Senaste kommentarerna i forumet

Släpp nu inte taget om nykterheten. Jobba på, en dag i taget. Du är ok nu, och det kommer att bli bättre. Ge det lite tid, bara.

Inte bara god mat. Jag gillar alldaglig mat mer. Äter ofta havregrynsgröt till morgonen. Ofta när jag går och lägger mig kan jag längta till det! Jag har bara hallon och banan i. Ingen socker, ingen salt, ingen mjölk.

Nu kommer jag att tänka på de gånger man har slösat bort pengar på lite dyrare mat som man dagen efter inte riktigt kan minnas. Alltså även när man inte var så onykter att man har minnesluckor i sig, men onykter nog att inte vara där.

Allt eller inget men tror att vissa bara är sådana, vi gör det helt och fult ut eller så skiter vi i det helt. Därför har jag hållit mig långt ifrån golfbanor för att inte fastna i det ? Hade ju varit bättre det än att fastna i vindimman med facit i hand. Så vem vet, kanske ger jag golfen en chans en dag ? Just nu är det Coronastängt på träning, så promenad får duga// kram Strulan

Jag njuter mycket mer av mat sen jag blev nykter, så jag förstår att du är besviken. Har du också märkt att du gillar god mat mer? Jag kan bli helt lyrisk på restaurang. Bullshit att rött vin förstärker maten!

Kram ?

Såklart vill han bara väl. Men det känns ju obekvämt för mig och kanske reagerar jag konstigt, men jag vill att det hela ska vara så odramatiskt som möjligt. Men det bästa är ju att jag pratar med honom när vi är själva. På ett odramatiskt sätt såklart.

En skillnad vi skulle ha haft i år var faktiskt att julbordet är på jobbets bekostnad, men alkoholhaltiga drycker inköpes för egna pengar om man vill. Det är bra att du tar tag i det på din arbetsplats! Det finns egentligen inga goda argument att uppmuntra till alkoholkonsumtion.

Jag hade annars sett fram emot julbordet. Vi skulle vara på ett ställe jag inte varit innan för att äta som är det som placerar sig högst i bland annat White Guide i närområdet.

Din chef vill bara väl. Ungefär som en partner som avstår för att stötta liksom. Men du är inte hjälpt av det, och det tycker jag att du ska berätta för din chef. Helt oladdat, berätta det bara på tu man hand.

Däremot tycker jag att alla tillställningar i jobbets regi ska vara nyktra för alla. Men det är för att jag blivit så himla anti alkoholromantiken. Det är bedrövligt att folk riskerar sin hälsa i alla dessa alkoholrelaterade jobbsammanhang.

Jag har ju lite att säga till om på mitt jobb när det gäller personal, så jag ska jobba i den riktningen. Åtminstone för att få andra i ledarställning på jobbet att fundera över det. Nu är vårt företag inte speciellt alkoholimpregnerat. Aw är sällsynta. Vår koncern-vd är dessutom nykterist, vilket jag fick veta av en slump för inte särskilt lång tid sedan. Aldrig tänkt på innan, men det är ju sällan jag umgås i hans kretsar i sådana sammanhang förstås.

Vårt julbord är också inställt. Men det har vi tidigare haft på lunchtid, så någon alkohol har inte serverats ändå.

Kram ?

Du verkar så himla stabil och grundad, jag är jätteglad för din skull ?

Dina drömmar vill nog bara hjälpa dig att aldrig glömma.

Kram ?

Jag får inte ångest om jag misslyckas med min högre målsättning, men jag tappar sugen och slutar helt. Det är så tydligt för mig att framgång föder framgång. Oavsett om jag ska vara nykter, delta i stegtävling eller gå ner i vikt. Så länge allt går bra går det jättebra. Sen stukar jag foten. Eller har för mycket på jobbet. Tappar orken. Och lägger av. Helt. Allt eller inget.

Just det måste jag jobba med. Sikta högt och komma halvvägs och vara nöjd med det. Just nu är 30 min promenad varje dag bra. Jag kan inte leva på gamla meriter, det är kontinuiteten jag behöver i första hand.

