Senaste kommentarerna i forumet

Du gör den bästa resan privat. Grattis till den?⚘⚘⚘
Dricker någon alkoholfri öl ibland, kan ju säga att Heineken inte är någon favorit? Annars blir det Herrljunga cider eller must, light i glaset. Och massor med vatten?
Ha en bra lördag?‍♂️?

Tack vare att du delar dina erfarenheter har jag gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har tagit kontakt med VC för möte med sluta-snusa sköterska. Jag vill sluta och jag behöver medicin. På onsdag smäller det!
Tack för det VillJuLevaOckså!

Kram!

Hello hur är läget??
Hur gick det med fiskandet? Blev det några firrar ?? eller "bara" en avkopplande och skön dag??
Kram?

Hoppas du sov gott! Låter som du hade en bra kväll igår. Det var det här med?

Har gillat kvällarna från början... fick tillbaks dem som en gåva av nykterheten. Gött!
Ha en fin helg o kram?

20-27 december förra året drack jag alkohol varje dag. Mellan 5 och 10 enheter varje dag. Den 28 drack jag inte. Ville inte ha något. En paus. Den 29 drack jag en flaska vin. Var inte ens sugen när jag började dricka... Den 30 tog jag beslutet att sluta. Stark som en björn?

Tänka sig imorgon är det 11 månader. Tiden går fort när man har roligt?

Är glad, lite stolt och mår bra. Wow! Denna nykterhet är jag rädd om, så oändligt tacksam. Piggare, gladare och snyggare. Jepp.

Skriver inte mycket om min älskade familj som verkligen gör allt för mig. Och nu när jag är fri kan jag göra allt för dem också. Så glad för det.

Önskar en härlig helg o kram???⚘?

ordet "grundglad" ! Tack !

Hej,
Jag dimper in med en liten status här, det som rör sig mest för mig är ju den medicinska avänjningen av snusandet. Jag hade ju verkligen aldrig tänkt jag skulle börja ta medicin mot det, men här är jag, har precis tagit morgondosen, inne på dag 6. Dosen trappas upp, första 3 dagarna en 0,5 tablett på morgonen (alltid ta i samband med att man äter något), sen resten av "kuren" en tablett morgon o en kväll, från dag 7 är det maxdos 1.0 mg(?).

Det är ju en ganska dyr medicin - ca 600 kr för de första två veckorna (hm... halva priset mot snusandet typ....)

Första erfarenheten, ungefär dag 1-3 tror jag var först att snuset slutade lukta "gott", och det smakade lite annorlunda i munnen, märkbart gav det mindre effekt, så spontant gick först förbrukningen ner till hälften, sen... på dag 3 så insåg jag att jag var uppe i samma nivå igen, men utan att egentligen få någon effekt. Typ "förnekelse" / "sorg"??

Igår köpte jag en dosa snus och en dosa nikotinfritt bara för att testa om jag upplevde någon skillnad. Nä, just det, just nu spelar det nästan ingen roll.. alla receptorer är tilltäppta verkar det som. Kanske en liten liten effekt, men den var då försumbar. Just nu skulle jag nog kunna fylla munnen med en hel dosa och knappt märka något, känns det som.. :-( Tråkigt faktiskt....

Men det är ju så man ska få hjälp, att det blir meningslöst få i sig nikotinet.

Det är ju en stor fördel att jag bara behöver ta ett medvetet beslut två gånger om dagen. Jag har nog med saker att kämpa o fundera med ändå, så det är skönt få åka lite räkmacka i detta fall.

Tur nog så stimulerar medicinen lite granna så det har ännu inte blivit brutala abstinenssymtom, det jag nog mest märkte av var igår då jag var lite extra trött under dagen o fick lägga mig o sova, men det är ju samtidigt inte konstigt, jag har ju haft svårt att sova o varit pigg mitt i nätterna hela veckan. Jag hade också relativt mycket huvudvärk en stund, och var irriterad o så. Men gick över.

Det finns tydliga framsidor också - på morgonen är jag inte lika "död" som jag brukar vara, vaknar lite lättare. Pulsslagen känns inte längre på samma sätt, så blodtrycket har nog steppat ner rejält.

