Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att det rullar på bra! Ja, mycket tid man har nu som kan ägnas åt annat, i stället för att ödsla den på alkohol.

Kram ?

Tack Finalisa! Nä, det finns inga harmlösa mediciner. Biverkningslistorna är ofta digra, inte minst när det gäller Champix. Jag har dock fått lära mig att de biverkningar som listas inte alltid går att hänföra till själva medicinen utan är helt enkelt observationer som gjorts under testmedicineringen och därför måste skrivas in som biverkan.

Till exempel, flickan fick en medicin för epilepsi där en biverkning som angavs var just epileptiska anfall. Hmmm. Har nu förstått att epileptiska anfall inte nödvändigtvis är en biverkan av medicinen utan någon/några har fått anfall eftersom medicinen inte fungerade för dem.

Men ändå, jag har full respekt för det här. Tar det lugnt och är uppmärksam. Jag är övertygad om att jag kommer få psykiska problem av olika slag som den inbitna snusare jag är. Frågan man måste ställa sig är om det i så fall kan härröra från medicinen eller om det är just det faktum att hjärnan saknar sitt nikotin...

Så du är en riktig datanörd som kan HTML koda och sånt, häftigt! Jag har en blogg också, som jag uppdaterade flitigt i många år. Men det gjorde jag via ett program som hett Frontpage. Så HTML kan jag inte. Tyvärr har ju Facebook mm tagit över nu, tyckte det var roligare med bloggarna. Japp, min blogg handlar om fiske.? Jag har märkt att du verkar lägga dig tämligen sent numera, klarar du verkligen hela dagarna utan höneblundar?

Kram

Nej, samtalsstöd verkar svårt att få i mina surroundings. Nu bad jag läkaren på företagshälsovården som har hand om min utmattning att skriva ut Champix. Vill jag få samtalsstöd måste jag vända mig till HR som ska skicka rekvisition till FHV. Orka. Jag tänker att jag har dig här och så finns ju sluta-röka-linjen som man kan ringa till- Illamåendet är det läkaren varnade för. Jag är beredd på det. Dag 1 i dag!

För att orientera dig lite enklare vill jag ge dig tre tips:

1) Under fliken ”Forum” där alla forum finns listade, hittar du längst ner ”senaste kommentarer”. Välj ”fler kommentarer” allra längst ner så får du se allt som skrivits i en lång lista. Här skummar jag när jag har ont om tid, läser de kommentarer som jag hinner med helt enkelt. Det är enklast att backa tillbaka i flera steg när du har läst och eventuellt kommenterat.

2) Om du hittar tex en kommentar av mig någonstans och kommer på att du vill kolla hur just jag har det idag kan du klicka på min signatur. Då kommer alla trådar upp som jag har skrivit, och du kan välja den tråd som är mest aktuell. Jag har ju tex två trådar, en äldre och en som jag skriver i mest för närvarande. Däremot kan du inte här se alla kommentarer som jag har skrivit i andras trådar, utan du kan bara se mina trådar.

3) Du kan favoritmarkera vissa användare som du vill ha lite extra koll på. Då syns dessa under ditt ”konto” tror jag. Har aldrig favoritmarkerat någon själv.

Personligen har jag tidigare läst alla inlägg och alla kommentarer, men nu har jag övergått till att skumma igenom listan med allas kommentarer någon-några gånger per dag. Jag hinner/orkar inte läsa allt som skrivs längre, vilket är ett sundhetstecken!

Angående att vissa trådar inte tar fart så får man även där ha lite tålamod. Det handlar nog ofta om tillfälligheter, eller så skriver man om något som många känner igen sig i och därför vill kommentera. Det handlar också om att man måste vara aktiv även hos andra, för att ens vänta sig att få kommentarer hos sig själv. Ge och få.

Tidigare har jag välkomnat alla nya, men jag varken hinner eller orkar med det längre. Jag har några stycken, rätt så många, som jag följer dagligen och ibland har jag tid och lust att kommentera många inlägg en dag. Forumet får aldrig bli en belastning, det ska vara ett stöd för alla. Prestation hör inte hemma här.

Kram ?

