Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Ett försenat grattis på din födelsedag!🥳🥳🥳. Låter som en skön dag och fin samvaro på spat med din kompis. Precis så ska man fira och unna sig själv sin egna födelsedag.

Kram❤️

@Andrahalvlek Tack!❤️ det känns rätt mäktigt😁. Ja, man får hitta sin grej, sin utmaning. Jag har inte ställt upp i speciellt många lopp, några blodomlopp bara och det är inte det som varit min motivation egentligen. Gillar bäst att springa själv i min skog med hög musik och få den sköna känslan efteråt. Vi var ett gäng på jobbet som anmälde sig och jag hakade på. De är så mycket yngre än mig och snabbare, men jag körde mitt egna lopp i min takt. Ja, vi lär oss hela livet om det mesta och söker balans. Just nu känner jag balans, men det kan tippa och då får jag hitta vägar till att hitta balansen igen. Som nykter är förutsättningarna så mycket bättre!

Kram❤️

@vår2022 Grattis till din första halvmaraton! Mäktigt 🤩 Jag sprang lite för ett tiotal år sedan, men min formkurva har stupat tvärbrant. Och det är okej, jag kämpar på med annat. Grattis också till att ha hittat balansen mellan intäkter och utgifter, det jobbet håller jag också på med för fullt. Fullärd blir man typ aldrig. Balans, balans, balans.

Kram 🐘

@vår2022 Tack för din bild av mig, den stämmer så bra🙏🏻Kram ❤️

@Himmelellerhelvette Här kommer lite frågor du kan ställa dig och som kanske kan hjälpa till.

Varför vill jag komma med goda råd? Hur känns det när jag kommer med goda råd? Vad skulle jag känna om jag inte kom med goda råd? Vad förväntar jag mig av den som jag kommer med goda råd till? Vad känner jag när det står still hos den jag ger goda råd till? Är det en känsla jag känner igen från förr? Hur kändes det? Vad hände, var var jag och vilka var med när jag kände den känslan? Hur hade jag velat bli bemött?

Känner jag igen känslor och beteende från min uppväxt när jag ger goda råd? Tog jag ansvar för andras mående? Vad kände jag för känslor? Kunde jag visa upp mina känslor? Finns det mönster från min barndom i mitt beteende idag som vuxen?

Ha det gott!❤️

Tack för dina tankar @vår2022 ❤️ Det är bra, att ta reda på vad funktionen uppfyller idag… vem är jag om jag inte alltid försöker komma med goda råd? Gillar jag att komma på goda råd eller är det mitt ego som vill ha bekräftelse, är det okej att det är båda orsakerna? Vad är mitt medberoende sedan barnsben och vad är hanterbart? Jag gillar när man kommer någon vart men ogillar när det bara står still. Alla kan jag inte förstå mig på eller hjälpa…..
Det får snurra på lite mer i hjärnan om detta, gillar input så kom med tankar kära forumvänner❤️

@Se klart Det du skriver om är ett ämne som kommer upp i många trådar nu och ett alltid lika aktuellt ämne. Jag tycker att det är fascinerande och intressant att diskutera. Skrev ett inlägg till @himmelochhelvete tidigare idag och lägger in även här.

Tänker att med i det mesta vi gör så fyller man en funktion, medvetet eller omedvetet. Man uppfyller ett eget behov i den funktionen. Det kan handla om flera funktioner som tex att undanhålla tristess, skapa saker, svårt att vara stilla, få kickar, fly, rädsla för att göra fel, rädsla för att förlora någon och dess kärlek.

Det vi har med oss från barnsben har utvecklat olika funktioner som vi behöver för att fylla våra behov. Jag har själv varit en som ofta var den man vände sig till vid problem bland vänner. Jag uppslukades av det och fanns alltid där. Det fyllde en funktion för mig att vara behövd. Minns också när jag inte behövdes längre, så uppstod en slags tomhet inom mig och en känsla av att inte vara behövd mer. Har inte heller tidigare riktigt vågat säga ifrån i vissa sammanhang av rädslan att förlora någon.

