Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina tankar om forumet TappadIgen! Jag kommer att ta med mig dessa då vi uppdaterar och gör om alkoholhjälpen.

/magnus

Säkert värsta helgerna för många barn..?..Det pyntas, och fejas, och bakas, och lagas..Sen när lugnet och fridfullheten ska infinna sig..?✨?Då börjar det glöggas och snapsas..?..Jag är så glad att jag/vi sluppit ifrån skiten..I år blir det en jul med jobb, men även lite julmiddag med ex-svärmor..Vi har fått en fin kontakt igen..Jag försöker medla mellan hennes nya ”svärdotter” och vår övriga familj..Har varit en hel del turbulens minst sagt mellan dessa..Nya ”svärdottern” har stora missbruksproblem, och har då betett sig illa..Jag hoppas att hon tillfrisknar (även x-et)..För allas skull..Huvudsaken nu är att ha någorlunda bra relationer..Var och en får skämmas för sig själv, som en klok man sa..???

Det fick jag idag för arbetet jag har gjort med hemsidan hittills. Gött! Då är det ännu mer värt jobbet jag lagt ner. Roligt jobb och beröm = vinn-vinn.

Jag är lite på sluttampen med jobbet nu inför julen. Har gjort det jag kan för att förbereda den första tiden år 2021. I mitt jobb behöver man ju alltid ligga några månader före i planeringen. Samtidigt inväntar jag helt avgörande och viktiga beslut i den fortsatta processen, och det är så tröttsamt. Att behöva vänta på andras beslut. Suck. Något besked innan julledigheten får jag inte, och sen går halva januari innan vi fått hjulen att snurra igen. Men det är som det är.

Så jag tar det lite chill. Igår när jag satt i videomöte, där jag hade typ en punkt på dagordningen, hade jag mikrofonen avstängd och satt och sorterade mappar på datorn. Lyssnade med ett halvt öra. Himla praktiskt. Inte konstigt att folk får mer gjort hemma om de kan fortsätta jobba medan alla dessa möten pågår ?

Min chefs chef, dvs högste chefen i vår del av landet, ägnar lätt 90 procent av sin arbetstid åt möten. Nu på video då, så hon slipper åtminstone resorna. Sen är hon mötesproffs också. Det är en njutning att gå på möten eller förhandlingar med henne som samtalsledare. Hon antecknar hela tiden samtidigt som hon leder mötet, alternativt ger det uppdraget till någon annan. När mötet är klart är protokollet klart. Hon är helt grym på att fördela ordet och leda processen framåt. När man går därifrån känner man att saker blivit gjorda. Check, check, check liksom.

De värsta mötena är när alla sitter och tycker olika, eller så tycker de ingenting, och allt spretar åt alla håll och jag vill bara ställa mig upp och skrika ”kan någon bestämma något”. Så är tyvärr mötena med tjejjouren, men på zoom är det lättare för mig att distansera mig. Jag känner inte den obehagliga stämningen i rummet på samma sätt. Den stämning som gör att jag måste yttra mig eller ta tag i saker för att ingen annan gör det. Trots att det inte är mitt ansvar någonstans, men den som borde ta ansvaret har inte förmågan eller är lat helt enkelt. Feg möjligen.

Jag fortsätter jobba på mitt humör, tillåter mig inte att bli lika provocerad längre, inte alltid i alla fall. Jag djupandas, utan att det märks allt för tydligt, och sen tänker jag ”håll tyst, det där är inte din apa”. Min förrförra chef sa alltid så om problem - att folk kom och kastade sin apa i ens knä och att man då direkt skulle kasta tillbaka apan och säga ”nähä du, det där är inte min apa”. Det säget har jag adopterat. Om inget annat är det avväpnade att säga just så.

Kram ?

Stort grattis till din nyktra tid.

Just det där med att spy blod är inget bra tecken. Har man väl kommit till det stadiet och man inte slutar dricka, då är det ju bara en tidsfråga. Även med alkoholstopp blir det tufft. Måste vara väldigt tufft att uppleva med en nära anhörig.

Jag har inte för avsikt att låta så pessimistisk, men det finns ju faktiskt en gräns på hur mycket gift våra kroppar låter oss hälla i oss innan de slår tillbaka. De flesta får som slags ingen förvarning heller.

Inga biverkningar av medicin än. I övrigt för jag en ständig kamp mot prillorna. Vill ha. Hela tiden. Kämpar emot. Har köpt Onico. Funkar hyffsat en stund. Det blir en fördröjning till nästa prilla.

Tänker inte på vin i stället och det är ju bra.