Angående snuset så var jag själv en inbiten nikotinist tills för fem år sedan. Hade försökt sluta i över 30 år med alla hjälpmedel som fanns. ( Utom nässpray)
Jag prövade cyban och det funkade bra till en början men den gav mig psykiska besvär efteråt så jag vill bara uppmana dig att vara försiktig.
Samma gäller för Champix, den är inte heller så harmlös om man läser på.
Håller tummarna för dig??
Lycka till?

Kram ???

Att undervisa är roligt, jätteroligt om eleverna visar någon form av engagemang. Fast med dagens brist på uppfostran så blir det mer uppfostran än undervisning. Det är trist för de flesta vill lära sig. Det är de som blir de stora förlorarna. Om 5 år kommer det saknas 65000 lärare.

Hej,

Neeeeej. Jag skrev mitt inlägg väldigt otydligt ser jag, har skrivit om lite. Champixen kör jag på med enligt plan, blir nog totalt 12 veckor - möjligen med ett par veckors nedtrappning också.

Det jag ska få bort är nicorette, niquitin-tabletterna, kanske någon vecka för tidigt vem vet, men tror jag är beredd ta den kampen ett par dagar, nu när jag har fått bort vanan att stoppa snus under läppen så vill jag inte bygga upp en allt för stor vana ha tabletter i munnen istället.. Kör nu med nicorette spray som jag hade i skåpet, får se om jag låter bli helt sen, sprayen smakar äckligt och inget som jag använder mer än om jag känner jag är på skithumör en stund. Övergången från tabletter till spray - ja det ger lite sämre humör några dagar och trötthet, eftersom effekten sjunker.

Tänker försöka parera så att jag är helt nikotin-ersättningsfri under lördagen (träffar minst folk då), och utforska hur det går, går det tillräckligt bra fortsätter jag på söndagen. Det skulle vara jätteskönt gå igenom denna fas med piller o ersättning nu och sen bara ha champixen kvar under de återstående veckorna.

För sanningen om Champix och sluta snusa är ju att den inte tar bort *alla* abstinenssymtom eller allt begär efter nikotin, men den lindrar fallet, och gör effekten av snusandet mycket mindre. Så det är en stödkrycka, men en för mig hittils en fungerande stödkrycka, jag har ju försökt minska snusandet, gå ner till mini, käka tabletter, plåster och annat i ganska många år, utan att kunna hålla ut. Så, i detta fall tog jag läkarkonsten till hjälp - mot mina "principer" som jag skrev tidigare.

En rökare får tydligen i sig så pass mycket mindre nikotin - och inte heller över hela dygnet - så där fungerar det utmärkt klippa rökningen efter de första två veckorna. Men för oss snusare så behövs längre tid, kanske mer än de 3.5 - 4 veckor jag tänker klippa tablett/spray-tillskott.

Trots att allt är ganska utdraget så uppväger fördelarna, känner t.ex. ibland till min förundran att jag har annan känsel i fingrarna i bland nu, kanske också för att blodkärlen inte är lika krampaktigt ihopdragna. På morgonen ibland när jag kokar kaffe så *sniff* what, kaffedoft...

Men du Charlie, vad bra du fick stöd och fick Champix utskrivet! Visst kommer du få samtalsstöd också?

Under upptrappningsfasen så var jag lite extra nojjig och uppmärksam på alla olika symtom, illamående några minuter (kan hända fortfarande), någon blåsa här o där märkte jag, men inget mer. Drömmarna finns fortfarande kvar :)

Lycka till på första dagen! ?

Du ger mig inspiration och ork, så härligt att följa dig.
Vill bara säga det// Strulan ?

Vaknade tidigt och är här och kikar lite..
Jag gillar dina inlägg ,de är verkligen ärliga.
Ja du....det där "glaset" som svävar förbi i skallen på en.Det får väl gå sönder snart? detta vin pausande tog ju jätte mycket tid.Ofta fick jag inget gjort när jag startade en sån paus.
Ha en fin Torsdag och njut i ditt kök.
Kram Pilla