Kram ?

Vi ser fram emot nästa tisdagsrapport ?

Kram ?

En liten fundering vill jag lägga till. Nu verkar det som om att julbordet blir inställt på grund av Covid-restriktionerna. Jag ämnade såklart att inte dricka någon alkohol. Det jag hade önskat var att de andra gör som de vill. Jag vet att de flesta oftast dricker lite öl och snaps till, förutom om de kör eller har något annat förhinder. Jag hade önskat att det hade varit så.

Men jag kände mig ganska säker på att min närmaste chef skulle gå till julbordet och annonsera till de övriga på julbordet att han inte kommer dricka någon alkohol. Så berättar han för mig, inte inför de andra förmodligen i alla fall, att han inte dricker för att han vill ge mig support.

Det är inte så att jag inte uppskattar omtanken, men den bästa supporten för mig hade jag känt var att alla fortsätter sina liv som vanligt och gör sina val opåverkade av mig. Om någon annan väljer att inte dricka något på grund av att de ska köra, eller är inne i en vit månad eller bara inte känner för att dricka den kvällen så är det ju inget konstigt med det. Men om någon skulle låta bli att dricka på grund av att jag inte dricker. :o Det känns... jag hade funderat på hur jag skulle prata med min chef om det. Nu blir det väl inget av julbordet ändå, men jag hade nog hellre stannat hemma än att vara där och någon inte dricker på grund av mig.

Hundra dagar klarade nu, kom jag på. Idag är dag 101.

Andrahalvlek: Ja, det är kanske lite så med drömmar. Men det kändes riktigt som mitt gamla jag. Jag hade tillgång till alkohol och jag kände en del av den där fysiska känslan jag kunde känna när alkohol var på väg och mycket tankeverksamhet gick åt att säkerställa tillgången till alkohol. Väldigt märkligt hur vi fungerar.

Kennie: Det var inte meningen att starta flera trådar och förvirra. Jag försökte försvara det lite tafatt när jag började min tråd här, men jag vet inte om jag hade ett case. :o Tack för uppmuntran dock. Jag svarar lite här istället. Magen är fortfarande lite upp och ner, men det är kanske ställt mot en väldigt hög standard. Jag har alltid haft en sådan mage som tål precis allting. När jag jämför med andra människor nu så har jag fortfarande en tåligare mage än de flesta. Så det kanske inte är något egentligen. Men nog om det.

Du skriver lite om svackor inför 8 månader. Det börjar ju bli mörkare också, så det kan vara en del av förklaringen. Något av de svåraste är att veta hur andra människor uppfattar en själv: Jag har ju aldrig träffat dig såklart, men har lite svårt att tänka mig dig som självgod. Det är nog inte så farligt som vi kan inbilla oss.

Själv älskar jag promenader! Jag hade själv länge ett stegmål på 10000 steg om dagen och nådde det varje dag oavsett väder, samt grad av nykterhet. På ett sätt är det ju bra, men kan bli ett måste också.

Det är väl kanske en sak jag har ändrat lite nu. Jag har fortfarande mitt stegmål men når jag det inte så får det bli så.

Men visst är det härligt att vara ute och gå! Idag har jag nått mina 10000 steg, men det gjorde jag inte igår. Hur känner du själv för det? Är det ok att missa 30 min aktivitet en dag, om du har en tuff dag på jobbet och kanske lite tufft mentalt och så kommer något annat emellan? Det känns ju som att du aktiverar dig och det är väl viktigare än målet i sig? Men det kanske kommer med att vara högpresterande.

Hmm... Sätta ribban högt...

Finns likheter här o där känner jag... Men att ta en kortare morgonprom, en på lunchen o nått på kvällen, och om det då blir 10 eller 12 kanske kvittar. Jag kom upp till 11 idag trots att målet i morse var justerat från över 20 till 15. men 11 är bra det med.

:)

Hej,
Det är fortfarande tisdag så det är tillåtet för mig kommentera ;-)

Andrahalvlek, ja oj... det som ungdomarna drabbas av nu pga tillgänglighet och grovhet är groteskt annorlunda mot när jag själv växte upp. Läste på någon av kvällstidningarna hur det kan bli, "min kille trycker sin knytnäve i min mage för det ska bli trängre" - och båda tycker det nog nästan är okay för det är vad de sett...

