Senaste kommentarerna i forumet

Jag har nog spontant börjat säga saker rakt på, ibland med en skämtsam ton, o ibland rakt av, istället för bara vara tyst. Kommer på mig själv ibland, oj... vad som slapp ut där. Men det är nog bra. Bara jag inte blir sura gubben, gäller ju ta de viktiga striderna. Mitt i allt har jag gått o varit lite glad för ilskan, men som jag är - funderat hur jag ska få något konstruktivt av den.

Ja, det var skrämmande på så kort tid, vanmakt på riktigt. Och en människa som blivit förstörd av sjukvården och lagen.

Och hur läkarna på slutet försökte runda av samtalet med "oj, nu har visst tiden gått", som om det vore ett samtal om vilken färg nästa bil ska ha. Sådana människor borde inte få ha de jobb de har....

Det är nog inte bra att få ilskna utbrott på allt och alla. Då undrar nog folk vad man håller på med. Men jag är väldigt mycket tydligare i min kommunikation numer. Jag tar ingen skit, och jag håller inte tyst. Men jag tar inte andras strider. Jag tar de strider som känns viktiga för mig, man måste välja sina strider för att hushålla med energin.

Det känns lite konstigt att en sådan sak som besök på Systembolaget, som tidigare ändå tagit tid varje vecka, plötsligt är helt raderat ur ens vardag. Ungefär som om man skulle sluta gå in på Ica, eller apoteket. Plötsligt har man inte i systembolagets lokaler att göra. Och all planering. ”Om jag tar bilen dit...” osv. Borta. Puts väck.

Kram ?

Vinäger, du behövs här på forumet. Du skriver väldigt bra inlägg som uppskattas av många. Du får inte ge upp din kamp mot ett hälsosammare liv.
/Mrx

Den gjorde på riktigt ont i hjärtat på mig. Och att killen var så medveten om hur fel det var, men att han förstås ändå inte ville vara utan morfinet. I vilken panik han måste plåstrat kroppen full med morfinplåster, i sådan mängd att han fick epileptiska anfall. Hur han förvandlades från 21-årig vanlig kille till 23-årig zombie. Hans armar och ben hängde inte med, det såg nästan ut som han hade en cp-skada. Och så mycket som krävs för tvångsvård. Och hur vården svär sig fri från ansvar. Hur patienter med både psykisk hälsa och missbruk ramlar mellan stolarna, ingen vill behandla dem. Och detta händer i Sverige. Och det händer många. Det är förjävligt ? Jag tror faktiskt det är en tidsfråga tyvärr innan han tar livet av sig. Hoppas verkligen att Uppdrag granskning gör en uppföljning, med lyckligt slut.

Kram ?

Missade helt att det i förra veckan hade gått hela sju år sedan jag drack senast.
Efter så lång tid kan man tro att minnena hur det egentligen var är borta... Det är mer som att jag bara vet hur illa det var. Dagligen, vecka in och år ut.
Att välja bort alkoholen är nog ett av de viktigaste beslut jag tagit, och jag önskar alla som lider viljestyrka att bryta. Trevlig helg på er alla!
//PP

Så skönt att höra FinaLisa?

Önskar dig allt gott och du får sova gott inatt??

Fredag

Jag var och handlade på ett av köpcentrumena i stan i eftermiddags (trots rekommendationerna - men höll avstånd, och skulle bland annat till apoteket). När jag parkerade bilen hann jag med att tänka på hur jag brukade åka dit "förr i tiden" och gå in på bolaget och fylla på för en kväll... Ganska skönt gå förbi bolaget utan att ens slänga en blick av saknad, men tänkte också - så lätt det skulle vara att nolla ut alla månader, om jag gav mig in där... Ena skulle leda till det andra eländet.

Nu är jag ganska stabil på två fronter (helt på A och faktiskt på ganska god väg vad gäller det där jag skrev om tidigare i veckan), det är ganska fantastiskt trevligt egentligen.

Men visst, kan gå o vara arg o frustrerad eller ledsen o ensam ibland nu också... Dock är de dipparna eller tillfällena mycket mer hanterbara nu. Och vad gäller ilskan - ibland finns det ju skäl att vara arg, bara lite knepigt om det är något som funnits i min omgivning länge, och jag först nu börjar titta på med lite nyktra ögon - och funderar hur jag ska börja ta upp sakerna jag sett länge, men tidigare flytt ifrån. Nåja, det får visa sig succesivt. Rakare kommunikation tror jag blir en stor del i den lösningen.