... jag har nog ofta tänkt precis som du skriver @torn att barnen är meningen (men inte all mening) med livet, och rent biologiskt är det väl så, men känner tillräckligt många barnfria som lever fina och bra liv, så jag är inte tvärsäker på något längre. Åldesgrej- man blir bara allt mindre tvärsäker ?
Däremot är jag helt säker på att vi också finns som avstamp för deras liv ut i världen, hur det än ter sig. Att de ska klara sig utifrån sina förutsättningar tänker jag- för någon kan det vara professor på Harvard och för någon annan.. ja kanske ett arbete som mer är motorn för att göra annat i livet.
Även om jag inte har det som du @andrahalvlek så vet jag hur det är med olika förutsättningar för att leva livet. Kakformerna för det är ju många. Bara att vi ofta är fyrkantiga i våra tankar.
Förstår din glädje för din dotter, och förväntan. Ett mega-mammajobb har du gjort.
Idag skulle vi inviga vårt delvis nya kök. Har sett fram emot det, läääänge. Hade velat ha det där glaset där och då men inte för att bli berusad utan för att jag inser att det ofta har varit alkoholen som givit mig paus i hektisk vardag. Jag dricker ju inte längre etc. Men att ta ett glas cola hade jag inte tid med.
Ja, man får mer gjort.
Men har varit hemskt dålig på pauser senaste veckorna. Det behöver jag komma till rätta med.
Avslutade med ett medel-gräl med min man. Han snarkar nu, för att göra allt extra glamouröst... nykter är jag i vilket fall, tvekar aldrig.
Kram ?

Ikväll har jag suttit alldeles för länge och arbetat med tjejjourens nya hemsida som ska lanseras i början av februari. Vi tillhör ju en paraplyorganisation som bestämt att detta ska ske för alla jourer - och då är det bara att göra jobbet. Vet inte exakt vad programvaran heter, men det påminner om Wordpress till sitt upplägg.

Jag deltog på en första genomgång på video under en timme i måndags, sen fick jag en tjock manual och ikväll har jag byggt upp större delen av strukturen. Nu får jag fylla på med mer text efterhand, men det viktigaste finns med nu i alla fall. Jag har ju hela julen på mig ?

Trots min relativt höga ålder jämfört med de andra jourtjejerna så kan jag lugnt säga att jag har de bästa förutsättningarna att göra det här jobbet. Utan mig hade de varit helt lost. De andra är lärare, elevassistenter, sjuksköterskor och förskolelärare typ. Bygga hemsidor har de INTE gjort tidigare, det är en sak som är säker.

Jag däremot gjorde min första hemsida för 23 år sedan, då knackade jag HTML-kod till den lokala naturskyddsföreningen i kommunen. Äldsta dottern sov som en gris hela dagarna när hon var nyfödd och jag blev uttråkad och lärde mig då att HTML-koda medan hon sov.

Ett år efter att yngsta dottern föddes gjorde jag en hemsida om henne och hennes två olika medfödda handikapp. Med mina dagboksanteckningar från sjukhuset och hennes första år, massa info om de två handikappen, en massa bilder på henne och en gästbok förstås, det hade man då. Sidan fick sedan uppdateras efterhand som åren gick i nyare system, senast Wordpress. Den ligger fortfarande ute faktiskt. Sen har jag byggt diverse bloggar också, det har varit en hobby under många år.

Sen flyttade nästan hela mitt digitala liv in på fejjan istället. Jag är jätteaktiv där, både privat, genom jobbet och olika typer av föreningsliv. Bland annat är jag admin för en grupp med nästan 1000 medlemmar som har samma typ av handikapp som min dotter, det som kräver att hon tar mediciner dagligen. (De har inte exakt samma handikapp allihop förstås, men åt det hållet.) En trevlig och skötsam grupp, hyfsat aktiv men helt utan hårda ord mot varandra så den är lättskött att administrera.

Egentligen är det sådant här jag ska jobba med, för jag blir helt bergtagen så fort jag sätter igång. Inte sunt alls att gå och lägga sig kl 01.00 när klockan ringer kl 6.00 ?

Kram ?

Fick Champix utskrivet av läkare i dag. Sätter i gång i morgon med första pillan. Men jag undrar, slutar du redan efter tre veckor? Trodde det är 12 veckor man bör ta dem? Eller har du fått någon annan medicin VillJuLevaOckså?

