Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det slut på semestern för min del. Det känns lite motigt att köra igång igen. Har suttit vid jobbdatorn sedan kl 06 i morse och rensat mejl. De 4 semester veckorna gick med en jädrans fart. Vi har mest varit hemma men gjorde en liten tur söder ut i några dagar. Alkoholmässigt har det varit både ris och ros. Jag har varit nykter många dagar men även druckit. Jag mår piss i flera dagar när jag dricker. Har aldrig sug eller abstinens men väljer ändå att häva i mig skiten. Det blir tyst i min hjärna när jag får i mig alkohol (har tidigare käkat SSRI men fasat ut). Jag mår bra i stunden men dagen efter mår jag skit och hjärnan går på högvarv. Jag har tid hos psykolog i morgon inte för alkoholen utan för mina hjärnspöken. Vi får se va det leder till. En dag i taget. :
/Mrx

Hittills i augusti: 9 sockerfria dagar och 3 löprundor. Det kändes skit att springa i tisdags, det kändes okej i torsdags, och det kändes jättebra igår söndag. Slog mitt längsta-mål enligt min iwatch. Ynka 2,57 km på sju låtar i min låtlista, 22 min. Ynkligt lite för andra, men för mig wow. Endast jämföra mig med själv är så viktigt, och faktiskt uppleva utvecklingen vecka för vecka. Det boostar min motivation.

I april-juni kunde jag inte ens löpträna tre gånger per vecka, mina ben pallade inte det. Jag hade så ont att jag flera dagar i sträck fick ta Ipren var fjärde timme. Max två gånger per vecka var vad jag pallade, och jag gick mer än jag sprang. Nu springer jag mer än jag går, och visst har jag ont i benen dagarna efter, men värken håller mig inte vaken på nätterna längre.

När man ska komma igång med träning igen efter ett långt uppehåll är det viktigt att 1) inse att man inte kan leva på gamla meriter, 3) verkligen utöka sakta, 2) glädjas åt varje litet framsteg. Det sista jag vill ha nu är skador, min kropp är äldre och behöver vänja sig väldigt sakta.

Vad det gäller sockret utmanades jag pyttelite i helgen. Kafébesök med äldsta dottern och min mamma i lördags. Mmm, jag valde en macka. Hämtmat från McDonalds igår med ex-svärisarna och sen fika efter det. Jag valde kycklingburgare med morötter, fyra små påsar som jag tuggade i mig innan hamburgaren, för att klegga igen ”handfatet”. Inga problem att avstå från kakorna. Ju längre jag kommer från sockret, desto lättare blir det. Precis som med nykterheten.

Kram 🐘

Åh finaste @Himmelellerhelvette❤️
Så otroligt svårt du har haft det! Jag är ledsen för din skull att du har fått ta ett ansvar för din mamma som du aldrig borde varit tvungen att ta. Förlåt, att jag glömde det perspektivet för det är ju något som jag har stött på dels genom sommarbarn som kom t mitt föräldrahem dels genom mitt arbete. Barn är också otroligt lojala mot sina föräldrar och kan därför dölja hur illa det är. Där är skolan viktig att vara lyhörd för signaler som visar att något inte står rätt till.
Ja, sannerligen att du är ett maskrosbarn💛 Inser du vilken styrka du bär inom dig? Jag är så imponerad av dig!

När jag gick min behandling var det en person med som missbrukat droger och alkohol i över 40 år. Missbruket syntes faktiskt inte så mycket på hen men hens kropp inuti var riktigt förstörd men också präglad av att ha levt i ett missbruk så länge. Tänker att det är kanske ngt liknande för din mamma.

