Senaste kommentarerna i forumet

dubbelpost. ett inlägg räcker

Det blockerar - binder tydligen 20 ggr bättre än nikotin; och ger en betydligt lägre stimulans, men den är av mer långtidsverkande karaktär, så därav att man slipper undan abstinens ganska mycket och ska ledsna på snuset...

Jag känner mig skraj över just bieffekter som kan komma, men har inte märkt något särskilt jobbigt än (för tidigt gissar jag). Självmordstankar, blåsor i munnen, nedstämdhet, osv osv. Fast flera av de på listan får man ju om man kör en cold turkey. Och det är inte säkert man får dem. Dock verkar många få livliga drömmar.. sköterskan sa på skämt jag skulle skriva dagbok om drömmarna ;-)

Det är extremt svårt släppa dosan normalt, men det här känns lovande. Och varför inte - måste man kämpa om det går få ett sådant piller under begränsad tid ?

Några säger de blir äcklad av lukten efter ett tag, även när andra snusar osv. och det är säkert också sunt.

Jag gissar - att den dagen det är slut på pillren så kommer jag ändå såklart få vara vaken och aldrig prova igen. Aldrig första dosan... såklart :)

Är det ett nikotinplåster typ? Eller blockerar det nikotinreceptorerna så att du inte får en kick av snuset längre?

Vanan kan nog vara bra att bli av med. Jag har alltid snus inne. Har inte alla snusare det? Vill och vågar inte ens tänka tanken att sluta ?

Minns hur överjävligt det var att sluta röka. Det var 12-15 år av ständiga avslut och börja igen. Nikotintuggummi, nikotinplåster, och sen röka igen. Tills jag började snusa. Då kunde jag släppa rökningen.

Följer detta experiment med spänning!

Kram ?

Utlovade ju en liten avsnusningsrapport, vad jag egentligen håller på med på den fronten..
Det var ju så att i samband med min 50-års kontroll fick jag chans prata med en sköterska som skulle kunna stötta mig i snusavvänjning, nåväl tänkte jag, var för inte? det kostar ju inte (så mycket), och kanske kan vara bra faktiskt testa?

Vi hade samtal förra veckan - och hon ledde in mig på att jag skulle prova en medicin som avvänjningshjälp (Champix - läs inte alla biverkningar), som man ska ta under en 12 veckors period, lät ju länge tänkte jag, och jag har alltid varit extremt skeptisk till att ta piller. Fast... just i det här fallet så tillför jag ju något snarlikt.

Iaf, jag är på dag 2 av upptrappning, och märkligt nog så har mängden snus halverats så där utan kamp eller fundering, ibland lite äckligt ha inne. Känns mest som det inte ger något.

Men en skön känsla av att pulsen faktiskt har gått ner, och jag redan känner att hjärtat mår bättre.

Nåväl, får väl se om jag blir hispig och får någon av de jobbiga biverkningarna eller om det går bra.

Det ska först vara en upptrappningsperiod på 2 veckor då snusandet inte ska upphöra utan det får man fortsätta med som man bäst vill, men många slutar spontant - eller börjar dra ner rejält. Sedan efter 2 veckor ska man sluta helt, och många ska ta plåster samtidigt (verkar variera om jag läser på nätet om just sluta snushjälp). För en rökare så klipper man alltid helt - men vi vet ju hur mycket nikotin vi snusare tillför, så det är kanske inte konstigt det krävs lite extra.

Jag vet jag kommer vara extra vaksam på välmående o konstiga tankar o så, men ännu så länge så känns det ganska okay, och lite skönt få sluta med en sak med stöd utan att måsta kämpa. Det räcker liksom till med kamp o insikter om det andra.

När man gått dosen ut, då ska man klippa medicinen och tydligen vara en ny människa ?? Antagligen är det då en del av kampen börjar, men jag har vant mig av med själva snusbeteendet. Vet inte. Får se.

Jo, varje vecka så kommer det vara en samtalsstund med sköterskan.

Se Klart och Li-Lo med vänner..Klart att jag känner en stolthet att det gått bra..Kommer ihåg mina första gånger jag läste på alkohjälpen, och blev glad att det fanns liknande historier som min..Och att flera klarade sig bra utan att dricka. Jag tog rygg på dom som verkade stabila, när jag väl började skriva..Tiden har gått fort..Det har hänt massor..Mestadels positiva och härliga saker..Sköt om er nu i höstmörkret..Varma Kramar. Miss Lyckad..?

