Senaste kommentarerna i forumet

@B.Å Ingen har ens frågat mig om jag kommer på festen, och det stör mig inte ett dugg. De får tycka och tänka vad de vill om mig. Jag bryr mig inte. På min fritid gör jag saker som jag mår bra av, och dit hör inte personalfester längre. Knappast ens back the days, men man bara gjorde det. För att tillhöra ”tuffa gänget”? Som när man stod i rökrutan på högstadiet. Sorgligt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek åh här känner jag igen mig, alla dessa personalfester där vinet flödar – tidigare har man gått all in och fortsatt lite till när man kommit hem.

Blir alltid (eller blev kanske) så ”glad” när någon pissar friskt och helst på andra på fyllan, det har man minsann aldrig gjort själv!

Kommer ihåg när jag genomled min första ångestfulla vecka och hade sån ”tur” att någon Hollywood kändis (kommer inte ihåg vem) drog pinsam piss-skandal den veckan och jag tänkte: ja mycket har man gjort på fyllan – men….tack ska du ha, Gud i himlen, för att jag inte föddes med en sxxpp!

Tycker du gör så rätt som inte går på festen och håller med om att vi medelålders tanter får lov att tacka nej 🥰❤️😂

Jag vet inte alls hurdan jag hade blivit om inte yngsta dottern föddes för 25 år sedan med sina olika handikapp och allt vad det innebar. Det fanns ingen tid att putsa på fasaden. Jag fick dricka ändå för att orka. Hon lärde mig vad som är viktigt i livet - goda relationer ❤️ Och det tror jag att du har till dina barn också!

Det är så lätt i vår samtid att stirra sig blind på yttre attribut, när det som egentligen betyder något är insidan. Senast igår satt en kollega i fikarummet och beklagade sig över att hon börjat chatta med en kille på Tinder, och hennes övervikt bekymrade henne oerhört. Vad skulle han tycka? Och jag lutade mig mot henne, la min hand på hennes axel och sa ”din vikt definierar dig inte ett dugg som människa, du är så mycket mer”. Jag blev genuint ledsen å hennes vägnar, att hon plågas så svårt av sin övervikt i dejtingsammanhang.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du visste inte bättre ❤️ Nu vet du. Finns det möjlighet att prata med barnen om det framöver kanske? Du skulle nog må bra av det. Säga ”jag gjorde fel, för jag förstod inte bättre”. Sannolikt får du bara varma kramar tillbaka ❤️

Kram 🐘

@Se klart Visst är det!? Jag har alltid tyckt att de som inte deltar är tråkmånsar. När företaget fixar personalfest så är det klart att man ska ”ställa upp” och delta! Men så tänker jag inte längre. Livet är för kort för att göra sådant som andra tycker att man borde göra.

Det finns många trevligare sätt att umgås på. Men min kollegor vill festa som de alltid har gjort tidigare. På just personalfesten. Herregud så mycket pinsamheter som hänt. En gång blev jag så onykter att barnens pappa fick stanna bilen på väg hem så jag fick kräkas i diket. Den festen var det fri sprit i baren, det var det ofta back the days. Det har företaget inte råd med längre.

Flera kollegor har på fyllan hånglat med andra kollegor, otroligt pinsamt. På en fest kom en tant glatt skuttande så brösten ramlade ur klänningen 🤣 En annan gång ställde sig vaktmästaren och kissade i hörnet av festlokalen, rakt på en kollegas kavaj. Ja, jösses. Ofta är det inte de närmaste kollegorna som står för det mest pinsamma utan andra avdelningar. Några stycken är väl tankade redan innan de kommer till festen. Sannolikt problemdrickare 😢