Min vecka i övrigt har mest varit jobb, och så blev det helt plötsligt snöoväder och minusgrader, jag fick gå upp på vinden ikväll och hämta vinterjackan (den tunna dunjackan räckte inte längre) för att vilja ta mig ut på en kvällspromenad. Den blev lagom lång, ett par kvarter runt här. Faktiskt är det mycket finare ute när det är snö och vitt, istället för svart och blött. Men... längtar redan till februari-mars...

Återkommer väl på tisdag som utlovat :)

Det var ett bra och skrämmande program du tipsade om - "Droger på recept"; riktigt obehagligt hur fel det kan bli och hur både tafatta och ansvarslösa delar av sjukvården kan vara - för att inte säga de läkare som med öppna ögon faktiskt skriver ut för mycket och för länge. Ursh, men bra att det kommer upp. Jag väntade mig nästan att killen i programmet skulle ta sitt liv innan programmet var slut, men han verkar ha kommit lite mer på rätt väg.

Fortfarande nykter, inget sug eller önskan att dricka.

Var hos min sjuksköterska för att kolla av Concertan i dag, och jag har haft sån huvudvärk sen dosen höjdes så får byta till Elvanse istället. Den verkar vara lite mjukare och är tydligen en ren amfetamin. Jaja... det är ju inte jordgubbar man trycker i sig, det har jag redan förstått.

Ska börja ta dem i morgon, och hoppas så innerligt att den här känslan av att inte vara sugen inte försvinner med den nya medicinen. Jag tror den är ganska lik, men man vet ju inte. Vet inte heller om man kan dricka med medicinen, men tänker att jag inte kollar upp det och förutsätter att det är livsfarligt så har jag inget val liksom ☺️?

Har lite jobb kvar som jag kommer ta tag i ikväll men sen tar jag ledigt inför helgen, det ska bli så skönt ? har jobbat ungefär 55timmar denna vecka, så...

Unnar mig just nu chips, pepsi Max och några chokladbitar ?

Det är minsann inte bara jag som har varit duktig den här veckan, dottern har också varit duktig ?

Vid lunchtid varje dag har hon följt med mig på en promenad på totalt cirka 4.000 steg. Idag var det lite ynk och knot innan, men hon hör på mig när det inte är lönt att protestera.

Hon har dessutom låtit mig jobba helt ifred. När jag stängt dörren till köket så har hon inte stört mig alls, hon har väntat till en paus då jag har kommit ut från köket.

Hon är van sen många år tillbaka. Redan i samband med min första sjukskrivning 2007 införde jag att om jag stängde sovrumsdörren så skulle jag lämnad i fred. Endast om det började brinna typ fick barnen störa mig. Det lärde de sig snabbt då, och sen har det följt med.

Jag brukar säga ”jag vilar en stund” och hon svarar glatt ”gör du det” och när jag stängt dörren till sovrummet vet jag att hon inte kommer springande med skitsaker.

För mig har det varit ren överlevnadsstrategi efter mina utmattningar, men jag känner också när jag är ”frisk” att det är mer hållbart att faktiskt få vila i lugn och ro när man verkligen behöver det.

Jag tänker att när vi lär våra barn att visa oss föräldrar respekt och hänsyn, så lär vi dem samtidigt att kräva detsamma av sin omgivning. Barn gör inte som vi säger, de härmar och gör som vi gör.

Chill helgkram ?

När man haft drömmar som dina Torn..?..Oftast är det något undermedvetet som framkallar drömmarna..Jag drömde för många år sedan en dröm om min bror som slutat med alkohol, och hållt sig nykter under flera år..Jag drömde att han hade svårt att styra en jättehög, typ som grävmaskin eller något, och han gled ner i lera med hela maskinen..När jag vaknade, tänkte jag att förmodligen kommer han att ta ett återfall..Mycket riktigt, ett kort tag därefter har han brytit sin 4-års långa nykterhet, och går ner sig rejält med jobb och familj..Som tur är var han smart och stark, och efter några månaders fylle-karusell, var han på banan igen..Han har nu 8 års nykterhet igen..Jag brukar säga att man kan lära sig av andras misstag, jag behöver inte begå alla misstag själv..Kram..???

Tack för tankar och kramar på håll, det känns varmt här borta (vem vet om vi bor grannar för övrigt- håll i så fall utkik efter fönster med mkt fina amaryllisar inom kort)
En dag i taget, och paus då och då från jobb för att erkänna och respektera det arbete som pågår inombords. Nykter är en förutsättning för att det ska gå framåt och inte konserveras i nåt tjockt känslo-gegg. Glömmer allt som oftast att det är fredag, men det känns skönt. Kram på er och tack för att ni är här. ❄️❣️

Just med mediciner..Att vi kan bli beroende av det som ska hjälpa oss härda ut svåra smärtor..Jag har själv aldrig blivit opererad eller varit svårt sjuk, som tur är..Men jag har vänner som fått morfin, och jag har givit morfin till mina brukare..I många fall är det en bra medicin, men väldigt beroendeframkallande..Jättejobbigt för dom som hamnar i missbruk, oavsett varför..En debatt och forskning behövs..Kanske få fram preparat som icke är beroendeframkallande? Det borde väl gå..Forskningen får ju fram de mest häpnadsväckande saker redan..?