Hälsningar från en taggad Charlie

Tyvärr är det en tidsfråga innan man inte ens får uppleva det där behagliga ruset, ens en kort stund. Sista gångerna jag drack minns jag att det inte kändes skönt ens en kort stund.

När hjärnans kemi ändras krävs mer och mer för att uppnå det sköna ruset. Man måste dricka snabbare också - hälla i sig. Och då blir man skitfull. I bästa fall hann man uppnå det härliga ruset en kort stund. I bästa fall.

När missbruket accelererar och toleransen ökar blir man till slut helt besatt i jakten på det perfekta ruset. Få uppleva den känslan igen. Och helst igen, och igen. Men det är svårfångat, snudd på omöjligt att uppnå.

Så funkar det med knark också. Jag har sett dokumentärer med heroinmissbrukare. Total misär. De lever endast för att få pengar till heroin och sen spruta sig höga. Just då ser man ett småleende på deras läppar. Äntligen. När ruset lagt sig börjar de leta pengar efter mer. De gör inget annat. All deras vakna tid går till det.

Så funkar missbruket. Så påverkar alkohol och andra droger våra hjärnor. Fy fan. Med den vetskapen är det inte svårt att tänka aldrig mer. Faktiskt.

Kram ?

Skrev precis i din tråd Torn! Tack för omtanken.

Läget är bra! Jag tänker inte så mycket på alkohol och då går jag inte in här så ofta heller. Jag håller mig sysselsatt. Källaren är lite på paus för min man måste hjälpa mig vidare. Jag arbetar hemifrån men har väldigt lite att göra på jobbet. Dels är det lugnt och dels har jag sagt upp mig. Har accepterat det lugna osociala livet och liksom lite landat i att njuta av att få en period hemma och mer tid med barnen.

Idag har jag haft ett jobbmöte, sen städade jag källaren efter maken, handlat julblomma till fröken, gått på stan med min dotter som ville köpa julklappar, lagt middag och varit på yoga. Jösses vad man hinner mycket på en dag om man knappt jobbar och inte är full.

Känner en liten oro för Corona och hur det ska gå för sjukvården i Sverige. Är också oroligt för klimatet... svårt att ta in. Så allt är inte rosenskimrande. Men det lockar inte med alkohol för att döva längre.

Jag ser på riktigt fram emot en nykter jul med min lilla familj i år. Allt annat inställt.

Så, inget spännande alls som händer i mitt liv men det är helt ok ändå. Nu ska jag äta en grapefrukt och kolla på ett avsnitt av the Crowne.

Vi hörs snart igen! Kram

Samma här! Jag berättar inte om djävulskap för någon, men tänker och funderar på om jag ska göra det i framtiden. Men då kanske det känns så avlägset att det inte blir aktuellt. Att man har gått vidare.

Hej
Läste om Runners High i boken Hjärnstark.
Jag har upplevt det, men det var många år sedan när jag tränade för längre lopp.
Jag skulle ge en hel del för att få den känslan igen.
Lyckliga du?
Kram⚘

Jag tycker väldigt mycket om detta forum. Dock kan jag finna att det är lite svåröverskådligt då och då. Jag brukar läsa och svara en stund här då och då när jag får tid. Ibland läser jag bara och tänker att jag svarar senare. Men jag tror att jag tappar bort en del trådar. Jag försöker ju bidra med de erfarenheter jag har till alla här på forumet, även om jag förstår att de inte alltid är till någon nytta. Speciellt när det kommer in någon ny.

Sen dyker det ju ibland upp lite trådar där man blir genuint involverar på något sätt och hoppas att det ska gå bra för trådstartaren. Då är man ju nyfiken och vill nästa dag ha en snabb överblick av vad som hänt i de trådar man följer först och främst kanske och sen även titta lite på det som är nytt. Men det kan vara svårt att överblicka som sagt och jag tror att en del trådar faller bort då och då. Sen ser jag att det händer att en ny tråd står obesvarad länge och det kan ju vara synd när någon skriver för första gången kanske och vill ha lite hjälp. Dock har jag sett att administratörer hoppar in då, och det är ju bra.

Ändå var det ju någon som var frustrerad över att få så lite svar igår och jag vet att det har hänt tidigare. Jag har aldrig för avsikt att förbise någon eller deras inlägg. Men det är klart att vissa ämnen är jag varken kunnig eller intresserad av och då går det ju inte att svara.

