

Jag vill inte kalla det återfall av flera skäl tex att jag inte har bestämt att jag har slutat för alltid. Och att jag inte vill titulera mig som alkoholist. Jag vet fortfarande att jag är en person som inte hanterar alkohol särskilt
bra när jag väl börjat dricka. Det får jag förhålla mig till. Det och ångesten över att mitt barn fick se mig full en gång till, fast jag lovat att det aldrig mer skulle bli så.

Nu ett par dagar senare känns det bättre. Har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv....inte alltid vara alla andra till lags. Jag måste tillåta mig att få andrum. Jag dricker inte mera.

Jag har börjat reflektera lite mer över mitt drickande och efterföljande bakfyllor, när jag var runt 25 kunde bakfyllorna vara jobbiga såklart om jag druckit för mycket, huvudvärk, kräkningar och trötthet. Men nu när jag passerat 30 är bakfyllorna annorlunda, jag blir liksom segare i huvudet, trögtänkt och liksom nästan paralyserad liksom. Kan inte göra någonting dagen efter dag druckit, inte ens när eventuell huvudvärk eller illamående lägger sig blir jag piggare. Enkla göromål I hemmet som inte kräver någon större hjärnkapacitet kräver stor ansträngning. Det är som ett lock lägger sig över mig. Dagen därpå är jag något piggare men har fortfarande ångest. Drabbas dessutom oftare av blackouts även när intaget inte är extremt. Efter sådär 5 glas vin ter jag mig inte redlöst full, pratar hyfsat normalt, etc men jag kan ändå ha lite suddiga minnen, minns inte vad jag sagt riktigt. Kan komma ihåg om jag påminns. När jag var yngre upplevde jag inte att jag fick minnessvårigheter efter ”bara” 4-5 glas. Ser även förfärlig ut efter en fylla, svullen och torr i huden, rödflammig. Håret blir matt och glanslöst, svullen mage, mm. Inte så kul.

@Miss Mary Poppins

Jaa😂🎶

Ja jösses vilket gott gäng❤️❤️❤️

@ Cilla 8, @Fröken H, @Kärring, @ Miss Mary Poppins etc

Det här löser vi tillsammans! Ni är grymma!

@Kärring

Väldigt lika! Och det är därför vi finns här för varandra! Hade du svårt att sova i natt eller vaknade du 6?

Vad har du för planer i helgen? Kan du lägga in något på kvällen som kräver bilkörning? Håll dig aktiv! Som jag också sa till Cilla, det som räddar mig är att vara aktiv, ha en bra serie på Netflix, Cmore eller HBO att se fram emot (nästan prio 1), korta ner tiden i köket och lusläsa här!

Ska ut och äta ikväll och idag ska jag inte beställa alkoholfritt rött utan cola zero!

Hade en riktigt bra natt där jag sov som ett barn, skönt att vakna utan att vara bakis också. Frun var på gränsen igår men höll sig i skinnet, hon spelar sitt martyrspel nu då hon anser sig som ett offer för att jag inte accepterade hennes beteende över påsk. Detta är ganska standard och jag väntar bara på när nästa explosion kommer, fast just nu behöver hon mig mer än jag henne och därför håller hon sig. Men med drickat, känns som jag hamnat på rätt bana igen nu och har en plan. Ska försöka samla nyktra dagar nu, idag blir det nyktert igen.

Tack till er som fortsätter svara i min lilla tråd! Det värmer verkligen ❣️ Ja nu blir det nyktert ett tag framöver igen, så det inte börjar igen... det är liksom lite tvångsmässigt att dricka för mig, är inte alltid jag tycker att det ”ger så mycket” men ändå känns att avstå när andra dricker som en oerhörd uppoffring. Om jag vet att jag inte kan eller ”får” dricka är det sällan ett problem på samma sätt, typ om bolaget är stängt och det inte finns någon alkohol hemma, då är det liksom självklart att det inte blir något. För skånskan ångest av den här ambivalensen till alkohol, att vela om man ska/vill/får/kan dricka något eller inte, det tar sådan fokus.

