Senaste kommentarerna i forumet

De är verkligen som gjorda för mina fötter ? Jag har inte gått en meter inomhus utan inneskorna sen jag köpte dem och mina fötter har piggat på sig. Svullnaden har gått ner och värken har klingat av hyfsat. I morse, efter att jag hade lämnat dottern på jobbet, blev det en rask morgonpromenad.

Det är mörkt fortfarande, men det förvånar mig faktiskt att fåglarna är så högljudda. De beter sig nästan som om våren är i faggorna, även om det är två-tre månader tills dess. Eller inte, det känns som om det inte är ordning och reda på några årstider längre.

Jag saknar snön jättemycket. Allt blir vackert som ett julkort med lite snö som täcker allt det bruna, grå och smutsiga.

Kram ?

Rosa-vina, vilken pärs att gå igenom!! Fy, vilken skrämmande och jobbig situation för dig och din man. ?
Hoppas nu verkligen att det går åt rätt håll och att ni båda blir friska.
Stor kryapådig kram! ???
???

Jag vill börja med att tacka er alla för ert stöd kring mitt föregående inlägg ang min journal. Det tog lång tid för mig att hantera och komma över den besvikelsen. Jag ska be om att få byta läkare, då det var flera stora fel i journalen. Han skrev bla att jag var gift och bodde med min vuxna dotter och barn. Eh, min dotter är 40 år, är gift och de har FEM barn. Skulle inte tro att vi bor ihop. Dottern flyttade hemifrån redan under gymnasietiden. Lite lustigt och jag kan faktiskt se det med humor :)

Nutid: Jag har varit väldigt sjuk i covid i 18 dagar. Nu mår jag mycket bättre men blir fort trött. Hostar och får huvudvärk fortfarande men är nästan återställd. Min man däremot är fortfarande väldigt sjuk. Jag har svårt att sova djupt då jag har ena örat "öppet" och lyssnar på hand andning. I princip är han sängliggandes sedan 14 dagar (sängen-soffan-toa-kök-sängen). Om det inte vänder nu måste jag få hit en läkare på något sätt. Det är bara drygt ett år sedan jag hittade min pappa död och jag är så rädd att maken ska dö. Jag kollar honom hela tiden och väger om jag bör ringa 112, men han vill inte. Jag hoppas det vänder nu. Han kan andas fritt, inngen problem med andningen, som tur är. Det har varit svårt att vara så sjuk och samtidigt vårda maken. Vår stackars hund har fått nöja sig med att bli rastad. Som tur är är han gammal och rätt nöjd med att ligga och sova.

Att dricka alkohol finns inte på kartan. Jag har just börjat dricka kaffe igen.

Var rädd om er!

Min nivå för hektisk blir verkligen lägre och lägre, men det känns som om jag har haft fullt upp. Dels har jag äntligen fått tvättat efter sju sorger och åtta bedrövelser. De senaste två gånger har jag antingen inte hunnit eller inte orkat, och tvättberget har växt. Tur att man inte använder lika mycket kläder så här i hemifrån-jobb-tider.

Sen skulle jag filma mig själv när jag sjöng en julsång. Det är ett mitt bidrag till den enorma digitala kören som de håller på och skapar. Undrar om de vet vad de har gett sig in på? Hur ska de få ihop ett sådant gytter av röster som låter hellre än bra ? Jag har tränat på låten hela veckan och idag var det dags att filma. Sista dagen att skicka in filmen - och jag gör alltid saker precis innan deadline.

På filmklippet skulle det bara vara min röst, ingen musik. Så det krävdes två enheter. En som filmade och en som jag lyssnade på med hörlurar. Padda och mobil. Mina hörlurar passade inte till mobilen, som tydligen bytt ingångshål sen jag fick en ny jobbmobil. Suck. Mina trådlösa hörlurar var urladdade. Suck. När jag väl skulle börja filma så började jag hosta en gång, andra gången plingade en pushnotis till, tredje gången missade jag timingen totalt. Suck. Spelade säkert in tio gånger. Helt trött på min egen röst.

Sen var filmen för stor för att skicka som det var tänkt, och jag fick göra en ny inspelning med lägre kvalité. Suck. Som också var för stor visade det sig sent nu ikväll - så nu har jag laddat upp fanskapet på youtube där de får hämta den.

Och som jag lät sen då. Utan musik och körkollegor. Himmel, det gjorde nästan fysiskt ont i mig att lyssna på eländet. Och som jag såg ut ? Ja, fåfängan sattes på hårt prov idag minst sagt. Vet inte hur många gånger jag tänkte ”ett-två glas vin hade underlättat det här enormt”. Men det var inte allvarligt tänkt, mest ett konstaterande.