De på filmerna är faktiskt riktiga människor av kött och blod, som även de har (hade) drömmar om sitt liv, de har dessutom i princip alltid föräldrar, en farmor, mormor, morfar, mormor, som virkat mössor åt dem, eller täljt sälgpipor med dem... Och de har vi ingen rätt förbruka även om våra hjärnor har fått oss göra det.
(lätt säga med viss nykterhet från det, men när man sitter i det är det *enbart* dopaminet som lockar och det var omöjligt sluta förrän nyss).

Är det något jag kommer stå på barrikaderna i mitt liv så är det frågor relaterat till detta, för det fördärvar så mycket, men inte nu och inte än och inte på det här forumet :)

Men grymt skönt vakna ur mardrömmen även där, faktiskt så var nykterheten kring A o det som hände här fortfarande en nyckel att börja; men ihop var A & P bästa kompisar som drev varandra... När A försvunnit så minskade mitt andra missbruk, och till slut blev det läge ta tag i det.

Jag håller med er båda - snusandet är en mindre grej än de andra, påverkar inte alls på samma sätt socialt och medvetandemässigt, minst farligt för psyket tror jag, mer för plånbok och hjärt o blodomlopp typ. Ganska tråkig drog egentligen, som är lite god och ger en liten tillfredställelse... men supersvår låta bli. Men... det verkar vara dags för mig att ta tag i det, en lite annorlunda väg.

Fick erbjudande att prata med en sköterska som pysslar med tobaksavvänjning, ja, tänkte jag, vi kanske ska testa, och inte försöka vara bror duktig och kämpa själv... Sen ringde hon upp idag och vi pratade lite. Allt börjar på måndag för mig. *gulp* Jag skriver på tisdag mer om det.....

Vad bra att du går vidare och tar itu med dina andra beroenden. Och bra att du tar upp porrmissbruket, att bryta tabun är viktigt om vi ska kunna komma tillrätta med våra problem. Angående snuset så var det väldigt annorlunda att bryta med jämfört med alkohol för mig. Snus var jobbigt i en månad, sen lite tomt, och nu saknar jag det inte alls. Det finns liksom inte samma sociala konnotationer med snus, inte en massa fina bilder på fredagsprillor på Instagram, eller prat om vilket gott snus man provat under helgen... Så lycka till, det kommer säkert gå bra!

Tack Pi31415 det känns alltid bra när en veteran tittar till en?, ja än är kampen inte över, men visst blir det lättare. För att inte tala om livet som sakta återvänder, det känns så bra. Hoppas du lever bra och meningsfullt, önskar dig all lycka. Och nykter vet jag att du är, liksom jag. En dag i taget. Kram Jullan

Idag blev det två munsbitar åtminstone: Morgonpromenad på 3.000 steg och lunchpromenad på 4.000 steg. Såg att Villjulevaockså just skrev om stegmål, och 12.000 steg är mitt dagliga mål sen flera år tillbaka. Minns knappt när det hände senast, mer än vid skogsrundor på helgerna förstås, så det är inte så konstigt om jag går upp i vikt ?

En bonus-munsbit blev det också: Jag fick med mig dottern ut på lunchpromenaden! Utan pip och gnäll. Hon sinkade inte ens tempot, hon knatade på och flåsade i backarna precis som sin mamma.

Jag har helt enkelt aktiverat alla mina olika hundrundor igen, men utan hund. (Min hund dog i aug 18.) Jag har ett färdigt nätverk av olika långa hundrundor i min närmiljö - olika långa rundor beroende på vilken tid jag har. Tillsammans med hunden var dock inte tempot lysande eftersom han skulle stanna och pinka överallt. Allra helst på morgonen, ouch vilken tid det tog ?