Tänker att det är lite medberoende symptom. Ett medberoende som man lärt sig sedan barnsben, att det är ett sätt man lärt sig att knyta an till personer. Om man säger ifrån så kommer rädslan att förlora någon, man förlorar sin kärlek från personen, att man gör fel. Att man lärt sig att finnas till för andras behov. När man sedan inte är behövd så blir man tom, för man har inte kontakt med sina egna behov.

Så det som är viktigt är att bli medveten om vilken funktion som det fyller hos mig. Vad mina beteenden har för funktion hos mig och vilka behov det uppfyller. Detta sätt att utforska mina funktioner och behov har ökat min självkännedom och även min självmedkänsla.

Kram❤️

Det är mycket som skett i samband med min 3-årsdag och jag känner mig nöjd😁.

Jag har nu genomfört ett halvmaraton och kommit till min målvikt inför det. Jag har tränat kontinuerligt i 3 år njutbart och hållbart. Har hittat ”det” som gör min vikt hållbar utan ansträngning och med långsam hållbar viktnedgång. Det kunde jag inte anat för över 3 år sedan. Jag har alltid varit aktiv med promenader och vandring i skog och mark, joggat i perioder, hållet på med dieter och så, men i och med att jag slutade dricka förändrade jag mitt liv till ett hållbart liv. Tidigare var det mer ett slags måste över livet, nu är det en livsstil och mer glädjefyllt, helt enkelt mer hållbart och självklart. Tänk vad ett nyktert liv kan göra gott i ditt liv❤️

@vår2022, @sattva
Tack för era kloka inspel och tankar, blir väldigt glad och ödmjuk att det finns ett sådant ”nät” av att bli emottagen här på något vis. @vår2022 jag förstår hur du menar kring detta med tankar och att öva och ta ansvar för sina känslor. Jag försöker hänga med i forskning just kring hjärnan- så otroligt spännande, inte minst ur det ju varit ett empiriskt forskningsarbete denna resa i att bli nykter, lära om vad gäller tex belöningar men också självmedkänsla, det hänger ju ihop!

Jag tror att jag hade en väldigt knepig första tid i livet som präglat mig mycket, och har hållit mig upptagen. De sista åren har jag upplevt att detta nästan accelererat- trots nykterheterns lärdomar. Där det finns ”hål att stoppa i”, där premierar jag att hjälpa till. När det är tomt på ”hjälpa till” (sällsynt) tänker jag ”ska komma ihåg att plocka ihop lite fina blommor till min granne”. Inget fel- men felet blir lite att jag bara öser på.

Hur detta hänger ihop med min första tid i livet är svårt för att inte säga omöjligt att gå in på här. Det är en sorts känslomässig förståelse kring sig själv, tidiga minnen, ordlösa upplevelser, som ändå går att både förstå och bearbeta utan så mycket drama.
Det är starka och känslomässiga timmar hos min terapeut men nödvändiga.
Därför @sattva tänker jag att det finns flera lager i dessa frågor, och kan hamna olika på individnivå. Sedan måste man liksom ha med sig alla delar på sitt lilla tåg. Vänta in somligt, inte ha för bråttom.

@himmelellerhelvette - min terapeut är i grunden psykoterapeut och arbetar utifrån anknytningsteori, (liksom Old School) men hon använder sig också av KBT och ger mig läxor som jag ibland gör- men ibland tycker jag att ”görandet” blir svårt när känslorna inte hänger med. Då säger hon att jag ändå ska ”göra” och det tror jag hon har rätt i 🥰
Men jag är nog en lite bångstyrig patient/klient. Jag kan via admin tipsa dig om henne (om du vill) men skriver inte mer om henne just här. 😍
Hon tar emot klienter både live och på länk tror jag.
@varafrisk tack för att du hälsar på här! Ja vi får kämpa på med empati och kanske att på riktigt förstå att allt det vi säger till barn eller vänner- gäller även oss själva. Jag ser fram emot 60 och vad livet därefter ska innebära- om jag får vara frisk!
Ha en fin söndag, alla, kram ⭐️

Mellan raderna framträder bilden av en duktig flicka som försöker bära hela världen på sina axlar och samtidigt bortser från sina egna känslor. Jag kan ha gjort en felaktig analys dock men... Hon pressar ner och stänger av en stor del av sig själv – kanske av skam, kanske för att det är för svårt att sortera tankarna, eller för att smärtan är för stor. Men det är avgörande att lyssna på alla känslor, att erkänna dem utan att döma. Först då kan man vägleda sig själv utifrån det som känns sant och äkta. Det innebär att ge varje känsla en plats vid bordet och låta dem få finnas där – alla är välkomna. Därefter kan man lära sig att vara sin egen bästa vän och ge sig själv den vägledning man behöver.