Det var sammanfattningen av dag 1 :/

Han spydde blod vid minst två tillfällen som jag minns. Blödande magsår sa han att det var. Att det berodde på levern visste jag inte. Vätskeansamling i buken hade han också. De tappade honom på sju liter vätska när han kom till sjukhuset sista gången. Och han sluddrade och tuppade av på slutet. Mitt på dan utan att ha druckit knappt. Fy fan.

Kram ?

Men är du säker på att du druckit precis varje dag de senaste tre åren? Du har inte haft uppehåll på en eller ett par dagar tidigare, eller kanske dagar där det blivit endast ett glas vin?

Jag hade ju haft många uppehåll men trodde ändå att jag skulle få abstinens när jag slutade efter att ha druckit ett tag, men hade inte de där klassiska symptomen heller. Men sen är vi ju olika också så vi påverkas ju inte alla på samma sätt. Det värsta brukar väl vara efter 3-4 dagar så lite kan nog fortfarande komma nästa dag men om du inte ens börjat darra än så blir det säkert inte något allvarligt i vilket fall som helst.

Hur ser din plan ut framöver?

Både att du har slutat, fått insikter, och inte får några abstinens-symtom..Jag fick heller inget, i början..Senare var jag väldigt trött, lite huvudvärk, och hade en del gånger med sug efter alkohol..Det parerade jag med att sova, unna mig godsaker, läsa och skriva på Forumet..Pratade även med personer som slutat dricka för att få tips och råd..Tänkte på HALT..Dvs försöka att aldrig vara för hungrig, Arg (ledsen), Trött (Törstig).. Sånt som gärna gjorde att jag blev sugen på att dricka..Det är skönt att efter hand se förändringar i utseende och mående, när giftet börjar försvinna från kroppen..Det har ju lagrats ett bra tag, så det tar tid innan cellerna börjar återhämta sig..Bra jobbat..???

Hej,
Det är kanske tidigt fråga, men hur har första dagen varit? :-)

Jo, våra kroppar tål allt en hel del av det vi gör mot dem. Dock finns det även en gräns.

Problemet med levern är att den inte klagar särskilt mycket innan det har gått ganska långt. Sedan är alla olika också. Det är inte helt ovanligt att de första symptom man har att något är fel är att man spyr blod. Ofta i sådana mängder att man behöver en blod-transfusion. Ibland i sådana mängder att man förblöder. En del kan få något tidigare symptom som att har ont i övre delen av magen på högersida. Men det är långt ifrån alla som får det. Jag har ingen officiell statistik på det, men om det går så långt att man utvecklar tydliga symptom, som gulsot, esofagusvaricer(som gör att man spyr blod), ascites(en vattenansamling i bukhålan som ger en buktande mage), eller encefalopati(som yttrar sig att man är förvirrad, kanske sluddrar/skakar och i värsta fall hamnar i koma) så är det nog så dags att sluta dricka. Då är dessa ändå ibland det första någon märker av.

Jag har inget bra svar på dina frågor, men jag vill gratulera dig till dina 72 timmar ♥️

Finns tydligen nu också. Hade jag haft barn i 8-14 årsåldern hade jag köpt den direkt.

Gillar verkligen Anders Hansen. Hans bok ”Skärmhjärnan” är bra också, liksom hans tv-program som jag glömt namnet på. Tror han är aktuell med ett nytt tv-program. Han är duktig och pedagogisk.

Kram ?

Tack för tipsen! Det finns ju några sätt att navigera, men jag tycker ändå att det känns lite svåröverskådligt. Men det är kanske också lite vad man är van vid.

För egen del klagar jag inte. Jag använder väl numer själv min egen tråd till reflektioner och det är väl väldigt ofta jag egentligen inte har någon regelrätt fråga. Om någon har något att tillägga så är det väl alltid kul, men jag förväntar mig inte att någon ska skriva i min tråd.

Min tanke var mer att det är synd att en del trådar tycks falla igenom för andra. Men som du säger. Det får ju inte bli en belastning. Jag läser alltid i din tråd t.ex men jag skriver inte där jätteofta. Ibland har jag inte tid över och ibland har jag helt enkelt inte något att tillföra :)

Ja, Hjärnstark har jag också läst för några år sedan, väldigt inspirerande för att börja röra på sig! Vet att många som druckit länge bekymrar sig över vad de orsakat sin hjärna. Så för alla som har möjlighet, att använda motion som hjälp ut ur alkoholproblem är verkligen kraftfullt, både för läkning av hjärnan långsiktigt och att det skapar ett direkt högre välmående.