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att det är synd att det finns de som söker sig hit som inte känner att de får tillräckligt med respons.

Jag petar på med mitt avsnusande. Av mitt 12-veckorsprogram med Champix är jag inne i vecka 3

Sedan 1.5 vecka har jag slutat med snus, och ersatte ju det med nikotinpiller, men från och med idag är det slut med nikotinpiller. Varje kliv nedåt har ju inneburit någon dags eller så med lite irritation o konstigheter i huvudet (så ja - det är lite utdraget). Så mängden nikotin o effekt är långt ifrån det jag fick i mig i mina gamla dar. Jag inbillar mig att jag nog totalt sett får liknande mängd på abstinensen - men det sker i steg utan fritt fall.

Att sluta med snuset gick ju oväntat bra, saknar inte något under läppen faktiskt! Men jag märkte att jag kunde knapra på nikotinpiller nästan för mycket - även om effekten kanske inte var så stor, så beslöt mig på eget bevåg att bara göra slut på alla förråd och sen sluta. Det som finns kvar i mitt förråd just nu är en spray med nikotin, som jag tar ibland när det känns nödvändigt.

Efter den är slut är det oklart om jag ska bara ska klippa. troligen, men ska känna efter lite försiktigt.

Jag pratade med sköterskan idag (min veckoavstämmning), och hon föreslog plåster... men det vill ju inte jag! Jag vill inte börja klistra på mig något som är på plats hela tiden. Bättre dosera med något ibland när det är absolut nödvändigt ett tag, sen klippa.

Min överenskommelse nu tills nästa vecka är att testa en hel dag utan nikotin och se hur det går, kanske fler sen.

I övrigt, går väl omkring och är lite småarg eller inte. känns som jag börjat hitta små små trådar att dra i för att reda ut det jag tycker är jobbit omkring mig.

Hörs!

Men redan idag innan lunchtid skedde ytterligare ett misstag. Jag har börjat fundera lite på om de skämtar med mig. Jag skrev precis ett konstruktivt mail till dem i förra veckan om problemen. Det i sig gjorde att jag tappade koncentrationen på jobbet idag, men jag ska försöka att inte låta det påverka mig för mycket och se om de kontaktar mig eller om jag gör det en annan dag när jag har lite mer ork för det. Bara det inte mynnar ut i ytterligare en ursäkt utan försök till förändring. För att det blir fel kan jag ju ta, om man är öppen med det och förklarar att man jobbar på det.

"Som om inte detta vore nog kan hjärnan efter en längre tids drickande sätta igång endorfinerna redan INNAN man börjar dricka. Av förväntan. Då krävs ännu mer alkohol inledningsvis för att ”må bra” - och det är så tolerans uppstår."

Jag kommer att tänka på ett otal gånger när det vankades alkohol, men man av olika anledningar fick vänta en stund till. Det kunde vara att man var på jobbet och skulle ut efteråt kanske, eller att man var mitt uppe i en aktivitet med någon där man efteråt bestämt sig för öl. Alltså vilken slags situation som helst där hjärnan visste att vi kommer få berusa oss snart, men inte riktigt ännu. Den där känslan man fick. Det slutade ju allt som oftast i att konsumtionstakten, när man väl då började, låg på en inte så hälsosam nivå. Man kände lyckan, men det räckte inte.

Annars har jag ju svårt att rationellt förstå det. Jag är ju en av dem som fullkomligt älskar det där milda ruset. Om du frågar mig nu, så skulle jag kunna säga att jag saknar känslan av salongsberusningen. Jag saknar definitivt inte att dricka mig så onykter att jag inte minns saker. Ändå fyllde jag ju på med alkohol, långt förbi den grad av berusning jag i efterhand skulle skattat som den optimala berusningsnivån. Men det här är ju en förklaring.

I övrigt så missade jag att svara tidigare på något du skrev då jag var upptagen då. Ville kommentera på det nu men hittade det inte. Jag vill minnas att du skrev något i stil med att du inte var rädd för "aldrig" längre. Det tolkar jag som ett mycket positivt tecken! Du kändes ju redan väldigt stabil innan, men det är klart att tankarna förändras och utvecklas över tiden och det känns som att du blir mer och mer hemmastad med ditt nya liv!