Så var det ju ofta. När något kändes läskigt styrkte man sig med några glas vin, då kändes allt mycket lättare. Undrar hur många deltagare som skickar in filmklipp där de tydligt är lite i gasen? Det kom jag att tänka på just nu. Nu när filmklippet är ivägskickat, eller snarare uppladdat, så känns det otroligt bra. Jag var modig som gjorde det - och trots alla förbannade motgångar så fullföljde jag. Jag gav inte upp halvvägs.

Jag har chattat ikväll också. (redigerat av admi: Då vi värnar om anonymiteten på forumet har vi valt att ta bort delar av detta inlägg då det finns risk för en person att identifiera sig själv.)

Jag har ju också varit tokdeprimerad. Jag har också tänkt tanken, flera gånger. Aldrig gått vidare från tanken till mer konkreta planer dock, av hänsyn till min familj tack och lov. Det fanns en källarvåning till i det helvetet att åka ner till tydligen, och den våningen slapp jag uppleva. När inte ens hänsynen till familjen är tillräckligt skäl.

(redigerat av admi) Det är nödvändigt för oss jourare att vi också är anonyma och inte binder upp oss känslomässigt på någon stödsökande, men det är bannemej inte lätt. Ikväll önskade jag innerligt att jag hade suttit bredvid personen, hade kunnat hålla om och tröstande viska ”det blir bättre”.

Men jag hoppas att jag med fakta och empati ändå sådde några frön. Mer kan jag inte göra.

Kram ?

Men du kanske kan hitta nån ny variation. Nyår på landet eller fjällen om man får resa inom landet.

Det finns annars säkert saker som ska fixas i hemmet. Köpa nya (dyra) verktyg och kroppsarbeta kan säkert ge lite energi. Jag är sugen på en dyckertpistol. Allt kommer sedan sitta fast i hemmet. Ungarna kan försöka stöka ner då... nästan så jag ska fästa pepparkakorna så det blir några över till mig.
? ja det låter som en plan.

Huvudsaken är nog att vila upp sig och se fram emot ett mer socialt 2021.

På återskrivande.

Över att det ens ska behöva bli så. Och att du är den enda som nämner elefanthjorden i rummet.
Tack för ditt bidrag till en bättre värld ?. Sjukt att det ska behövas, vad är det för strukturer vi bygger egentligen?

Hur som helst ta och vila upp dig i Jul och lägg upp fötterna på soffbordet. Personligen slipper jag en väldig massa flängande på grund av coronan. Nått bra ska väl komma ur eländet.

[nått fyndigt hej då] och ta hand om dig!

Att luften gått ur dig alltså. Ett jullov är precis vad du behöver nu, och det är du så värd!

Kram ?

Ja det kanske inte är så bråttom. Men det skaver väl en aning att jag inte lyckats förändra grundproblemet som består i grubblande. Dock är det ju delvis bättre av sig självt när alkoholen inte är med i bilden och lägger sin våta filt över allt.
Jag tror mig behöva jobba mer med acceptans det är väl så långt jag kommit. Men i morgon. Nån morgon i all fall.

Ta hand om er!

Är inne och skummar, trycker hjärtan och passar på att tjoa en liten hälsning ? Jag såg att du funderade på om du borde byta forum eftersom ditt fokus ändrats till att handla om dina diagnoser... Fast har fokuset ändrats? Ditt fokus är ju fortfarande att försöka leva ditt liv så som du vill leva det, fri från alkoholdimmans tillfälliga lindring. För mig har min tråd börjat handla mest om gränssättning i min yrkesroll nu när jag blivit nykter, för min oförmåga att göra just det är nog den största anledningen till varför jag började smutta vin i soffhörnet. Komma åt den där ”fuck it” känslan för en stund och skita högaktningsfullt i alla överkrav. Mitt fokus hamnar på att inte alls ta emot sagda överkrav, utan bolla tillbaka dem, eliminera behovet av ”fuck it” liksom. Och för dig hamnar fokus på att hantera tillvaron och hitta verktyg för att hantera livet med dina diagnoser. Inte konstigt alls ❤️ Kram

Luften har litet gått ur mig nu, när kampen är över för denna gång. Jag var fullt beredd att lämna in min avskedsansökan max 15 min efter ett beslut i den riktning jag protesterade mot. Och nu behövde jag inte lämna in den. Än iaf. Tur det är lov snart. Jag behöver omgruppera och hitta vägen framåt när jag nu ska jobba kvar, trots allt.

Jag tänker mycket och är nog själv en rätt dömande person.. eller skulle säga HAR VARIT, jag ser mycket nytt i världen och väljer den fina sidan av andra eftersom jag inte tycker jag är bättre!
.. mitt problem är att jag tror alla andra tänker lika mycket som jag! Jag har även privat psykolog.. tycker inte att det hjälper men sen kanske jag är instängd med just pga inte vilja bli dömd, älskar detta forum att vara anonym och inte behöva PRATA.. så rädd för att sitta och prata om mig själv..

