Senaste kommentarerna i forumet

till dina 5 nyktra år!

Det är tryggt att du fortsätter ett halvår framför mig på nykterhetens stig. Du och de andra som går före mig på stigen ser till att den hålls upptrampad och inte slyar igen. Då blir det lättare för mig att komma traskande efter er lugnt blossande på min pipa.

Positivt också att särskrivningen i ditt nick både är hållbar och rättvisande.

En stor, varm och Corona-säker bamse-cyber-kram till dig miss lyckad!

/Pi31415

Grattis på födelsedagen och 5- årsdagen!? Som de andra skriver, härligt att du kikar in och skriver här fortfarande. Du var en av dem som fick mig att till slut lägga ner drickandet.? Jag tror det gör väldigt stor nytta när ”veteraner” skriver här. Många som då ser att det faktiskt är möjligt att vara fri från alkoholen en lång tid. Och att man faktiskt kan må jättebra utan alkohol. Det hade man ju svårt att tro i början.

Kram

Jag har nu enligt ”I am sober” varit nykter i 6 dagar. En del av dessa dagar har varit lätta, en del har varit svåra och ngn dag har varit djävulistisk. Jag är ju trots allt i början av min resa
Min fredag var som Ni vet var jäkligt jobbig
Det som jag känner nu är :
Jag kanske skapar ett drama där jag tror att jag är ensam om detta , där jag sätter på mig offer koftan och där jag har tusentals ursäkter varför jag ska dricka
Jag behöver inse att jag och ingen annan har satt mig i denna situation och att endast Jag kan hjälpa mig ur detta men lyckligtvis har jag nu hjälp med mig Jag har Er- Ni som läser Ni som svarar Ni som vet och förstår

Ju mer man vet om ett bekymmer, desto lättare att hantera det..Jag har fått många AhA upplevelser dels genom andra människor, men även genom att läsa böcker om missbruk och beroende..Det är otroligt intressant och även sorgligt..Skönt med snart 7 månaders nykterhet..????Kram..

Om jag förstår rätt så berättade du för honom att du kände dig trängd, och då slöt han sig helt och stängde dörren direkt. Kanske är det hans reaktion som gör att du tänker att det kanske är lika bra att det får vara som det är. För hur ska man kunna bygga en relation om man inte får vara ärlig med hur man känner utan att riskera att bli utkastad. Det låter som att han valt att missförstå dig av rädsla att bli avvisad. Såna rädslor har vi alla men om de får styra blir det aldrig någon närhet. Detta verkar vara hans sätt, ett svårt sätt om man vill ha kärlek och ro. Kanske säger dig din instinkt att det inte behöver vara såhär svårt.. Men besvikelsen kan vara tung att bära även om man vet att det är bäst vad som sker.. Ta hand om dig!

Oj då. Ett sätt att bearbeta. Har inte drömt att jag druckit en enda gång.... så skönt för dig att det inte var värt det?

Visst har livet blivit lättare utan alkohol? För mig är det helt enorm skillnad?
Jag är som du. Drack gärna när jag var glad. Ofta när jag var lättad över något jag klarat av... hehe sen var det ju inte så roligt när man var trött dagen därpå.
Nu kör vi på nyktert så det ryker?‍♂️ Kram?

Tack! Jag mår prima. Hoppas du mår bra, kommer till din tråd o kikar. Kram?

Jag förstår redan lite bättre. Men jag ska prova podden också!

Affekt är liksom kroppens reaktion, tex rädsla eller ilska. Känsla blir det först när du kan verbalisera affekten, dvs då du förstår att du faktiskt är arg, rädd, ledsen, irriterad. Många gånger struntar vi i att lyssna på kroppens reaktioner, och då kan de kanaliseras i ångest istället. Lyssna på podden så förstår du bättre!

Kram ?

Jag hängde inte riktigt med i exemplet om affekt och känslor. Jag kanske får lyssna på podden. Jag lyssnar alltid på poddar när jag är ute och går eller håller på med hushållssysslor men även om jag har några jag prenumererar på så tar det alltid slut och jag står där utan något nytt att lyssna på.