All styrka till min kompis Tomen.
Väldigt tragiskt att din fru har blivit sämre. Jag har förstått att sjukdomen går i skov. Har två bekanta med samma diagnos. Jag föll igår men står upp idag. Tänkte testa att bara dricka "EN" öl. Mitt experiment funkade nataurligtvis inte. Det blev mer än en öl. Mina bromsar är fortfarande dåliga. Jag kanske får leva med taskiga bromsar resten av livet. Vilken tur att jag kan avstå alkohol utan problem. Nu kör jag vidare i min strävan om ett mer hälsosamt leverne. Jag har samma mål för april dvs 0-4 dagar får jag nyttja rusdrycker. En dag i taget 😉

Härligt 💚🙏 Du är så värd var enda lyckliga dag!! Tack för att du hjälpt mig på vägen också. Så glad att fått dela resan med dig 💝🙏

@Varafrisk så fin du är ❤🙏 tacksam att får följa dig på din resa 💚

Heey sister 💚🙏 Nu kom jag också på en sångtext:

What if I far from home?
Oh Brother I will hear you call
What if I lose it all?
Oh Sister I will help you out!
Ooooh if the sky comes falling down, for you,
There's nothing in this world I wouldn't do

Vi finns här ❤❤❤

Ps. Vi har verkligen någon kontakt i cyperspace då vi har våra dåliga perioder samtidigt 🤔😔

Nykter april blir ju kanon 💪💚
Bra att du skriver. Då kan vi kämpa varandra 🙏💚 Styrkekram ❤

@Tomen Styrkekramar i massor till dig ❤️ Skönt ändå att barnen är involverade i allt det jobbiga både praktiskt och känslomässigt. Alla bördor blir lite lättare att bära om man hjälps åt.

Kram 🐘

@Soffi skrev:"Lyckades inte åstadkomma någonting på jobbet... Sakande initiativkraft. Fick huvudvärk. Blev frustrerad."
För mig är den här reflektionen så intressant. Min järnbrist gjorde att jag hade svårt att fokusera och komma igång. Ni kan inte ana vilken skillnad det är nu. Men det kommer fortfarande dippar när jag som du skriver har svårt att få nåt gjort. Den känslan man har efter en sån dag är så väldigt väldigt jobbig och jag har börjat tänka att det har med en hel del faktorer att göra. För mig till viss del stress, men jag ser också min dotter 19 år ha lite samma tendenser. Ett enormt driv och fokus ibland och svårt att sätta igång periodvis. Jag tänker att det inte bara har med personlig läggning att göra utan påverkas av allt möjligt som sömn, hormoner etc. Det gäller att vara i balans på alla möjliga sätt.
Har sjukt mycket att göra idag, så det är dags att gå upp och ta en sak i taget och fokusera. Ha en fin dag!

Ser med tillförsikt fram emot dagen🙏🏻
Försöker så gott jag kan att se omvärlden med andra ögon...försöker se ljuset...möjligheten ...och mota bort stressen och ledsenhet💫
Försöker tänka på att jag kan...att det faktiskt finns oanade krafter inom mig🔥som jag lätt glömmer av pga att jag är så trött i både kropp och själ...

Försöker tänka goda, varma och positiva tankar❤️

Till alla er/oss som kämpar...så vill jag bara ingjuta hopp och kärlek❣️

Grattis Sattva! 14 veckor är väldigt lång tid. Tror verkligen man ska reflektera över varför man har druckit och i vilka sammanhang. Ha en fin dag!

Imorgon 14 veckor nykter, på lördag 100 dagar. Tänker mindre o mindre på alkohol. Eller jo, det finns alltid i bakgrunden men inte med tankar kring sug etc. Mera som reflektioner hur livet är när man är en som inte dricker. Och saknar inte alkoholen. Mentala o kroppsliga behov kan aldrig ersättas av alkohol. Mitt drickande har nog varit mycket självmedicinering. Och ett kroppsligt o mentalt beroende. Väldigt sällan en social grej egentligen. Vet att jag faktiskt tackat nej till alkohol i sociala sammanhang för att jag vet att jag bara får anstränga mig ännu mer att vara "social" om jag dessutom är lite trött o påverkad av 1-2 glas vin...
Livet som nykter rullar på o känns bra helt enkelt!

Åh Soffi!
Ja, du är MER ön ok som du är, och du gör absolut så gott du kan. Och du gör så mycket BRA, både för dig själv o andra!
Vad som än har hänt så blir det bättre. STOR kram till dig!!!💕😍⚘🌼🌷🌷🧚‍♀️