Starkt av dig att bryta och välja en ny väg! De pinsamma minnena tror jag tiden hjälper till med, ju mer avlägsna de blir desto mindre plågsamma blir de. Däremot har du kanske en hel del känslor du tryckt undan som kommer fram igen? Kanske vore det skönt att få prata med en psykolog? Det finns också till exempel diakoner inom kyrkan man kan få prata med, det är gratis och man behöver inte vara troende eller ens medlem i kyrkan. Ta hand om dig och fortsätt kämpa, det kommer att bli bättre!

Jag har sedan ungdomen valt att döva något obehag och som gett mig merbegär av alkohol som jag förstod tidigt att andra inte hade. Tror att det är ifrån att min syster gick bort under tidig tonår! Var ofta arg på mina föräldrar för de glömde mig i sorgen...

Jag tog med detta upp i åren och visste att de var ett problem, rent av farligt att inte sluta innan man var jättefull! Men föll alltid tillbaka och vakna upp med minneslucka och upprepade i mitt huvud ”inte igen..” ”var är min telefon..plånbok..nycklar”. attans.. jag orkar inte mer-> ångest -> dricker och mår bra...

Inte först för 3 månader och 1 vecka kom jag på att jag behöver göra skillnad för jag är en bra tjej.
Men jäklar efter många misstag, svek mot mig och nära och dolda sanningar. Från tonåren till mina 22 år idag.. i en värld som varit ganska hård och försökt få in en på många vägar......

Nu börjar det vidare livet på riktigt... men hur gör man?

Alkoholfritt dricker jag men blir typ bakis och ångestfylld ändå? Hur är det möjligt?

Kan inte förlåta mig själv för tidigare handlingar, skäms väldigt mycket och är rädd för någon ska påpeka det förflutna..

Mycket grubbel, oro och skam vilket ger mina dagar fyllt av ångest!

Berätta gärna om ni har liknande erfarenheter och tips på glädjefyllda och bra sätt att släppa de gamla!

Kram kram kram ??

Härligt att ni kikar in här i min tråd kompisar!? Ser ut som ni har det bra trots hemska spritdofter och fotvärk. Hoppas inneskorna hjälpte?Jag sitter en stund framför öppna spisen, glor på brasan, och summerar helgen. Julgran och pepparkakshus är fixat tillsammans med dottern. Och jag fick faktiskt till en liten fisketur tillsammans med grabben i dag. Vi fiskade från land och det slutade med att vi gick runt hela sjön i jakt på huggvillig fisk. Så motion har det blivit som bonus.? Snart dax för middag med hela vår lilla familj samlad. Har inget att klaga på egentligen, livet är bra helt enkelt! Kram ?

Tack Andra halvlek,
"De förbannade rosenbröden" har nu fått en ny betydelse för mig!?

Kram ???

Vi måste alla hitta alternativ till det vi har varit vana vid tidigare pga corona. Och det gäller på den nyktra resan också. Men att närma sig dilemmat med ett öppet, nyfiket, positivt sinne är så mycket bättre än att oroa sig och gräma sig. Tror jag. Berätta för oss vad du kommer fram till ??

Kram ?

Ligger och funderar över hur kommande jul och nyårshelg kommer att bli. Alkokholmässigt har julen aldrig varit en dryckeshelg för min del. För mig är julen barnens helg och därför har jag valt att skippa alkoholen. I år får jag och frun fira julen ensam pga covid-19. Våra barn och barnbarn gör likadant. Nyårsafton har vi brukar fira tillsammans med vänner, god mat och dryck. Alltså en klassisk nyårsafton hemma fest ofta hos oss. Nu är även den aktiviteten inställd pga covid-19. Frun och jag brukar alltid åka på solsemester i dec/Jan men det går inte under pandemin. Tanken med det här inlägget är att jag måste försöka hitta andra aktiviteter som ger mig ny energi. Kemisk energi i form av alkohol vill jag klara mig utan. Det nya normala vet ingen hur det kommer att bli. En dag i taget ?

Har haft en fin start på denna Söndag.Med Lucia morgon och gott kaffe och god fukost ,därefter träning som jag verkligen behöver då min kropp är van detta och kroppen visar mig tacksamhet då jag använder den.Efter att ha öppnat forumets lucka idag och under motion så kom det till mig att även om jag älskar juletid så väcker det känslor hos mig som jag förr om åren bedövat med massor av vin.Inte konstigt att känna oro i denna juletid alltså.Du som läser detta:
Ha en fin söndag ,tänd ett ljus och unna dig tid att titta på lågan ,en liten stund.
Kram Pilla

Skogen var ett av verktygen som gjorde att jag tog mig ur klorna på A sist. Så mycket terapi, särskilt för oss "speedade" personer. Skogen bjuder på lugnet, det stilla och vackra. Ska strax ut själv här, trots att det är grått, kallt och mulet, men i skogen får jag ro för själen.