Kram 🐘

Tänk vad självupptagen jag själv varit under de 10år som jag självmedicinerade på olika sätt! Jag slipade mycket på ytan för att allt skulle se så bra ut men hur mycket tid hade jag egentligen till barnen?
Detta är något de själva säkert inte kommer kunna sätta ord på. Att jag varit upptagen med mitt mestadels av min tid, städ, matlagning, träna, vara fin. Handla kläder. Allt så ytan ser perfekt ut! Så mycket energi på att dölja istället för att förstå att jag inte mådde bra, att jag behövde stanna upp och jobba inåt, bearbeta allt jag varit med om. Men jag hade inte fått några verktyg för att hantera varken uppväxt eller tonår och när orken inte räckte till för den fina ytan självmedicinerade jag, vilket ledde till ännu sämre självkänsla och ännu mer fokus på fin fasad! Jag är oerhört tacksam över att barnen haft en närvarande pappa, det hoppas jag har räddat upp dom mycket från att ha en mamma som inte riktigt tog sig tid till dom. Jag hade likaväl kunnat vara en som i karriären alltid var på jobb och därmed inte närvarande men jag var där men för upptagen med allt som behövde göras. Satt aldrig still! Det ansåg jag vara lathet, ingen vila, prestige var att alltid göra något!

Halloj @andrahalvlek
Förstår dig helt och fullt! Vi har ju alkoholförbud på arbetsplatsen- alltså inte ett enda glas får inmundigas på kontoret, väldigt skönt. När det vankas fest på lokal blir det ett begränsat antal drink biljetter. Jag tycker dock att såna här megastora fester är snåriga att orka tränga in i när en är helt nykter. Och inser att lägen som ”kräver” ett par glas- det avstår jag.
Går gärna på jobb middag eller mindre mingel där man kan ha nytta av att vara uppmärksam på andra. Stora kalas där man ska kasta sig handlöst in, nej det är inte för mig.
Så skönt att komma till klarhet med saker och ting.
Ha en fin dag! Kram 🤗

Imorgon är det personalfest på jobbet. Halloweentema förstås. Jag har alltid gått på företagets personalfester tidigare. Men festen för två eller tre år sedan var så fruktansvärt tråkig, jag var ju nykter dessutom, så jag skippar helt personalfesterna numer.

Det brukar alltid bli några fylleskandaler, men den tiden är förbi för mig. Mitt företags personalfester är ökända för att generera en massa pinsamt skvaller, men jag orkar faktiskt inte bry mig om sådant längre. Jag orkar inte ens vara åskådare i ett sådant pinsamt sammanhang.

Det är väl på tiden att mogna ifrån sådant i 55-årsåldern 🤣 Just att medelålders tanter och gubbar beter sig som fjortisar har jag extremt svårt för. Enda sättet att stå ut med det är att själv vara packad. Och den utvägen är ju ett minne blott. Tack och lov 🙏🏻

Kram 🐘

Tack så fint @Se klart ❤️ Jag gillar verkligen det där Japanska i att det lagade är konst!

Tack @Andrahalvlek, det är absolut det bästa att kommunicera en gräns för vad jag orkar lyssna på, se vad jag faktiskt kan hjälpa med och inte.

Så mycket kloka frågor @vår2022! Tack! Jag är rätt säker på att jag inte fick utlopp för mina känslor som barn utan min pappas känslor var viktigare. Att mamma övergav mig, flyttade och förblev en som bara hade sporadisk kontakt med mig bidrar nog mycket till min rädsla att bli ensam.
Båda mina föräldrar var så oerhört upptagna med sig själva och deras egna plågor att jag nog blev rätt osynlig och inte ville vara ivägen. Jag trodde ofta det var mitt fel när de bråkade.

Det är precis så jag försöker jobba som du skriver, med att förstå mig själv, varför jag gör som jag gör och känner som jag känner.
Jag försöker förstå varför jag får så dåligt samvete när jag agerar argt mot någon, jag tror jag är rädd att de ska sluta tycka om mig, sluta vilja vara med mig, överge mig. Kan det vara för jag kände att mamma övergav mig för jag trodde det var mitt fel att dom bråkade. Jag ville vara snäll flicka så mamma inte skulle flytta och jag ville att pappa skulle vara snäll och försökte få honom att vara lugnare så mamma inte skulle bli arg.

I mitt vuxenliv vill ha lugn och ro runt mig och blir väldigt stressad av när mina familjemedlemmar blir arga, det triggar gamla sår men människor blir arga och irriterade på varann, det är normalt, det vet jag ändå blir jag så rädd att bli ensam när jag blivit arg…..