Det är totalt en 12-veckors behandling, och jag får ett samtal från sköterskan en gång i veckan som kollar läget, som stöttar, och vi ska nästa gång bedöma om jag ska toppa upp med nikotinplåster när jag helt *ska* sluta snusa (dvs dag 16), fast eftersom jag redan nu känner hur lite extra stimulans jag får av snuset så tror jag att jag kommer klippa allt då, och kanske ta lite abstinens. den borde vara väldigt liten.

Säkert kommer en del kamp efter 12 veckor... men det är en bit dit :)

I övrigt, det har inte direkt varit lättare undvika godis denna vecka... så suget förflyttar sig nog delvis... Men överlag, är jag nöjd.

Belöningssystemet och vanor styr mer än jag vill och det är klart lite rörigt blir det i livet även med det här stödet med medicinen, men jag känner ändå stor förtröstan och lugn, förutom hetsätande av godis har jag inte t.ex. hamnat inne på bolaget, känner inte det är stor risk, men jag har fått prata bort tanken några gånger denna vecka. Allt sitter ihop.

Sedan har jag nog blivit lite mer förstående över att vissa behöver toppa sin sluta-med-alkohol med medicin för att få stöd. För inte är det en lättare kamp det... Där hade jag "tur" som inte var lika fysiskt beroende som med snuset.

Jag hade redan bestämt mig när jag var aktiv att om jag blir nykter så ska jag ha ett liv, jag ska kämpa för att vara lycklig i min nykterhet, för annars får det vara. För om jag är lycklig som nykter så är det större chans att jag behåller den, att jag tänker till en extra gång om jag vill ge upp och när det känns för svårt. För det kommer att ske, livet är så, så man kommer att bli testad antal gånger i livet, från misslyckande,konflikter och det värsta, dödsfall. Så det är därför jag tycker att det är viktigt att man arbetar med sig själv, förstår lite hur man fungerar, samla "verktyg" som kan hjälpa en om det blir svårt. Har sett ett par människor i mitt liv som har blivit nyktra eller rena från sitt missbruk, men inget annat har förändrats och dom mår inte bra.

Så nu är jag i centrum av ett corona utbrott på jobb. Jag jobbar inom demensvård och det är hemskt. Man känner sig så maktlös och man räcker inte till. Frustrationen man har för chefen och ledningen ger extra negativ energi så det gör en ännu mer stressad. För stressen på jobb nu är fruktansvärd och när man är stressad så är det större chans att man gör fel. Så detta får jag hantera utan alkohol, men när jag drack så inbillade jag mig att jag hanterade svårigheter men egentligen flydde jag bara. Men även om det är något helt nytt som jag aldrig har varit med, om även alla negativa tankar och känslor så har inte tanken av att dricka kommit upp. Det har inte ens funnit på tapeten för mina tankar går inte automatiskt till alkoholen längre när jag mår dåligt, det kan ske men att ändra beteende som man har haft i 20 år ändras inte bara sådär, men om jag jämför med några månader så är det stor skillnad. Sen kan jag aldrig veta hur jag reagerar nästa gång livet inte går som man vill, men det är då man får hoppas att "verktygen" man har samlat ihop under tiden kan hjälpa...

Nu börjar man bli trött
Natti natti..

Dagarna går i ett. Pappa, jobb, byggprojekt, och hålla kontakt med barn och några vänner, mamma och barnbarnen. Ikväll lyxar jag med att inte gå och lägga mig i tid. Beställer lite julklappar och skriver listor på dito saker. Letar efter delar till en servis på olika auktioner. Lite istället för tv. Ska inte ställa klockan imorgon. Ska värma croissanter till min frukost.
Jag gillar kvällarna allt mer. Och morgnarna fortsatt. Gillar mycket i mitt liv trots en jäkla massa problem att lösa och känslor att leva i, och med. Jag är nykter och funderar inte över det annat än med lättnad. Jag är grundglad och känner mig väldigt stark! Kram och godnatt alla fina personer här. ?