Här är en till som tar rygg på dig. Du bär vår dröm om ”framtiden”, som vi hoppas att den ska gestalta sig! Tack för att du finns här, peppar oss och delar med dig, tillsammans är verkligen ett minimalistiskt ord för något mycket stort och märkvärdigt.
Fira och var stolt! Kram ?

Nu tar jag mig friheten att tala för oss alla i admi då vi håller fysik distans kan jag inte springa in till mina kollegor med den glädje jag känner av att läsa detta. Stannade upp en stund och reflekterade över de liv som ligger bakom orden här. Vilka utmaningar och prövningar ni delar. Och förundras över den styrka som ofta lyser mellan raderna,

Med respekt för ditt tack miss lyckad säger vi: Varsågod.

Att få vara del av det som Magnus/amdi en gång startade är en ynnest och det är er generositet som gjort och gör detta möjligt. Oavsett smarthet är Alkoholhjälpen sprungen ur en önskan om att var hjälpsam så att få så tydlig återkoppling på att det fungerar värmer och inspirerar.

Vi gör det tillsammans!

Hopp
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

En stor kram till dig med! ?

mig friheten att "anmäla" ditt fina inlägg så de ansvariga ser det och kan suga i sig av berömmet ! Och som jag självklart håller med om !

Att tacka er som jobbar med Forumet..❤️..Även den/de smarta personer som kommit på detta hjälpmedel som Alko- hjälpen är!! Tack från djupet av mitt hjärta..Så lätt att använda till självhjälp..Men även era stöttande inlägg då och då..Mycket bra jobbat av er ALLA..⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️..Kram..❤️

Det är en win-Win situation att fortfarande läsa och skriva på forumet..???..Underbart att läsa när det funkar med frihet från alkohol för många, samtidigt som jag lär mig mer om alkoholens otroligt starka grepp, om oss beroende..Kram..???

ordspråk är min favorit : Memento Mori ! Tack för att du påminner mig !

Hej!

Appen I am sober har jag också, den ger en del inspiration tycker jag.

Du skriver att du och ingen annan har satt dig i denna situation. Även om det är du själv som har hällt i dig alkohol så glöm inte att vara snäll mot dig själv och inte anklaga dig själv, för då ökar skammen. Se det istället som en sjukdom, lätt att säga men försök iallafall. Ta en dag i taget ?? bra kämpat ???

Ännu en underbar metafor á la Se klart ❤️

Kram ?

Vilken fin historia och spännande att läsa ?

En av de saker som jag och dottern diskuterade i helgen var hennes fabläss för choklad och bakverk. En fabläss som jag delar. Så länge jag hade mitt älskade vin var jag dock hyfsat nöjd, då behövde jag inte choklad och andra godsaker dagligen. Nu är det annorlunda. Suck.

Dottern berättade att hon utan framgång försökt förklara för både sin kille och sin pappa hur svårt det är att låta bli. Hur hon får sätta sig själv på sötsaksrestriktioner regelbundet för att inte öka massor i vikt. (Och hon är helt normalsmal, mycket tack vare dessa regelbundna restriktioner.)

Hon berättar hur både hennes kille och pappa säger: ”Men det är ju bara att låta bli”. Känns det igen?

Hon berättar hur hon, som gärna bakar ofta, lämnar kakor hemma i huset och hur hennes pappa låter bli att äta det, så det till slut möglar. Hur går det till? Det undrar både jag och hon. Min lösning har alltid varit att inte ha skiten hemma, då kan jag inte äta den när sinnet är svagt.

Deras oförståelse är jag också enormt familjär med förstås. Jag har ju ändå levt ihop med hennes pappa i 24 år. Och jag är samtidigt så tacksam för att min dotter, som tydligen ärvt denna åkomma sweet tooth från mig, inte har druckit mer än max tio glas alkohol i hela sitt 23-åriga liv. Hon har valt bort det, mycket pga det ”onda arvet” i rakt nedstigande led från min farfar, till min pappa och vidare till mig. Dessutom var hennes farmors pappa alkis.

Hon har tagit ett medvetet beslut, ”nähä, den stigen tänker jag inte utforska.” Och jag blir så stolt att jag nästan spricker. Och tacksam.