Tack för att du berättar🙏🏻

Kramar t dig❤️

Jag har varit mamma till min mamma hela livet sorgligt nog @Varafrisk, jag förstår det inte riktigt själv, hur jag redan som liten förstod att hon behöver min hjälp för att klara många saker. Jag har tagit ansvar för diverse. Hon har dessvärre aldrig kunnat hjälpa mig med någonting eftersom missbruket förstörde allt hos henne, hon kunde inte ta hand om sig själv så självklart har hon då inte heller kunnat ta hand om mig, jag lärde mig att klara mig själv mycket men när pappa sedan fick tagit sig i kragen och kunde finnas där så hade jag alla fall en förälder i några år som ändå var helt okej mestadels, lite sjuk i sinnet men det var under någorlunda kontroll tills han tog återfall , sedan har vi inte haft någon bra relation efter det, han var så elak och är väldigt manipulativ och rent av läskig faktiskt men jag har haft enorm hjälp av nära vänner och någon lärare här och där, maskrosbarn är fantastiska på det viset att vi hittar det vi behöver för att växa på de mest otroliga sätt. Men nu när jag har hållit på att bearbeta mitt medberoende till mamma under några år har jag mer och mer landat i att jag nu faktiskt hjälper henne på ett annorlunda sätt, jag vill faktiskt hjälpa med det jag kan, jag vill bara inte gå in i hennes smärta av ensamhet och ångest, men jag klarar oftast att ha distans numer, jag faller igenom då och då men jag kommer upp och får luft rätt fort ändå. Allt är processer tänker jag och processen med mamma har gått väldigt fint framåt ändå, något jag aldrig trodde skulle hända, det är bara synd att hon behövde bli så nedbruten både fysiskt och psykiskt innan, hon är ju så ung men hennes kropp och hjärna är nog närmare 95år. Sorgligt hur beroendet tar och tar tills det nästan inte finns någonting kvar eller så dör man om man inte får ett uppvaknande men hon dör nog ändå av sviterna från sitt missbruk, jag förstår inte hur hennes kropp ens klarar av att fortsätta.
Nej jag har ingen kontakt med min syster, hon har fått alla dåliga sidor från både mamma och pappa så det går inte så bra för henne. Jag försökte länge men hon gjorde mig så illa år ut och år in, jag förstår inte att jag bara tog det, svalde och svalde, helt vansinnigt!

Jag förstår att det är fruktansvärt varje gång din dotter inte svarar ❤️
Kram

Jag har haft ett alkholmissbruk i ungefär 2 år, strax efter jag fyllde 18. Det har gått upp och ner i perioder, tror min längsta nyktra period var några månader under våren efter en cykelolycka medans jag var onykter. Min flickvän har hjälp och stöttat mig under tiden, hon visste tidigt om att jag hade ett problem men erkände för ett år sedan att det va större än riskbruk. Efter den senaste nyktra perioden pratade vi mycket och jag ville testa att dricka igen under kontrollerade och specifika tillfällen. Detta gick sedan till en Arboga 10.2 och några starka cider ute i regnet. För några dagar sedan drack jag mig rejält full och när jag sedan vaknade bakis bestämde jag mig för att jag inte klarar det mer och måste sluta. Jag åkte till min flickvän och hon föreslog att jag skulle erkänna för mina föräldrar att jag är alkoholist. Jag berättade för min pappa igår, var nog det jobbigaste samtalet jag nånsin haft. Men min flickvän stöttade mig och hjälpte mig genom det. Han blev såklart orolig och ledsen men han vill hjälpa mig. Berättade idag för min mamma, det gick lite lättare att säga och prata om. Fortfarande läskigt men inte lika hemskt. Nu ska jag försöka säga till min bror och någon kompis när jag får mod. Det är så otroligt hur trött man blir av ångesten och känslorna. Har någon tips på hur man kan börja prata om det med andra och hur man hanterar suget? För mig är det som en känsla av möjligheten mer än som att jag tydligt vill dämpa känslor. Att min hjärna och kropp vet att jag har chansen att supa och därför tar den.

Grattis en dag i efterskott @TappadIgen 🥳

@Sattva Tack❤️

@Himmelellerhelvette ❤️ Jag tänker att en del får verkligen bli mamma till sin mamma pga att mamman ( gäller ju även pappor) har demens el Alzheimer. Men, föräldrar som är klara i knoppen kan det vara fysiska åkommor som bidrar t att de behöver stöd. Jag var väldigt arg på min mamma under tonårstiden och även som ung vuxen. Hon var så himla tjatig. Jag bodde dessutom hemma länge. Men, när jag flyttade hemifrån och i synnerhet de sista åren i hennes liv hade vi många fina samtal. Och, jag kunde förstå henne.
Så, var inte endast med din mamma för hennes skull utan även för din skull för att du behöver henne för hon är din mamma dvs du behöver samvaron med henne. Din mamma är två år äldre än mig. Har du kontakt m din syster?

När det gäller min dotter så behöver jag öva mig på att kunna åka längre bort både i tid och avstånd. Det är ju inte så att hon har en livshotande sjukdom. Det skulle varit skönt med ett boendestöd men hon vill absolut inte ha det.

Jag kan ge ett exempel på hur min traumatisering kan yttra sig. Hon skulle fått besök av person (kvinna) som hon har träffats en gång tidigare i helgen. Skulle kommit igår men hörde av sig på fredagem att hon inte kom. Min dotter tillsammans m min man hade städat och handlat mat. Så det var ju väldigt trist! På kvällen får min man ett sms av dottern där hon frågar om han kan se till katterna nästa dag. Då sitter hon på ett tåg t Gbg för att träffa en killkompis. Igår fm messar jag henne för att höra att allt har gått bra. Hon svarar inte på SMS eller när jag ringer. Brukar vara snabb på att svara. Det går över två timmar innan hon svarar. Min stressnivå stiger men inte fullt ut därför min man var ju h henne under dagen och har inte sett några tecken på att hon är på väg in i ett maniskt skov. Hon känns väldigt stabil även om hon inte mår bra. I detta läge behöver jag prata m mig själv för att inte gå igång för mycket bli stressad och ångestfylld. Minnena sitter djupt i min själ…min kropp. Kroppen minns😔