Det blev en jobbresa. Inrikes i Sverige. Vi jobbar ju hemifrån och undviker resor. Har ju inte varit utrikes sedan Bergamo i slutet av Januari. När man pratar om nödvändiga resor så är ju nödvändig ett väldigt luddigt begrepp. Det känns som att det kan bli väldigt subjektivt. Alla resor man gör i tjänsten är ju nödvändiga på något sätt, för annars hade man ju inte gjort de resorna. Men just denna resan var viktig för vår verksamhet. Nåväl. Meningen var att vi skulle vara hemma ikväll, men en lång bilresa som startade lite senare än planerat och saktades ner av bland annat väder och väglag gjorde att vi bestämde oss för att stanna över natten, ungefär halvvägs och det var väl lika bra det.

I och med medlemskap i hotellet så fick vi en varsin present när vi checkade in så jag tog med mig min upp på rummet. Visade sig vara två kalla Heineken 0.0%. Nu har jag ju bara druckit vatten, kaffe och te på flera månader. Har inte varit sugen på alkoholfri öl, men det är ändå fredag så jag öppnade den. Den var väl ok. Smakar förmodligen mer nu när jag är så van vid vatten. Men jag sparar den andra. Och jag skulle nog inte betala för en. Men nu har man i alla fall druckit en öl och nu är det läggdags. Det blir melodikryss i bilen imorgon. :)

Idag kom IOGT-NTO:s medlemstidning Accent. Alltid bra läsning. En artikel tipsade om hur man kan bli gräsrotsaktivist på nykterhetsområdet. Utan att ta för stor plats och därmed riskera att trötta ut sin omgivning.

Jag tycker nog att jag är på väg god med alla punkter, som jag återger i korthet med egna ord här:

1) Ställ krav på ett bredare alkoholfritt utbud, både på systembolaget och i din egen livsmedelsaffär. Tipsa din handlare!

2) Fråga på krogen efter ett likvärdigt alkoholfritt alternativ. Nöj dig inte med läsk eller vatten. (Sist på krogen fick jag en miniflaska bubbel till pasta med italienska köttbullar, passade sådär ? )

3) Erbjud dig att ta med dig ett gott alkoholfritt alternativ till festen du är bjuden på. Det är kanske fler som vill smaka. Nästa gång har kanske värden/värdinnan köpt hem alkoholfritt och breddat utbudet. (Sist vi träffades hade min ex-svärmor köpt alkoholfritt vitt vin till mig ❤️)

4) Istället för klassisk AW på krogen kan du föreslå andra roliga aktiviteter att hitta på med jobbarkompisarna. Padel? Go-cart? Paddla kajak/sub? Bowling? Basta och kallbad?

5) Publicera bilder på alkoholfria alternativ (även läsk, the, kaffe, juice) på sociala medier. Skriv om hur bra du mår ”äntligen ledig” och hur gott det smakar ?

6) Våga utmana ”alkoholnormen”. Genom att ta diskussionen när tillfälle ges bidrar man till att minska skam och skuld. Vem som helst kan drabbas av alkoholproblem. Många i din omgivning har uppenbara problem, men oftast tittar folk bara åt andra hållet när det blir jobbigt och pinsamt.

7) Ta upp frågan inför traditionella släktkalas (jul, nyår, midsommar, barns födelsedagar) om ni kan umgås nyktert allihop. IOGT-NTO marknadsför konceptet ”Vit jul” för barnens skull. Fler släktkalas skulle må bra av att vara nyktra för barnens skull, och då blir dessutom antalet konflikter färre. (Tänk filmen ”Tomten är far till alla barnen” ?).

På det temat minns jag under min uppväxt när vi besökte min farfar och farmor på juldagen. Vi var alltid hos mormor och mormor på julafton, där vi sov över, och åkte sen vidare till mina farföräldrar direkt nästa dag. Vi kom dit vid tvåtiden och stannade till sextiden ungefär. Julbord, julöl, nubbe var givet, min mamma fick köra oss hem efteråt. Hon körde aldrig annars, bara efter kalas.

Min farfar var alkoholist (och hustrumisshandlare fick jag veta senare), min pappa var alkis och och minst tre av hans syskon hade också problem med alkoholen. Några timmar in i besöket började grälen. Min farmor, som inte drack en droppe, stod bredvid och vädjade ”snälla ni, man ska inte prata politik på kalas”.