Det bästa vi föräldrar har gjort för vår dotter var att välja särskola för henne fullt ut när hon skulle börja fyran. Innan dess gick hon halvtid i byskolan med resurs. En resurs vi inte fick välja eftersom kommunen utgick från antal år i kommunens tjänst typ. Vi hade velat ha en resurs som kunde stödtecken (TAKK), men det gick inte.

I byskolan sa barnen alltid ”hon får vara med”, men i särskolan fick hon vänner som verkligen ville vara med henne. En enorm skillnad. Vänner och personal som mötte henne med en öppen famn. Och alla erfarenheter hon hade med från byskolan tog hon med sig, och utvecklade leken på särskolan enormt till både barn och personals gagn.

Den individanpassning som görs i särskolan skulle grundskolan praktisera på ALLA barn. Det är min fasta övertygelse. Jag tror på tanken om inkludering i grundskola, men det funkar inte i praktiken. Det hinns inte med, och kunskapen är för dålig. Det är precis som med sjukvården. Vissa diagnoser ska enbart behandlas på vissa sjukhus, där patientunderlaget är stort och personalens kunskap därför blir god. Jag kör gärna 30 mil om vi får rätt hjälp, istället för att få träffa en läkare lokalt som bara gissar.

Riktigt roligt att du har blivit mer aktiv på forumet igen, dina inlägg är alltid reflekterande och kloka.

Kram ?

Jag drömde mycket i början. Hysteriska drömmar. Jag drömmer fortfarande, men orkar inte lägga dem på minnet längre. Drömde i natt till exempel, men jag måste repetera dem i halvvaket tillstånd det första jag gör för att komma ihåg dem. Men drömmarna är alltid konstiga. Olika tidsepoker blandas och personer som inte alls hör ihop kan vistas i samma dröm.

Och visst kan drömmar ha något att säga till oss. Så gör dig av med glöggen idag Tappadigen! Det är ju en perfekt tredje advent-present till någon. Fast jag ger av princip inte bort alkohol i present längre, så jag hade nog hällt ut glöggen. Och hållit för näsan under tiden och sen spolat mycket vatten.

Kram ?

Fan vilken grym seger du har rott i hamn! För att hushålla med sin energi måste man välja sina strider, men när man valt ut vissa viktiga strider så är det bara att kötta på mot vinst. Och så galant du gjorde det!

Kram ?

Jag är värdelös på att baka, men min ex-sambo var jätteduktig. Han sa att tricket var att bearbeta degen så lite som det bara var möjligt för att det skulle vara en hanterbar deg liksom. Då blir bullar och småbröd fluffigast.

Han bakade rosenbröd till äldsta dotterns student och ALLA berömde dessa bröd högljutt. Vad är det med kvinnor som alltid måste berömma män som gör hushållsarbete eller tar stort ansvar för barnen? Ingen berömmer en kvinna på samma sätt. Allt vi andra hade gjort kom helt i skuggan av dessa förbannade rosenbröd.

Kram ?

I början av min nykterhet visste jag inte riktigt vad som dolde sig under den våta yllefilten alkohol. Lite i taget kom saker i dagern. En del saker var lätt åtgärdade, eller avfärdade som icke-problem. Annat tog större plats i nykterheten och det kliade i fingrarna att ta itu med det. Sen kom lugnet seglande. Det stora lugnet, vardagslunken. Och jag fick mer distans till ”eländet”. Var det så eländigt egentligen? Alla har vi våra avigsidor att släpa runt på liksom.

Jag har nog landat i att det inte är så bråttom. Så länge jag väljer att se avigsidorna för vad de är så tror jag att jag har sinnet öppet för eventuella lösningar när tiden är mogen, om den blir mogen. Så länge jag känner ett lugn inom mig får allt bli som det blir. Det är inte hur man har det som är avgörande, utan hur man tar det.

Stort tack för att du delar med dig av dina tankar och grattis i förskott till 1000 nyktra dagar!

Kram ?

I dag gick jag i skogen för första gången på länge, i spåret.. vill skicka en framtida tanke till mig själv att gå in här och påminna mig själv hur skönt det var. Och pusha för att göra det oftare.

Och just ja, jag såg en julgran som någon hade pyntat med kulor och glitter - mitt i skogen. Det var så vackert!