Annars gick det bra att börja jobba igen. Inte så många som kommit tillbaka fr semestern men blir väl fler denna vecka som kommer och ytterligare några veckan därpå. Fredagkväll och igår har gått i musikens tecken. Varit på två fantastiska konserter så mitt hjärta är fyllt av musik 🎵❤️ Jag är fortfarande väldigt väldigt trött. Idag ska jag ta det lugnt men handla lite mat och rensa lite ogräs.

Önskar er alla en fin söndag🌻

Kramar 🥰

@Andrahalvlek Jag känner igen det där med att inte fullfölja. Det var därför min ergonom sa t mig tex att jag fick gå en promenad endast två ggr/vecka och 20 minuter, absolut inte mer. När det funkade fick jag öka tiden osv.
Nu är jag på ruta ett igen och jag vet inte vad för ursäkt jag ska hitta att jag inte fullföljde.

Tack för recept! Kanske testar ngn gång, bra ingredienser!

Kram😍

PS. För att komma ihåg att göra det har jag en liten whiteboardtavla i köket. Där står det med stora bokstäver att jag ska göra detta. Nu kan jag radera det 🤩

En annan rutin som jag infört 2-3 år tillbaka är att varje månad föra in min dotters räkenskaper i en elektronisk kassabok. Varje månad. Punkt. När sen redovisningen ska göras i januari behöver jag bara rota fram x antal papper, trycka på en knapp och tadaaa - skicka iväg redovisningen till överförmyndarnämnden.

Den vanan har gjort mitt liv så mycket lättare. Tidigare tog jag ledigt en hel vecka i januari för att försöka få ordning på skiten - och det var så jävla många fel överallt, kvitton som saknades etc. Jag är ju matteidiot som sagt, höll på och slita av mitt hår av förtvivlan. Så 30 min arbete varje månad besparar mig detta enorma elände. Tack för det, till mig själv.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Nog överlappade vår tid till en viss del. Jag skrev nog i din tråd några gånger och jag kände att du var på rätt väg även om du hade långt kvar att gå då. Men du resonerar igenom allting och omvärderar där det behövs och förändrar. Det kommer man långt på.

Min årsdag är dagen efter din så det blir lätt att komma ihåg. :)

@Varafrisk @Sattva @Andrahalvlek @vår2022 Tack för gratulationer och för fina ord. :) Jag firade dagen med lite matematik i solen på min altan.

Jobbat med! Suck.

En ny rutin som jag har lobbat med några veckor är att baka bröd. Jag äter mackor varje morgon, och ibland också på kvällen. Köpebröd är svindyrt. Men kostnaden är inte största anledningen, det är mer att jag vill få i mig bra saker. Det ska vara lätt att göra och gott att äta.

Jag har lagat till och tagit bort ingredienser - och nu har jag hittat ett bröd som kräver 10-15 min arbete och 30 min i ugnen. Jag bakar en sats på helgen, samtidigt som jag lagar matlådor, och sen räcker det hela veckan. Fördelar i tre-fyra påsar och fryser in, det är godast färskt.

Andra halvleks tranbärsbröd:
6 dl havregryn
6 dl rågsikt
2 msk bakpulver
2 dl solroskärnor
1 dl hela linfrön
2 dl torkade tranbär
1 liter filmjölk

Blanda de torra ingredienserna med degkrokarna på elvisp ordentligt först, häll på filmjölken och fortsätt blanda, allt torrt ska bli blött. Lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt med hög kant, häll på smeten och smeta ut jämnt med slickepott. Toppa med solroskärnor.

Grädda 30 min i 180 grader, låt svalna under bakduk. Skär upp i rutor. Jag brukar skära upp i 32 små rutor (7 snitt på höjden och 3 på bredden). Dels är brödet mättande och dels är det en smidig storlek att stoppa i påsar.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tack för dina fina ord❤️. Det värmde❤️.