När en familj går sönder bär alla ansvar för sina egna känslor. Det är viktigt att inte ta på sig andras bördor, och det är lätt att försöka bära hela skammen och skulden vid missbruk. Men orsakerna till obalans är många, och missbruk är bara en del. Alla i familjen måste våga se sin egen roll i dynamiken, att våga vända spegeln mot sig själva. Det kräver att man sätter gränser och inte låter allt spilla över på en själv – för det leder till en osund struktur som inte främjar en dynamisk familj.

Låt varje känsla få ta plats vid familjebordet, men var också noga med att hitta det som stärker er alla och bygger en trygg bas. Låt inte missbruk bli den centrala pelaren som allt kretsar kring. Se till helheten, annars ger ni inte alla möjlighet att finna inre balans och lugn.

Din familj måste hitta sina egna sätt att hantera oron för dig – den oron är deras, inte din. Du behöver bygga upp ditt självförtroende och lita på din egen förmåga, utan att bära deras känslor. Känslor är vägvisare; om vi lär känna dem kan de visa oss när något behöver förändras. I vårt individualistiska samhälle får vi sällan lära oss hur vi samverkar med andra, men det är nödvändigt för att skapa en dynamisk och levande gemenskap.

@Se klart Tack! Jag brukar säga att jag samlar på relationer, och relationen till min ex-svärmor är värdefull. Just nu sliter hon hårt med att halvt om halvt vårda sin åldrande make, och värre lär det bli. Det finns en tid efter maken också, och då tänker jag finnas där och lyssna och peppa.

När jag och hennes äldste son separerade sa hon: ”Han är min son, men jag förstår dig. För mig är du alltid nn och hos mig är du alltid välkommen”. Jag tog henne på orden. Och jag och äldste sonen, barnens pappa tillika hundvakt, har en synnerligen god relation efter vår separation. Han är som en bror för mig. Att dessutom få inkludera min egen mamma i den gemenskapen är oerhört fint ❤️

Och ja, minst tio år till ska jag jobba. Och jag mår bra på jobbet nu, här kan jag stanna i tio år. Om det jag gör finns kvar som produkt om tio år. Oavsett känner jag tillförsikt. Allt blir som det blir och går som det går. Jag får sitta still i båten och gunga med.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag tänker att med i det mesta vi gör så fyller man en funktion, medvetet eller omedvetet. Man uppfyller ett eget behov i den funktionen. Det kan handla om flera funktioner som tex att undanhålla tristess, skapa saker, svårt att vara stilla, få kickar, fly, rädsla för att göra fel, rädsla för att förlora någon och dess kärlek.

Det vi har med oss från barnsben har utvecklat olika funktioner som vi behöver för att fylla våra behov. Jag har själv varit en som ofta var den man vände sig till vid problem bland vänner. Jag uppslukades av det och fanns alltid där. Det fyllde en funktion för mig att vara behövd. Minns också när jag inte behövdes längre, så uppstod en slags tomhet inom mig och en känsla av att inte vara behövd mer. Har inte heller tidigare riktigt vågat säga ifrån i vissa sammanhang av rädslan att förlora någon.

Tänker att det är lite medberoende symptom. Ett medberoende som man lärt sig sedan barnsben, att det är ett sätt man lärt sig att knyta an till personer. Om man säger ifrån så kommer rädslan att förlora någon, man förlorar sin kärlek från personen, att man gör fel. Att man lärt sig att finnas till för andras behov. När man sedan inte är behövd så blir man tom, för man har inte kontakt med sina egna behov.

Så det som är viktigt är att bli medveten om vilken funktion som det fyller hos mig. Vad mina beteenden har för funktion hos mig och vilka behov det uppfyller.