Jag tror jag vet vad det kan ha varit som triggade drömmen Andrahalvlek. Kvällen innan startade jag
ett spel på datorn (Assassin's creed) som jag var helt fast i på slutet när jag drack. Jag slutade ju helt med dataspel samtidigt som jag slutade dricka. Jag såg datumet när jag spelade sist, 200104, och kom då
att tänka på hur jag kunde sitta i timmar och hinka öl samtidigt som jag spelade.?
Jag har inte ens testat att spela nu under nykterheten, har haft noll lust till det. Och lika bra är väl det,
spel kan också bli grymt beroendeframkallande. Nä, det lutar åt att jag raderar spelet, lite synd bara för
jag hade kommit väldigt långt i storyn.?

Höj inte ribban i dag vad du än gör Ah, och ha en skön fredagskväll!? Kram

Tänker lite likadant. Har man som vi en tendens att missbruka allt möjligt så är den typen av medicin riktigt farlig. Och att det då är svensk sjukvård som indirekt bidrar till det enormt svåra beroendet är förjävligt ? Och sen svär de sig fria från ansvar dessutom!

Dokumentärer jag sett från USA om opiatberoende är så hemska att jag bara vill gråta. Det enda de längtar efter är ruset. De kan knappt gå eller stå, sluddrar, men blir helt saliga av lycka när de känner ruset. De säljer sin kropp och sina barn typ, bara de får mer opiater. Det är helt groteskt.

Och USA ligger som sagt alltid bara några år före oss i utveckling. Det är på tiden att vi här i Sverige för en högljudd och seriös debatt i frågan - innan det blir som i USA. Theroux har bland annat gjort en bra dokumentär om opiatmissbruket i USA. Finns på svtplay.

Kram ?

Jag har bestämt mig för att titta på dokumentären ikväll. Jag bodde tidigare i just USA och genomgick en mindre allvarlig operation och fick utskrivet något jag inte ens minns vad det hette för smärtan efteråt. En anhörig hämtade ut receptet direkt så att jag hade det hemma, men smärtan blev aldrig så farlig att jag kände att jag behövde ta något för den. Jag kunde ju sova ändå, så jag lät bli.

En arbetskamrat var hemma hos mig några dagar efteråt och såg tabletterna och vid det laget visste jag ju att jag inte skulle behöva ta dem då den värsta smärtan var över. Ha berättade för mig att jag skulle kunna få ganska bra betalt för dem på andrahandsmarknaden. Dagen efter tog jag tillbaka dem till apoteket.

Med min beroendepersonlighet hade jag säkert åkt dit. Tänk om operationen hade varit av mer omfattande natur så att jag inte hade kunnat undvika tabletterna och varit tvungen att ta dem en längre tid. Det var nog tur det.

Min älskade hund dog för drygt två år sedan. Jag var helt knäckt. Länge. Folk sa ”nu vill du väl inte ha en ny hund igen, och tvingas uppleva samma sorg igen”.

Men jag tänker inte så. Den sorgen jag genomled efter älskade pudelpojkens död var ingenting jämfört med kärleken vi gav varandra under de fyra år vi fick ihop ❤️

Nästa sommar är jag nog redo för en ny hund.

Och självklart kan man inte jämföra en pappa med en hund - men just jag sörjde min hund mer än min pappa faktiskt, pga min och min pappas dysfunktionella relation.

Kram ?

Min mamma fick morfin efter kotförskjutning för ett år sedan. Hennes läkare var supernoga med att hon bara fick ta det under några veckor. Han gav hemsjukvården noggranna instruktioner om uttrappning.

Både jag och mamma var helt knäckta, hon hade ju så ont ? Men han gjorde bara sitt jobb helt korrekt!

Minns att i början sa min mamma ”Medicinen hjälper inte, jag har fortfarande ont.” Jag svarade henne: ”Jo, medicinen hjälper eftersom du sluddrar.” Riktigt potenta medel att missbruka.

Kram ?

Vi betalar med sorg för att få uppleva kärlek.
En av livets nödvändiga sanningar.
Tänker på dig. Kram

av droger från den vanliga sjukvården är stort och det är alla ansvariga medvetna om. Men ingen har kurage nog för att stoppa det !