Det slutade alltid med att min farfar ilsket stampande lämnade rummet och gick upp på övervåningen och somnade. Långt innan kl 18 oftast. Varje gång. Varje juldag så länge jag kan minnas under min uppväxt. Jag minns också att jag hade konstant ont i magen. Orosont. Det var så vanligt under uppväxten att jag knappt tänkte på det. Jag hade nästan alltid en klump av oro i magen. Så är det att leva i en dysfunktionell oförutsägbar familj.

Chill helgkram ?

2020...

Ett märkligt år. De flesta verkar (förståeligt nog) haft sitt sämsta år nånsin. Det har varit tufft för många och är det fortfarande. Även jag påverkas ju såklart men när jag stämmer in i andras kör om hur hemskt 2020 varit så är jag ju inte helt ärlig. Trots att jag kämpat mycket och haft tunga stunder och varit sjukskriven en period så har det smakat mer än vad det kostat, nu när året snart är slut.

2020 för mig har inneburit många bra saker. Jag har lämnat ett skadligt äktenskap. Jag har fått ett tryggt hem med egna regler och rutiner som jag och mina barn mår bra av. Jag har stått upp för oss.

Saker har gått framåt för min son som har fått sina diagnoser. Det har varit tufft och jag har mått dåligt med honom men vi har vuxit. Vi har tagit oss framåt och jag har gjort det jag ska som mamma och lyckats få två trygga barn.

Jag har haft en sommar helt skonad från bråk och tjaffs och bakfylla. Första sommaren på flera år. 2020 är alltså det första året mitt hem och mitt liv fått vara helt alkoholfritt på åratal trots att jag själv inte druckit på nästan 4 år.

Mina barn mår mycket bättre än 2019. Jag med. 2019 var ett av de värsta åren jag genomlevt. Det är 2020 som är lönen för mödan vi hade då.

Det är verkligen ett år att minnas. Ett svårt år på många sätt. Men det är nog ändå viktigt att se ljusglimtarna.

Klyschigt, jag vet, men jag läste nånstans att 2020 år året man fått perspektiv på vad man är tacksam för... Så känns det för mig. Jag är tacksam. Ja, rädd ibland också pga situationen vi befinner oss i nu. Men tänker man bara på det läskiga så står man inte ut. Jag lider med de unga vuxna som har svårt med jobb och studier nu. Lider med alla ensamma, alla sjuka och alla som levt isolerade länge.

Lider nästan allra mest med de som fastnat i relationer med en alkoholiserad partner och pga pandemin inte kan lämna. De som inte klarar av en skilsmässa när allt annat är osäkert och svårt.

Jag kan känna mig otroligt ledsen över hur svårt många har det nu. Ledsen för att jag är rädd att mista anhöriga. Förstås. Menar inte att 2020 är ett toppenår. Men jag vill inte glömma det som har hänt som har varit bra. Allt har inte varit av ondo ❤️

Önskar er alla en mysig adventshelg och kom ihåg att vara snälla mot er själva ❤️ Bättre tider väntar. Och kom också ihåg att en promenad är mycket bra medicin mot ångest och oro. Rörelse är bra och lite dagsljus ❤️

Å Mirabelle, vad skönt att höra från dig. ❤️

Ja detta med medicin är inte lätt, jag har ju börjat med Elvanse istället för Concerta. Men var tvungen att börja på den lägsta dosen igen. Jag har inte känt någon effekt i princip, jo... jag har ingen matlust och jag känner mig deppig och har noll initiativförmåga. Vet inte om det är medicinens fel eller känslan av att det som var bra med Concerta har försvunnit. Upprymdheten och orken, initiativförmågan saknar jag.

Just nu mår jag ganska dåligt, men kan inte säga varför, det är hjärnan som spökar och inte orkar. Det känns som när jag hade en låg period när jag inte åt medicinerna. Ska till sköterskan om 10 dagar och får väl höja dosen, hoppas att må bättre av det.

Har inte mått dåligt någonting sen jag började med medicinerna och som alla vet som läst min tråd så har jag också haft noll sug, noll önskan att dricka. Det har förändrats, jag har fortfarande inget kroppsligt sug, det känns mer äcklande att sitta och dricka något annat än vatten. Men hjärnan säger att den vill stänga av, hjärnan vill ha semester och bara få ett lugn. Det är inte jobbigt, jag behöver inte sätta band på mig för att inte åka till systemet. Jag vet ju att jag inte får dricka och äta medicin. Men det känns, och det är jobbigt ? Det är den där ”fuck it” känslan, som jag får kring allt då och då... ätit bra en månad - fuck it, inte druckit på 175 dagar - fuck it!