Lite tankar från mig. Ha en fin söndag! Kram❤️

Tack fina @Varafrisk❤️ Jo jag har också tänkt att jag kanske flyr mina egna problem genom att försöka lösa andras men nuförtiden tror jag nog mer det är en vana som sitter kvar.
Sedan älskar jag problemlösning, att förstå dess bakomliggande orsaker, när jag förstår vad det är folk brottas med då är det lättare för mig att släppa det sedan. Till exempel om en person säger att den aldrig kan sluta tänka på mat eller hur mycket den ska äta eller om den ska äta den saken eller låta bli. När det är en ständig fight inne i huvudet. Då kan jag fundera på problemet och komma fram till att personen kanske är sockerberoende och bör låta bli allt som är snabba kolhydrater precis som du och jag bör låta bli allt med alkohol. Sedan om det inte är det personen lider av spelar ingen roll utan bara att jag hittat en lösning för mig själv gör att jag kan släppa det.

Tack @Blenda ❤️ Jag tycker ändå jag har jobbat mycket med den biten att lyssna på min egen vilja men det finns såklart många saker jag fortfarande behöver jobba på och det kanske är de sakerna mitt undermedvetna försöker påminna om.

Kram och ha en fin söndag ❤️

@Sattva Tack fina du för fina ord❤️ kram❤️

@Himmelellerhelvette Tack fina du❤️. Det är lite märkligt hur ett sådant här forum kan betyda så mycket och att band skapas. Det har känts fint att få följa dig och stötta dig, det är mycket igenkänning i saker och ibland är det lättare att utifrån se. Själv är det så lätt att snurra in sig och fastna och då kan en hjälpande hand utifrån kanske vara en hjälp till att hitta en väg framåt. Det gör mig engagerad att vara ett stöd och jag tar mig tid till det. Hinner inte lika mycket nu, men gör så gott jag kan. Det som engagerar mig är också samtalet och det utbytet som sker av tankar och funderingar, jag lär mig massor. Kram❤️

@Varafrisk Tack fina du för så fina ord❤️. Din bild av mig stämmer bra av hur jag helst tillbringar min lediga tid. Ska iväg till stugan to-mån och gå i skogen med hundarna och maken, elda, basta och iskallt dopp. Det ska bli härligt! Min bild av dig är att du gillar att göra små äventyr på olika ställen och städer, gå på restauranger och konserter och njuter av en färsk bukett blommor. Du jobbar på så bra även fast det är en hel del utmaningar i ditt liv, just nu. Kram❤️

@B.Å Tack fina du❤️. Vad fint du beskriver en mjuk fluffig bomullsboll som växer och täpper till hål inom dig. Jag tycker att det är en fin beskrivning på vår sanna inre röst, sinnesro och acceptans. En självmedkänsla som växer inombords, vår godhet som finns inom oss som börjar få en större plats hos oss, att vi är bra som vi är och duger. Att vi ska tillåta oss och lita på vår inre sanna röst, få sinnesron och acceptans. En godhet som kör över den självdestruktivitet som alkoholen tog fram. För mig är det gud på något sätt, en gud inom mig. Jag är nog inte religiös men jag kan känna andligheten inom mig. Det goda som finns inom mig.

Tack för allt du delar med dig och så fint du stöttar nya som kommer in här, det är så betydelsefullt. Och du får skriva i vilken del du vill på detta forum, du är hjärtligt välkommen! Vi är alla likar oavsett hur långt vi kommit i vår nykterhet. Kram❤️

Grattis kära @andrahalvlek, du är ju fortfarande ungdom!
Mysigt det lät både med spa pch familjen- extended eller ej, jag har också haft extramammor genom livet (och pojkvännerna…) Om man som vi upplevt vissa brister i uppfostran blir man ganska bra på att kompensera sig via andra.
Njut av söndagen och växla inte upp hela dagen, kram 🥰

@Molnet Tack! Det gick hur bra som helst. Ett glas alkoholfri bubbel och två alkoholfria öl blev det för mig, och vi satt i tre timmar och åt och babblade. Hur mysigt som helst 🥰 Min kompis tog bubbel och cider med alkohol men inte mer än så.

Har precis kommit hem från gemensam middag hemma hos ex-svärmor, som fyller 79 år idag. Att vi fyller dagarna efter varandra innebär att vi oftast firar ihop på något sätt.