Jag sjöng alltså inte för att det var förlovningdag, haha, jag sjöng på kören!

Godmorgon från höstlovet!
Herregud i morse vaknade jag till soluppgång och lövverk utanför fönstret som är nästintill overkliga, en fondtapet som inte hade nått produktion pga för mycket 🍂
Jag har nu ledigt resten av veckan, vaknade i morse av min egen pigghet. Så skönt och ovanligt. Överlag har jag känt att jag fått sova ordentligt på sistone. Den där känslan i kroppen som är rätt sällsynt, här behövs inte mer sömn.
I veckan har jag sjungit och firat förlovningsdag med besök på fin restaurang. Jag älskar fortfarande att gå ut och äta GOD mat men jag älskar inte mediokra restauranger för det finns inget förmildrande med dem- om man inte dövat upplevelsen med tre glas vin.
Jag gillar fortfarande att nån gång ibland gå ner på indiern på hörnan och äta en god Panek Paneer men allt mer sällan. Alkoholen drar ju inte på det sätt den gjorde- alltid redo för ett glas.

Idag har jag en helt ledig dag här hemma. Med start imorgon rasslar barnen in och det ser jag så fram emot. Första gången alla barnbarnen är här samtidigt.
Nu kom en sval liten katt inrusande och upp i min säng. De älskar att vara här där de får vara ute mest hela dagarna. Men den minsta kommer in med jämna mellanrum för att kolla att vi är här.
Sista kaffeslurken sedan får dagen börja på riktigt! Kram på er och njut av dagen.

Jag håller med om detta med medberoende kring andras beteenden och brist på, kanske ansvarstagande? Jag känner att jag har tusen känselspröt ute och det grundlades redan när jag var jätteliten. Jag har ofta tänkt att jag har en medfödd känslighet och det har jag troligt men även min omgivning har triggat den genom att vara orolig och ibland oberäknelig. Tack för ditt tänkvärda inlägg, kram! 🥰

Så väldans bra inlägg här från @vår och @andrahalvlek
Har inget klokt att säga, jag ser det på Inter sätt omöjligt att komma till rätta med det du beskriver- det kommer du att göra, inget snack om det.
De komplexa saker som ligger till grund för just dig eller mig är som var sin världskarta- ingen är riktigt den andra lik.
Skam är tex något som kan ta sig uttryck som vi är vana att känna igen skam. Skam kan nästintill ”inverteras” och beteendet kan istället bli skamlöst. Visst är det intressant att de mest skamlösa kan vara de som tyngs allra mest av känslan. Självhat eller kritik kan ha sin upprinnelse i många situationer. Kanske hur skoltid och tonår gestaltade sig. Kanske en fråga om anknytning i relation till den närmsta, när man var riktigt liten. Nyfödda barn frågar; hör jag till här i människolivet? De allra flesta föräldrar över hela världen klarar av den där ”javisst hör du till, du hör till här hos mig”. Det är så vi är skapade rent biologiskt. Men det finns många skäl till att det där ”javisst” inte blir otvetydigt. Rädsla, oro, kommer jag att klara av föräldraskapet? Nån som behöver mig, alltid? Sånt brukar räta ut sig, men sätter olika typer av spår i oss.
Livet är- om vi har tur- långt och hoppfullt och varje dag är full av hopp. Kring förståelse för sig själv. Förlåtelse? Försoning med alla ens trasiga och limmade delar? Du vet att man i Japan betraktar lagning av föremål som en konst. En skål som lagats- är mer värdefull än den som aldrig gått sönder.
Det går att fundera på många olika sätt. Jag har läst mycket om affekt-teori som stämmer för mig. Grundläggande effekter och tillåtelse att ge uttryck för dem (sol också @vår skriver om)
Och hur affekter (sorg ilska glädje, bland andra) kan hitta nya vägar ut i en annan kostym.
Min ilska har många gånger varit sorg och rädsla.
Min otålighet inför vad jag kallar ”tafatta” människor är kände mer en känsla som gäller mig? Jag behöver öva på att vara lite frågande, låta saker ta tid, vara i skogen av ovisshet fast det mörknar.
Ja, våra berättelser om våra liv är lika och olika.
Jag tänker att du skulle ha jättestor hjälp av en bra terapeut och med just tålamod att jobba sig igenom olika metoder för att hitta det som funkar för just dig. Bara dig. Kramar.