Men det blir ingen A, men är lite rädd för vad jag ska ta mig till i denna ångestbubbla. Vill krypa ur mitt eget skinn - det är känslan. Jag får ge mig ut och promenera - det är vägen ut. Måste bara orka ta på mig skorna...

Ja, det kunde absolut diskuteras mer. Det är väl ofta mellanläget man missar, innan stjärnan sätter sig i bilen och blir tagen för rattfylla och det blir rubriker. Men så är det väl samma med dem som de flesta andra med missbruksproblem, man vill inte att andra ska veta. Så tabun kring missbruk är verkligen viktig att bryta, funderar på att själv bli mer öppen kring varför jag slutade dricka.. Har också tänkt på att det är mycket spelreklam överallt, undrar hur länge det får fortgå.

Jag menar inte att det är helt tyst om Maradonas missbruk, varken nu eller tidigare. Men diskussionen om problemet generellt är relativt tyst inom idrottsvärlden, liksom övriga samhället. Till exempel är spelmissbruk otroligt vanligt både bland aktiva idrottare och för detta aktiva, ofta ihop med annat missbruk, men det pratas inte om det tillräckligt. Spelbolagen och annonser för spelbolag blir bara fler och fler. Enstaka försök görs, till exempel har tidningen Offside bojkottat spelannonser, men generellt är det tyst. Och det tror jag beror på beröringsskräck. Eller medberoende.

Kram ?

Håller inte riktigt med om att media inte kopplar hans för tidiga död till hans missbruk. Jag har läst om det åtminstone i DN. Där stod det också om hur viktig han var för Argentina, då både anhängare och motståndare till diktaturen älskade honom, han blev en enande kraft för landet. Dessutom blev han en symbol för att man kunde lyckas även när man var född i de fattiga kvarteren, och han har nog inspirerat många unga att spela fotboll istället för att hamna snett. Så jag förstår reaktionen, han var något av en landsfader där. Sen kan jag hålla med om att det är absurda pengar som snurrar runt i vissa idrotter.. Och att det borde vara mer fokus på när folk lyckas bryta missbruk, hade tex missat att Charlie Sheen blivit drogfri, roligt att höra!

Jag blev väldigt förvånad när Maradonas död toppade Aktuellt i går. Sportnytt kan jag förstå, men Aktuellt? Ett jättelångt inslag dessutom. Det har varit en massa tugg om Maradonas död de senaste dagarna. Fansen gråter, vilket man förstås förstår, men man utlyser landssorg i tre dagar och han blir behandlad som en kung eller president. Man undrar var alla dessa människor höll hus hans sista år i livet?

Det hör till saken att jag inte är ett dugg sportintresserad. För mig är sport ett särintresse som tar alldeles för mycket plats i media och kostar alldeles för mycket av offentliga medel. För mig är det bara hälsoaspekten och gemenskapen inom idrotten som är viktigt. Dessa fantasilöner och att sport tas på så enormt stort allvar i alla sammanhang förstår jag mig inte på alls.

Det enda jag hoppas på är att debatten breddas och att man börjar diskutera den risk som idrottsmän tar när de festar för mycket. Hur festandet kan övergå i missbruk, ökad tolerans och värre och värre typer av missbruk. Petter Northug är ett färskt exempel. Förstår ärligt talat inte hur han kan vara så framgångsrik på skidor och ändå ha ett sådant leverne, åtminstone i perioder.

Hela idrottsvärlden verkar dessutom lida av beröringsskräck. Man vågar inte prata om problemet för då måste man kanske ifrågasätta sitt eget leverne. Journalister själva har ju generellt som yrkeskår ofta ett tufft leverne också. Sportjournalisten Robert Laul är en av få som pratat öppet om sitt missbruk, i en väldigt bra bok bland annat.

Alla vittnesmål behövs! Som offentlig person är det extra viktigt att du gör din röst hörd. Det här kan drabba vem som helst, men vissa miljöer är verkligen riskmiljöer. Och dessa riskmiljöer kännetecknas ofta av att folk tittar bort, bokstavligt talat vänder den som gör sig bort ryggen. Så oerhört oempatiskt och kärlekslöst.