Jag har jobbat som fan idag. Oerhört effektiv. Stängde dörren till köket så dottern höll sig på sin kant, det vill säga framför tv:n. Vi sammanstrålade endast på ”lunchrasten”. Strax innan arbetsdagen var slut fick jag huvudvärken från helvetet så jag fick lägga mig en timme. Det har inte riktigt gått över än, kommer och går. Hade mått bra av en cykelrunda, men jag hör ju hur bilarna kör så det stänker i vattenpölarna utanför fönstret. Kolsvart ute. Inte lockande alls.

Tänker på min psykolog som uttryckligen bad mig att inte lägga ribban så högt. En guldstjärna per dag är good enough. (30 min aktivitet = ⭐️). Igår fick jag en ⭐️ Och idag två ⭐️⭐️ Jag måste inte tvinga mig till mer, jag kan känna mig nöjd med det. Faktiskt.

Kram ?

Jag är ok. Och nykter. Eller, det hör ju ihop. Just nu iaf.

Kram

Du är go du. ”Livet går sin gilla gång”. Och sen har du gjort en massa förändringar med allt möjligt, och det mesta framgångsrikt dessutom. Alkoholen är som sagt bara symtomet, grundorsakerna krävs det att man tar itu med en och en. Men snuset känns ju minst farligt om du frågar mig. Vill inte ens tänka tanken själv att sluta snusa.

Vad det gäller porren börjar det verkligen hända grejer på den fronten. Som aktiv i tjejjouren förstår du nog att jag är väldigt insatt i frågan. Nu tillhör du inte den gruppen jag jobbar med direkt, men det är förbannat sorgligt när man hör både unga killar och tjejer berätta om hur deras egna sexuella erfarenheter har blivit helt fruktansvärda pga just porren.

Såg nyligen en dokumentär på youtube, gjord av några unga killar som just slutat med porr. Tydligen byggs hjärnan om på något sätt, så ingenting de kan få ta del av i verkligheten blir ett dugg upphetsande i jämförelse med nätporren, vilket gör dem ofrivilligt impotenta i 25-årsåldern. Fy fan vilket öde.

Du behövs på barrikaderna även i den frågan! Jag kämpar på från min horisont. Mest handlar det om att få unga tjejer att förstå att det sex de beskriver inte är ”normalt” någonstans ? Jag har tagit snacket även med min äldsta dotter, som tack och lov lever i en fast relation sen snart 9 år, så de har nog uppfostrat varandra på det området.

Skriva på tisdagar får bli din grej, då vänjer vi oss vid att se fram emot det!

Kram ?

Mäktigt många nyktra dagar ? Och du är så klok när du framhåller hur viktigt det är att aldrig sänka garden, att alltid vara vaksam på alkoholdjävulens eventuella framstötar.

Kram ?

Modiga du, du är starkare än du anar. Kramar i mängder. Jullan

Ja idag har jag varit 322 dagar i frihet.
Alkoholdjävulen har inte grepp om mig. Just NU. Alltid NU. Inte någonsin tro att djävulen inte lurar runt hörnet. För att få grepp när man svajar. Jag ska slappna av och njuta av nykterheten och alla underbara positiva fördelar den för med sig. Men inte ta den för given. Jag ska vara observant. Observera tankar, känslor och agerande. Stilla sinnet, acceptera känslor och händelser. Inte agera utan eftertanke.
Det här arbetet för nykterhet och personlig utveckling har tagit tid. Och det tar tid. Men oj vad det är härligt. Den bästa belöningen är att få vara en fri, stark, NYKTER förebild till mina barn.

Hur mår människan bakom allt? Hoppas du är OK . Skriv gärna och berätta(om du vill och orkar). Det är ju när det är som jobbigast vi behöver mest stöd.

Jag vågar mig på att skicka en Coronasäker cyberkram till dig.
Sköt om dig.

...men "morgonförkylning" med nästäppa har ofta en allergisk komponent, eller åtminstone överkänsliga nässlemhinnor. Blir värre vid stress. Har du testat receptfri nässpray mot allergisk rinit?

stolt för att du kan lägga ansvaret hos de som ställer till det ! Och de är nog garanterat inte vana vid att nån säger emot så det svider nog extra <3
Jag är klart imponerad över dig <3