Räknade ut att vi i år känt varandra i 35 år. Hon är viktig för mig, på ett sätt har hon varit mer mamma för mig än min egen mamma någonsin har varit. Min mamma var med på middagen också, kul att hon vill följa med. De två funkar svinbra ihop också.

Nu är jag trött och rejält nedvarvad. Snart dags att börja ladda för ny arbetsvecka.

Kram 🐘

@vår2022 stort grattis, till nykterheten och livet. Vilken förebild du är för oss som får äran att resa tillsammans med dig ❤️❤️

Så fint du beskriver din ”inre röst” och hur den leder dig….jag har försökt sätta fingret på vad det är som hänt, för visst är det något som händer och växer inom oss som gör att vi blir fria. Jag har försökt tänka på det som en snöboll som växer inom mig….inte en kall snöboll utan en mjuk och fluffig och nästan gjord av bomull, den bara växer och växer och täpper till hålen som alkoholen lämnat efter sig. Jag är inte religös men undrar om det kan vara han den där ”Guden” man pratar om AA…är det våra sanna röster och det mjuka fluffet som ger oss sinnesro och acceptans?

Jag är så glad för din skull och tacksam för att du delar så fint med dig. Att få gå i dina fotspår motiverar mig på min resa ❤️

Kram 🤗

@Sattva Tittar in till dig men en kram!!

@Geggan Tack för att du tittar in hos mig! Ja, när det gäller jobbet så gäller det att ha näsan över vattenytan. Om jag börjar fundera för mycket, i synnerhet på min kuratorskollega men även andra då tar det så mycket energi. Och, hur det är i vår kuratorsgrupp...det gäller verkligen att inte fundera djupt. Kanske använda Sinnesrobönen...att acceptera vad jag inte kan förändra och ha mod att förändra vad jag kan. Och, när det gäller förändringen så handlar det om att stå upp för mig själv, tro på min förmåga och vara ärlig i situationer som är svåra.

@SattvaTack för titten!

@Blenda Vad kul att du tittar in! Tack! När jag började på behandlingen började jag gå på NA för i min stad fanns inte AA då. Gick dit ganska frekvent fram till i våras, tror jag, men sedan har jag inte varit där särskilt mycket. Jag vet inte om jag finner kraft i tolvstegsarbetet nu utan det är mer att har jag påbörjat något så ska jag slutföra det också. Jag känner att jag kan inte uttala mig om det fullt ut om jag inte gör alla stegen. Jag hade inte träffat min sponsor på tre månader. Har varit alldeles för trött och inte haft lust till stegarbetet. Men, det får ta den tid det tar.

Ska snart bege mig till gymmet, vet inte om det blir med cykel el med bil. Tar jag cykeln då är uppvärmningen klar. Sitter fortfarande i min morgonrock, har suttit lite längre och skrivit här på Alkoholhjälpen. Under veckan som gått i synnerhet de senaste dagarna har jag inte mått alls bra i min mage, har ju IBS. Har jobbat men haft ont och ja...ni vet ju...varit väldigt trött. Har inte varit så restriktiv med min kost men ska försöka vara det. Har en bok om FOD-MAP-metoden med recept och listor med vad som är bra att äta och vad som kan vara mindre bra eller inte bra alls. Jag känner att jag behöver göra en förändring med kosten först samt ta mer promenader för även om gymet är bra så blir det inte samma rörlighet. Om jag tar itu med detta och besvären inte minskar då får jag nog ta kontakt med vårdcentralen. Var hos min terapeut igår som är sjuksköterska i grunden. IBS blir ju även påverkad av hur man mår, av stress osv.

Att vara ständigt trött och inte blir för sorgsen i det handlar mycket om acceptans, tänker jag. Jag tror ingen förutom en kollega på jobbet vet hur jag mår. Jag berättar inget för chefen för då kanske hon tar ifrån mig de bitar i mitt jobb som jag tycker om vilket jag inte vill. Det känns inte heller som hon är så intresserad. Hon är mycket borta från jobbet och är hon på jobbet så sitter det en lapp på hennes dörr att hon sitter i möte. Det är ingen bra stämning på jobbet nu...och det är många nya kollegor, och många unga kollegor. Jag har absolut inget emot att jobba med unga kollegor, tycker att det är en tjusning med olika åldrar. Usch, vad jag låter negativ! Så negativ är jag väl inte men jag längtar till orka lite mer....fast som sagt var ...acceptans var ordet!