Maradona är ju bara en i mängden historiskt. Spelmissbruk är ju också otroligt vanligt bland dessa vinnarskallar. Det pratar man inte heller om, tvärtom gör idrottsmän reklam för skiten ? Jag tror att Magnus Hedman skulle starta en podd på temat förresten, ihop med en annan före detta idrottsman. Jag tror att just Hedman missbrukade allt som går att missbruka. Inte lyssnat på den podden dock.

Jag förstår att man ska hedra Maradonas minne, absolut, men det måste ju finnas någon rim och reson. Idag på P3 sa random svensk kvinna att hon gråtit hela dagen för att Maradona dött. Jösses. Jag kan inte ta det på allvar, men jag har å andra sidan aldrig haft idoler av den digniteten.

Jag stör mig mest på att man inte vill se hela bilden. Givetvis dog Maradona i sviter av skador som hans missbruk åsamkat, även om det sägs vara hjärtinfarkt. Var åtminstone ärlig med det då.

Förresten såg jag ett klipp med Charlie Sheen på youtube häromdagen. Det är ju också en människa som strulat till det rejält på fyllan. Men nu hade han varit nykter i två år drygt. Heja honom! Men då får han minsann inga rubriker. Det kan verkligen inte vara lätt att vara en offentlig person, ha mycket pengar (inledningsvis) och vara beroende. Folk vill hänga med dig så länge du är framgångsrik, sen drar de vidare till nästa guldkalv.

Kram ?

Håller med om din summering! Nu åker vi vidare, ser fram emot en nykter jul!

Grattis till 7 månader! ? Det märks att du mår bra nu.Månaderna bara rullar på.

Kram

p.s, Tack för hälsning i min tråd!
Det blev två st fina gäddor. ?

Starkt jobbat Jullan?? och stort grattis
Fira du med 2 saffransbullar tycker jag.
Det är du värd
Kram⚘

Idag blev jag klar med julschemat, tjoho! Alla får lite ledigt, tjoho! Kunde fördela ut 79 lediga dagar totalt på alla medarbetare under de tre veckorna vecka 52, 53 och 1. Behövde bara neka totalt sju lediga dagar. Själv är jag ledig två dagar, den 4-5/1.

Det här är ett gigantiskt pussel, alla funktioner måste lira alla dagar även under storhelger så folk måste ersätta varandra hit och dit och vi går ner på mini-bemanning. Plus att vi inte kan ta in långväga vikarier utifrån i dessa coronatider. Vi får spela med de spelare vi har. Men det gick. Jag fick ihop det.

Nu håller vi tummarna för att inte Corona slår ner som en bomb i vår verksamhet. Vår fördel är att typ alla kan jobba hemifrån, och många jobbar hemifrån redan nu så de flesta utsätter sig inte för smitta. Sen får man bara hoppas att de har förnuft att hålla sig ifrån främlingar även på sin fritid.

Nu känner jag mig jättejättejättenöjd ? Typiskt läge för lite vin, men nähä så roligt ska vi inte ha det. Jag äter upp de sista pepparkakorna istället ? Lika bra det, sen ska jag inte köpa hem fler, och jag ska inte baka lussebullar heller. Jag överlever utan både pepparkakor och lussebullar faktiskt.

Kram ?

Känner igen mig i missbruksuppväxten, inga roliga minnen. Min pappa drack ihjäl sig kan man säga. Slog i huvudet på fyllan och blev aldrig människa mer. Det enda han kom ihåg var att han drack. På slutet glömde han även det. En skugga av antagligen en fin människa som kallades för min far. Kram Jullan

Kram ?

Bra jobbat Jullan!

Kram!

7 månader firas en dag för tidigt, eftersom jag lovat 24 timmars nykterhet känns det tvärsäkert. Firandet går i jobb tecknet, kanske jag ska unna mig en saffransbulle på jobbet idag. Summa summaron....allt är inte lätt med nykterheten, men sammantaget vida lättare än min dryckeskärriär. Inget är omöjligt och en dag i taget. Thats it. Kraaam Jullan