Min egen erfarenhet av att nå Runners high, eller enklare uttryckt, bara en positiv känsla av att röra på sig, är när man hittar precis rätt nivå av ansträngning i början, så många börjar på tok för hårt och med helt fel inställning. Många har tyvärr precis samma syn som jag hade förr. -Träning måste vara tungt och jobbigt annars är det inte "träning".

Det enda som är viktigt i början är rutinen, var och vad man börjar med har ingen betydelse i det långa loppet. Sen kan man sätta små prestationsmål och tänka på progression, den biten blir viktig lite längre fram för att det skall kännas meningsfullt och hålla motivationen. Vi behöver konkreta mål att blicka mot i längden, det räcker tyvärr inte att tänka "motion gör att jag mår bra". Men om mål nr1 är rutinen så sköter sig så mycket av sig själv sedan.

Variation är också enormt viktigt längre fram. Jag har full förståelse för dem som börjar med promenader att det är väldigt svårt att hålla motivationen efter några veckor. Man har kanske ökat succesivt och börjat komma upp i tim-långa sträckor flera gånger i veckan. Då är det dags att variera, räcker kanske med att byta ut en av veckans promenad till att börja med, t.ex lite jogging i stället. Eller ännu bättre, prova en helt ny träningsform, lyfta lite vikter eller varför inte en racketsport om det känns kul. Såklart ska man inte variera för sakens skull om man fortfarande trivs med det man gör, men med stor sannolikhet kommer det behövas med tiden och då är det viktigt att tänka på, annars kommer olusten tillslut att besegra viljan och beslutsamheten!

Good luck.

kroppar är så otroligt motståndskraftiga och kunniga i att laga sånt som går sönder !! Jag trodde länge att min enda defekt av krökandet var ett bråck på övre magmunnen men har numera sett det hos så många som bevisligen inte dricker mer än nåt glas i månaden.

Visst, jag kan ju ha nån alkoholberoende cancer nånstans i kroppen men än så länge märker jag inte av nåt. Och det är jag ju glad för ! Jag har numera diabetes 2 och de påstår att det kan, eventuellt, kanske, möjligen utlösas av alkohol men jag har det ju i släkten så det ligger nog till så att jag ärvt det. Mest troligt iaf. Artrosen härjar också i min kropp men hur jag än letat så har jag inte kunnat binda den till min höga alkoholkonsumtionen ?

Jag är stolt över min kropp som stått ut med mitt miserabla liv men ändå fortsätter att tjäna mig <3

Loggat in här för första gången idag. Bestämde mig för snart tre dygn sedan för att sluta dricka för gott.
Har de senaste 3 åren druckit ca 1-3 flaskor vin varje dag+ extra på helgerna Har skött mitt jobb hela tiden, men troligen luktat alkohol varje dag och alltid varit rödögd, trött och lite bakis på förmiddagarna. Har inrättat mitt liv efter alkoholen, planerat mitt drickande och tillnyktring i minsta detalj t ex inte svarat i mobilen på kvällarna, planerat att prata med mina barn på eftermiddagen, innan jag börjat dricka osv...
För tre dygn sedan började jag läsa på detta forum om abstinens och vilka besvär jag kunde vänta mig nu när jag hastigt slutat. Jag var verkligen peppad och tänkte att jag verkligen inte skulle ge upp, utan kämpa mig igenom varje plåga hur jobbigt det än skulle bli. Tänkte också att jag skulle vara uppmärksam på tidiga symtom på DT och söka akut i tid.
Tja, här sitter jag och väntar. Har inte druckit 1 droppe på 72 timmar. Inget händer. Inte minsta lilla darrning, inget illamående, ingen huvudvärk, ingen ångest jag mår ff toppen. Är vaken lite längre på kvällen, men det är ju för att jag inte dricker.
Jag tänker naturligtvis att jag borde vara glad, och det är jag, känner mig ff peppad att fortsätta också.. Samtidig som det känns lite som att träna hårt utan att få träningsvärk.
Är det någon som varit med om något liknande? Kan jag förvänta mig att det kommer senare?

Jag har också ägnat en del av livet åt att undervisa så jag förstår... Nu delar jag med mig åt den eller dem som vill höra och ta del av det jag kan. Det är bara roligt?
Önskar dig ett underbart jullov / mt

Hoppas du har det fint lim..Du är värd det bästa, glöm inte det..?