Jag tror att jag skulle haft mer energi om det inte vore för mitt jobb🙄Just nu är det så mycket som suger där, tack och lov att jag får förtroendet att träffa alla fantastiska föräldrar🙏🏻
Går på yinyoga, om man har missat ett pass så kan man ta igen det på ett annat pass. Så ikväll var jag på sensiyoga och jag var själv med ledaren. Vilken lyx!
Båda dessa yogaledaren är helt fantastiska! Guidar mig/oss gm passet…gör att jag känner mig så omhändertagen och speciell. Tacksam över att jag börjat på yoga🙏🏻

@Ny dag Tack fina du❤️. Du inspirera mig med din envishet och med att du inte ger upp! Du besitter massor av styrka och mod och det leder dig framåt och mot en stabil nykterhet. Du jobbar på så himla bra! Var stolt över dig själv för din styrka och ditt mod. Kram❤️

@aeromagnus Tack för grattis ❤️ Jag älskar varma bad, så spa var perfekt. Spa ska tydligen betyda ”hälsa genom vatten”, och det stämmer bra.

Kram 🐘

@Geggan ja du mitt byte av arbetsplats har nog bidragit mycket till detta. En arbetsplats där vi följer beslut. Där vi jobbar mot samma sak och inte gör lite som vi vill som man gjorde på min gamla skola/arbetsplats. Slutat med antabusen nu så nu är jag fri från medicinen och kan dricka om jag vill men det vill jag absolut inte. Jag mår prima och så ska det förbli. AA-möten är så värdefulla och ser fram emot möten. Det är nu 10 månader lite drygt sedan jag tog mitt sista glas alkohol. Ska försöka gå ned i vikt igen och träna.

Grattis i efterskott. Hoppas ni hade en underbar spa-vistelse

@Himmelellerhelvette Jag har också väldigt svårt för personer som bara spyr i mitt knä. Alla oförrätter i världen vill de spy upp i mitt knä.

Det som har hjälpt mig är att prata om det. Förklara att jag känner mig nästan hudlös och när de är så negativa äter det sig in på benet i mig. Sen förklarar jag att jag behöver fokusera på det som faktiskt är positivt, att för mycket negativitet är skadligt för mig. Då brukar samtalsnivån bli bättre.

Jag har en kompis som alltid gnäller. Om allt. Nu kan jag höja handen och säga ”stopp”. Då skrattar hon och säger ”javisstja, vad gjorde du i helgen?” Värt att försöka om man vill behålla vänner. Vissa vänner är dock så energislukande att man mår bäst av att hålla dem kort. Man behöver inte bryta relationen, bara ses mer sällan och då under i huvudsak trevligare former. Gå på teater eller bio ihop tex.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Kan det du skriver vara det som du själv upplevde som barn? Att du inte fick ge utlopp för dina arga känslor? Att när du blev arg så möttes du med hård och dömande ton? Att det inte fanns tålamod för dig och dina känslor? Att du kände skam, dåligt samvete över dina arga känslor? Att det gjorde dig tyst? Eller att genom att vara arg så fick du i alla fall uppmärksamhet?

Du skriver om dina tankar om dig själv ”Tänk om jag blir en sån som folk inte orkar med för att jag bara klagar och gnäller… Jag blir arg när folk lägger för stor vikt på mig att hjälpa dom må bättre, att bli deras papperskorg där de kan tömma sina eländen. Men det är jag själv som öppnar upp för det så jag sätter mig i sitsen själv och sedan sviker jag vänner när jag inte orkar med gnället längre”.