Kollade på nykterhets-klipp i går kväll. (Ni vet repetera, repetera, repetera.) I ett klipp med Craig Beck framhåller han vikten av att träna dagligen när man har blivit nykter. Han gymmar varje dag. Han framhåller tre anledningar: 1) man får mycket tid över som ska slås ihjäl, 2) man motverkar den viktökning som sötsaker kan ge, 3) man mår så bra efter träningen samtidigt som man investerar för framtida hälsa.

Gymmet tänker jag inte besöka, men idag blir det minst två raska promenader. Kanske tre. Eller om jag letar upp ett roligt funktionellt tränings-klipp på youtube istället. Behöver stärka mina muskler lite.

Kram ?

Tack för din hälsning ❤️ Den gjorde att jag började dagen med ett leeende.

Kram ?

Så skönt att vakna utsövd och ha en regnig dag hemma framför sig.
Nu gäller det att hitta den bästa spargömman att sortera?

Jag sparar gärna för mycket saker, ("det kan vara bra att ha...") men ibland får jag ett ryck och då rensar jag rejält osentimentalt.
Vi får se vad jag kan hitta idag.

Kram
???

Såklart!
Och nu för tiden är jag så trygg i det att jag inte skriver det här varje dag. Kan ju vara skönt för de som är trötta på upprepningar. ?
Note to self dock att det inte betyder att jag har den minsta uns av hybris. Kom ihåg att du är dödlig sa slaven på Triumfvagnen.
Jag är varje dag medveten om den nåd det innebär att kunna avstå. Att vara nykter. Det är inte skicklighet. Det är en räddningslina som råkade hissas ner framför mig och jag greppade. Jag blundade hela vägen upp för jag är så rädd för höjder.
Jag håller i utan några vitnande knogar men som jag håller i, medvetenheten är stor.
Idag tänkte jag på tusen krångligheter jag behöver reda ut. Inte EN enda gång vandrade mina tankar till alkohol. Det kändes stort.
Kram och godnatt ???

Hallå där, recapar din tråd och lite av ditt liv, jag ler ofta när jag läser- du avslutar ofta dina inlägg med nån sorts underskruvad twist som är så rolig och fint på nåt vis.
Jag är superintresserad av affektionsteori, så spännande. Om jag säger att jag ska lyssna på podden så är det ljug för jag hinner inte med allt just nu. Men snart ?
Jag har också okej som lägstanivå denna november men ofta höjer jag mig en bit över för att försöka dressera hjärnan, med små trick.
Min vikt står still och det beror på att jag gör det- rör mig för lite de här dagarna. Vill inte springa i mörker. Soffan ropar. Det är också okej. För nu. Kram så länge! ?

Jag blev väldigt glad av att läsa ditt inlägg och minns så väl våra första veckor här. Att liksom gå bredvid men också mycket eget kämp.
Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag är också rädd för att inte känna exakt så starkt som jag gör idag- att aldrig mer.
Jag är ju äldre än du, har också lyckats (eh) på något sätt hålla ihop mig men inte på insidan. Det är ensamt att vara alkis. Verkligen ensamt och ödsligt. Gemenskapen som jag upplever med Mig Själv är nästan parodisk, jag har fått en ny kompis i mig. Hon är bra, en kämpe av rang, som så många av oss här är. På olika trappsteg i den där Lustiga huset- trappan, den är svår att få häng på, men så småningom.
Tack för att du delar med dig. Tack för sällskap på resan, flum och allt ovan och under det är helt okej här. Kram ?

Känner mig lite låg i kväll. Vet inte om det beror på att jag rört mig för lite? Inte ätit choklad? PMS i efterskott? Att det kändes meningslöst att ens åka till jobbet idag eftersom knappt någon verkade bry sig ett dugg?

Fast jag fick skrivit ut en massa papper, undertecknat och internpostat som jag hade planerat. Och jag fick massage, och en lunchpromenad. Och jag köpte mig ett nytt mobilskal, eftersom jag slitit ut det gamla. Så lite plus har dagen haft med sig, men imorgon ska jag nog ösa på lite mer med motionen. Det kan jag i alla fall påverka. Just nu får det vara okej, okej, okej. Okej.

Kram ?

Inte vart här på jättelänge.
Känner igen mig alltför väl....

Men ett jätte grattis till dig, vilket föredöme du är, jag blir glad och peppad. Kram Jullan

Det blev inget utvecklingssamtal idag. Min chef fick kasta sig hals över huvud i något privat ärende som rörde ett av hennes vuxna barn. Helt förståligt förstås. Lite synd bara att de är andra gången vårt möte ställs in med kort varsel.

Kram ?