Ska vara ledig i veckan som kommer, torsdag och fredag. Ska åka till Västkusten på torsdag och sova till fredag därefter ner till Gbg och sova till lördag. Hoppas att magen mår bättre då! Ska bli gott med lite miljöombyte.

Så himla skönt ändå att alkoholen är en icke-fråga. Har inte ett uns av sug. Tänk att det är snart två år sedan jag drack! Näst efter barnen är det bästa beslutet jag har tagit i mitt liv...att sluta dricka! Så tacksam!

Ha en fin lördag! Och, imorgon bitti blir det ljusare men mörkare på kvällen!

Kramar!!

@Andrahalvlek Grattis på födelsedagen.Lät som ett trevligt sätt att fira den på & hoppas att din kompis tog dina nyktra val på ett positivt & lättsamt vis.

Fin läsning @Varafrisk och jag tror att din trötthet kommer att ge med sig förr eller senare. Du är ju fortfarande i en enorm omställningsprocess.
Jag minns en gång för länge sedan - när jag var nyförälskad i AA och försökte uppmuntra dig att våga ta steget dit. Nu är det ombytta roller för oss två, jag har lämnat 12-stegsarbetet och du finner styrkan i det. Tänker att det är precis så det måste vara med nykterheten, att våga leta tills man finner sin egen väg. Kram 🥰

@Se klart Vill titta in hos dig för det var så länge sedan. Läser om ditt liv som rullar på. Om katter, fest, vila, stugan, barn mm och om empati, att det är lättare att vara snäll mot andra än mot sig själv. Så är det även för mig..min terapeut brukar säga till mig "kan du ge dig lite snäll självmedkänsla ...men det är så svårt. Jag har ett starkt inpräglat "man ska inte förhäva sig" inom mig. Eftersom jag arbetar som kurator så skulle jag vilja säga att jag lever ofta inte som jag lär. Man får öva lite då och då så kanske det blir lättare...

Önskar dig en fin helg...har för mig att du skulle på fest..hoppas att du får riktigt kul!

Kramar!!

@Geggan Får också känslan av att du njuter av ditt liv. Att du aktiverar dig med sådan som gör att du mår gott! Så härligt att höra!

Varm kram!

@Andrahalvlek Stort Grattis så här dagen efter på din 55-årsdag! Det lät väldigt mysigt!

Vill bara skriva att jag är en av dem som inte färgar mitt hår men gör slingor och kommer fortsätta att göra det. Jag blir inte gråhårig men väldigt mörk. Slingorna gör även mitt hår lite tjockare under en kortare period vilket är så skönt! Men! Viktigt att färgen överensstämmer med mitt ansikte/ålder. Hade jag haft ett kraftigare hår och inte varit blond från början ja, då hade jag nog alltid hållit på och klippt och färgat mitt hår för att jag tycker att det är så himla kul! Precis som det är väldigt många kvinnor som låter sitt hår ha sin "egna" hårfärg så är det knepigt att det har varit som en norm att kvinnor måste färga håret när det ändrar färg pga åldern. Alla blir ju inte gråhåriga en del blir ju riktigt blonda/vita i håret. Ok...men vi är olika och var och en får göra vad som känns rätt för den!

Ha en fin lördag! Kram!

@Himmelellerhelvette Jag tycker att du själv beskriver väldigt vad du håller på med 😊
Jag har gjort likadant i hela mitt liv.
”Jag gör saker jag inte vill för att andra vill, och för att jag vill vara till lags går jag över och trampar på min egen vilja” I den meningen finns både ditt vill och ditt inte vill.
Du vill vara till lags.
Det speglar i min värld en jakt på kärlek, en vilja att tillhöra flocken, genom att behaga.
Du trampar samtidigt på din egen vilja. Det ser jag som din innersta egentliga vilja, den som inte riktigt fått ta plats genom livet. Att få duga och bli älskad som du egentligen är.
Så är det i alla fall för mig. Genom detta förhållningssätt har jag tillåtit både mitt medberoende och sedermera mitt eget alkoholberoende (flyktsoda) fått gro.
Dags att bryta mönster på djupet, och du gör det väldigt bra med din starka reflektioner.