Bra jobbat med guldstjärnorna :)

Det verkar vara väldigt vanligt att drömma om det långt efter att man har slutat dricka. Är ju konstigt hur det sitter i på något sätt och hur man inte säger nej till att dricka i drömmen ibland. Men det är väl på samma sätt som man kan göra andra saker i drömmarna ibland utan att tycka att det är konstigt som att flyga eller dylikt.

Men med tanke på forumet du har postat i så. Om du inte har fått i dig antabuset av misstag så kanske du skulle fundera på ett annat alternativ än att ha vinprovning? Kan, kan du ju alltid. Har ingen erfarenhet av antabus själv, men har förstått att det går att dricka, även om det kan vara mindre trevligt. Men varför inte ta chansen och låt bli alkohol ett bra tag, medan du har antabus i kroppen?

Melodikryss får du allt börja med, Andrahalvlek. Det hör till :) Samt Bingolotto på Söndag. Just nu är det paus där. Har egentligen aldrig spelat innan, mer än någon gång man köpt en lott till stöd för någons lag till Jul eller så, men även då oftast bara kollar lotten efteråt. Men nu kan jag tycka att det är rätt så avkopplande.

Dock blev det inte så mycket skriva av igår. Efter melodikrysset blev det långpromenad och sen greja hemma och telefonsamtal med min far och bror och sen lite finare middag hemma och film med min sambo. Det blev aldrig tid. Idag gick jag in till stan och handlade och gick tillbaka. Det blev 14000 steg bara där. Men ändå rätt skönt.

Jag försöker att inte ha några måsten. När jag inte får tid att skriva här så får det vara så. Jag har alltid varit en tidsoptimist av rang. Vis av den självinsikten försöker jag planera lite mindre till helgerna, men jag får inte gjort allt ändå och det får vara ok.

Ta med dig den segern, och kom ihåg att du kan!

Jag slåss mellan att hålla min ångest över det gapande svarta tomma hål där du en gång var placerad, till att vilja ropa rakt ut att det hela är ett missförstånd, till att tänka att det kanske är bäst ändå.
Så loopar jag i dessa känslor om och om igen, dag ut och dag in.
Så kommer känslan av att känna att jag svikigt dig. Och känslan av att jag är fri.

Är det såhär det ska kännas när det är på riktigt?
När man är nykter och måste ta hand om sina känslor?

Jag hade inte riktigt förväntat mig det översaltade svaret du skickade mig idag när jag hörde av mig.
Till en början stirrade jag bara på smset och tänkte att det inte kunde stämma.
Är du såhär känslokall?
Jag fattar ju att du inte alls är känslokall med ditt snudd på spydiga svar utan det är din gard i kombination med stolthet och din rädsla som talar åt dig.

Jag lät ditt svar sjunka in under dagen och tog mig upp från mina geggiga känslor. Jag kände instinktivt att jag skulle hem och skriva dig ett svar på ett mejl, men allt eftersom dagen fortlöpt har jag känt att jag kanske ska backa undan. För min egen skull.
Jag måste fundera, ordentligt, på varför jag hamnade i den här situationen från början med att känna mig trängd och kanske ställa mig den svåra frågan - är det värt att kämpa för?

Inatt drömde jag att jag drack alkohol och jag var jättefull.
I drömmen tänkte jag,det var inte värt det.
Och det var så skönt att det inte var verklighet?
Pilla

Mhm...
Svårt nog förändra sig själv, och helt rätt att föregå med gott exempel. Det kan vara så det går trycka in en expert eller något annat i gruppen (som är två personer), de övriga exemplen är inget jag alls har problem med, utan det är nästan alltid ett gott o trevligt samtalsklimat. Förutom den situationen jag mår dåligt över, då samtalet väldigt ofta är bra, men det blir alltid jag som får göra allt jobb och personen är expert på smita undan utan reaktion. Fick ska jag säga... jag har ju börjat reagera och säga ifrån, tyvärr ibland skämtsamt men ibland mer rakt än jag trodde.