Kan det vara för att det var så du blev bemött som barn när du gnällde, man orkade inte med dig och vände dig ryggen? Att du internaliserat i dina tankar om dig själv, att du kanske är en som klagar och gnäller och då finns risken att folk inte kommer att orka med dig? Känslor av ilska som du känner när folk lägger för stor vikt på dig att hjälpa och att du blir en papperskorg. Kan det vara för att du fick ta för stort ansvar som barn att vara dina föräldrars hjälpare och även deras papperskorg? Men att mönstret, medberoende beteendet, sitter kvar att vara en papperskorg för andra? Att du känner en ilska för att det var så för dig? Och att du inte orkar vara en papperskorg, men känner dig som en svikare för att du inte orkar vara det? Du får dåligt samvete.

Vi lär oss som barn via våra föräldrar hur vi kan hantera olika situationer och livet. Det är våra rollmodeller och vi tar med oss dessa mönster i livet och som vuxna. Mycket av våra känslor, som ilska, irritation, skam och dåligt samvete mm kan vara för att vi inte har så bra sätt eller verktyg att hantera dem på, för vi har inte fått träna på det som barn. Vi kapslade in ilskan inom oss.

Det är jättebra att du reflekterar över dig själv och hur du känner och det märks att du vill förstå varför du känner och fungerar som du gör. Många gånger lägger vi fokuset på att vilja förstå varför andra fungerar som de gör, men det är bättre att lägga fokuset sig själv och varför man fungerar som man gör. Tex med frågor till sig själv likt de jag tidigare skrev.

Jag uppfattar det som att du bär på ilska som behöver få komma ut, utan att du ska behöva känna dåligt samvete. Att det är något som skaver hos dig för att det liksom ställer till det för dig i livet och att du behöver hitta verktyg för att kunna hantera detta. Det är tex något som du skulle kunna jobba med tillsammans med en psykolog, för det är knepigt att reda ut själv. Jag har egen erfarenhet av att känna skam, ilska och sedan ha dåligt samvete för det, men genom psykologsamtal kan jag tydligare se hur det har hängt ihop i min barndom, hur ilskan varit inkapslad och jag har hittat verktyg för att hantera det.

Lite reflektioner från mig. Ha en fin tisdag!❤️

Tack @vår2022 ❤️ Det triggar något argt i mig när tex min vän inte kommer vidare. Kan det vara för att min pappa är precis sån? Som bara ältar och jämrar sig, så synd om honom, allt är alla andras fel? Jag har klippt med honom för jag inte orkar mer men jag drar åt mig sånna personer. Som om jag kan hjälpa andra med samma problematik och sedan lyckas jag inte där heller och sedan är jag väldigt rädd att själv bli en som vältrar mig i negativitet. ”Tänk om jag blir en sån som folk inte orkar med för att jag bara klagar och gnäller” Jag tror inte att jag uppfattas så men är vansinnigt rädd för det.

Jag har nog tagit ganska mycket ansvar för båda mina föräldrars måenden genom livet och jag blir arg när folk lägger för stor vikt på mig att hjälpa dom må bättre, att bli deras papperskorg där de kan tömma sina elenden. Men det är jag själv som öppnar upp för det så jag sätter mig i sitsen själv och sedan sviker jag vänner när jag inte orkar med gnället längre. Då känner jag mig som en elak egoistisk människa som kommer bli ensam och inga vänner ha kvar tillslut? Jag dras till trasiga människor för att laga dom men jag vill dras till glada positiva människor. Mina känslor som barn blev nog bara arg tror jag och det blir jag nu som vuxen med. Sen får jag dåligt samvete. Jag skriker inte och flippar ur men blir hård i tonen och dömande. Usch känner mig så hemsk när jag känner att jag dömer människor för att de inte tar sig vidare.

Tack för dina kloka frågor! Dom hjälper till att skruva på mina frågor om mina beteenden. Hur kommer jag nu vidare, är mina nästa steg kanske då❤️

@Ny dag Tack för grattis ❤️

@Andrahalvlek Grattis i efterskott🎉🥳🎉🥳🎉🥳! Härligt att du firade med både spa och familj!!! ❤️❤️❤️

@vår2022 🥳🥳🥳🎉🎉🎉 3 år i frihet! Stort Grattis och så tacksam över att du fortfarande hänger kvar här och inspirerar, stöttar o vägleder oss som vill men som ännu inte är stabila i nykterheten! ❤️❤️❤️

@vår2022 Tack för grattis ❤️