Efter min senaste operation fick jag morfin utskriven i sån mängd så jag först häpnade och sen blev förbannad men reaktionen från ansvarig läkare när jag upprört påpekade det var noll, inget, nada....kanske mest nedlåtande att jag som patient hade fräckheten att ifrågasätta hans förskrivning.

Min nästan granne, tänk att karln fortfarande lever :-O , har i många års tid fått benzo och Tramadol utskrivet av en läkare som jag försökt stoppa men det går inte.

Som jag ser det är detta ett gigantiskt problem som ingen törs ta i. Så sorgligt :-(

Det händer olika saker i livet..Det är det som är livet..Både roliga, men även jobbiga..Betydligt lättare att hantera allt nykter..Barnen, säger många, är det viktigaste i vårt liv..Ändå är vi många som super så dom far illa..Jag är också tacksam och lycklig, för att mina barn(ungdom och vuxna) får ha en nykter mamma..Är ganska säker på att barnen också gör bättre val i livet, när dom slipper oroa sig för föräldrar som dricker..Trist att din pappa är så sjuk..Hoppas det vänder..Kram..??

Jag kände mig trängd och det är det som lett mig hit idag.
Det var svårt att se, skilja och höra vad som var vad i mitt inre.
Jag hoppades in i det sista att jag inte skulle behöva berätta för dig att jag känt mig trängd av dig, men du gav mig inget annat val.
Min älskade A.
Jag tänkte först att min inre känsla jag bar på var direkt kopplad till min årsdag, att jag fick förnimmelser och påhälsningar av minnesbilder och känslor, pågrund av att den här tiden är så starkt kopplad till min överlevnad och det jag slagits och kämpat emot så länge.
Jag hade hoppats på det. Hoppats så innerligt att det var en fas. Att det skulle gå över. Att det var därför jag behövde öka avståndet till dig. Att det var därför jag kände att du kvävde mig.
Men, jag tror du älskade mig lite för mycket.

Och jag?
Jag har suttit bojad och fjättrad under väldigt många år.
Jag har slagits för min frihet och sett vad den är värd för mig, och därför behöver jag få vara just fri.

Vinäger, kom igen! Du har fler vita dagar än du någonsin har haft. Du vet lika bra som jag att helvitt är bäst. Jag väljer dock att dricka med måtta ibland. Vi har kommit långt på resan livet innebär. Vi lär oss av våra misstag även fast vi fyllt 50 år. Livet är en resa mot ett tragiskt slut. Vi måste välja hur vi vill leva våra liv. Alla ska dö!
En dag i taget ?
/Mrx

Trots min oro inför jobbvecka på heltid hemma med yngsta dottern på hemmaplan också så har det gått riktigt bra. SÅ många surdegar har jag tagit itu med. Slutleverans på flera håll, delleverans på andra håll. Min hjärna har väckt mig i ottan, innan klockradion ens har börjat bröla. ”Jo du, jag tänkte att vi kan göra så här...” Alltid bra lösningar, så stort tack för dem hjärnan!

Det är nackdelen när man har hjärnan som sitt arbetsredskap. Det går aldrig att riktigt stänga av den. Inte ens när man sover. Har jag ett problem som ska lösas på något sätt, så ligger det där på en hylla i skallen och hoppar tills problemet är löst. Ibland finns ingen lösning, och då är det också en lösning, men man måste ända ta sig fram till det beslutet.

Just därför är balansen så viktig. Inte jobba övertid, ta pauser, promenad på lunchrasten. Mata hjärnan med annan stimuli, eller allra helst ingen stimuli. När skallen är trött behöver kroppen jobba. Balans, balans, balans.

Min hjärna hjälper mig med det också. Idag kl 16 fick den nog. Då hade jag löst en riktigt stor arbetsuppgift som hängt över mig i flera veckor. Som stressat mig massor bara genom att jag inte hunnit ta itu med den. Som en misstänkt brevbomb har den legat där i ”högarna”, jag har inte ens haft tid att öppna kuvertet.

Kl 16 idag tyckte hjärnan att den hade jobbat klart, så den slängde igen dörren. När det händer blir jag SÅ slut i skallen - och helt oförmögen att göra någonting. Helt urblåst, som om det ekar tomt innanför pannbenet. Men det är så det får vara. Jag har varit med om det så många gånger att jag vet att det är säkringen som går, det är bara att gilla läget. Vila skallen och komma igen en annan dag.

Imorgon lägger jag ribban 3 cm över golvet och sen slappar jag mig igenom resten av fredagen och verkligen njuter av det-här-har-jag-gjort-jävligt-bra-känslan ? Den kan man också bli hög på!

Kram ?

PS. Två guldstjärnor per dag till mig tis-tor ⭐️⭐️ Och en per dag till dottern ⭐️ Samma sak blir det imorgon!