Ha en fin söndag!🌞❤️

Åh som dina ord värmer @vår2022, det känns så otroligt fint att ha någon som vet om och har sätt mig genom allt detta som varit min resa! Så oräkneligt många gånger som dina ord hjälpt mig när jag mått riktigt dåligt, minns speciellt en kväll när ångesten var det värsta jag kan minnas att jag haft utan att vara bakfull eller ta till alkohol. Jag hade aldrig upplevt det tidigare och hade inga verktyg, du kunde sätta ord på och berätta om hur ångest alltid når sin topp för att sedan dala. Jag var så rädd att ta ens atarax men tillslut tog jag även det, jag försökte stå emot många timmar men jag var så trött utan att kunna slappna av och sova så du skrev att det inte är någon fara. Jag är så otroligt tacksam för all din hjälp, all din kunskap har varit och är så otroligt värdefull och jag minns hur jag ofta tänkte att jag vill bli lika klok som @vår2022❤️Kram

Ja visst är det @Andrahalvlek ❤️

Tack @Sattva ❤️

Tack @Varafrisk, så bra att du sätter de orden på det, det känns fint ❤️
Ja det är så sant, vi fortsätter lära genom hela livet och nykterheten behöver för alltid vårdas, det kan jag se så tydligt fortfarande, om jag tagit slut på batterierna ordentligt så kommer blixtsnabba tankar på att svepa något med alkohol! Det är min automatiska varningssignal på att jag behöver se över HALT och se på mitt liv från ett helikopterperspektiv, ibland blir jag så rädd att jag sätter på en podd eller ljudbok om beroende för att friska upp minnet om hur det var och vart jag inte vill tillbaka till och så går jag in på forumet❤️

Hoppas ni får en fin söndag❤️

@vår2022 Åh så skönt att det gått bra! Härligt också att känna att det ändå är okej. Infektion är ju ändå den absolut vanligaste komplikationen efter op hos människor så jag har svårt att se att det skulle vara annorlunda hos djur. Jag skötte mig exemplariskt efter en stor operation men hann inte ns lämna sjukhuset innan jag fick sepsis 😭😂 Skit händer men det är superbra att ni är uppmärksamma. Temp och andningsfrekvens är bra parametrar att gå på för att veta att allt är under kontroll 🙏🏼.

Tack för svar på min lilla utläggning om ångest etc. Ska läsa ditt svar igen och försöka tänka efter och känna in hur jag skulle kunna "lösa det" eller bara ta en BIB och zooma ut?! 😂😂😂 Ta hand om dig och vovve och tack för att du finns ❤️

@Varafrisk Jag är duktig på att sätta igång saker, sämre på att fullfölja över tid. Men jag kämpar på. Tack för pepp ❤️

Kram 🐘

@Varafrisk Tack!❤️. Ja, det var lite extra skönt med beröm när man är lite orolig och i denna situation. Känns som heltidsarbetet gått ned till 75%😁. Tänker att ju mer dagar som går, desto lättare. Både hunden och vi är så anpassningsbara och vi hittar på nya sätt att bete oss på. Kanske är det snart på 50%😁.

Ja, vinflashar kan komma, men vi gör ju ingen aktiv handling av det och det är det viktigaste och att det inte finns något sug😁. Ha det gott! Kram❤️

@Carisie Ja, makarna känner oss bättre kanske än vi ibland tror❤️. Jag behöver bara titta på min man så ser han hur jag mår😂. Ibland betyder det att han ska ligga lite lågt ett tag så jag hinner landa om något rört upp mig och han vet precis när😂. Jag vet också precis när jag ska backa lite. Vi skrattar också gott med varandra😁. Vi är också bra på att prata med varandra och så mycket bättre nu utan alkohol.

Ta hand om dig och er! Kram❤️

@Andrahalvlek Ja, vin flashar men som inte skrids till handling för vår hjärna är inte längre kidnappad!😁

Kram❤️

@Sattva Tack❤️. Märker att ju fler dagar det går i denna nya anpassning med hunden så vänjer jag mig allt mer och slappnar även av mer. Hittar på lite nya ideér för att göra det smidigare. Vi är verkligen anpassningsbara! Kram❤️

@TappadIgen Varmt innerligt Grattis t 5 år🥳🌻Så stort💪🏻

Kram ❤️

@Andrahalvlek Precis som du gör sa den ergonom på företagshälsovården att jag skulle göra. Även om jag inte skulle orka gå en halvtimme el gå till gymmet men gå iaf ut kanske bara fem minuter så gör det. Regelbundenheten är så viktig! Du gör det så bra 💪🏻

Kram😍

@Himmelellerhelvette Varmt innerligt Grattis t dina tre år🎉 Så magiskt, stort att ha tre års nykterhet i ryggen, i kroppen, i själen🙏🏻 Du arbetar så mycket med dina känslor, upplevelser, mående och du tar dig alltid igenom det delvis genom att du skriver här på forumet.
Jag tänker att även om det känns som om man är den som behöver mest stöd så genom att du skriver så får vi andra oss en möjlighet till att tänka efter. Det är ju inte så att nu är jag nykter och jag är fullärd och allt är klart! Nej, hela tiden lär man sig ngt nytt och nykterhet behöver ju faktiskt vårdas🙏🏻

Kram t dig och ha en fin lördag😍🤗🌻