Usch vad motivationen har varit låg på jobbet den senaste tiden. Har mycket att ta tag i men är så motivationsstyrd, när saker blir för tråkigt så tar det stopp tillslut. Relativt lugn vecka och jag är en person som definitivt är bäst under press, det är då jag blir skarp, effektiv och motiverad att jobba med fart.

Idag är det träningsfri dag, hoppas jag skall finna ro i att koppla av lite i eftermiddag och vila kroppen. Fungerar inte alltid då jag fort blir rastlös och orolig av att inte göra någonting. Jag behöver ändå intala mig att ta vara på vilodagarna för det är ganska högt tempo runt allting nu i jul och mycket att stå i, mycket som snurrar i huvudet.

Just nu har jag bara 2 träningsfria dagar i veckan på pappret, tisdag och lördag men lyckades inte hålla det i helgen. Hade haft en ganska fin dag med familjen, planerat in en dag med julbak som jag lyckades genomföra utan att tappa humöret trots att jag ofta har svårt med motivation och lust när jag är ledig. Det blev både lussekatter, knäck och snickerskakor.
När eftermiddagen kom kände jag mig ändå ganska "blä". Uttråkad, rastlös och tom. Jag bestämde mig då för att klä på mig joggingmundering, trots ruskväder och total mörker. Pannlampa, reflexväst, underställ m.m.
Jogga och springa är något jag gjort mycket tillbaka genom åren i perioder. Att det föll på gym och styrketräning detta året är egentligen bara en slump men det är det som är min träning numera, så joggingskorna har dammat ett bra tag om man säger så.
Skapade en ny spellista med lite nykära låtar, stoppade lurarna i öronen och stack iväg på en av mina gamla standardrundor. Började lätt, benen kändes starka och fräscha, bra musik, frisk luft. Bara jag, vägen och fotstegen. EUFORI uppstod. Har upplevt känslan då och då, förr, det som kallas "runners high". När hormonerna rusar av att kroppen kommer i rörelse. Man känner sig ostoppbar, stark och fantastisk. Jag ökade farten, nya bra låtar kom i öronen med bra tempon som matchade mina snabbare steg. Ökade farten, spelade trumslag med armarna i luften. Ansträngningen bekom mig inte särskilt, men en blick på pulsklockan visade snart närmare 190 och jag förstod att lyckohormoner och adrenalin spelade mig ett spratt och att kroppen och hjärtat jobbade hårt i bakgrunden.
Hemma igen var jag en ny människa. Hoppas alla människor får uppleva den känslan någon gång.. the runners high.

Jag har bestämt mig för att bo kvar här minst ett år efter att dottern flyttat. Hennes rum får stå orört. Hon behöver den tryggheten att falla tillbaka på. Kanske. Hon är ju väldigt inrutad i sitt tänk, så det är svårt att veta hur hon kommer att reagera. Bo varannan vecka hos mig och sin pappa har hon fixat galant sen hon var 15 år, nu är hon 21 år.

Hon var från början stenhårt fokuserad - nu är det mammavecka! Eller pappavecka. Jag tror att hon gillade variationen, och att vi orkade vara lite extra uppmärksamma på hennes behov varannan vecka. Äldsta dottern for mer illa av att jämnt känna sig ”på väg” mellan det ena hemmet och det andra. Hon älskar att bo i egen lägenhet, även om hon har sitt rum kvar hos sin pappa. Det finns nog inga knivskarpa gränser de första åren. Det blir som det blir. Det är en rätt chill inställning att ha till det mesta.

Kram ?

Det är lättare för mig också att hantera livet nu och dessa upp och nedgångar.
Hoppas du ändå kan vila lite,ibland och tänka på annat trots ledsamheter.Att det går lättare att gå igenom tråkigheter utan alkohol ,det har vi lärt oss.Är också tacksam över att det finns flera sätt att tackla svårigheter nu.Förr var det bara ett sätt som användes.
Kram Pilla

Nu bara några dagar senare har jag inte alls ont i fötterna längre, det är otroligt hur viktigt det är med riktigt bra inneskor. Zlatan har rätt ?

Kram ?