Funderade på hur våra kroppar behandlas av oss..Ta tex 3 olika personer, som äter och lever på dessa sätt..Person A som oftast äter okey, dricker en hel del alkohol på helgen, men äter både frukt och grönt, är ofta bakis på söndagar..Person B dricker A även på vardagar, och hela helgen.Maten är ingen prioritet och lagad mat, bara några gånger på en vecka..Person C..Dricker aldrig alkohol, äter hyfsat med både frukt och grönt, oftast lagad mat, men ibland både sötsaker och god sås och bakverk..Om vi hade scannat dessa kroppar så förstår man ju att all denna Alkohol som vi häller i oss förstör..Inte bara lever och hjärna, utan varenda cell som hade behövt lite vitaminer och annat bra, blir defekta, eller dör..Sen hur personerna mår psykiskt kan man ju räkna ut..?..Motionen brukar bli nerlagd ju mer man dricker också..?..Kom att tänka på detta i morse när jag funderade på om jag skulle ta Alvedon mot min huvudvärk..När jag drack, så förstörde jag min kropp med alkohol, så Alvedon några gånger i veckan var ett måste, innan jobb, mot baksmällan..?..Jag vill helst bli över 80..?.Därför försöker jag ta hand om mig..Men unnar mig, både godis, och annat gott, när jag känner för det..????????

Jag tror också att det är bra att skriva och läsa här på forumet regelbundet, även om det blir lite glesare mellan inläggen för varje månad. Det övriga livet tar liksom mer plats helt naturligt. Genom att läsa om andras erfarenheter blir man själv påmind om hur illa det var. Genom att råda och peppa andra repeterar man för egen del också, man blir själv hjälpt av att hjälpa andra.

Jag tänker att jag ska försöka låta mitt intellekt bestämma framöver. Rent intellektuellt vet jag att risken är enorm om jag provar att dricka ett enda glas alkohol. Det kan gå bra, men det kan också gå åt helvete. Och det är inte värt risken. Så jag väljer med mitt intellekt att inte ta första glaset - och sen får mina tankar och känslor bråka bäst de vill.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Dagarna lunkar fram, är åter i jobb o det känns bra. Vid min förra längre nykterhet, var jag nykter i 8 månader, sedan kände jag mig säker i min nykterhet och började slarva med mig själv och va inte inne och skrev här. Till slut kändes det som en bra idé att prova a igen, med elände som följd. Vad hände då? Jo jag distanserade mig från mina problem, jag glömde bort och jag tog det första glaset. Nu börjar ja åter närma mig 8 månader nykter och jag känner mig stabil, det har tom börjat försvinna, känslan av hur illa det var. Nu har ja erfarenheten hur det fungerar för mig o mina återfall och Denna gång ska jag hålla i och hålla ut. Inte sluta skriva/läsa här och inte sluta gå till mottagningen. Vill jag förbli nykter fortsätter arbetet med att aldrig glömma. Idag är jag nykter. Nykter och klok. Kram

Nä, jag fixar inte att vara uppe till kl 01 utan höneblund ? De är de supersköna höneblundarna som är räddningen liksom. Det är ju nära till sängen när man jobbar hemifrån. Och lagar man bara mat varannan-var tredje dag och äter rester, så kan man sova istället för att resa hem, handla och laga mat. Toppenlösning!

HTML-kodning var ingen barnlek, men det var fruktansvärt roligt att lära sig. Det jag byggde då var väldigt enkla informationssidor med bilder och blålänkar typ. Men det kan vara bra att kunna lite HTML för att veta vad som döljer sig ”bakom” liksom. Frontpage har jag aldrig testat, på senare år har det bara varit Wordpress som jag använt. Och nu det här nya systemet då, som jag inte ens kan namnet på. Men förstår man bara strukturen är det same-same.

Klart att din blogg handlade om fiske ? Mina gamla bloggar har handlat mest om vikt och träning, och min dotter då. Ett av hennes handikapp är ovanligt, det föds 1 på 45.000 med det handikappet. Tack vare hennes hemsida och på senare år gruppen på fejjan så har jag kontakt med föräldrar till barn med samma handikapp i hela landet. Totalt ett 60-tal har jag kontakt med, vars barn är i olika åldrar. Vi som gått före kan råda nykomlingarna. Känns det igen?

Många påstår att sociala medier är ytligt, men allt är vad man gör det till. Jag har digitala vänner som jag lärt känna via olika intressen som är mer vänner på djupet än mina vänner IRL. Och vart jag än åker i landet så känner jag typ någon om jag skulle vilja våldgästa ? Men det blir ju sällan av, det vet vi ju.

Kram ?

Stort tack för fina ord.

Kram ?

:-D

Samtalsstöd - det är inte extremt avancerat det jag får, en 10 minuters avstämning en gång i veckan. Men det är ändå bättre än inget.

Japp! Vi får följas åt lite här o där via denna kanal :)

Drick mycket vatten, ta promenader.