Skriver igen; Det är lite svårt skriva ner alla detaljer på några inlägg. Faktiskt är det nog bara en jobbrelation som är jobbig, de övriga jobbigheterna jag skrivit om var bara exempel på hur samtal i bland kan vara.

Jag har fått mens idag. Utan att ha känt de minsta pms-besvär veckan innan. I november dessutom. Min hjärnkemi har verkligen stabiliserat sig, tjoho!

Kram ?

Du kan inte förändra någon annan, bara föregå med gott exempel. Och ni kan låna in en psykolog med expertis på grupper och prata om hur ni pratar med varandra. Det skulle alla må bra.

Under Kevlaret, föreningen Män och Storebror är tre organisationer som jobbar aktivt med dessa frågor. De gör ett kanonjobb!

Kram ?

Det önskar jag dig med. Läst gärna mina två trådar. Jag minns knappt längre :-)
Den korta varianten är väl att sluta dricka, sedan hoppar man drickat varje dag,
vad som än händer. Lycka till!

//PP

Senaste veckan har det verkligen dröst in guldstjärnor ⭐️ Yngsta dotterns stjärnor är riktiga guldstjärnor, medan mina är slarvigt handritade. De är dock värda lika mycket - vi får en stjärna för 30 minuters motion.

Idag fick jag ett mess från dottern: ”Ge mig en guldstjärna och skicka bild till mig”. Då hade hon promenerat till/från affären med sin pappa och storasyster ? Riktigt bra gjort av henne! Och jag är också duktig. *klapp på axeln*

Totalt har dottern fått ihop sex guldstjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ Och jag har fått ihop 17 stjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Kram ?

Har ätit 600mg antabus 3 ggr under en vecka. Kan jag ha vinprovning med min fru 11dagar senare tro?

Idag har jag lärt mig skillnaden på affekt, emotioner och känslor. Affekt är kroppsliga reaktioner, till exempel rädsla eller ilska. Emotioner är när starka känslor fastnar som kropps/platsminnen. Känslor är när man kan verbalisera affekten. OBS: Inte att förväxla med tanke.

Ett exempel. Jag frågar hur du mår, det vill säga hur du känner dig. Du svarar bra. Tänk istället att jag frågar vilken färg ditt sovrum har, och du svarar bra. Då har du svarat att du gillar färgen, men inte vilken färg ditt sovrum har.

Detta exempel har jag snott av Bengt Renander som driver ”Närvaropodden - stoppa tankarnas terrorism”. Avsnitt #45 om just känslor kan jag verkligen rekommendera. Just nu lyssnar jag på #44 som handlar om lust.

Kram?

Stort tack för vikt-pepp! Jag fortsätter motionera och träna på mitt tålamod.

Kram ?

Hm..

Vet inte om det alltid är en grabbig del, men säkert mer vanligt bland oss än bland er :-/ vi ska ju aldrig visa eller prata om känslor.

Jag minns så väl hur vi hade en äldre konsult för massa år sen, en gammal militär, han kläckte ur sig många pikar, men det han egentligen ville säga var "men grabbar, vad bra jobb ni gör", men genom att pika så där skrattande kunde han säga det utan att riskera att ... det blev för uppenbart? Hmm. Ungefär som när min pappa går ut och tvättar min bil för att bry sig om.

En på jobbet kom bärandes på en skruv för någon vecka sen, och frågade om det var min, nä sa jag utan att tänka på den bakomliggande lydelsen. kollegan fortsatte "har inte du en lös skruv?" - "nä sa jag självklart", "tycker du ja" sa kollegan och gick. Jag mådde rätt gott när jag insåg vad som hänt. att jag utan känslor nekat att ta emot piken, utan bara petat tillbaka till avsändaren.

Mellan mig o en annan kollega har det varit tydligt det varit någon slags "hjärtlig pikande", som jag försöker undvika, utan istället säga positiva saker om de är positiva, och bara vara vänlig om det är så.

Ack så svårt o jobbigt det är att försöka bryta en gruppdynamik man börjat vara del av men inte längre vill vara del av på exakt samma sätt... Men trägen vinner....